Excess i nödvärn. Den 18 april 2008

I gårdagens blogginlägg "Vem är staten? Den 17 april 2008" skrev jag om Forum Östra Nylands seminarium "Kan en by ha 5000 invånare?" I dagens nummer av Borgåbladet ingår en artikel med rubriken "I byn gror ingen rotlöshet", som handlar om seminariet. Borgåbladet skriver att Jonas Junger på seminariet, som handlade om Sibbo massiva tillväxtpolitik, undrade om inte den planerade våldsamma expansionstakten handlade om självförsvar mot annekteringsplanerna. Jag citerar:

Jungar undrade om den våldsamma expansionstakt som Sibbo planerar är excess i nödvärn.
– Är inte hotet redan avvärjt i och med annekteringen av sydvästra Sibbo?

Det är i högsta grad skäl att fråga sig i vilken mån annekteringen används för att motivera en tillväxt i konflikt med invånarnas vilja och i vilken mån tillväxtplanernas syfte faktiskt är att avvärja nya hot. Det är klart att det finns starka politiska krafter som vill sammanslå hela Sibbo med Helsingfors. Frågan är på vilket sätt Sibbo bäst värjar sig mot det hotet. Svaret på den frågan vet ingen med säkerhet. Klart är att Sibbo efter att annekteringen (eventuellt) förverkligas fortast möjligt åter bör komma upp till KSSR-kraven på "minst ungefär 20 000" invånare.

Enligt Bårgåbladet svarade både Christel Liljeström och Caspar Berntzen på Jungars fråga att det fortfarande finns hot. Jag citerar:

Både Berntzen och Liljeström svarade med att hotet ingalunda är undanröjt. Det ställs krav på Sibbo från många håll. Kommunen måste visa att den klarar av att vara självständig.

Det är möjligt att Liljeström har kunskap som jag saknar, men våldasam expansionsartad tillväxt hör inte till ramlagens krav. Efter Helsingfors annekteringsinitiativ 2006 blev man i Sibbo medvetna om hoten, men hotet mot Sibbos ställning som självständig kommun var enligt min bedömning större före Helsingfors tog sitt officiella initiativ och Manninens strukturgrupp uppnådde enighet i juni 2006. Att man i Sibbo allmännt tror att en snabb och massiv tillväxt är nödvändig beror åtminstone delvis på att man saknar insikt i bakgrunden till Helsingfors initiativ.

Google+ Followers