Handläggning. Den 6 december 2008


Borgåbladet har publicerat en artikel med rubriken "Nu är politiska teckningar kultur".

Efter statsrådets beslut i Sibbofrågan hoppades jag på flera besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Jag fann det viktigt att även privatpersoner besvärade sig, eftersom Sibbo kommun inte kunde ta med alla möjliga besvärsgrunder i sitt besvär. Beredningen av statsrådets beslut bygger på mygel som det kanske inte hade varit lämpligt att Sibbo kommun påtalade. Kommunen måste även tänka på sina relationer till staten och huvudstaden. Till HFD lämnades sammanlagt in över tjugo anmärkningar, men just delvis tack vare mångfalden av besvär lyckades HFD kringå påståendena i besvären. I sitt beslut i fallet Sibbo bemöter domstolen endast undantagsvis påståenden i enskilda besvär. Istället behandlar HFD besvären tillsammans. I de många besvären har HFD hittat påståenden som är relativt enkla att bestrida. Dessa lyfter man tydligt fram, medan man valt att mycket indirekt eller inte alls ta ställning till påståenden som är svårare att bemöta. Själv räknade jag med att HFD skulle ändra statsrådets beslut, för att jag trodde att HFD måste bemöta alla relevanta påståenden i besvären. Det har HFD dock inte alls gjort.

Kapitel 3 i HFD:s 106 sidor långa beslut har rubriken "Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen" och är 60 sidor långt. I avsnitt 3.1, "Besvär" presenteras här på 17 sidor innehållet i över tjugo besvär. På 5 sidor presenteras motförklaringar eller genmälen av dem som besvärat sig. Helsingfors stads och Vanda stads förklaringar upptar 4 sidor av kapitlet, medan inrikesministeriets förklaring eller utlåtande upptar hela 29 sidor av kapitlet om handläggningen. (Se bilden ovan.) Avsnittet 3.2, "Inrikesministeriets utlåtande" (3.2.1 - 3.2.9) är således väg antalet sidor beträffar exakt lika långt som inrikeministeriets förklaring från den 7 september 2007 och nästan dubbelt så långt som avsnittet där besvären sammanfattas! Jag har behandlat utrikesministeriets utlåtande eller förklaring bl.a. i inlägget "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007". I detta inlägg noterar jag att förvaltningsrådet Arto Sulonen i inrikesministeriets utlåtande på ett mycket anmärkningsvärt sätt i refereringen av Sibbo kommuns besvär hoppar över påståendena om bristerna i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut. I Inrikesministeriets utlåtande negligeras även ett flertal besvär, bland dem Leena Liipolas mycket omfattande besvär, samtidigt som Sulonen felaktigt hävdar att det i dessa besvär inte åberopas några andra besvärsgrunder än de som behandlas i utlåtandet. Genom refereringen av inrikesministeriets utlåtande, där Sulonen undanhåller väsentlig information, ger HFD i sitt beslut en skev bild av besvären mot statsrådets Sibbobeslut.

Ett besvär som Sulonen faktiskt omnämner i inrikesministeriets utlåtande är Sibbo naturskyddsförenings besvär. Därför har Sibbo naturskyddares besvär fått ett eget kort avsnitt i HFD:s beslut, 3.2.7, "Sibbo Naturskyddare - Sipoon luonnonsuojelijat r.f:s besvär". Jag citerar ur avsnittet i HFD:s besvär:

>>Ändringssökanden åberopar dock på det sätt som närmare framgår av besvärsskriften särskilt den omständigheten, att en balanserad utveckling i Helsingforsregionen och huvudstadsregionen inte är möjlig att genomföra på de områden som överförs till Helsingfors på det sätt som motiverats i statsrådets beslut, särskilt i Sibbo storskog och de områden som gränsar till den, eftersom områdena inte lämpar sig för byggande och de till stor del är rekreations- och naturskyddsområden. På dessa områden är det omöjligt att förena en tätt bebyggd stadsstruktur och naturvärden.

Inrikesministeriet konstaterar till denna del att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades. Beslut om naturskyddsområdena har fattats och fattas separat oberoende av statsrådets beslut. Såsom konstaterats ovan, har utsträckningen i norr av det överförda området till Sibbo storskog grundat sig på den slutsatsen i kommunindelningsutredarens utredning att den geografiska avgränsningen av Sibbo storskog med beaktande av områdets betydande naturvärden kan göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.<<

I citatet ovan redogörs alltså för inrikesministeriets eller Arto Sulonens bedömning av påståenden i Sibbo Naturskyddares besvär, som HFD inte alls tar ställning till. Enligt min bedömning strider inrikesministeriets förklaring här mot motiveringarna till statsrådets beslut. Jag undrar om besväret, som är skrivet på svenska, ens har lästs av de förvaltningsråd som deltog i HFD:s beslut. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det dock att HFD i sitt avgörande helt förbigår Sibbo storskog, fastän Storskogens status, betydelse och (o)lämplighet för bebyggelse åberopas i flera besvär. Det enda som HFD säger om Sibbo storskog är följande:

>>I norra delen av sydvästra Sibbo finns områden av Sibbo storskog, som har betydelse som rekreationsområde för hela huvudstadsregionen.<<

Jag skall passa på att här återge en del av Sibbo Naturskyddares besvär, som helt förbigås i HFD:s avgörande:

I beredningen, dvs. både i kommunindelningsutredare Myllyniemis utredning samt inrikesministeriets promemoria, har man totalt negligerat annekteringsområdets begränsningar som långt styrt utvecklingen hittills. Dels finns det fysiska hinder som gör att området (både i Vanda och Sibbo) inte består av tät stadsbebyggelse, dvs. hinder som utgörs av jordmånen och topografin samt av de naturvärden som området hyser. I den del av sydvästra Sibbo som enligt statsrådets beslut skulle införlivas med Helsingfors finns å ena sidan rikligt med låglänta och, redan idag, översvämningskänsliga lermarker och å andra sidan mycket bergig terräng, vilket är en av orsakerna till att området inte lämpar sig för byggnation av bostäder för de 20 000 invånare som nämns i Myllyniemis utredning och inrikesministeriets promemoria.

Den tyngst vägande orsaken till att området inte har kunnat eller kan användas för byggande av tät stadsstruktur är områdets naturvärden, dvs. de skyddade fågelvikarna vid kusten samt den nationellt värdefulla skogskontinenten Sibbo storskog norr om motorvägen. Dessa områden har i gällande landskapsplan till största delen reserverats som frilufts- och naturskyddsområden, och bör även i fortsättningen sparas som rekreationsområden för hela huvudstadsregionens behov. Riksorganisationerna Natur och Miljö och Finlands Naturskyddsförbund har i mars 2006 föreslagit att stora delar av Sibbo storskog skulle anvisas till nationalpark. Till detta område hör också områden som enligt statsrådets beslut skulle anslutas till Helsingfors, och som bl.a. Myllyniemi och Helsingfors stad anser att kunde byggas ut som bostadsområden ( bl.a. områden som Helsingfors stad äger).

Sibbo storskogs värde som en nationellt viktig helhet har senast erkänts från statligt håll i det svar som miljöministeriet 3.8.2006 gav med anledning av spörsmål SS 592/2006 rd (Hur kommer regeringen att gå till väga när det gäller att grunda en nationalpark i Sibbo storskog?). Miljöministeriet säger bland annat att Sibbo storskog vid sidan av Noux och Meiko är "ett av de viktigaste intakta skogsområdena, de s.k. skogskontinenterna, i huvudstadsregionen". Miljöministeriet konstaterar vidare, att "över hälften av det ca 5 000 hektar stora området med skog, berg, små kärr och bäckar ägs av staten samt Helsingfors stad och Vanda stad. Detta kombinerat med Sibbo kommuns markanvändningspolitik har hittills garanterat att skogskontinenten förblivit obebyggd”.

De områden av Sibbo storskog som staten äger (innersta delarna av storskogen) har tagits med i Natura 2000 och en förordning om att ett statsägt, 1440 ha stort område skall bli naturskyddsområde har givits. Dessa områden omfattar ändå enbart själva kärnan och en del av skogskontintenten, bland annat ingår inte de delar av Sibbo storskog enligt statsrådets beslut skulle sammanslås med Helsingfors i det ovan nämnda Natura- eller naturskyddsområdet. Miljöministeriet säger vidare i sitt svar på spörsmålet också att "Eftersom skogskontinenten Sibbo storskog är strategiskt belägen och rekreationsinriktad, bör den i första hand bevaras genom planering av markanvändningen på olika nivåer så att bostäder, trafik och annan effektiv markanvändning styrs bort från området. Med hjälp av planbestämmelser på olika nivåer kan tillräckliga skydds- och rekreationsområden reserveras där. Ministeriet ser det som viktigt att eventuellt bostadsbyggande och annan utveckling styrs på ett sådant sätt att skogskontinenten inte mister sin ekologiskt viktigaförbindelse med andra grönområden i närheten. Det är ytterst viktigt att bevara ekologiska korridorer som den s.k. östra Centralparken för att naturområdena i Sibbo storskog och i närheten av Helsingfors centrum skall förbli livskraftiga och artutbytet tryggat." I Sibbo kommun (och Östra Nylands förbund) har det hittills funnits en politisk vilja att bevara storskogen som en helhet genom planläggning, vilket också miljöministeriet ovan konstaterat. Helsingfors stad har däremot i många olika sammanhang, t.ex. i arbetsgruppen för Sibbo storskog starkt motsatt sig att de södra delarna av storskogen också i fortsättningen skulle bevaras som skydds- och rekreationsområden.

I beredningen av ärendet har varken kommunutredare Pekka Myllyniemi eller föredragande Arto Sulonen vid inrikesministeriet uppenbarligen inte förstått Sibbo storskogs nationella värde som skogskontinent och inte heller bekantat sig t.ex. med planereserveringarna i gällande landskapsplan eller miljöministeriets ställning i frågan. Området norr om motorvägen som skulle sammanslås med Helsingfors stad består till största delen av friluftsområden (VR) samt jord- och skogsbruksområden med behov att styra friluftslivet eller miljövärden (MU). Myllyniemi har i sin utredning kvitterat problematiken kring Sibbo storskog med att konstatera att "i Helsingfors har man en lång tradition av att anpassa naturvärden som en del av en tät stadsstruktur". Detta konstaterande upprepar Myllyniemi ordagrant fyra gånger i sitt förslag, någon annan analys av problematiken kring att bygga i de södra delarna av storskogen gör han inte. Eftersom Sibbo storskogs värde uttryckligen utgörs av helheten, dvs. ett vidsträckt, obebyggt skogsområde, är det omöjligt att förena tät stadsstruktur och miljövärden på området. Att sammanslå det föreslagna området med Helsingfors löser därmed inte "metropolens" brist på mark för bostadsbyggande.


Fallet Sibbo

Google+ Followers