Lagstiftarens intention. Den 22 oktober 2007

Nu har det bekräftatas att Paula Lehmuskallio (och Maj-Britt Vääriskoskis) avvikande åsikt inte har bifogats till Vandas stads förklaring. Det kan vara skäl att bifoga den avvikande åsikten till motförklaringar till Vanda stads förklaring. Liksom Helsingfors i sin förklaring basera sig den juridiska argumenteringen i Vandas förklaring på regeringsproposition 135/1997 och på tolkningar av lagstiftarens intentioner. Detta är symtomatiskt för ett fall där det saknas prejudikat att utgå i från. Just för att det saknas prejudikat kommer även fallet Sibbo att bli ett prejudikat, ifall Högsta förvaltningsdomstolen godkänner statsrådets gränsbeslut.

I fall Sibbo blir ett prejudikat, är Centern den stora förloraren. Därför är det Matti Vanhanen och Mari Kiviniemi som ivrigast av alla hävdat att Sibbo inte blir ett prejudikat. Ett synnerligen svagt argument för att Sibbo inte blir ett prejudikat gav statsministern under presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut den 28 juni. Statsministern påpekade att den föregående regeringen gjorde tre mindre (partiella) kommunsammanslagningar och att dessa inte beraktades som prejudikat... Därtill påpekade statsministern att varje fall bedöms skilt för sig. Så är det naturligvis, men om Sibbobeslutet godkänns, finns det inte längre några juridiska hinder för godtyckliga inkorporteringar.

För en månad sedan sade Mari Kiviniemi angående partiella kommundelssammanslagningar till Yle att "Det krävs mycket starka motiveringar, vilket också inskrivits i kommunindelningslagen". Dess värre kan Kiviniemi inte vara helt säker på den saken innan HFD tagit sitt beslut. I sin förklaring är åtminstone Vanda av annan åsikt:

Vantaan kaupunginhallitus viittaa ... kuntajakolakia koskevan hallituksen esityksen (HE 135/1997) perusteluihin, joissa todetaan edellytyksistä yleisesti, että "edellytykset säädettäisiin niin yleisluontoisiksi, että ne sellaisenaan täyttyisivät kohtalaisen helposti".

I citatet ovan ger Vanda Helsingfors ett juridiskt stöd som inrikesministeriet av förekommen anledning inte kunde ge. Helsingfors stad är i sin egen förklaring, som skrivits av förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, på samma linje som Vanda:

De handlingar som hänför sig till beredningen av kommunindelningslagen innehåller inga exempel på situationer där förutsättningarna i 5 § i lagen uppfylls. Statsrådet är den enda myndighet som tillämpar denna paragraf då den beslutar om ändringar i kommunindelningen. Lagstiftaren gav med andra ord statsrådet stor prövningsrätt när det gäller att bedöma om särskilda förutsättningar föreligger. Statsrådets tolkning av innehållet i 5 § i kommunindelningslagen måste ges stor vikt.

I praktiken gjorde statsrådet den 28 juni i ingen tolkning av innehållet 5 § i kommunindelningslagen. Liskom statsministern sade vid presskonferensen byggde statsrådets tolkning helt på beredningen som gjorts under tjänstemanna ansvar. I stället för statsrådet var det beredande tjänsteman Arto Sulonen som juridiskt prövade och tolkade innehållet i 5 § genom att återge utredningsman Pekka Myllyniemi tolkning, som ord för ord är kopierad från förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006. Det var knappast lagstiftarens intention att ge speciellt stor vikt åt förvaltningsdirektörens tolkning av innehållet i 5 § i kommunindelningslagen.

Överenskommelser. Den 21 oktober 2007

Under presskonferensen efter statsrådets gränsbeslut den 28 juni sade statsminister Matti Vanhanen att den "föregående" justitiekanslern Paavo Nikula gett föregående regering ett klart direktiv: "Jos asiaan ottaa etukäteen kantaa niin tulee esteelliseksi." Att den vid tidpunkten tillfälliga justitiekanslern, biträdande justitiekansler Jaakko Jonkka lika väl inte såg eller inte ville se juridiska hinder för Vanhanen att deltaga i gränsbeslutet - eller snarare juridiska grunder att hindra Vanhanen från att deltaga i beslutet - är anmärkningsvärt. Det fanns dock skäl för den tillträdande justitiekanslern att betona det självklara: Det är i sista hand ministern själv som har ansvaret att bedöma om eventuellt jäv föreligger. Lösryckta ur sitt sammanhang gör Vanhanenes uttalanden inte honom nödvändigvis jävig, men ses uttalandena ur ett helhetsperspektiv, bör Vanhanens jäv vara uppenbart.

På tal om jäv undrar jag om statsministern jävade sig då statsrådet vid samma sammanträde som som Sibbobeslutet togs beslöt att välja statsministerns bror Rauno Vanhanen (c) till programdirektör vid handels- och industriministeriet. En liten pikant detalj är att statsministern bror råkar vara suppleant vid kommunfullmäktige i Sibbo. Misstankarna om nepotism skingras dock inte helt fastän statsministern jävat sig. Politiska beslut baserar sig i regel på förhandlingar och överenskommelser där flera ärenden kopplas samman. Ärendet gällande programdirektören behandlades efter Sibboärendet, vilket kan betyda att statsministern hade extra press på sig att rösta med majoriteten och se till att Sibboärendet inte bordlades. Å andra hade statsministern flera personliga skäl att rösta för en ändring av kommunindelningen.

Vid den ovannämnda presskonferensen sade Matti Vanhanen att "jokainen tiesi, että kun tämä on oikeudellinen kysymys, niin asiasta ei voida etukäteen sopia". Om man officiellt kommit överens om en ändring av kommunindelningen i samband med regeringsförhandlingarna, hade ministrarna gjort sig förhindrade att deltaga i gränsbeslutet. Det torde dock inte råda någon tvivel om att man inofficiellt i flera skeden förhandlat om Sibbo. Speciellt betydelsefull är överenskommelsen i samband med KSSR våren 2006. Om Vanhanen inte själv förhandlat, har han åtminstone genom att uttala sitt stöd för en annektering möjliggjort avtalet mellan Helsingfors (Hiltunen, Pajunen, Vapaavuori) och staten (Manninen, Sulonen).

Tjänstemannaansvar. Den 20 oktober 2007

I blogginlägget "Avvikande åsikt. Den 9 oktober 2007" skrev jag om Vanda stads förklaring. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett rekommenderat brev förra veckkan informerat de personer som besvärat sig över statsrådets gränsbeslut om att de har möjlighet att ge ett genmäle med anledning av inrikesministeriets utlåtande 7.9.2007, Helsingfors stadsstyrelses förklaring 2.10.2007 och Sibbo kommunstyrelses förklaring 5.10.2007. Av okänd anledning har HFD inte informerat om Vandas förklaring. Vandas förklaring är inte lång, men till skillnad från Sibbo kommun har Vanda stad faktiskt gett en förklaring. I förklaringen upprepar Vanda att det är inrikesministeriets uppgift att bedöma förutsättningarna för den föreslagna kommunindelningen. Det förefaller som om Vanda därigenom vill två sina händer, men åtminstone formellt grundar sig väl inrikesministeriets bedömning även på Vandas tidigare avgivna utlåtanden. Varför skulle man annars, så som Paula Lehmuskallio (saml) noterar i sin avvikande åsikt, ha idkat påtryckning mot beslutsfattarna i Vanda att ställa sig bakom ett utlåtande som försvarar utredningsmannens förslag?

En annan orsak att påpeka att uppgiften att bedöma förutsättningarna för den föreslagna kommunindelningen tillkommer inrikesministeriet är att statsrådet i praktiken inte alls har bedömt förutsättningarna, fastän statsministern under presskonferensen efter statsrådets beslut saade att "pääpaino oli oikeudellisellä arvioinilla". Till statsrådets gränsbeslut finns det ingen motivering till att statsrådet valde att inte tro den föredragande ministerns bedömning att förslaget saknade lagliga förutsättningar och i stället valde att tro beredningen som skett under "tjänstemannaansvar". Huruvida motiveringarna som gavs vid presskonferensen efter statsrådets beslut alls har någon juridisk betydelse vet jag inte, men statsminister Matti Vanhanen sade här att majoriteten av ministrarnas juridiska bedömning baserar sig på den föredragande tjänstemannens beredning. Där till påpekade statsministern att bedömningen även grundar sig på (biträdande) justitiekanslerns bedömning och att justitietiekanslern inte har någonting att invända mot den beredande tjänstemannens förslag.

Enligt de uppgifter som fåtts från JK har (biträdande) justitiekansler Jaakko Jonkka den 28 juni, då statsrådet tog sitt beslut, inte gett några andra skriftliga utlåtanden än de svar som han gett på Leena Liipolas klagomål. Svaret på det ena av Liipolas klagomål har avsevärd betydelse för bedömningen av trovärdigheten i tjänstemannaberedningen, men svaret har getts efter statsrådets beslut. I svaret heter det nämligen att "Valtioneuvoston yleisistunto on tänään sisäasiainministeriöstä tapahtuneesta esittelystä päättänyt kuntajaon muuttamisesta" och vidare att "Valtioneuvosto on, katsottuaan että oikeudelliset edellytykset osaliitokselle ovat olemassa, hyväksynyt kuntarajan siirtämisen esityksestä ilmenevällä tavalla." Huruvida statsministern har sett svaret på klagomålet före statsrådets sammanträde kan jag inte bedöma, men redan det faktum att justitiekanslern inte ingrep i statsrådets beslutsfattande kan väl tolkas som att han inte fann juridiska skäl att ingripa. Vid presskonferensen sade statsministern å andra sidan även att justitiekanslern inte tar ställning till vilkendera av de juridiska bedömningarna som är rätt.

I sitt betonade av "tjänstemannaansvaret" hos tjänstemännen eller tjänstemannen som gjorde inrikesministeriets beredning gav statministern över ansvaret till bedömningen av de lagliga förutsättningarna till inrikesministeriet. Detta gäller speciellt bedöminingen av trovärdigheten i Pekka Myllyniemis utredning. Det samma gjorde justitiekanslern i sitt svar på Liipolas klagomål angående Myllyniemis rapport där han bl.a. säger att "asian arvioiminen ensi kädessä kuuluu ministeriön tehtäviin". Det är därför anmärkningsvärt att den beredande tjänstemannen i inrikesministeriets promemoria helt neglegerar påståenden i Sibbo kommuns utlåtande till länsstyrelsen enligt vilket utredningsmannen i sin rapport direkt har kopierat Helsingfors stads motiveringar. Hur kan förtroendet för tjänstemannens opartiskhet bevaras om tjänstemannen helt förtiger den ena partens centrala invändningar?

Att samma tjänsteman i inrikesministeriets förklaring ensidigt försvarar statsrådets beslut och inrikesministerns motiveringar är väl försvarsligt. Tjänstemannen försvarar ju sin egen bedömning. Att tjänstemannen även i inrikesministeriets förklaring helt neglegerar att Sibbo kommun i sin anmärkning påstår att det finns brister i Myllyniemis utredning kan väl lika så försvaras. I princip behöver inrikesministeriet inte förklara sig mot påståendena i anmärkningarna. Att inrikeministeriet inte skilt gett en förklaring till 16 nämnda besvär kan på motsvarande grunder försvaras. Att den aktuella tjänstemannen av förekommen anledning inte delegerat uppgifterna och själv inte hunnit läsa igenom alla besvär är förståeligt. Däremot är det inte försvarligt att tjänstemannen i inrikesministeriets förklaring eller utlåtande angående ovannämnda besvär hävdar att "valituksiin ei sisälly sellaisia valitusperusteita, jotka eivät edellä olisi jo tullut käsitellyiksi". Detta är en direkt lögn. Den ansvariga tjänstemannen har av någon anledning gjort sig skyldig till fel, som enligt min bedömning kan betraktas som tjänstefel. Varför tjänstemannen tar dylika risker är en fråga för sig.

Förklaringar och bortförklaringar. Den 19 oktober 2007

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Yli 20 asemanseutua rakennettu tehottomasti pääkaupunkiseudulla". Artikeln avslöjar obalansen och problemen i samhällstrukturen i Huvudstadsregionen: de existerande stationsområdena är ineffektivt bebyggda, speciellt längs kustbanan i Esbo. Den täta, på spårväg baserade samhällstrukturen har hittills bara vuxit i två väderstreck: österut och norrut. (Se ovan HS:s bild, som jag roterat 15°, så att kustlinjen går horisontalt.)

Jag är naturligvis sarkastisk, men påståendet ovan är bättre motiverat än påståendet att samhällstrukturen hittills bara har kunnat växa västerut och norrut. Det senare påståendet utgör lika väl huvudargumentet för en inkorporering av sydvästra Sibbo. I inrikesministeriets prememoria baserar sig påståendet om en snedvridning i samhällstrukruren helt på utredningsman Pekka Myllyniemis rapport. Myllyniemi har kopierat sitt påstående, som han dessutom missförstått, från Ratasvuoris utredning. Det enda stöd för sitt påstående som Myllyniemi ger i sin rapport är en karta, som även den är kopierad från Ratasvuoris utredning.

I gårdagens Sipoon Sanomat ingick en artikel med rubriken "Oikeudelta rajatuomio vasta ensi vuonna". I artikeln säger föredragaren vid Högsta förvaltningsdomstolen Anneli Tulikallio att deadline för (mot)förklaringarna i Sibboärendet är den 6 november. Jag hade förstått att det var redan den 26 november. I artikeln undrar Östersundombon Leena Liipola, som är en av de privatpersoner som lämnat in ett besvär, varför hon har erbjudits möjlighet att ge en motförklaring till Sibbos "förklaring", men inte till Vandas förklaring. Tulikallio svarar att "Vantaankin lausunnon meiltä saa, ei se mikään salaisuus ole".

Det låter som en bortförklaring. Vandas förklaring är naturligtvis offentlig. Jag har själv länkat till förklaringen på denna blogg. (Se "Avvikande åsikt. Den 9 oktober 2007".) Men hur förväntar man sig att de som besvärat sig alls skall veta att Vanda stad har erbjudits möjlighet att ge en förklaring? Liksom Tulikallio säger i artikeln behöver de som besvärat sig inte alls ge motförklaringar, men de bör ha rätt att ge motförklaringar till alla förklaringar. För att den rätten skall tryggas är det minsta som man kan förutsätta att HFD informerar om att Vanda stad faktiskt har gett en förklaring. Själv skulle jag vilja se Vanda stads förklaring och få det bekräftat att Paula Lehmuskallios (saml) och Maj-Britt Vääriskoskis (sfp) avvikande åsikt har bifogats.

Positivt utvecklingsskede? Den 18 oktober 2007

Christel Liljeström har i natt (mezzanotte) publicerat ett blogginlägg med rubriken "HFD och Inspiration". Liljeström skriver att nu även Sibbo kommun har blivit ombedd att ge motförklaring till Helsingfors förklaring. I tisdagens inlägg "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007" förundrade jag mig över att Sibbo kommun till skillnad från andra som besvärat sig inte hade erbjudits möjlighet att ge en motförkaring till Helsingfors förklaring. Jag hade kontrollerat att ingen ny motförklaring omnämndes i föredragningslista för tisdagens styrelsemöte. Jag citerar ur Liljeströms inlägg:

I går i kommunstyrelsen framkom det att även kommunen nu har blivit ombedd att ge motförklaring till Helsingfors inlaga till HFD. Krokarna tycks vara svåra för det är nog mycket ovanligt att man domstolen begär förklaringar i olika etapper av olika instanser. Nu har vi – liksom de enskilda besvärsställarna – bara 2 veckor på oss att inlämna vårt svar. Då finns det ju inte andra möjligheter än att befullmäktiga kommundirektören att författa och inlämna vårt svar. Å andra sidan kommer knappast någonting nytt att behandlas i svaret som vi politiker inte redan tidigare har kommenterat, men rent principiellt borde motsvarande ärenden kunna behandlas enligt demokratisk ordning. Nu är det också bekräftat att vi får ett tredje sakkunnigutlåtande med i processen skrivet av Ryynänen.

Kommundirektören som är jurist, förklarade för mig att man skall se de olika parterna i annekteringsfrågan som givare kontra mottagare. Detta skulle ligga som grund till varför Helsingfors och Vanda även involverats i denna besvärsprocess. I övriga fall brukar ju det gälla beslutsfattare (statsrådet) och besvärsställare (Sibbo kommun och 22 privata).

Bekräftat blev det därtill att HFD troligen nog gör sitt beslut innan julen men att beslutet kan avges först i början på januari. Man hänvisar från domstolens sida till att det alltid tar en tid innan allt pappersarbete är klart och att denna tid denna gång blir förlängd p.g.a. jul- och nyårstiden samt därtillhörande ledigheter. Få se om Helsingin Sanomat kommer ut med nyheten innan beslutet har avgetts formellt…

Jag frågar mig fortfarandre vart Vandas förklaring försvann. Även om Vanda är en "givande" parter har Vanda stad inte lämnat in något besvär, men i sin förklaring har Vanda försvarat statsrådets gränsbeslut.

Sibbo kommun har idag förnyat sina webbsidor och samtidigt introducerat en ny logo. Den nya logon kan associeras till en vargklo, men det finns inte mera kvar av vargen i den nya logon än det finns av ugglan i MTV3:s nuvarande logo. Kommunnen försöker väl genom att ändra profil skapa en image av en dynamisk kommun, men jag undrar om man inte låtit sig luras av en reklambyrå. Den nya logon lämpar sig kanske för arbetsplatsannonser, men enligt min mening hör den inte hemma på kommunens hemsida, som trots allt i första hand riktar sig till kommuninvånarna. Man får lätt bilden av att Sibbo med den nya logon och hemsidornas nya grafiska profil försöker kommunicera att Sibbo har förändrats, så att några annekteringar inte längre behövs. Det första man läser på de förnyade internetsidorna är även att "Sibbo är en snabbt växande kommun i Helsingforsregionen." Gamla symboler skapar samhörighet och får nuvarande och före detta kommuninvånare att offra tid och energi för sin hembygd. Det nya sipoo sibbo berör mig inte.

På eftermiddagen har Sibbo kommun publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Slogan och logo avspeglar Sibbo som kommun". Den inledande satsen lyder "Sibbo är inne i ett omvälvande positivt utvecklingsskede." Av pressmeddelandet framgår att "vargklorna" i själva verket utgör en "vågsymbol". Där till framgår det, så som rubriken antyder, att kommunen även tagit i bruk en ny slogan: "kasvun paikka - en plats för tillväxt". Med anledning av den föregående bostads- och kommunministerns fientliga inställning till Sibbo har Sibbo varit tvunget att se över sina framtidsvisioner. Med anledning av Helsingfors initiativ till ändring av kommunindelningen har Sibbo varit tvunget att visa att Sibbo har förmågan, beredskapen och viljan att själv utveckla sydvästra Sibbo. Men nu har landet en ny bostadsmninister, som knappast vill att Helsingfors förlorar goda skattebetalare till Sibbo och som entydigt har tagit ställning mot en utbredning av småhusbebyggelse i Helsingforsregionen. Statsrådet har redan gjort sitt beslut och HFD torde knappast bry sig om huruvida Sibbo upplever tillväxten som positiv. Eftersom man har hävdat att en förändring är nödvändig, har invånarna accepterat kommunens nya linje. Det betyder inte att man upplever läget som ett "positivt utvecklingsskede".

Helsingfors och Hannes Manninen har behövt svepskäl för att ta en del av Sibbo. Det betyder inte att de angivna skälen är orsaken till Helsingfors krav på att få inkorporera sydvästra Sibbo.

Vanhanens vilja förverkligades. Den 17 oktober 2007

Kimmo Oksanens blogginlägg "Tuomioja rosvosi Sipoota jo 1988" har i dagens Helsingin Sanomat publicerats under rubriken "Erkki Tuomioja rosvosi Sipoon rantoja jo 1988".

I gårdagens blogginlägg skrev jag om kartbilagan som ingår i inrikesministeriets förklaring eller "utlåtande". Det är anmärkningsvärt att inrikesministeriet först i detta skede tagit fram en karta som visar var gränsen - enligt inrikesministeriet - skall gå. Förteckningen över fastigheter som berörs av ändringen i kommunindelningen i statsrådets beslut är inte entydigt och står i konflikt med kartan som ingick som bilaga till inrikesministeriets promemoria. Syftet med kartbilagan till inrikesministeriets förklaring torde vara att rätta till avsaknaden av en korrekt och entydig karta i samband med statsrådets gränsbeslut. Den karta som in inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli torde inte ha någon officiell status och vad gränsen längs Österleden beträffar var den inte heller entydig.

Kartan som inrikesministeriet bifogat till sin förklaring är en grundkarta till vilken fastighetsgränserna lagts till. Eftersom fastighetsgränserna finns med på kartan syns det att lantmäteriverkets förslag till gräns eller korrigering av Myllyniemis gränsförslag följer by- och fastighetsgränserna. Detta var inte fallet med Helsingfors tokiga förslag från den 21 juni 2006. Ur kartan med fastighetsgränserna framgår även att utredningsman Pekka Myllyniemi - eller den som ursprungligen ritat utredningsmannens förslag - har försökt följa by- och fastighetsgränserna, men fatalt misslyckats, vilket framgår ur jämförelsen mellan Myllyniemis och lantmäteriverkets kartor i Sibbo kommuns besvär. (Se "Dåligt kopierad gränslinje. Den 20 augusti 2007".) En trolig förklaring är att Myllyniemi misslyckats då han kopierat ett gränsförslag, som motsvarade det område som lovats åt Helsingfors.

Att Myllyniemi har kopierat gränsen i Myllyniemis förslag VE 2 framgår av att gränsen till land ungefärligen följer by- och fastighetsgränserna, medan havsgränsen ritats helt oberoende av dessa gränser. Även gränsförslaget VE 1, som i Myllyniemis rapport publicerats på samma karta som det officiella förslaget VE 2, följer by- och fastighetsgränserna fram till Bölsfjärden, varefter havsgränsen sammanfaller med alternativet VE 2. Däremot följer gränserna i de övriga förslagen VE 3, VE 4a och VE 4b inte alls by- eller fastighetsgränser. Det kan noteras att gränsen väster om Landbo i förslagen 4a och 4b går i samma riktning som i förslaget VE 1, men några tiotal meter öster om fastighetsgränsen. (Se bilden ovan.) Det förefaller som om Myllyniemi inte förstått varför gränsen i förslaget VE 1 går där den går. Om Myllyniemi själv hade förstått att följa fastighetsgränserna till lands, så borde han väl även ha förstått att följa fastighetsgränserna för havsgränsens del. Fastigheter kan ju bestå av vattenområden lika väl som av landområden, vilket även syns på kartan som bifogats till inrikesministeriets gränsförslag.

Att havsgränsen i Myllyniemis förslag inte följer fastighetsgränserna, fastän landgränsen approximativt gör det, torde kunna förklaras med att Myllyniemi av någon har fått två färdiga alternativ. Dessa alternativ torde skilja sig från Myllyniemis alternativ VE 1 och VE 2 så till vida att de inkluderar Granö, som Helsingfors har visat ett anmärkningsvärt stort intresse för. Att Myllyniemi föreslog ett alternativ som med Kai Kalimas ord är en torso (utan Granö) kan förklaras av att Mati Vanhanen i sitt tal vid bostadsmässan i Esbo den 14 juli 2006 sade "olen valmis tarkastelemaan mm. saariston osuutta ratkaisussa". Mera än så sade Vanhanen visserligen inte om skärgården i sitt tal, men Helsingin Sanomat publicerade följande dag en artikel med rubriken "Vanhanen ei ottaisi saaristoa pois Sipoolta". Artikel började med satsen "Sipoo saa pitää läntisen saaristonsa, mikäli pääministeri Matti Vanhasen (kesk) tahto toteutuu."

Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007

I dagens Helsinginsanomat ingår en artikel med rubriken "KHO päättää Sipoon lounaisosien liittämisestä heti vuodenvaihteen jälkeen". I artikeln berättas att "Korkein hallinto-oikeus (KHO) antaa päätöksensä Sipoon lounaisosien liittämisestä Helsinkiin heti vuoden vaihteen jälkeen." Vidare heter det att "KHO ehtii tiedotuspäällikkö Teuvo Arolaisen mukaan ottaa asian päätettäväksi vielä tämän vuoden lopulla, mutta päätöstä ei ehditä antaa kuin vasta ensi tammikuussa." Enligt en artikel i Borgåbladet med rubriken "Beslut om Sibbo dröjer" undrar kommunstyrelseordförande Christel Liljeström om beslutet att låta Helsingfors, Vanda och Sibbo komma med förklaringar har föranlett tidsbristen på HFD.

I gårdagens blogginlägg förundrade jag mig över att de privatpersoner som lämnat in besvär till HFD över Sibbobeslutet inte erbjudits möjligheten att ge ett "genmäle" eller en motförklaring till Vanda stads förklaring eller "utlåtande", men nog till Helsingfors stads och Sibbo kommuns förklaring. Enligt de uppgifter som jag har fått lämnade Vanda in sin förklaring innan Sibbo lämnade in sin förklaring och motförklaring. Till saken hör att Sibbo i praktiken inte gett någon förklaring, utan kommunen nöjer sig med att i sin motförklaring till inrikesministeriets förklaring säga att "Sipoolla ei ole lausuttava asiasta tehdyistä valituksista, mutta yhtyy vastaselityksensä tueksi valituksissa esitettyyn." Denna sats föranleder knappast några motförklaringar. Jag frågar mig även varför Sibbo kommun till skillnad från andra som besvärat sig (så vitt jag vet) inte har erbjudits möjlighet att ge en motförkaring till Helsingfors förklaring. HFD har, genom att låta Helsingfors komma med en förklaring, erbjudit Helsingfors och förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori möjlighet att försvara inrikesministeriets och Arto Sulonens motiveringar, som i själva verket baserar sig på Ratasvuoris utredning med motiveringar. Skenbart har vi nu två parter som delar samma uppfattning, fastän inrikesministeriets motiveringar är en upprepninga av Helsingfors motiveringar. Som en liten pikant detalj kan nämnas att vår vän förvaltningsdirektören tidigare har fungerat som föredragare vid Högsta förvaltningsdomstolen.

Rättsprocessen kring statsrådets gränsbeslut har blivit så invecklad att det är svårt att hänga med. Informationschef Teuvo Arolainen uttalande att beslutet avges först nästa år, fastän beslutet fattas i år, gör bilden av processen än mera förvirrande. I det brev - eller snarare paket - som HFD har sänt till dem som lämnat in besvär finns så mycket material att två veckor är en kort tid att gå igenom materialet och skriva motförklaringar. Jag har ögnat igenom ett paket med förkalringar och bilagor. Kartbilagan fann jag speciellt intressant.

Till inrikesministeriets förklaring har bifogats en ny detalierad karta (bilaga 5 i fyra delar) med lantmäteriverkets tolkning (korrigering) av utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Kartan är alltså inte den samma som Sibbo kommun fick i början av juli och som publicerades i Borgåbladet den 6 juli. (Se "The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007".) Gränserna är dock de samma. Ur kartan framgår att gränsen enligt inrikesministeriet faktiskt skall gå där Österleden (Nya Borgåvägen) tidigare gick genom Vanda. Detta betyder alltså att man efter en eventuell inkorporering inte med fordon kan ta sig från Östersundom till Mellungsby eller ens till Nordsjö genom tunneln utan att färdas via Vanda. Det ironiska i Sammanhanget är att Myllyniemi i sin rapport motiverar inkluderingen av Björnsö i sitt förslag med att Björnsö i annat fall skulle bli "utan landförbindelse eller broförbindelse med kommunens huvudområde" och att "Trafiken till Björnsö skulle gå genom det område som överförs till Helsingfors." Vilken inkonsekvens! Fast inkonsekvensen är inte medveten, utan ett av många, många misstag i Myllyniemis rapport med förslag.

Myllyniemi har för Vandas del direkt kopierat Helsingfors förslag, där Helsingfors i misstag drog gränsen längs Österledens gamla sträckning. Fastän lantmäteriverket i sitt utlåtande över Helsingfors föreslag föreslog att gränsen skulle dras på norra sidan om Österleden för att Österleden i sin helhet skulle höra till Helsingfors, har gränsen i Myllyniemis förslag på måfå dragits än på ena sidan, än på andra sidan om vägen - så som den är utritad på föråldrade kartor. I sin korrigering av Myllyniemis förslag drog lanmäteriverket gränsen på norra sidan om vägen, men även lantmäteriverket använde sig av en gammal karta.

Helsingin Sanomats redaktör Kimmo Oksanen har på kvällen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Tuomioja rosvosi Sipoota jo 1988". Texten lär skall ingå i morgondagens tidning.