Yle (Mellannyland) har idag publicerat en notis med rubriken "Sibbo storskog får draghjälp i Riksdagen". I notisen heter det att "Sibbo Storskog består av ett 4800 hektar stort skogsområde." Ställer sig Helsingfors bakom den definitionen, ser det relativt ljust ut för Storskogen, samtidigt som definitionen ger ytterligare anledning att ifrågasätta motiveringarna till inkorporeringen. (Se karta.) Lika väl är hoten påhängande. Jag citerar här ur talet som Jacob Söderman höll i riksdagen idag:
Delar av området har skyddats enligt naturskyddslagen. Trots det kommer områdets särart att vara ytterst hotad i en nära framtid, då Helsingfors stad och Sibbo kommun påbörjar en massiv byggnadsverksamhet i områdes närhet och tyvärr delvis inom detsamma. Därför vore det av största betydelse att med lag upprätta en nationalpark för Sibbo storskog i syfte att bevara detta rara område. I europeiskt perspektiv är det ett femstjärnigt rekreationsområde för naturvänner, ja, för stressade stadsbor.
Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg med rubriken "Vänner?" . Liljeström kommenerar här svenska Yles nyhet enligt vilken "Folkomröstningen skulle gälla en eventuell sammanslagning av Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo." (Se "Vårt kommunala system. Den 3 april 2008".) Enligt min bedömning är inkluderingen av Sibbo bara en felaktig formulering, eller så bygger den på missförstånd. Den 11 februari betraktade kommunminister Mari Kiviniemi själv Sibbofrågan som slutbehandlad. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".)
Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Ministerit ajavat sittenkin selvitystä pääkaupunkiseudun yhdistämisestä". Tidningen skriver att enligt Kiviniemi har klimatet blivit mera motagligt för en folkomröstning. Det kan ha betydelse, då man inte kan ordna folkomröstning om en folkomröstning. Syftet med den aktuella folkomröstningen skulle vara att förbigå de folkvalda och få invånarnas direkta mandat för en kontroversiell utredning. För att kunna få till stånd en folkomröstning är Helsingforsministrarna beredda att ändra lagen. Jag skulle kalla det missbruk av ställning, då man för Helsingfors specifika intresses skull försöker ändra de demokratiska spelreglerna. Ändå har Jan Vapaavuori mage att låta förstå att man försöker följa "vårt kommunala system".
Enligt rådande kommunindelningslag kan en sammanslagning förverkligas fastän fullmäktige i en berörd kommun motsätter sig sammanslagniong, så vida majoriteten i en folkomröstning i den aktuella kommunen röstar för en sammanslagning. Det är i sista hand invånarna som här har makten att bestämma, liksom den lokala självbestämmanderätten i sista hand tillkommer invånarna. Lika väl är det främst de kommunalt anställda och kommunalpolitikerna som berörs av en sammanslagning. Det är främst de kommunala tjänstemännen och lokalpolitikerna som är och bör vara lokalpatrioter. Det Helsingforspolitikerna nu planerar kan jämföras med ett fientligt anbud i affärsvärlden. Jag är själv kommunalt anställd i den "magnifika metropolen", men det är nog Vanda stad och inte metropolen som betalar min lön. Och det är traditionerna från Helsinge - inte Helsingfors - som min arbetsgivare och arbetsplats förvaltar. Att jag är Sibbopatriot beror på liknande vis delvis på att mina båda föräldrar varit kommunala tjänstemän i Sibbo. Att jag numera är invånare i Helsingfors har här mindre betydelse.
En sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen skulle främst gynna de högst uppsatta tjänstemännen och lokalpolitikerna i Helsingfors. Jussi Pajunen räknar nog med att förbli överbormästare liksom ett stadsfullmäktige i Storhelsingfors huvudsakligen skulle bestå av nuvarande Helsingforsbor. Samtidigt skulle en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen göra annekteringen av sydvästra Sibbo onödig, emedan det främsta motivet till inkorporeringen var konkurransen mellan Esbo och Helsingfors.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar