Porkalaparentesen. Den 19 augusti 2008

I mitt försvar av Sibbo har jag utgått från att gamla kommun- och sockengränser bör bevaras. Det är därför med olust som jag de senaste två åren tagit del av förslagen på att bilda "Porkala kommun". Fastän idén främst torde handla om att försvara svenska strukturer och stärka Sfp:s positioner, går mina associationer i detta sammanhang främst till Porkala-parentesen och det område som efter kriget arrenderades av Sovjetunionen. En del av dem som förespråkar Porkala kommun vill även dra gränserna enligt Sovjetisk modell utan hänsynstagande till befintliga kommungränser. Porkala kommun skulle till sitt omfång motsvara det område som Sovjetunionen arrenderade. Därav även namnet Porkala.

Det är inte bara inom Sfp som Porkala får understöd. I dagens Hufvudstadsblad ingår en insändare med rubriken "Nya gränser från tomt papper" av den gröna lokalpolitikern Flemming Bergh från Kyrkslätt. Bergh förespråkar här en kommun vars omfattning han själv avslutningsvis beskriver på följande sätt:

Med friskt mod borde vi våga se på våra kommuners omstrukturering ur dessa perspektiv. Då skulle Porkala kommun bestå av östra Ingå, södra Sjundeå samt centrala och södra Kyrkslätt. Östra Ingå kunde bli en del av Raseborg, norra Sjundeå en del av Lojo och Veikkola en del av Esbo eller Vichtis. Med en liten modifiering skulle Porkala kommun då vara ett med den så kallade Porkalaparentesen.

Bergh inleder sin artikel med att konstatera att "Lagen om kommun- och servicereformen utgår från att målet är förbättrad service för samtliga kommuninnevånare." Bergh noterar sedan att "Lagen möjliggör partiella fusioner." I princip har Berg rätt i att ramlagen för KSSR möjliggör partiella sammanslagningar. Även efter att ramlagen trätt i kraft är det den tio år gamla kommunindelningslagen som hittils gäller. Denna lag möjliggör kommundelssammanslagningar. I kommunreformen utgår man dock från att tvångssammanslagningar skall undvikas. Eftersom större partiella sammanslagningar sällan sker med alla berörda kommuners stöd, vill kommunministern och finansministeriet inte förverkliga partiella kommunsammanslagningar i samband med kommun- och servicestrukturreformen. Man kan föreställa sig vilket konflikter det skulle leda till om man gav grönt ljus för partiella sammanslagningar i samband med reformen. Kommunministern, ministeriet, statsrådet, Kommunförbundet och till och med HFD har starkt betonat att annekteringen av sydvästra Sibbo var ett specialafall. Annekteringen är inte alls i linje med KSSR, utan står i konflikt med de överenskomna principerna för reformen. Fallet Sibbo ger helt felaktiga signaler till lokalpolitiker, som drömmer om att rita nya gränser från tomt papper. Därför är det desto mera anmärkningsvärt att statsmaketn har stött inkorporeringen.