Sibbo storskog. Den 23 maj 2007

Till skillnad från vissa lokala tidningar i Helsingfors har jag inte möjlighet att sitta på stadsfullmäktigemöten. Istället får jag vänta tills Helsingfors publicerat diskussionsprotokollen från fullmäktigemötena. Det senaste diskussionsprotokollet av relevans för Sibbofrågan är från mötet den 14 mars. Protokollet har funnits en tid på nätet, men vad jag minns har jag inte tidigare refererat till detta diskussionsprotokoll. Däremot citerade jag beslutsmeddelandet fån stadsfullmäktigemötet redan i blogginlägget "Relationerna till Helsingfors. Den 15 mars 2007". På mötet behandlades Otto Lehtipuus (grön) motion från den 30 augusti om skyddande av Sibbo storskog (Sipoonkorpi).

Fullmäktigemötet den 30 augusti var det första efter sommarpausen. Mycket tyder på att den gröna fullmäktigegruppens ordförande veckan före midsommaren hade kontaktat de gröna i Vanda och förmedlat det glada budskapet att nu finns det alla möjligheter att förverkliga en nationalpark i Sibbo storskog. Det gällde bara att stöda Helsingfors förslag till ny gränsindelning. Paradoxalt nog förutsatte planerna i praktiken att en stor del av Storskogen skulle förvandlas till tätort. För att dölja denna tråkiga baksida valde Helsingfors att ansöka om ett betydligt större område än vad Helsingfors egentligen var ute efter och torde ha lovats. Där de gröna velat jämföra Storskogen med Noux, förefaller man på samlingspartistiskt håll att betrakta skogen som en ostlig centralpark. Om det vittnar åtminstone benämningen Eastern Central Park, som stadsstyrelseordförandens make använt i sin kolumn i tidningen Töölöläinen.

På fullmäktigemötet uttalade sig endast Otto Lehtipuu och Kai Kalima om Lehtipuus motion. Sin stil trogen kom Kalima med osaklig kritik mot Sibbo. Kritiken hade ingenting med ärendet att göra. Lehtipuus inlägg är däremot upplysande. Så länge det inte finns några garantier på en inkorporering är Helsingforspolitikerna ovilliga att freda en del av sin skogsegendom. Varför skulle man ge bort sin egendom utan garantier på kompensation? Inför Helsingfors stadsfullmäktige gällde det för Lehtipuu plötsligt att intyga åhörarna om att initiativet till en nationalpark inte alls förhindrar att Helsingfors bygger en satellitstad i södra delarna av Sibbo storskog. Jag citerar ur Lehtipuus anförande:

Olen hyvin tyytyväinen, kun huomasin, että lautakuntien vastaukset tähän aloitteeseen ovat voittopuolisen myönteisiä. Niissä tunnustetaan Sipoonkorven merkitys ja todetaan, että ajatus tässä aloitteessa on paikallaan, mutta tämä alueliitoshanke on kesken ja kun tämä iso asia on ratkaisematta, niin myöskään tässä suojelukysymyksessä ei voitaisi edetä. ...

Ja jotta ei kenellekään salissa jää epäselvyyttä, korostan vielä sitä, että nämä Helsingin kaupungin omistukset, joita tämä aloite koskee, sijaitsevat sillä puolella tulevaa liitosalueen rajausta, joka tulee myös jäämään Sipooseen, hyväksyttiin mikä tahansa vaihtoehto alueliitokseksi. Eli kysymyksessä ovat ne meidän kiinteistöomistuksessamme, jotka ovat nimenomaan virkistyskäyttöön sopivia alueita. Ne rajautuvat näihin valtion jo suojelemiin alueisiin.

Som en en kompletering till mina två föregående blogginlägg "Valbidrag. Den 21 maj 2007" och "Helsingfors stadsplaneringsnämnd. Den 22 maj 2007" noterar jag att A-studion i kvällens sändning lyfte fram ett prov på kreativ valfinansiering. Samlingspartiet i Helsingfors säljer via Helsingin Elinkeinoelämän Kunnallispalvelu Oy annonsplatser till sin tidning, huvudsakligen till byggbolag. A-studion noterade att bostadsminister Jan Vapaavuoris specielmedarbetare Tatu Rauhamäki är VD för bolaget, vars huvudsakliga verksamhet är att arrangera seminarier. Rauhamäki, som varit viceordförande i stadsplaneringsnämnden, är även chefredaktör för den ovannämnda tidningen. Varför månne just platserna i stadsplaneringsnämnden är så åtrådda?