Ojämlikt förhållningssätt. Den 11 oktober 2007

Så väl som Svenska folkpartiets fullmäktigegrupp i Vanda som Svenska Folkpartiet i Östra Vanda r.f. har lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut. Samtliga besvär som lämnats in av invånare i Vanda finns på Internet publicerade i form av ett pdf-dokument. I fullmäktigegruppens besvär, som är undertecknad av Astrid Nurmivaara och Göran Härmälä hävdas det bl.a. att en gemensam gräns mellan Helsingfors och Sibbo inte behövs för en annektering och att en gemensam gräns å andra sidan redan finns på Kantarnäs udde. Vidare påpekas det att förhållningssättet till Sibbo kommun och Vanda stad är ojämlikt: Närmast österut från Helsingfors ligger Vanda stads marker, som i förslaget till ny generalplan för Vanda anvisats för jord- och skogsbruk.

Om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi hade varit det minsta lilla koncekvent, så hade han föreslagit att hela Västersundom söder om Borgå motorväg ansluts till Helsingfors. I det aktuella förslaget saknar argumenten som handlar om "yhteiskuntarakenteen eheyttäminen" all trovärdighet. Myllyniemi har för Vandas del helt följt Helsingfors förslag, som bygger på en politisk överenskommelse. Om Myllyniemi hade dragit gränsen vid Borgåleden (motorvägen) istället för vid Österleden (Nya Borgåvägen), så hade det varit lättare att argumentera för en utvidgning av samhällsstrukturen till sydvästra Sibbo.

Jag har tidigare noterat att Jan-Erik Enestam enligt egen utsaga informerades av Hannes Manninen om kommunministerns stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst, som var den 23 maj 2006. Manninen informerade således om sitt beslut att stöda en inkorporering dagen efter att huvudstadsregionens stadsfullmäktigen hade sammaträtt i Finlandiahuset och godkänt samarbetsavtalet mellan städerna. Innehållet i samarbetsavtalet var det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. Enligt avtalet skulle "Sibbos västliga områden" anslutas till huvudstadregionen, medan Vanda skulle avstå Västerkullakilen (Västersundom och Västerkulla) och i utbyte mot Nedre Dickursby. Det avgörande i samarbetsavtalet torde i själva verket inte ha varit planerna för "Sibbos västliga områden", utan planerna för Västerkullakilen.

Det är frågan värt om Manninen hade lovat stöda en inkorporering, i fall Vanda och Helsingfors inte hade ingått ett avtal om Västerkullakilen och Nedre Dickursby. Det förefaller märkligt att man från städernas sida ännu den 22 maj inte hade utrett förutsättningarna för en byteshadel, som man redan kommit överens om i samband med huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. En månad senare stod det klart att dylika förutsättningar inte fanns. Då hade Manninen redan hunnit informera Stefan Wallin om att han stöder en inkorporering av ett 5000 hektar stort område. Det huvudsakliga syftet med avtalet om en byteshandel hade således uppfyllts innan Helsingfors den 21 juni 2006 framlade sitt förslag till en ändring av kommunindelningen.

Idag har de privatpersoner som lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut fått ett brev där de erbjuds möjlighet att ge en motförklaring till inrikesministeriets och Helsingfors stads förklaringar. Motförklaringarna bör ges inom två veckor.