Fientligt anbud. Den 4 april 2008


Yle (Mellannyland) har idag publicerat en notis med rubriken "Sibbo storskog får draghjälp i Riksdagen". I notisen heter det att "Sibbo Storskog består av ett 4800 hektar stort skogsområde." Ställer sig Helsingfors bakom den definitionen, ser det relativt ljust ut för Storskogen, samtidigt som definitionen ger ytterligare anledning att ifrågasätta motiveringarna till inkorporeringen. (Se karta.) Lika väl är hoten påhängande. Jag citerar här ur talet som Jacob Söderman höll i riksdagen idag:

Delar av området har skyddats enligt naturskyddslagen. Trots det kommer områdets särart att vara ytterst hotad i en nära framtid, då Helsingfors stad och Sibbo kommun påbörjar en massiv byggnadsverksamhet i områdes närhet och tyvärr delvis inom detsamma. Därför vore det av största betydelse att med lag upprätta en nationalpark för Sibbo storskog i syfte att bevara detta rara område. I europeiskt perspektiv är det ett femstjärnigt rekreationsområde för naturvänner, ja, för stressade stadsbor.

Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg med rubriken "Vänner?" . Liljeström kommenerar här svenska Yles nyhet enligt vilken "Folkomröstningen skulle gälla en eventuell sammanslagning av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo." (Se "Vårt kommunala system. Den 3 april 2008".) Enligt min bedömning är inkluderingen av Sibbo bara en felaktig formulering, eller så bygger den på missförstånd. Den 11 februari betraktade kommunminister Mari Kiviniemi själv Sibbofrågan som slutbehandlad. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".)

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Ministerit ajavat sittenkin selvitystä pääkaupunkiseudun yhdistämisestä". Tidningen skriver att enligt Kiviniemi har klimatet blivit mera motagligt för en folkomröstning. Det kan ha betydelse, då man inte kan ordna folkomröstning om en folkomröstning. Syftet med den aktuella folkomröstningen skulle vara att förbigå de folkvalda och få invånarnas direkta mandat för en kontroversiell utredning. För att kunna få till stånd en folkomröstning är Helsingforsministrarna beredda att ändra lagen. Jag skulle kalla det missbruk av ställning, då man för Helsingfors specifika intresses skull försöker ändra de demokratiska spelreglerna. Ändå har Jan Vapaavuori mage att låta förstå att man försöker följa "vårt kommunala system".

Enligt rådande kommunindelningslag kan en sammanslagning förverkligas fastän fullmäktige i en berörd kommun motsätter sig sammanslagniong, så vida majoriteten i en folkomröstning i den aktuella kommunen röstar för en sammanslagning. Det är i sista hand invånarna som här har makten att bestämma, liksom den lokala självbestämmanderätten i sista hand tillkommer invånarna. Lika väl är det främst de kommunalt anställda och kommunalpolitikerna som berörs av en sammanslagning. Det är främst de kommunala tjänstemännen och lokalpolitikerna som är och bör vara lokalpatrioter. Det Helsingforspolitikerna nu planerar kan jämföras med ett fientligt anbud i affärsvärlden. Jag är själv kommunalt anställd i den "magnifika metropolen", men det är nog Vanda stad och inte metropolen som betalar min lön. Och det är traditionerna från Helsinge - inte Helsingfors - som min arbetsgivare och arbetsplats förvaltar. Att jag är Sibbopatriot beror på liknande vis delvis på att mina båda föräldrar varit kommunala tjänstemän i Sibbo. Att jag numera är invånare i Helsingfors har här mindre betydelse.


En sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen skulle främst gynna de högst uppsatta tjänstemännen och lokalpolitikerna i Helsingfors. Jussi Pajunen räknar nog med att förbli överbormästare liksom ett stadsfullmäktige i Storhelsingfors huvudsakligen skulle bestå av nuvarande Helsingforsbor. Samtidigt skulle en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen göra annekteringen av sydvästra Sibbo onödig, emedan det främsta motivet till inkorporeringen var konkurransen mellan Esbo och Helsingfors.

Vårt kommunala system. Den 3 april 2008

Helsingin Sanomat har på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Pääkaupunkiseudun kuntaliitos myötätuulessa". Tidningen skriver i en notis på Internet att lagen, enligt kommunminister Mari Kiviniemi, hinner ändras före kommunalvalet i höst så att en rådgivande folkomröstning i samband med valet är möjlig. I en notis med rubriken "Folkomröstning i Hfrsregionen kan bli av" skriver Yle att "Folkomröstningen skulle gälla en eventuell sammanslagning av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo." Månne det ändå inte bara är folkomröstningen som skulle gälla även Sibbo, eftersom en del av Sibbo enligt statsrådets beslut skall sammanslås med Helsingfors? I en annan notis med rubriken "Eventuell kommunfusion ska diskuteras" skriver Yle (Mellannyland) om Kiviniemis och Vapaavuoris initiativ att "I samband med höstens kommunalval borde fullmäktigeordföranden från huvudstadsregionens städer träffas vid ett morgonkaffe för att diskutera en sammanslagning av kommunerna Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla." Yle har även bublicerat en notis med rubriken "Heinäluoma: Kuntaliitosta harkittava pääkaupunkiseudulla".

Hufvudstadsbladet har publicerat en text med rubriken "Kiviniemi vill utreda Storhelsingfors". I artikeln citeras Kiviniemi, som säger att "Jag har svårt att förstå att städerna inte ens skulle vilja göra en utredning." Kommunministern förstår nog mycket väl oviljan. Finansministeriet eller regeringen kunde i princip egenmäktigt bestämma att det görs en utredning, men det vågar man inte göra, eftersom en utredning vore ett stort steg mot en sammanslagning. Därför vill Helsingforsministrarna ha invånarnas direkta mandat. Jan Vapaavuori bekräftar:

Förstås kan regeringen besluta om en utredning för de fyra städerna.

– Men det skulle inte se snyggt ut och inte passa i vårt kommunala system. Vi vill fortsätta att tala om frivilliga lösningar, säger Vapaavuori.

Hoppsan. Hur var det med Sibboutredningen? Hur passade den tvångsutredningen in i "vårt kommunala system"?

Fallet Vanhanen. Den 2 april 2008


I utländska medier har man igår och idag dragit paralleller mellan fallet Kanerva och fallet Vanhanen. Jag behöver knappast upprepa likheterna mellan de två fallen. Kanervas fall har tolkats som ett tecken på mediernas ökade bevakning av politiken. Själv ser jag spektaklet snarare som ett tecken på underhållningens ökade betydelse inom nyhetsförmedlingen. Bevakningen av SMS-Ikes privatliv har föga med politisk journalistik att skaffa. Å andra sidan kan det vara relevant information att utrikesministern saknar omdöme eller karaktär och håller sig med farliga förbindelser. Till liknande slutsatser kom Helsingfors tingsrätt i rättsfallet Vanhanen. Att mediernas bevakning av politiken inte alltid fungerar visar fallet Sibbo. Fallet Sibbo har kanske varit allt för komplicerat att gestalta, men jag tycker mig bakom mediernas försiktighet även se en ovilja att ifrågasätta en rådande koncensus. Försöket att uppnå samförstånd misslyckades i Sibbo-frågan, men centrala maktutövare inklusive Helsingin Sanomats ledarskribenter höll sig till den överenskomna linjen.

I dagens nummer av Borgåbladet omnämns Joukko Tikkanen som en "kändis" med anledning av "trillern" Sipoon ryöstö. (Se "Rånet av Sibbo. Den 29 november 2007".) I sin bok växlar Tikkanen fakta och fiktion på ett problematiskt sätt. Jag undrar om inte Tikkanen kunde stämmas för ärekränkning med anledning att läsarna omöjligen alltid kan veta var gränsen mellan saga och sanning går. I likhet med Susan Ruusunen (Kuronen) torde Tikkanen även förmedla information som han fått i förtroende. Helt klart torde det dock vara att Tikkanens förklaring av Vanhanens stöd för en inkorporering är ren fiktion. I Sipoon ryöstö blir statsministern förförd av en kvinna, som visar sig vara en lockfågel. Smygfilmade erotiska scener används för att utpressa statsministern att stöda en inkorporering. Fallet Kanerva visar att Tikkanens förklaring inte är helt orealistisk. Så väl statministerns som den förre utrikesministerns textmeddelanden kunde ha använts i utpressningssyfte.

Min egen förklaring till Vanhanens och förre kommunministern Hannes Manninens motiv i fallet Sibbo är inte alls lika mediesexig som statsministerns privatliv. Men även min förklaring handlar om en kvinna som mera eller mindre utpressade Manninen och Vanhanen att stöda Helsingfors krav.

Tio små ministrar... Den 1 april 2008


Det är med en viss skadeglädje som jag den senaste tiden via medierna bedrivit tirkistely i vissa ministrars privatliv. Sms-Ike var en av de åtta ministrar som den 28 juni röstade för Pekka Myllyniemis förslag till ändring i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. Speciellt skadeglad är jag ändå med tanke på att Ilkka Kanerva är en av ministrarna i regeringen Vanhanen II, vars ordförande inte har kunnat motstå påtryckningarna från Helsingfors och själv har sms-meddelanden i garderoben. Övriga ministrar som röstade för en inkorporering är Jyrki Katainen (saml), Liisa Hyssälä (c), Suvi Lindén (saml), Anu Vehviläinen (c), Paula Risikko (saml) och Tarja Cronberg (grön). Ministrarna Mari Kiviniemi och Jan Vapaavuori jävade sig formellt i Sibbofrågan, men de fick sina ministerportföljer för att garantera att den förre kommun- och bostadsministern Hannes Manninens löften till Helsingfors uppfylls.

Sibbo och Kemijärvi. Den 31 mars 2008

Igår den 30 mars gick tiden ut för Pekka Myllyniemis utredning om en sammanslagning av Kemijärvi och Pekosenniemi. Eftersom det igår var söndag och det förts idag är månadens sista dag, misstänker jag att man på finansministeriet räknat med att mars bara har 30. Jag har dock inte ännu hittat någon rapport på finansministeriets webbplats. I sitt förslag till till Kemijärvi stadsfullmäktige och Pelkosenniemis kommunfullmuktige från den 27 februari skriver Myllyniemi själv att "Selvityksen lopputulos siihen mahdollisesti liittyvine ehdotuksineen kunnallisesta kansanäänestyksestä on toimitettava valtiovarainministeriölle 30.3.2008 mennessä, jolloin selvitystyö päättyy." Den utredning som jag skrev om i blogginlägget "Kommunindelningsutredning. Den 25 mars 2008" var alltså inte den slutliga rapporten. Myllyniemis senaste utredning visade sig bli ett fiasko, då så väl Kemijärvi som Pelkosenniemi motsätter sig en tvångssammanslagning. Då Myllyniemi inte föreslog någon folkomröstning, är fullmäktiges åsikt avgörande. Resultatet av Myllyniemis utredning borde vara att det inte finns några lagliga förutsättningar för en sammanslagning, men det resultatet tycks finansministeriet inte ha brottom med att publicera.

Speciellt i blogginlägget "Kemijärvi. Den 16 mars 2008" har jag noterat vissa paralleller mellan Myllyniemis senaste utredning och hans Sibboutredning. Den senaste tvångsutredningen torde ha varit ämnad att tilltala Kemijärvi, men Kemijärvi gick inte att köpa. Istället har Kemijärvi velat likna stadens krav på en inlösning av Storsa Ensos fabrik med Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo. (Se "Kemijärvi jämförs med Sibbo. Den 19 mars 2008".) Men Kemijärvis kamp har även jämförts med Sibbos. Det gör åtminstone Ilkka Luoma i en insändarartikel med rubriken "Sipoolla ja Kemijärvellä paljon yhteistä" i gårdagens nummer av den östnyländska utgåvan av tidningen Vartti. Texten har även publicerats på Internet, bl.a. på tiede.fi under rubriken "Kemijärvi haluaa StoraEnson tassut pois maaperältään". Jag återger här valda avsnitt ur Luomas artikel:

Sipoossa ja Kemijärvellä on paljon samaa, niin yhdensuuntaisesti kuin käänteisesti. Sipoo taisteli enemmistönä vähemmistöä vastaan, kuten tekee Kemijärvi. Kemijärvi hakee oikeutta itselleen kuten Sipookin. Kemijärvi sen sijaan haluaa suorittaa itse pakkolunastuksen vedoten valtioneuvoston ja KHO:n Sipoo-ennakkotapaukseen.
...

Jos Vanhasen II hallitus epää kemijärveläisten anomuksen pakkolunastuksesta, herää kysymys miksi - hehän siunasivat paljon heppoisemmin eväin Helsingin mahtipuhalluksen Sipoosta. Jos taas valtioneuvosto hyväksyy kemijärveläisten pakkolunastusvaateen - saa siinä voiton rehellinen maatiaisjärki ja tahto tehdä työtä itsensä ja yhteiskunnan eteen.
...

Jos valtioneuvosto hyväksyy Kemijärven hakemuksen, jossa halutaan turvata kaupungin yhtenäisyyttä ja elinkelpoisuutta - se hyväksyy samalla virhepäätöksensä Sipoo casessa, jossa kunnan yhtenäisyyttä ja elinkelpoisuutta hajoitettiin. Jos maan hallitus taas ei hyväksy kemijärveläisten perusteltua anomusta, niin maan hallitus asettuu outoon valoon, kun se hyväksyi Sipoon osa-alue pakkolunastuksen. Pääministeri Vanhanen on nyt suuremmassa päänvaivassa kuin saattaa arvatakkaan - kyseessä on kansalaisten asia, se oli sitä Sipoossa ja se on nyt sitä myös Kemijärvellä.

Nyt onkin vain kaksi päätöstä, jos halutaan kansalaisten silmissä toimia oikeudenmukaisesti tavallista ihmistä huomioiden. Kemijärven on saatava lunastuksensa ja Sipoo case on purettava jollain tavalla

Knackkorv. Den 30 mars 2008


Hufvudstadsbladet ville senaste juli göra en intervju med Kai Kalima, som sedan ett drygt år tillbaka är gruppordförande för den socialdemokratiska gruppen i Helsingfors stadsfullmäktige. Det direkta motivet för den tänkta intervjun torde ha varit en insändare av Kalima i Helsingin Sanomat. (Se "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007".) I insändaren skrivber Kalima att Pekka Myllyniemis förslag var orättvist mot Helsingfors och ett "stympat verk". Insändaren innehöll där till hot, felaktig information och direkta lögner, vilket naturligtvis rätade upp många. Även på Hbl blev man intresserad av vad Kalima är för en märklig figur, men Kalima ville i det skedet inte ställa upp på intervju. (Se "Kalima ville inte ställa upp på intervju. Den 21 juli 2007".) I dagens Husis ingår slutligen en intervju med Kalima med anledning av höstens kommunalval, men Sibbofrågan omnämns överhuvudtaget inte. Det framgår dock ur intervjun att socialdemokraterna i huvudstaden tycker att Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla, Kyrkslätt och Sibbo "gott kan slås ihop till en storkommun". Kalima kommenterar ytterligare:

- Landet behöver åtminstone ett starkt metropolområde. Men med undantag av sydvästra Sibbo kommer den här sammanslagningen inte att spela någon roll i höstens kommunalval.

Rubriken på intervjun med Kalima är "'Staden bör få vägtullen'", vilken motsvarar Kalimas budskap att Esboborna som tar bilen till Helsingfors bör betala vägtull till "stan". På denna blogg har jag förutom i de ovannämnda inläggen skrivit om Kalima speciellt i inläggen "Kalima. Den 21 mars 2007", "Kalima tar igen till hot. Den 20 juni 2007" och "Niohundra och en hektar. Den 12 februari 2008".

I gårdagens blogginlägg "Kommunal självbestämmanderätt. Den 29 mars 2008" skrev jag om förslaget till en folkomröstning om en utredning om sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen. Helsingin Sanomat har idag publicerat resultatet från en gallupundersökning enligt vilket hela 75 % av invånarna i Huvudstadsregionen är för en utredning, men bara knappt hälften för en folkomröstning om en utredning. (Se artikeln "Pääkaupunkiseutulaiset haluavat selvityksen kaupunkiliitoksesta".) Totalt 43 % är för en sammanslagning, men i Esbo stöds en sammanslagning endast av 31 % medan 54 % av Esboborna motsätter sig en sammanslagning. Resultatet är knappast överraskande och visar att en sammanslagning av Helsingfors och Vanda är betydligt mera realistisk än en sammanslagning av alla kommunerna i huvudstadsregionen. Därmed torde Helsingfors fortsätta att rikta blickarna österut, medan socialdemokraterna och de gröna i Helsingfors vill uppföra en tullmur i väst.

När Helsingin Sanomat i januari 2007 lät göra en motsvarande gallupundersökning om understödet för en annektering av sydvästra Sibbo visade det sig att under en tredje del av invånarna i Helsingfors, Vanda och Esbo var för en annektering. (Se "Stort motstånd mot annekteringen i huvudstadsregionen. Den 6 januari 2007".) Helsingin Sanomat kommenterade resultatet i en artikel med rubriken "Potku jalkoväliin". Jag passar på att citera ur artikeln:

Se ei ole yllättävää, että pakkosiirtoa vastustetaan enemmän kuin kannatetaan kaikissa pääkaupunkiseudun kaupungeissa, kaikissa ammattiryhmissä, kaikissa ikäryhmissä ja kaikkien puolueiden kannattajien joukossa.

Se johtuu siitä, että Helsingin poliittiset omahyväkkäät eivät ole kyenneet pidättelemään voitonriemuista röhönauruaan.

Hoh, hoh, hoo.

Ajatellaanpa vaikkapa demarien nykyisen ryhmäjohtajan Kai Kaliman ennen joulua Helsingin valtuustossa pitämää lennokasta puhetta, jossa hän vertasi Sipoota nakkikioskiin.

Mieleen nousi väkisin kuva hiljaisen Nikkilän yöelämän ylpeydestä, snagarista, jonka eteen kaartaa pikkuyön tunteina Helsingin kaupungin tumma edustus-Audi. Sikarintuoksuiselta takapenkiltä nousee kaksi sudennälkäistä miestä, Jussi ja Janne:

"Hej kundi, heitäs tänne kaks Lounais-Sipoota, kaikilla mausteilla ja extra-saaristolla!"

Hah, hah, haa.

Kommunal självbestämmanderätt. Den 29 mars 2008

Kommunminister Mari Kiviniemi har igen igår i Uutispäivä Demari låtit förstå att en lagändring som skulle möjliggöra rådgivande folkomröstningar i samband med kommunalval inte är under beredning, för att "välitöntä tarvetta siihen ei julkisuudessa käytävästä keskustelusta huolimatta ole ilmennyt". Uttalandet visar hur opportionistiskt de tre Helsingforsministrarnas initiativ var. Man var ute efter att anpassa spelreglerna enligt vad som för tillfället passade Helsingfors, eller kanske handlade det även här bara om skrämseltaktik? Då de folkvalda i grannkommunerna är emot en en utredning om en sammanslagning ville man söka mandat i en rådgivande folkomröstning. Hade en rådgivande folkomröstning visat ett stöd för en utredning, skulle följande folkomröstning inte ha behöft vara endast rådgivande. Kommuner kan sammanslås fastän fullmäktige i någon berörd kommun motsätter sig en sammanslagning, så vida majoriteten i den aktuella kommunen i en folkomröstning röstar för en sammanslagning. I detta fall talar man dock inte om tvångssammanslagningar. Den enda möjligheten till tvångssammanslagningar är enligt nurådande lag att stifta en speciallag för en sammanslagning.

Sfp och speciellt partisekreterare Ulla Achrén har kritiserat Helsingforsministrarnas förslag till folkomröstning i huvudstadsregionen. Därför är jag lite överaskad över att Stefan Wallin igår talade för en folkomröstning i Vasaregionen om Vasaregionens framtid. (Se "Överväg folkomröstning i Vasa och grannkommunerna".) I meddelandet, liksom i Hbl:s notis "Wallin vill ha folkomröstningar", säger Wallin visserligen följande: "På en punkt kommer partiledningen alltid att vara mycket tydlig - precis som i Sibbofrågan: tvångslösningar är inget för detta parti, som fortsättningsvis håller sig till det alltmer sällsynta kulturbärande uppdraget att respektera den kommunala självbestämmanderätten." När det gällde Sibbofrågan handlade det emellertid om en kommundelssammanslagning, där även tvångslösningar i princip är möjliga. Man kan till och med hävda att vissa centerministrar var beredda att tänja på gränserna för kommundelssamanslagningar i Helsingforsregionen för att på annat håll i landet bevara den kommunala själbestämmanderätten då det gäller sammanslagningar av hela kommuner. Utan löften om sydvästra Sibbo till Helsingfor hade Hannes Manninen haft det betydligt svårare att i samband med KSSR bevara den självbestämmanderätten. Månne inte Wallin är medveten om det fula spel som försegick i förhandlingarna mellan Manninen och Rakel Hiltunen våren och försommaren 2006.