Ändamål. Den 12 maj 2008


Senaste vecka publicerade Sipoon Sanomat ingår en kolumn av Gustav Tallqvist. En svensk version av texten publicerades samtidigt i Borgåbladet under rubriken "Varför brådska med Sibbos generalplan?" I artikeln förundrar sig Tallqist dels över brådskan med generalplanen, dels över att man hålli fast vid planerna på en massiv tillväxt trots förlusten i konfliketn med Helsingfors. Jag återger här inledningen på Tallqvist artikel:

För några månader sedan förlorade Sibbo försvarskriget mot Helsingfors. Sibbos situation är ny och svår men öppnar också nya möjligheter. Men nu säges det att generalplanen med +35 000 år 2025 skall godkännas efter 6-8 veckor. Villiga markägare har som raska brandkårister ryckt ut för att placera inflyttare i tiotusental, mest på jungfrulig mark. Varför denna brådska? Hur gick det till egentligen?
I begynnelsen var lugnet. Sibbo ville växa med +2 procent per år. För generalplanen tog man år 2005 fram ett antal utvecklingsalternativ, bland vilka ett hette ung. "Med metro till Söderkulla". Då tjänade ändamålet att avslöja det dåraktiga i Helsingfors planer på metro till Sibbo och tiotusentals nya invånare.
Sen kom Helsingfors anfall. "Mera hyresbostäder och billigare!" var stridsropet för att bereda rum för 20 000 – 40 000 nya invånare i sydvästra Sibbo.
Väl beväpnat med scenariot "Med metro till Söderkulla" kunde Sibbo snabbt gå till motanfall och säga: OK för +40 000, men Sibbo kan göra det själv. Motanfallet fullföljdes med ett besvär till HFD, där Sibbo visade, att det redan inom den glesa huvudstaden finns tillräckligt redan planerad mark för den väntade befolkningsökningen. – Men vi vet alla hur det gick den 16.1 -08.

Man kan verkligen fråga sig vad som föranleder den fortsatta brådskan. Visst ställs det från finansministeriets sida krav på Sibbo (se "KSSR-kraven. Den 15 april 2008"), men vilka är egentligen dessa krav? Innan man i Sibbo tar förhastade beslut gällande generalplanen är det skäl att analysera bakgrunden till annekteringen - och utkastet till generalplan.

Apropå finansministeriets krav på Sibbo så har Christel Liljeström i kväll i Marocko skrivit ett blogginlägg där hon konstaterar att Sibbo inte mera finns med på den s.k. jumbo-listan. Jag återger här inledningen på inlägget:

I slutet av förra veckan beslöt kommun och servicestrukturprojektets (Paras) styrgrupp att Sibbo inte mera behöver finnas på s.k. jumbo-listan. I klartext betyder detta att politikerna på statsnivå har funnit trovärdighet i Sibbos förklaringar till hur social och hälsovården skall skötas i framtiden trots att kommunen är under 20 000 invånare.

I slutet på förra veckan fick jag också intrycket av minister Kiviniemi att landskapsförbundet inte behöver känna sig så pressat med fusion till Nylands Förbund. Ministern lät förstå att Paras projektet och kommunfusionerna är så viktiga nu att hon inte vill trampa kommuner på tårna med att göra impopulära beslut. Regionförvaltningen skall alltså få basera sig på kommunernas vilja och inte på Nylands Förbunds vilja att äta upp Östra Nylands förbund.

Månne inte ministrarna Vanhanen och Manninen före Helsingfors lade fram sitt förslag hade lovat Enestam eller Wallin att Östra Nyland får bestå mot att Sibbo avstår Östersundom till Helsingfors? Åtminstone hade Pajunen och Vapaavuori erbjudit att dra bort Helsingfors krav på en sammanslagning av Östra Nylands förbund med Nylands förbund mot att Sibbo frivilligt gick med på att avstå Östersundom till Helsingfors. Slutresultatet är kanske inte så illa för Sfp, men enskilda Sibbobor behöver inte acceptera eventuella överenskommelser på hög nivå.

Google+ Followers