Kaos hotar. Den 18 december 2007

Liksom väntat beslöt stadsstyrelsen i Helsingfors igår att besvära sig över landskapsplanen för Nylands förbund med anledning att landskapsplanen inkluderar området i Sibbo som enligt statsrådets beslut skall tillfalla Helsingfors. Helt utan diskussion antogs inte beslutet. Enligt en notis med rubriken "Helsingfors överklagar landskapsplan" i Hbl anmälde Jan D Oker-Blom (Sfp) avvikande åsikt. Jag citerar ur notisen:

Ringdansen kring gränstvisten mellan Sibbo och huvudstaden fortsatte i stadsstyrelsen i går. Nu vill man hindra Östra Nylands förbunds landskapsplan att vinna laga kraft.
Motiveringen är att landskapsfullmäktige inte kan godkänna en plan där sydvästra Sibbo finns med. Helsingfors hänvisar till regeringens beslut att överföra området till Helsingfors. Då stadsstyrelsen diskuterade frågan i går anmälde Jan D Oker-Blom avvikande åsikt.
- Området hör ännu till Sibbo. HFD:s beslut kommer i januari. Det är ingen idé att gå händelserna i förväg, säger Oker-Blom.

Strömfors kommunfullmäktiges beslut från igår att Strömfors inte går med i den nya kommunen Lovisa får följder för hela Östra Nyland. Christel Liljeström har på morgonen publicerat ett blogginlägg där hon kommenterar det nya läget. Hon berör även Sibbo i sitt inlägg:

Är det rätt vägval av Sibbo att tro på sig själv mellan storstäderna Borgå och Helsingfors? Har den visionen en framtid? Ställer våra politiker trovärdigt upp bakom detta? Allvarliga frågor som nu skall analyseras. För min del får betydelsen av HFD beslutet gällande annekteringen en ännu mer tung och avgörande roll när jag skall analysera ett hurudant Sibbo jag vill se i framtiden. Skulle annekteringen accepteras av HFD är det en hård törn för tilltron till självständiga baskommuner kring huvudstadsregionen.

I morgondagens Borgåblad torde det ingå en kort intervju med Liljeström, där Liljeström delvis upprepar funderingarna från blogginlägget. Jag citerar från tidningens texten på tidningens webbplats:

Som kommunstyrelseordförande i Sibbo säger Christel Liljeström att Sibbo ännu entydigt vill fortsätta som en självständig kommun. Idag är kommunen tillräckligt stor, och den generalplan som man nu arbetar med talar om en så stor tillväxt att Sibbo alldeles klart klarar gränserna.
Som privat politiker funderar hon i vidare banor. Är det strategiskt förnuftigt att då hålla Sibbo enskilt som en kil mellan huvudstadsregionen och ett Stor-Borgå?
– Här blir annekteringsbeslutet ännu viktigare, säger hon. Om Finland styrs enligt en linje där kommunal självständighet inte längre respekteras så är jag mycket mera skeptisk. Om HFD godkänner annekteringsbeslutet så ger det signaler åt andra kommuner att man kan komma med krav på mark.

Liljeström säger att Sibbo är en tillräckligt stor kommun för att förbli en självständig kommun. Även efter ett eventuellt förverkligande av ändringen i kommunindelningen skulle Sibbo ha ett invånar antal som överstiger invånarantalet på 16 000, som det tänkta Stor-Lovisa skulle ha haft. Kommunminister Mari Kiviniemi och Statsminister Matti Vanhanen hade redan gett grönt ljus åt den kommunsammanslagningen, vilket tyder på att 16 000 i detta fall enligt ministrarna uppfyller ramlagens krav på "minst cirka 20 000". Att Sibbo med en helt annan tillväxtpotential än Lovisanejden nyligen prickades av inrikesministeriet förefaller inkonsekvet. Möjligen berodde det på påtryckningar från Helsingfors, som vill tvinga Sibbo till ett närmare samarbete med huvudstaden. En alternativ förklaring är att inrikesministeriet tvärtom ville hjälpa Sibbo att via HFD:s domslut upphäva statsrådets Sibbobeslut. Det är inte en helt obetydlig detalj att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi baserar sitt förslag på en felkalkylering enligt vilken Sibbo trots en gränsändring skulle uppnå ett invånarantal på 20 000 före år 2012. (Se "Räknefel. Den 24 november 2007".) Om HFD mot förmodan skulle godkänna statsrådets Sibbobeslut, skulle det bli totalt kaos. Då skulle hela kommunreformen vara hotad.

Konkurrens. Den 17 december 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat infår en artikel med rubriken "Järvenpää ja Kerava pitävät kiinni liitosvaatimuksesta". Artikeln publicerades redan för en vecka sedan på tidningens webbplats under rubriken "Järvenpää ja Kerava eivät tingi liitosvaatimuksesta". I torsdags ingick på ledarsidan i Helsingin sanomat en artikel med rubriken "Yhteinen yleiskaava liian hidas keino". Jag citerar ur artikeln:

Asuntopolitiikka on ajautunut pattitilanteeseen, jota on vaikea purkaa. Valtio, kunnat ja rakentajat eivät pysty yhteistyöhön, ja siksi asuntojen tuotantotavoitteista on jääty pahasti jälkeen.

Näkemyseroja kuvaa se, että kokeneelle Tarastille ei selvinnyt, ovatko puheet tonttipulasta totta vai ei. Tarasti perääkin selvitystä siitä, "mistä todella on kysymys, jotta keskustelua käytäisiin oikeilla argumenteilla".

Att det inte för bostadsministerns man Lauri Tarasti klarnat huruvida det råder en tomtbrist eller inte är ytterligare ett bevis för att det inte (i sig) råder någon tomtbrist i huvudstadsregionen. Tomtbristen var åtminstone när det begav sig sommaren 2006 huvudargumentet för en annektering av sydvästra Sibbo. En trovärdig förklaring till bostadsbristen ger bostadsministern själv i en artikel med rubriken "Asuntoministeri Vapaavuori moittii Helsingin asuntomääräyksiä", som publicerades i lördagens nummer av Helsingin Sanomat. Bostadsminister Jan Vapaavuri (saml) kritiserar Helsingfors regel att medeltalet av arean för nya bostäder bör överstiga 75 kvadratmeter. Regeln torde framför allt motiveras av konkurrensen om goda skattebetalare. Jag citerar ur artikeln:

Väkinäiset säännöt ovat Vapaavuoren mielestä erityisen huolestuttavia, jos niitä perustellaan kilpailulla hyvistä veronmaksajista. "Jos näin on, viimeistään tämä todistaa, että nykyinen kuntarakenne on suurin syypää asuntokurimukseen."

"Helsingin seudun kuntien on päästävä yhteisvastuulliseen asuntopolitiikkaan, eikä kaikkein eniten kysyttyjen pienten vuokra-asuntojen rakentamista pidä rajoittaa keinotekoisesti seudun keskinäisen kilpailun nimissä."

Fastän Vapaavuori kritiserar Helsingfors bestämmelser, torde budskapet speciellt rikta sig till Esbo: Om inte Esbo bygger mera billiga hyresbostäder, blir en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen nödvändig. Helsingfors alternativ är en utvidgning österut. Helsingfors bestämmelser baserar sig förutom på tävling om goda skattebetalare även på en tävling om barnfamiljer, som har den sörsta tendensen att söka sig till kranskommunerna. Det finns emellertid ytterligare en förklaring till konkurrensen, som föranlett bristen på förmånliga hyresbostäder: Samlingspartiet. För Samlingspartiet i Helsingfors gäller det inte bara att hålla kvar goda skattebetalare innanför stadens gränser. Det gäller även att behålla den höga kvoten av högerväljare, som gör Samlingspartiet till det största partiet i huvudstaden.

Helsingfors stad har vid middagstid publicerat tilläggslistan till stadsstyrelsens möte i kväll. Som bilaga till tillägslistan ingår förslaget att staden besvärar sig över landskapsplanen för Östra Nylands förbund. Helsingfors stads förvaltningscentral noterar här att Sibbo enligt kommunindelningslagen inte har rätt att besluta om området som enligt statsrådets beslut skall tillfalla Helsingfors. En annan sak är vilken rätt landskapsförbundet har. Även här torde det saknas prejudikat, emedan det är unikt att ett område av en kommun annekteras av en kommun som hör till ett annat landskapsförbund. Jag citerar ur tillägslistan:

Itä-Uudenmaan maakuntaliitto saa tehdä Sipoon kuntaa koskevia päätöksiä, koska Sipoon kunta on maakuntaliiton jäsen ja käyttää tältä osin itsehallintooikeuttaan yhdessä maakuntaliiton muiden kuntien kanssa.

Kun Sipoon kunnalta kuitenkin puuttuu toimivalta tehdä päätöksiä, jotka koskevat Helsingin kaupungille siirtyvää aluetta, kuntajakolain 33 §:ää on tulkittava niin, että myös maakuntaliitolta puuttuu toimivaltaa hyväksyä maakuntakaava, jolla ohjattaisiin kaavoitusta ja maankäyttöä toiseen maakuntaan siirtyvän alueen osalta.

Situationen är intressant med tanke på att även Sibbo kommun besvärar sig över landskapsplanen.

Helsingfors besvärar sig över landskapsplan. Den 16 december 2007

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Helsinki: Itä-Uudenmaan näpit irti Lounais-Sipoosta". Jag citerar ur artikeln:

Helsinki haluaa itäuusmaalaisten näpit irti Lounais-Sipoon suunnittelusta.

Kaupunginjohtaja Jussi Pajunen esittää kaupunginhallitukselle, että Helsinki valittaa Itä-Uudenmaan marraskuussa hyväksytystä maakuntakaavasta ympäristöministeriöön.

Kaupunginhallitus käsittelee asiaa kiireellisenä maanantaina.

Helsingin lakimiesten mukaan Itä-Uudenmaan maakuntavaltuusto ei olisi saanut päättää uudesta maakuntakaavasta myös Lounais-Sipoon osalta.
...

Helsinki tulkitsee kuntajakolakia niin, että Sipoon kunta ja sitä kautta Itä-Uudenmaan liitto eivät voi tehdä päätöksiä Lounais-Sipoosta, koska sitä ollaan siirtämässä Uudenmaan liittoon kuuluvaan Helsinkiin.

Ärendet behandlas alltså i brådskande ordning och finns inte med i den ursprungliga föredragningslistan. Från Helsingin Sanomats artikel förefaller det som om problemet var att landskapsplanen godkännts av Östra Nylands förbund och inte av Nylands förbund. Hur hade man förhållit sig till att Nylands förbund hade uppgjort en landskapsplan som inkluderat området innan HFD godkännt statsrådet beslut om ändring i kommunindelningen? Klart är i varje fall att Nylands förbund vill göra upp landskapsplanen för sydvästra Sibbo. Detta är ett av många exempel på att Pekka Myllyniemi, som är medlem i styrelsen för Nylands förbund, var olämplig som kommunindelningsutredare. För övrigt kan det noteras att även Sibbo besvärar sig över landskapsplanen.

Enligt Helsingin Sanomat är man i Helsingfors även missnöjda över att lanskapsplanen för Östra Nylands förbund inte innehåller en reservering för ett ersättande flygfält till flygstationen i Malm. Helsingfors har ju uttryckt sitt stöd för förslaget på ett flygfält i Backas mellan Kullo och Drängsby i Borgå. Det är för övrigt intressant att det segrande bidraget i tävlingen Greater Helsinki Vision hade placerat flygfältet mellan Kullo och Drängsby. Sista dagen som man kunde lämna in tävlingsbidragen (med deltagarens namn i ett slutet kuvert) var den 31 maj, men flygfältsutredningen offentliggjordes först den 16 augusti. Att vinnarna lyckats pricka in flygfältet på rätt plats har en förklaring. Det vinnande bidraget i tävlingen Greater Helsinki Vision WSP har även gjort flygfältsutredningen.

Intervjuer med Liljeström. Den 15 december 2007

Christel Liljestrom har igår kväll publicerat ett inlägg på finska på sin blogg, där hon kommenterar ett radioinslag tidigare i veckan. I Vega östnylands sändning sade Liljeström att hon ser goda tecken då det gäller högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut. Som ett positivt tecken nämnde Liljeström i intrevjun i Vega Östnyland att andra kommuner tagit efter Helsingfors och Helsingfors och gjord anspråk på delar av sina grannkommuner. Allt tyder på att Sibbo blir ett prejudikat. I samma inslag i Vega Östnyland intervjuades även Helsingforspolitiker Maija Anttila, som Ansåg att fallet sibbo inte blir ett prejudikat. I sitt blogginlägg förundrar sig Liljeström över att Anttila analyserar situationen så annorlunda, men Liljeström visar Anttila oförtjänt respekt. Anttila analyserar ingenting, utan upprepar i politiskt syfte samma ogrundade påstående som andra politiker kommit med före henne.

Vad jag inte riktigt förstår är hur Liljeström tänker sig att fallet Tusby kan påverka HFD:s domslut i fallet Sibbo. Om domarna gör en rent juridisk bedömning, så borde de inte påverkas. Å andra sidan bör det vara klart att HFD ogiltigförklarar statrådets gränsbeslut, ifall domslutet görs på rena juridiska grunder. Betydelsen av att Kervo och Tusby följer Helsingfors i kölvattnet kan däremot ha betydelse ifall HFD tar politiskt hänsyn. Med tanke på fallet Tusby och andra planerade annekteringar har man på inrikesministeriet skäl att hoppas att HFD ogiltigförklarar Sibbobeslutet.

Liljeström publicerade igår kväll på sin webbplats även en intervju som hon gav för finska Yle i egenskap av viceordförande för Svenska folkpartiet. Den första frågan löd "Oliko Sipoonkiista kielipoliittinen?" Liljeström tyckte inte det, men ofrånkomligt har fallet Sibbo starka språkpolitiska dimensioner. Som jag ser det kunde fallet Sibbo åtminstone få språkrättsliga följder, ifall det går ända till Europadomstolen. Det kanske inte saknar betydelse att annekteringen har motiverats ameden "språkmur", som bl.a. den sittande kommunministern har velat störta. Månne inte de språkliga förhållandena i Sibbo och Östra Nyland gör det extra viktigt att den den lokala självstyrelsen respekteras?

East Coast City. Den 14 december 2007

Tävlingen Greater Helsinki Vision har avgjorts. Segraren har offentliggjortd idag. Enligt det segrande förslaget skall utvidgningen av metropolen koncentreras till södra Sibbo, metron förlängs till Söderkulla, Helsingors får ett nytt flygfält i Backas i Borgå och den av av Jussi Pajunen föreslagna tunneln till Tallin skall förverkligas. (Se bilden ovan.) Inte att undra på att Pekka Korpinen och de övriga jurimedlemmarna gillade förslaget.

Greater Helsinki, som till svenska förutom till ett större Helsingfors kan översättas till Storhelsingfors och Helsingforsregionen, har i det vinnande förslagets döpts till Metropolis. Södra Sibbo, som på kartan ovan betecknats me bokstaven C, har döpts till East Coast City. Det segrande förslaget heter Emerald. Kontrasten mellan Emerald och Holistic Uniqueness, som fick delat andra pris, är i ögon fallande. Enligt Holistic Uniqueness sker utvidgningen av Helsingforsregionen huvudsakligen i västlig och nordlig riktning.

Utpressning. Den 13 december 2007

Efter att TEHY-krisen var över höll statsminister ett omdiskuterat tal där han kritiserade TEHY:s metoder och underströk det oacceptabla i att idka utpressning mot staten. Själv tyckte jag mig kunna skönja en bitter överton i talet om utpressning. Det lät som om statsministern tagit utpressningen personligen, fastän det snarare var finansministern som pressades. Kanske ville statsministern lyfta fram det oacceptabla i utpressning av staten i allmänhet. Det föreföll som om han visste vad han talade om.
I Jouko Tikkanens bok Sipoon ryöstö utsätts statsministern personligen för utpressningsförsök. Statsministern har smygfilmats naken tillsammans med sin nya flickvän, som visar vara en lockfågel. Skildringen av utpressningen hör till de fiktiva detaljerna i Tikkanens bok, men Tikkanen är inte den första som föreslår att statsministern utsatts för utpressning. Det finns flera tecken som tyder på upressning. Ett är statsministerns agerande i fallet Sibbo.

Tikkanen förefaller på riktigt ha svårt att förstå hur statsrådet i somras kunde godkänna kommunindelningsutredarens förslag, fastän Sibbo hade ändrat sin politik och visat vilja att själv utveckla sydvästra Sibbo. Statsrådets beslut är obegripligt, om man tror att Sibbos (Sfp:s) traditionella politik varit orsaken till Helsingfors annekteringsprojekt, vilket den tidigare "oppositionen" i Sibbo gärna låtit förstå. Accepterar man att Sibbos senfärdighet bara varit ett svepskäl, är det lättare att förstå statsrådets beslut. Då måste man söka andra förklaringar till att vissa Centerministrar gett Helsingfors sitt stöd. Då behövs det inte heller nödvändigtvis några teorier om utpressning.

Jag finner det möjligt att statsministern faktiskt utsatts för utpressning, men mera sannolikt är det att han bara utsatts för politisk påtryckning. Våren 2006 gällde det att rädda kommun- och servicestrukturreformen. Då var det inte minst ledaren för det största oppositionspartiets riksdagsgrupp, Helsingfors dåvarande stadsstyrelseordförande som hotade. Under regeringsförhandlingarna fortsatte samma stadsstyrelseordförande att pressa på. Resultatet var ett "historiskt" metropolprogram, där en lösning på Sibbofrågan visserligen inte nämns, men mellan raderna torde ingå. Aldrig tidigare har lojaliteten till regeringsprogrammet betonats så starkt som under den nuvarande regeringen. Det är inte svårt att räkna ut vem i regeringen som understrukit att ingådda avtal måste följas.

Att Sibbo sommaren 2006 inte helt lyckades värja sig mot Helsingfors anspråk berodde enligt min bedömning i hög grad på att kommunen var splittrad. Genom att ge Sfp skulden till krisen gav "oppositionen" i Sibbo vatten på Helsingfors kvarn. Efter en förtroendeomröstning fick kommunstyrelseordföranden och kommundirektören fortsatt förtroende, men den politiska linjen svängde i enlighet med den tidigare "oppositionens" önskemål. Så skedde åtminstone enligt Tikkanens bok. Efter att statsrådet godkänt utredningsmannens förslag, trots Sibbos egna planer på kraftig tillväxt, förefaller kommunens nya linje inte längre motiverad, åtminstone inte ur Sfp:s synvinkel. Lika väl ifrågasätts inte den nya tillväxtpolitiken. Det ser även här nästan ut som om någon utsattes för utpressning. Troligtvis handlar det dock även i detta fall bara om politisk påtryckning.

Obalans. Den 12 december 2007

Yle har publicerat en notis med rubriken "Sibbo vill förbli lantlig idyll". I lokalnytt i Vega Östnyland ingår ett inslag om Folkkulturarkivets studium "Kommun i förändring", sär speciellt Sibbobornas reaktioner på annekteringsplanerna har studerats. I en notis med rubriken "Sibbo stoppar landskapsplanen" berättas vidare att Sibbo kommun ska besvära sig till miljöministeriet över landsskapsplanen för östra Nyland. Kommunstyrelsen i Sibbo anser att man borda ha väntat på Högsta förvaltningsdomstolens domslut, emedan planläggningen i de sydvästra delarna av kommunen är beroende av domslutet.


Kimmo Oksanen föreslår i sitt senaste blogginlägg angående reaktionerna på Lauri Tarastis rapport att "Helsinki, Espoo, Vantaa ja Kauniainen, mieluiten vielä Sipoo ja Kirkkonummikin, olisi järkevintä niputtaa yhdeksi kaupungiksi." Vad området beträffar motsvarar detta Jussi-Pekka Alanens förslag från 2004, men Alanens förslag till administrativ enhet handlade inte om en baskommun.


Då Hannes Manninen beställde en utredning om det finns behov av att ändra kommunindelningen mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad, var hans utgångspunkt att det råder en obalans i regionen. Åtminstone sade Pekka Myllyniemi vid ett besök i Sibbo att detta var Manninens utgångspunkt. Det är uppenbart att Manninen inte ville motivera en ändring i kommunindelningen endast med Helsingfors påstådda behov, utan ville se "problemen med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen" som hela regionens engelägenhet. Lika uppenbart är att ändringen i verkligheten endast var i Helsingfors intresse. Jag har i tidigare blogginlägg påpekat att Myllyniemi missförstått Helsingfors argumentering för en obalans i regionen. Således stämmer inte utredningsmannens påståenden om obaland. Detta är inte en obetydlig felaktighet, då just den påstådda snedvridningen i samhälsstruturen har varit ett centralt argument för en ändring i kommunindelningen.


Helsingfors har hävdat att utvecklingen av kollektivtrafiken har försvårats av att bebyggelsen i Helsingforsregionen brett ut sig i norr och väster. Därtill har Helsingfors hävdat att utbredningen av bebyggelsen i norr och väster är en följd av att huvudstadsregionen inte kunnat växa österut. Det senare är ett synnerligen tvivelaktigt påstående. Vad man i Helsingfors egentligen har bekymrat sig över är att kranskommunerna lockar till sig goda skattebetalare, medan Helsingfors måste ta ansvar för socialt boende. Helsingfors kunde visserligen göra förtjänst på att sälja tomtmark i sydvästra Sibbo, men vad man speciellt har varit ute efter i Östersundom är småhusbebyggelse innanför Helsingfors gränser. Detta har man även öppet medgett, fastän de officiella argumenten har handlat om balans och bostadspriser.
Det är ett faktum att det råder en viss obalans i samhällsstrukturen i huvudstadsregionen. Denna obalans är ett pronlem så länge huvudstadsregionen består av fyra städer som konkurrerar om goda skattebetalare. I konflikt med vad Myllyniemi hävdar i sin rapport har huvudstadsregionen främst vuxit i nordostlig riktning. Befolkningstätheten är betydligt högre i huvudstadsregionens östra halva än i Esbo. Den största skillnaden är emellertid att de förmånliga bostäderna är koncentrerade till den östra halvan, dvs Helsingfors och Vanda. Denna segregering är inte i sig ett problem, men det är ett problem för Helsingfors med tanke på skattebasen.


I söndagens nummer av Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Missä avaintyöntekijöillä on varaa asua?". Ur artikeln framgår det att en representant för låginkomstagarna, närvårdarna endast har råd att bo i förorter. I samband med artikeln publicerade Helsingin Sanomat en karta som visar till vilka områden närvårdarna är koncentrerade. (Se ovan.) Av kartan framgår det att närvårdarna huvudsakligen bor i huvudstadsregionens östra halva, det vill säga i Helsingfors och Vanda. För Helsingfors (och Vanda) är detta inte ett socioekonomiskt problem i sig. Problemet är att Helsingfors (och Vanda) måste ta ansvar för att den lågavlönade arbetskraft, som även Esbo behöver.


En annektering av sydvästra Sibbo kunde i någon mån lindra det aktuella problemet med obalans i huvudstadsregionen. Denna obalans utgör emellertid ingen ifficiell motivering till en ändring i kommunindelningen. Det är dessutom oskäligt att Sibbo skulle offras för att Esbo inte bygger tillräckligt med förmånliga hyresbostäder. Västmetron och de av Jan Vapaavuori förespråkade kriterierna för statligt stöd till bostradsproduktionen torde där till bättre kunna lindra problemet. Däremot är det ingen lösning på det strukturella problemet i huvudstadsregionen att Sibbo själv förverkligar Helsingfors planer på småhusbebyggelse i Östersundom. Sibbos egna planer skulle bara förvärra problemet. I diskussioner om Sibbofrågan har man ofta jämfört Sibbo med Esbo. Det sista som man önskar i Helsingfors är dock att Sibbo blir ett nytt Esbo, såvida Sibbo inte blir en del av Helsingfors.