En hälsning från Storkyro. Den 3 februari 2009

I ett par blogginlägg har jag skrivit om Helena Tuuri-Tammelas pro gradu avhandling "Kunnallisen jaotuksen muuttaminen: Oikeudelliset edellytykset ja kunnallinen itsehallinto". (Se "Jura novit curia. Den 17 januari 2009" och "Absurda slutsatser. Den 20 januari 2009".) Den 22 januari skrev Tuuri-Tammela (c), som valts till fullmäktrigeordförande i Storkyro, själv ett blogginlägg ("Isonkyrön valtuusto aloittaa tänään työnsä") där hon kommenterade sin progradu avhandling och fallet Sibbo. Jag citerar ur blogginlägget:

>>Uudelleenvalintaani on jo lehdistössä uutisoitu. Tieto näyttää kulkeutuneen myös Sipoo-Helsinki suunnallekin, jossa 1.1.2009 tuli voimaan valtioneuvoston päätös Sipoon osien pakkoliittämisestä Helsinkiin. Tein viime vuonna pro graduani kuntajakomuutosten oikeudellisista edellytyksistä ja siinä käytin runsaasti materiaalia julkisuutta saaneesta Sipoo-Helsinki-Vantaa -tapauksesta, erityisesti KHO 2008:1 päätöstä. Graduani on luettu nyt myös alueella jossa liitos tehtiin ja sitä on käytetty blogikirjoittelussa todistamassa, ettei ratkaisu ollut oikeudenmukainen. Eikä mielestäni ollutkaan. Kuntajakolain mukaan, kun kunta vastustaa osaliitosta ja se on alaltaan suuri, tarvitaan kuntajakomuutoksen erityisten edellytysten olemassaolo erityisen painavana. Lisäksi näen, ettei KHO perustelujen tekstit ole oikeudenmukaisia Sipoolle. Näyttää myös todistetun, että KHO:n päätöksen perusteluissa käyttämän tekstin alkuperä on suoraan otettu kuntajakoselvittäjän materiaalista ja se olisikin plagioitua materiaalia. Aika erikoista ja absurdia siitä näkökulmasta, että oikeus tuntee lain!<<

Fallet Sibbo

Annektering. Den 2 februari 2009

Hufvudstadsbladet publicerade igår en artikel med rubriken "Helsingfors vill se bostadsområde i gammal skog". Artikeln har ingenting direkt med fallet Sibbo att göra, fastän artikeln tangerar ämnet för mitt blogginlägg "Sand i skidspåret. Den 29 januari 2009". Däremot föranleder kartan, som i tidningen publicerats i samband med artikeln, en del reflektioner i anslutning till annekteringen.

I flera blogginlägg har jag uttryckt min frustration över Hufvudstadsbladets bevakning av fallet Sibbo. Specielt artikeln "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport" från den 8 december 2006, där Hbl aningslöst låter Heikki Harjula förringa betydelsen av plagiatet i utredningsmannens Sibborapport och där Hbl felaktigt hävdar att den plagierade texten inte ingår i rapportens "förslagsdel", upplevde jag som ett slag i magen. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Ändå är det uppenbart att Hufvudstadsbladet generellt sett har förhållit sig mycket kritiskt till annekteringen, liksom finlandssvenska medier i allmähet.

På den ovannämnda (och ovan publicerade) kartan har Hbl dragit gränsen mellan Helsingfors och Vanda längs Österledens nya sträckning. Även de gamla gränserna finns med på kartan. På kartan skiljer man mellan det egentliga Helsingfors och det annekterade området. Av kartan kunde man få för sig att de nya gränserna inte är allmännt erkända. Det är även vad ordet annektering och därav härledda ord antyder.

I sin nyhetsbevakning av fallet Sibbo och Helsingfors planer för stordistriktet Östersundom har Hbl konsekvent använt ordet annektering i sina överrubriker eller dårrader. Liksom andra svensskpråkiga medier har Hbl benämnt inkorporeringen "annektering". Annektera och annektering är starka ord med negativ laddning. Susning.nu ger följande förklaring av ordet annektering:

>>Annektera är att ockupera en del av eller ett helt annat land och införliva det med det egna.
Ett känt exempel är Anschluss där Nazityskland annekterade Österrike, och när Irak annekterade Kuwait i början på 1990-talet (vilket ledde till gulfkriget).<<

Wikipedia ger (just nu) följande förklaring av ordet annektering:

>>Annektering, även annexion och annektion, en från en stat utfärdad, ofta ensidig, förklaring, att en del av en annan stats territorium eller en annan stat i sin helhet ska betraktas som en legitim del av den förklarande staten. Förklaringen förutsätter normalt att ockupation först har skett. Annektering av en annan stats område eller provins kan ske genom avtal mellan staterna. Den blir ibland inte erkänd av tredje part, som i sådant fall brukar kalla förfarandet ockupation.<<

Wikipedias två första exempel på annekteringar är "Nazitysklands annektering av Sudetlandet och Österrike (Anschluss), samt annektering av västra Polen 1939" och "Sovjetunionens annektering av de baltiska staterna den 15 juni 1940".

Jag brukar själv på denna blogg använda benämningen inkorporering istället för annektering, eftersom den förstnämnda benämningen är mera saklig, objektiv och neutral. Man kan fråga sig om annekteringen då det gäller Östersundom rent av är en metafor, en användning av ordet annektering i överförd bemärkelse. Den etablerade användningen av benämningen annektering på inkorporeringen av sydvästra Sibbo visar i varje fall att inkorporeringen inte är legitim. Genom annketringen har Helsingfors stad och dess ledande politiker och tjänstemän befläckat sitt rykte för en lång tid framåt.

Fallet Sibbo

Statsministern talade osanning. Den 1 februari 2009

I gårdagens blogginlägg "Inte bara kommununallagen. Den 31 januari 2009" noterade jag att boken Kommunallagen även behandlar kommunindelningslagen. Intressant finner jag det att Heikki Harjula och Kari Prättälä i sin bok Kuntalaki: taustat ja tulkinnat lyfter fram riksdagens rätt att besluta om tvångssamanslagningar. Huruvida tillägget "Muutoksen edellyttämän lakiesityksen valmistelu on valtioneivoston poliittisen harkinnan varassa" finns med redan i den sjätte upplagen eller lagts till först i den sjunde upplagan, som utjom 2007, vet jag inte, men det är intressant i sig att man laggt till den ovanciterade satsen, som saknas ur den andra svenska upplagan från 2004.
På många sätt hade en speciallag för en inkorporering av sydvästra Sibbo varit motiverad. En speciallag hade inte medfört några oönskade prejudikat för tolkningen av kommunindelningslagen och inte krävt några långsökta juridiska motiveringar till att Sibbo är ett "specialfall". Visserligen skulle en speciallag i högsta grad ha varit ett specialfall, men denna lösning skulle inte ha krävt någon juridisk akrobatik jämförbar med de tänjningar och töjningar som HFD nu var tvunget att göra i sitt Sibbobeslut. En speciallag hade överhuvudtaget inte gått att överklaga, vilket Kalima även understrukit.

Om det varit så som statsminister Matti Vanhanen sade i juni 2006 att "Centergruppen stöder Helsingfors initiativ", så borde en speciallag ha varit möjlig att driva igenom i riksdagen. Sibbo hade all anledning att komma med ett kompromissförslag, enligt vilket Sibbo frivilligt, med fullmäktiges godkännande, avstod från ett 3 000 hektar stort område då kommunminister Hannes Manninen hade sagt sig stöda en inkorporering av ett 5 000 hektar stort område. Emellertid ljög statsministern, av allt att döma i utpressningssyfte. Centergruppen stödde inte alls Helsingfors initiativ, så vida man med "Centergruppen" inte syftatde på de tre dåvarande centerministrarna Vanhanen, Manninen och Mari Kiviniemi. Undersökningar visade senare att en mycket liten del av riksdagsledamöterna stödde en inkorporering. Ett år efter Helsingfors initiativ förklarade statsministern Centerns splittring i frågan med att han och Kiviniemi bor i Helsingforsregionen till skillnad från andra cenerministrar.

Om kommunfullmäktige i Sibbo hade gått med på att avstå ett område till Helsingfors, hade inrikesministeriet under Manninens ledning kunnat ta beslutet om en ändring i kommunindelningen. Beslutet hade visserligen gått att överklaga till HFD, men då Sibbo officiellt inte motsatt sig en ändring i kommunindelningen, hade det inte kräfts några "särskilt vägande skäl" för inkorporeringen. Enligt min bedömning var det en missberäkning att Sibbo inte gick med på en "frivillig" ändring av kommunindelningen i utbyte mot den mark som Helsingfors pantade på i Nickby. Allt gick inte som det var tänkt, men slutresultatet blev för kommunindelningens del ändå det man kommit överens om.

Fallet Sibbo

Inte bara kommunallagen. Den 31 januari 2009

Boken Kommunallagen: Bakgrund och tolkningar är skriven av Heikki Harjula och Kari Prättälä. Namnen står i alfabetisk ordning, för medan Prättälä är direktör för juridiska ärenden vid Finlands kommunförbund är Harjula endast ledande jurist vid Kommunförbundet. Prättälä och Harjula har skrivit många dokument tillsammans, men mest känd är duon för boken Kommunallagen, vars finskspråkiga originalversion heter Kuntalaki. Egentligen finns det inte en finsk originalupplaga. Den 2:a svenska upplagan av boken från 2004 baserar sig på den 5:e finska upplagan. I juni 2007 skrev Harjula och Prättälä förordet till den 7:e finska upplagan. I förordet noteras här att "Uusi painos antaa ajantasaiset välineet myös kuna- ja palvelurakenneuudistuksen toteuttamiseen."

Boken Kommunallagen är en synnerligen viktig läro- eller kursbok i förvaltningsvetenskap och juridik. Framför allt är den dock en handbok för tjänstemän och politiker som tillämpar lagen på kommunala frågor. Då boken dessutom är utgiven av Finlands Kommunförbund, är det klart att den i högsta grad är riktgivande för hur kommunallagen tillämpas. Titeln "Kommunallagen: Bakgrund och tolkningar" är dock något missvisande. Boken begränsar sig nämligen inte till tolkningar av kommunallagen, utan behandlar även andra lagar som berör kommunala frågor. Hit hör kommunindelningslagen, som behandlas under rubriken "Kommunernas självstyrelse". Liksom HFD i sitt beslut i fallet Sibbo konstraterar Harjula och Prättälä emellertid att självstyrelsen enligt grundlagsutskottets ställningstagande från 1997 inte skyddar kommunerna mot ändringar i kommunindelningen. Intressant finner jag det att Harjula och Prättälä lyfter fram riksdagens rätt att besluta om tvångssamanslagningar. I ett tillägg, som inte finns med i den svenska upplagan, noterar de dessutom att "Muutoksen edellyttämän lakiesityksen valmistelu on valtioneivoston poliittisen harkinnan varassa."

På Kommunförbundets webbplats kan man läsa att "Vi ger råd i juridiska frågor och bistår kommunerna vid rättegångar och i förvaltningsdomstolarna." Det torde vara uppenbart att om Kommunförbundet med Prättälä och Harjula i spetsen ställt upp för Sibbo i den aktuella gränskonflikten, så hade inkorporeringen inte varit möjlig. Av någon anledning torde Prättälä, som våren 2006 tillsammans med Harjula och regeringsrådet Arto Sulonen deltog i beredningen av Paras-ramlagen, ha ändrat uppfattning i frågan. (Se "Nya tolkningar. Den 11 februari 2008".) Prättälä vidtalades hösten 2006 av inrikesministeriet att bistå kommunindelningsutredare Pekka Mylyniemi i inrikesministeriets Sibboutredning. Med tanke på att kommunminister Hannes Manninen hade lovat ansluta sydvästra Sibbo till Helsingfors, förefaller det uppenbart att Kommunförbundets jurister redan i detta skede ställt sig bakom en annektering. Ur detta perspektiv är det högst anmärkningsvärt att Prättäläs parhäst Heikki Harjula senare utnämndes till tillfälligt förvaltningsråd för att delta i högsta förvaltningsdomstolens avgörande i fallet Sibbo.

Fallet Sibbo

Centrala områden av inkorporeringsområdet. Den 30 januari 2009

Helsingfors har publicerat föredragningslistan för stadsstyrelsemötet den 2 februari. Ärende nummer 7 lyder "Osakuntaliitoksesta johtuva tie- ja katunimien muuttaminen". Det är intressant att ärendet tas upp först nu, då väg- och gatuskyltarna byttes ut redan före årsskiftet. Dröjesmålet motiveras av en lagförändring. På på stadsstyrelsemötet skall man även behandla köpet av mark i Gumböle. (J.fr "Fastighetskontorets kartor. Den 14 december 2008" och "Fastighetsaffärer. Den 9 januari 2009".)Föredragaren (stadsdirektören) motiverar markaffärerna i följande ordalag:

>>siinä missä Helsinki omistaa vanhan hallintoalueensa maapinta-alasta noin kaksi kolmasosaa, sen omistusosuus liitosalueesta on vain noin yksi kolmasosa. Erityisesti liitosalueen keskeisillä alueilla kaupungin maanomistus on vähäistä. Toisaalta liitosalueen kunnallistekninen valmius on väestötavoitteeseen nähden vaatimaton, mikä merkitsee mittavia investointitarpeita niin pian, kun aluetta aletaan rakentaa.

Kaavoittamalla ensisijaisesti kaupungin omaa maata merkittävä osa kunnallistekniikasta voidaan rahoittaa kaavoituksen tuomalla arvonnou sulla. Myös kaupungin mahdollisuus ohjata ja aikatauluttaa rakentamista on parempi silloin, kun kaupunki on maanomistaja. Näistä syistä on tarkoituksenmukaista pyrkiä lisäämään kaupungin maaomaisuutta liitosalueella. Tehty esitys kaupaksi tukee tätä pyrkimystä ja on ehdoiltaan kohtuullinen.<<

Jag upprepar: "Liitosalueen keskeisillä alueilla kaupungin maanomistus on vähäistä." Den informationen har hela tiden funnits tillgänglig, men den stämmer mycket dåligt överens med motiveringarna till inkorporeringen. Fastigheterna i Gumböle ligger inte alls speciellt centralt, vilket visar att uttrcket "centrala områden" används i en inklusiv bemärkelse. Man kunde förtygliga påstående och säga att Helsingfors äger lite mark på de områden som lämpar sig för bebyggelse. Att planläggningen medför värdestegring är inte heller någon nyhet, men ändå intressant att läsa som en officiell motivering.

Det är nu stadsstyrelsens tur att i bilagor till föredragningslistan använda kartor där kommungränsen går i enlighet med statsrådets beslut, eller förslaget som var framlagt vid beredningen. Jag är ännu inte helt övertygad om att frågan var den administrativa kommungränsen går vid österleden är slutgiltligt avgjord.

Fallet Sibbo

Sand i skidspåret. Den 29 januari 2009

Vartti har idag på eftermiddagen publicerat en artikel med rubriken "Jo toinen Helsinki-kyltti varkaiden matkaan". I själva verket är den aktuella skylten, som stulits från Sottungsbyvägen, vara den fjärde Helsingfors-skylten som plockats ner efter årskiftet. Helsingfors stads byggnadskontor torde dock ha tagit ner två av dessa skylter. (Se "Signaler. Den 19 januari 2009".) I senaste nummer av tidningen Vartti (Itä-Helsinki) ingår en notis med rubriken "Sipoon maat tutkitaan". Med "Sipoon maat" syftas här på inkorporeringsområdet, "Sipoosn liitosalue", där det skall göras undersökningar för utredningen av linjedragningen av spårvägstrafiken ("raideliikennelinjausten selvitys"). På samma sida i tidningen ingår en artikel med rubriken "Kuka pelastaisi metsän?"

Kontulan sosialidemokraatit och Vuosaaren sosialidemokraatit ordnade i Mellungsbacka den 22 januari ett invånartillfälle om Helsingfors planer för Svarta backen. I Nordsjö har många hoppats att inkorporeringen av sydvästra Sibbo skulle rädda skogen i stadsdelen Svarta backen (Mustavuori). Motståndet mot inkorporeringen torde här ha varit större om Helsingforspolitiker inte signalerat att inkorporeringen kunde medföra ändringar i planerna för Svarta backen. Inkorporeringen var ju tänkt att rädda så väl Sandahamn som flygfältet i Malm från bebyggelse. Förhoppningarna om att inkorporeringen skulle rädda Svarta backen lär dock vara fåfänga. Jag citerar ur artikeln i Vartti:

>>Viime viikolla järjestetyssä asukastilaisuudessa ihmiset olivat varovaisen toiveikkaita siitä, josko Helsinki olisi muuttamassa kantaansa alueliitoksen jälkeen, ja Helsingin parhaillaan kaavoittama Östersundomin alue vähentäisi rakennuspaineita Mustavuoilressa, jonka rakentaminen on vuoden 2002 yleiskaavassa.
Paikalla ollut apuilaiskaupunginjohtaja Hannu Penttilä ymmärtää kaupunkilaisten hädan ulkoilualueiden menettämisestä, mutta toteaa, ettei Sipooseen rakentaminen vähennä rakennuspaineita Helsingissä.
-Hyvän asuntomaan tarve ei ole vähentynyt Sipoon alueliitoksen myötä. Rakentaminen Sipoossa on ajankohtaista viiden vuoden päässä. Mustavuoren rakentamiskelpoisuus olisi mahdollista todennäköisesti aikaisemminkin, lataa i Penttilä.
Sipoossa on viiden vuoden rakennuskielto, joka päättyy vuonna 2013.<<

Jag bor själv invid området i Svarta backen, som är aktuellt för småhusbebyggelse, men jag brukade skida här även då jag för ett årtionde sedan bodde i Mellungsbacka. Som om Penttiläs besked inte vore nog, ingick i gårdagens nummer av tidningen Vuosaari en artikel med rubriken "Katkaiseeko sataman pelastustie ulkoiluyhteyden Helsingistä Sipooseen?" Med "Sipoo" syftas här i första hand på Husö, som från och med årskiftet hör till Helsingfors. Jag brukar själv skida från Svarta backen via Borgarstrandsviken till Husö och ibland vidare till Sibbo skärgård. I år går det dock inte längre att skida till "Sibbo" och det beror inte på inkorporeringen. Frilusftsvägen genom Borgarstrandsvikens Natura-område, där skidspåret till Husö gård borde gå, har denna vinter förvandlats till en plogad och sandad räddningsväg till bangården vid Nordsjö hamn. När friluftsvägen förbättrades för några år sedan var det knappast någon som anade ugglor i mossen. Tidningen Vuosaari skriver även att "Satamaa ja sen liikenneyhteyksiä rakennettaessa helsinkiläisille vakuutettiin, että ulkoiluyhteys Helsingistä Sipooseen säilyy." Att omvandla skidspåret genom frilufts- och naturskyddsområdet till räddningsväg torde i själva verket ha varit en förutsättning för att den nya hamnen kunde öpnnas senaste höst. En helt ny räddningsväg genom Natura-området hade garanterat stött på hinder. Allt tyder på att Helsingfors stad avsiktligt har undanhållit informationen om behovet av en räddningsväg genom naturskyddsområdet.

Fallet Sibbo

Jaktlicens. Den 28 januari 2009

På första sidan i måndagens nummer av Kauppalehti fanns en udda annons med en "jaktlicens" för fällning av depressionen ("laman kaatolupa"). (Se bilden ovan.) Licensen är undantecknad av statsminister Matti Vanhanen, finansminister Jyrki katainen och SDP:s ordförande Jutta Urpilainen. Den undertecknade licensen är naturligtvis något slags metafor. (Kanske ett ämne för morgondagens föreläsning om metaforer.) Det märkliga med annonsen är inte att statsministern och finansministern undertecknar en bildlig licens, utan att de undertecknar den tillsammans med ordföranden för det största oppositionspartiet. Däremot har varken Sfp:s eller De grönas ordförande undertecknat det metaforiska pappret. Man kan fråga sig vilka oavsiktliga signaler man sänder. Är det inte ett tecken på en allvarlig kris, då oppositionen tillsammans med regeringspartierna gör ett gemensamt uttalande? Inte nödvändigvis i Finland. Här gäller konsensuspolitiken, på gott och ont, inte bara under kristider. (Se "Konsensus. Den 27 april 2008".)

I artikeln "Kuntaoikeuden asiantuntija hämmästyi KHO:n ratkaisusta", som Turun sanomat publicerade den 16 januari 2007, citerades docent Erkki mennolas åsikt om högsta förvaltningsdomstolens beslut i fallet Sibbo. Jag citerar vidare:

>>KHO:n päätös tarkoittaa Mennolan mielestä sitä, että valtioneuvosto ja ”pari puoluepamppua voi tehdä mitä tahansa”<<

För att vara exakt, så behövs det tre partipampar för att man skall kunna göra vad som helst i Finland. När det kommer till kritan, så är det inte lagen eller parlamentariska beslut som gäller. Istället är det avtal och inofficiella överenskommelser som styr.

Förre kommunminister Hannes Manninen har i offentligheten sagt att han av statsminister Matti Vanhanens och av förre finansministern Eero Heinäluoma fick lov att genomdriva en inkorporering av sydvästra Sibbo. I verkligheten var även Samlingspartiets ordförande Jyrki Katainen införstådd. I sitt expertutlåtande från den den 24 juli 2007 skrev Mennola följande:

>>Matti Vanhanen on itse haastatteluissa myöntänyt sopineensa jo keväällä 2006, ennen Helsingin kaupungin esitystä, puoluejohtajana silloisen valtiovarainministeri Eero Heinäluoman ja nykyisen valtiovarainministeri Jyrki Kataisen kanssa liitosasiasta. Tämä puolueiden välinen korkean tason sopimus, jonka todellinen tausta ja motiivi ovat toistaiseksi vielä jääneet tuntemattomaksi, on sittemmin ohjannut ratkaisevasti asian käsittelyä hallituksessa.<<

Katainens roll bekräftades senare i offentligheten av stadsdirektör Jussi Pajunen. (Se "Även Katainen var införstådd. Den 7 november 2007".) Förhandlingar och avtal mellan intressegrupper är ett sätt att upprätthålla samhällsfreden. För Finlands del har modellen med avtalsförhandlingar på många sätt varait framgångsrik. Dess värre saknade åtminstone Centerns partiordförande Matti Vanhanen partiets mandat då han försommaren 2006 lovade sydvästra Sibbo åt Helsingfors. Att regeringspartiet Sfp:s ordförande inte godkände avtalet var lika så en allvarlig brist i förhandlingsresultatet. Lika väl resulterade förhandlingarna i den överenskomna inkorporeringen.

Strängt taget är Finland varken en parlamentarisk demokrati eller en rättsstat. Kanske var fallet Sibbo en nyttig påminnelse om detta sakförhållande. Någon egentlig parlamentarism kan man inte tala om och någon konstitutionsdomstol har vi ju inte i Finland. När det gäller, är det partipamparna som bestämmer. När Sibbo i juni 2006 bannlystes av de tre partipamparna var kommunen i praktiken fredslös och dess invånare saknade rättssäkerhet. Huvudstaden hade beviljats jaktlicens.

Yle Nyheter/Mellannyland heter nu Nyheter/Huvudstadsregionen. Jag tycker att Mellannyland är mycket mera sympatiskt än huvudstadsregionen. Dessutom hör inte Kyrkslätt till huvudstadsregionen enligt benämningens officiella och vedertagna betydelse. Yle Nyheter/ Östnyland har för sin del idag publicerat en notis med rubriken "Hög tid att planera spårtrafik österut". Yle Nyheter Västnyland har igen publicerat en nyhet med rubriken "Lojo med i utredning om stadsbana". Jag vill i sammanhanget passa på att tips om mina blogginlägg "Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007" och "Järnväg till Lojo. Den 21 november 2007".


Fallet Sibbo