Förvaltningsdirektören. Den 14 oktober 2007

Första gången jag stötte på namnet Eila Ratasvuori var då Helsingin Sanomat den 8 december publicerade en artikel med rubriken "Kopioiko Myllyniemi Helsingin Sipoo-esitystä?" Här förklarade Pekka Myllyniemi varför hans rapport och Helsingfors utlåtande innehöll samma text, fastän med små skillnader:

Selvitystä aloittaessani kysyin Helsingin kaupunginjohtajalta Jussi Pajuselta ja hallintojohtajalta Eila Ratasvuorelta, että kai teillä on jotain perusteluja kaupunginvaltuuston päätökseen, kun niitä kesäkuussa asiasta päätettäessä ei paljonkaan ollut. Sain yksityiskohtaiset perustelut käyttööni jo siis paljon ennen kuin ne marraskuussa esiteltiin kaupunginhallitukselle ja valtuustolle.

Trots att Helsingin Sanomat i sin artikel antydde att Ratasvuori kunde vara den gemensamma spökskrivaren, fäste jag i detta skede ingen större vikt vid namnet Ratasvuori. Det var Jussi Pajunen som i egenskap av stadsdirektör lagt fram förslaget till Helsingfors stads utlåtandet till länsstyrelsen och i Myllyniemis text ingick även fragment från Pajunens eget anförande vid det berömda stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006.

Nästa gång jag lade märke till namnet Eila Ratasvuori var när Helsingin Sanomat den 14 april 2007 publicerade en artikel med rubriken "Helsingin hallintojohtajan nimityspäätös suututti kaupungintalon juristit" tillsammans med en kortare text med rubriken "Hallintokeskuksen arvot". Jag citerar ur artikeln:

Helsingin kaupungin hallintokeskuksen lakimiehet pitävät hallintojohtaja Eila Ratasvuoren tekemää johtavan kaupunginasiamiehen nimityspäätöstä lainvastaisena. Ratasvuori nimitti yhden kaupunginasiamiehistä johtavaksi kaupunginasiamieheksi - eli yhdeksi kaupunginlakimiehen sijaisista - ilman julkista hakumenettelyä.

14 lakimiestä hallintokeskuksen oikeuspalveluista haki päätökseen oikaisua kaupunginhallitukselta. Lakimiesten mukaan Ratasvuoren päätös on perustuslain, kunnallisesta viranhaltijasta annetun lain, yhdenvertaisuuslain ja hallintolain vastainen.

He vaativat hallintojohtajan päätöstä kumottavaksi ja viran täyttämistä asettamalla se julkisesti ja avoimesti haettavaksi.

Hallintokeskuksen ja sen oikeuspalvelujen pitäisi ohjeistaa ja neuvoa virastoja toimimaan oikein. Nyt se on itse ajanut itsensä myrskyn silmään.

Speciellt ironiskt är det att förvaltningscentralen eller förvaltningsdirektör Ratasvuori så uppnebart bröt mot förvaltningscentralens uttalade värden, vilket även Helsingin Sanomat noterade i den kortare texten:

Hallintokeskuksen arvoja ovat hallintokeskuksen omien verkkosivujen mukaan: oikeudenmukaisuuden toteutuminen, päätöksentekoelinten toiminnan lainmukaisuus ja läpinäkyvyys, henkilökunnan tasapuolinen ja tasa-arvoinen kohtelu.

När jag läste texten i Helsinginsanomat gick mina tankar naturligtvis till fallet Sibbo, där Helsingfors agerande stod i rak konflikt med de ovanciterade värdena. Lika väl var det först den 31 juli som Ratasvuoris betydelse för fallet Sibbo började klarna för mig. Då hade jag framför mig ett tjugo sidor långt dokument med rubriken "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Dokumentet hade sänts till inrikesministeriet från Eila Ratasvuori på Helsingfors stads förvaltningscentral och var daterat 18.10.2006. Det stod omedelbart klart att det var detta dokument som Myllyniemi hade plagierat. Exempelvis där det i Helsingfors utlåtande heter att "Sipoo ei ole osallistunut seudun kasvusta johtuvaan välttämättömään kehitykseen" heter det i Ratasvuoris utredninga liksom i Myllyniemis rapport att "Sipoo ei ole suostunut osallistumaan seudun kasvusta johtuvaan välttämättömään kehitykseen".

Fastän Ratasvuori uppger sig som författare till förvaltningscentralens Sibboutredning, är det väl möjligt att delar av utredningen har författats av överborgmästare Pajunen. Å andra sidan handlar utredningen huvudsakligen om hur den föreslagna ändringen av kommunindelningen uppfyller kommunindelningslagens krav. Denna typ av utredningar bör göras av jurister, vilket den arme Myllyniemi även torde ha insett. Utredningarna innehåller dock schabloner och propagandistiska påståenden som Pajunen själv lanserat. Att Ratasvuori helt eller delvis skulle ha skrivit Pajunens anförande är väl även möjligt. Ratasvuori tillträdde som ordinarie förvaltningschef först den 1 september 2006, men hon hade varit t.f. förvaltningschef sedan den 1 maj 2006. Före detta hade hon varit stadsjurist vid Helsingfors stad. Med största sannolikhet var Ratasvuori en av de få förtrodda som i hemlighet förberedde Helsingfors förslag.

Ratasvuori lär ha haft ett finger med redan 1989 då Raimo Ilaskivi gjorde sin utredning, som för Pajunen utgjort en så viktig inspirationskälla. Ratasvuori har eventuellt författat så väl Helsingfors utlåtande om stadens eget förslag som Helsingfors utlåtande om Myllyniemis förslag. Säkert är att hon har skrivit Helsingfors förklaring till statsrådets gränsbeslut. Detta är speciellt ironiskt, då motiveringarna för statrådets gränsbeslut bygger på hennes egen utredning. Ratasvuori kan å andra sidan ha baserat sin utredning på råd och handledning som hon fått från en viss professor.

Eila Ratasvuori (sdp) sökte senaste vår tjänsten som biträdande stadsdirektör efter Ilkka-Christian Björklund (sdp). Den socialdemokratiska fullmäktigegruppens nya gruppordförande Kai "Sibbo är en korvkiosk" Kalima, som i offentligheten hade sagt att Björklunds efterträdare bör vara en kvinna, föreslog att Ratasvuori skulle kallas till intervju, men Ratasvuori drog bort sin kandidatur då det klarnade att Tuula Haatainen trots allt ställde sig till förfofgande. Ratasvuoris akademiska grad är juris licentiat, men hon torde sikta på doktorsgrad. År 2002 ansökte hon om rätt att doktorera i juridik vid Helsingfors Universitet. Ratasvuori beviljades rätten att doktorera och på hennes förslag utsågs professor Kai Kalima till handledare.

Medveten lögn. Den 13 oktober 2007

I inrikesministeriets förklaring eller "utlåtande" över de besvär som lämnats till Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av statsrådets beslut om ändring av kommunindelningen mellan Sibbo, Vanda och Helsingfors hävdar inrikesministeriet (Arto Sulonen) att "Sisäasiainministeriö toteaa, että jäljempänä lueteltujen henkilöiden ja tahojen korkeimmalle hallinto-oikeudelle tekemiin valituksiin ei sisälly sellaisia valitusperusteita, jotka eivät edellä olisi jo tullut käsitellyiksi." Detta är en medveten lögn. Fastän jag endast har sett en del av besvären, kan jag upplysa om att de 16 besvär som här syftas på innehåller ett flertal påståenden och besvärsgrunder som inrikesministeriet helt har negligerat. Speciellt anmärkningsvärt är det att inrikesministeriet inte tar notis av att Leena Liipolas besvär innehåller bevis på att de centrala delarna av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning, som citeras i inrikesministeriets prememoria och som statsrådets gränsbeslut bygger på, har kopierats ur ett dokument med rubriken "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori har sänt till inrikesministeriet under den tid som Myllyniemi gjorde sin utredning. Inrikesministeriet har i sin förklaring även förbbigått det avsnitt i Sibbo kommuns besvär där bristerna i Myllyniemis rapportpåtalas. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".)

Jag är lite förbryllad över att Sibbo kommun i sin motförklaring inte påpekar att inrikesministeriet i sin förklaring har lämnat ett centralt påstående i kommunens besvär obehandlat. Kanske hör detta till det juridiska spelet. Att inrikesministeriet inte försökt förklara sig mot påstående om brister i Myllyniemis rapport kan väl tolkas som ett medgivande. Å andra sida är frågan kanske känslig. Här handlar det ine bara om att inrikesministeriet skulle ha tolkat lagen fel. Med tanke på vad (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkkas säger i sitt svar på Leena Liipolas klagomål till JK förefaller den beredande tjänstemannen gjort sig skyldig även till tjänstefel då han i prememorian förteg faktumet om att Myllyniemis rapport till centrala delar var kopierat från Helsingfors egen utredning. Jag citerar nedan ur JK:s svar:

Käytettävissäni olevan asiakirja-aineiston perusteella minulla ei ole ollut mahdollisuuksia tarkemmin vertailla kuntajakoselvittäjän ehdotusta Helsingin kaupungin esitykseen. Aikaa erityisen selvityksen toimittamiseksi on pidetty lyhyenä ja sitä se on ollutkin. Tämä asiantila on ilmeisesti vaikuttanut siihen tapaan, millä erityinen selvitys on toimitettu, ja sen sisältöön. Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

Det kan påpekas att inrikesministeriet i sin förklaring refererar till JK:s svar på klagomål angående Myllyniemis och Matti Vanhanens jäv, men inte omnämner det ovanciterade svaret. Inrikesministeriets beredning av statsrådets gränsbeslut innehåller brister som torde vara medvetna. Däremot torde inrikesministeriet oavsikligt ha bifogat fel karta till prememorian. Enligt en artikel i Borgåbladet den 6 juli fick Sibbo kommun av inrikesministeriet den 4 juli en korrekt karta av inrikesministeriet. (Se gårdagens bloginlägg "The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007".) Besvärstiden då statsrådets gränsbeslut fanns till påseende började samma dag den 4 juli, men åtminstone på de berörda kommunernas webbplatser publicerades andast kartan som bifogats till premorian. Man kan fråga sig hur medborgarna alls kunde veta vilket beslut som de hade möjlighet att besvära sig över, då skillnaderna mellan de två kartorna, enligt vad Sibbo hävdar i sin motförklaring, berör hela 25 fastigheter.

Liksom jag noterat i blogginlägget "Farsartade metrovisioner. Den 29 augusti 2007" torde kartan som bifogats till inrikesministeriets premoria ha skapats av Markku Mölläri på kommunavdelnningen vid inrikesministeriet på kvällen den 29 november 2006, det vill säga dagen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Orsaken till att man då plockade fram en ny karta var att det i Myllyniemis rapport inte fanns en saklig karta som visade (enbart) utredningsmannens officiella föslag. Liksom jag redogjort för i blogginlägget "Flera alternativ. Den 1 september 2007" är inte heller gränserna på denna karta helt överensstämmande med gränsmarkeringarna på kartan i Myllyniemis rapport. Kartan var väl ursprungligen ämnad endast för en Powerpoint-presentation den 30 november. Kartan synns för övrigt på en bild som publicerades i Helsingin Sanomat den 1 december. (Se ovan.)

The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007

Christel Liljestrom har på morgonen publicerat ett blogginlägg, där hon beklagar sig över att hennes insändare inte blir publicerade. Jag citerar ur inlägget:

Helsingin Sanomat tar inte överhuvudtaget in mina insändare mera. Riktigt sur blev jag den gången förra våren då Hfors fullmäktige Kolbe skrev en nerrivande insändare som jag inte tilläts besvara.

Det aktuella svaret på Laura Kolbes insändare finns på Liljeströms webbplats. Liljeström har på morgonen även. med anledning av mott blogginlägg från igår, hunnit upplysa mig i min gästbok om att hon redan förra vårvintern lät Sibbo kommun utreda om Sibbo och Helsingfors har en gemensam markgräns vid Kantarnäs udde. En sådan landsgräns finns inte enligt markregistrets uppgifter. Gränsen vid Kantarnäs är en vattengräns, vilket den även förefaller vara enligt den karta som inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli. (Se ovan.)
Jag tror inte att det har någon större juridisk betydelse om Helsingfors och Sibbo har en gemensam landgräns vid Kopparnäs eller inte. Anslutningen av av Västerkullakilen (som hör till "stadsdelen" Västersundom) till Helsingfors är i ingen händelse motiverad och har lika lite som en hypotetisk landgräns på Kantarnäs udde någon betydelse för sammanhållningen av samhällstrukturen. Jag vill passa på att ännu en gång påpeka att man inte heller på inrikesministeriets nya karta har tagit hänsyn till att Österleden (Nya Borgåvägen) flyttats norrut vid anslutningen till Ring III. Detta torde betyda att den nya sträckningen av Österleden skulle förbli kvar i Vanda, ifall statsrådets gränsbeslut träder i kraft. Eftersom gränsen är ritad i samma färg som riksvägen och jag inte har inrikesministeriets kartra i digital form, kan jag inte avgöra om gränsen längs Österleden här alls har ritats ut.

Igår arrangerade Helsingin sanomat i Sanomahuset en debatt mellan det två återstående kandidaterna för posten som Pekka Korpinens efterträdare, Hannu Penttilä (sdp) och Osmo Soininvaara (grön). På plats var även Hufvudstadsbladet, som har publicerat en artikel med rubriken "Nya Korpinen väljs om två veckor". Jag citerar ur artikeln:

Båda skulle också associera till olika företeelser. Deras åsikter skilde sig inte nämnvärt och båda ansåg att annekteringen av Sibbo är rätt, fast Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit. Båda tyckte att man ska bygga metro till Sibbo snarast möjligt, bostäder på Malms flygplats, riktiga skyskrapor och att försvaret borde avstå från Sandhamn i något skede.

Annekteringen av sydvästra Sibbo har för Centern presenterats som ett alternativ till bostäder på Malms flygplats, medan det för Samlingspartiet har varit ett alternativ till Sandhamn. Nu förefaller det som om Penntilä och Soininvaara båda vill befria så väl Sandhamn som Malms flygfält för bostadsbebyggelse. Intressant är det även att notera att Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit av Sibbo. Jag har flera gånger på denna blogg noterat att det speciellt var Soininvaara (och de gröna i Vanda) som förutsatte att Helsingfors föreslog ett större område än ett område på 3000 hektar, som motsvarar Pekka Myllyniemis förslag. Det är märkligt att Soininvaara fortfarande anser att ett större område av Sibbo bör anslutas till Helsingfors. Även om det vora ett allmännt intressa att Sibbo storskog, i enlighet med Soininvaaras märkliga resonemang, skulle bevaras genom att ett område på 5000 hektar eller mera skulle anslutas till Helsingfors, så saknar Soininvaaras argument juridisk relevans. Det torde åtminstone delvis vara Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni ifjol lade fram ett förslag på 5000 hektar, som helt uppenbart saknade juridiska förutsättningar.

Frågan är varför juristen Jan Vapaavuori inte upplyst Soininvaara om att förslaget på 5000 hektar helt saknade juridiska förutsättningar. Till denna fråga finner jag två möjliga svar, som kompletterar varandra: För det första hade Soininvaara knappast ställt sig bakom initiativet till en inkorporering, om inte alternativet på 5000 hektar hade varit aktuellt. Min bedömning är att Soininvaara avsiktligt lurades. Denna tolkning har även stöd i Ratasvuoris utredning. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) För det andra behövdes en bad guy och hotet på 5000 hektar för att tvinga Sibbo att frivilligt gå med på att avstå ett mindre område på 3000 hektar. Genom att Soininvaara och de gröna krävde 5000 hektar, skulle Vapaavuori själv kunna spela rollen som the good guy som nöjde sig med ett mindre område. Allt gick dock inte riktigt enligt noterna när det begavs sig i juni ifjol.

Ojämlikt förhållningssätt. Den 11 oktober 2007

Så väl som Svenska folkpartiets fullmäktigegrupp i Vanda som Svenska Folkpartiet i Östra Vanda r.f. har lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut. Samtliga besvär som lämnats in av invånare i Vanda finns på Internet publicerade i form av ett pdf-dokument. I fullmäktigegruppens besvär, som är undertecknad av Astrid Nurmivaara och Göran Härmälä hävdas det bl.a. att en gemensam gräns mellan Helsingfors och Sibbo inte behövs för en annektering och att en gemensam gräns å andra sidan redan finns på Kantarnäs udde. Vidare påpekas det att förhållningssättet till Sibbo kommun och Vanda stad är ojämlikt: Närmast österut från Helsingfors ligger Vanda stads marker, som i förslaget till ny generalplan för Vanda anvisats för jord- och skogsbruk.

Om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi hade varit det minsta lilla koncekvent, så hade han föreslagit att hela Västersundom söder om Borgå motorväg ansluts till Helsingfors. I det aktuella förslaget saknar argumenten som handlar om "yhteiskuntarakenteen eheyttäminen" all trovärdighet. Myllyniemi har för Vandas del helt följt Helsingfors förslag, som bygger på en politisk överenskommelse. Om Myllyniemi hade dragit gränsen vid Borgåleden (motorvägen) istället för vid Österleden (Nya Borgåvägen), så hade det varit lättare att argumentera för en utvidgning av samhällsstrukturen till sydvästra Sibbo.

Jag har tidigare noterat att Jan-Erik Enestam enligt egen utsaga informerades av Hannes Manninen om kommunministerns stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst, som var den 23 maj 2006. Manninen informerade således om sitt beslut att stöda en inkorporering dagen efter att huvudstadsregionens stadsfullmäktigen hade sammaträtt i Finlandiahuset och godkänt samarbetsavtalet mellan städerna. Innehållet i samarbetsavtalet var det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. Enligt avtalet skulle "Sibbos västliga områden" anslutas till huvudstadregionen, medan Vanda skulle avstå Västerkullakilen (Västersundom och Västerkulla) och i utbyte mot Nedre Dickursby. Det avgörande i samarbetsavtalet torde i själva verket inte ha varit planerna för "Sibbos västliga områden", utan planerna för Västerkullakilen.

Det är frågan värt om Manninen hade lovat stöda en inkorporering, i fall Vanda och Helsingfors inte hade ingått ett avtal om Västerkullakilen och Nedre Dickursby. Det förefaller märkligt att man från städernas sida ännu den 22 maj inte hade utrett förutsättningarna för en byteshadel, som man redan kommit överens om i samband med huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. En månad senare stod det klart att dylika förutsättningar inte fanns. Då hade Manninen redan hunnit informera Stefan Wallin om att han stöder en inkorporering av ett 5000 hektar stort område. Det huvudsakliga syftet med avtalet om en byteshandel hade således uppfyllts innan Helsingfors den 21 juni 2006 framlade sitt förslag till en ändring av kommunindelningen.

Idag har de privatpersoner som lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut fått ett brev där de erbjuds möjlighet att ge en motförklaring till inrikesministeriets och Helsingfors stads förklaringar. Motförklaringarna bör ges inom två veckor.

Prejudicerande rättsfall. Den 10 oktober 2007

Christel Liljeström har på morgonen publicerat ett blogginlägg med rubriken "HFD spekulation". Rättsprocessen kring statsrådets gränsbeslut förbryllar. Liljeström skrver att "Alla de övriga besvärsställarna ges inte i detta skede möjlighet att kommentera statsrådets förklaring." Men det kan väl ändå inte vara så att privatpersoner som lämnat in besvär inte får ge en motförklaring? Visst har både Helsingfors stad och inrikesministeriet i fallet Sibbo gjort flera formella fel och brutit mot god förvaltningssed, men det finns väl ändå inga skäl för HFD att fortsätta på samma linje. Liljeström förundrar sig även över att Helsingfors och Vanda får avge förklaringar över besvären. Jag citerar de två sista styckena i blogginlägget:

Men varför får Helsingfors och Vanda alls avge förklaring till besvär? De är inte parter i målet. Sibbo har inlämnat besvär mot statsrådets beslut så det är statsrådet och Sibbo som är i rätten. Inte kan man ju se Vanda och Helsingfors som ”sakkunniga” som skall höras för att ge HFD information och mervärde för beslutsfattande.

”Man talar i byn” att Pekka Hallberg/HFD verkligen är inne på linjen att det beslut som kommer ut drar upp riktlinjerna för kommande situationer. Att annekteringstvisten Sibbo-Helsingfors de facto är prejudicerande. Någonting som ministrar Vanhanen, Vapaavuori och Kiviniemi hela tiden förnekat. Någonting som Sibbo hela tiden framfört att är fallet. Ett lagstridigt beslut kan inte argumenteras med ”metropolens behov”

Om HFD mot förmodan godkänner statsrådets gränsbeslut, blir domslutet ett prejudikat. Då kommer det i själva veret inte längre att finnas några riktlinjer för ändringar i kommunindelningen. Då spelar det inte längre någon roll om besluten grundas på "lotsasutredningar" eller om utredningarna är plagierade. Då har det ingen betydelse om tilltron till utredarens eller den beredande tjänstemannens opartiskhet hotas. Då duger ogrundade påståenden och upprepanden av vanföreställningar som motiveringar till statsrådets beslut. Då är det ministrarnas godtycke som avgör när en ändring av kommunindelningen är möjlig.

Som jag ser det kan HFD dock på flera grunder ogiltligförklara gränsbeslutet utan att principiellt ta ställning till annekteringar av den aktuella typen. Om inte annat så kan HFD konstatera att utredningen som gränsbeslutet grundar sig på är bristfällig. HFD bör betrakta Pekka Myllyniemis "utredning" som värdelös, om man inte vill riskera tilltron till domstolens opartiskhet. I sin förklaring kommer inrikesministeriet inte heller med något försvar mot påståendena om brister i utredningen.

Avvikande åsikt. Den 9 oktober 2007

För en vecka sedan antog stadsstyrelsen i Vanda en förklaring över besvären som lämnats in till Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av statsrådets gränsbeslut. Förklaringen, som är mycket kort, torde vara skriven av stadens jurist Kai Ketelimäki. I förklaringen konstateras det följande:

Vantaan kaupunki on edelleen todennut lausunnossaan, että tehdyn kuntajakoesityksen toteutumisen edellytysten arviointi kuuluu valtioneuvoston päätöksen valmistelusta vastanneelle sisäasiainministeriölle. Tästä syystä kaupunki ei katso tarpeelliseksi ottaa yksityis-kohtaisesti kantaa kuntajakolain 2 luvun tarkoittamien edellytysten täyttymiseen eikä valtioneuvoston päätöksestä tehdyissä valituksissa esitettyihin väitteisiin.

I Vandas utlåtande till länsstyrelsen från den 26 februari noteras i själva verket hela tre gånger att "tehdyn kuntajakoesityksen toteutumisen edellytysten arviointi kuuluu sisäasiainministeriölle". Visst är det inrikesministeriets uppgift att bedöma de lagliga förutsättningarna, men den beredande tjänstemannens bedömning var bara ett förslag, i själva verket ett motförslag till den beredande ministerns bedömning. Att statsrådet röstade mellan förslagen visar att det formellt och i sista hand var statsrådet som bedömde de juridiska förutsättningarna för en ändring av kommunindelningen. Så hade det även varit fastän statsrådet enhelligt antagit den beredande tjänstemannens förslag. Om Vanda stads förklaring alls har någon betydelse vet jag inte, men det är skäl att notera att Helsingfors har köpt Vandas stöd genom att i utbyte stöda Marja-banan.

Två medlemmar i stadsstyrelsen, Paula Lehmuskallio (saml) och Maj-Britt Vääriskoski (sfp) lämnade in avvikande åsikt. I den avvikande åsikten noteras bl.a. att den rådenade hemkommunen är en del av individens identitet och att riksdagen 1991 raticifierade den Europeiska stadgan om lokalt självstyrelse. Vidare hävdas här att "Kunnan elimissä tehdyt päätökset eivät ole milloinkaan syntyneet yksimielisinä, vaan monenlaisen panostuksen ja annettujen väärien mielikuvien tuloksena."

Christel Liljeström har ikväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Landskapsplan".

Teater. Den 8 oktober 2007

I går råkade jag läsa artikeln "Kuntajakoselvittäjä esittää rajansiirtoa Lounais-Sipoossa", som publicerades på Helsingin sanomats webbplats den 30 november ifjol. Jag återger här en sats ur artikeln:

”Myönteistä on, että selvityshenkilö on ymmärtänyt meidän näkemyksiämme”, Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen (kok) sanoi Helsingin Sanomille kuultuaan Myllyniemen esityksestä.

Vilken teater! Utredningsmannen hade ju kopierat Helsingfors egen utredning, som till stor del var författad av Pajunen själv. Pajunen torde ha varit mycket medveten om att Pekka Myllyniemi hade använt sig av samma dokument som Pajunen hade utgått ifrån i sitt förslag till utlåtande till länsstyrelsen, som stadsfullmäktige godkände dagen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Det verkligt ironiska är att Myllyniemi i själva verket inte riktigt förstått de synpunkter som han kopierat ur Ratasvuoris utredning.

En intressant teoretisk fråga är vilken betydelse utlåtandet till länsstyrelsen och Helsingfors förnyade inkorporeringsbeslut hade fått ifall inte både Pajunen och Myllyniemi hade återanvänt Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".