Oegentligheter. Den 25 januari 2008

I gårdagens blogginlägg citerade jag ur en notis från FNB med rubriken "Tontit kallistuvat Sipoolta Helsingille siirtyvällä alueella". Notisen hade publicerats på Helsingin Sanomats webbplats. I notisen säges det bland annat att "Helsingin kaupunki omistaa Lounais-Sipoon maista vain kahdeksan neliökilometriä eli runsaan neljänneksen." Borgåbladet har idag publicerat en mycket längre version av notisen under rubriken "Dyrare tomter i sydvästra Sibbo". Även här heter det att "Staten äger bara åtta kvadratkilometer, vilket är en dryg fjärde del av markerna i sydvästra Sibbo." Där till heter det att "Hälften av stadens mark är dessutom naturskyddsområde". Siffrorna som uppges är inte exakta, men de visar med tydlighet att statsministerns påstående om att Helsingfors i sydvästra Sibbo äger "nästan 1 000 hektar färdig tomtmark" var helt felaktigt. Även en stor del av den mark som inte är naturskyddsområde är olämplig för bebyggelse. Lika väl uppger högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut Helsingfors "stora markområden" som en grund för lagligheten i statsrådets beslut. HFD grundra sig direkt på Pekka Myllyniemis rapport, som i sin tur baserar sig på vinklad information från Helsingfors förvaltningscentral.

Även Hufvudstadsbladet har publicerat en version av FNB:s notis. Rubriken är här något missvisande "Tomterna blir dyrare i Sibbo". I Hbl:s version saknas de ovanciterade satserna. Däremot publicerade Ilta-Lehti på nätet igår en version med rubriken "Tontit kallistuvat uudessa Itä-Helsingissä", där det redan i ingressen heter att "Sipoolta Helsingille siirtyvästä liitosalueesta on Helsingin kaupungin omistuksessa vain reilu neljännes." Längre fram i texten heter det här att "Helsinki tosin omistaa Lounais-Sipoosta vain runsaan neljänneksen eli noin kahdeksan neliökilometriä, joista vielä yli puolet on luonnonsuojelualueita."

Hufvudstadsbladet har idag publicerat en insändare av Pertti Hakala med rubriken "Markinnehav behöver inte betyda övertagande". Hakala kommenterar här betydelsen av Helsingfors marinnehav genom att säga "Att ett markinnehav inte nödvändigtvis behöver resultera i gränsförskjutningar, vilket till exempel Kai Kalima i Helsingfors fullmäktige hävdat, visar fallet Esbo där Helsingfors inte för Albergas del fick sin vilja igenom." Hakala har naturligtvis rätt. Kai Kalimas påstående om att Helsingfors matrkegendom skulle utgöra ett särskilt vägande skäl för annekteringen var rena nonsens och visar att inga verkliga särskilt vägande skäl för en annektering förelåg. I ett gruppanförande vid ett stadsfullmäktigemöte i februari ifjol hävdade Kalima i brist på bättre argument att "erityinen syy on se, että meillä on omaa maata 815 ha, jota me emme muuten pääse käyttämään". (Se "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007".)

HFD har i Pekka Myllyniemis rapport och de av statrådet år 2000 givna "riksomfattande målen för områdesanvändningen" hittat andra vägande skäl för en annektering, men HFD har i sitt beslut lika väl i beskrivningen av "särdrag hos det område som anslutningen gäller" noterat att "Helsingfors stad äger avsevärda områden i sydvästra Sibbo" och i bedömning av de juridiska förutsättningarna hänvisat till att "Helsingfors stad äger stora markområden i sydvästra Sibbo." Å andra sidan noteras i HFD:s beslut att utredningsmannen (enligt inrikesministeriet) i de juridiska motiveringarna till sitt beslutsförslag inte har hänvisat till den mark som Helsingfors äger. Det avsnitt med juridiska motiveringar som här syftas på har undantagsvis inte kopierats ur den utredning som professor Kalimas adept Eila Ratasvuori författat. (Se "Förvaltningsdirektören. Den 14 oktober 2007".)

I dagens Borgåblad ingår en kolumn med rubriken "Skadeglädje och sympati" av Nancy Lökfors. Jag återger det första stycket:

Så har då min hemkommun blivit rumphuggen och det med högsta förvaltningsdomstolens välsignelse. De allra flesta Sibbobor väntade sig att dessa lärda herrar hade tolkat kommuindelningslagen på ett annat sätt. Men nämnda instans lär aldrig ha gått emot ett beslut som en regering fattat i vårt land, så var skulle domstolen nu plötsligt ha hittat det modet?

Enskilda små administrativa beslut som statrådet tagit har HFD visserligen ogiltigförklarat, men Lökfors torde ha rätt så till vida att HFD aldrig har gått emot några betydelsefulla beslut. Man kan fråga sig varför. Det avgörande i Sibbofallet var att vikarierande justitiekanslern inte ingrep, men HFD hade helt andra förutsättningar än JK att finna grunder för jäv, brister i beredningen och oegentligheter i utredningen. Den information på basen av vilken JK ansåg att Myllyniemi inte var jävig var mycket bristfällig jänfört med de bevis på jäv som HFD fick ta del av. Frågan är om föredragande alls lät domarna ta del av bilagorna med bevismaterialet. När det gäller påståenden om oegentligheter i Myllyniemis utredning ansåg justitiekanslern i ett svar på ett klagomål att han inte har möjlighet att undersöka påståendena. Han antydde dock tydligt att ministeriet och beredande tjänsteman borde ha underkänt utredningen, såvida de påstådda oegentligheterna förelåg. Faktumet att inrikesministeriet i sin förklaring angående besvären mot statrådets beslut på ett i ögonfallande sätt neglegerar påståendena om oegentligheter i Myllyniemis utredning visar att även den beredande tjänstemannen betrakatde bristerna i utredningen som allvarliga, fastän de förbegicks i inrikesministeriets prememoria till statsrådets beslut.

Oegentlighetrena i Myllyniemis utredning är en skandal i sig, men den stora skandalen är att ministeriet teg om oegentligheterna.

Flera prejudikat. Den 24 januari 2008

Helsingin sanomat har på morgonen på tidningens webbplats publicerat FNB:s artikel med rubriken "Tontit kallistuvat Sipoolta Helsingille siirtyvällä alueella". Några övertygande argument för påståendena i rubriken ges det inte. Prishöjningen är inte nödvändigtvis inte Helsingfors intresse. I artikeln noteras det att "Helsingin kaupunki omistaa Lounais-Sipoon maista vain kahdeksan neliökilometriä eli runsaan neljänneksen." Jag vill tillägga att största delen av marken som ägs av Helsingfors inte lämpar sig för bebyggelse. Till notisen har Helsingin Sanomat senare på morgonen lagt till kartan från september 2006, som visar hur Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori enligt tidningen försökte utpressa Sibbo att avstå från ett område på ungefär 25 kvadratkilometer. Området motsvarar i praktiken utredningsman Pekka Myllyniemis förslag.

Helsingfors påstådda betydande markegendom har varit ett centralt argument för en annektering. I sista stycket i avsnitt "5.4 Kuntajakoselvittäjän ehdotus" i utredningsman Pekka Myllyniemis rapport hävdas även följande:

Helsinki omistaa Sipoossa liitettäväksi esitetyllä alueella runsaasti maata. Kunnan maanomistus helpottaa ja nopeuttaa kaavoitusprosessia oleellisesti koska osapuolia on vähemmän. Samoin maanomistajien kanssa käytäviä neuvotteluja kaavoituksen tavoitteista ei tarvita.

Myllyniemi har kopierat det ovanciterade stycket ur Helsingfors stads förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" från den 18 oktober 2006. I inrikesministeriets förklaring eller utlåtande över besvären angående statsrådets gränsbeslut hävdas det lika väl att "Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla." I blogginlägget "Markegendom som motivering. Den 29 september 2007" har jag föreslagit att inrikesministeriet kommer med det ovanciterade påståendet för att undvika att markägendom kunde bli ett prejudikat för en annektering. Nu hävdar emellertid högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut under rubriken "Bedömning av de juridiska förutsättningarna" följande:

Helsingfors stad äger stora markområden i sydvästra Sibbo. Bindande beslut om den detaljerade användningen av marken fattas först genom planläggning, men vid en förhandsbedömning har äganderätten till marken dock en faktisk betydelse för den tid som en planläggningsprocess tar i anspråk och realiseringen av planerna. Helsingfors stad har även annars goda ekonomiska och administrativa förutsättningar att österut vidareutveckla den samhällsstruktur som råder i Helsingforsregionen,

Här bör det påpekas att bedömningen av betydelsen av Helsingfors markområden i sydvästra Sibbo och stora delar av avsnittet "Bedömning av de juridiska förutsättningarna" baserar sig på "utredningen i ärendet", det vill säga på Myllyniemis lotsasutredning! Just vad bedömningarna av Helsingfors markegendom och de juridiska förutsättningarna hänvisar man till text som utredningsmannen kopierat från förvaltningscentralens utredning. Förvaltningscentralens utredning har skrivits av Eila Ratasvuori, som tidigare varit föredragande vid HFD.

Betydelsen av Helsingfors markegendom i sydvästra Sibbo kan bedömas olika, men klart är att stadens markområden ligger på helt fel ställen, ifall man vill dra en metrolinje genom området. I en artikel med rubriken "Alueen asuttaminen vaatii Helsingiltä röyhkeyttä" skrev Helsingin Sanomat den 16 januari följande:

Pääkaupunki on rakentanut vuosikymmeniä omille mailleen. Sen ei ole tarvinnut neuvotella yksityisten maanomistajien kanssa. Nyt tilanne muuttuu, kun uudelle alueelle pitäisi saada jopa nelisenkymmentä tuhatta asukasta – ja nopeasti.
...

Helsingin on opeteltava käyttämään sille laissa annettua mahdollisuutta, pakkolunastusta, mikäli sopua ei muuten synny.

I framtiden kan det bli lättare att tvångsinlösa mark. I sitt blogginlägg "Metro Söderkullaan" från den 15 januari gläder sig Osmo Soininvaara även över det andtra beslutet som HFD tog samma dag "koska se on ennakkotapaus väljemmän lunastuskäytännön puolesta".

Jäviga domare. Den 23 januari 2008

Borgåbladet har idag publicerat en notis med rubriken "För Sibbo går vidare". I notisen berättas det att man inom föreningen För Sibbo funderar på huruvida man borde vända sig till Petitionsutskottet vid EU eller till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Vad jag förstår måste man i vardera fallet göra det i egenskap av enskild medborgare. Om Sibbofallet hade handlat om ett civilrättsligt fall kunde man ha överklagat till Europadomstolen, men nu är Sibbofallet - åtminstone än så länge - ett förvaltningsrättsligt fall där staten (och Helsingfors stad) är den ena parten. Frågan är om en ensklild person kan söka upprättelse trots det. Jag underar om inte det är möjligt, om man kan kan påvisa att enskilda tjänstemän gjort sig skyldiga till tjänstefel. Åtminstone har enskilda medborgares rätt till opartiskt bemötande kränkts. Ett lagstridigt beslut är inte ett tjänstefel i sig, vilket ett formellt fel i beredningen inte heller torde vara. Men i fallet Sibbo har tjänstemän gjort sig skyldiga till mycket värre förseelser än så. Speciellt tänker jag på att alla statliga instanser har vägrat att granska oegentligheter i kommunindelningsutredarens utredning. Justitiekanslern sade sig inte ha möjlighet gav ansvaret åt ministeriet, men lät i ett svar på ett klagomål förstå att såvida de påstådda oegentligheterna verkligen förekommit, så borde ministeriet ha ingripit. HFD upplystes om JK:s svar, men förbigår frågan helt i sitt beslut.

Att det ställs höga krav på att domarna är opartiska i civila mål framgår ur en nyhetsartikel i dagens Hbl, där rättsprofessorn Jyrki Virolainen hävdar att en av domarna som dömde i balkongrökningsärendet var jävig. Professorns i straff-och processrätt söger att man antingen kan kräva att Högsta domstolen återbryter sitt domslut och låter en ny avdelning ta över fallet eller för saken till människorättsdomstolen i Strassbourg. Eftersom statrådets Sibbobeslut enligt statsminister Matti Vanhanen själv huvudsakligen var ett juridiskt beslut, finner jag det häpnadsveckande att högsta förvaltningsdomstolen ansåg att Vanhanen inte var jävig. Och man kan fråga sig varför den nya, när det begav sig, vikarierande justitiekanslern Jaakko Jonka gav en från sin föregångare Paavo Nikulas ståndpunkt avvikande tolkning av tjänstemäns och ministrars domarroll och jäv i fallet Sibbo. Hur kunde han anse att Pekka Myllyniemi inte var jävig? Jag frågar mig om inte justitiekansklern här själv har ett jävproblem. Han utnämdes till sin tjänst efter att ha valts av statsrådet samtidigt som han gav sitt svar på klagomålet mot Myllyniemi.

Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en "bakgrundsartikel" med rubriken "Kirkkonummi kehittyi toisin kuin Sipoo". Artikeln inleds med följade stycke:

Kirkkonummi ja Sipoo olivat alun perin molemmat maalaiskuntia, joissa valtaa pitivät ruotsia puhuvat tilalliset. Sen jälkeen tiet ovat eriytyneet.

Mellan raderna läser åtminstone jag att Sibbos "språkpolitik" berättigade statsrådets annekteringsbeslut. Det kan man för övrigt läsa mellan raderna även i HFD:s beslut. Det är därför skäl att ännu en gång påminna om att enligt Helsingfors utlåtande problemet i regionen är att bebyggelsen har spritts utanför Huvudstadsregionen i norr (läs: Nurmijärvi) och väster (läs: Kyrkslätt). Helsingfors har argumnterat för en anslutning av sydvästra Sibbo till Helsingfors med att den skulle motverka en utbredning av bebyggelsen utanför Helsingforsregionen. Så sent som den 16 januari sade Jan Vapaavuori i en kort notis med rubriken "Vapaavuori riemuitsi" om HFD:s Sibbobeslut att "Se estää yhdyskuntarakenteen leviämisen metropolialueen ulkopuolelle." Detta är någonting som HFD:s domare har missat. Kanske är det språkattityderna som förblindat även dem? För övrigt kan det noteras att det i Kyrkslätt hittills inte har byggts vid gränsen till Esbo och att det finns andra än språkpolitiska orsaker till att Kyrkslätt utvecklats på ett annat sätt än Sibbo: Persontågan går fortfarande genom Kyrkslätt och Helsingfors har inte pantat på mark i Kyrkslätt på samma sätt som i Sibbo.

Ramlagens krav. Den 22 januari 2008

I ett blogginlägg med rubriken "Jumbolistad" skrev Cristel Liljeström den 22 november följande:

När statssekreterarna trodde att det skulle bli deras uppgift att kalla in berörda kommuner var det Katainens (kok) statssekreterare Nummikoski som genast sade sig ta Grankulla och Sibbo. Vi vet ju alla vad samlingspartiet har för intressen att göra med Sibbo. Tack och lov är det nu bekräftat att det är ministeriets "vanliga" tjänstemän som skall föra diskussionen och inte de politiska.

Bekräftelsen håller inte. Liljeström har sent igår kväll publicerat blogginlägg med rubrikerna "Ministeriekallelse" och "Kutsu ministeriöön". Hon berättar här att [finans]ministeriet igår informerat kommunen om att ministeriet den 1 februari vill träffa representanter för Sibbo kommun för förhandlingar med anledning av KSSR (PARAS) och ramlagens krav på befolkningsunderlag. Det är enligt Liljeströms uppgifter faktiskt finansminister Jyrki Katainens samlingspartistiska statssekreterare Veli-Pekka Nummikoski som från ministeriets sida skall leda förhandlingarna. (Kommunavdelningen och kommunministern flyttades vid årsskiftet från inrikesministeriet till finansministeriet.) Sibbo hamnade på ministeriets jumbolista, emedan man ansåg att Sibbo (efter en förverkligad annektering) kommer att ha ett invånarantal under "ungefär 20 000". (Se "Kallelse till förhandlingar. Den 22 november 2007".) Det är inrikesministeriet som genom sin partiska beredning av Sibbofrågan förorsakat att Sibbo inte kommer upp till "ungefär 20 000" invånare, men lika väl kallades Sibbo till förhandlingar. I ministeriets motiveringar till statsrådets Sibbobeslut heter det att "Sibbo kommun har emellertid även efter ändringen i kommunindelningen som en kommun med över 17 000 invånare i huvudstadsregionens närhet och så som hörande till Helsingforsregionen goda förutsättningar att verka och utvecklas utifrån sina egna utgångspunkter."

I sitt beslut från förra veckan säger högsta förvaltningsdomstolen följande:

Enligt 5 § 3 mom. i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007) skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet som är nära anslutna till primärvården. Med hänsyn till Sibbo kommuns läge i Helsingforsregionen och på ett område där det finns tryck att få bygga, kommunens planer att i enlighet med utkastet till generalplan utveckla det område som blir kvar i Sibbo kommun samt kommunens möjligheter att i samråd med andra kommuner sköta de uppgifter som avses i ovan nämnda 5 § 3 mom., utgör den minskning av invånartalet i Sibbo kommun med ungefär 2 000 personer som kommundelssammanslagningen medför inte en grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt.

Det är i sig intressant att HFD här hänvisar till utkastet till generalplan då samma utkast till generalplan i ett annat sammanhang i beslutet inte ges betydelse. Om HFD anser att Sibbo på egen hand uppnår kraven på "ungefär 2 000" invånare före år 2012 är oklart för mig. Är det rent av möjligheterna att "i samråd med andra kommuner sköta de uppgifter som avses i ovan nämnda 5 § 3 mom.", som gör att statsrådets beslut uppfyller proportionalitetsprincipen och därmed inte är lagstridigt? Utredningsman Pekka Myllyniemi är i sin rapport inte av den åsikten. I sista stycket i sin Sibborapport skriver Myllyniemi att "utredaren har i sitt förslag också beaktat att Sibbo efter ändringen skall vara en livsduglig och handlingskraftig kommun, 'som har ekonomiska och på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvara för ordnandet och finansieringen av servicen'." På ett annat ställe i rapporten skriver utredningsmannen att kommun- och servicestrukturreformen förutsätter att "i en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet som är nära anslutna till primärvården skall det finnas åtminstone ungefär 20 000 invånare." Myllyniemi har emellertid räknat ut att Sibbo med en tillväxt på 1,6 % överskrider gränsen 20 000 år 2011. Myllyniemis beräkning och därmed även bedömning av proportionalitetsprincipens uppfyllande baserar sig emellertid på en felkalkylering, vilket jag har redogjort för i inlägget "Räknefel. Den 24 november 2007". HFD informerades om räknefelet, men tog det knappast i beaktande.

I dagens nummer av Uutispäivä Demari ingår en kolumn av Rakel Hiltunen. I kolumnen betecknar Hilunen förra veckan med framför allt Sibbobeslutet som historiskt betydelsefullt för Helsingfors och hela Huvudstadstregionen. I det sista stycket i kolumnen summerar hon veckans betydelse med påståendet att "Helsinki ja koko pääkaupunkiseutu on lähtenyt edelläkävijäksi Paras-hankkeen vaatimusten toteuttamisessa." Det var ju en intressant logik.

Kopplingar. Den 21 januari 2008

Efter högsta förvaltningsdomstolens beslut senaste vecka finns det mycket att referera och kommentera. Jag har inte haft möjlighet till en heltäckande pressöversikt, men jag skall i efterskott kommentera en del uttalanden och texter.

Samma dag som HFD offentliggjorde sitt besut publicerade Tarja Cronberg ett blogginlägg med rubriken "Sipoonkorven suojeluun vauhtia". I blogginlägget hävdar Cronberg att "liitos tekee mahdolliseksi Sipoonkorven kansallispuiston perustamisen." Varför skulle annekteringen möjliggöra en nationalpark? Det är svårt att se logiken, men liksom jag på denna blogg tidigare har noterat finns det en koppling mellan (det nya) initiativet till en nationalpark och annekteringen. Dels handlar det om De grönas image, eftersom det är uppenbart att annekteringen hotar Sibbo storskog. Dels handlar det om att man med löften om ett stöd för en nationalpark köpte De grönas stöd i Vanda. Helsingfors äger skog, som staden eller Helsingforspolitikerna lovade avstå till staten på villkoret att annekteringen förverkligas. Cronbergs uttalande kan tolkas som ytterligare en bekräftelse på denna koppling.

En utredning av möjligheten att grunda en nationalpark i Sibbo storskog ingår i regeringsprogrammet, vilket en anslutning av sydvästra Sibbo inte kunde göra. Det är lätt att här anta en koppling till "metropolpolitiken", som mellan raderna trots allt torde inbegripa Sibbofrågan. Två dagar efter HFD:s beslut publicerade Hufvudstadbladet en artikel med rubriken "Sibbo storskog blir knappast nationalpark". (Kartan ovan publicerades i samband med artikeln.) Jag citerar ur artikeln:

De grönas ordförande, arbetsminister Tarja Cronberg gläds över att annekteringen gör det möjligt att inrätta en nationalpark i området och förutsätter att miljöministeriet utreder saken i snabb ordning.

- Vi inleder en utredning eftersom det står i regeringsprogrammet att det ska göras, men för oss har Noux nationalpark högre prioritet just nu, säger överinspektör Jukka-Pekka Flander på miljöministeriet.

Redan under den förra regeringen försökte de gröna få till stånd ett beslut om att Storskogen görs till nationalpark och bland annat lämnade riksdagsledamoten Heidi Hautala in en lagmotion för att skynda på processen. Projektet motiveras med att Storskogen är nära nog unik i södra Finland vad gäller både flora och fauna. Den förra regeringen gjorde emellertid tummen ned för en nationalpark men efter hård press från de gröna skrevs ett löfte om att utreda saken in i den nuvarande regeringens program. Omedelbart efter förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i förrgår gick Cronberg ut och upprepade kravet på att nationalparken grundas.

Men enligt överinspektör Jukka-Pekka Flander är frågan inte mogen på länge än, om den alls blir det. Innan man ens kan tänka på saken måste Helsingfors göra upp sina markanvändningsplaner för området. Flander är inte heller övertygad om det förnuftiga i att göra Storskogen till nationalpark.

- Nationalparkerna klassas som allmänna sevärdheter. Storskogen är rätt liten och om den blir nationalpark kan besökarna och därmed belastningen öka i den grad att naturen tar skada, funderar han.

De gröna i Vanda har i inofficiella uttalande tagit avstånd från utredningsman Pekka Myllyniemis förslag till ändring i kommunindelningen. Detta finns även dokumenterat, vilket jag noterat på denna blogg. Lika väl har de gröna i Vanda röstat för Vanda stads utlåtanden om Myllyniemis förslag. I dessa utlåtanden stöder Vanda Myllyniemis förslag. I övrigt är det bara Helsingfors som uttalat sig för annekteringen. Dessa utlåtanden är inte helt obetydliga, åtminstone inte enligt högsta förvaltingsdomstolens beslut i Sibboärendet.

I sitt beslut förbigår HFD på ett häpnadsveckande sätt kritiken mot Myllyniemis utredning och rapport. Utan någon motivering påstår man mot klara fakta att beredningen av statsrådets beslut inte har varit "bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen." Vidare hävdar HFD följande:

Framställningen är inte bristfällig på ett sådant sätt att statsrådets beslut om kommunindelningen borde upphävas till följd av fel i förfarandet. I detta sammanhang gäller det också att observera att beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning.

Man hävdar alltså att bristerna i framställningen, som man inte direkt vill omnämna, kompenseras av anmärkningar och utlåtanden. De enda utlåtanden som försvarat kommunindelningsutredarens framställning är utlåtanden som getts av Helsingfors och Vanda. Helsingfors utlåtanden torde vara skrivna av den före detta föredragaren vid HFD, förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori, som även författat förvaltningscentralens utredning, ur vilken utredningsmannen kopierat de centrala delarna av sin rapport. Vandas utlåtanden har stadsfullmäktige i Vanda gett i utbyte mot löften om bl.a. ett stöd för Ringabanan och en nationalpark i Sibbo storskog.

Helsingin Sanomat har ikväll publicerat en notis med rubriken "Sipoonkorven suojelualue laajenee 250 hehtaaria". I notisen berättas att natturskyddsområdet i Sibbo storskog utvidgas som en följd av att Vanda byter mark med staten. I notisen noteras även att "Kansallispuiston perustamisen mahdollisuuksia on päätetty selvittää Matti Vanhasen hallituksen ohjelmassa." Helsingfors har planerat liknande arrangemang, men de har fördröjts, emdena avgörandet i Sibbofrågan dröjt.

Helsingin Sanomat har ikväll även publiserat en notis med rubriken "Sipoolaiset vievät rajapäätöksen EU:n käsiteltäväksi". Jag citerar ur notisen:

"Jotain on nyt tehtävä. Haluamme tietää, onko asiassa menetelty oikein ja onko päätöksessä juridisesti kaikki kohdallaan", Sipoon puolesta ry:n puheenjohtaja Bambi Nyberg kommentoi.

Nybergin mukaan kokouksessa mietittiin, minkä tahojen puoleen Sipoon kannattaisi kääntyä. Vaihtoehtoina ovat joko EU-parlamentti tai EY-tuomioistuin.
...

Sipoon puolesta -yhdistys aikoo punnita asiaa tarkasti EU:n eri tahojen kanssa. Kuohuttaneen rajapäätöksen perumiseen yhdistys ei kuitenkaan usko.

"Tavoitteenamme on, että Helsinki saisi asiasta huomautuksen. Haluamme, ettei tällaista vääryyttä tapahdu enää muualla", Nyberg sanoi.

Helsingfors har i fallet Sibbo aggerat som en mafiaorganisation, men Helsingfors stad har ingen skykldighet att agera opartiskt. Därför anser jag att det istället är involverade statliga instanser som bör prickas. I samband med notisen har Helsingin Sanomat publicerat en karta med de två alternativen som Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori erbjöd Sibbo våren 2006. Det mindre alternativet som man sade sig nöja sig med i fall Sibbo frivilligt avstod från området motvarar Myllyniemis förslag.

En språkfråga. Den 20 januari 2008

Vi som har följt med Sibbofrågan på diskussionsplatser på Internet och i gratistidningarnas ledarartiklar vet att många ser Sibbofrågan framför allt som en språkfråga. Det paradoxala faktumet att Sfp i Sibbo delvis drar fördel av annekteringen undanskyms helt av språkideologiska vanförestälningar. På ett liknande sätt tolkas Sibbofrågan även av många finlandssvenskar som en språkfråga eller åtminstone som en attack mot finlandssvenskarna.

Orsaken till den negativa inställningen till Svenska folkpartiet och finladssvenskarna är många. I diskussionen om Sibbo har man lyft fram evakueringen av karelare efter kriget, gynnandet av svenskspråkiga då det beviljats undantagslov och Sfp:s maktposition i Sibbo. I bakgrunden har man kunnat skönja ett nationellt konplex i förhållande till Sverige. Det andra avsnittet av talkshowen "Tusen sjöar och en ankdamm", som kunde ses i repris igår, visade att man åtminstone på Finshetsförbundet förklarar tvångssvenskan som en inblandning från Sverige. Helsingin Sanomat har idag publicerat en längre insändare där en påstådd inblandning från Sverige lyfts fram även i Sibbofrågan. Jag citerar ur insändaren:

Saarisen suunnitelmaan sisältyi alueita lännestä ja idästä, nykyisestä Espoosta ja Sipoosta. Alueet sisältyivät myös Harvian ehdotukseen, mutta niiden liittäminen tyssäsi vuonna 1946 kielikysymykseen.

Lännessä olivat Grahnin alueet – nykyiset Tapiola ja Otaniemi – ja idässä Sipoon suurtilat. Ne olivat voittopuolisesti ruotsinkielisiä. Syntyi kiusallinen kielipoliittinen tilanne, kun sanomalehdet Ruotsissa reagoivat asiaan. Valtioneuvosto ei sodanjälkeisestä ulkopoliittisesta syystä uskaltanut ottaa niitä mukaan alueliitokseen.

Vuosikymmenten kokemukseni on, että Sipoo on vahvasti ruotsinkielistä – nyt prosenttiluku on noin 40 –, ja sen alueella on suuria ruotsinkielisten omistamia maatiloja (Creutz, Ehrnroot jne.). Niiden maita ei myyty asuntotuotantoon. Entinen pomoni hoki aina, että siellä istutaan paisuvan rahakirstun päällä.

Jag kan inte ta ställning till alla påståenden i insändaren. Markägarna Creutz och Ehrnroot lär skall bo i Pernå respektive Borgå och äger i varje fall inte mark i Östersundom. Det stämmer att Yrjö Harvia föreslog att Westend och Hagalund skulle anslutas till Helsingfors. I skillnad från statsrådets beslut ville Harvia även ansluta Västersundom och Nordsjö till Helsingfors, splittra Helsinge i Helsinge och Dickursby landskommuner, grunda en ny köping med namnet Stor-Hoplax och ansluta en del av Esbo till Grankulla. Däremot föreslog Harvia inte att Östersundom skulle anslutas till Helsingfors. (Se "Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007" och kartan ovan.) Harvias förslag från före kriget och orsakerna till att statsrådet i sitt beslut från 1946 inte helt följde Harvias förslag borde inte ha någon betydelse i den aktuella Sibbofrågan, men eftersom historien ändå tycks påverka inställningen kan det vara skäl att korrigera felaktiga påståenden.

Att det hos finskspråkiga finns en avog instälning mot Sfp och finlandssvenskar är kanske inte så allvarligt. Mera allvarligt finner jag det att statsrådet och högsta förvaltningsdomstolen fattar beslut som hos den svenskspråkiga befolkningen - med skäl - uppfattas som partiska. Jag har kanske själv bidragit till att undergräva fötroendet för HFD. Att politiker ifrågasätter HFD:s beslut är problematiskt, eftersom den dömande makten bör skiljas från den politiska. Å andra sidan gäller kritiken mot HFD i fallet Sibbo just att domarna har tagit ett politiskt belsut med politiska motiveringar. I sig är det ingenting märkligt i att man kritiserar ett beslut som tagits av en domstol. Det är ju delvis för att vi skall kunna överklaga förvaltningsdomstolarnas beslut som vi har en högsta förvaltningsdomstol. Då man vill besvärar sig över statsrådets beslut måste man vända sig direkt till högsta förvaltningsdomstolen. Eftersom besväret behandlas bara på en nivå finns här en större risk för ett partiskt beslut. Det förvånar mig att HFD inte drog sig för att ta ett beslut som undergräver förtroendet för domstolen och rättstaten hos den ena språkgruppen.

Petitionsutskottet. Den 19 januari 2008

Borgåbladet har idag publicerat SPT:s notis med rubriken "Sibbofrågan ett fall för EU". Hufvudstadsbladet har publicerat samma notis under rubriken "Sibbo kan bli fråga för kommissionen". I notisen uppmärksammas möjligheten för unionsmedborgare som anser sig felbehandlade att vända sig till Petitonsutskottet vid Europaparlamentet. Bbl citerar Henrik Lax, som säger att "om kommissionen upptäcker att Högsta förvaltningsdomstolens beslut att låta Helsingfors annektera delar av Sibbo strider mot EU:s proportionalitetsprinciper, kan delegationen själv föra ärendet till EG-domstolen." Även Vasabladet tar i en artikel med rubriken "Akademilektor går åt högskolesamordning" upp Henrik Lax förslag till Sibbobor att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott. Jag citerar ur artikeln:

Europaparlamentariker Henrik Lax rådde sibboborna att vända sig till Europaparlamentets petitionsutskott i stället för att gå till EG-domstolen.
- Det nyss godkända Lissabonfördraget betonar att vi lever i medborgarnas Europa. Jag tror att petitionsutskottet ser allvarligt på HFD:s beslut som är både sorgligt och förbryllande med tanke på medborgarnas inflytande, sade Lax.

Iltalehti publicerade igår på tidningens webbplats FNB:s notis med rubriken "Lax ajaa sipoolaisia EU-komission puoleen". Jag citerar ur notisen:

RKP:n europarlamentaarikko Henrik Lax kehottaa Sipoon puolesta -yhdistystä kääntymään alueliitoskiistassa EU:n komission puoleen.

Hän muistuttaa, että komissiolla on muutoksenhakuvaliokunta niitä unionikansalaisia varten, joita on kohdeltu väärin.

Laxin avustaja Markus Österlund on jo ollut yhteydessä valiokunnan puheenjohtajaan Sipoon kiistasta. Laxin mukaan puheenjohtaja piti korkeimman hallinto-oikeuden ratkaisua hyvin erikoisena.

Även om det inte skulla leda till några konkreta resultat för Sibbo, finner jag det viktigt att fallet Sibbo förs vidare till europeiska instanser. Den bristande professionaliteten hos ministeriets tjänstemän och högsta förvatningsdomstolens domare torde åtminstone delvis kunna förklaras med att de inte förväntat sig att deras behandling granskas. Så länge det inte går att överklaga HFD:s domslut är det tryggt för dess domare att gå i Helsingfors och statsrådets ledband. Även om HFD:s Sibbobeslut rent formellt inte går att överklaga, har vi som unionsmedborgare petitionsrätt.

Det är uttryckligen enskilda individer som kan vända sig till Petitionsutskottet. Går ärendet vidare till EG-domstolen behöver frågan vad jag förstår dock inte längre begränsa sig till en enskild unionsmedborgares rättigheter. Jag noterar för övrigt att jag själv för över ett år sedan publicerade ett blogginlägg med rubriken "Ett fall för EG-domstolen? Den 22 september 2006".