HFD sopar misstag under mattan. Den 7 februari 2008

Det väsentliga i högsta förvaltbningsdomstolens beslut i Sibboärendet säges i en enda kort sats: "Besvären förkastas." Fastän högsta förvaltningsdomstolens uppgift till skillnad från högsta domstolens uppgift inte primärt är att skapa prejudikat, saknar motiveringarna i Sibbobeslutet inte betydelse. Hur mycket domstolen i detta avgörande avvek från normal behandling av ett ärende kan jag inte säga. Däremot tror jag mig kunna bedöma huruvida HFD verkligen har bemött påståenden i besvären. Jag skall i flera blogginlägg redovisa för hur HFD på ett synbarligen partiskt sätt sopar undan fel och förringar påståenden i besvären.

Angående Nylands lantmäteribyrås utlåtande över kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag skriver HFD i sitt beslut att "På Finska vikens havsområden har platsen för gränsen tolkats så, att den föreslagna kommungränsen i högre grad än på kartan över landområdena anpassats till gällande bygränser eller fastighetsgränser." I verkligheten har Myllyniemi på havsområden dragit gränsen utan att det minsta beakta fasighetsgränser, vilket tyder på inkompetens. Lantmäteribyråns tolkning av gränserna skiljer sig även på landområden från gränsdragningen i Myllyniemis förslag. Lika väl bifogades till inrikesministeriets prememoria en karta med gränser som motsvarar Myllyniemis förslag och inte lantmäteribyråns omtolkning. I sitt besvär skriver Sibbo kommun, enligt citat i HFD:s beslut, följande:

Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står "en del av lägenheten x" eller "en del av lägenheterna x".

I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarigheter:

      
I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.
För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.

I 43 § i kommunindelningslagen står det följande:

Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...

Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.

Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungeränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns påstående är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastihhetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis ansluts till Helsingfors. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i prememorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid har inrikesministeriet i sin förklaring efteråt bifogat en karta där gränsen framgår med tillräcklig nogranhet. Om den felaktiga kartan - eller avsaknaden av en karta - saknat betydelse för lagligheten av statsrådets beslut, hade ministeriet nog inte efteråt preciserat beslutet genom en kartbilaga i förklaringen. HFD torde ha rätt att själv precisera statsrådets beslut eller bekräfta inrikesministeriets tolkning av beslutet, men varför sopar man inrikesministeriets misstag under mattan?
I sitt beslut hävdar HFD även följande:

Att den karta som ingått i utredningsmannens förslag och i statsrådets föredragningspromemoria i någon mån avviker från lantmäteribyråns preciserande karttolkning har inte på något sätt kunnat påverka utövandet av prövningsrätten i statsrådet.

Jag tror inte att ministrarna som formellt gjorde den juridiska prövningen i högre grad bekantade sig med inrikesministeriets premoria eller med kartbilagan. De bör dock av principskäl ha haft en möjlighet att se förslaget utritat på en karta. I själva verket hade även den karta som lantmäteriverket använde sig av varit bristfällig med tanke på statsrådes prövning. Enligt 1 § i kommunindelningslagen bör en kommun utgöra ett enhetligt område. Myllyniemi motiverar själv i sin rapport inkluderandet av att Björnsö i sitt förslag med att Björnsö i annat fall skulle bli "utan landförbindelse eller broförbindelse med kommunens huvudområde" och att "Trafiken till Björnsö skulle gå genom det område som överförs till Helsingfors." Först ur den kartbilaga som bifogades till inrikesministeriets förklaring framgår det att den nya gränsen följer Österledens gamla sträckning vid avtaget till Ring III och att Österleden efter ändringen i kommunindelningen kommer att gå igenom Vanda, så att det saknas vägförbindelse från Östersundom till Helsingfors huvudområde. (Se "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007".)


Ovisshet. Den 6 januari 2008


Helsingin Sanomat har publicerat en insändare med rubriken "Nyt Helsingiltä odotetaan käytännön toimia Itäsalmessa" av Paula Hiidenuhma-Valtonen, som är kommunfullmäktigeledamot i Sibbo och ordförande för den nybildade föreningen Itäsalmen Kokoomus. Jag återger här det första stycket i insändaren:

Sipoon lounainen osa liitetään Helsinkiin – näin se on. Itäsalmessa ollaan kuitenkin huolissaan. Emme tiedä, mihin kouluun lapsemme syksyllä menevät. Emme tiedä, miten julkinen liikenne toimii. Emme tiedä, miten terveydenhuollon palvelut järjestyvät tai miten Itäsalmen kehittämisen suunnittelu käynnistyy.

För de Östersundombor och andra i sydvästra Sibbo som lider av ovissheten är det föga tröstande att en jävig domare ger anledning att kräva att HFD återtar sitt Sibbobeslut. Helsingfors kommer nog att ta hand om sina nya invånare, om inte annars så för att tysta kritiken och rädda ansikten. Hur planeringen av området inleds vet väl ingen. Mycket beror på vad man kommer fram till i utredningen om HELI-banan. Före resultatet av den utredningen läckt till Helsingfors stadsplaneringskontor, torde ingenting göras. Ett litet steg har man dock kommit på vägen när Helsingfors på sina specialsidor för inkorporeringen nu medger att det finns utmaningar:

Terrängen har skarpa drag och det mesta av stränderna utgör våtmark som är svår att gestalta. Där finns Naturaområde, kulturhistoriskt värdefulla miljöer och grundvattenområden. Detta gör planläggningen och byggandet till en utmaning.

Huvudnyheten på paradsidan i dagens nummer av gratistidningen Helsingin uutiset har rubriken "Helsinki kummastelee Vantaan puheita Ala-Tikkurilan alueneuvotteluista". Förhandlingarna om Nedre Dickursby handlar i själva verket även om förhandlingar om Västerkulla och Västersundom, som fortfarande efter en annektering skiljer åt sydvästra Sibbo från (det övriga) Helsingfors. Märkligt nog nämner tidningen denna gång inte att det skulle handla om byteshandel. Helsingfors biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä vill inte till Helsingin uutiset medge att han skulle känna till att det förts några förhandlingar. Artiklarna om Nedre Dickursby finns även på den digitala upplagan av dagens Vantaan Sanomat under temat "Metropoli". Av någon anledning finns artiklarna inte på den tryckta upplagan.

Tags: | Edit Tags

Specialsidor. Den 5 februari 2008


I blogginlägget "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008" argumneterar jag för att HFD:s Sibbobeslut hade läckt ut före ärendet officiellt avgjordes och beslutet publicerades på morgonen den den 15 januari. Beslutet hade dock inte läckt till medierna, utan istället till två av de involverade parterna, Helsingfors stad och finansministeriet. Detta borde i sig visa att högsta förvaltningsdomstolen varit partisk, men liskom jag visat i gårdagens blogginlägg "Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008" finns det starkare grunder att kräva att beslutet återtas.

I artikeln "Kaikki valmiina Sipoon nurkan nielaisuun" citerade gratistidningen Helsingin uutiset Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen, som om inkorporeringen sade att "Valmistelut on jo aloitettu, niin että sitten päästään lupaustemme mukaisesti täysillä liikkeelle, kun päätös tulee". Enligt min bedömning hade man vid denna tidpunkt inte börjat med några andra förberedelser än specialsidor om inkorporeringen på webben. När man inte har någonting annat att visa upp, skapar man en webbplats. I notisen "Pajunen uskoi Sipoo-päätökseen 90-prosenttisesti" berättar överborgmästare Jussi Pajunen för Helsingin Sanomat att han fick veta om HFD:s beslut då Radio Mellannyland ringde upp honom den den 15 januari innan beslutet fanns på HFD:s webbplats. I samma notis säger Pajunen att "Minulla oli 90 prosentin aavistus, että Helsingin esitys menee läpi." Säkrare än så kunde Pajunen inte ha varit ens om han sett dokumentet med beslutet, så länge beslutet inte var undertecknat. Det fanns skäl för Pajunen att säga sig haft en stark tro på att "Helsingfors förslag" skulle gå igenom. Hur skulle man annars förklara att specialsidorna om inkorporeringen var klara innan beslutet?

I artikeln "Helsingfors tar genast itu med sydvästra Sibbo" skrev Hufvudstadsbladet den 16 januari att "Bara minuterna efter att Högsta förvaltningsdomstolens beslut fanns på internet i går morse öppnade Helsingfors stad en egen Sibbosajt." HFD:s beslut publicerades inte omedelbart 8:00 på nätet så som utlovat. Själv hittade jag beslutet på HFD:s webbplats först efter 8:20, men då hade bl.a. Rundradion fått informationen om beslutet annan väg. Sidan med pressmeddelandet "Stadsdirektör Pajunen: Utvecklingen av det nya området inleds i snabb takt ", som är en översättning av motsvarande finska pressmeddelande, är senast uppdaterat och sparat 8:19 den 15 januari. (Se bilden ovan.) I meddelandet säges det att "Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen är synnerligen nöjd med Högsta förvaltningsdomstolens beslut", men nöjdheten har utan tvivel infunnit sig innan vi andra fick veta om beslutet. Sidan med texten "Inkorporeringen gäller 30 km² och drygt 2 000 invånare" är senast uppdaterad 14:12 den 14 januari. Den separata filen med stilmallen (css), som är gemensam för specialsidorna, är skapad redan den 7 januari, då enligt Pajunen förberedelserna redan inletts.

Än en gång har Helisingfors stadskontor lyckats klåpa. Då förberedelser inte kan ske öppet, måste de göras i hast eller skötas av kvacksalvare. Vem som hellst kan se att Helsingfors specialsidor för inkorporeringen är gjorda av en amatör som saknar erfarenhet av webbdesign. Man försöker uppenbart ta efter den grafiska profilen på stadens övriga sidor, vars yttre är planerat av 2ndhead Oy, men resultatet är inte övertygande. Då sidorna öppnas med en annan webbläsare än Internet Explorer, ser sidorna ännu värre ut. Den som gjort specialsidorna är visserligen duktig på att använda sig av det ålderdomliga programmet Front Page 4, men under ytan hittar man en otrolig kod. Här saknas elementära taggar. Olika HTML-standarder har blandats och koden innehåller en hel del element utan funktion. Man kan fråga sig varför man var så mån om att komma ut med specialsidor och Pajunens budskap att utvecklingen av det nya området inleds i snabb takt, fastän man inte vågade anförtro sig åt proffs.

Kommunförbundets jurister. Den 4 februari 2008

Kari Prättalä

I många blogginlägg har jag redogjort för hur fallet Sibbo hänger samman med kommun- och servicestrukturreformen, även kallad PARAS och KSSR. I korthet går sambandet ut på att Helsingfors krävde att en lösning på "Sibbofrågan" tas med i reformen, men att dåvarande kommunministern lovade sköta Sibbofrågan som en skild fråga. Kommunministerns uttalade stöd för en inkorporering och partiledarnas överenskommelse om Sibbo var en förutsättning för att kommunministerns förslag för en ramlag skulle godkännas. (Se t.ex. "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007".) Kopplingen har man inte kunnat medge, eftersom man valde att sköta Sibbofrågan som ett förvaltningsärende. Om man valt att gå via riksdagen för att stifta en speciallag för Sibbo, hade det inte på samma sätt funnits juridiska hinder för att medge en koppling.

I beredningen av ramlagen för KSSR hade Kommunförbundet en central roll. Kommunförbundet hade bl.a. hela fyra "ständiga experter" i kommun- och servicestrukturgruppen. Där till hade Kommunförbundet tre representanter i sekretariatet som biträdde strukturgruppen. En av dem var Kari Prättälä, som är direktör för juridiska ärenden på Kommunförbundet. Kommunavdelningen vid inrikesministeriet (numera vid finansministeriet) representerades i sekretariatet bl.a. av regeringsråd Arto Sulonen, som senare ansvarade för inrikesministeriets beredning av statsrådets Sibbobeslut. Prättälä var dessutom tillsammans med ledande jurist Heikki Harjula från Kommunförbundet medlem i lagarbetsgruppen för PARAS. Även här var också Sulonen medlem. Där till var Prättälä medlem i lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Här var Sulonen ordförande. På bilden ovan, som är lånad från Kuntalehti 5/2007, är Prättälä i mitten och Sulonen bakom till vänster.

På webbplatsen promerit.net hittar man ett flertal inlägg där sättet att utse tillfälliga förvaltningsråd eller domare vid domstolarna kritiseras. Speciellt kan man här hitta ett inlägg där Jali Raita hävdar att Heikki Harjula, som deltog i avgörande av Sibboärendet inte tillsattes på ett lagenligt sätt. Raita hävdar även att Harjula var jävig. Jag citerar:

Varatuomari Heikki Juhani Harjulan virka määräaikaisena tuomarina alkoi 1.10.2007 jatkuen vuoden 2007 loppuun. Virkasuhdetta on jatkettu 30.4.2008 saakka. Hän on nyt virkavapaalla Kuntaliitosta.

Voidaan perustellusti väittää, että Harjula on ollut esteellinen johtuen vakinaisesta virastaan Suomen Kuntaliiton johtavana lakimiehenä. Päätös tulisi siis purkaa.

Visst är det i ögonfallande att en expert på kommunallagen tillsätts som tillfälligt förvaltningsråd fram till slutet av år 2007, då HFD hade lovat avgöra fallet Sibbo före årsskiftet och att hans uppdrag förlängs, då Sibbobelsutet inte hann bli färdigt före årsskiftet. Exakt på vilka grunder Raita finner Harjula i egenskap av ledande jurist på Kommunförbundet jävig att delta i Sibbobelsutet vet jag inte. Harjula kunde eventuellt betraktas som jävig i en konflikt mellan staten och en kommun, då ju hans arbetsgivare Kommunförbundets uppgift är att bevaka kommunernas intressen. Med beslutet i hand är det dock klart att staten inte blivit orättvist behandlad. Å andra sidan hör även Helsingfors till de kommuner och städer som Finlands Kommunförbund representerar. I praktiken var Helsingfors den ena parten i konflikten. Visst ser det här ut att finnas ett jävsproblem.

De juridiska motiveringarna för Myllyniemis förslag är huvudsakligen kopierade från Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men Myllyniemis rapport innehåller även mera allmänna juridiska argument som inte finns med i Ratasvuoris "utredning" och som uppenbart är skrivna av en annan hand. Under rubriken "Tack" skriver Myllyniemi att "Jag har också fått stöd från Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä." Det är inte svårt att se vems juridiska bedömning som statsrådet och HFD i själva verket godkänt.
Kari Prättalä är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman på Kommunförbundet.

Historielös metropol. Den 3 februari 2008


I Finland finns det lite av historiska byggnader. Finlands historia är inte bara kort, utan den är ofta även osynlig i omgivningen. Det är huvudsakligen kyrkor, sockengränser och ortnamn som förmedlar lokalhistorien. I Nyland är massiv inflyttning, ändringar i kommunindelningen och förfinskning ett påtagligt hot mot lokalhistorien. Mellannyland håller på att utvecklas till en historielös "magnifik metropol", vars invånare saknar hembygd och kännedom om hemortens historia och traditioner. År 2001 firade Vanda 650 års jubileum under temat "Tunne historia - elä nykyaika". Namnet Helsinge lyftes även på finska fram på ett förtjänstfullt sätt i rubriken "Helsinge-Vantaa 650". (Se ovan.) Dess värre ser jubileumsåret inte ut att ha lyckats göra Vandas historia känd.

Enligt 1 § i kommunindelningslagen skall "kommunindelningen utvecklas ... så att kommunområdenas enhetlighet och samhällsstrukturens funktionsduglighet främjas." Det är svårt att se hur samhällsstrukturens funktionsduglighet skulle främjas av den aktuella ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda, men "samhällsstrukturens funktionsduglighet" är ett inexakt begrepp. "Kommunområdenas enhetlighet" borde vara mera entydigt, men ingen kan hävda att den aktuella inkorporeringen gynnar kommunområdenas enhetlighet för Helsingfors del. Fastän även en liten del av Vanda anslust till Helsingfors blir sydvästra Sibbo i praktiken en exklav, då inte ens Österleden i sin helhet kommer att höra till Helsingfors.
I Vantaan Sanomat ingick den 18 januari en artikel med rubriken "Västerkullan kiilassa jätetään hyvästit Vantaalle", där Jukka Peltomäki, som är biträdande stadsdirektör i Vanda, uttalar sig om framtiden för sydöstra Vanda (sydöstra Helsinge). Jag citerar ur artiken:

Kun suunnitelmat Helsingin laajentumisesta Sipooseen julkistettiin, pääkaupunkiseudun neuvottelukunta esitti Vantaan Västerkullan kiilan vaihtamista reilun 80 hehtaarin suuruiseen Helsingin Ala-Tikkurilaan.

Peltomäen mukaan suunnitelmia Ala-Tikkurilan liittämisestä Vantaan kaupunkiin ei ole haudattu, vaan kaupunginjohtajat neuvottelevat yhä asiasta. Jos Ala-Tikkurila liitetään Vantaaseen, raja siirtyy kaupunkien välillä Kehä III:een.

I dagens nummer av Vantaan Sanomat (och Helsingin uutiset) ingår "Helsingin rajat kerralla suoriksi" av redaktör Jani Jakonen. Nu när HFD avgjort Sibbofrågan noteras plötsligt det ofrånkomliga faktumet att "Lounais-Sipoon alueliitos tekee pääkaupunkimme rajaviivasta todella omituisen näköisen." Jakonen skriver vidare att "kuntaraja venähtää kartalla niin, että liitosalue jää heilumaan isona möhkäleenä kapean kaistaleen varaan Helsingin koillisitäiseen kolkkaan, lähes täysin erilleen muusta kaupungista." En redaktör på Helsingin uutiset/Vantaan Sanomat kan naturligtvis inte kritiesra den aktuella annekteringen i sig, utan Jakonen kommer istället med en lösning på problemet: "Jos myös Vantaan Länsimäki, Vaarala ja Ojanko liitettäisiin Helsinkiin, uudesta rajaviivasta tulisi siistimmän näköinen." Jakonen nöjer sig dock inte med att ansluta bara Västerkulla, Fagersta och Gjutan till huvudstaden, utan kommer med flera förslag: "Nimistön perusteella voisi myös harkita Helsingin Pitäjän kirkonkylän liittämistä pääkaupunkiin."

Demokratiska spelregler. Den 2 februari 2008

Hufvudstadsbladet har publicerat en artikel med rubriken "Sibbo kan tvingas till vårdsamarbete". Början på artikeln lyder enligt följande:

Om ett knappt år blir Sibbo av med den sydvästra delen av kommunen. Befolkningen minskar då till ungefär 17 500.
Det är klart under de 20 000 som kommun- och servicestrukturreformen kräver för att kommunen ensam ska få ansvara för sin social- och hälsovård.
I går var representanter för Sibbo kallade till finansministeriets kommunavdelning för en första förhandling om vad kommunen förväntas göra.
Beskedet till Sibbo är entydigt: Kommunen uppfyller inte kravet.
Lagen är hård. Vi fungerar på regeringens mandat och ger ingen flexibilitet, säger statssekreterare Velipekka Nummikoski.
Han säger att det inte handlar om en Sibbofråga utan betonar att liknande diskussioner förs med flera andra kommuner.
Orsaken till varför Sibbo faller ned under den kritiska gränsen spelar enligt honom ingen roll.
Inställningen gör Christel Liljeström, ordförande för kommunstyrelsen i Sibbo, upprörd.
Ministeriet bryr sig inte om bakgrunden till varför vi blir färre än 20 000.
Dessutom:
Det tar inte många år innan vi är uppe i 20 000 invånare igen.

På eftermiddagen den 15 januari publicerade bl.a. Helsingin Sanomat en notis från FNB med rubriken "Kuntaministeri Kiviniemi: Sipoo oli poikkeus". Minister Mari Kiviniemi upprepar alltså här påståendet att Sibbo är eller var ett undantag. I notisen ger hon följande motivering:

Erikoistapauksena sitä myös perusteltiin valtioneuvoston päätöksenä. Kysymys oli metropolialueesta, jonka yhdessä osassa kasvu oli pysähtynyt. Se oli poikkeuksellista eikä samanlaisia esimerkkejä löydy maaseutujen keskuskaupungeista. Pikemminkin päinvastoin siellä on kilvan kaavoitettu keskuskaupunkien rajoille.

Kiviniemi verkar här även känna till motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens beslut, men ett dygn senare uttrycker hon dessa motiveringar exaktare i Helsingin Sanomats egen nyhetsartikel "Kiviniemi: Sipoo ei ollut ennakkotapaus":

Sipoon osien liittäminen Helsinkiin oli Kiviniemen mukaan poikkeustapaus, koska perusteet täyttivät valtioneuvoston asettamat, Helsingin erityisasemaan liittyvät vaatimukset esimerkiksi yhdyskuntarakenteen kehittämiselle.

HFD hänvisar inte alls till staden Helsingfors "specialstatus", utan till det faktum att Helsingforsregionen i de av statsrådet år 2000 definierade nationella målsättningar för områdesanvändning ("Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista") på 56 sidor finns ett en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". Helsingforsregionens påstådda specialstatus kan lika väl tillämpas på t.ex. Tusby och Vanda som på Sibbo.

I den tidigare notisen hävdar Kiviniemi att fallet Sibbo handlar om att tillväxten hade slutat i en del av metropolområdet. Kiviniemis påstående är så inexakt att det är svårt att kommentera det, men påståendet att det kring "landsbygdens centralstäder" har planerats vid gränserna är intressant. Just detta fennomen är socialdemokraternas och De grönas viktigaste argument för kommunsammanslagningar. I själva verket är det inte minst för att Sibbo började planera vid gränsen till huvudstadregionen som SDP och De gröna har gett annekteringen av sydvästra Sibbo sitt stöd. Det är även skäl att notera att stadsbebyggelsen i öst slutar vid gränsen till Vanda och inte vid Sibbogränsen.

I notisen kommer Kivviniemi med ytterligare ett hårresande påstående:

Oikeuden päätökseen pettynyt Rkp:n kansanedustaja Mikaela Nylander leimasi koko prosessin demokratian loukkaukseksi. Kiviniemi vastasi, että korkeimman hallinto-oikeuden mukaan asiassa on noudatettu lakia ja "silloin on toimittu demokratian pelisääntöjen mukaan".

Det är beklämmande att HFD: avgörande utnyttjas som ett argument för annekteringens politiska och moraliska berättigande. HFD har i princip bara tagit ställning till annekteringens laglighet. I verkligheten har man i fallet Sibbo inte alls följt lagen, utan prövat nya tolkningar av lagen, tänjt på lagen och direkt agerat i strid mot lagens föreskrifter när det gäller processuella fel. Att HFD förkastade alla besvär betyder inte automatiskt att Sibbo kommun skulle ha hörts på det sätt som lagen föreskriver då Pekka Myllyniemi utnämndes till kommunindelningsutredare. I sitt beslut säger HFD visserligen följande:

Av utredningen i ärendet har framgått att Sibbo kommun har hörts innan kommunindelningsutredaren tillsattes. Beredningen har inte varit felaktig på den grunden att Sibbo kommun inte skulle ha fått en tillräcklig tid på sig att ta ställning till den kommunindelningsutredare som skulle tillsättas. Beredningen har inte heller varit felaktig av den anledningen att invånarna i de berörda kommunerna inte hade beretts tillfälle att bli hörda om tillsättandet.

Jag är ingen expert på förvaltningsrätt, men det är uppenbart att Sibbo var ett undantag även då kommunen hördes angående av utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. Kommunen kontaktades endast per telefon och först efter att Sibbo ställde krav fick kommunstyrelsen ta ställning till utnämningen. Sibbo fick några dagar på sig där Kemijärvi och Pelkosenniemi fick en hel månad på sig vid den senaste utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. (Se "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008".)

Även om Helsingfors, ministeriet och statsrådet skulle ha följt lagens bokstav betyder detta naturligtvis inte att "de demokratiska spelreglerna" har följts. Sibbo är även här ett undantag så till vida att man brutit mot skrivna och oskrivna regler. Rådgivande folkomröstningar är inte juridiskt bindande, men det brukar höra till de demokratiska spelreglerna att resultatet i folkomröstningar respekteras. Lagen kan inte tvinga myndigheter att lyssna fastän befolkningen har rätt att höras, men själva idén med rätten att höras är att medborgarna på ett demokratiskt sätt skall kunna påverka beslut. Rent juridiskt har HFD rätt i att invånarna i de berörda områdena hörts. Kommunindelningsutredaren föreslog inte att det skulle hållas en rådgivande folkomröstning, men kommunfullmäktige i Sibbo tog själv initiativ till en folkomröstning. Och se, folkomröstningen där 93,3 % röstade mot utredningsmannens förlag innebär i sig att Sibbo hörts och statrådets beslut därigenom varit lagligt. I sitt beslut sägger HFD att "Kommunen har också hörts genom att Sibbo kommun har ordnat en rådgivande kommunal folkomröstning." Se där minister Kiviniemis demokratiska spelregler!

Hemlig agenda. Den 1 februari 2008


Borgåbladet har publicerat en artikel med rubriken "Sibbo på allvarligt samtal". I artikeln berättas att en delegation från Sibbo kommun idag på förmiddagen träffar statssekreterare Veli-Pekka Nummikoski vid finansministeriet. Sibbo skall presentera sina planer på hur kommunen tänker uppfylla KSSR:s eller ramlagens krav på ett befolkningsunderlag på "åtminstone ungefär 20 000" invånare för social- och hälsovård. I artikeln säger kommunstyrelseordförande Christel Liljeström att delegationen räknar med ett löfte om att Sibbo kan fortsätta som nu, emedan HFD i sitt beslut säger att kommunen har förutsättningarna att fortsätta som självständig kommun. Det finns dock misstankar om att den samlingspartistiska statssekreteraren hoppas kunna tvinga Sibbo till "samarbete" med Helsingfors.

Egentligen är det statsrådet som genom sitt Sibbobeslut godkänt motiveringarna i inrikesministeriets promemoria där det står att "Sibbo kommun har emellertid även efter ändringen i kommunindelningen som en kommun med över 17 000 invånare i huvudstadsregionens närhet och såsom hörande till Helsingforsregionen goda förutsättningar att verka och utvecklas utifrån sina egna utgångspunkter." HFD är inte lika tydligt i sitt beslut, men genom sitt avgörande i Sibboärendet har domstolen även godkänt motiveringarna till statsrådets beslut. I Pekka Myllyniemis Sibboutredning, som statsrådets Sibbobeslut grundar sig på, har kommunindelningsutredaren räknat ut att Sibbo trots en annektering uppnår ett invånarantal på över 20 000 före år 2012, men utredningsmannen har räknat fel. (Se "Räknefel. Den 24 november 2007" och bilden ovan.) Om Sibbo växer snabbare än vad Myllyniemi har kalkylerat med, kan kommunen lika väl uppnå ett invånarantal på 20 000 före denna tidsgräns. I princip torde "ungefär 20 000" kunna betyda det samma som "över 15 000" eller åtminstone "över 18 000", så länge det inte finns något prejudikat på hur ramlagen skall tolkas. I sista hand är det väl HFD som avgör om ramlagens krav uppfylls, men domstolen tycks ju bara vara en gummistämpel när det gäller beslut som berör Sibbo.

Yle har klockan 13 publicerat en notis med rubriken "Självständigt Sibbo ingen självklarhet". I Vega Ösnylands lokala nyheter 15:30 ingick det en intervju med Christel Liljeström angående besöket på finansministeriet. Liljeström har själv publicerat ett blogginlägg med rubriken "Fullständigt oförstående". Jag citerar ur inlägget:

Totalt bakslag.

Oförståeligt! Det är nog det ord som bäst beskriver finansministeriets inställning till Sibbo kommun. Vi var ju kallade i dag till ministeriet för att svara på frågan hur vi fyller ramlagens krav på 20 000 invånare rörande social- och hälsovårdens service.

Statssekreterare Velipekka Nummikoski och jurist Auli Lintu-Valli var verkligen svåra. Totalt fixerade i att Sibbo kommun i dag inte har 20 000 invånare – alltså fyller vi inte lagens stipulationer.

Ministeriet, som själv upprepade gånger har brutit mot lagen i fallet Sibbo, tolkar ramlagen för Sibbos del strängare än kommunministern och självaste HFD. Månne lagen även här är en annan för Sibbo än för andra kommuner? Kanske borde delegationen från Sibbo istället för HFD:s beslut ha tagit med sig uträkningarna som (kommunavdelningen vid) ministeriet själv godkänt.

Liljeström har på kvällen publicerat ett blogginlägg på finska med rubriken "Pilkuntarkkoja ollaan…". Inlägget avslutar hon med frågan "Minkälainen salainen agenda on ministeriön edustajien asenteen taustalla?"

Borgåbladet har på tidningens webbplats publicerat en artikel med rubriken "Sibbo fick runt öronen". Jag citerar ur artikeln:

Det står ”ungefär 20 000” i ramlagen, säger Liljeström, men det kvitterades med att Sibbo inte når upp till kraven.
Men i HFD-beslutet som gav Helsingfors rätt att annektera mark sägs också att det inte gör att Sibbo riskerar att förlora sin status som självständig kommun. Det tolkar statssekreteraren och hans grupp på ett annat sätt, säger Liljeström.
Liljeström vill inte jämföra Sibbos situation med Lovisaregionen, men faktum är att Lovisaregionen har fått grönt ljus för en kommunsammanslagning som skulle ge knappt 17 000 invånare. Hur går det där, om ministeriet nu tar den här linjen?
Till det svarade statssekreteraren att av princip gäller lagens 20 000 invånare.
– Vi har ju redan social- och hälsovård dimensionerad efter 20 000 invånare, och vi ändrar inte den, trots att vi förlorar 2 000 invånare. Varför skall vi nu då tvingas dimensionera om och göra upp en värdkommunsmodell då vi ändå om några år igen är uppe på 20 000?

Borgåbladet har även publicerat en intervju med ordförande för Helsingfors stadsplaneringsnämnd Maija Anttila under rubriken "'Sibbo vinner på att bli del av metropolen'". Åtminstone Anttila ser ett påtvingat samarbete som meningsfullt. Hon säger att "Först ska kommunerna samarbeta med varandra så att folk småningom anpassar sig och märker nyttan av att fungera som en metropol." Med "en metropol" menar Anttila här en enda stad.