I gårdagens blogginlägg noterade jag att HFD i sitt avgörande i fallet Sibbo inte alls tar ställning till påståenden om Sibbo storskogs lagliga status och regionala betydelse i Sibbo Naturskyddares besvär. Lika väl hävdar HFD i sitt sitt beslut följande:
>>Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.<<
I sitt avgörande lyfter HFD fram nya motiveringar till att ändringen i kommunindelningen uppfyller de krav som kommunindelningslagen ställer, men domstolen bemöter överhuvudtaget inte påståenden om det motsatta.
Genom att inrikesministeriet i sitt utlåtande (liksom Helsingfors stad och Vanda stad i sina förklaringar) angående besvären mot statsrådets beslut negligerar påståenden om brister i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut gavs det egentligen inte möjlighet att i motförklaringar eller genmälen komplettera påståenden om brister i beredningen. Eftersom inrikesministeriet i sitt utlåtande däremot angående Sibbo Naturskyddares besvär bl. a hävdar att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades gav man Sibbo Naturskyddare möjlighet att motsäga inrikesministeriet i ett genmäle. I HFD:s beslut refereras Sibbo Naturskyddares gemäle mycket kort i följande ordalag:
>>Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat rf har i sitt genmäle anfört bland annat att det inte finns grunder att utvidga det område som anslutningen avser norrom motorvägen, eftersom området är en del av Sibbo storskog, som inte kan bebyggas.<<
I sitt avgörande tar HFD dock ingen notis av de förtydligade påståendena i motförklaring. Jag återger nedan Sibbo Naturskyddares gemäle i sin helhet. Avslutningen har kanske ingen större juridisk relevans, men uttrycker väl vad fallet Sibbo handlar om. Ur föreningens genmäle framgår för övrigt att HFD glömt att begära genmäle till Vanda stadsstyrelses förklaring. Troligtvis har domstolen inte ens informerat om att även Vanda gett en förklaring.
Ärende:
Genmäle med anledning av inrikesministeriets utlåtande av 7.9.2007 samt Helsingfors stadsstyrelses förklaring av 2.10.2007 och Sibbo kommunstyrelses förklaring av 5.10.2007.
Hänvisning:
Begäran om genmäle daterat 10.10.2007, diarienummer 2466/1/07
Sibbo Naturskyddare- Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. vill framföra följande synpunkter med anledningav ovan nämnda utlåtanden och förklaringar, förutom det föreningen redan tagit upp i sitt besvär daterat den 2.8.2007:
Föreningen konstaterar allmänt att det inte framkommer något som helst nytt i varken inrikesministeriets utlåtande eller Helsingfors stadsstyrelses förklaring som skulle ge anledning för föreningen att ändra på sitt besvär. Således vidhåller Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. fortsättningsvis att Statsrådets beslut bör förkastas som lagstridigt (kommunindelningslagen 1196/1997, förvaltningslagen 434/2003).
Vidare anser föreningen att det är skrämmande på vilket sätt man i inrikesministeriets utlåtande konsekvent försöker förklara och förvränga kommunindelningslagens paragrafer till förmån för annekteringen av Sibbo kommuns sydvästra område, trots att lagens 3 och 5 § inte uppfylls i det beslut statsrådet tagit. De förutsättningar som krävs enligt 3 § och de vägande förutsättningarna som krävs enligt 5 § fattas fortsättningsvis. Statsrådets beslut är och förblir ett politiskt grundat beslut trots att man i inrikesministeriets utlåtande gjort en del ansträngningar att försöka motivera det inom juridiska ramar.
I inrikesministeriets bedömning av motiveringarna till statsrådets beslut (kapitel 4) kommer man med den intressanta slutsatsen att de ”motiveringar som i statsrådets beslut anförts för att särskilt vägande förutsättningar föreligger väger betydligt tyngre än de i första hand tekniska förutsättningar som använts som exempel i Pihlajaniemis bok och som eventuellt kommer ifråga. I statsrådets beslut har särkilt vägande förutsättningar ansetts föreligga, eftersom ett allmänt intresse i anslutning till förutsättningarna enligt 3§ kräver att en partiell kommunsammanslagning verkställs mellan Sibbo, Helsingfors och Vanda. Bedömningen i statsrådet har varit en helhetsbedömning av olika förutsättningar och konsekvenser.” Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser fortsättningsvis att de motiveringar som statsrådet fört fram som grund för sitt beslut inte är tillräckliga och därtill saknar juridisk förankring. I utlåtandet framkommer inte heller några som helst nya motiveringar eller utredningar som skulle ge mera kött på benen till statsrådets beslut. Således baserar sig statsrådets beslut fortsättningsvis på mycket översiktliga motiveringar och uppfyller inte heller förvaltningslagens 45 § gällande motivering av beslut.
Beträffande Sibbo storskog och dess avgränsning hänvisar Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. till Sibbo storskogs arbetsgrupper I och II ( 1993 och 2004). I dessa arbetsgrupper har man tagit ställning till och klart avgränsat Sibbo storskog till motorväg E 18 i söder. Det i besväret nämnda nationalparksinitiativet sträcker sig också till områden strax norr om motorvägen. Inrikesministeriet förklarar i kapitel 4.3. i samband med förklaringen av proportonialitetsprincipen att orsaken till att områden i Sibbo storskog ingår i det föreslagna annekteringsområdet baserar sig på att den”geografiska avgränsningen av Sibbo storskog kan med beaktande av områdets betydande naturvärden göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.” Ändå bygger statsrådets beslut på kommunutredare Pekka Myllyniemis förslag, där man uttryckligen motiverar annekteringsområdets avgränsning med att det bör vara tillräckligt stort för det i Helsingfors stads förslag planerade befolkningstalet för området (sid. 50-54 i Myllyniemis utredning), dvs. annekteringsområdet skall bebyggas. Myllyniemi konstaterar att ”Alternativ 1” är för litet för det planerade befolkningstalet och metrostationerna, och därför bör annekteringsområdet utvidgas österut enligt ”Alternativ 2”. Jämfört med ”Alternativ 1” består tilläggsområdet i ”Alternativ 2” i huvudsak av områden i Sibbo storskog, och dessutom beaktar alternativet enligt Myllyniemi Helsingfors markinnehav. I Myllyniemis utredning som ligger som grund för statsrådets beslut har man alltså redan direkt tagit ställning till att annekteringsområdet som är en del av Sibbo storskog skall bebyggas. Sibbo Naturskyddare-Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser, uttryckligen utgående från proportionalitetsprincipen i 6§ förvaltningslagen att det inte finns några som helst grunder att utsträcka annekteringsområdet norr om motorvägen eftersom de områdena är en del av Sibbo storskog och som därmed inte kan bebyggas.
Helsingfors stadsstyrelses förklaring bygger helt på upprepningar och hänvisningar till inrikesministeriets utlåtande varför föreningen här inte skilt går igenom denna förklaring utan hänvisar till de synpunkter vi nämnt här ovan.
Gällande Sibbo kommuns utlåtande har vi inget att tillägga till denna. Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. är uppriktigt bekymrade över den samhälleliga utveckling som styrt detta beslut. Karrikerat kan man konstatera att ifall statsrådets beslut hålls i kraft ger det signaler till samhället att man med den starkares rätt kan trampa över den svagare och ta vad man vill ha, utan att beakta lagstiftningen. Detta är en utveckling föreningen inte vill och inte kan vara med och stöda.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar