Spaningsflygningar. Den 19 april 2008

I senaste numret av gratistidningen Vartti ingår en notis med rubriken "Sipoon rajaa kartoitetaan ilmassa pörräten". I dagens Borgåblad ingår en notis med rubriken "Lågflygande plan kartlägger Sibbo". I notiserna berättas det att Helsingfors fastihetsverk sänder ut flygplan och helikopptrar för att kartlegga de områden i Vanda och Sibbo som skall anslutas till huvudstaden. Flygmätningarna inleds kanske redan idag.

I dagens Helsingin Sanomat ingår flera texter om potentiella översvämningsområden i Helsingfors. En av artiklarna har rubriken "Suunnittelija: Helsingissä rakennettava neljä metriä merenpinnan yläpuolelle". I artikeln konstateras inledelsevis att "Uudet kaupunginosat pitäisi rakentaa vähintään neljä metriä meren pinnan yläpuolelle, jos Helsinki haluaa varautua nopeasti etenevään ilmastonmuutokseen." Det är Kari Silfverberg från Helsingfors miljöcentral som anser att gränsen borde höjas till fyra meter. För närvarande är det två och en halv meter över havsnivå som gäller i Helsingfors. Även om gränsen 2,5 meter får gälla ligger en avsevär del av området i Vanda och Sibbo som skall anslutas till Helsingfors under gränsen. Detta framgår bl.a. ur kartan ovan, som publicerats av Nylands förbud. De grönfärgade områdena ligger under 2,5 meter över havsnivå.

Om Helsingfors går in för att ansluta området norr om Borgå motorväg till en nationalpark, så återstår det av annekteringsområdet inte mycket mera än naturaområden och översvämningsområden. Kanske hittar Helsingfors fastighetsverk under sina spaningsflygningar ändå något område som man finner lämpligt för en utfyllnadsbacke.

Excess i nödvärn. Den 18 april 2008

I gårdagens blogginlägg "Vem är staten? Den 17 april 2008" skrev jag om Forum Östra Nylands seminarium "Kan en by ha 5000 invånare?" I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "I byn gror ingen rotlöshet", som handlar om seminariet. Borgåbladet skriver att Jonas Junger på seminariet, som handlade om Sibbo massiva tillväxtpolitik, undrade om inte den planerade våldsamma expansionstakten handlade om självförsvar mot annekteringsplanerna. Jag citerar:

Jungar undrade om den våldsamma expansionstakt som Sibbo planerar är excess i nödvärn.
– Är inte hotet redan avvärjt i och med annekteringen av sydvästra Sibbo?

Det är i högsta grad skäl att fråga sig i vilken mån annekteringen används för att motivera en tillväxt i konflikt med invånarnas vilja och i vilken mån tillväxtplanernas syfte faktiskt är att avvärja nya hot. Det är klart att det finns starka politiska krafter som vill sammanslå hela Sibbo med Helsingfors. Frågan är på vilket sätt Sibbo bäst värjar sig mot det hotet. Svaret på den frågan vet ingen med säkerhet. Klart är att Sibbo efter att annekteringen (eventuellt) förverkligas fortast möjligt åter bör komma upp till KSSR-kraven på "minst ungefär 20 000" invånare.

Enligt Bårgåbladet svarade både Christel Liljeström och Caspar Berntzen på Jungars fråga att det fortfarande finns hot. Jag citerar:

Både Berntzen och Liljeström svarade med att hotet ingalunda är undanröjt. Det ställs krav på Sibbo från många håll. Kommunen måste visa att den klarar av att vara självständig.

Det är möjligt att Liljeström har kunskap som jag saknar, men våldasam expansionsartad tillväxt hör inte till ramlagens krav. Efter Helsingfors annekteringsinitiativ 2006 blev man i Sibbo medvetna om hoten, men hotet mot Sibbos ställning som självständig kommun var enligt min bedömning större före Helsingfors tog sitt officiella initiativ och Manninens strukturgrupp uppnådde enighet i juni 2006. Att man i Sibbo allmännt tror att en snabb och massiv tillväxt är nödvändig beror åtminstone delvis på att man saknar insikt i bakgrunden till Helsingfors initiativ.

Vem är staten? Den 17 april 2008

Yle skriver att "Sibbo-frågan" dryftades på Forum Östra Nylands seminarium igår, men i verkligheten var det Sibbos nya tillväxtplaner som diskuterades. Rubriken var "Kan en by ha 5000 invånare?" Fastän fallet Sibbo redan är avgjort i HFD forsätter Sibbo på den nya tillväxtlinjen, som var ämnad att värja annekteringshotet. Som en följd av inkorporeringsbeslutet uppfyller Sibbo inte KSSR-kraven på minst ungefär 20 000 invånare. Från finansministeriet har det dock kommit signaler om att man kan tänka sig att anse att Sibbo uppfylla ramlagens krav och låta Sibbo fortsätta som självständig kommun, ifall kommunen i sin generlaplan kan påvisa förutsättningar för tillväxt. I en intervju för Yle Östnyland i samband med gårdagens seminarium sade kommunstyrelseordförande Christel Liljeström att "Vi klararen inte av att bygga ut samtliga byar som nu finns så att det skulle täcka den volym statsmakten har satt på oss." Men om tillväxtmålet bara är att uppfylla ramlagens krav på 20 000 invånare, behövs det minsann inte nya "byar" med tusentals invånare. Vilka är egentligen statsmaktens krav och vem är i detta fall staten? Är det bostadsministern alias Bålabisin?

Misslyckad utredning. Den 16 april 2008

Kommunindelningsutredningar av olika slag är högaktuella. I dagens Hufvudstadsblad ingår insändarartikel med rubriken "Varning för utredningar". I artikeln skriver Silvio Hjelt om utredningar i allmänhet, men även Sibboutredningen omnämns. jag citerar ur artikeln:

En utredning i politisk mening har inte alltid någonting med den fullständiga sanningen att göra, men med den politiska verkligheten desto mera. Vill man göra det snyggt tillsätter man en obunden utredningsman som gör grovjobbet. Skam den utredningsman som då inte kan bevisa att uppdragsgivarens åsikt är den enda riktiga. Om det inte låter sig göras utan att trovärdigheten helt går förlorad har utredningsmannen misslyckats. Det behöver förstås inte ändra på slutresultatet, men det ser lite fulare ut (jämför till exempel inkorporeringen av en del av Sibbos skattebetalare). En utredning är alltså ofta detsamma som att motivera ett aningen illa grundat beslut som man någonstans redan anser vara fattat.

Kvaliteten på Pekka Myllyniemis Sibboutredning var så låg att den borde ha underkänts. Det är pinsamt att utredningen överhuvudtaget publicerades. Det speciella med Sibboutredningen är dock att den inte bara var ämnad att politiskt motivera och legitimera ett beslut som inoficiellt redan var fattat. Sibboutredningen fungerade även som juridiskt bevis på att de i kommunindelningslagen definierade villkoren för en ändring i kommunindelningen uppfylldes med särskild vikt. I sitt beslut i fallet Sibbo var även högsta förvaltningsdomstolen tvungen att hänvisa till Myllyniemis skandalösa utredning, men domstolen undvek i sitt beslut att alls kommentera påståendena om brister och oegentligheter i utredningen. Före fallet kom till HFD hade justitiekanslern vägrade att undersöka oegentligheterna eller ta ställning till påståendena om brister i utredningen. I ministeriets motförklaring till besvären mot statsrådets besklut förbegick även föredragande tjänsteman påståendena om oegentligheter. Han borde redan i sin beredning kommit fram till att Myllyniemis utredning var värdelös. Personligen anser jag att så väl lagliga som mänskliga rättigheter kränkts då ingen statlig myndighet befattat sig med påståendena om oegentligheterna, trots anmärkningar, klagomål och besvär.

KSSR-kraven. Den 15 april 2008

Senaste vecka ingick i Sipoon Sanomat en artikel med rubriken "Paras-kelpoisuus riippuu yleiskaavasta". Enligt artikeln beror det på den kommande generalplanen om finansministeriet anser att Sibbo uppfyller ramlagens krav på ett befolkningsunderlag på "ungefär minst 20 000" invånare. Som en följd av annekteringen kommer Sibbo att ha en för liten befolkning för att fortsätta som självständig kommun. Finansministeriet kan nu ställa krav, som stämmer dåligt överens med den kommunala självstyrelsen. Överhuvudtaget är väl hela KSSR och ramlagen problematisk med tanke på den kommunala självstyrelsen. I sitt tal "Puitelain soveltaminen ja kuntien toimeenpanosuunnitelmat" sade Hannes Manninen den 2 februari 2007 att "Verkställandet av ramlagen är inte så mycket juridik utan mera politik" och vidare "Att syssla med hårklyverier om vad som uppfyller detaljerna i lagen, som t.ex. en gräns på 20 000 invånare, bidrar inte till genomförandet av det fundamentala målet i reformen." Jag undrar vilket "det fundamentala målet" är. På grund av oklarheter i hur ramlagen skall tolkas kunde inte heller HFD ta ställning till i vilken mån annekteringen försvårar Sibbos förutsättningar att förbli en självständig kommun.

Efter annekteringsbeslutet är det för Sibbo viktigt att kommunen har en klar plan för hur kommunen snabbt skall komma upp till 20 000 invånare. Sibbo behöver inte växa bara för att undvika nya inkorporeringar, utan även för att uppfylla ramlagens krav. KSSR-kraven kan emellertid lätt bli ett kort med vilket man kör över kommuninvånarnas vilja. För att komma upp till invånartalet 20 000 behövs det inte några nya bostadsområden. Snabbast växer kommunen om man satsar resurserna på utveckling av befintliga centra. Visst är det absurt att Helsingfors och huvudstadregionen i samband med KSSR-hörandet och förhandlingarna kring ramlagen krävde en gränsändring som medför att Sibbo inte uppfyller KSSR-lagens krav. Än mera absurt är det att Manninen av allt att döma gick med på kraven för att lagförslaget skulle accepteras av Helsingfors.

Fördes Hiltunen bakom ljuset? Den 14 april 2008

Att Helsingfors statsstyrelses ordförande Rakel Hiltunen (sdp) undertecknat ett lagförslag enligt vilket en större del av den mark som Helsingfors äger i sydvästra Sibbo skall anslutas till en nationalpark finner jag anmärkningsvärt. (Se "Nationalpark. Den 5 april 2008".) Man kan fråga sig om Hiltunen var medveten om att all mark som staden äger norr om Borgå motorväg ingår i lagförslaget. Behovet av tomtmark och Helsingfors markegendom var ju ett centralt argument för inkorporeringen. Om Helsingfors inte bygger norr om motorvägen, så blir det inte mycket mark över att bygga på.

Det är möjligt att Hiltunen trots allt anser att Helsingfors kan eller bör bygga norr om motorvägen, men jag finner det även möjligt att hon hela tiden ansett att gränsen för Sibbo storskog bör gå vid motorvägen. Av denna åsikt har även Hiltunens gröna kollega i strukturgruppen, Osmo Soininvaara varit. Det var framför allt Hiltunen som fick dåvarande kommunminister Hannes Manninen att stöda en annektering. Det är möjligt att Hiltunen inte var informerad om att Helsingfors egentligen fått grönt ljus endast för ett område som motsvarar det förslag som utredningsman Pekka Myllyniemi senare lade fram. Det var detta område som Pajunen och Vapaavuori i hemliga förhandlingar försökte få Sibbo att frivilligt acceptera. Hiltunens stöd av lagförslaget till nationalpark aktualiserar på nytt bakgrunden till Helsingfors katastrofalt bristfälliga förslag i juni 2006. Hiltunen torde liksom Osmo Soininvaara ha krävt det större området, medan Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori hade nöjt sig med ett mera realistiskt förslag, som baserade sig på Helsingfors markegendomar.

Inga juridiska hinder för en låtsasutredning. Den 13 april 2008

Hufvudstadsbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Experter vill ha utredning – och det snabbt". "Experterna" som kräver utredning om en fusion i huvudstadsregionen är Laura Kolbe, Eeva Luhtakallio och Pia Bäcklund. Experterna har dock inte tagit ett gemensamt initiativ, utan det torde vara Hbl som valt intervjuoffer. Hufvudstadbladet noterar även att "de är av olika åsikt om Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda måste gå samman." Däremot lär de vara eniga om att en utredning omedelbart bör göras. Enligt artikeln förstår experterna inte varför en fusionsutredning är så svår att få till stånd.

Hufvudstadsbladet noterar själv att historikern Kolbe inte är en ren expert, utan har en dubbelroll då hon är fullmäktigemedlem i Helsingfors. Kanppast har experterna i verkligheten så svårt att förstå motståndet mot en utredning. Om utredningen inta var så kontroversiell, kunde Kolbes partikamrat, kommunminister Mari Kiviniemi när som helst utnämna en eller flera kommunindelningsutredare. De berörda kommunerna måste visserligen höras, men om samma lag gäller som fallet Sibbo, behöver ministeriet inte notera kommunernas eventuella invändningar. En utredning som görs på ministeriets initiativ kunde väl bifogas till ett initiativ till en ändring i kommunindelningen, det vill säga en sammanslagning. Så länge en utredning inte har gjorts är det däremot svårt att göra en framställning om en fusion. Utan hela regionens eller invånarnas mandat vågar knappast Kiviniemi eller finansministeriet ta initiativ till en utredning, fastän flera ledande Helsingforspolitiker säger att det inte behövs en folkomröstning om en utredning.

Efters Pekka Myllyniemis skandalösa Sibboutredning, där centrala delar författades på Helsingfors stadskontor, är det inte konstigt om beslutsfattarna i Esbo, Vanda och Grankulla motsätter sig en utredning. En låtsasutredning modell Myllyniemi vore visserligen politiskt otänkbar, men efters HFD:s beslut i fallet Sibbo finns det prejudikat på att man juridiskt sett inte behöver ställa några som helst krav på en kommunindelningsutredning. Å andra sidan skulle en utredning om en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen inte ha samma centrala juridiska betydelse som den hade eller borde ha haft i Sibbofrågan. En sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen torde kräva en speciallag, då knappast en majoritet av invånarna i Grankulla eller Esbo skulle rösta för en sammanslagning.