Det väsentliga i högsta förvaltbningsdomstolens beslut i Sibboärendet säges i en enda kort sats: "Besvären förkastas." Fastän högsta förvaltningsdomstolens uppgift till skillnad från högsta domstolens uppgift inte primärt är att skapa prejudikat, saknar motiveringarna i Sibbobeslutet inte betydelse. Hur mycket domstolen i detta avgörande avvek från normal behandling av ett ärende kan jag inte säga. Däremot tror jag mig kunna bedöma huruvida HFD verkligen har bemött påståenden i besvären. Jag skall i flera blogginlägg redovisa för hur HFD på ett synbarligen partiskt sätt sopar undan fel och förringar påståenden i besvären.
Angående Nylands lantmäteribyrås utlåtande över kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag skriver HFD i sitt beslut att "På Finska vikens havsområden har platsen för gränsen tolkats så, att den föreslagna kommungränsen i högre grad än på kartan över landområdena anpassats till gällande bygränser eller fastighetsgränser." I verkligheten har Myllyniemi på havsområden dragit gränsen utan att det minsta beakta fasighetsgränser, vilket tyder på inkompetens. Lantmäteribyråns tolkning av gränserna skiljer sig även på landområden från gränsdragningen i Myllyniemis förslag. Lika väl bifogades till inrikesministeriets prememoria en karta med gränser som motsvarar Myllyniemis förslag och inte lantmäteribyråns omtolkning. I sitt besvär skriver Sibbo kommun, enligt citat i HFD:s beslut, följande:
I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarigheter:
I 43 § i kommunindelningslagen står det följande:
Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungeränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns påstående är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastihhetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis ansluts till Helsingfors. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i prememorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid har inrikesministeriet i sin förklaring efteråt bifogat en karta där gränsen framgår med tillräcklig nogranhet. Om den felaktiga kartan - eller avsaknaden av en karta - saknat betydelse för lagligheten av statsrådets beslut, hade ministeriet nog inte efteråt preciserat beslutet genom en kartbilaga i förklaringen. HFD torde ha rätt att själv precisera statsrådets beslut eller bekräfta inrikesministeriets tolkning av beslutet, men varför sopar man inrikesministeriets misstag under mattan?
I sitt beslut hävdar HFD även följande:
Jag tror inte att ministrarna som formellt gjorde den juridiska prövningen i högre grad bekantade sig med inrikesministeriets premoria eller med kartbilagan. De bör dock av principskäl ha haft en möjlighet att se förslaget utritat på en karta. I själva verket hade även den karta som lantmäteriverket använde sig av varit bristfällig med tanke på statsrådes prövning. Enligt 1 § i kommunindelningslagen bör en kommun utgöra ett enhetligt område. Myllyniemi motiverar själv i sin rapport inkluderandet av att Björnsö i sitt förslag med att Björnsö i annat fall skulle bli "utan landförbindelse eller broförbindelse med kommunens huvudområde" och att "Trafiken till Björnsö skulle gå genom det område som överförs till Helsingfors." Först ur den kartbilaga som bifogades till inrikesministeriets förklaring framgår det att den nya gränsen följer Österledens gamla sträckning vid avtaget till Ring III och att Österleden efter ändringen i kommunindelningen kommer att gå igenom Vanda, så att det saknas vägförbindelse från Östersundom till Helsingfors huvudområde. (Se "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007".)
Angående Nylands lantmäteribyrås utlåtande över kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag skriver HFD i sitt beslut att "På Finska vikens havsområden har platsen för gränsen tolkats så, att den föreslagna kommungränsen i högre grad än på kartan över landområdena anpassats till gällande bygränser eller fastighetsgränser." I verkligheten har Myllyniemi på havsområden dragit gränsen utan att det minsta beakta fasighetsgränser, vilket tyder på inkompetens. Lantmäteribyråns tolkning av gränserna skiljer sig även på landområden från gränsdragningen i Myllyniemis förslag. Lika väl bifogades till inrikesministeriets prememoria en karta med gränser som motsvarar Myllyniemis förslag och inte lantmäteribyråns omtolkning. I sitt besvär skriver Sibbo kommun, enligt citat i HFD:s beslut, följande:
Det är omöjligt att enbart med beslutstexten som grund bedöma hur ärendet har avgjorts och var kommungränsen går för de fastigheter om vilka det i statsrådets beslut står "en del av lägenheten x" eller "en del av lägenheterna x".
I sitt beslut säger HFD följande angående ovannämnda oklarigheter:
I statsrådets beslut uppräknas de fastigheter, registerenheter och delar av sådana vilka överförs till Helsingfors stad. Förteckningen motsvarar den preciserade karta som Nylands lantmäteribyrå har gjort utgående från kommunindelningsutredarens förslag och som har varit framlagd i beredningsskedet. Statsrådets beslut anger tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller. För de fastigheter eller andra registerenheter av vilka endast en del överförs till Helsingfors stad verkställs fastighetsförrättning enligt 43 § 2 mom. i kommunindelningslagen.
För lagligheten av statsrådets beslut saknar det betydelse att den karta som har varit en bilaga i motiveringspromemorian till statsrådets beslut en aning har avvikit från förteckningen över områden i statsrådets beslut samt från den ovan nämnda karta som Nylands lantmäteribyrå har preciserat med kommunindelningsutredarens framställning som utgångspunkt.
I 43 § i kommunindelningslagen står det följande:
Har kommunindelningen och den kamerala indelningen kommit att avvika från varandra till följd av en fastighetsförrättning eller annars av något annat skäl än det som nämns i 45 §, skall fastighetsregisterföraren bestämma om ändring i den kamerala indelningen i överensstämmelse med kommunindelningen eller, om detta inte skall anses ändamålsenligt, hos ministeriet göra en framställning om ändring i kommunindelningen. ...
Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.
Om en del av en fastighet med anledning av ett beslut som avses i 42 § eller i 1 mom. skall överföras kameralt från en kommun till en annan, skall den genom styckning eller, ifall det är fråga om en tomt eller ett allmänt område, genom tomtmätning eller mätning av allmänt område ombildas till en självständig fastighet. Skall en del av någon annan registerenhet av ovan nämnda skäl överföras kameralt från en kommun till en annan, ombildas den till en ny registerenhet i enlighet med vad som bestäms genom förordning.
Fastighetsregistret och fastighetsgränserna skall anpassas till kommungeränserna (eller tvärtom), men poängen i Sibbo kommuns påstående är att det är oklart var gränsen skall gå i de fall där den nya kommungränsen inte följer fastihhetsgränserna. Problemet är här inte att gränsen på vissa ställen går igenom fastigheter, utan problemet är att man inte vet exakt var gränsen går igenom de aktuella fastigheterna som endast delvis ansluts till Helsingfors. Statsrådets beslut anger inte alls tillräckligt exakt det område som anslutningen gäller, då det varken i beslutet eller i prememorian refereras till lantmäteriverkets karta. Emellertid har inrikesministeriet i sin förklaring efteråt bifogat en karta där gränsen framgår med tillräcklig nogranhet. Om den felaktiga kartan - eller avsaknaden av en karta - saknat betydelse för lagligheten av statsrådets beslut, hade ministeriet nog inte efteråt preciserat beslutet genom en kartbilaga i förklaringen. HFD torde ha rätt att själv precisera statsrådets beslut eller bekräfta inrikesministeriets tolkning av beslutet, men varför sopar man inrikesministeriets misstag under mattan?
I sitt beslut hävdar HFD även följande:
Att den karta som ingått i utredningsmannens förslag och i statsrådets föredragningspromemoria i någon mån avviker från lantmäteribyråns preciserande karttolkning har inte på något sätt kunnat påverka utövandet av prövningsrätten i statsrådet.
Jag tror inte att ministrarna som formellt gjorde den juridiska prövningen i högre grad bekantade sig med inrikesministeriets premoria eller med kartbilagan. De bör dock av principskäl ha haft en möjlighet att se förslaget utritat på en karta. I själva verket hade även den karta som lantmäteriverket använde sig av varit bristfällig med tanke på statsrådes prövning. Enligt 1 § i kommunindelningslagen bör en kommun utgöra ett enhetligt område. Myllyniemi motiverar själv i sin rapport inkluderandet av att Björnsö i sitt förslag med att Björnsö i annat fall skulle bli "utan landförbindelse eller broförbindelse med kommunens huvudområde" och att "Trafiken till Björnsö skulle gå genom det område som överförs till Helsingfors." Först ur den kartbilaga som bifogades till inrikesministeriets förklaring framgår det att den nya gränsen följer Österledens gamla sträckning vid avtaget till Ring III och att Österleden efter ändringen i kommunindelningen kommer att gå igenom Vanda, så att det saknas vägförbindelse från Östersundom till Helsingfors huvudområde. (Se "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007".)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar