Misslyckad utredning. Den 16 april 2008

Kommunindelningsutredningar av olika slag är högaktuella. I dagens Hufvudstadsblad ingår insändarartikel med rubriken "Varning för utredningar". I artikeln skriver Silvio Hjelt om utredningar i allmänhet, men även Sibboutredningen omnämns. jag citerar ur artikeln:

En utredning i politisk mening har inte alltid någonting med den fullständiga sanningen att göra, men med den politiska verkligheten desto mera. Vill man göra det snyggt tillsätter man en obunden utredningsman som gör grovjobbet. Skam den utredningsman som då inte kan bevisa att uppdragsgivarens åsikt är den enda riktiga. Om det inte låter sig göras utan att trovärdigheten helt går förlorad har utredningsmannen misslyckats. Det behöver förstås inte ändra på slutresultatet, men det ser lite fulare ut (jämför till exempel inkorporeringen av en del av Sibbos skattebetalare). En utredning är alltså ofta detsamma som att motivera ett aningen illa grundat beslut som man någonstans redan anser vara fattat.

Kvaliteten på Pekka Myllyniemis Sibboutredning var så låg att den borde ha underkänts. Det är pinsamt att utredningen överhuvudtaget publicerades. Det speciella med Sibboutredningen är dock att den inte bara var ämnad att politiskt motivera och legitimera ett beslut som inoficiellt redan var fattat. Sibboutredningen fungerade även som juridiskt bevis på att de i kommunindelningslagen definierade villkoren för en ändring i kommunindelningen uppfylldes med särskild vikt. I sitt beslut i fallet Sibbo var även högsta förvaltningsdomstolen tvungen att hänvisa till Myllyniemis skandalösa utredning, men domstolen undvek i sitt beslut att alls kommentera påståendena om brister och oegentligheter i utredningen. Före fallet kom till HFD hade justitiekanslern vägrade att undersöka oegentligheterna eller ta ställning till påståendena om brister i utredningen. I ministeriets motförklaring till besvären mot statsrådets besklut förbegick även föredragande tjänsteman påståendena om oegentligheter. Han borde redan i sin beredning kommit fram till att Myllyniemis utredning var värdelös. Personligen anser jag att så väl lagliga som mänskliga rättigheter kränkts då ingen statlig myndighet befattat sig med påståendena om oegentligheterna, trots anmärkningar, klagomål och besvär.