Dragkampen i anslutning till förvaltningsreformen handlar liksom dragkampen i anslutning till kommunreformen i hög grad om strukturer som gynnar olika politiska partier. Det finns strukturer som skulle gynna de urbana partierna Samlingspartiet, SDP och De gröna, medan andra strukturen skulle gynna Centern. Motiveringarna för olika strukturmodeller handlar dock om helt andra argument så som klimathot och regional och kommunal självbestämmanderätt. Strukturerna och därmed kommunala och regionala gränser är även viktiga för Svenska folkpartiet. I själva verket gynnas Sfp långt av liknande kommunstrukturer som gynnar Centern. Center och Sfp är även de två partier som starkast förespråkat det kommunala självstyret. Därför upplevdes vissa Centerministrars stöd av Helsingfors anspråk på sydvästra Sibbo både som ett svek och ett brott mot Centerns egna principer, som inte minst Manninens så sträget försvarat. Centern är det sista partiet som skulle ha hoppats att Sibbo blir ett prejudikat. Därför var det för Centern viktigt att göra Sibbo till ett specialfall som gällde "metropolen" och "Finlands enda huvudstad".
Så väl när det gäller Sibbo som när det gäller Karleby har Centerns argument varit synnerligen motstridiga och tvivelaktiga. Sfp har däremot åberopat lagen och de principer, som även Centern traditionellt bekänner. I båda frågorna har Sfp fått flankstöd äver partigränserna. Så väl Sibbo som Karleby har backats upp av ett enigt Svenskfinland. Speciellt i Sibbofrågan profilerade sig Sfp som ett laglighetsparti. Ändå kan man fråga sig om inte partiet valde att ta ställning för laglighet därför att lagen borde ha gett partiet rätt. Det är i partiets eget intresse att grundlagen, språklagen och kommunindelningslagen respekteras. Det som är bra för Svenskfinland är oftast även bra för Sfp, men internt torde partiet vara mera intresserat av strukturer som gynnar Sfp än av principer.
En inkorporering av Östersundom kunde för Sfp:s del ha varit en acceptabel lösning, om inkorporeringsen samtidigt hade tryggat så väl Sibbos jälvständighet som Östra Nylands förbunds fortbestånd. Det var även för Sfp viktigt att strukturgruppen kunde enas om Manninens kompromissförslag angående kommunreformen. Det är därför inte speciellt märkligt att Matti Vanhanen upplevde Sfp:s deltagande i förhandlingarna om Sibbo i juni 2006 som "mycket konstruktiva". Men just ramlagens krav på ett befolkningsunderlag på 20 000 invånare för hälsovården utgjorde en stötesten i Sibbofrågan.
Sfp har enhälligt stött Sibbo i Sibbofrågan. Även partiets ungndomsorganisation, Svensk ungdom inklusive SU i Helsingfors, har ställt upp för Sibbo. På bloggen "Helsingforspåverkarna", som är en blogg för SU i Helsingfors, har jag hittat tre inlägg som anknyter till Sibbofrågan. Fastän lokalföreningen är starkt emot inkorporeringen, verkas det här ses som en självklarhet att inkorporeringen ären del av KSSR-procesen. Kopplingen mellan Sibbofrågan och KSSR gäller dock huvudsaken ramlagens krav på befolkningsunderlag för organiseringen av primärhälsovården. Den 28 augusti publicerade SU på denna blogg ett inlägg med rubriken
"Kebabgryta och KSSR". Jag citerar ur inlägget:
För Helsingfors del består KSSR processen av Sibbofrågan som ännu inte blivit löst - men får vi Sibbo så får vi också en bit av Vanda (fast Vandaborna verkar inte så ledsna över det). På det hela taget verkar det ju som om resten av landet (trots vissa trilskande kommunfullmäktigen) ändå kan förhandla sig till sammanslagningar i motsats till storstan Helsingfors som tycker att det är okej att (lagstridigt) plocka åt sig russinen ur bullen...
Följande blogginlägg som berör Sibbofrågan publicerades den 3 september 2007 och har rubriken
"KSSR och svenska ödesfrågor". Jag återger här det första stycket:
SU:s förbundsstyrelse hade möte nu i helgen och diskuterade bland annat Kommun och servicestrukturen med riksdagsledamot Michaela Nylander. Helsingfors berörs som bekant inte egentligen av KSSR - förutom då Sibbofrågan! vilken gör Sibbos sits väldigt obekväm om Helsingfors får rätt att annekltera biten eftersom Sibbo då inte har det befolkningsunderlag på 20 000 invånare som krävs för att bibehålla en egen kommunal social- och hälsovård.
Den 15 januari 2008, samma dag som HFD tog sitt avgörande i fallet Sibbo, publicerades på den ovannämnda bloggen ett inlägg med rubriken
"Sibbo borde få specialstatus". Jag återger här största delen av inlägget:
- I skolan lärde sig jag att makten i vårt land är tre delad, men det kan man starkt tvivla på då HFD nu beslutat i enlighet med statsrådets förslag. Jag är ytterst besviken, säger Minna Lindberg förbundsordförande för Svensk Ungdom, och tillika Sibbobo.
Enligt kommunallagen är det endast med särskilt vägande skäl som en dylik annektering kan vara laglig.
- Att klassa samlingspartistiskt maktbegär som särskilt vägande skäl är ofattbart, konstaterar Lindberg.
Sibbo kommun sätts i en mycket komplicerad situation med tanke på att man nu inte ens på nära håll når inrikesministeriets 20 000 invånarantalsgräns med den stympade kommunen.
- Det finns inget annat alternativ än att inrikesministeriet nu ger specialstatus åt Sibbo, då man på detta vis plötsligt drar undan mattan för kommunen, menar Minna Linberg.
Med facit i hand kan vi notera att Sibbo först hamnade på finansministeriets jumbolista över kommuner som inte uppfyller ramlagens krav, men i maj 2008 ströks från listan och de facto fick specialstatus i egenskap av dispens från kravet på 20 000 invånare. (Se
"Ändamål. Den 12 maj 2008" och
"Exitkriterier. Den 27 maj 2008".) Därmed torde Sibbofrågan vara slutbehandlad för Sfp:s del.
Fallet Sibbo
Inlägg
