Regeringsråd Arto Sulonen. Den 28 maj 2008

Fallet Sibbo har många betydelsefulla rollfigurer: Matti Vanhanen, Hannes Manninen, Jussi Pajunen, Jan Vapaavuori, Mari Kiviniemi, Rakel Hiltunen, Pekka Myllyniemi, Eila Ratasvuori, Kai Kalima, Kari Prättälä, Heikki Harjula. En aktör som fått lite uppmärksamhet i medierna, men som haft en central roll är regeringsrådet Arto Sulonen, som jag omnämnde i gårdagens inlägg "Exitkriterier. Den 27 maj 2008".

Vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006 sade fullmäktigeledamot Terhi Peltokorpi (c) att "keskustalainen alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen on luvannut ja hän esittelevänä ministerinä tulee tekemään tästä jatkossa esityksen". Det var mycket lovat av kommunministern, speciellt som Helsingfors förslag visade sig vara fatalt bristfälligt. Dessutom kunde kommunministern inte ensam garantera att förslaget förs vidare till statsrådet. Det är inte ministern, utan en tjänsteman som svarar för beredningen. Om den beredande tjänstemannen inte hade funnit förslaget juridiskt hållbart, hade inte statsrådet kunnat godkänna inkorporeringen. Naturligtvis hade även Helsingfors ledning insett den beredande tjänstemannens roll. Jag citerar ur Jan Vapaavuoris anförande vid ovannämnda stadsfullmäktigemöte:

valtuuston yhteistä tahtotilaa on pyritty edistämään lobbaamalla aktiivisesti asiaa kevään aikana monille ministereille ja keskeisille valtion virkamiehille. Noin viime viikon puolivälissä kävi ilmeiseksi, että meillä on perusteltua syytä olettaa valtiovallan suhtautumisen kehittyneen niin myönteiseksi, että asian ratkaiseminen nyt olisi mahdollista.

Arto Sulonens roll i fallet Sibbo börjar med hans uppgift i beredningen av kommun- och servicestrukturreformen. Jag har i flera inlägg påtalat kopplingen mellan kommunreformen och fallet Sibbo. Sulonen har varit starkt involverad i båda. Sulonen var bl.a. orförande för lagberedarnas kordineringsgrupp (kunta- ja palvelurakenneuudistukseen liittyvä lainvalmistelijoiden koordinaatioryhmä). Tillsammans med Kari Prättälä och Heikki Harjula var Sulonen även medlem i lagarbetsgruppen för PARAS.
Helsingfors stad lämnade den 26 juni 2006 till ministeriet in sitt förslag till ändring i kommunindelningen, men först ett år senare, samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut, tog ministeriet beslutet att förkasta Helsingfors framställning. I praktiken hade lantmäteribyrån underkänt förslaget redan i juli 2006. I Sulonens motiveringar till inrikesministeriets beslut nämns dock ingenting om de av lantmäteribyrån påtalade bristerna i Helsingfors framställning.

Misstankarna om att den föredragande tjänstemannen var partisk bekräftades av Sulonens motiveringar till statsrådest beslut. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".) Då Sulonens gav sin förklaring till HFD angående besvären mot statsrådets Sibbobeslut behövde han kanske inte vara helt opartisk, då hans uppgift nu var att försvara statsrådets beslut. I förklaringen visade det sig dock att Sulonen inte har någonting att säga i försvar mot påståendena om brister i kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis utredning. Istället hoppar han på ett iögonfallande sätt över påståendena om brister i utredningen. (Se "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007".) Sulonen borde ha underkänt Myllyniemis utredning, men istället förteg han bristerna i sin promemoria. Jag citerar här ännu en gång ur justitiekanslerns svar på Leena Liipolas klagomål. Svaret gavs samma dag som statsrådet tog sitt Sibbobeslut.

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. ... Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

I det ovanciterade svaret kunde "sisäasiainministeriö" väl bytas ut mot "hallitusneuvos Arto Sulonen". Det är uppenbart att Myllyniemis utredning inte fyller kraven på en kommunindelningsutredning. Det är lika så uppenbart att regeringsrådets beredning av Sibbofrågan inte fyller de krav som justitiekanslern den 28 juni 2007 ställde på en beredning.

För tjänstemän är kraven på opartiskhet betydligt strängare än för politiker. Tjänstemän får inte på förhand ta ställning till en fråga som de bereder, så att tilltron till tjänstemannens opartiskhet inte skall äventyras. Sulonen har inte i offentligheten uttalat sig i Sibbofrågan före motiveringarna för statsrådets Sibbobeslut ofentliggjordes, men efter stadsfullmäktigemötet den 21 juni 2006 var det allmännt känt att det på inrikesministeriet fanns en tjänsteman som lovat förorda ett förslag till ändring i kommunindelningen.

Exitkriterier. Den 27 maj 2008

I senaste numret av Sipoon Sanomat ingick det en artikel med rubriken "Sipoon uskottavuus riippuu yleiskaavan hyväksymisestä". Det är planeringschef Pekka Normo som anser att Sibbos trovärdighet beror av om generalplanen godkänns. Normo är rädd för att följande fullmäktige kan fälla förslaget till generalplan, ifall förslaget inte godkänns av det nuvarande fullmäktige.

Men för vem är det som Sibbo måste bevisa sig "trovärdigt"? Normos egen förmåga är det knappast någon som betvivlar. Han har lyckats ta åt sig mycket makt i ett Sibbo som på grund av konflikten med Helsingfors befunnits i undantagstillstånd. Normo, som för ett år sedan sökte en tjänst som planerare för Helsingfors stad, flyttar i höst till Nylands förbund. Bryr sig Normo verkligen om Sibbos framtid?
I Sibbo skulle man knappast ha så brottom med generalplanen, om den inte fanns en bålabisi att skrämma med. I Sibbo förefaller man nu agera som om kommunen själv var skyldig till den aktuella inkorporeringen. Sibbo måste visserligen växa för att komma upp till de "minst ungefär 20 000" invånare som ramlagen förutsätter, men i verkligheten har kommunavdelningen vid finansministeriet redan för ett par veckor sedan i en promemoria bekräftat att Sibbo uppfyller ramlagens krav. (Se bilden ovan.)

De (alternativa) principer och kriterier enligt vilka Sibbo anses uppfylla ramlagens krav är följande:

• Päätökset rakenteellisten ratkaisujen toteuttamisesta on olemassa
• Päätökset kahden tai useamman kunnan liitoksesta ja/tai yhteistoiminta-alueen muodostamisesta
• Alue (yhteistoiminta-alue) on toiminnallinen kokonaisuus
• Muita luontevia kumppaneita tai vaihtoehtoa ei ole olemassa
• Luontevaa laajenemissuuntaa ei ole olemassa ilman, että joudutaan rikkomaan muita yhteistyörakenteita
• Sosiaali- ja terveydenhuollon yhtenäisyys toteutuu
• Järjestämisvastuu siirtyy yhteistoiminta-alueelle
• Olosuhteet huomioon ottaen on päästy mahdollisimman lähelle 20 000 asukasta

Promemomrian med exitkriterierna är för övrigt författad av regeringsråd Arto Sulonen, som är den tjänsteman som ansvarade för den skandalösa beredningen av statsrådets Sibbobeslut. I mitt inlägg "Bekräftelse. Den 19 maj 2008" skrev jag att kommunminister Mari Kiviniemis statssekreterare Timo Reina i Sipoon Sanomat medgett att det faktum att Sibbo "joutui ahdinkoon valtion omien toimenpiteiden takia" inverkat på beslutet att stryka Sibbo från den så kallade Jumbolistan med kommuner som inte uppfyller ramlagens krav. Regeringsråd Sulonen har nog all anledning att hoppas på att man i Sibbo nöjer sig med de tagna besluten och inte anmäler Sulonen för tjänstefel i Sibboberedningen.

Schack matt, Matti. Den 26 maj 2008

Matti har verkligen trasslat till det för sig. Först uttalar han sitt stöd för Toivo Sukaris Ideapark-projekt i Nummela i Vichtis. Sedan framkommer det att han (indirekt) fått valbidrag från Sukari. Vanhanen förnekar att han känner till varifrån pengarna kommer, men då antyder partisekreteraren att Matti hjälpte till att grunda Toivo Sukaris, Kyösti Kakkonens och Tapani Yli-Saunamäkis förening, som delade ut bidraget. Och detta är bara början. Iltasanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Skandaali paisuu: Keskustan lähipiiri junaili vaalirahaa Merikukalle". Om Iltasanomats uppgifter stämmer, har Matti fixat valbidrag åt Marikukka, som han hade ett förhållande med under valkampanjen. Om Matti förnekar att det är han som ordnat valbidrag från Toivo Sukari och Kehittyvien maakuntien Suomi, återstår frågan varför just Marikukka var den enda (dåvarande) gröna kandidaten som fick bidrag av KMS. I varje fall fick Merikukka draghjälp av Matti i rikdsvalet, då de två bl.a. ordnade ett gemensamt valseminarium i Nummela i Vichtis. Tack vare att Merikukka blev invald och senare hoppade av till Samlingspartiet är Centern ite längre ensamt det största partiet. En alternativ förklaring till Merikukkas valbidrag är att Merikukka bor i Vichtis, där Sukari planerar sitt Ideapark. (Jag har tidigare kommenterat relationen mellan Matti och Merikukka i mitt inlägg "Pressmeddelanden och skvaller. Den 26 mars 2007". Här var kopplingen till fallet Sibbo mera upenbart.)

Matti säger att han varit konsekvent i sitt stöd av kranskommunerna, men visst har han även försökt stöda Helsingfors. Framför har Matti stött en inkorporering av sydvästra Sibbo med motiveringen att flygfältet därmed kunde bli kvar i Malm. Men även här lät sig Matti luras. Även efter att att statsrådet och HFD godkänt inkorporeringen vill Helsingfors flytta flygverksamheten. Och det tycks finnas intresse att ta emot flygversamheten bl.a. i Vichtis. I Nummela i Vichtis finns det redan nu ett flygfält för små plan. Efter Vichtis meddelade Lojo intresse för flygfältet. Enligt tidningen Länsiuusimaa skulle ett flygfält i Lojo kunne ersätta så väl flygplatserna i Malm som i Nummela i Vichtis. Helsingfors vill fortfarande frigöra Malm för bostadsbebyggelse, men senast nu är det uppenbart att motivet inte bara kan vara brist på tomtmark. Jag återger här det sista stycket i ledarartikeln "Malmin kentälle on vapaaehtoisia ottajia" i söndagens nummer av Uusimaa:

Ja Sipoon lounaisosien ryöstön, olkoonkin että laillistetun, jälkeen Helsinki ei voi enää perustella Malmin siirtämistä tonttipulallakaan. Semminkin, kuin oikealle metropolille tyypillistä ylöspäin rakentamista ei ole Helsingissä toteutettu juuri nimeksikään.

Hinder för tillväxt. Den 25 maj 2008

En viktig bakgrundsfaktor i fallet Sibbo är Jussi-Pekka Alanens utredning och det med utredningen sammanhängande förslaget till lag om samarbetet i huvudstadsregionen. Som en följd av att kommunavdelningen flyttat från inrikes- till finansministeriet hittas hittas Alanens rapport tyvärr inte längre på Internet, men jag har skrivit om rapporten i inlägget "Alanens förslag. Den 19 maj 2007". Samlingspartiet i Helsingfors tog mycket kraftigt avstånd från lagförslaget, eftersom det skulle ha ökat en statlig inblandning i huvudtadsregionen. Åsikterna hade kanske varit andra, om Samlingspartiet varit regeringsparti och Jan Vapaavuori minister.

Ett radikalt förslag i Alanens rapport, som publicerades den 2 mars 2004, var även att inkludera Sibbo och Kyrkslätt - men inte t.ex. Kervo - i metropolsamarbetet. Fastän städerna i huvudstadregionen tog avstånd från Alanens och dåvarande kommunminister Hannes Manninens förslag, fungarade Alanens utredning till vissa delar som en aptiträtare för Helsingfors. Naturskyddsförbundet reagerade även snabbt på Alanens utredning. Jag citerar ur pressmeddelsandet "Naturorganisationerna varnar för Helsingfors' okontrollerade östtillväxt" från den 11 mars 2004:

En färsk utredning av Jussi-Pekka Alanen om utvecklingen av kommunsamarbetet i Helsingforsregionen har åter igen visat att kommunerna och landskapsförbunden har helt olika uppfattning om områdets framtida markanvändning. Den tillväxtorienterade diskussionen syns bl.a. i förslaget till Nylands landskapsplan med en metrolinje till Sibbo, i betänkandet av Sibbo storskogs arbetsgrupp II, samt i HESPO-utredningen (utredning om regionstrukturen i Helsingforsnejden - Borgå), som beretts av tjänstemän.

Naturskyddsorganisationerna önskar påminna om ramarna för en hållbar östlig utvidgning av Helsingforsregionen. Hållbar markanvändning innebär att man även värnar om betydande natur- och rekreationsområden samt bevarar viktiga ekologiska korridorer. En kompakt samhällsstruktur lämpar sig inte ens inom huvudstadsregionen i områden med betydande natur- och rekreationsvärden. Den planerade kretsstaden skulle omgärda huvudstadsregionen med kontor, köpcentran och industri. Detta skulle bryta de ekologiska förbindelserna samt grönområdes- och rekreationskorridorerna.

NATURVÄRDENA I SIBBO STORSKOG OCH ÖSTERSUNDOM BEGRÄNSAR TILLVÄXTEN

Östersundom, södra delen av Sibbo storskog samt natur- och rekreationsområdena i Västerkulla i sydöstra Vanda utgör en nationellt värdefull del av huvudstadsregionens natur- och rekreationsområdesnätverk. Inom området finns två vidsträckta Natura 2000-områden, Sibbo storskog samt Svarta Backens lund och Östersundom fågelvatten. Därtill finns här områden som i regionplanen reserverats för rekreationsbruk. Områdenas betydelse för naturvård och rekreation kommer ytterligare att öka om huvudstadsregionens invånarantal ökar enligt prognoserna. De södra delarna av Sibbo storskog och Östersundom lämpar sig inte för storskalig tätortsbebyggelse på grund av områdenas natur-, rekreations och landskapsvärden. Förslagen om en metro till Sibbo är dåligt avvägda. Det verkar som om Helsingfors stad endast ämnar omvandla sin markägo i pengar genom en möjligast effektiv markplanering.

Västmetron och östmetron. Den 24 maj 2008

Under den gångna veckan bekräftades planerna på västmetron, då så väl Esbo som Helsingfors stadsfullmäktigegodkände planerna. Västmetron innebär att södra Esbo starkare binds samman med Helsingfors, samtidigt som stadsstrukturen i södra Esbo kommer att förändras och göras tätare för att metron skall bli lönsam. Södra Esbo kommer att bli mera likt östra Helsingfors. Detta är även vad man önskar i Helsingfors, där man å andra sidan drömmer om att skapa ett eget södra Esbo i sydvästra Sibbo. Ur Helsingfors perspektiv handlar den påstådda obalansen i huvudstadsregionen framför allt om att södra Esbo hittills varit allt för attraktivt (för goda skattebetalare) jämfört med östra Helsingfors. Detta är delvis metrons fel, då bilden av östra Helsingfors präglats av områdena kring metrostationerna istället för av omfattande egnahemsområden, som det de facto finns i östra Helsingfors. Det är uttryckligen Helsingfors som drivit på västmetron. Frågan är om Esbo hade gått med på planerna om inte Helsingfors och staten statuerat exempel i fallet Sibbo.

Västmetron är ekologiskt sett en bra investering. Finlands naturskyddsförbund har även upprepade gånger uttryckt sitt stöd för västmetron. Helsingfors beslutsfattare har på motsvarande sett motiverat östmetron och därmed hela inkorporeringen med dess betydelse för att motverka växthuseffekten. Här har naturskyddsförbundet dock varit av en helt annan uppfattning, fastän man även på naturskyddsförbundet bekymrar sig över klimatförändringen. Jag citerar ur pressmeddelandet "Länsimetroa tehostettava ruuhkamaksuilla ja keskustatunnelista luopumisella" från den 26 september 2006:

Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri iloitsee Espoon kaupunginvaltuuston päätöksestä rakentaa länsimetro. Jatkosuunnittelussa metro tulee sijoittaa tunneliin maisemallisesti herkällä Lauttasaari - Tapiola -välillä.
...

Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri korostaa, että länsimetro ei saa viivyttää lentokentälle menevän Kehäradan toteuttamista. Idässä metroa voi jatkaa Mellunmäestä Vantaan Hakunilaan, mutta ei Sipooseen. Sitä vastoin Kerava - Nikkilä -rata tulee kunnostaa henkilöliikenteelle. Näin idässä voitaisiin lisätä asuntorakentamista niin, että Sipoonkorpi säästyy tuleville sukupolville.

Liikenteen osuus Suomen hiilidioksidipäästöistä on noin viidennes. Ilmastonmuutoksen hillitsemisen suurimmat haasteet liikennesektorilla liittyvät liikenteen määriin ja muotoihin. Ajoneuvoliikenteen kasvu erityisesti kaupunkiseuduilla on uhka ilmastolle.

Redan i meddelandet "Sipoonkorpi suojeltava rakentamiselta" från den 15 april 2004 tog naturskyddsförbundet starkt avstånd från östmetron. Jag citerar:

Luonnonsuojeluliitto tuomitsee Helsingin kaupungin laajentumissuunnitelmat Sipoonkorven eteläosiin.

Sipoonkorpi on Nuuksion ohella pääkaupunkiseudun viimeinen metsämanner. Helsinki haluaisi muuttaa Sipoonkorven eteläisimmän kolmanneksen asuinlähiöksi. Sipoonkorven eteläosan ohella rakentamisen jalkoihin ovat jäämässä myös Sipoonkorven ja Mustavuori—Östersundomin väliset tärkeät ekologiset yhteydet.

Sipoonkorven eteläosa on nykyisin suosittua virkistysaluetta, ja alueella on myös huomattavia metsiensuojeluarvoja.

Kaupunkirakenteen laajentamista Sipoonkorpeen yritetään vauhdittaa myös esityksillä metron jatkamisesta Mellunmäestä Sipoon Östersundomiin. Hanke ei raideliikennettä muuten tukevan Luonnonsuojeluliiton mielestä ole järkevä. Se on myös monin tavoin valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden vastainen. Metron jatkaminen Sipooseen ohjaisi vääjämättä rakentamista yhtenäiselle metsäalueelle sekä maaseutumaiselle alueelle. Raideliikennettä tulisi Luonnonsuojeluliiton mielestä pikaisesti kehittää nykyisen kaupunkirakenteen sisällä, esimerkiksi jatkamalla metroa Mellunmäestä Hakunilaan. Pääkaupunkiseudun kehyskunnissa rakentamista tulisi keskittää jo olemassaoleviin taajamiin raideyhteyksien varteen.

Specialstatus. Den 23 maj 2008

I blogginlägget "Regeringen och HFD ställde sig över lagen. Den 3 mars 2008" citerade jag ur Aulis Pöyhönens insändarartikel "Helsingin seudulla ei ole erityisasemaa kuntajaossa", som publicerades i Helsing Sanomat den 3 mars. På avdelningen "Keskustelut" på tidningens webbplats publicerade Helsingin Sanomat redan den 26 februari en nästan identisk text av Pöyhönen, som är f.d. konsulterande tjänsteman vid inrikesministeriet. Rubriken är "JÄLKIPELI: Helsingin seudulla ei erityisasemaa". Texten är på många sätt upplysande och objektiv. När det gäller lagligheten i Sibbofallet tar Pöuhönen dock klart ställning. Jag citerar:

Hallitus ja KHO asettuivat siis lain yläpuolelle  jopa perustuslain yläpuolelle, kuten Tuori päättelee.

Jo 1930-luvulla Urho Kekkonen kirjoitti kunnallista vaalioikeutta koskevan väitöskirjansa johdannossa seuraavaa:

"Kun käymme tarkastelemaan kysymystä subjektiivisista julkisista oikeuksista, tulee aluksi tehdä mitä päättävimmin ero valtion ja oikeusjärjestyksen välillä. Valtio on oikeusjärjestyksen lähde, mutta ei oikeusjärjestys itse. Valtion tahto ilmenee oikeusjärjestyksessä, mutta oikeusjärjestys ei ole identtinen tämän tahdon kantajan kanssa. Valtio luo oikeusjärjestyksen, mutta on itse sen alainen. Valtio yhtä hyvin kuin sen alamaisetkin on oikeusjärjestykseen sidottu."
...

Helsingin kaupungin tarve ja halu saada lisämaata asuntojen rakentamiseen lienee kiistaton, mutta tapa, jolla hallitus sen ratkaisi, oli väärä: se perustui kuntajakolain virheelliseen tulkintaan.

Mielestäni kuntajakolain pakkoliitospykälää pitää soveltaa suppeasti, eli liitoksen perusteena pitää olla kaksin verroin erityisen painavat syyt. Tulkintaani tukee paitsi lain sanamuoto myös kuntajakolainsäädännön historia.

Kun nykyistä kuntajakolakia (1998) edeltävän lain (1977) mukaan kuntien pakkoliitoksia ei voitu tehdä lainkaan, ryhtyi sisäasiainministeri Jarmo Rantanen (sd) puuhaamaan lakiin sellaisia muutoksia, joilla voitaisiin vauhdittaa edes vapaaehtoisia liitoksia. Pakkoliitossäännöksiä hallitus ei sentään uskaltanut ryhtyä laatimaan, vaikka sillä olikin siihen suuria haluja, olihan hallituksessa pakkoliitoksiin mielistyneet puolueet kokoomus ja Sdp (Harri Holkerin hallitus). Hallitus näet pelkäsi oppositioon joutunutta keskustapuoluetta. Valitettavasti  tai ei  Rantanen laadituttikin päinvastaiseen suuntaan johtavat säännökset.

Havaittuaan virheen Rantanen annatti eduskunnalle hallituksen esityksen kuntajakolain palauttamiseksi ennalleen. Esitys juuttui kuitenkin eduskuntaan ja raukesi lopulta keskustan viivytystaisteluun.

Paavo Lipposen "kuntaministerillä" Jouni Backmanilla (sd) oli samat halut kuin Jarmo Rantasella mittavaan kuntauudistukseen, jopa pakkoliitoksiin. Olihan hallituksen kokoonpanokin sama kuin Holkerin hallituksessa  ja kepu jälleen oppositiossa. Backmanin anti rajoittui kuitenkin vain siihen, että hän hieman raotti ovea pakkoliitoksille. Tähän rakoseen Matti Vanhasen (kesk) hallitus sitten perusti Sipoo-päätöksensä.

Backmanin toinen anti oli se, että hallituksen esityksen perustelut kirjoitettiin niin epäselviksi, että se mahdollisti hallitukselle melkein millaisen vallankäytön tahansa. Esimerkiksi "aluetta ei haluttu määritellä tämän täsmällisemmin, jotta olisi mahdollisuus laajempaan oikeudelliseen harkintaan", kirjoitti Suomen Kuntaliiton lakiasiain yksikön päällikkö Kari Prättälä Helsingin Sanomissa (30. 6. 2007). Myös professori Tuori kiinnitti asiantuntijanlausunnossaan huomiota vaikeasti tulkittaviin lainkohtiin.

Prättälä har kanske rätt i att man inte ville definiera begreppet "område" exakt, fastän Toivo Pihlajaniemi, som var sekreterare för arbetsgruppen som beredde lagen, har en annan syn på hur begreppet "område" skall förstås i det aktuella fallet. En otydlig lag kan vara en kompromisslösning. Pihlajaniemi har själv centerbakkrund, vilket kanske delvis förklarar hans syn på hur kommunindelningslagen skall tolkas. Centern borde ha varit en garant för att kryphålen i kommunindelningslagen inte skulle kunna utnyttjas, men i fallet Sibbo pressades Centerministrarna Manninen och Vanhanen att ställa sig bakom en ny tolkning av lagen.

Kanske kan man läsa kommunindelningslagen även på det sätt som Prättäla och HFD gjorde i fallet Sibbo. Men varken HFD eller Prättälä, som ansvarade för den juridiska tolkningen i Pekka Myllyniemis Sibborapport, ville göra Sibbo till ett prejudikat. Därför motiverades inkorporeringen med att Helsingfors har en "specialstatus". Men inte ens en "specialstatus" kan motivera ett lagstridigt beslut. Hur diffus lagen än är formulerad ger den inte staten rätt att suverent tolka eller bryta mot lagen.

Wallin. Den 22 maj 2008

Valbidrag till Sfp och Stefan Wallin har skapat stora rubriker i de finlandsvenska medierna. Går det att köpa även Svenska folkpartiets representanter? Hur var det i fallet Sibbo? Wallin torde åtminstone i juni 2006 ha varit beredd att förhandla om en annektering av ett mindre område än det Helsingfors föreslog. Och i artikeln "Kuntapaneelin sopu säröili vain valtionosuuksissa", som publicerades i Helsingin Sanomat den 7 september 2006, kunde man läsa följande:

Puolueitten johto viimeisteli syksyn Kuntamarkkinoilla keskiviikkona sopuisasti näkemyksiään kunta- ja palvelurakenneuudistuksesta. Suhtautuminen uusiin valtionosuuksiin aiheuttaa kuitenkin selvää säröä puolueitten välille.

Valtionosuusjärjestelmän remontti ja kuntien tulopohjan uudistaminen sisältyvät käynnissä olevaan kuntauudistukseen.

Pakkoliitoksista ei enää keskusteltu, kuten tehtiin vielä vuosi sitten. Poliittinen sopu lienee löytynyt tämän hetken kuumimmastakin liitoshankkeesta eli Sipoon osan liittämisestä Helsinkiin, koska edes Rkp:n puheenjohtaja Stefan Wallin ei nostanut asiaa keskusteluun.

Naturligtvis förhandlar Sfp på samma sätt som andra partier. Det som skiljer Sfp:s agerande från andra partiers agerande i fallet Sibbo är främst att Sfp valde att respektera lagen. Fallet Sibbo hjälpte Sfp att återfinna sina rötter som ett laglighetsparti. Att Wallin inte lyfte fram fallet Sibbo på "kommunmarknaden" 2006 torde bero på att han inte ville se Sibbofrågan som en del av kommun- och serviscstrukturreformen (KSSR). Wallin har på sätt och vis rätt i att fallet Sibbo inte har någonting med kommunreformen att skaff. Strukturgruppen hade inte diskuterat Sibbofrågan och annekteringen motiveras inte av ramlagen. Lika väl skulle Sibbofrågan inte ha aktualiserats utan kommunreformen. Ur citaten ovan framgår det att Helsingfors (och SDP) hade förväntat sig att kommunreformen skulle ha medfört så väl tvångssammanslagningar som ändringar i statsandelarna till kommunerna. Rakel Hiltunen fick dock kompensering i form av sydvästra Sibbo.

Wallin har lyft fram de positiva sidorna av KSSR, kanske för att han inte velat äventyra strategist viktiga kommunsammanslagningar i Svenskfinland. Det är synd att Wallin inte upmärksammat sambandet mellan Sibbofrågan och KSSR. Han torde väl kunna vittna om detta samband, som gör så väl Heikki Harjula som Arto Sulonen och Matti Vanhanen jäviga i Sibbofrågan. Det är dock en mindre synd att hålla tyst om andras mygel än att själv mygla.