Från landsbygd till stad. Den 12 december 2008

Lilsom jag noterade i gårdagens blogginlägg godkände Helsingfors stadsplaneringsnämnd i går kväll förslaget till planering av inkorpreringsområdet (Helsinkiin Sipoosta ja Vantaasta vuonna 2009 liitettävien alueiden suunnittelu ja alustavat suunnitteluperiaatteet). Jag citerar ur stadsplaneringsnämndens beslutsmeddelande:

Helsinkiin Sipoosta ja Vantaasta vuonna 2009 liitettävien alueiden suunnittelu ja alustavat suunnitteluperiaatteet
Päätös: ehdotuksen mukaan
Sipoosta ja Vantaalta Helsinkiin vuoden 2009 alussa liitettävälle alueelle on laadittu alustavat suunnitteluperiaatteet. Nykytilanteeseen nähden perustavanlaatuinen muutos on, että maaseudusta tehdään kaupunkia. Liitosalueen uuden väestön vähimmäismääränä pidetään alustavasti 30 000 asukasta. Pääajatuksena on luoda liitosalueesta monipuolinen joukkoliikenteeseen painottuva kaupunkimaisesta pientalorakentamisesta koostuva alue. Alueelle suunnitellaan ainakin yksi vetovoimainen keskusta.
Lisätiedot: projektipäällikkö Matti Visanti, p. 310 37291

Innebörden av förändringen från landsbygs till stad framgår åtminstone delvis ur planerna i föredragningslistan, som godkändes igår: Landsvägar och enskilda vägar görs till stadens "gator" och "gränder", vilket innebär att staden tar över ägandet och underhållningen. Dessutom skall stadstrukturen, åtminstone i framtiden, baseras på kollektivtrafik. Det intressantaste förslaget till förändringen tycker jag dock att är följande:

Liitosalueen urbaanit puistot ovat oleellinen osa kaupunkirakennetta.Puistot eivät ole vain erilaisia vihervyöhykkeitä ja jäännösmetsiä, vaan ne käsitellään osana tiiviin kaupunkirakenteen julkisten ulkotilojen järjestelmää. Ne rakennetaan ja istutetaan kaupunkimaisesti ja ne toteutetaan monikäyttöisiksi.

Ännu på 1960-talet kunde ändringar i kommunindelningen motiveras med att en stad behövde växa. Sedan början av 1970-talet har kommuner och städer samma rättigheter och förpliktelser, varför det inte funnits några juridiska skäl till inkorporeringar. Skillnaden i planering kan kanske sedan mera bäst förklaras med städernas begränsade tillgång till mark, men visst handlar det även om skillnad i kultur. Men om de aktuella principerna för planeringen av stordistriktet Östersundom förverkligas, så blir Östersundom mera urbant än det övriga Helsingfors, fastän det i förslaget även heter att "Rannikon Natura2000-alueet ovat oleellinen osa uutta kaupunginosaa" och "Sipoonkorpea suunnitellaan alueen keskeisenä Nuuksion kaltaisena seudullisena retkeilykohteena." I förslaget som godkändes igår står det bl.a. följande:

Liitosalue liitetään muuhun Helsinkiin pääkadulla.Luontevin ratkaisu on käyttää hyväksi Itäväylän jatketta ja siihen liittyvää Uutta Porvoontietä. Nämä tulee muuttaa valtion ylläpitämistä teistä kaduiksi ja suunnitella kaupungin kadun standardeilla.

Landsväg 170 heter Österleden i Helsingfors och Vanda, men Nya Borgåvägen i Sibbo och Borgå. Österleden, som är Helsingfors längsta gata, är i Helsingfors än så länge 11 251 meter lång, men endast 7 294 meter av Österleden är gata. Den del av Österleden som formellt är gata är i själva verket motorväg (tidigare Östra motorvägen), som på grund av bristfälliga accelerationsfält saknar officiell status som motorväg. Det sista knappt fyra kilometer långa vägavsnittet från Östra Centrum österut är landsväg, som ägs och sköts av Vägförvaltningen. Av Österleden kommer, på grund av en fatal miss i kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis förslag, även efter årskiftet en knapp kilometer att höra till Vanda. Utan en ny ändring i kommunindelningen kan detta avsnitt av landsvägen knappast göras till gata. Vanda stad torde knappast vara speciellt intresserad av att sköta underhållet av vägen, som enligt stadsplaneringsnämndens förslag till plan skall förena inkorporeringsområdet med det övriga Helsingfors.

På bilden ovan syns ett par busshållplatser vid Österleden, som även efter årsskiftet ligger i Vanda. På bilden syns även resterna av den den gamla landsvägen och en åkerteg mellan den gamla och den nya vägen. Det nya vägavsnittet hade redan tagits i bruk i juni 2006 då man på Helsingfors stadskontor drog upp gränsen, som Myllyniemi senare skulle kopiera.

I dagens nummer av gratistidningen Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Mitä vikaa on Itäsalmessa?" Artikeln handlar om namnet Itäsalmi, som Helsingfors stad nobbat till förmån för Östersundom. Tidningen noterar emellertid att "Östersundomin suomenkielinen muoto Itäsalmi säilyy kylännimessä."

Politiskt löfte. Den 11 december 2008

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Sibbo tackade personal". Det var anställda som övergår i Helsingfors stads tjänst som avtackades. En annan artikel i samma tidning har rubriken "En tradition slutar i Östersundom kyrka".

Inför förhandlingarna om KSSR torde Sfp ha varit ganska långt på samma linje som Centern. Regeringskumpanen SDP ville liksom Samlingspartiet och De gröna ha tvångssammanslagningar, vilket Centern och Sfp motsatte sig. Det torde ha funnits möjligheter att idka utpressning mot Sfp även i Sibbofrågan. Det är ingen hemlighet att man på socialdemokratiskt håll bl.a. ville ansluta hela Sibbo till Helsingfors. Även andra tvåspråkiga kommuner kunde ha lägat illa till. I ett blogginlägg med rubriken "KSSR på grund" uttryckte SU:s förbundssekreterare Mats Löfström den 20 januari 2006 en oro inför kommun- och servicestrukturreformen (KSSR):

>>Helt klart är i alla fall att hela KSSR processen kört på grund. Staten måste ge besked om nästa steg för att reformen skall kunna rulla vidare. Statsandelssystemet är ännu helt oklart och här behövs klara besked nu om man skall komma vidare, och vidare bör man komma. Vi har inte råd att inte agera eftersom statens eventuella tvångssammanslagningar kan bli ytterst olyckliga för de finlandssvenska regionerna. Detta gäller inte bara Åboland utan också i allra högsta grad Nyland och framförallt Helsingfors.

Diskussionerna om storhelsingfors har igen tagit fart. Ett storhelsingfors som kommer allt närmare, inte minst efter fullmäktigebeslutet där Helsingfors ställde sig positivt till att inkorporera(!!!) Esbo, Grankulla, Vanda och Sibbo. I praktiken ser Helsingfors goda skattebetalare och von Ankatyper i Esbo och Grankulla och ledig tomtmark i Vanda och Sibbo, att hela operationen rent demokratiskt skulle vara vansklig är inget man reflekterar över. Den enda gruppen i fullmäktige som ställde sig negativt till operationen och positiv till närdemokratin var Svenska folkpartiet.<<

Helsingfors hotade Sibbo med att inkorporera hela kommunen eller åtminstone 5 000 hektar. Dessutom försökte Helsingfors utpressa Sibbo genom att inte sälja stadens mark i Nickby och genom att ställa krav på en upplösning av Östra Nylands förbund. Då kommunminister Hannes Manninen några dagar före Helsingfors den 21 juni 2006 tog sitt initiativ till en ändring i komunindelningen meddelade att han stöder en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område av Sibbo är det inte konstigt om man från Sfp:s sida, så som statsminister Matti Vanhanen antytt, var villig till "konstruktiva" förhandlingar om en kompromisslösning. Såvida Sfp verkligen deltog i förhandlingar om en kompromisslösning, så förefaller dessa förhandlingar att ha misslyckats. Lokalpolitikerna i Sibbo var inte beredda att ge efter för Helsingfors anspråk och Helsingfors lade fram ett synnerligen dåligt förberett förslag på ett 5 000 hektar stort område, som så väl Vanhanen som Manninen sade sig understöda. För läsarna av denna blogg bör det inte råda något tvivel om att Vanhanens och Manninens stöd för en tvångsannektering hänger samman med förhandlingarna kring KSSR.

För att uppnå en överenskommelse om kommunreformen lovade Manninen och Vanhanen att stöda en lösning av Sibbofrågan formellt utanför KSSR. Sfp:s tidigare ministrar Jan-Erik Enestam och Ulla-Maj Wideros torde kunna intyga att statsministern i juni 2006 faktiskt gett ett löfte om en inkorporering av sydvästra Sbbo. Åtminstone skrev SU:s förbundsorförande 2007-2008 Minna Linberg i ett blogginlägg den 23 september 2006 följande:

>>Imoron blir också en spännande dag, precis som måndagen. För på söndag sammankommer SFP:s fullmäkigegrupp i Sibbo för att diskutera ett ställningstagande till den utredningsman som inrikesministeriet föreslagit till gränstivsten mellan Sibbo och Helsingfors.
Personligen är jag inte särskilt impinerad av gubbens CV; de flesta av alla kommunsammanslagningsfall han varit utredningsman har slutat i att kommunerna gått samman. Dessutom har SFP ministern Ulla-Maj Wideros en viktig poäng då hon konstaterar att oberoende av vem som utses av ministeriet, så har ju redan våra ledande politiker -däribland Statsminister vanhanen, Kommun(slaktar)minister Manninen, riksdagens talman Lipponen, öppet gett ett politiskt löfte om att Helsingfors ska få tvångsannektera Sydvästra Sibbo. Därför har utredningsmannen egentligen inget mandat längre...<<

I åtminstone ett besvär till HFD hävdas det att Matti Vanhanen varit jävig att deltaga i statsrådets Sibbobeslut, eftersom han på förhand gett löften om en inkorporering. Detta påstående förbigås helt i HFD:s avgörande. Påståendena om statsministerns jäv avvisar HFD med följande kommentar:

>>Statsminister Matti Vanhanen har inte blivit jävig att delta i beslutsfattandet i statsrådet på den i besvären anförda grunden att han i förväg i offentligheten har deltagit i debatten om saken och i egenskap av partiordförande vid överläggningar med andra partiordförande har diskuterat hur områdesindelningen i Helsingforsregionen skall utvecklas.<<

Helsingfors stadsplaneringsnämnd har i kväll godkänt förslaget till planering av inkorpreringsområdet (Helsinkiin Sipoosta ja Vantaasta vuonna 2009 liitettävien alueiden suunnittelu ja alustavat suunnitteluperiaatteet), som bordlades senaste vecka.

Bilden ovan är från dokumentet "Liitosalueen pienkalustolinjojen suunnitelma" från den 18 november. Från och med årskiftet skall två minibussar av den modell som synns på bilden trafikera i sydvästra Sibbo. Minibussarna skötter skytteltrafiken till Nya Borgåvägen, som enligt de antagna planerna skall omvandlas till en "huvudgata", som förenar det inkorporerade området med övriga Helsingfors.

I dagens nummer av Helsingin Uutiset ingår en artikel med rubriken "Mitä vikaa on Itäsalmessa?" Artikeln handlar om namnet Itäsalmi, som av Helsingfors stad nobbats till förmån för namnet Östersundom. Tidningen påpekar emellertid att "Östersundomin suomenkielinen muoto Itäsalmi säilyy kylännimessä."

Fallet Sibbo

Mygel och utpressning. Den 10 december 2008

Vanda stad har igår publicerat ett meddelande med rubriken "Vantaasta ja Sipoosta Helsinkiin liitettävät alueet muuttuvat maaseudusta kaupungiksi". Meddelandet gäller förslaget till planer för sydvästra Sibbo, som Helsingfors stadsplaneringsnämnd skall ta ställning till i morgon. I meddelandet kan man bl.a. läsa följande:

>>Liitosalueelle on tarkoitus laatia kuntien yhteinen yleiskaava. Mukana on ainakin Vantaa, mutta Helsinki näkisi mieluusti myös Sipoon osallistuvan yleiskaavatyöhön.<<

I verkligheten gäller förslaget till en gemensam generalplan inte bara inkorporeringsområdet, utan även områden som efter årskiftet förblir delar av Vanda eller Sibbo. För området som den så kallade Västerkullekilens del kan man knappast tala om att göra landsbygd till stad. Vanda är redan en stad, men Västerkullakilen, som till största delen utgörs av naturskyddsområde, går inte att bebyggas. Att Västerkullakilen blir stad istället för landsväg torde främst innebära att Österleden blir en gata istälet för en landsväg. Dessvärre hör en betydande del av Österleden även efter årsskiftet till Vanda (se "Huvudgata. Den 4 december 2008"), fastän Helsingfors nyaste kartor visar annat. (Se "Ny gräns. Den 8 december 2008" och "Ny ändring i kommunindelningen? Den 9 december 2008".)

Sfp i Vanda har nyligen publicerat ett tärningsspel med namnet Vandaspelet. Den som kommer till Västersundom i detta spel skall med bitterhet minnas hur Västerkullakilen myglades bort och ta fem steg bakåt. (Se bilden ovan.) Det ser ut som om nu ytterligare några hektar till av Västerkulla håller på att myglas bort.

Sfp i Vanda gjorde mycket för att motverka den aktuella inkorporeringen. Så väl Astrid Nurmivaara och Göran Härmälä (Sfp:s fullmäktigegrupp?) som Sfp i Östra Vanda besvärade sig över beslutet till HFD. I sitt beslut sammanfattar HFD Sfp i Östra Vandas besvär på följande sätt:

>>Svenska Folkpartiet i Östra Vanda rf har i sina besvär yrkat att statsrådets beslut upphävs till den del som det avser Vanda. Att ansluta det föreslagna området till Helsingfors tjänar inte den allmänna nyttan. Området i Vanda består till största delen av naturskyddsområden och sank mark. Området behövs inte heller för att man skall kunna skapa trafikförbindelser mellan Helsingfors och Sibbo. Landgräns med Sibbo kommun har Helsingfors på Kantarnäs. Kommuninvånarnas åsikt har inte beaktats.<<

Besväret förbigås dock helt. Föreningens genmäle refereras mycket kort:

>>Svenska Folkpartiet i Östra Vanda r.f. har i sitt genmäle upprepat vad föreningen har anfört i sina besvär. Grunder för att ansluta Västerkullaområdet till Helsingfors har inte presenterats.<<

Astrid Nurmivaaras och Göran Härmäläs genmäle offras inte mycket mera utrymme i beslutet:

>>Astrid Nurmivaara och Göran Härmälä har i sitt genmäle anfört bland annat att statsrådets beslut grundar sig enbart på Helsingfors stads mark- och skattepolitiska intressen. De har understrukit att Vanda stad inte enhälligt har gått med på att Västerkullakilen skall anslutas till Helsingfors. Fastän det till stor del är fråga om ett Naturaområde, har området även ekonomisk betydelse.<<

Svenska Folkpartiet i Vandas genmäle är dock högst intressant. Jag återger nedan valda delar ur motförklaringen, som eventuellt är Astrid Nurmivaaras och Göran Härmäläs:

>>Beträffande statsrådets bedömningar måste vi konstatera att bedömningarna är helt subjektiva utan konkreta siffror eller uträkningar av konsekvenserna. Vi vill understryka att beslutet i statsrådet inte gjordes enhälligt. ...

Man påstår vidare att samhällsstrukturen inte har utvecklats österut, likväl kan man säga att samhällstrukturen inte har splittrats österut. De gjorda spårtrafiksbesluten dvs Västmetron och Ringbanan i sig stärker de norra och västliga områdenas utveckling för bostadsbyggande och uppkomsten av nya arbetsplatser. Behovet att splittra markanvändningen österut baserar sig på lösa spekulationer och en kommuns dvs Helsingfors stads mark-och skattepolitiska intressen, inte på hela huvudstadsregionens extrema behov. Städerna Esbo och Vanda har inte fungerat som initiativtagare än mindre som pådrivare, utan snarast som tysta marionetter. ...

Bl.a. Vanda stads arbetsplatssjälvförsörjning överstiger 100 %, vilket betyder att arbetsplatspendlingen i själva verket riktar sig i allt högre grad till Esbo och Vanda. Vi vill därmed säga att huvudstadsregionens centrum snarare ligger i Vandas Myrbacka än på Senatstorget i Helsingfors. Även historiskt kan man notera att gamla Helsinge norr om Helsingfors har funnits redan från 1300-talet långt före grundandet av Helsingfors år 1550 och att den geografiska mittpunkten för huvudstadsregionen ligger i västra Vanda....

Förenhetligande av samhällstrukturen är retorik som inget har att göra med en lantlig glesbygd såsom Sibbo kommun. Förenhetligande av samhällstrukturen bör ske på områden som redan har en utbyggd eller planerad infrastruktur och en effektiv kollektivtrafik eller en planerad sådan som kan förverkligas inom en rimlig framtid.

Statsrådet anser att ändringen i kommunindelningen inte heller allmänt kan anses försämra levnadsförhållandena för invånarna på området. Statsrådet anser att valet mellan landsortsbetonad glesbyggelse och tätare stadsboende är en värderingsfråga. Om det är en värderingsfråga kan man väl inte heller säga att kommunindelningen inte skulle försämra levnadsförhållandena för invånarna på inkorporeringsområdet.

De drygt 2000 personer som bor på inkorporeringsområdet har nämligen antingen valt orten som hemort av olika orsaker eller har sina anor och släktförhållanden i trakten. I båda situationerna har man som omgivning en glesbygd med öppna landskap och natur samt ett nätverk av människor runt omkring i småskaliga proportioner. Att utan fri vilja bli omgiven av stora förändringar i närmiljön med stor markexploatering och förändringar i naturförhållandena upplevs som en försämring. Samtidigt raseras befintliga bygemenskaper på grund av nya vägar och stora byggvolymer. ...

Att man påstår att Vanda stad inte motsatte sig förändringen baserar sig på en suspekt tolkning av demokrati och tillvägagångssätt.

Visserligen har man gjort majoritetsbeslut, men det har baserats på vilseledande information och utpressningslöften. Vi önskar tillkännage att en tredjedel av Vandafullmäktige röstade mot det utlåtande som stadsstyrelsen gav beträffande Helsingfors annekteringsframställning. Att den tillkom genom utpressning beträffande förbättringen av Ring III och Ringbanans finansiering ger inte en vackrare bild av demokratins och maktkampens spelregler i Vanda.<<

I sitt tal vid Sfp:s partidag i Vanda i juni 2007 lyfte Astrid Nurmivaara även fram utpressningen beträffande finansieringen av Ringbanan och Ring III. Jag citerar:

>>Vanda beslutsfattarna duperades t.o.m. att godkänna Helsingfors stads annekteringsplaner av Sibbo med löftet om statlig finansiering till Ringbanan och Ring III. Kopplingen är absurd. Något som Sfp i Vanda naturligtvis inte svalde.<<

Fallet Sibbo

Ny ändring i kommunindelningen? Den 9 december 2008

Helsingfors stadsstyrelse har på sitt möte igår godkänt så väl förslaget till ramavtal med Sibbo kommun som förslaget till indelning av inkorporeringsområdet. Sibbos avgående kommunstyrelseordförande har i natt i ett blogginlägg kort kommenterat ramavtalet.

Helsingfors har idag publicerat en digital servicekarta. På kartan tillhör Östersundom stordistrikt Helsingfors, vilket inte är så anmärkningsvärt. Att man inte uppdaterat vägnamnen som ändras vid årskiftet är kanske inte heller så anmärkningsvärt. Högst anmärkningsvärt är det däremot att Österleden, enligt kartan, i sin helhet tillhör Helsingfors. (Se ovan.) Gränsen har på servicekarta alltså dragits exakt på samma sätt som på HST:s linjekarta. (Se "Ny gräns. Den 8 december 2008".) Enligt statsrådets beslut skall den nya gränsen dock gå upp till 200 meter söder om Österleden vid avtaget till Ring III.

Enligt 12 § i gällande kommunindelningslag skall en ändring i kommunindelningen bestämmas att träda i kraft vid ingången av ett kalenderår. Dessutom heter det att "beslut om ändring i kommunindelningen skall fattas före juni månads utgång under det föregående året." Gränserna som ritats ut på HFT:s linjekarta och Helsingfors servicekarta kan således bli aktuella först om ett drygt år. Finansministeriet kan ta beslutet om stadsfullmäktige i Vanda och Helsingfors godkänner en framställning om en ändring i kommunindelningen. I annat fall kan statsrådet ta ett beslut om en ändring i kommunindelningen, men det förutsätter lika väl att de berörda kommunernas invånare och andra som anser att ärendet berör dem har erbjudits tillfälle att framställa anmärkningar.

Den aktuella korrigeringen av gränsen vid Österleden är motiverad, även om en ändring inte helt entydigt uppfyller de allmänna villkor som definieras i 3 § i kommunindelningslagen. Ändringen är ändå problematisk med tanke på att Österleden förenar Westerkulla gård med det övriga Vanda.

Fallet Sibbo

Ny gräns. Den 8 december 2008

Yle Mellannyland har på morgonen publiceraten notis med rubriken "Helsingfors och Sibbo undertecknar avtal". I notisen heter det att "Helsingfors och Sibbo ska i dag underteckna ett avtal om annekteringen av sydvästra Sibbo."

Ledaren i senaste nummer av Sipoon Sanomat har rubriken "Maanviljelys on ollut Sipoon pelastus". Artikeln, som är skriven av llmo Pasanen, handlar om bakgrunden till annekteringstvisten. Jag citerar ur ledaren:

>>Viimeisen kahden vuoden aikana ovat sipoolaiset saaneet kuulla moneltakin. suunnalta, että olemme yhteistyöhaluttomia. Kunta ei ole kehittynyt ja ruotsinkielinen väestö hallitsee kaikkea, ja siksi kehitystä ei tapahdu.
Nämä yleistykset övat olleet niitä aseita, jolla valtiovalta ja Helsingin päättäjät saivat rajansiirrossa tahtonsa läpi. Näiden kahden vuoden aikana, kun rajakiistaa on käyty olemme saaneet Sipoossa huomata, että kielellä ja kehityksellä ei lopulta ollutkaan suurta merkitystä. Sipoo on ollut aina kaksikielinen ja varmasti tulee olemaan ikuisesti. Kehityksen hidas eteneminen ei ole ollut kielen syy, vaan historiallinen. ...

Tästä rajakiistasta tehtiin kieliriita, koska vanhat maita omistaneet suvut sattuvat olemaan äidinkieleltään ruotsinkielisiä. Kateus siitä, että toinen omistaa parempaa maata on ennenkin ajanut ihmisiä sotaan.
Kukaan ei ole nostanut esille sitä seikkaa, että Helsingillä on Mellunmäen kupeessa suuri asumaton maa-alue. Västerkullan kartanon alueella Helsingissä saa kyllä viljellä maata ja olla rauhassa suuren alueen kanssa. Helsinki ei ole halunnut lähteä lunastamaan näitä maita, alue piti saada Sipoolta ja Vantaalta. Se ei näköjään häiritse ketään, että Västerkulla saa olla asumattomana suurena linnakkeena. <<

Sipoon Sanomat missatar sig här på en punkt. Westerkulla gård, som ligger invid Mellungsbacka metrostation, hör till Vanda, inte till Helsingfors. Å andra sidan idkar Helsingfors stad jordbruk på på stadens åkrar i Mellungsbacka eller Mellungsby invid gränsen till Westersundom. (Se "'Sibbo' börjar i Helsingfors. Den 24 augusti 2006".) I Helsingfors torde många tro att Westerkullas marker hör till Sibbo. Det är ju här som den omtalade skarpa gränsen mellan stad och landsbygd går.

I samma tidning ingår en insändarartikel av Christer Silén (sfp), som är suppleant i kommunfullmäktige. Silén skriver bl.a. följande:

>>voi vain miettiä mikä tämän "epäpyhän" koalition taustalla on. Vastaus on tietenkin itsestäänselvä eli RKP:n vaikutusmahdollisuuden minimointi suoranaisella kostomentaliteetilla ja alle sen mihin sillä olisi oikeus äänestystuloksen perusteella. Se, joka kirkkain silmin yrittää muuta i väittää, loukkaa mielestäni kansalaisten ajatuskykyä. ...

Joku on halunnut nostaa esille kieliriidan ainekset.<<

På samma sida i tidningen har koalitionspartierna fått en insändare publicerad under rubriken "Muutoksen ja kehityksen puolesta, kielipolitiikkaa tästä ei saan hakemallakaan". På sidan finns ytterligare en insändarartikel av Vesa Lepistö, som representerar Ysi (Vårt gemensamma Sibbo). Ur denna artikel framgår det lite tydligare att man välat tränga ut Sfp (och de gröna), dels på grnd av att man vill garantera en förändring, dels på grund av att man ser Sfp eller åtminstone Christel Liljeström som en syndabock i förlusten av Östersundom. Jag citerar ur artikeln:

>>RKP:n ja vihreiden koalition - uskottavuus muutoksen toteutitajina on heikko, kun arvioidaan viimeisten valtuustokausien aikaista Sipoon kehitystä. Ja kun arvioidaan Christel Liljeströmin johdolla käytyjä "salaisia" neuvotteluja Helsingin kanssa alkuvuodesta 2006 ja niiden lopputulosta ei jälki vakuuta. Ei tässä sen kummempaa hiekkalaatikkologiikkaa tarvittu.<<

Helsingfors har idag på de finska specialsidorna om inkorporeringen publicerat ett meddelande med rubriken "8.12.08 Liitosalueen postinumeroksi 00890 HELSINKI" där man felaktigt hävdar att "Sipoosta ja Vantaasta liitettävien alueiden vanha postinumero 01100 SÖDERKULLA lakkautetaan." Bättre blir det inte av att man tillägger att "Sipooseen jäävät alueet siirtyvät postinumerolle 01120 VÄSTERSKOG ja Vantaalle jäävät alueet siirtyvät postinumerolle 01200 VANTAA." Postnumret o1150 Söderkulla lär dock förbli i kraft. På specialsidorna har man tidigare publicerat ett meddelande med rubriken "30.10.08 Liitosalueen postinumeroksi 00890 HELSINKI", där det hette att "Sipoosta ja Vantaasta liitettävien alueiden vanha postinumero 01100 ITÄSALMI lakkautetaan." Av någon anledning har man från specialsidorna tagit bort detta meddelande, med den korrekta informationen. I övrigt har man till det nya meddelandet bara lagt till en liten, men ganska väsentlig, sats: "Postinumeromuutosten voimaantuloaika on 1.1.2009." Min gissning är att man först nu fått det bekräftat att postnumert förändras samtidigt med att ett fletal vägar i stordistriktet Östersundom byter namn.

I dagens nummer av gratistidningen Metro ingår HST:s annons med rubriken "Bussilinjat 91 ja 93 liikennöimään liitosalueella". En underrubrik lyder "HKL lahjoittaa matkakortit", men jag är främst intresserad av linjekartan, som ingår i annonsen. (Se ovan.) Kartan finns även på HST:s webbplats. (Pdf filen med kartan är skapad den 28 november.) Ur kartan framgår det att minibusslinjen 92 skall gå över gränsen till Västerkulla bycentrum, som även efter årsskiftet skall höratil Vanda. Det märkliga är emellertid att kommungränsen, i konflikt med statrådets beslut, ritats ut så att den nya gränsen sin helhet skall gå norr om Österleden. Att det här inte är fråga om ett misstag visar två små hack i gränsen på de ställen där cykelvägen byter sida om Österleden. Gränsen har alltså dragits så att även cykelvägen i sin helhet hamnar innanför Helsingfors gränser. Samtidigt följer gränsen delvis registerenhetens gränser. Varifrån kommer denna nya gräns? Har Helsingfors, Vanda och finansministeriet redan kommit överens om en ny ändring i kommunindelningen?

På bilden nedan till vänster syns den okända gränsen på HST:s linjekarta. Kartan till höger (eller eventuelt nadanför) visar Helsingfors ursprungliga förslag till område som skall överföras från Vanda till Helsingfors. Kartan är mycket exaktare än Helsingfors ursprungliga framställning från den 21 juni 2006, men man har inte tagit hänsyn till läteriverkets förslag att dra gränsen norr om Österleden istället för längs vägens mittlinje. Enligt statsrådets beslut (eller inrikesministeriets utlåtande till HFD) går gränsen längs den gamla vägens norra sida, men fortfarande upp till tvåhundra meter söder om den nuvarande vägen vid avtaget till Ring III. Gränsen på HST:s karta visar att utredningsman Pekka Myllyniemis förslag inte var funktionellt. Myllyniemi bör ha haft tillgång till kartan till höger, ur vilken det framgår att Österleden flyttats, men han kopierade lika väl gränsen direkt från Helsingfors ursprungliga förslag. Jag har tidigare behandlat den aktuella gränsmissen bl.a. i inläggen "Vem utpressade vem? Den 7 april 2007", "Var skall gränsen gå? Den 3 juli 2007", "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007", "Registerenheten 92-895-2-8. Den 28 juli 2008" och "Huvudgata. Den 4 december 2008".

Fallet Sibbo

Genmäle. Den 7 december 2008

I gårdagens blogginlägg noterade jag att HFD i sitt avgörande i fallet Sibbo inte alls tar ställning till påståenden om Sibbo storskogs lagliga status och regionala betydelse i Sibbo Naturskyddares besvär. Lika väl hävdar HFD i sitt sitt beslut följande:

>>Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.<<

I sitt avgörande lyfter HFD fram nya motiveringar till att ändringen i kommunindelningen uppfyller de krav som kommunindelningslagen ställer, men domstolen bemöter överhuvudtaget inte påståenden om det motsatta.

Genom att inrikesministeriet i sitt utlåtande (liksom Helsingfors stad och Vanda stad i sina förklaringar) angående besvären mot statsrådets beslut negligerar påståenden om brister i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut gavs det egentligen inte möjlighet att i motförklaringar eller genmälen komplettera påståenden om brister i beredningen. Eftersom inrikesministeriet i sitt utlåtande däremot angående Sibbo Naturskyddares besvär bl. a hävdar att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades gav man Sibbo Naturskyddare möjlighet att motsäga inrikesministeriet i ett genmäle. I HFD:s beslut refereras Sibbo Naturskyddares gemäle mycket kort i följande ordalag:

>>Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat rf har i sitt genmäle anfört bland annat att det inte finns grunder att utvidga det område som anslutningen avser norrom motorvägen, eftersom området är en del av Sibbo storskog, som inte kan bebyggas.<<

I sitt avgörande tar HFD dock ingen notis av de förtydligade påståendena i motförklaring. Jag återger nedan Sibbo Naturskyddares gemäle i sin helhet. Avslutningen har kanske ingen större juridisk relevans, men uttrycker väl vad fallet Sibbo handlar om. Ur föreningens genmäle framgår för övrigt att HFD glömt att begära genmäle till Vanda stadsstyrelses förklaring. Troligtvis har domstolen inte ens informerat om att även Vanda gett en förklaring.

Ärende:
Genmäle med anledning av inrikesministeriets utlåtande av 7.9.2007 samt Helsingfors stadsstyrelses förklaring av 2.10.2007 och Sibbo kommunstyrelses förklaring av 5.10.2007.

Hänvisning:
Begäran om genmäle daterat 10.10.2007, diarienummer 2466/1/07

Sibbo Naturskyddare- Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. vill framföra följande synpunkter med anledningav ovan nämnda utlåtanden och förklaringar, förutom det föreningen redan tagit upp i sitt besvär daterat den 2.8.2007:

Föreningen konstaterar allmänt att det inte framkommer något som helst nytt i varken inrikesministeriets utlåtande eller Helsingfors stadsstyrelses förklaring som skulle ge anledning för föreningen att ändra på sitt besvär. Således vidhåller Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. fortsättningsvis att Statsrådets beslut bör förkastas som lagstridigt (kommunindelningslagen 1196/1997, förvaltningslagen 434/2003).

Vidare anser föreningen att det är skrämmande på vilket sätt man i inrikesministeriets utlåtande konsekvent försöker förklara och förvränga kommunindelningslagens paragrafer till förmån för annekteringen av Sibbo kommuns sydvästra område, trots att lagens 3 och 5 § inte uppfylls i det beslut statsrådet tagit. De förutsättningar som krävs enligt 3 § och de vägande förutsättningarna som krävs enligt 5 § fattas fortsättningsvis. Statsrådets beslut är och förblir ett politiskt grundat beslut trots att man i inrikesministeriets utlåtande gjort en del ansträngningar att försöka motivera det inom juridiska ramar.

I inrikesministeriets bedömning av motiveringarna till statsrådets beslut (kapitel 4) kommer man med den intressanta slutsatsen att de ”motiveringar som i statsrådets beslut anförts för att särskilt vägande förutsättningar föreligger väger betydligt tyngre än de i första hand tekniska förutsättningar som använts som exempel i Pihlajaniemis bok och som eventuellt kommer ifråga. I statsrådets beslut har särkilt vägande förutsättningar ansetts föreligga, eftersom ett allmänt intresse i anslutning till förutsättningarna enligt 3§ kräver att en partiell kommunsammanslagning verkställs mellan Sibbo, Helsingfors och Vanda. Bedömningen i statsrådet har varit en helhetsbedömning av olika förutsättningar och konsekvenser.” Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser fortsättningsvis att de motiveringar som statsrådet fört fram som grund för sitt beslut inte är tillräckliga och därtill saknar juridisk förankring. I utlåtandet framkommer inte heller några som helst nya motiveringar eller utredningar som skulle ge mera kött på benen till statsrådets beslut. Således baserar sig statsrådets beslut fortsättningsvis på mycket översiktliga motiveringar och uppfyller inte heller förvaltningslagens 45 § gällande motivering av beslut.

Beträffande Sibbo storskog och dess avgränsning hänvisar Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. till Sibbo storskogs arbetsgrupper I och II ( 1993 och 2004). I dessa arbetsgrupper har man tagit ställning till och klart avgränsat Sibbo storskog till motorväg E 18 i söder. Det i besväret nämnda nationalparksinitiativet sträcker sig också till områden strax norr om motorvägen. Inrikesministeriet förklarar i kapitel 4.3. i samband med förklaringen av proportonialitetsprincipen att orsaken till att områden i Sibbo storskog ingår i det föreslagna annekteringsområdet baserar sig på att den”geografiska avgränsningen av Sibbo storskog kan med beaktande av områdets betydande naturvärden göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.” Ändå bygger statsrådets beslut på kommunutredare Pekka Myllyniemis förslag, där man uttryckligen motiverar annekteringsområdets avgränsning med att det bör vara tillräckligt stort för det i Helsingfors stads förslag planerade befolkningstalet för området (sid. 50-54 i Myllyniemis utredning), dvs. annekteringsområdet skall bebyggas. Myllyniemi konstaterar att ”Alternativ 1” är för litet för det planerade befolkningstalet och metrostationerna, och därför bör annekteringsområdet utvidgas österut enligt ”Alternativ 2”. Jämfört med ”Alternativ 1” består tilläggsområdet i ”Alternativ 2” i huvudsak av områden i Sibbo storskog, och dessutom beaktar alternativet enligt Myllyniemi Helsingfors markinnehav. I Myllyniemis utredning som ligger som grund för statsrådets beslut har man alltså redan direkt tagit ställning till att annekteringsområdet som är en del av Sibbo storskog skall bebyggas. Sibbo Naturskyddare-Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser, uttryckligen utgående från proportionalitetsprincipen i 6§ förvaltningslagen att det inte finns några som helst grunder att utsträcka annekteringsområdet norr om motorvägen eftersom de områdena är en del av Sibbo storskog och som därmed inte kan bebyggas.

Helsingfors stadsstyrelses förklaring bygger helt på upprepningar och hänvisningar till inrikesministeriets utlåtande varför föreningen här inte skilt går igenom denna förklaring utan hänvisar till de synpunkter vi nämnt här ovan.

Gällande Sibbo kommuns utlåtande har vi inget att tillägga till denna. Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. är uppriktigt bekymrade över den samhälleliga utveckling som styrt detta beslut. Karrikerat kan man konstatera att ifall statsrådets beslut hålls i kraft ger det signaler till samhället att man med den starkares rätt kan trampa över den svagare och ta vad man vill ha, utan att beakta lagstiftningen. Detta är en utveckling föreningen inte vill och inte kan vara med och stöda.

Fallet Sibbo

Handläggning. Den 6 december 2008

Borgåbladet har publicerat en artikel med rubriken "Nu är politiska teckningar kultur".

Efter statsrådets beslut i Sibbofrågan hoppades jag på flera besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Jag fann det viktigt att även privatpersoner besvärade sig, eftersom Sibbo kommun inte kunde ta med alla möjliga besvärsgrunder i sitt besvär. Beredningen av statsrådets beslut bygger på mygel som det kanske inte hade varit lämpligt att Sibbo kommun påtalade. Kommunen måste även tänka på sina relationer till staten och huvudstaden. Till HFD lämnades sammanlagt in över tjugo anmärkningar, men just delvis tack vare mångfalden av besvär lyckades HFD kringå påståendena i besvären. I sitt beslut i fallet Sibbo bemöter domstolen endast undantagsvis påståenden i enskilda besvär. Istället behandlar HFD besvären tillsammans. I de många besvären har HFD hittat påståenden som är relativt enkla att bestrida. Dessa lyfter man tydligt fram, medan man valt att mycket indirekt eller inte alls ta ställning till påståenden som är svårare att bemöta. Själv räknade jag med att HFD skulle ändra statsrådets beslut, för att jag trodde att HFD måste bemöta alla relevanta påståenden i besvären. Det har HFD dock inte alls gjort.

Kapitel 3 i HFD:s 106 sidor långa beslut har rubriken "Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen" och är 60 sidor långt. I avsnitt 3.1, "Besvär" presenteras här på 17 sidor innehållet i över tjugo besvär. På 5 sidor presenteras motförklaringar eller genmälen av dem som besvärat sig. Helsingfors stads och Vanda stads förklaringar upptar 4 sidor av kapitlet, medan inrikesministeriets förklaring eller utlåtande upptar hela 29 sidor av kapitlet om handläggningen. (Se bilden ovan.) Avsnittet 3.2, "Inrikesministeriets utlåtande" (3.2.1 - 3.2.9) är således väg antalet sidor beträffar exakt lika långt som inrikeministeriets förklaring från den 7 september 2007 och nästan dubbelt så långt som avsnittet där besvären sammanfattas! Jag har behandlat utrikesministeriets utlåtande eller förklaring bl.a. i inlägget "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007". I detta inlägg noterar jag att förvaltningsrådet Arto Sulonen i inrikesministeriets utlåtande på ett mycket anmärkningsvärt sätt i refereringen av Sibbo kommuns besvär hoppar över påståendena om bristerna i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut. I Inrikesministeriets utlåtande negligeras även ett flertal besvär, bland dem Leena Liipolas mycket omfattande besvär, samtidigt som Sulonen felaktigt hävdar att det i dessa besvär inte åberopas några andra besvärsgrunder än de som behandlas i utlåtandet. Genom refereringen av inrikesministeriets utlåtande, där Sulonen undanhåller väsentlig information, ger HFD i sitt beslut en skev bild av besvären mot statsrådets Sibbobeslut.

Ett besvär som Sulonen faktiskt omnämner i inrikesministeriets utlåtande är Sibbo naturskyddsförenings besvär. Därför har Sibbo naturskyddares besvär fått ett eget kort avsnitt i HFD:s beslut, 3.2.7, "Sibbo Naturskyddare - Sipoon luonnonsuojelijat r.f:s besvär". Jag citerar ur avsnittet i HFD:s besvär:

>>Ändringssökanden åberopar dock på det sätt som närmare framgår av besvärsskriften särskilt den omständigheten, att en balanserad utveckling i Helsingforsregionen och huvudstadsregionen inte är möjlig att genomföra på de områden som överförs till Helsingfors på det sätt som motiverats i statsrådets beslut, särskilt i Sibbo storskog och de områden som gränsar till den, eftersom områdena inte lämpar sig för byggande och de till stor del är rekreations- och naturskyddsområden. På dessa områden är det omöjligt att förena en tätt bebyggd stadsstruktur och naturvärden.

Inrikesministeriet konstaterar till denna del att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades. Beslut om naturskyddsområdena har fattats och fattas separat oberoende av statsrådets beslut. Såsom konstaterats ovan, har utsträckningen i norr av det överförda området till Sibbo storskog grundat sig på den slutsatsen i kommunindelningsutredarens utredning att den geografiska avgränsningen av Sibbo storskog med beaktande av områdets betydande naturvärden kan göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.<<

I citatet ovan redogörs alltså för inrikesministeriets eller Arto Sulonens bedömning av påståenden i Sibbo Naturskyddares besvär, som HFD inte alls tar ställning till. Enligt min bedömning strider inrikesministeriets förklaring här mot motiveringarna till statsrådets beslut. Jag undrar om besväret, som är skrivet på svenska, ens har lästs av de förvaltningsråd som deltog i HFD:s beslut. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det dock att HFD i sitt avgörande helt förbigår Sibbo storskog, fastän Storskogens status, betydelse och (o)lämplighet för bebyggelse åberopas i flera besvär. Det enda som HFD säger om Sibbo storskog är följande:

>>I norra delen av sydvästra Sibbo finns områden av Sibbo storskog, som har betydelse som rekreationsområde för hela huvudstadsregionen.<<

Jag skall passa på att här återge en del av Sibbo Naturskyddares besvär, som helt förbigås i HFD:s avgörande:

I beredningen, dvs. både i kommunindelningsutredare Myllyniemis utredning samt inrikesministeriets promemoria, har man totalt negligerat annekteringsområdets begränsningar som långt styrt utvecklingen hittills. Dels finns det fysiska hinder som gör att området (både i Vanda och Sibbo) inte består av tät stadsbebyggelse, dvs. hinder som utgörs av jordmånen och topografin samt av de naturvärden som området hyser. I den del av sydvästra Sibbo som enligt statsrådets beslut skulle införlivas med Helsingfors finns å ena sidan rikligt med låglänta och, redan idag, översvämningskänsliga lermarker och å andra sidan mycket bergig terräng, vilket är en av orsakerna till att området inte lämpar sig för byggnation av bostäder för de 20 000 invånare som nämns i Myllyniemis utredning och inrikesministeriets promemoria.

Den tyngst vägande orsaken till att området inte har kunnat eller kan användas för byggande av tät stadsstruktur är områdets naturvärden, dvs. de skyddade fågelvikarna vid kusten samt den nationellt värdefulla skogskontinenten Sibbo storskog norr om motorvägen. Dessa områden har i gällande landskapsplan till största delen reserverats som frilufts- och naturskyddsområden, och bör även i fortsättningen sparas som rekreationsområden för hela huvudstadsregionens behov. Riksorganisationerna Natur och Miljö och Finlands Naturskyddsförbund har i mars 2006 föreslagit att stora delar av Sibbo storskog skulle anvisas till nationalpark. Till detta område hör också områden som enligt statsrådets beslut skulle anslutas till Helsingfors, och som bl.a. Myllyniemi och Helsingfors stad anser att kunde byggas ut som bostadsområden ( bl.a. områden som Helsingfors stad äger).

Sibbo storskogs värde som en nationellt viktig helhet har senast erkänts från statligt håll i det svar som miljöministeriet 3.8.2006 gav med anledning av spörsmål SS 592/2006 rd (Hur kommer regeringen att gå till väga när det gäller att grunda en nationalpark i Sibbo storskog?). Miljöministeriet säger bland annat att Sibbo storskog vid sidan av Noux och Meiko är "ett av de viktigaste intakta skogsområdena, de s.k. skogskontinenterna, i huvudstadsregionen". Miljöministeriet konstaterar vidare, att "över hälften av det ca 5 000 hektar stora området med skog, berg, små kärr och bäckar ägs av staten samt Helsingfors stad och Vanda stad. Detta kombinerat med Sibbo kommuns markanvändningspolitik har hittills garanterat att skogskontinenten förblivit obebyggd”.

De områden av Sibbo storskog som staten äger (innersta delarna av storskogen) har tagits med i Natura 2000 och en förordning om att ett statsägt, 1440 ha stort område skall bli naturskyddsområde har givits. Dessa områden omfattar ändå enbart själva kärnan och en del av skogskontintenten, bland annat ingår inte de delar av Sibbo storskog enligt statsrådets beslut skulle sammanslås med Helsingfors i det ovan nämnda Natura- eller naturskyddsområdet. Miljöministeriet säger vidare i sitt svar på spörsmålet också att "Eftersom skogskontinenten Sibbo storskog är strategiskt belägen och rekreationsinriktad, bör den i första hand bevaras genom planering av markanvändningen på olika nivåer så att bostäder, trafik och annan effektiv markanvändning styrs bort från området. Med hjälp av planbestämmelser på olika nivåer kan tillräckliga skydds- och rekreationsområden reserveras där. Ministeriet ser det som viktigt att eventuellt bostadsbyggande och annan utveckling styrs på ett sådant sätt att skogskontinenten inte mister sin ekologiskt viktigaförbindelse med andra grönområden i närheten. Det är ytterst viktigt att bevara ekologiska korridorer som den s.k. östra Centralparken för att naturområdena i Sibbo storskog och i närheten av Helsingfors centrum skall förbli livskraftiga och artutbytet tryggat." I Sibbo kommun (och Östra Nylands förbund) har det hittills funnits en politisk vilja att bevara storskogen som en helhet genom planläggning, vilket också miljöministeriet ovan konstaterat. Helsingfors stad har däremot i många olika sammanhang, t.ex. i arbetsgruppen för Sibbo storskog starkt motsatt sig att de södra delarna av storskogen också i fortsättningen skulle bevaras som skydds- och rekreationsområden.

I beredningen av ärendet har varken kommunutredare Pekka Myllyniemi eller föredragande Arto Sulonen vid inrikesministeriet uppenbarligen inte förstått Sibbo storskogs nationella värde som skogskontinent och inte heller bekantat sig t.ex. med planereserveringarna i gällande landskapsplan eller miljöministeriets ställning i frågan. Området norr om motorvägen som skulle sammanslås med Helsingfors stad består till största delen av friluftsområden (VR) samt jord- och skogsbruksområden med behov att styra friluftslivet eller miljövärden (MU). Myllyniemi har i sin utredning kvitterat problematiken kring Sibbo storskog med att konstatera att "i Helsingfors har man en lång tradition av att anpassa naturvärden som en del av en tät stadsstruktur". Detta konstaterande upprepar Myllyniemi ordagrant fyra gånger i sitt förslag, någon annan analys av problematiken kring att bygga i de södra delarna av storskogen gör han inte. Eftersom Sibbo storskogs värde uttryckligen utgörs av helheten, dvs. ett vidsträckt, obebyggt skogsområde, är det omöjligt att förena tät stadsstruktur och miljövärden på området. Att sammanslå det föreslagna området med Helsingfors löser därmed inte "metropolens" brist på mark för bostadsbyggande.

Fallet Sibbo