Krav på rättvisa. Den 23 augusti 2008

I torsdag var det första dagen på över två år som jag inte skrev något blogginlägg om fallet Sibbo. Inte heller igår åstadkom jag något inlägg. Orsaken var feber med illamående.

I dagens Borgåblad ingår en text med rubriken "Helsingfors och Sibbo allt för långr från varandra". Texten handlar om förhandlingarna om Helsingfors ersättning till Sibbo för området som enligt statrådets beslut skall anslutas till huvudstaden. Tjänstemän från Helsingfors och Sibbo träffades i torsdags, men enligt kommunstyrelseordförande Christel Liljeström finns det inga förutsättningar att få till stånd en kompromiss.

Situationen är fortfarande den att Helsingfors är beredd att betala endast enligt bokföringsvärdet för byggnader och kommunalteknik. Det intressanta är att statrådets och HFD:s beslut i fallet Sibbo förutsätter att ändringen i kommuindelningen inte förorsakar oskälig skada för Sibbo. I utredning förutsätter Pekka Myllyniemi dessutom "uppgörelsens sammanlagda verkningar berör kommunerna på ett rättvist sätt". Jag citerar:

I övrigt delas egendomen samt skulderna och förpliktelserna i uppgörelsen så att uppgörelsens sammanlagda verkningar berör kommunerna på ett rättvist sätt.

Helsingfors har emellertid råd att agera så att kravet på rättvisa i 20 § i kommunindelningslagen uppfylls.

För många sammanträffanden. Den 20 augusti 2008

Osannolika händelser händer ibland. Osannolika händelser måste hända. Det är synnerligen osannolikt att vinna sju rätt på lotto, men lika väl vinner någon på lotto nästan varje vecka. Det är ingenting anmärkningsvärt i att det händer osannolika saker, men händer det osannolika mig själv känns det som ett mirakel eller åtminstone som ett ödets nyck. Risken är stor att man av spektakulära sammanträffanden drar felaktiga slutsatser. Konspirationsteorier bygger ofta på osannolika sammanträffanden, som lika väl kan förklaras med slumpen. Ett osannolikt sammanträffande bevisar ingenting. En rad av osannolika sammanträffanden kan däremot vara allt för osannolik för att kunna förklaras av slumpen.

Det är möjligt att det var en ren tillfällighet att statsrådet vid samma sammanträde som Sibbobeslutet togs beslöt att välja statsministerns bror Rauno Vanhanen till programdirektör. Det är möjligt att det är ett rent sammanträffande att valet och utnämningen av Jaakko Jonkka till justitiekansler sammanföll med statsrådets avgörande i fallet Sibbo och (den vikarierande) justitiekanslerns svar enligt vilket utredningsman Pekka Myllyniemi inte var jävig. Men sedan följer en hel rad av anmärkningsvärda sammanträffanden. Hannes Manninens oeniga strukturgrupp skulle sammankomma en sista gång onsdagen den 21 juni 2006, men samtidigt som Helsingfors beslöt göra en framställning om en ändring i kommunindelningen bedömde statsministern att det trots alt var möjligt att uppnå enighet och gav strukturgruppen en vecka tilläggstid. När HFD skulle avgöra fallet Sibbo före nyår, utnämndes Heikki Harjula, som representerat Kommunförbundet i beredningen av ramlagen, till tillfälligt förvaltningsråd. När det klarnade att avgörandet - eller översättningen av beslutet - inte skulle vara klart före årsskiftet, förlängdes Harjulas uppdrag som domare vid HFD. När beslutet en månad före avgörandet i praktiken torde ha varit färdigt för översättning beslöt inrikesministeriet att föreslå Pekka Myllyniemi för ett nytt uppdrag som kommunindelningsutredare. De berörda kommunerna fick tid fram till den 15 januari att säga sin åsikt om förslaget. När HFD den 15 januari hade tagit sitt beslut, beslöt finansministeriet dagen efter att utnämna Myllyniemi för uppdraget.

Förutom alla osannolika sammanträffanden bjuder fallet Sibbo på en lång rad andra märkligheter och kopplingar. Konspirationer torde vara ovanliga, men i fallet Sibbo är konspirationen trots allt den enklaste, naturligaste och mest sannolika förklaringen. Någon speciellt spännande konspirationsteori har denna blogg dock inte att bjuda på. Konspirationen handlar i grunden om några svaga ministrar och partiledare som för att rädda sin egen ställning - och KSSR - kom överens om att offra Sibbo.

Porkalaparentesen. Den 19 augusti 2008

I mitt försvar av Sibbo har jag utgått från att gamla kommun- och sockengränser bör bevaras. Det är därför med olust som jag de senaste två åren tagit del av förslagen på att bilda "Porkala kommun". Fastän idén främst torde handla om att försvara svenska strukturer och stärka Sfp:s positioner, går mina associationer i detta sammanhang främst till Porkala-parentesen och det område som efter kriget arrenderades av Sovjetunionen. En del av dem som förespråkar Porkala kommun vill även dra gränserna enligt Sovjetisk modell utan hänsynstagande till befintliga kommungränser. Porkala kommun skulle till sitt omfång motsvara det område som Sovjetunionen arrenderade. Därav även namnet Porkala.

Det är inte bara inom Sfp som Porkala får understöd. I dagens Hufvudstadsblad ingår en insändare med rubriken "Nya gränser från tomt papper" av den gröna lokalpolitikern Flemming Bergh från Kyrkslätt. Bergh förespråkar här en kommun vars omfattning han själv avslutningsvis beskriver på följande sätt:

Med friskt mod borde vi våga se på våra kommuners omstrukturering ur dessa perspektiv. Då skulle Porkala kommun bestå av östra Ingå, södra Sjundeå samt centrala och södra Kyrkslätt. Östra Ingå kunde bli en del av Raseborg, norra Sjundeå en del av Lojo och Veikkola en del av Esbo eller Vichtis. Med en liten modifiering skulle Porkala kommun då vara ett med den så kallade Porkalaparentesen.

Bergh inleder sin artikel med att konstatera att "Lagen om kommun- och servicereformen utgår från att målet är förbättrad service för samtliga kommuninnevånare." Bergh noterar sedan att "Lagen möjliggör partiella fusioner." I princip har Berg rätt i att ramlagen för KSSR möjliggör partiella sammanslagningar. Även efter att ramlagen trätt i kraft är det den tio år gamla kommunindelningslagen som hittils gäller. Denna lag möjliggör kommundelssammanslagningar. I kommunreformen utgår man dock från att tvångssammanslagningar skall undvikas. Eftersom större partiella sammanslagningar sällan sker med alla berörda kommuners stöd, vill kommunministern och finansministeriet inte förverkliga partiella kommunsammanslagningar i samband med kommun- och servicestrukturreformen. Man kan föreställa sig vilket konflikter det skulle leda till om man gav grönt ljus för partiella sammanslagningar i samband med reformen. Kommunministern, ministeriet, statsrådet, Kommunförbundet och till och med HFD har starkt betonat att annekteringen av sydvästra Sibbo var ett specialafall. Annekteringen är inte alls i linje med KSSR, utan står i konflikt med de överenskomna principerna för reformen. Fallet Sibbo ger helt felaktiga signaler till lokalpolitiker, som drömmer om att rita nya gränser från tomt papper. Därför är det desto mera anmärkningsvärt att statsmaketn har stött inkorporeringen.

"Virkistys- ja luonnonarvot huomioon ottaen". Den 18 augusti 2008

I gårdagens blogginlägg "'Kuntajakolain mukaisella menettelyllä'. Den 17 augusti 2008" citerade jag ur ett utlåtande som Helsingfors stadsstyrelse i september 2005 gett om utkastet till landskapsöversikt för Östra Nylands förbund. I utlåtandet hävdar man bl.a. att "Helsingin metro on luontevasti jatkettavissa virkistys- ja luonnonarvot huomioon ottaen vähintään Östersundomiin asti." Varför hävdade man inte bara att metron kan förlängas åtminstone till Östersundom? Varför måste man påpeka att metron kan förlängas "virkistys- ja luonnonarvot huomioon ottaen". Orsaken är att det just med tanke på rekreations- och naturvärden är högst tvivelaktigt att metrolinjen kan förlängas från Mellungsbacka via Vanda till Sibbo. I motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut utgår man från att metrolinjen förlängs från Mellungsbacka österut, men i beredningen har man inte tagit i beaktande att metrolinjen hotar rekreations- och naturvärden.

Jag har på denna blogg i otaliga inlägg redogjort för Nylands miljövårdsdistrikts och Naturskyddsförbundets syn på en metrolinje från Mellungsbacka till Östersundom. Jag har ännu inte citerat ur miljövårdsdistriktets besvär från den 2 februari 2005 till miljöministeriet över landskapsplanen för Nylands. Här ett utdrag ur besväret:

Metroyhteys Mellunmäestä itään

Maakuntakaavassa ehdotettu metroyhteys Mellunmäestä itään Itä-Uudenmaan maakunnan rajalle tulee poistaa seuraavista syistä:

Metroyhteys edellyttäisi valtakunnallisten alueidenkäyttötavoitteiden (MRL 24 § ja 28.1 §) vastaista maankäyttöä Sipoon Östersundomin alueella. Kyseinen alue ei sovellu luonteensa (luontoarvot, maisema- ja kulttuurihistorialliset arvot) puolesta metroyhteyden vaatiman tiiviin, taajamaluonteisen asutuksen kohteeksi.

Pelkän metroyhteyden esittäminenkin maakuntakaavassa lisäisi rakentamispaineita kahden valtakunnallisesti tärkeän Natura 2000 -alueen välisellä alueella (Sipoonkorpi sekä Mustavuori-Östersundomin lehdot ja lintuvedet). Alueen arvot liittyvät sekä luonnonsuojeluun että virkistyskäyttöön. Metroyhteyttä seuraava taajamaluonteinen asutus heikentäisi todennäköisesti merkittävästi molempia Natura-alueita sekä niiden välisiä ekologisia yhteyksiä. Lisäksi maakuntakaavaan merkitty metroyhteys lisäisi paineita lohkaista osa Sipoonkorven yhtenäisestä metsämantereesta muuhun maankäyttöön.

Uudenmaan liitto ei ole selvittänyt metroyhteyden vaikutuksia, joten sen sisällyttäminen maakuntakaavaan on myös maankäyttö- ja rakennuslain 9 §:n vastaista. Natura 2000 –alueiden osalta se on myös LSL:n 65 §:n vastaista.

Yhteenveto: Sipoon metrorata on poistetettava MRL 9 §:n, 24 §:n ja 28 §:n sekä LSL 65 §:n vastaisena.

"Kuntajakolain mukaisella menettelyllä". Den 17 augusti 2008

I föredragslistan för Helsingfors stadsstyrelsemöte den 4 september 2006 noterar stadsdirektören att stadsfullmäktige den 21 juni beslöt "föreslå till statsrådet" att ett ca 5 000 ha stort område av Sibbo ansluts till Helsingfors "kuntajakolain mukaisella menettelyllä". Att sydvästra Sibbo skulle anslutas till Helsingfors och huvudstadsregionen just kuntajakolain mukaisella menettelyllä var ingen självklarhet. Det är därför föredragaren Jussi Pajunen påpekar att inkorporeringen enligt Helsingfors förslag skulle följa det förfarande som bestäms i kommunindelningslagen. Enligt gängse tolkning erbjöd gällande kommunindelningslag inte möjligheter till en dylik inkorporering mot Sibbo kommuns vilja (se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008"), men idén att göra en ändring i kommunindelningen kuntajakolain mukaisella menettelyllä torde inte ha kommit från Helsingfors stad, utan från kommunministern och inrikesministeriet. Då ordförandena för de tre största partierna kommit överens om en inkorporering var lagen inte längre ett oöverkomligt hinder.

Det kunde ha funnits andra, lagliga möjligheter till en ändring i kommunindelningen i Helsingforsregionen i samband med kommunreformen, men Manninen och Kommunförbundet ville inte ha tvångssammanslagningar i samband med KSSR. Genom att lova en anslutning av sydvästra Sibbo "kuntajakolain mukaisella menettelyllä" fick Hannes Manninen Rakel Hiltunen, Helsingfors stad och SDP att godkänna Manninens och Kommunförbundets förslag till kommunreform.

I den ovannämnda föredragslistan till statsstyrelsemötet den 4 september 2006 fortsätter föredragaren med att notera att "Esityksen perusteluissa toistuvat samat metropolialueen kehittämiseen liittyvät seikat, joihin kaupunginhallitus on toistuvasti kiinnittänyt Itä-Uudenmaan liiton huomiota." Jo, det stämmer. I föredragningslistan citerar stadsdirektören ur det utlåtande som stadstyrelsen i september 2005 gav om utkastet till landskapsöversikt för Östra Nylands förbund. Jag citerar här direkt ur utlåtandet:

Koko talousalueen kannalta parhaiden kehitysvaihtoehtojen realistista tarkastelua ilmeisesti haittaa alueen suunnitteleminen kahtena eri maakuntana ja kahdessa maakuntasuunnitelmassa ja -kaavassa. Maakuntien rajalla sijaitsevan Helsingin kaupungin kannalta olisi toivottavaa maakuntajaotuksen muuttaminen siten, että nykyiset Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan maakunnat yhdistettäisiin. Vähimmäismuutos olisi Sipoon siirtäminen pääkaupunkiseudun kanssa samaan maakuntaan, kuuluuhan esim. Pornainen Sipoon takana Uudenmaan liittoon.

Pääkaupunkiseudun kehityksen näkökulmasta katsottuna Vantaan itäisimmät osat ja Sipoon länsiosa ovat seudun asutuksen ja työpaikkojen selvä ja tärkeä tulevaisuuden kasvusuunta.
...

Itä-Uudenmaan kaupunkirakenteelliset tavoitteet suunnataan enemmänkin Porvoon alueelle maakunnan itäosiin. Sipoon ja Itä-Uudenmaan maakunnan länsiosan roolia taas vahvistetaan luonnonläheisenä asuinpaikkana ja arvokkaana luontokokonaisuutena, vaikka alueelle tulisi suunnata selkeästi enemmän yhdyskuntarakenteen kehittämisen voimavaroja ja vahvempaa visiointia. Olisi toivottavaa, että maakuntasuunnitelma 2035 -luonnoksessa otettaisiin kantaa tähän keskeiseen seudulliseen kehityskysymykseen, koska Sipoon alueen merkitys Suomen eteläisen rannikkovyöhykkeen tulevan yhdyskuntarakenteen kehittämisessä ja kehittymisessä on ilmeinen.
...

Itä-Uudenmaan länsiosat tarjoavat hyvän lähtökohdan uudentyyppisen, luontoon tukeutuvan ja samalla kaupunkimaisen tiiviin pientalomaisen yhdyskuntarakenteen koemuotoiselle toteuttamiselle. Nämä kaupunkirakenteen vyöhykkeet voisivat liittyä tiiviimmän ja tehokkaan liikennejärjestelmän varaan muodostettujen ytimien ympärille.

Eftersom en väsentlig del av texten förefaller härstamma från fastighetsnämnden kunde man dra slutsatsen att man i Helsingfors hösten 2005 fortfarande tänkte sig att Sibbo kommun borde planera sydvästra Sibbo i enlighet med Helsingfors stads önskemål. Fastighetsnämnden hade Helsingfors stads misslyckade markinvetsringar i Sibbo att bekymra sig över. I utlåtandet ifrågasätts emellertid Sibbo kommuns möjligheter att utveckla området, speciellt med tanke på invånarunderlaget som en metroförbindelse skulle kräva. Jag citerar:

Suunnitelman liitteessä arvioidaan Sipoon väestön kasvavan 18 500 asukkaasta lähes 27 000 asukkaaseen vuoteen 2040 mennessä eli keskimäärin 257 asukasta vuodessa. Kasvu olisi vuoteen 2025 asti hieman nopeampaa eli 375 asukasta vuodessa. Sipoon nykyiseen asukasmäärään verrattuna prosentuaalinen vuosikasvu olisi ensimmäisellä viisivuotisjaksolla yli 2 % ja sen jälkeen alle 2 % tasaantuen vuoden 2025 jälkeen varsin vähäiseksi.

Kunnallistalouden kannalta yli kahden prosentin vuotuisen väestön kasvun on arvioitu tuottavan vaikeuksia. Metron sekä sen asemien ympärille ryhmittyvien asuntoalueiden rakentaminen seuraavien 30 vuoden aikana johtaisi monin kerroin suurempaa väestön kasvuun, esim. 1 700 - 2 400 asukkaaseen vuodessa. Kasvun aiheuttamia kustannuksia Sipoon nykyinen ja väestö- ja veronmaksajapohja ei yksin voisi maksaa. Kun uusia suuria asuntoalueita on rakennettu muualle, ei yleensä ole voitukaan lähteä siitä, että lähialueella asuvien kunnallisveroilla voitaisiin kustantaa kaikki tarvittavat investoinnit.

I lanskapsöversikten och -planen för Östra Nyland ingår emellertid ingen reservering för någon metrolinje, vilket även noteras i utlåtandet:

Itä-Uudenmaan maakuntasuunnitelman ja -kaavan luonnoksissa ei metron jatkamiseen ole lainkaan varauduttu eikä sitä esitetä edes selvitettäväksi. Uudenmaan maakuntakaavassa sen sijaan metrovaraus on nuolisymbolilla merkitty jatkuvan Mellunmäestä Vantaan kautta Sipooseen. Metroon varautuminen ja sen linjauksen tutkiminen olisi tärkeä ja realistinen kehityshanke myös Itä-Uudenmaan maakuntasuunnitelmassa.
...

Maakuntasuunnitelmassa onkin tarpeen käsitellä yhdyskuntarakenteen täydentämistä ja eheyttämistä asuntorakentamisella Sipoossa. Parhaiten, myös luonnonvarojen käytön kannalta, alueet on kytkettävissä muuhun yhdyskuntarakenteeseen tehokkaalla joukkoliikenteellä, metrolla.

Yhdyskuntarakenteen kehittämisen turvaamiseksi ja seudun kasvavan asuntokysynnän helpottamiseksi ja etenkin pientalorakentamismahdollisuuksien lisäämiseksi, on tärkeää, että Itä-Uudellamaalla voidaan Porvoonväylän tuntumaan rakentaa uusia taajamatoimintojen alueita, jotka tukeutuvat tehokkaaseen joukkoliikenteeseen, metroon. Helsingin metro on luontevasti jatkettavissa virkistys- ja luonnonarvot huomioon ottaen vähintään Östersundomiin asti.

I sitt utlåtande kräver alltså Helsingfors en metrolinje, som man anser att Sibbo inte har råd med. Det är väl just det som är själva idén med metrolinjen, att den skulle kräva en ändring i kommunindelningen. Metrolilnjen till Östersundom är även utredningsman Pekka Myllyniemis centrala argument för en annektering av ett knappt 3 000 hektar stort område. De "metropolialueen kehittämiseen liittyvät seikat" som Helsingfors framförde i sitt utlåtande hösten 2005 är de samma som kommunindelningsutredaren framförde som motiveringar för en ändring av kommunindelningen ett år senare. Samstämmigheten är inget bevis på att synpunkterna är objektiva eller riktiga. I stället beror överensstämmelsen på att utredningsmannen direkt kopierat utlåtanden och utredningar som getts av Helsingfors stad.

Hesari och Höblä. Den 16 augusti 2008

För sin progradu-avhandling "Osana metropolia vai maaseutua?" har Ari Mattila i januari 2007 intervjuat Jan Vapaavuori och Christel Liljeström. Vapaavuori och Liljeström frågades bl.a. om sina uppfattningar om Helsingin Sanomats och Hufvudstadsbladets bevakning av fallet Sibbo. Jag återger här deras svar i omvänd ordning, först Liljeströms synpunkter:

Kyllä se koko kesä ja alkusyksy (2006) oli Helsingin Sanomissa aika moista potaskaa. He olivat niin yksisilmäisiä ja niin tietoisia. … Mitään kommentteja tai vastauksia mitä lähetin lehteen, ei koskaan julkaistu, … mitään asiallista vastausta ei otettu lehden palstoille jos minä olin sen kirjoittanut. Ja muutenkin heidän vinkkelinsä oli erittäin Helsinkiargumentoinnin pohjalta. Mutta se on hiukkasen kyllä parantunut, että olen näkevissäni että heidänkin raportointi ei ole enää niin yhtä päätöshakuinen. Syksyllä suorastaan tuntui että he ohjaavat päätöksentekoa. Mutta sitä en ole nyt viime aikoina havainnut. Hufvudstadsbladet on ottanut heti alusta alkaen sipoolaisten näkemykset paljon paremmin huomioon ja on raportoinut Sipoosta tasapuolisemmin vinkkelistämme.

Vapaavuoris har naturligtvis något andra synpunkter:

Hesarin uutisointi on… Siitä ei mun mielestä ole löydettävissä semmoisia selkeitä linjoja. Hesarikin on muuttanut omaa toimintatapaansa siten, että ne hakee enemmän näyttäviä, isoja otsikoita mistä tahansa ja tekee niistä ison jutun. Ja sillä lailla mennyt enemmän mukaan tähän niinku politiikan viihteellistymiseen ja hakee enemmän taisteluita ja pelejä, ja rakentaa niistä kuvioita. Sitten niillä on sisäisesti niinku hieman ristiriitaista viestiä, että välillä arvostellaan vahvasti Helsinkiä, välillä Sipoota, välillä kannatetaan, välillä ei kannateta. Pääkirjoitussivulla on niin kuin selkeämmin myönteinen kanta tähän hankkeeseen, kun taas uutissivuilla se kuvakulma voi olla mikä milloinkin. Sitten taas HBL on ottanut, HBL ei ole samalla tavalla merkittävä media, paitsi jos mietitään ruotsinkielisen väestön piirissä, niin sillähän täysin yksisilmäinen ja kritiikitön Sipoon puolustus, joka on toistunut. Ja siellä on tätä keskustelua käyty vuosi suunnilleen joka lehdessä, Hesarissa kuitenkin vain silloin tällöin.

Min egen bedömning eller upplevelse av Hufvudstadsbladets bevakning (fram till januari 2007) skiljer sig från både Liljeströms och Vapaauoris uppfattning. Hbl eller åtminstone Camilla Berggren lyssnade till Sibbos synpunkter och gav rum för insändare där Helsingfors agerande kritiserades. Men i vissa sammanhang var tidningen tandlös och avogt inställd till Sibbo. När utredningsman Pekka Myllyniemis rapport skandalösa låtsasutredning offentliggjordes var rubriken i Hbl "Ingen tror på Sibbos planer". Följande dag kom tidningen dock med en rättelse där man tog tillbaka påståendet i rubriken och kom med en rättelse: "det var utredningsman Pekka Myllyniemi som ifrågasatte realismen i Sibboplanen." Själv reagerade jag speciellt på att man okritiskt lät Henrik Hägglund och Heikki Harjula förvränga och förringa betydelsen av plagiatet i Myllyniemis rapport. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Helsingin Sanomat var här betydligt aktivare än Hbl och ställde frågor direkt till Myllyniemi.

Varken Helsingin Sanomat eller Hufvudstadsbladet bedrev någon egen undersökande journalistik att tala om i fallet Sibbo. Till skillnad från Hufvudstadbladet drog Helsingin Sanomat dock slutsatserna från så väl förhörsprotokollet från Sibbos egen utredning (förhöret av Liljeström och Markku Luoma) som Lantmäteriverkets utlåtande om Helsingfors framställning från juni 2006. Helsingin Sanomats ledarartiklar stödde konsekvent annekteringen av sydvästra Sibbo, men nyhetsbevakningen var inte lika okritisk. Speciellt betydelsefullt var det att Helsingin Sanomat publicerade flygbilder och kartor (se ovan) som illustrerade lantmäteriverket invändningar mot Helsingfors framställning. När Helsingin Sanomat avslöjade att Helsingfors framställning var ett odugligt hastverk, handlade det minsann inte om billig sensations- eller underhållningsjournalistisk. En annan sak är att framställningen i sig med alla sina tokiga brister kunde ha ett visst underhållningsvärde.

Helsingfors-Vanda. Den 15 augusti 2008

Iltalehti har idag publicerat en notis med rubriken "Helsinki ja Vantaa yhteen?". Notisen baserar sig på artikeln "Vantaan kokoomus haluaa selvittää kuntaliitoksen Helsingin kanssa" i dagens Helsinginsanomat. Att Tapani Mäkinen och Samlingspartiet i Vanda är för en sammanslagning av Vanda och Helsingfors är ingen nyhet. Egentligen är Mäkinen och Samlingspartiet i Vanda för en sammanslagning av samtliga städer i huvudstatdsbladet, men då Esbo inte vill, har Mäkinen och Samlingspartiet istället förespråkat en sammanslagning av Helsingfors, Vanda och Sibbo. (Se "'En oerhörd utvecklingspotential'. Den 30 september 2007" och "Nya expertutlåtanden. Den 24 oktober 2007".)

En sammanslagning av Vanda med Helsingfors skulle betyda att anslutningen av sydvästra Sibbo till Helsingfors var onödig med tanke på bostadsproduktionen. Inom Samlingspartiet finns det dock de som hoppas att annekteringen skall utarma Sibbo så att kommunen tvingas gå samman med en eller flera grannkomuner. Så många andra möjligheter torde det inte finnas att tvinga Sibbo att gå samman med Helsingfors och Vanda.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Helsingissä ei tyrmätä vantaalaisten yhdistymishaluja". Jag återger här de två sista styckena i artikeln:

Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen sanoo, että jos Vantaalla on tahtoa selvittää asia, totta kai Helsingissä tartutaan käteen ja lähdetään yhdessä tekemään selvitystä.

"Jos taas lähdetään yhdistämään kaupunkeja, selkeästi luontevinta olisi yhdistää koko pääkaupunkiseutu ehkäpä jopa Kirkkonummi ja Sipoo mukaan lukien. Mutta sellaista ei ole tällä hetkellä näköpiirissä."