Inrikesministeriet har klåpat igen. Den 6 juli 2007

Justitiekanslern har den 28 juni, det vill säga samma dag som statsrådet tog gränsbeslutet, besvarat ett klagomål angående Pekka Myllyniemis utredning. Jag citerar ur svaret:

Käytettävissäni olevan asiakirja-aineiston perusteella minulla ei ole ollut mahdollisuuksia tarkemmin vertailla kuntajakoselvittäjän ehdotusta Helsingin kaupungin esitykseen. Aikaa erityisen selvityksen toimittamiseksi on pidetty lyhyenä ja sitä se on ollutkin. Tämä asiantila on ilmeisesti vaikuttanut siihen tapaan, millä erityinen selvitys on toimitettu, ja sen sisältöön. Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

Inrikesministeriet och regeringsrådet Arto Sulonen bör ha haft möjlighet att jämföra Myllyniemis rapport med Helsingfors utlåtande till länstyrelsen eller med eventuellt annat dokument där samma text ingår. Irikesministeriets eller Sulonens prememoria (muistio) angående regeringens gränsbeslut inleds med en återgivning av vad utredningsmannen säger i sin rapport. I själva verket är återgivningen på de första sidorna i prememorian en återgivning av Helsingfors stadsstyrelses eller stadsdirektörens dokument. Man kan fråga sig varför inrikesministeriet har gett så stor tyngd åt de textstycken som är direkt kopierade från Helsingfors stads dokument. Ett möjligt svar är att man på inrikesminsteriet helt riktigt har noterat att Myllyniemi inte kommer med några egna från Helsingfors dokument självständiga motiveringar för en annektering. Men genom att lyfta fram den text Myllyniemi fått från Helsingfors stadskontor framhäver Sulonen att beredningen ingalunda är opartisk.

I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "Sibbos gränser ritades exakt", som anknyter till mitt blogginlägg "Var skall gränsen gå? Den 3 juli 2007". I artikeln berättas att Sibbo kommun på onsdagen av inrikesministeriet fick en ny karta, där gränsen helt och hållet är baserad på lantmäteribyråns koordinater. På den nya kartan har gränsen längs Östeterleden inte alls ritats ut, men det är väl underförstått att gränsen i enlighet med lantmäteribyråns förslag skall gå norr om vägen. Lustigt nog är Öterleden även på den nya kartan utritad där vägen gick förut. Jag är inte helt övertygad om att statsrådets beslut här är entydigt.

Kompletterande utlåtande av Toivo Pihlajaniemi. Den 5 juli 2007

Docenten i kommunalrätt Toivo Pihlajaniemi, som utredningsman Pekka Myllyniemi refererar till i sin rapport, har igår den 4 juli gett ett kompletterande utlåtande (pdf). Jag citerar ur utlåtandet:

Esityksen ei voi - arveluttaviin tulkintoihin menemättä - katsoa täyttävän 3 §:ssä säädettyjä yleisiä edellytyksiä.
Ehdottomampaa on, että esitys ei täytä 5 §:ssä säädettyjä erityisiä edellytyksiä. Yksi asianomaisista kunnista, Sipoo, vastustaa esitettyä muutosta, ja muutoksen pinta-ala- ja väestövaikutukset ylittäisivät pykälässä säädetyt nimmäismäärät. Näistä syistä esityksen pitäisi täyttää pykälän 2 momenttiin sisältyvä poikkeussääntö. Sen nojalla esitys voitaisiin toteuttaa, jos se täyttäisi 3 §:n mukaiset yleiset edellytykset erityisen painavina. Kun esitys ei täytä niitä lainkaan tai tekee sen enintään epävarmasti, se ei voi täyttää ko. poikkeussääntöä. Edellä sanotusta johtuu, että esityksen hyväksyminen ei kuulunut valtioneuvoston vapaan harkinnan piiriin. Se olisi pitänyt lainvastaisena hylätä.

Plan A, plan B och plan C. Den 4 juli 2007

Då man ser på de spektakulära bristerna i de två förslagen till ny kommunindelning förefaller inkorporeringsinitiativet ha varit dåligt förberett. I verkligheten hade man inte bara en utan rentav två reservplaner. Plan A var att kommunministern hotar med ett område på 5000 hektar så att Sibbo frivilligt accepterar ett område på 3000 hektar, som Helsingfors sedan föreslår. Denna plan torde ha misslyckats för att vissa uppgifter läckte till medierna eller på grund av missförstånd. För Sfp:s del hade alternativet varit tråkigt, men det hade även haft fördelar. Att Helsingfors skulle föreslå området på 5000 hektar och inrikesministeriet via utredningsmannen föreslå området på 3000 hektar var en reservplan, men inte den första reservplanen. I själva verket motsvarar detta förfarande en plan C, en verklig nödlösning med oviss utgång och tråkiga följder.

Då plan A misslyckades och Helsingfors hade gjort sitt förslag på 5000 ha uttryckte statsministerns sitt stöd för förslaget. Han sade att han uppmuntrat Helsingfors till initiativet, att han starkt stöder initiativet och att förslaget har centergruppens stöd. Med facit i hand förefaller statsministerns uttalanden högst oförnuftiga. På inget sätt stödde statsministerns uttalanden förutsättningarna för att plan C skulle kunna ros lyckligt i land. Om vi däremot räknar med en plan B, blir statsministerns agerande ändamålsenligt.

Det finns starka belägg för att det fanns en plan B, som dock snabbt kom att visa sig vara en missräkning. Jag vill inte här exakt avslöja vilka bevisen för en plan B är, men det handlar inte bara om spekulationer. Plan B gick ut på att kommunministern och statsministern skulle antyda att de stödde förslaget på 5000 ha efter att Helsingfors officiellt hade kommit med detta förslag. Därigenom skulle kommunfullmäktige i Sibbo ha pressats till att i samband med utlåtelserundan föreslå eller ställa sig bakom ett "kompromissförslag" på 3000 ha. Därmed hade villkoren i 5 § i kommunindelningslagen uppfyllts och inrikesministeriet kunde ha tagit beslutet om en annektering. Att det från statsmaktens sida fanns beredskap till ett kompromissförslag antydde statsministern redan i sitt tal vid bostadsmässan den 14 juli. Före det torde Helsingfors dåvarande stadsstyrelseordförande ha informerat Sibboledningen om möjligheterna till ett kompromissförslag.

Plan B visade sig dock vara en missberäkning. Statsministerns uttalanden, Helsingfors oerhört fräcka förslag på det 5000 ha stora området och Helsingforspolitikernas fula agerande gav upphov till en folkstorm, som varken Sfp eller kommunfullmäktige i Sibbo kunde negligera. Dessutom hade den juridiska expertisen bedömt att Helsingfors förslag saknade juridiska förutsättningar. Således behövdes plan C och utredningsmannen förslag. En behandling i Högsta förvaltningsdomstolen kunde inte längre undvikas.

Var skall gränsen gå? Den 3 juli 2007

Statsrådets gränsbeslut finns till påseende från och med i morgon den 4 juli till och med den 3 augusti, då besvärstiden upphör. Som bilaga till motiveringarna till statsrådets beslut har inrikesministeriet bifogat en karta med området som enligt beslutet skall anslutas till Helsingfors. Märkligt nog är kartan direkt tagen ur Pekka Myllyniemis rapport med förslag och tar således inte hänsyn till lantmäteriverkets utlåtande, där vattengränsen omtolkas så att den följer by- och fastighetsgränser. Gränsen till land är dragen av en fackmans hand, men vattengränsen förefaller Myllyniemi ha dragit själv. Myllyniemi har strängt följt statsminister Matti Vanhanens rekommendationer från talet vid bostadsmässan i Esbo den 14 juli 2006, då Vanhanen sade att "Rajojen suhteen on keskityttävä yhdyskuntarakentamiseen soveltuvaan maahan, tätä taustaa vasten olen valmis tarkastelemaan mm. saariston osuutta ratkaisussa." Till Helsingfors förträt lämnade Myllyniemi således bort Granö från sitt förslag och drog upp ett eget förslag till vattengräns. (Se Skärgården. Den 10 januari 2007.)

En större brist i den bifogade kartan är att gränsen inte tar hänsyn till att Österleden i Västersundom har flyttats norrut. Om kartan faktiskt motsvarar statsrådets beslut, betyder det att, ifall inkorporeringen förverkligas, det kommer att saknas direkt vägförbindelse mellan de nya och de gamla stadsdelarna. För att ta sig från Östersundom till Mellungsby måste man alltså även i framtiden ta vägen via Vanda. Myllyniemi motiverar bl.a. inkluderingen av Björnsö i sitt förslag med områdets enhetlighet, men enligt inrikesministeriets karta uppfyller statsrådets gränsbeslut inte kravet på enhetlighet.

Okritisk press. Den 2 juli 2007

Signaturen Johan undrar idag i min gästbok vilka de okritiska medierna är som jag skriver om i min blogg? Jag syftar på pressen i Helsingforsregionen. Alla medier har inte förhållit sig okritiska. Det kan ledaren i Pohjolan Sanomat "Sipoo-operaatio päätökseensä?" den 26 juni stå som exempel på. Jag citerar ur ledarartikeln:

Johtavat poliitikot säestivät, puolueisiin katsomatta. Ja kaiken yllä oli Helsingin Sanomien valvova silmä: lehden linja on ensimmäisestä potkusta saakka ollut niin yksiniittinen, että pakottaa epäilemään sen olleen mukana jo suunnitteluvaiheessa. Joka tapauksessa HeSa on päivystänyt hanketta niin intohimoisesti, että enempään ei ole pystytty Helsingin kaupungintalollakaan.

Laatulehti on toki uutissivuillaan tuonut esiin laajemmankin kirjon, mutta kokonaisuudessaan asian käsittely ei ole antanut vaihtoehtoa ”välttämättömään” lopputulokseen.

När det gäller Hufvudstadsbladet är jag speciellt besviken över tidningen bevakning av Pekka Myllyniemis rapport. Först var man inte alls intresserad av nyheten. När plagiatet noterades av Rundradion tog Hbl upp nyheten, men man bagatelliserade plagiatet utan att ta reda på hur omfattande och spektakulärt plagiatet var. Helsingfors utlåtande, som till stor del bestod av samma text som Myllyniemis, rapport omnämndes inte ens i Hbl:s artikel. Där Yle och Helsingin Sanomat ringde upp Myllyniemi och tvingade honom till nödlögner och medgivanden, kontaktade Hbl endast ett par jurister som menade att det inte är ovanligt med lånade formuleringar. Om pressen sågat Myllyniemis rapport i den utsträckning som den förtjänat, hade Matti Vanhanen nog inte kunnat säga att han grundar sin juridiska tolkning på tjänstemannaberedningen.

Fallet Helsingfors. Den 1 juli 2007

Efter statsrådets beslut i torsdags har många känt ett djupt förakt gentemot vissa ministrar, speciellt Matti Vanhanen och Tarja Cronberg. Det förefaller ofattbart att ministrarna utgående från Pekka Myllyniemis skandalösa utredning kunde rösta för ett förslag som så uppenbart går emot det som deras respektive partier traditionellt har representerat. Vanhanen riskerade genom sitt ställningstagande rentav att såga av den gren som han och hans parti sitter på. Det är även svårt att fatta att ministrarna i en fråga där det saknas prejudikat kunde göra en juridisk tolkning som så tydligt går emot kommundagens andemening. Ändå är det inte i första hand ministrarnas agerande i sig som bekymrar mig. Mera bekymrad är jag över att Helsingforspolitikerna med manipulering, skrämseltaktik och utpressningsmetoder har lyckats ta kontroll över så väl regionen som regeringen. Och Helsingfors har planer på att växa i storlek och styrka. Sydvästra Sibbo är bara början. Det fenomen som jag beskrivit som "fallet Sibbo" borde kanske hellre kallas fallet Helsingfors. Fallet Sibbo är bara en symptom på att någonting är på tok.

Jag är inte så naiv att jag skulle tro att Helsingforspolitiker är speciell hänsynslösa jämfört med politiker i allmänhet. Hänsynslösa politiker finns det i alla partier och på alla orter. Problemet är snarare okritiska medier och svaga partiledare, som har möjliggjort Helsingfors hänsynslösa framfart. Att Jyrki Katainen och Tarja Cronberg inte vill stöta sig med sina partikamrater i Helsingfors är på något sätt begripligt. Att Matti Vanhanen lägger sig platt för Helsingfors kräver däremot en förklaring.

En lustig historia. Den 30 juni 2007

På torsdag kväll cirkulerade i Siboo ett textmeddelande som löd enligt följande:

Sibbosorg, flaggan på halvstång i morgon fredag pga regeringens obegripliga beslut. Vi förlorade slaget idag, men inte hela fighten. Vi kommer att vinna i HFD för juridiken är på vår sida! Skicka vidare till ALLA sibbobor du känner!

Jag tog en sväng till Sibbo igår, men jag såg inte en enda flagga på halvtång. Folk var väl rädda för att sorgeflaggningen skulle missförstås. Idén med textmeddelandet var kanske inte i första hand att få till stånd en sorgeflaggning. Snarare sände man vidare meddelandet för att avreagera sig och uttrycka sitt förakt för vissa ministrar. Vem som stod bakom sms-meddelandet vet jag inte. Själv fick jag meddelandet via min syster, som bor i Sibbo.

Det finns flera sätt att visa sitt förakt mot makthavare. Ett vanligt sätt är att sprida konspirationsteorier. På Internet kryllar det av sanslösa konspirationsteorier bl.a. om att George W. Busch själv skulle stå bakom attentaten den 11 september. Folk berättar dylika historier för att avreagera sig, men de okända upphovsmännen torde ofta vara övertygade om att teorierna är sanna. Jag har själv hittat på en liten lustig konspirationsteori, som man gärna får kopiera och infoga i e-postmeddelanden. Källan behöver man inte ange, för det hör ju till lustiga historier och folklore i allmänhet att de saknar rättsliga upphovsmän.

En olustig historia

Våren 2006 hade Helsingfors ledning med ministrarna HM och MV kommit överens om att Helsingfors skulle få inkorporera 3000 ha av Sibbo. Problemet var att kommunindelningslagen stod i vägen - såvida Sibbo inte frivilligt gick med på förslaget. Om Sibbo frivilligt gick med på en annektering och i ersättning fick marken som Helsingfors pantar på i Nickby, så skulle affären se relativt just ut och där till inte föranleda något prejudikat. För att lura Sibbo att acceptera förslaget spelade herrarna JP och JV tillsammans med fru RH ett dubbelspel. Herrarna JP och JV lät förstå att de grönas önskemål på ett 5000 ha stort område var ett reellt alternativ. För att man i Sibbo skulle tro att alternativet på 5000 ha var ett verkligt hot antydde minister HM för Sibbopolitikerna att han stod bakom förslaget på ett område som sträckte sig ända till Sibbo å. Samtidigt hade JV, som spelade rollen som the good guy, låtit ledningen i Sibbo förstå att stadsstyrelsen kunde föreslå ett område på endast 3000 ha, så vida Sibbo frivilligt gick med på detta alternativ. Erbjudandet måste dock hemlighållas.

Planerna hade kanske lyckats, om inte vissa uppgifter hade läckt ut till pressen. Uppgifterna om att Helsingfors på sitt möte på onsdagen skulle föreslå en annektering kunde läsas redan i tisdagens Helsingin Sanomat. På onsdag morgon kunde man i tidningarna även läsa att regeringen hade gett grönt ljus för ett område på 5000 ha. På tisdag kväll hade Sibbo bett om förhandlingar, men då uppgifterna om att regeringen stödde en inkorporering av ett 5000 ha stort område hade fått publicitet, kunde man ju inte gärna längre föreslå det mindre området. Då hade det ju sett ut som om minister HM hade sagt sig stöda området på 5000 bara för att hota Sibbo till eftergifter. Herrarna JP och JV liksom ministrarna HM och MV kunde rent av misstänkas ha deltagit i ett utpressningsförsök.

Det färdiga förslaget på ett 3000 ha stort område lades åt sidan. Men ve och fasa! Helsingfors saknade ett färdigt förslag på ett 5000 ha stort område. Herr JP hade inte tänkt på att det kunde behövas. I hast plockade man fram penna och linjal och resultatet blev där efter.

Alternativet på 5000 ha saknade definitivt lagliga förutsättningar. Ministrarna HM och MV hade ju lovat Helsingfors att få 3000 ha, så nu fick istället inrikesministeriet plocka fram ett förslag på det mindre området. Ministrarna HM och MV kunde inte ta tillbaka sitt stöd, fastän det inte längre gick att tvinga Sibbo att frivilligt acceptera en inkorporering. Ministrarna hade redan blod på händerna. Och Helsingfors kunde fortsätta pressa minister MV till metropolvänliga beslut.

Skicka vidare till ALLA sibbobor du känner!