Stadsdirektörer i rampljuset. Den 2 januari 2008

I Helsingin Sanomat ingår idag en artikel med rubriken "Uusi johtaja uskoo Sipoon olevan ratkaisu Helsingin tonttihuoliin". Artikeln "Hannu Penttilä: Lounais-Sipoo liitetään Helsinkiin vaikka erillislailla" utgör en del av denna text, som handlar om Pekka Korpinens efterträdare som biträdande stadsdirektör i Helsingfors. (Se gårdagens inlägg "Nyårstal. Den 1 januari 2008".) Jag citerar ur den förstnämnda artikeln:

Helsinkiin pitäisi rakentaa seuraavan kymmenen vuoden aikana 5 000 asuntoa vuodessa. Koko Helsingin seudulla vuositavoite on 13 000 asuntoa. "Seuraavan kymmenen vuoden tavoite on hyvin saavutettavissa Helsingissä Sipoolta liitettävien alueiden kanssa. Tontteja löytyy kyllä ennen sitäkin", Penttilä sanoo. Helsinkiä on kritisoitu siitä, että se hamuaa naapureiden maita vaikka kaupungin sisällä on yllin kyllin rakennuskelpoista maata. Penttilä haluaakin satamalta vapautuvien alueiden rakentamisen lisäksi täydentää ja tiivistää vanhoja lähiöitä. Kaavoitukseen hän aikoo saada vauhtia myös laittamalla kaupunkisuunnittelu- ja kiinteistövirastot vetämään samaan suuntaan ja ottamalla asukkaat paremmin mukaan suunnitteluun. Hallitus päätti kesällä liittää Itäsalmen ympäristön Lounais-Sipoosta Helsinkiin. Korkein hallinto-oikeus (KHO) ratkaissee päätöksen lainmukaisuuden näinä päivinä.

I dagens Helsingin Sanomat ingår även en artikel med rubriken "Eiköhän aleta kaikki puhua yksinkertaisesti vain Helsingistä". Denna text har även publicerats på Kimmo Oksanens blogg under rubriken "Eiköhän aleta vain helsinkiläisiksi". Liksom jag gjorde i mitt blogginlägg igår tar Oksanen fasta på motsättningarna i stadsdirektörernas nyårstal. Oksala tycker inte bara att Esboborna skall betrakta sig som helsingforsare, utan antyder att perifera kommuner som även Borgnäs och Hyvinge bör inkluderas i begreppet Helsingfors. Fråga är om inte Oksala med sina oanalytiska och naiva texter gör Helsingfors en björntjänst. Oksalas syn på "Helsinki" motsvarar för övrigt ungefär vad man på sidorna för Helsingin Sanomats lokala nyheter numera omfattar i begreppet Kaupunki. Helsingin sanomat har rent ekonomiska intressen i en utvidgning av begreppen Helsinki liksom av begreppet Kaupunki.

På Hufvudstadsbladets Helsingforsblogg har det idag publicerats ett inlägg med rubriken "Sibbobelsutet – riktigt snart" där det hävdas att "Ett beslut om att göra det mesta av sydvästra Sibbo till en den del av Helsingfors lär vara fattat." Så illa som det låter lär det dock inte vara. Vad man på Hbl har för sig är att Högsta förvaltningsdomstolen har funderat färdigt och nu endast slipar på motiveringarna. Jag vet inte från vilken källa Hbl har fått sina uppgifter, men det har gått olika rykten om att beslutet redan skulle ha fattats. Det har även gått rykten om att beslutet inte skulle ha fattats. Ursprungligen lovade HFD göra sitt domslut före slutet av år 2007, men senare hette det att även om beslutet fattas i december, kan det gå till januari innan domslutet med motiveringar offentliggörs. Att inse att statsrådets gränsbeslut bör upphävas torde inte ha varit svårt för domarna på HFD. Att beslutet dröjer torde bero på att det finns så många grunder på vilka statsrådets beslut kan upphävas. Domstolen måste ta ställning till varje anmärkning skilt för sig. Nyhetschefen på Hbl:s Helsingforsredaktion har idag även publicerat ett annat blogginlägg med rubriken "Fnurror på tråden? Pajunen dementerar." Även det inlägget berör Esbo stadsdirektörs nyårstal och konflikten mellan de två stadsdirektörerna. I blogginlägget refereras till ledaren i dagens nummer av Helsingin Sanomat, där det berättas att stadsirektörerna i Helsingfors och Esbo i december inte kunde komma överens om det "frivilliga" samarbetet i huvudstadsregionen och att "Jussi Pajunen olisi ollut niin suivaantunut Espoon kollegaansa Marketta Kokkoseen, että paiskoi papereita kokouksen päätteeksi".

Helsingin Sanomat har på eftermiddagen på tidningens webbsidor publicerat FNB:s notis med rubriken "Sipoo valitti Itä-Uudenmaan kaavasta". Borgåbladet har på kvällen publicerat en egen artikel med rubriken "Skarp kritik mot landskapsplanen". I artikeln noteras bl.a. att et rätta förfarandet enligt Sibbo hade varit att "vänta på vad Högsta förvaltningsdomstolen kommer att säga om bråket mellan Sibbo och Helsingfors och statsrådets beslut att låta Helsingfors få annektera delar av sydvästra Sibbo". I artikeln noteras även att Sibbo naturskyddare har lämnat in ett besvär mot landskapsplanen. Jag citerar:

Sibbo naturskyddare ber miljöministeriet att inte fastställa områden för byggande i sydvästra Sibbo, bland annat för att de områdena sträcker sig in i Sibbo storskog, som ses som ett nationellt värdefullt skogsområde och som enligt föreningen borde bevaras. Miljöministeriet gav i ett svar på ett riksdagsspörsmål ett svar som säger att bostäder, trafik och annan effektiv markanvändning borde styras bort från området. Därför borde inte heller landskapsplanen kunna tillåta sådan utbyggnad, säger föreningen.

Förra veckan gav Sipoon Sanomat stor uppmärksamhet åt Helsingfors stad besvär mot landskapsplanen för Östra Nyland. I besväret hävdar Helsingfors att Östra Nylands förbund inte skulle ha rätt att i landskapsplanen inkludera områden som enligt statsrådets beslut skall anslutas till helsingfors och därmed till Nylands förbund. Denna tvivelaktiga tolkning bygger på att kommunindelningslagen säger att en kommun inte har rätt att ändra planen för en del av kommunen som skall anslutas till en annan kommun. Statsrådets gränsbeslut har emellertid inte trätt i kraft innan HFD tagit ställning till besvären mot beslutet. Sipoon Sanomat berättar även att manfrån Helsingfors stad har rinkt upp Sibbo och förbjudit Sibbo att planera tomtmark på Björnsö. Man kan fråga sig vad Helsingfors här har för inträssen. Vill man själv göra ekonomisk vinst genom att planera marken som Sibbo kommun äger på Björnsö? Även här är lagen oklar, då det saknas prejudikat. Sipoon Sanomat har talat med docent Toivo Pihlajaniemi, som har en klar syn på domslutet angående själva gränsbeslutet. Jag citerar ur artikeln "Onko Sipoolla oikeutta koskea Karhusaareen?":

Vaikka Karhusaaren kaavatilanne onkin epäselvä, on Pihlajaniemellä kuitenkin selvä näkemys Sipoon rajataistelun loputuloksesta Korkeimmassa hallinto-oikeudessa.

Hänen mukaansa päätösvaihtoehtoja on tasan yksi.

- En voi veikata muuta kuin, että se menee nurin.

- Asia on juridisetsi selvä, ja minulle olisi yllätys, jos se menisi läpi, Pihlajaniemi rohkaisee sipoolaisia.

Nyårstal. Den 1 januari 2008

Helsingin Sanomat har fem minuter in på det nya året publicerat en artikel med rubriken "Pajunen uudenvuodenpuheessa: Helsingin ja naapurikuntien kuntaliitokset mahdollisia". Jag citerar ur artikeln:

Helsingin ja sen naapurikuntien kuntaliitokset eivät ole poissuljettuja, totesi Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen uudenvuodenpuheessaan Senaatintorilla.

Pajusen mukaan Helsinki ja naapurikunnat ovat muodostamassa entistä vahvempaa yhteistä seutua.

När Helsingin Uutisets ledarskribent för ett halft år sedan plötsligt förringade betydelsen av sydvästra Sibbo och istället talade för en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo var det ett tecken på att man även inom Samlingspartiet börjat inse att HFD inte kommer att godkänna den aktuella annekteringen. Samtidigt föreslog ledarskribenten att Kervo, Träskända och Tusby går samman, fastän det här var tänkt att prejudikatet Sibbo skulle möjliggöra en partiell kommunsammanslagning. Förslaget att Helsingfors, Vanda och Sibbo bör gå samman har senare upprepats av Tapani Mäkinen. Kai Kalima (sdp) hade redan tidigare flera gånger hotat Sibbo att hela kommunen inkorporeras när han i en insändare i Helsingin Sanomat skrev Kalima i juli att "ainoaksi ratkaisuksi jää uuden kuntakokonaisuuden luominen, kun Helsinki, Sipoo ja Vantaa yhdistetään". Här medgav även juridikprofessorn Kalima indirekt att den aktuella annekteringen hade krävt att Sibbo kommun hade "samarbetat" och godkänt förslaget.

Att Helsingfors och Vanda fusioneras inom en nära samtid är inte speciellt orealistiskt. Däremot finner man inom Samlingspartiet der orealistiskt att alla huvudstadsregionens städer skulle sammanslås, eftersom motståndet i Esbo är allt för stort. Annekteringen av sydvästra Sibbo har av bl.a. Jan Vapaavuori motiverats med att en fusion av (alla) huvudstadsregionens kommuner inte är realistisk. Helsingfors (och Vanda) behöver Sibbo eller sydvästra Sibbo för att kunna konkurrera med Esbo.

Att efter en rivning höja ribban är ett sätt att försöka rädda ansiktet. Det luktar "surt sa räven". Det är lätt att föreställa sig att Pajunen är på samma linje som partibrodern Mäkinen och inte i första hand föreställer sig en sammanslagning av Esbo med Helsingfors. Eller var Pajunens påpekande att "eikä meilläkään kuntaliitokset ole poissuljettuja" hans hälsning till Esbo, som på nyårsaftonen inledde firandet av sitt jubileumsår? Pajunens kollega i Esbo Marketta Kokkonen framhöll i sitt tal på nyårsaftonen att Esbos målsättning är "itsenäisten kaupunkien luja liitto".

I sitt tal betonade Pajunen, liksom han gjort många gånger förut, betydelsen av yhteen hiileen puhaltaminen. Jag återger här de sista raderna i Pajunens tal:

Arvoisa juhlayleisö

Suomalainen yhteiskunta muuttuu huimalla vauhdilla. Kuntakenttä on vastannut muutoksen haasteeseen. Moni kaupunki ja kunta on yhdistymässä. Kuntien määrä tulee lähivuosina merkittävästi laskemaan. Suunta on aivan oikea ja tällaisia toimia pitää kannustaa kaikkialla Suomessa. Myös Helsinki ja naapurikunnat ovat muodostamassa entistä vahvempaa yhteistä seutua, eikä meilläkään kuntaliitokset ole poissuljettuja. Uudistustyö koskettaa koko maata ja jokaista suomalaista. Siksi lähtökohtana täytyy olla se, että Suomea kehitetään yhtenä kokonaisuutena ja niin, että menestyksen hedelmät ovat yhteisiä.

"Yhdessä – yhteen hiileen puhaltaen." Se on suomalaisen menestystarinan avain – myös tulevaisuudessa.

Helsingin Sanomat har 21:00 publicerat en artikel med rubriken "Hannu Penttilä: Lounais-Sipoo liitetään Helsinkiin vaikka erillislailla". Jag citerar ur artikeln:

Lounais-Sipoo liitetään Helsinkiin, päätti korkein hallinto-oikeus (KHO) asiasta mitä tahansa, arvioi Helsingin tuleva apulaiskaupunginjohtaja Hannu Penttilä.

Hänen mukaansa asia on itsestäänselvä, koska asialla on maan ylimmän johdon tuki.

"Jos päätös kaatuu muotoseikkaan, niin sitten laaditaan erillislaki, Lex Sipoo", Penttilä uskoo.

Hannu Penttiläs uttalande kan ses som ytterligare ett tecken på att man i Helsingfors inte räknar med att HFD godkänner statsrådets gränsbeslut. Kalimas partikamrat Penntilä behöver inte rädda sitt eget ansikte, eftersom han inte direkt är inblanad i fallet Sibbo. Istället ger hans uttalande en antydan om varför man från Helsingfors sida pressade statsministern att deltaga i Sibbobeslutet, fastän beslutet riskerar falla på hans jäv: Man ville binda Vanhanen till ett ställningstagande. En Lex Sibbo är osannolik, men Vanhanens och Katainens ställningstaganden gör den något mindre osannolik. En viktig fråga är om Vanhanen våren 2006 lovade förverkliga en annektering av sydvästra Sibbo eller bara lovade stöda en inkorporering.

En sammanslagning av Helsingfors och Vanda behöver inte nödvändigtvis en speciallag. Vill man ha Sibbo eller en del av Sibbo med krävs det däremot lagstiftning. I Finland är det fortfarande riksdagen och inte regeringen som stiftar lagar.

Året 2007. Den 31 december 2007

Så väl Helsingin Sanomat som Hufvudstadsbladet noterar igen fallet Sibbo i sina årskrönikor. De torde de ha anledning att göra även nästa år, då HFD:s domslut är den stora nyheten. Jag har valt att här lyfta fram ett blogginlägg från varje månad. Inläggen är inte de mest betydelsefulla, utan jag har valt inlägg som uppmarksammar händelser som varit aktuella när jag skrivit inläggen. Texten nedan är direkt kopierad från respektive blogginlägg. Länkar till de inlägg som jag bedömmer som de viktigaste finns i marginalen till höger.


Sensationella avslöjanden. Den 16 januari 2007
Sibbo kommun har på sin webbplats idag publicerat besväret till Högsta förvaltningsdomstolen, samt ett bifogat utlåtande av docent Erkki Mennola. Texten i besväret handlar inte bara om juridiska tolkningar, utan tar även ställning till hur det gick till då Helsingfors i juni gjorde sitt annekteringsbeslut. Besväret och i synnerhet Mennolas utlåtande borde i högsta grad intressera så väl medier som ministrar.
Erkki Mennolas utlåtande omfattar även Pekka Myllyniemis rapport. Utlåtandet skulle vara tidernas nyhetsbomb, om inte jag på min blogg redan analyserat Myllyniemis rapport. Mennola har dock gjort en självständig analys och föreslår bl.a. att delar av Myllyniemis rapport i själva verket härstammar från ett dokument som ursprungligen varit ämnat att ge motiveringar för en sammanslagning av Östra Nylands förbund med Nylands förbund. Mennola säger även att allting tyder på att förutom Helsingfors stad även Nylands förbund deltagit i författandet av rapporten.

Över 93 procent röstade nej. Den 25 februari 2007

Enligt HS var röstningsprocenten 65,5. 93,2 % röstade nej. Enligt Yle röstade 5,1 % ja till Myllyniemis förslag. 1,4 % röstade blankt och 0,3 % av rösterna förkastades.

Rapporten borde ha underkänts. Den 1 mars 2007

Dagens Helsinginsanomat behandlar Helsingforsfullmäktiges beslut i en artikel med rubriken "Helsinki tyytyy pitkin hampain Sipoo-esitykseen". Förmodligen var åtminstone Osmo Soininvaaras tänder långa. Jag citerar:

Vihreiden Osmo Soininvaaran mukaan Helsinki toimii epäitsekkäästi. Hänen mukaansa Lounais-Sipoon rakentamista ei voi jättää Sipoon kontolle. "Sipoosta tulisi uusi Espoo, jolla ei ole kaupunkimaista rakennetta", hän sanoi.

Kai Kalima, som vid mötet den 30 november, sade att Sibbo är en korvkiosk, fortsatte med huvudlösa påståenden. Jag citerar HS:

"Selvitysmiehen esitys on torso", Kai Kalima (sd) sanoi. Hän piti kestämättömänä, että Helsingillä on maaomistuksia Sipoossa, mutta paikallinen Rkp estää rakentamisen näille maille.

En ny kommunminister. Den 17 april 2007
Mari Kiviniemi (c) blir ny kommunminister! Att Mari Kiviniemi utses till kommunminister när Jan Vapaavuori redan utnämnts till bostadsminister är spektakulärt. Det vore lätt att tolka det hela som ett bevis på att man försöker rädda en överenskommelse mellan å ena sidan Manninen och Centern och å andra sidan Helsingfors och SDP. Centern kan dock ha andra motiv till att välja sin enda riksdagsman från Helsingfors till kommunminister. Kivimäki torde ha backats upp av Vanhanen. Sammanlagt blir det hela fem ministrar från Helsingfors i den nya regeringen. Helsingfors valkrets har 21 platser i riksdagen.

Pekkarinen gillar inte regeringens linje. Den 11 maj 2007
I Radio Vegas nyhetssändning avslöjar Mauri Pekkarinen det egentliga motivet till att jäva sig i Sibbofrågan: Han ogillar förslaget på en annektering! Yle Internytt har publicerat en uppdaterad artikel med rubriken "Pekkarinen överväger jäv på nytt". Jag citerar de inledande och avslutande raderna:

Handels- och industriminister Mauri Pekkarinen (c) överväger att dra tillbaka sitt beslut om jäv i Sibbofrågan. Samtidigt framkommer det varför han inte ville bereda ärendet – statsministern var av annan åsikt.
...
- Jag tycker inte att regeringens linje i den här frågan är bra. Jag har alltid varit emot sådana åtgärder där regeringen fattar beslut utan att lyssna på vad kommunen i fråga vill.
- Det är orsaken till varför jag inte ville bereda den här saken, uppger Pekkarinen till svenska YLE.

Föredragande minister: "Beslutet går mot kommunlagen." Den 28 juni 2007
Yle Internet har 13:55 publicerat en notis med rubriken "Helsingfors växer österut" . Rubriken är dåligt vald. Nu förs frågan vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Det har kommundirektör Markku Luoma bekräftat.

Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007

Kalima döljer dåligt sitt missnöje över att Helsingfors inte fritt kan planera Granö för annat än rekreation. Jag citerar ur insändaren:

Alueellisesti torso valtioneuvoston rajansiirtopäätös on ennen kaikkea näiden saarten osalta. Merellisiä virkistystarpeita ei tällä ratkaisulla kyetty turvaamaan. Helsingin kaupunginvaltuusto teki 21.6. 2006 oman ehdotuksen noin 5000 hehtaarin siirtämisestä Helsinkiin. Alue olisi käsittänyt myös nuo saaret ja merkittäviä alueita muun muassa Östersundomissa.

Ovanciterade stycke är till innehållet rent nonsens, men den verkliga godbiten kommer på de sista raderna i Kalimas insändare:

Ministerien jääväysteatteria hämmästellen on saatu seurata niitä kannanottoja, joissa Sipoon kunnan johto kertoo jatkavansa taistelua rajansiirtoa vastaan.

On poliittista lukutaidottomuutta pyrkiä jatkamaan omaksutulla linjalla, jossa Helsingin kanssa ei edelleenkään neuvotella. Tällöin ainoaksi ratkaisuksi jää uuden kuntakokonaisuuden luominen, kun Helsinki, Sipoo ja Vantaa yhdistetään.

Alueellisesti tämä turvaisi Suomen ainoan metropolin kehittymisen seuraavien neljän vuosikymmenen ajan. Vantaan ja Helsingin osalta ratkaisun perustana olisi vapaaehtoinen kuntaliitos.

Tjugo bevär. Den 3 augusti 2007

Sibbo kommun har idag på förmiddagen på Internet publicerat kommunen besvär (pdf) till Högsta förvaltningsdomstolen över statsrådets gränsbeslut från den 28 juni. Besväret har även lämnats in på förmiddagen, enligt vad Helsingin Sanomat skriver i en notis med rubriken "Sipoo jätti valituksen rajapäätöksestä".

Korpinen avslöjar. Den 21 september 2007

Att Sibboborna står så eniga mot en inkorporering beror i hög grad på Helsingfors och vissa ministrars förafarande. Detta tycks Korpinen inte ha insett, utan säger till Uutislehti Demari följande:

- Operaatio oli yllätyksellinen, mutta jälkikäteen tarkastellen varsin tuloksekas, Korpinen sanoo.

- Vähän kiviä se jätti kenkään Sipoossa, mutta niin olisivat todennäköisesti tehneet kaikki vaihtoehdot. Näin suuria rajatarkistuksia ei synny ilman kitkaa millään menetelmällä.

Korpinen avslöjar mera; jag citetat vidare:

Neuvotteluissa Vantaan kiilasta päästiinkin Korpisen mukaan jo "hyvin pitkälle", mutta sitten Rantala jätti yllättäen kaupunginjohtajan paikkansa ja asian eteneminen hidastui.
Helsingin johtoon noussut Jussi Pajunen valitsi suoraviivaisemman tyylin. Sipooseen päätettiin rynnätä, vaikka neuvottelut Vantaan kiilasta olivat auki.
Korpisen mukaan tämä näkyi myöhemmin siinä, että kiila typistyi Rantalan kanssa alustavasti sovitusta.
Ratkaisevaa Sipoo-liitoksen toteutumiselle oli Korpisen mukaan Pajusen silloiseen kuntaministeriin Hannes Manniseen luoma erittäin hyvä suhde.

Fallet Tusby. Den 1 oktober 2007
Rubriken på huvudnyheten på första sidan i dagens Hufvudstadsblad lyder "Sibbos exempel följs nu i Tusby". (Se ovan.) Artikeln på sidorna 4 - 5 lyder "Ska de öppna landskapen i Tusby bli sovstad?". Jag citerar ur artikeln:

Gränsjusteringen för Sibbo och Vanda skulle vara ett undantag, absolut inte prejudikat. Det har alla toppolitiker försäkrat, senast inrikesminister Mari Kiviniemi, (c).

Men långt innan Hfd-presidenten ens hunnit svinga klubban i fallet Sibbo är Tusby tvunget att börja fila på egna besvär.

Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007

Kopplingen mellan KSSR och fallet Sibbo är absurd. Först ställer Helsingfors i samband med KSSR-diskussionen krav på att sydvästyra Sibbo ansluts till "huvudstadsregionen". Sedan ger kommunminister Hannes Manninen, påhejad av Mari Kiviniemi, sitt stöd för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors, men hävdar att inkorporeringen ingenting har med KSSR att att göra. Sedan tar statsrådet ett juridiskt högst tvivelaktigt beslut om att ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, med motiveringen att Sibbo klarar sig bra även utan kommunens sydvästra del. Sedan sänder inrikesministeriet en förfrågan till Sibbo med bl.a. en fråga om kommunen planerar en kommundelsammanslagning för ett "stärkande av kommunstrukturen". Eftersom Sibbo kommun i princip inte kan veta HFD domslut angående statsrådets gränsbeslut kan kommunen inte ge ett definitivt svar på hur kommunen ämnar uppnå ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för sjukvården. Då sänder inrikesministeriet en kallelse till förhandling till Sibbo kommun för att påminna om att ramlagens villkor om befolkningsunderlag även gäller Sibbo.
Cristel Liljeström har med anledning av inrikesministeriets lista publicerat ett blogginlägg med rubriken "Jumbolistad". Jag citerar ur inlägget:

När statssekreterarna trodde att det skulle bli deras uppgift att kalla in berörda kommuner var det Katainens (kok) statssekreterare Nummikoski som genast sade sig ta Grankulla och Sibbo. Vi vet ju alla vad samlingspartiet har för intressen att göra med Sibbo. Tack och lov är det nu bekräftat att det är ministeriets ”vanliga” tjänstemän som skall föra diskussionen och inte de politiska. Därmed fick jag också bekräftat att ministeriet ämnar invänta utslaget från Högsta Förvaltningsdomstolen innan man kontaktar Sibbo.

Men hoppsan - statsrådet sade ju att annekteringen inte försvårar Sibbos förutsättningar att verka som självständig kommun fastän kommunen skulle mista drygt 2 000 invånare. Ministeriet tycks då inte vara av samma åsikt. Detta bör vi väl då se till att HFD är medveten om.

Ett berg av dokument. Den 3 december 2007

Hufvudstadbladet har tidigt på eftermiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbobeslut tidigast i januari". Jag citerar ur notisen:

Det fanns små förhoppningar, eller farhågor, om att inkorporeringen av sydvästra Sibbo till Helsingfors skulle välsignas av HFD ännu på 2007 års sida. Så blir det knappast, säger infromationschef Teuvo Arolainen.

Enligt honom sammanträder sektionen som granskar Sibboärendet i mitten av december. Sektionen leds av Högsta förvaltnningsdomstolens president Pekka Hallberg. Domarna har ett litet berg av dokument att titta på – blande dem förslag, besvär och motbesvär.

– Saken är komplicerad och gruppen kan begära nya utlåtanden. Min gissning är att beslutet dröjer åtminstone till januari och möjligen längre, säger Arolainen.

Fruktansvärt. Den 30 december 2007

Sås & Kopp har komnmit ut med en ny skiva. Första låt på skivan är låten Fruktansvärt, som är en uppföljare till Traktor Alban. Texten är följande:

D e fruktansvärt....

Traktor Alban de e jag
o ja e upprörder idag,
när H:fors expanderar
breder ut sej o rumsterar.

Sini först så tar dom Sibbo då...
o snart går gränsen vid Borgå å...

Hälsa far o mor,
hälsa storebror!
Morbror Sture me',
han vet hur de' e.
Vi smäller traktorn igång
o fast vägen e lång
man ur huset vi drar med en sång.
Hälsa far o mor.

Fruktansvärt...

Min plan den e enkel o effektiv
o helt emot Eu:s direktiv.
Vi ordnar tvärt en traktormarsh
o intar huvudstan bevars.

Operan sku va bra som stall
o riksdagshuse' - prima bingohall...

Hälsa...

Esplanadens vackra park
sku bli ypperlig som betesmark.
Kossorna sku fredlit vandra
vid Runeberg o Havis Amanda.

Hartwallarenan sku bli vårt slott
me Sibbovimpeln högst på topp...Hjallis har redan lova!

Förhandlingar. Den 29 december 2007

Jag har i blogginlägget "'Selvyyden vuoksi'. Den 23 september 2007" uppmärksammat Jan Vapaavuoris tolkning av kommunindelningslagen i anförandet vid stadsfulmäktigemötet de 21 juni 2006. I anförandet hävdar Vapaavuori att "liitos on mahdollinen valtioneuvoston päätöksellä myös tässä laajuudessa" men tillägger för säkerhets skull lika väl att "eduskunta voi säätää lailla mistä tahansa kuntajaon muutoksesta ilman ehtoja". Vid stadsfullmäktigemötet tog Vapavuori upp kommunindelningslagen även i ett annat anförande, som inte var lika väl förberett och genomtänkt som det första. Här kritiserar Vapaavuori främst Svenska folkpartiet, vars representant i stadsfullmäktige föreslog att det aktuella ärendet returnaras. Jag citerar:

Kiinnittäisin huomiota, että meillä on vuonna 1997 eduskunnassa säädetty kuntajakolaki, joka on käsittääkseni säädetty ilman, että yksikään RKP:läinen kansanedustaja olisi sitä vastustanut. Kiinnitän myös huomiota siihen, että sitä edeltää hallituksen esitys ja että RKP oli hallituksessa vuonna 1997, kun tämä kuntajakolaki, kuntajakoja on ollut monesti muulloinkin. Tähän nyt en tohdi kommentoida millään tavalla.

Tämä on hyvin yksiselitteistä. Tässä kuntajakolaissa sallitaan tällainen menettely. Kuntajakolakia koskevassa hallituksen esityksessä jopa todetaan, että tarkoituksena on mm. mahdollistaa nykyistä aloitteellisemman kuntajaon kehittymiset. Täällä todetaan, että kuntajaotuksen kehittymistä ohjaavat laadulliset tavoitemääräykset, joiden mukaan kuntajakoa on kehitettävä kuntien alueellista eheyttä ja yhdyskuntarakenteen toimivuutta edistävällä tavalla. Tämä on tietoisesti säädettyä lainsäädäntöä, joka on tullut hallituksesta, jossa RKP on ollut mukana ja joka hyväksytty eduskunnassa, jossa RKP:läiset - en ole tätä tarkistanut - mitä suurimmalla todennäköisyydellä ovat äänestäneet tämän puolesta.

Det är svårt att hitta någon logik i Vapaavuoris anförande. Sfp hade uttryckligen hävdat att Helsingfors förslag stred mot kommunindelningslagen, som Helsingfors tolkade på ett högst kontroversiellt sett, fastän Vapaavuori hävdade att saken är entydig. I lagen från 1997 har tidigare kryphål täppts till, vilket man från Sfp:s håll naturligtvis inte motsatt sig. I sitt tidigare anförande hade Vapaavuori tackat närvarande ministrar, riksdagsledamöter och fullmäktigen som hade "vahvasti vaikuttaneet valtiovallan tahdonmuodostukseen". Alldeles speciellt hade Vapaavuori tackat "ärade fru fullmäktigeordförande" Rakel Hiltunen. I det senare anförandet fick även statsminister Matti Vanhanen sitt tack. Jag citerar:

Haluamme myös, ainakin minä henkilökohtaisesti, lämpimästi kiittää pääministeri Vanhasta, joka on tänään todennut, Helsingin Sanomien verkkosivujen mukaan todetaan mm., että pääministeri Matti Vanhanen sanoo tukevansa esitystä, jonka mukaan osa Länsi-Sipoota liitettäisiin Helsinkiin. Ja seuraava lause alkaa, että hän tukee sitä voimakkaasti.

Den ursprungliga texten på Helsingin Sanomats webbplats, som Vapaavuori här refererar till, har jag inte sett. Artikeln "Helsingin rajansiirrot saivat hyväksynnän isoilta hallituspuolueilta", där det berättas att "Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) kertoi keskiviikkona kannattavansa Helsingin esitystä voimakkaasti", publicerades först 17:04 och uppdaterades ännu följande dag. Stadsfullmäktigemötet började undantagsvis redan 16:00. Förslaget till en ändring i kommunindelningen var ett av de första ärenden som behandlades på det långa mötet, men ärendet diskuterades i hela tre timmar. Av Vapaavuoris anförande framgår dock entydligt att Vanhanen gjorde sitt ställningstagande i offentligheten innan Helsingfors stadsfullmäktige godkände förslaget. I den ovannämnda artikeln säger Vanhanen för övrigt att "Rkp:n kanssa on neuvoteltu. He ovat suhtautuneet erittäin rakentavasti" och vidare att "Toivon, että sopu syntyy." Den förhoppningen fanns det ingen anledning till. Man kan fråga sig vem som informerat statsministern om förhandlingarna med Sfp och Helsingfors stadsstyrelses förslag. Eller syftar statsministern här på förhandlingar som han själv deltagit i?

Divide et impera. Den 28 december 2007

När HFD offentliggör sitt domslut tidigast nästa månad kommer man i Sibbo att skåla och fira tillsammans. När man sedan analyserar domslutet med motiveringar kommer man kanske däremot att dra helt olika slutsaster. Det skulle inte fövåna mig om det från vissa håll skulle basuneras ut att domarna trodde på Sibbos egna utvecklingsplaner, fastän Sibbos egna planer inte alls skulle omnämnas i motiveringarna. I väntan på statsrådets gränsbeslut var det kanske nödvändigt att Sibbo utåt visade en enig front. Samtidigt innebar de samlade leden kanske att all relevant bakgrundsinformation inte kom fram. Strax efter att Helsingfors hade tagit sitt initiativ den 21 juni 2006 var angivandet däremot ömsesidigt. Detta framgår ur en artikel med rubriken "'Christel Liljeström bör avgå'", som Borgåbladet publicerade den 29 juni 2006. Jag citerar:

Konkret betyder det att fullmäktige på tisdag sannolikt beslutar tillsätta en kommitté som utreder om Luoma och Liljeström kan anses vara skyldiga till att Helsingfors slutligen beslöt sig för att föreslå inkorporering av sydvästra Sibbo.

– Liljeström och i viss mån Luoma har misslyckats. Jag har inofficiella vägar fått veta att diskussionerna inte gått så bra och därför gick det så här, säger fullmäktiges första vice ordförande Eero Seppänen (saml) som tagit initiativet till misstroendeomröstningen.

På en direkt fråga om det är överborgmästare Jussi Pajunen (saml) och stadsstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml) som uttryckt missnöje medger Seppänen att det är så.

Christel Liljeström är minst sagt förvånad.

– Jag talade senast för någon dag sedan med Vapaavuori. Vi har diskuterat i mycket saklig ton och kunnat konstatera att vi har olika åsikter.

Dessutom, påpekar hon, borde samlingspartiet inte skälla som ett oppositionsparti då de själva underkänt det inofficiella kompromissförslag hon och Vapaavuori diskuterat. Enligt det skulle Sibbo ha gått med på att justera gränsen lite österut i utbyte mot de markägor huvudstaden har i Sibbo. Exakta hektar eller folkmängder som skulle förflyttas gick man inte in på.

– Men det förslaget tackade Seppänen nej till.

Seppänen har förklaringen klar.

– Sfp var redo att offra Landbo och Björnsö. Det kunde vi inte gå med på.

Slutsatserna som Eero Seppänen enligt Borgåbladet drog var helt felaktiga, men han torde medvetet ha vilseletts av Jan Vapaavuori eller Jussi Pajunen. Enligt vad som senare framkommit erbjöd Pajunen och Vapaavuori inget annat alternativ än att Sibbo frivilligt avstod från ett område på 3 000 hektar, vilket motsvarar förslaget som utredningsmannen senare gjorde. Det är klart att det inte fanns förutsättningar att acceptera ett dylikt förslag innan Helsingfors tog sitt initiativ som gällde ett 5 000 hektar stort område och innan ledande ministrar i offenligheten hade uttryckt sitt stöd för det förslaget. Speciellt Samlingspartiet i Sibbo hade aldrig accepterat det förslaget. Det är tänkbart att Sfp under hot om en upplösning av Östra Nylands förbund och en speciallag för den planerade inkoporeringen hade varit redo att offra Landbo och Björnsö, men det var just alternativet som inkluderade Landbo och Björnsö som Liljeström och Luoma tackade nej till. En förlust av Landbo och Björnsö hade varit speciellt tung för Samlingspartiet i Sibbo, som med dessa bostadsområden hade förlorat en betydande del av sina väljare. Vapaavuori eller Pajunen lyckades dock lura Seppänen att rikta kritiken mot Sfp:s representant. Om Liljeström fått kommunfullmäktiges misstroende, hade Seppänen själv varit hennes sannolika eftersträdare som kommunstyrelseordförande. Vid misstroendeomröstningen fick Liljeström fortsatt förtroende, men även om Seppänen inte blev ny styrelseordförande Lyckades samlingspartiet tillsammans med SDP och Centern driva igenom sin politiska linje, som indirekt bygger på uppfattningen att Sfp genom sin traditionella politik föranledde Helsingfors initiativ till en gränsjustering.

Att Pajunen och Vapaavuori i förhandlingarna med Luoma och Liljeström egentligen inte ville komma överens framgår ur en artikel med rubriken "Sibbobor säger nej till Helsingfors krav", som Borgåbladet publicerade den 22 juni 2006. Jag citerar:

Christel Liljeström (sfp), kommunstyrelsens ordförande, är missnöjd över att stadstyrelseordförande Jan Vapaavuori (saml) inte gick med på att diskutera alternativa lösningar med Sibbo.

– Jag fick svaret att när Helsingfors lämnat in pappret med sina krav till ministeriet, så då kan vi sätta oss ner för att diskutera. Huvudlöst.

Jag undrar om inte Liljeström redan vid denna tidpunkt hade räknat ut Vapaavuoris taktik, som kanske inte var helt huvudlös: Helsingfors initiatv på ett 5 000 hektar stort område var egentligen en bluff som skulle hjälpa Sibbo att frivilligt avstå ett mindre område och samtidigt få Sibbos förlust att se ut som en försvarsseger. Månne inte även Seppänen egentligen snarare ville komma åt Svenska folkpartiet än förhandlarna från Sfp. Kritiken gällde egentligen snarare Sfp:s traditionella linje än förhandlingarna med Helsingfors ledning. Detta framgår ur en atikel med rubriken "Ett Östnyland på väg ut i det blå", som Borgåbladet publicerade den 27 juni 2006. Jag citerar:

Helsingfors stad vill i ett ovanligt aggressivt och mygelbäddat förslag införliva 14 procent av Sibbo med huvudstaden. Det kan man se som en kommentar till att Sibbo inte anses ha skapat en tillräckligt ekonomiskt livskraftig och för hela riket nyttig zon österom Helsingfors.

Samlingspartiet i Sibbo skriver i en insändare att kommunen närmast har att skämmas för att inte ha planerat för att öka boendet i kommunen från nuvarande 19 000 till närmare 60 000 invånare.

Jag har inte sett den ovannämnda insändaren, som publicerades då jag själv var i Italien. Sibbos relativt låga befolkningstäthet gav den dåvarande bostadsministern en ursäkt att offra Sibbo, men Helsingfors motiv till en annektering handlar föga om invånarantalet i Sibbo. Då Helsingfors gick till attack var lokalpolitikerna i Sibbo färdigt djupt splittrade. Splittringen berodde kanske inte så mycket på olika uppfattningar om kommunens linje som om olika uppfattningar om hur de tyngsta posterna borde vara fördelade. Helsingfors initiativ sommaren 2006 borde ha fått Sibbopolitikerna att sluta leden, men istället passade man på att visa sitt missnöje med kommunens egen ledning. Istället för att försvara Sibbos rätt understödde man Helsingfors beskyllningar om en språkmur som stod i vägen för utvecklingen av metropolen. Här lyckades Helsingfors med en gammal välprövad metod.

Pacta sunt servanda. Den 27 december 2007

I gårdagens blogginlägg noterade jag att Centerns gruppordförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006 intygade att dåvarande kommunminister Hannes Manninen hade lovat föra Helsingfors framställning eller initiativ om en ändring i kommunindelningen till statsrådet. Att Manninen kunde lova något dylikt verkar ofattbart. De juridiska förutsättningarna för Helsingfors framställan minst sagt tvivelaktiga och genom att ta ställning för helsingfors framställan gjorde han sig jävig att fungera som föredragande minister. Ett dylikt löfte ger man inte utan motlöften eller motprestationer. Jag har i flera inlägg visat att motlöftet eller motprestationen handlade om kommun- och servicestrukturreformen (KSSR), där även den ledande tjänstemannen Arto Sulonen haft en central roll. Även om Manninen hade fungerat som föredragande minister, kunde han inte ha fört Helsingfors initiativ till statsrådet för prövning, om inte inrikesministeriet först hade gjort en beredning som gett bifall åt initiativet. Det är inte kommunministern själv som gör beredningen, utan beredningen görs av föredragande tjänsteman. För att Manninen skulle kunna ge löfte om att föra Helsingfors initiativ till statsrådet för ett avgörande, måste således även den ansvariga tjänstemannen vara införstådd.

Att det inte bara var den tänkta föredragande ministern själv som var införstådd med Helsingfors initiativ framgår ur Jan Vapaavuoris anförande vid det ovannämnda stadsfullmäktigemötet. Vapaavuori förklarade här att "Päädyimme yhdessä valtion kanssa siihen, että nyt olisi sopiva hetki saattaa asia myös muodollisesti vireille, jotta asia voitaisiin myös ratkaista tämän hallituksen kaudella." Det torde vara uppenbart att "staten" här inkluderar minst en ledande tjänsteman, speciellt som Vapaavuori tidigare i samma anförande sade följande:

Kuten tiedossa on, asia on valtioneuvoston, ei Helsingin käsissä. Tämän takia valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Vapaavuori har i olika sammanhang framhållit principen pacta sunt servanda, som säger att avtal bör följas. Pacta sunt servanda är i första hand en juridisk princip, men dess allmängiltighet basera sig på att avtal är mennigslösa ifall de inte är bindande. Principen pacta sunt servanda bygger även på att parterna som ingår avtal i princip gör det av fri vilja. Avtalsbrott får följder för den som bryter mot avtalet. Dels kan avtalsbrott upphäva själva avtalet och löftena om motprestationer, dels förlorar den som bryter ett avtal sin kredibilitet. Det sista gäller inte minst inofficiella politiska överenskommelser.

När det gäller avtalet som ingicks mellan Helsingfors ledning och "staten" i juni 2006 handlar det knappast om ett juridiskt bindande avtal, eftersom ministrarna och "statens ledande tjänstemän" inte haft rätt att på förhand ta ställning till Helsingfors initiativ. Lika väl måste avtalet ha uppfattats som förpliktande. I annat fall hade föredragande tjänsteman vid inrikesministeriet inte på lösa grunder förordat en ändring i kommunindelningen enligt kommunindelningsutredarens förslag.