Omvänd regionalpolitik. Den 4 juni 2008

Mediedrevet har gått hårt åt Centern de senaste veckorna, men Centern får även sympatier. Klappjakten på Centerns ledning torde på sina håll öka föraktet för Helingfors. Föreningen Kehittyvien maakuntien Suomi (KMS) delar ju på många sett Centerns och "landskapens" målsättningar, fastän motiven snarare är ekonomiska än politiska. I gårdagens blogginlägg "Vägtrummepolitik. Den 3 juni 2008" citerade jag ur en färsk kolumn i Maaseudun tulevaisuus. Indirekt försvarade tidningens chefredaktör Lauri Kontro här så väl KMS som Ideapark-projektet. Ändå tror jag inte att Matti Vanhanen kan räkna med stöd från Maaseudun tulevaisuus eller Centerns traditionella väljarkår. Regeringen Vanhanen II har ju inte precis profilerat sig som en landskaps- eller lansbygdsvänlig regering. För Vanhanens egen del har Sibbobeslutet här bidragit till en stark misstro.

Dagen före HFD:s avgörande i fallet Sibbo publicerade Maaseudun tulevaisuus en kolumn med rubriken "Aluepolitiikka kompastelee". Tidningens redaktör Jouko Rönkkö skriver här med bitter ironi om den nya regionalpolitiken. Jag återger valda bitar:

Hätäisimmät epäilevät, ettei Suomessa enää olisi aluepolitiikkaa ollenkaan. Väärässä ovat. Kyllä aluepolitiikka voi hyvin.

Taloutta ohjataan tarvittaessa kovallakin kädellä, jotta asunnot, työpaikat ja hyvinvointi saadaan juoksemaan sinne, mihin niiden halutaan menevän. Joskus ohjaus on niin rajua, että se ei mahdu terveen elinkeinotoiminnan puitteisiin, mutta väliäkö sillä, kun päämäärä on selkeä.
...

Lapin murheet ovat tunnetusti pieniä, jos niitä vertaa Helsingin ongelmiin. Poloisen pääkaupunkimme murhe on, että se on liian pieni. Moskova on paljon suurempi, samoin Lontoo ja Pariisi, Pekingistä puhumattakaan.

Mutta ei ponteva Helsinki siitä lannistu. Pääkaupunkiin yritetään kerätä kaikki se vähä, mikä köyhästä maasta voidaan irti puristaa.
...

Tehokaskaan aluepolitiikka ei tule koskaan valmiiksi. Ihmiset mokomat esimerkiksi eivät aina halua muuttaa Helsinkiin. Jotkut yrittävät jopa paeta sieltä, vaikka heidät on kerran saatu sisään houkuteltua.

Uusia keinoja kuitenkin kehitetään koko ajan. Suuri osa niistä, jotka luulivat voivansa paeta Helsinkiä Sipooseen, saadaan kiinni jo aivan lähivuosina. Rajaa siirretään kymmenkunta kilometriä, ja Sipoon parhaat veronmaksajat liitetään pääkaupunkiin. Kaunista ja yksinkertaista.

Selvää tietysti on, että Sipoon liittäminen voi olla vain osaratkaisu. Tarvitaan lisää valtion rahaa, jotta entistä useampi voi muuttaa pääkaupunkiseudulle. Noille muuttajille pitää sitten rakentaa koulut, päiväkodit, terveysasemat ynnä muut palvelut. Rakentamiseen ja laitosten pyörittämiseen tarvitaan uutta väkeä, jolle pitää rakentaa uusia asuntoja, ja siihen tarvitaan lisää valtion rahaa.

Kun aluepolitiikka toimii hyvin, työkykyinen väki pääsee vähitellen sinne missä sen pitää olla: lähelle Helsinkiä.

Vägtrummepolitik. Den 3 juni 2008

Yle har idag lyft fram vägtrummepolitiken i samband med den aktuella valfinansieringshärvan. (Se bilden ovan.) Siltarumpupolitiikka och siltarumpupoliitikko är ett begrepp med vilka Helsingforspolitiker föraktfull brukar kritisera centerpolitiker för att gynna sina egna valdistrikt, men visst kan även Helsingforspolitiker syssla med dylik politik. Maaseudun tulevaisuus publicerade igår en kolumn med rubriken "Siltarummut kunniaan". Kolumnen är skriven av tidningens chefredaktör Lauri Kontro. I kolumnen anknyts valfinansieringshärvan med fallet Sibbo. Jag citerar:

Vaalirahasotkun alle on peittynyt asia, joka näyttää ilmeiseltä.

Kulissien takana käydään entistä kovempaa vääntöä Helsingin ja muun Suomen välillä.

Tämä jo haudatuksi uskottu riita on saanut viime aikoina aivan uutta voimaa.

Uutta on myös, että helsinkiläistä siltarumpupolitiikkaa junaillaan nykyisin ministerin pallilta käsin.

Ministeri Jan Vapaavuorelle voisi alkaa pystytellä patsaan jalustan sokkelia Hakaniemeen uuden politiikan saavutusten kunniaksi. Vapaavuoresta on tulossa vähitellen maan kaikkien siltarumpupoliitikkojen äiti.

Helsingin kovaotteisten kunnallispolitiikkojen ensimmäinen operaatio oli Sipoon osan liittäminen Helsinkiin. Suunnitelman isät olivat juuri ministeriksi kohonnut Vapaavuori ja Helsingin ylipormestari Jussi Pajunen.

Sipoon liitos onnistui, koska Sipoo oli vuosikaudet suhtautunut yliolkaisesti pääkaupunkiseudun yhteistyöhön. Länsirajalla vastaava ei olisi mennyt läpi, sillä siellä sijaitsevat Nokian, Fortumin ja Koneen pääkonttorit. Ne ovat paenneet Helsingistä Espooseen.

Att Matti Vanhanen stödde Sibboannekteringen, som initierades av "alla vägtrummepolitikers moder" Jan Vapaavuori, visar att Vanhanen inte konsekvent följt Centerns linje och visst går att köpas.

Vanhanen lät sig köpas. Den 2 juni 2008

Matti Vanhanen har mycket att förklara. Dagens nyhet är att Vanhanen medger att han ordnat valbidrag åt Merikukka Forsius, fastän han tidigare förnekat det. Forsius hävdar dock att Vanhanens berättelse inte stämmer. Visst är det ironiskt att Vanhanen nu hävdar att valbidraget gällde just ett seminarium om klimatförändringen i Nummela i Forsius hemkommun, då det speciellt är med tanke på klimatförändringen som planerna på ett köpcentrum i Nummela har kritiserats. Det är inte minst genom att Vanhanen på sin blogg uttalade sitt stöd för Ideapark i Nummela som härvan kring valfinansieringen väckt så stor uppmärksamhet.

Vanhanen har de senaste dagarna hävdat att hans åsikter inte kan köpas och att han i flera årtionden varit för en utveckling av kranskommunerna. Vanhanen låter förstå att hans linje på denna punkt även är Centerns linje. När det gäller Sibbo verkar Vanhanen lika väl ha tagit emot råd från en intressegrupp. Vanhanens åsikter om en utveckling av kranskommunerna är i stark konflikt med Helsingforspolitikernas syn påutveckling av regionen. När det gäller Sibbo ställde sig Vanhanen lika väl bakom Helsingfors initiativ. Visserligen formade Helsingfors och utredningsman Pekka Myllyniemi sina förslag så att det skulle tilltala statsministern, men i Sibbofrågan avvek Vanhanen från Centern linje. Med tanke på att Vanhanen själv framhållit att statsrådets beslut i Sibbofrågan i första hand handlade om en juridisk bedömning, är det allvarligt om han lät sig köpas.

Miljöministeriet publicerade senaste torsdag ett pressmeddelande med rubriken "Spridd bebyggelse kring storstäderna växer okontrollerat". I pressmeddelandet uppmärksammas problemet med "stadsregionernas utkantsbyar", som "uppstår då den traditionella tätortsbebyggelsen sprids till vidsträckta områden kring tätorten". Den nya glesa bebyggelsen utanför traditionella byar och befintlig infrastruktur är dyr för kranskommunerna, men utvecklingen upplevs som ett problem speciellt i Helsingfors: Barnfamiljer och goda skattabetalare flyttar bort från Helsingfors och bidrar till ökade trafikproblem. Vanhanens oförändrade syn på på planeringen går ut på att förhålla sig okritiskt till denna utveckling.

Då det gäller problemet med utkantsbyar skiljer sig Sibbo från andra kommuner i Helsingforsregionen på ett positivt sätt. Landbo är dock ett undatag. Sibbo är här inte ett problem, men bl.a. Jan Vapaavuori har hädvdat att massiv småhusbebyggelse i sydvästra Sibbo kunde motverka spridningen av okontrollerad bebyggelse i andra delar av Helsingforsregionen. Urbana småhus i sydvästra Sibbo är tänkt som ett alternativ till egnahemshus i utkantsbyar i Nurmijärvi. Nyligen har man dock från Helsingfors sida låtit förstå att östmetron förutsätter högus.

Sibbo är inte problemet, men ur Helsingfors perspektiv en möjlig lösning på problemet. Lika väl har flera ministrar motiverat inkorperingen med att bebyggelsen i Sibbo avviker från bebyggelsen i andra kommuner. Jag finner det högst anmärkningsvärt att kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi här har missförtått Helsingfors synpunkter, fastän han (nästan) direkt kopierat Helsingfors motiveringar. (Se "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".) Jag har även noterat att regeringsrådet Arto Sulonen lagt märke till missförtåndet, men försökt dölja det i sin beredning av statsrådets Sibbobeslut. Att Vanhanen ställde sig bakom Helsingfors påstådda planer för sydvästra Sibbo har ingenting att göra med att hans "uppriktiga" syn på samhällsplanering. Istället lät Vanhanen sig köpas i utbyte mot att Manninens och Kommunförbundets förslag till kommunreform godkändes av Helsingforspolitikerna.

Plugg. Den 1 juni 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Kaupunginjohtaja Pajunen rakentaisi asuntoja Sipoonkorven etelärajalle". I samband med artikeln har tidningen publicerat kartan ovan. Artikeln är en fortsättning eller ett svar på artikeln i gårdagens tidning med rubriken "Suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin liitettävän Lounais-Sipoon asuttamista". (Se "Underlandet. Den 31 maj 2008".) I artikeln upprepas en del av påståendena från gårdagens artikel, men överborgmästare Jussi Pajunen bereds möjlighet att kommentera de förutsättningarna för bebyggelse i sydvätra Sibbo. Jag citerar ur artikeln:

Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen (kok) haluaa rakentaa asuntoja Porvoonväylän pohjoispuolelle, Sipoonkorven metsäalueiden etelärajalle.

Näin Helsinkiin ensi vuonna liitettävään Lounais-Sipooseen mahtuisi enemmän asukkaita.

"Tässä on edettävä järki kädessä. Sipoonkorpi on valtaisan hieno alue, jota pitää vaalia. Pitää kuitenkin huomioida, että myös kohtuullinen asuntorakentaminen Sipoonkorven kupeeseen on mahdollista", kaupunginjohtaja sanoo.

Sipoonkorven arvokkaan metsäalueen eteläraja on epämääräinen. Luontoihmisten mielestä rajana pitäisi olla valtatie 7 eli Porvoonväylä, mutta Pajusen mukaan se menee pohjoisemmassa.

"Pidän luontevana, että Porvoontien pohjoispuolelle tulee jonkinlainen kaistale myös asuntorakentamista", Pajunen sanoo.

Pajunens uttalande kommer säkert att leda till diskussioner. För ett par månader sedan undertecknade bl.a. Helsinhgfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunen ett lagförslag enligt vilken den tänkta nationalparken skulle sträcka sig ända till Borgåleden. Då förslaget diskuterades i riksdagen sade Hiltunen att "minä uskallan tulkita, että Helsingin kaupungin valtuusto on ajatuksissaan sitoutunut edistämään tätä hanketta." (Se "Nationalpark. Den 5 april 2008".)

Med en bekant retorik lyckas Pajunen vända på steken så att annekteringen kan för en del förefalla ändamålsenlig. Jag citerar:

Pajusen mukaan lupaus pientalovaltaisesta alueesta pidetään.

"Jos siellä seassa joku kerrostalo on, ei se sitä ajatusta tuhoa. Mutta ei missään tapauksessa kerrostalovaltaista", Pajunen sanoo.

Alun perin Helsinki vaati Sipoolta itselleen 50 neliökilometrin aluetta, mutta sai lopulta vajaat 30 neliökilometriä.

Kaupunkirakentamisen kannalta parhaat maat jäivät Sipoon puolelle. Sen sijaan Helsinki sai suojelualueiden pirstoman lämpäreen.

Pajunen ei myönnä haikailevansa Sipoon puolelle jäävien maiden perään, koska myös Sipoo on liitosjupakan jälkeen havahtunut kehittämään kaupunkirakennettaan.

"Kun Sipoo pysyy suunnitelmissaan, ja kaupunkirakenne lähtee luontevasti jatkumaan itään päin, tavoite on saavutettu. Tulppa on saatu pullosta pois."

Enligt Eila Ratasvuoris och Helsingfors stads förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", som kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi till största delen plagierat i sin rapport, planerade Helsingfors aldrig att metron skulle dras längre än till Östersundom. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) Däremot skulle metron förutsätta två metrostationer med befolkningsunderlag på 40 000 invånare i Västerssundom och Westerkulla i nuvarande Vanda. Om det har funnits en "plugg" för stadsbebyggelsen och metron så kan denna propp lokaliseras till Vanda. Den aktuella inkorporeringen löser här inga påstådda problem. Ur denna synvinkel är den aktuella ändringen i kommunindelningen ett korkat beslut. Om Pajunen med "plugg" syftar på Sibbo kommuns ovilja att explpoatera kommunens sydvässtra del för urban bebyggelse, så var hotet om en inkorporering tillräckligt för att proppen skulle lösas upp. Själva inkorporeringsbeslutet hade inte behövts.

På Helsingin Sanomats karta har gränsen felaktigt ritats längs Österledens nuvarande sträckning och inte så som den skall gå enligt statsrådets beslut.

Underlandet. Den 31 maj 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Lounais-Sipooseen pitänee rakentaa myös korkeita kerrostaloja". Rubriken i papperstidningen är "Suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin liitettävän Lounais-Sipoon asuttamista". Jag återger här början av artikeln:

Lukuisat suojelualueet vaikeuttavat Helsinkiin ensi vuoden alussa liitettävän Lounais-Sipoon suunnittelua.

Alun perin alueesta piti tulla kaupunkimaisten pientalojen valtakuntaa. Nyt näyttää kuitenkin siltä, että ainakin metroasemien ympärille pitää rakentaa korkeita ja tiiviitä kerrostaloalueita, jos alueelle halutaan 30 000 asukasta.

Helsingin itärajan takaa ei paljastunut suunnittelijoille koskematonta preeriaa, jonne voi kaikessa rauhassa vetää ratoja ja piirtää asutusta.

Ainakin poliitikkojen puheissa Lounais-Sipoo on ollut ihmemaa, joka ratkaisee kaikki Helsingin asuntotuotannon ongelmat.

"Se on hyvin haastava", Lounais-Sipoon suunnitteluprojektia johtava arkkitehti Matti Visanti Helsingin kaupunkisuunnitteluvirastosta sanoo.

Puolet etelän 25 kilometrin rantaviivasta on Natura-alueita, jotka vaativat vielä tuntemattoman laajuiset suojavyöhykkeet ympärilleen. Pohjoisessa on rajoiltaan epämääräinen Sipoonkorven alue, josta ainakin osasta halutaan kansallispuisto.

Näiden välissä on vielä suojeltuja kulttuurimaisemia, kallioita, pohjavesialueita ja muinaismuistoja.

Helsingin Sanomats nyhet är i sig ingen nyhet. Alla som känner till sydväsytra Sibbo vet att metron här intekan kombineras med egnahemshus. Det är en logisk motsägelse. Men i inrikesministeriets (Arto Sulonens) prememoria till statsrådets beslut kan man läsa följande:

Vaikka joukkoliikenne järjestetään todennäköisesti metron avulla, tämä ei kuntajakoselvittäjän mukaan edellytä rakennustavalta kerrostalomaista kaupunkia. Sipoosta liitettäväksi esitetty alue antaa historiansa ja luontonsa puolesta luontevat edellytykset sellaisen kaupunkirakenteen kehittämiseksi, jossa pääosa rakentamisesta toteutetaan kaupunkimaisina pientaloina.
...

Helsingin nykyisen rajan läheisyydessä Lounais-Sipoossa avautuvat uudet asuntotuotannon mahdollisuudet, erityisesti kaupunkimaisen pientalorakentamisen muodossa, luovat edellytyksiä tarjonnan kasvattamiseen ja sitä kautta hintatason ja asumiskustannusten alentamiseen.

Sulonen återger i prememorian nästan exakt texten ur avsnittet "Vaatimukset liitettävän alueen suunnittelulle" i Myllyniemis rapport. Jag citerar ur rapporten:

Vaikka joukkoliikenne järjestetään todennäköisesti metron avulla, tämä ei edellytä rakennustavalta kerrostalomaista kaupunkia. Sipoosta liitettäväksi esitetty alue antaa historiansa ja luontonsa puolesta luontevat edellytykset sellaisen kaupunkirakenteen kehittämiseksi, jossa pääosa rakentamisesta toteutetaan kaupunkimaisina pientaloina.

Helsingin nykyisen rajan läheisyydessä Lounais-Sipoossa avautuvat uudet asuntotuotannon mahdollisuudet, erityisesti kaupunkimaisen pientalorakentamisen muodossa, luovat edellytyksiä tarjonnan kasvattamiseen ja sitä kautta hintatason ja asumiskustannusten alentamiseen.

Den ovanciterade texten har Myllyniemi kopierat ur Eila Ratasvuoris och Helsingfors stads förvaltningscentrals utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men texten ingår även i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen över stadens eget förslag, som gällde ett mycket större område.

Så sent som den 6 maj publicerade miljöministeriet ett pressmeddelande med rubriken "Asuntoministeri Jan Vapaavuori: Kaupunkimaisilla pientaloilla vastataan ihmisten toiveisiin - Helsinki näyttämään mallia Lounais-Sipoossa", där det påstods att bostadsminister Jan Vapaavuori i ett tal hade sagt följande följande:

Ensi vuoden alussa tapahtuva Sipoon lounaisten osien liittäminen Helsinkiin avaa tässä suhteessa ennennäkemättömät mahdollisuudet. Alue on riittävän suuri ja käytännössä katsoen rakentamaton. Joukkoliikenne on helppo järjestää itämetron avulla. Helsingin onkin yksinkertaisesti vastattava huutoonsa, otettava kaupunkimaisen pientalokonseptin todellisen kotimaisen läpimurron tekeminen harteilleen ja yksinkertaisesti myös onnistuttava tässä kaikessa

I en text med rubriken "Mikä sopisi nimeksi Lounais-Sipoolle?" utlyser Helsingin Sanomat en namntävling. (Bilden ovan hör ihop med den texten.) Jag tycker att tidningen själv kommer med ett bra förslag: Ihmemaa.

Hannes Manninens motiv. Den 30 maj 2008

Statsminister Matti Vanhanen är allt mera trängd. Nya avslöjanden kring valfinansieringen fortsätter att fylla nyhetsspalterna. I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en artikel med rubriken "Svårt dra gränsen för lobbning". Hbl har talat med flera föredetta ministrar, bland dem föredetta kommunministern Hannes Manninen (c). Det visar sig att Manninen till skillnad från de flesta inte är någon kappvändare som nu efter mediedrevet plötsligt kräver större öppenhet. Tvärtom säger Manninen att "massmedierna har gått för långt." Hbl berättar vidare att "Manninen är upprörd för att kvällspressen går åt centerns ministrar bara för att de har träffat en affärsman", som visserligen har ekobrott i straffregistret. Enligt Hbl anser Manninen där till att "mediebevakningen har spårat ur för länge sedan".

Att medierna intresserar sig för skandaler kring Vanhanen är ingenting nytt. Däremot torde uppståndelsen kring valfinansieringen ha kommit som en överaskning för alla. Då Vanhanen lyckats blanda in en av sina märkliga kvinnoaffärer i valfinansieringshärvan finns det knappast några möjligheter att stoppa drevet.
Om den undersökande journalistiken hade fungarat på samma sätt i fallet Sibbo som den gjort i valfinansieringshärvan, så hade jag inte behövt skriva min Sibboblogg. Då hade utgången i fallet Sibbo även varit ett helt annat och Hannes Manninen hade knappast ställt upp för återval till riksdagen. Av någon anledning skrapade medierna här bara på ytan, trots att fallet fick stort medialt utrymme. En förklaring till detta är att komplexiteten, en annan att stora mediehus på förhand hade slagit fast sin linje. Jag har i blogginlägget "En utredning som inte blev av. Den 13 januari 2007" gett ytterligare en alternativ förklaring till att den fjärde eller tredje statsmaketen inte fungerade i fallet Sibbo. I det ovannämnda blogginlägget berättade jag att Ilta-Sanomat den 16 september 2006 hade publicerat en ledare med rubriken "Kovaa peliä Sipoossa" av tidningens dåvarande chefredaktör Antti-Pekka Pietilä och att Pietilä fick sparken en vecka efter att ledaren publicerats. I ledarartikeln ifrågasatte Pietilä starkt grunderna för en ändring i kommunindelningen. Pietläs ledare är speciellt intressant med tanke på att han två månader tidigare (den 16 juli) försvarat Helsingfors i en ledare med rubriken "Sipoo kitisee, mutta juna kulkee." Jag citerar ur ledaren:

Jossain määrin liikuttava on Sipoon kunnanhallituksen huoli siitä, etteivät Helsingin kaupunginvaltuuston jäsenet saaneet riittävän ajoissa tietää liitoshankkeen perusteluja. Helsingin päättäjät eivät nimittäin itse ole arvostelleet saamaansa informaatiota liian myöhäiseksi. Helsingin kaupunginvaltuusto on Sipoon kunnanhallitusta pätevämpi tulkitsemaan kysymystä saamansa tiedon ajankohdasta ja riittävyydestä.

Liitosasia on herkkä, eikä sitä haluttu Helsingissä hankkeen alasampumisen pelossa valmistella torvet soiden. Helsingin sisäpiiri halusi ensin selvittää liitoksen menestymismahdollisuudet maan hallituksessa. Asiaa ruvettiin valmistelemaan kaupunginvaltuuston päätettäväksi vasta pääkaupungin johdon saatu ennakkotiedon hallituksen suopeasta suhtautumisesta.

Jos asiaa olisi vatkattu kokousrutiineissa, Helsingin Rkp olisi kannellut liitoshankkeesta Sipoon Rkp:lle, minkä jälkeen ne olisivat yhdessä kannelleet Rkp:n ministeriryhmälle. Jos peli olisi mennyt tällaiseksi, keskustaministerien tuki liitoshankkeelle olisi voinut jäädä saamatta.

Sipoo olisi voinut laskea hyötyvänsä, mutta Helsinki olisi kärsinyt enemmän kuin Sipoo hyötyy.
...

Sipoon valituksella ei liene menestymismahdollisuuksia. Todennäköisesti hallitus myöntyy Helsingin hakemaan alueliitokseen, joskin Helsingin uusi kaupunginraja voi jonkin verran poiketa haetusta. Pääministeri Matti Vanhanen (kesk) toivoi Asuntomessujen avajaisissa, ettei liitos koskisi Sipoon saaristoa, vaan rajoittuisi asuinrakentamiseen soveltuvaan maahan.

Alkaneessa kansalaiskeskustelussa on esitetty väite, että Helsinki kaappaa suuremman eli voiman oikeudella osan Sipoota, mutta väite ei kestä kriittistä tarkastelua. Helsinki on todellisuudessa anonut valtiolta kunnanosaliitosta. Koko maan etua tulkitseva valtioneuvosto myöntyy siihen vain, jos se näkee sille painavat perusteet.

Alue- ja kuntaministeri Hannes Mannisen (kesk) käyttämät puheenvuorot osoittavat, että painavia perusteita on. Pääkaupungin kehitysmahdollisuuksien varmistaminen palvelee paitsi Helsingin myös koko maan etua.

Jag vill med det samma påpeka att Pietiläs förklaring till varför Helsingfors förberedde sitt förslag i smyg inte håller. I själva verket visste Sfp:s ledning senast veckan före Helsingfors stadsfullmäktige tog sitt beslut att Helsingfors hade Hannes Manninens stöd för förslaget på inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Det intressanta i Pietiläs ledare är dock chefredaktörens naiva tro på Manninens motiveringar för en inkorporering. Två månader senare hade han fått upp ögonen för bristerna i argumenten. Jag citerar ur ledaren "Kovaa peliä Sipoossa":

Alue- ja kuntaministeri Hannes Manninen (kesk) lupasi tiistaina nimittää jo tällä viikolla selvityshenkilön tutkimaan rajansiirtoa, mutta pätevän ja jäävittömän sekä nopeaan toimeksiantoon kykenevän asiantuntijajuristin löytäminen tehtävään on osoittautunut niin hankalaksi, että nimitys siirtyy yli viikonvaihteen. Paljastukset Helsingin johtajien uhkavaatimuksista tuskin helpottavat selvityshenkilön löytymistä. Selvittämisen arvoista on myös se, miten kuntaministeri Manninen on lähtenyt Helsingin hankkeen taakse.

Helsingin johdon näkökulmasta rajansiirtohanke on täysin ymmärrettävä. Helsinki tarvitsee lisää hyvää tonttimaata houkutellakseen uusia, varakkaita veronmaksajia. Jo nyt monet Helsingissä työskentelevät ovat löytäneet asuinpaikakseen Länsi-Sipoon, jossa on tilaa ja kaavoittamisen vapautta rakentaa unelma-asuntoja lähelle merenrantaa ja luonnonrauhaa.

Pääkaupunkiseudun kasvun kannalta rajansiirto on täysin yhdentekevä, mikäli Sipoo avaa aluettaan uudisrakentamiselle. Sipoon valtuuston ruotsinkielinen enemmistö on vuosikaudet suhtautunut nuivasti hankkeisiin, jotka muuttaisivat alueen kielipoliittisia asetelmia. Vasta Helsingin aluevaatimukset ovat havahduttaneet sipoolaiset esittelemään pääkaupunkiseudun kasvua tukevia suunnitelmia.

Muuttopaine pääkaupunkiseudulle ei voi riittää perusteluksi Helsingin rajansiirrolle. Yhtä hyvin Helsinki voisi vaatia elintilakseen ja täydennysrakennusalueeksi Espoon rannikkoa Westendistä Kivenlahteen.

Tapa jolla Helsingin johto on hoitanut rajansiirtohanketta ei anna kovin ruusuista kuvaa pääkaupunkiseudun kuntien yhteistyömahdollisuuksista. Uhkailujen sijaan tarvitaan koko Helsingin metropolialueen kattavaa kokonaisvaltaista suunnittelua, jolla pyritään turvaamaan se, että koko aluetta kehitetään tasapainoisesti. Ei vain Helsingin kaupungin verotuloja.

Då Pietilä avskedats framkom det att ledande krafter inom Centern krävs hans avgång. Det är möjligt att kravet på Pietilä avgång berodde på Ilta-Sanomats kritiska bevakning av centerpolitiker i allmänhet och av Tanja Karpela i synnerhet, men kanske avskedandet av Pietilä trots allt fungerade som ett statuerande exempel i fallet Sibbo. I varje fall har medierna låit bli att undersöka Hannes Manninens motiv till att stöda en inkorporering.

Mutbara tjänstemän. Den 29 maj 2008

Yle publicerade igår en notis med rubriken "Suomalaiset uskovat poliitikkojen mielipiteiden olevan ostettavissa". Det är naturligtvis den senaste tidens avslöjanden om valfinansiering som har föranlett nyheten. I sig är det ingen nyhet att olika privata intressen styr politiska beslut eller att företag behöver goda relationer till beslutsfattare. Direkta mutor torde trots allt vara relativt ovanliga i Finland. Själv är jag mera bekymrad över att även tjänstemän och domare tycks gå att köpa. Låt vara att det inte heller här handlar om direkta mutor.

Jag har i flera inlägg förundrat mig över att Heikki Harjula deltog i HFD:s Sibbobeslut, trots att han är ledande jurist på Kommunförbundet. I själva verket förefaller det som om han fungerade som tillfälligt förvaltningsråd just för att han är ledande jurist vid Kommunförbundet och Kari Prättäläs underlydande. Förutom att Prättälä ansvarade för den juridiska bedömningen i kommunindelningsutreare Pakka Myllyniemis Sibboutredning deltog Prättälä tillsammans med Harjula (och regeringsråd Arto Sulonen) i beredningen av Paras-reformen (med ramlag). Kommunförbundet hade inte bara en mycket central roll vid beredningen av reformen, utan har även ett stort ansvar för förverkligandet av reformen. Att det finns en koppling mellan Paras och Sibbofrågan torde vara uppenbart för dem som läser denna blogg, men visst har även medierna noterat kopplingen, fastän man inte detaljerat redogjort för hur Sibbo offrades för att Helsingforspolitikernas skulle godkänna förslaget till kommunreform. Jag citerar ur Svenska Yles "Inrikeskrönikan 2006" från den 26 december 2006:

En lite annorlunda men nog känslomättad debatten förde politikerna om kommunreformen. Svårt att nå enighet om kommunreformen Reformen hade ältats i ett år, och sedan, strax före semestrarna, lyckades regeringen fatta beslut om en ramlag. Visserligen tvingar den inte kommunerna till så mycket - till de konkreta sakerna hör att sjukvården ska ordnas av områden med minst 20 000 invånare.

Sibboannekteringen mål för jättedebatt

Frivilliga sammanslagningar någon gång i framtiden var inte tillräckligt för alla kommuner. En morgon i juni dök nyheten upp, någonting som hade bubblat under ytan en längre tid. Helsingfors ville annektera 5 000 hektar av sydvästra Sibbo.

På ett extra fullmäktigemöte beslutade fullmäktige att lämna in en ansökan hos inrikesministeriet. Innan det hade Helsingfors högsta ledning försäkrat sig om att man hade de ledande center- och sdp-ministrarnas stöd.

Sibbofrågan ledde till namninsamlingar och demonstrationer, och till att Sibbo kommun överklagade en mängd beslut. Till slut fick en utredare, Pekka Myllyniemi, i uppgift att komma med ett förslag. Det presenterade han i slutet av november -- Helsingfors skulle få hälften av det område som huvudstaden ville ha. Helsingfors och Sibbo kämpade Myllyniemis trovärdighet ifrågasattes redan i ett tidigt skede, och kring självständighetsdagen kom det fram att stora delar av hans rapport egentligen härstammar från Helsingfors stadshus. Många viktiga delar är helt identiska med ett dokument där huvudstadens ledning har skrivit ner sina åsikter. Myllyniemi förklarade att det här beror på att han var av samma åsikt som Helsingfors.