Mutbara tjänstemän. Den 29 maj 2008

Yle publicerade igår en notis med rubriken "Suomalaiset uskovat poliitikkojen mielipiteiden olevan ostettavissa". Det är naturligtvis den senaste tidens avslöjanden om valfinansiering som har föranlett nyheten. I sig är det ingen nyhet att olika privata intressen styr politiska beslut eller att företag behöver goda relationer till beslutsfattare. Direkta mutor torde trots allt vara relativt ovanliga i Finland. Själv är jag mera bekymrad över att även tjänstemän och domare tycks gå att köpa. Låt vara att det inte heller här handlar om direkta mutor.

Jag har i flera inlägg förundrat mig över att Heikki Harjula deltog i HFD:s Sibbobeslut, trots att han är ledande jurist på Kommunförbundet. I själva verket förefaller det som om han fungerade som tillfälligt förvaltningsråd just för att han är ledande jurist vid Kommunförbundet och Kari Prättäläs underlydande. Förutom att Prättälä ansvarade för den juridiska bedömningen i kommunindelningsutreare Pakka Myllyniemis Sibboutredning deltog Prättälä tillsammans med Harjula (och regeringsråd Arto Sulonen) i beredningen av Paras-reformen (med ramlag). Kommunförbundet hade inte bara en mycket central roll vid beredningen av reformen, utan har även ett stort ansvar för förverkligandet av reformen. Att det finns en koppling mellan Paras och Sibbofrågan torde vara uppenbart för dem som läser denna blogg, men visst har även medierna noterat kopplingen, fastän man inte detaljerat redogjort för hur Sibbo offrades för att Helsingforspolitikernas skulle godkänna förslaget till kommunreform. Jag citerar ur Svenska Yles "Inrikeskrönikan 2006" från den 26 december 2006:

En lite annorlunda men nog känslomättad debatten förde politikerna om kommunreformen. Svårt att nå enighet om kommunreformen Reformen hade ältats i ett år, och sedan, strax före semestrarna, lyckades regeringen fatta beslut om en ramlag. Visserligen tvingar den inte kommunerna till så mycket - till de konkreta sakerna hör att sjukvården ska ordnas av områden med minst 20 000 invånare.

Sibboannekteringen mål för jättedebatt

Frivilliga sammanslagningar någon gång i framtiden var inte tillräckligt för alla kommuner. En morgon i juni dök nyheten upp, någonting som hade bubblat under ytan en längre tid. Helsingfors ville annektera 5 000 hektar av sydvästra Sibbo.

På ett extra fullmäktigemöte beslutade fullmäktige att lämna in en ansökan hos inrikesministeriet. Innan det hade Helsingfors högsta ledning försäkrat sig om att man hade de ledande center- och sdp-ministrarnas stöd.

Sibbofrågan ledde till namninsamlingar och demonstrationer, och till att Sibbo kommun överklagade en mängd beslut. Till slut fick en utredare, Pekka Myllyniemi, i uppgift att komma med ett förslag. Det presenterade han i slutet av november -- Helsingfors skulle få hälften av det område som huvudstaden ville ha. Helsingfors och Sibbo kämpade Myllyniemis trovärdighet ifrågasattes redan i ett tidigt skede, och kring självständighetsdagen kom det fram att stora delar av hans rapport egentligen härstammar från Helsingfors stadshus. Många viktiga delar är helt identiska med ett dokument där huvudstadens ledning har skrivit ner sina åsikter. Myllyniemi förklarade att det här beror på att han var av samma åsikt som Helsingfors.

Google+ Followers