Guldmedaljer. Den 12 juni 2008

I gårdagens blogginlägg "Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008" förundrar jag mig över att Helsingin Sanomats ledarskribent Esko Nurmi så okritiskt ställer sig bakom Helsingfors stadskontors (och Nylandsd förbunds) åsikter. Man kan faktiskt fråga sig hur Nurmi hittat de citerade raderna ur HFD:s hundra sidor långa Sibbobeslut. Det ser nog ut som om någon breefat ledarskribenten innan han skrivit sin kolumn. Esko Nurmi har inte under eget namn tidigare just skrivit någonting om fallet Sibbo. - Fast man vet ju inte hur många anonyma ledare han skrivit om "Sibbofrågan". Undantaget är kolumnen "Sipoo, Stalin ja siirtoväki", som Helsingin Sanomat publicerade den 24 september 2006. (Se "Behövs det en språkstrid? Den 27 september 2006".) Här härleder Nurmi konflikten mellan Helsingfors och Sibbo till 1945. Jag citerar:

Sodan päätyttyä 1945 eduskunta sääti maanhankintalain luovutettujen alueiden evakkojen asuttamiseksi. 400000 karjalaista tarvitsi kodin.

Laissa määrättiin, että siirtoväki oli sijoitettava siten, että yksikielinen kunta ei muutu kaksikieliseksi eikä kaksikielisen kunnan enemmistö vaihdu. Rannikon ruotsinkieliset pitäjät - muun muassa Sipoo - varjeltiin siis tehokkaasti uudisasukkailta.

Lakia säädettäessä ja toteutettaessa kielikysymys nousi kokoaan suuremmaksi kiistelyn aiheeksi. Asutuskeskustelua on seikkaperäisesti kuvannut Keijo K. Kulha tutkimuksessaan Karjalaiset Kanta-Suomeen.

Siirtoväen välttäminen oli yksi edellytys sille, että Sipoo pystyi seuraavat vuosikymmenet paineenkestävästi elelemään omissa oloissaan.

Nurmis syn på Sibbo och Östra Nyland tycks präglas av en avoghet mot Svenskfinland eller svenskspråkiga i allmänhet. Det var ju inte Sibbo som stiftade lagarna om hur karelarna skulle placeras. För övrigt tog naturligtvis även Sibbo emot Karelare efter kriget. I gårdagens kolumn "Junalla Uuttamaata ristiin rastiin" ser Nurmi indirekt HELI-banan genom södra Sibbo som en faktor som försvårar markanvändningen i sydvästra Sibbo. Kanske för att östbanan här kolliderar med östmetron? Inte heller har Nurmi förståelse för Sibbos planer på att satsa på axeln Talmo-Nickby, utan framhåller att "Uudenmaan liitto - ja Helsinki - katsovat, että Sipoo painottaa asutuksessa liikaa pohjoista Nikkilä-Talma-suuntaa eteläisen akselin kustannuksella." (Tänk vad Nurmi är väl breefad!) Lika väl skriver Nurmi om det nya förslaget, enligt vilken järnvägen österut skulle gå via Kervo, Nickby och Kullo, att "Uusi HELI:n reittivaihtoehto ... sopisi entistä huonommin Porvoon suunnan paikallisliikenteelle."

Nurmi har insett betydelsen av järnvägar. I sin artikel "Sipoo, Stalin ja siirtoväki" förklarar Nurmi skillnaden mellan Sibbo och Kyrslätt just med järnvägen som går genom Kyrslätt. Jag citerar:

Esimerkiksi Kirkkonummelle kävi toisin, vaikka sekin oli alun perin ruotsinkielinen. Martti Favorinin tutkimus Kirkkonummi - kasvun ja muutoksen vuodet ilmestyy myöhemmin tänä syksynä. Siinä tekijä kirjoittaa: "Mikä olisi tänä päivänä Kirkkonummen tilanne ilman vuonna 1903 avattua rantarataa ja Porkkalan vuokra-aluetta 1944-56? Todennäköisesti se kuuluisi pääkaupunkiseutuun, mutta lähes yhtä löyhästi kuin Sipoo 2000-luvun alussa."

Rantarata lisäsi yhteyksiä ulkomaailmaan. Porkkalan palautus puolestaan avasi tien suurille, pääosin suomenkielisille työpaikoille. Entiselle vuokra-alueelle sijoitettiin Upinniemen varuskunta. Sinne rakennettiin Suomen Sokerin ja Suomen Kaapelitehtaan tuotantolaitokset. Jo vuoden 1970 väestönlaskennassa Kirkkonummella oli selvä suomenkielinen enemmistö.

Den 23 januari publicerade Helsingin Sanomat en annan artikel där Sibbo jämfördes med Kyrkslätt. Artikeln, vars författare heter Riitta Astikainen, har rubriken "Kirkkonummi kehittyi toisin kuin Sipoo". Även här noteras betydelsen av kustbanan. Att byggnadsbolag ägde mark i östra Kyrkslätt noteras däremot endast i förbifarten. Jag citerar:

Kirkkonummi ja Sipoo olivat alun perin molemmat maalaiskuntia, joissa valtaa pitivät ruotsia puhuvat tilalliset. Sen jälkeen tiet ovat eriytyneet.

Kirkkonummesta on tullut voimakkaasti kasvava pääkaupunkiseudun osa, kun taas Sipoo on halunnut eristäytyä ja pysyä maaseutumaisena. Miksi näin on käynyt?

"Ihan ratkaiseva oli Porkkalan vuokrakausi. Kaksi kolmasosaa Kirkkonummesta oli Neuvostoliiton hallinnassa. Kun alue saatiin takaisin 1956, kaikki ruotsinkieliset suurtilalliset eivät enää halunneet lunastaa tilojaan takaisin", kuvaa Kirkkonummen kaavoitusarkkitehtina 1990-luvun alusta vuoteen 2005 toiminut Leena Tuokko.

Tarjolla oli isoja maa-alueita, joita helsinkiläiset teollisuusyritykset himoitsivat. Kunta otti tehtaat vastaan hyvin tietäen, että se kääntäisi kielisuhteet.

Suomen Kaapelitehdas ja Töölön Sokeritehdas perustivat tuotantolaitoksensa kuntaan. Upinniemen varuskuntakin tuli yksityisen maanomistajan entisille maille. "Iso osa tehtaiden työntekijöistä oli ruotsinkielisiä, mutta hirveästi heitä muutti myös Itä-Suomesta", Tuokko kertoo.
...

Ratkaisu tapahtui 1990-luvun alussa. Silloin Kirkkonummi erosi pääasiassa ruotsinkielisestä Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitosta ja liittyi Helsingin seutukaavaliittoon.

Kielipolitiikkaakin ratkaisuun Tuokon mukaan liittyi, mutta eniten vaikutti se, että ihmiset kävivät töissä Helsingissä ja Espoossa.

"Ei haluttu isoa erämaata Espoon reunalle. Oli hirveän tärkeää saada se suunta toimimaan. Tajuttiin, että ollaan osa isompaa kokonaisuutta."

Kunta oli pitkään jarrutellut asuntorakentamista Espoon rajan pinnassa Sundsbergissa ja Sarvvikissa, missä rakennusliikkeet omistivat maata.

Dagens stora nyhet är att Helsingfors stad idag på Helsingforsdagen har tilldelat Matti Vanhanen guldmedalj för hans verksamhet till fromma för Helsingfors. (Se Helsingin Sanomats notis "Matti Vanhanen palkittiin Helsinki-mitalilla" med diskussion.) Även Helsingin Sanomats ledarskribent Kimmo Himanen tilldelades Helsingfors guldmedalj. I fjol fick Hannes Manninen Helsingforsmedaljen.

Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008

På ledarsidan i dagens Helsingin Sanomat ingår en kolumn med rubriken "Junalla Uuttamaata ristiin rastiin". Artikeln är skriven av ledarskribenten Esko Nurmi, men den kunde nästan lika bra vara skriven på Helsingfors stadskontor - för ett par år sedan. Artikeln börjar visserligen med en jämförelse mellan Ideaparkprojektet i Nummela och de nedlagda planerna på ett köpcentrum i Östersundom. En stor del av artikeln handlar om östmetron och andra (alternativa) planer på spårvägsbörbindelser i östlig riktning. Till sist drar Nurmi slutsatsen att Östra Nylands förbund bör sammanslås med nylands förbund.

Kolumnen torde vara skriven med anledning av projektet METKA, som presenterades igår. METKA omnämns dock inte i kolumnen, men istället har tidningen publicerat en skild artikel med rubriken "Selvitys: Metropolin asukkaat keskitettävä raiteiden varrelle". Även Esko Nurmis kolumn handlar i hög grad om kollektivtrafik på räls. Jag citerar:

Uudenmaan liitto - ja Helsinki - katsovat, että Sipoo painottaa asutuksessa liikaa pohjoista Nikkilä-Talma-suuntaa eteläisen akselin kustannuksella.

Maakunta- ja yleiskaavahankkeiden ristiriitaisuudet ovat kouriintuntuvimmat raideliikenneyhteyksissä.

Sipoo siis suosittaa Nikkilän kautta kulkevan vanhan Kerava-Porvoo-radan paikallisliikenteen käynnistämistä. Itä-Uudenmaan maakuntakaavassa keskeinen joukkoliikennevaraus on Helsingistä Itä-Suomeen madollisesti rakennettava rantarata, HELI. Sen voimassa oleva varaus kulkee Porvoon moottoritien viertä.

HELI:n toteutuminen on hyvin kaukana verrattuna Helsingin metron jatkumiseen idän liitosalueelle.

Itä-Uudenmaan maakuntakaavan raideliikennepulma on se, että lähivuosina rakennettavalle metro-osuudelle ei ole osoitettu jatkomahdollisuutta Porvoota kohti. Ei ole yksin Helsingin kanta, että seudun ja Uudenmaan yhdyskuntarakenteessa pitäisi rannikkoa myötäilevän akselin vahvistua. Helsingin uutta liitosaluetta suunniteltaessa pitäisi olla käsitys myös nauhan jatkumisesta.

Suunnitelmien yhteensovittamisen vaikeutta lisäsi vielä keväällä ehdotettu uusi linjaus HELI-radalle. Lausuntokierroksella olevassa Ratahallintokeskuksen esisuunnitelmassa on vaihtoehtona Kerava-Kulloo-linja, kun vanha vaihtoehto on radan erkaantuminen pääradasta Tapanilassa. Suunnitelmaan kuuluu myös kaukojunien koukkaus Helsinki-Vantaan lentoaseman kautta.

Uusi HELI:n reittivaihtoehto helpottaisi Helsingin ja sen uuden liitosalueen maankäyttöä mutta sopisi entistä huonommin Porvoon suunnan paikallisliikenteelle. Metro tai sen jatkeeksi tuleva kevyempi raideliikenne yhdistäisi Helsingin ja Porvoon paljon paremmin.

Det är lustigt att man på Helsingin Sanomat föreställer sig att metron kunde förbinda Borgå med Helsingfors och därtill bättre än en snabb järnvägsförbindelse. Överborgmästare Jussi Pajunen föreslog visserligen i februari att metron skall sträcka sig ända till Borgå (se "'Metro' till Borgå. Den 29 februari 2008"), men det finns knappast någon sakkunnig som tagit Pajunens förslag på allvar. Förslaget på en "lättare" fortsättning på metron är direkt komisk. Här torda man syfta på snabbspårvagn. Stationer för snabbspårvagnar är billigare att bygga än metrostationer och stationerna eller hållplatserna kan dämed placeras tätare, men det betyder att snabbspårvagnar normalt är långsammare än metrotåg. Redan en vanlig metroförbindelse skulle vara alldeles för långsam för att här vara ett konkurrenskraftigt alternativ.

I generalplanen för Vanda har man faktiskt reserverat en förlängning av metron i form av snabbspårvagnslinje från Mellungsbacka till Håkansböle. Orsaken till att man här gått in för "lättare rälstrafik" istället för den metrolinje till Håkansböle som finns inritad i landskapsplanen är att östmetron inte flera gånger kan förgrenas. Sibbometron är alltså ett hinder för metrolinjen till Håkansböle, men kanske kunde man istället dra spårvagnslinjen över Westerkulla gård och åkrarna i Västersundom och vidare några mil till Borgå.
Nurmis kolumn innehåller även intressanta synpunkter när det gäller planläggningen i allmänhet. Jag citerar:

Kun Helsingin kaupunki tekee liitosalueelle yleiskaavan, se pääsee ohittamaan suunnittelussa maakuntakaavavaiheen. Prosessi nopeutuu. Virkamiestasolla on viritelty yhteistyötä Vantaan ja Sipoonkin kanssa. Näin saataisiin suunnitelmiin jatkuvuutta yli kuntarajojen. Vantaa on valmis lisäämään asutusta itäisiin osiinsa, joten yhteinen yleiskaavatyö sopii sille. Sipoon poliitikot empivät kaavakompusta valloittaja-Helsingin kanssa, vaikka kyse olisi lähinnä virkistysalueiden kehittämisestä, tarkemmin sanottuna Granön saaresta.

Att Helsingfors i sin generaplan för sydvästra Sibbo inte skulle behöva ta hänsyn till någon landskapsplan är ett intressant påstående. Påståendet är även ironiskt med tanke på att Nurmi inleder sin artikel med att notera betydelsen av landskapsplaner. Påståendet om Vandas vilja att bygga bostäder i stadens "östra delar" står i total konflikt med den generalplan för Vanda som godkändes för ett halvt år sedan. Att Nurmi lyfter fram Granö är intressant med tanke på det omåttliga intresse som Helsingfors och speciellt Kai Kalima har visat för Granö, som utredningsman Pekka Myllyniemi på grund av missförstånd lämnade utanför sitt förslag. (Se t.ex. "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007" och "Proportionalitetsprincipen. Den 10 november 2007".) I Helsingfors stadsstyrelses utlåtande (från 2007) över utkastet till generalplan för Sibbo heter det att "Granön alue, joka nyt ei sisälly kunnan yleiskaavaluonnoksen aluerajaukseen olisi voitu merkitä taajamatoimintojen käyttöön." Om Helsingfors bara ville utveckla sina 130 hektar på Granö som rekreationsområde hade det knappast varit så viktigt att området inkorporerats med Helsingfors. Vad jag vet brukar rekreationsområden inte markeras som "områden för tätortsfunktioner".

Som stöd för åsikten att Östra Nylands förbund bör gå samman med Nylands förbund citerar Nurmi ur HFD:s Sibbobeslut. Jag citerar vidare:

Hylätessään alueliitoksesta tehdyt valitukset viime tammikuussa korkein hallinto-oikeus totesi, että "Helsingin seudun asuntorakentamisen, liikenneyhteyksien ja elinkeinoelämän kehittämistä maakuntakaavoituksen avulla heikentää se, että Sipoon kunta kuuluu eri maakuntaliitoon kuin muut Helsingin seudun kunnat".

Här upprepar HFD nästan ordagrant texten ur Myllyniemis "utredning", som i sin tur härstammar från Helsingfors stadskontor. När Nurmi ser det som en fördel att Helsingfors "pääsee ohittamaan suunnittelussa maakuntakaavavaiheen" avslöjar han att landskapsplanen endast är viktig för områden där Helsingfors inte har planeringsmonopol. Problemet är inte att Sibbo hör till en annat landskapsförbund än "övriga kommuner i Helsingforsregionen". Problemet är att Sibbo hör till ett landskapsförbund där Helsingfors inte kan diktera hur landskapsplanen skall se ut.

METKA. Den 10 juni 2008

Miljöministeriet och Nylands förbund har idag publicerat eller snarare presenterat METKA-rapporten "Hållbar struktur inom metropolområdet". METKA torde stå för "metropolialueella kestävä aluerakenne", men lite misstänksam blir man då projektet presenteras av Tapani Mäkinen och Jan Vapaavuori. METKA-modellen motiveras nu speciellt med klimathotet, men förslaget till en "hållbar regionstruktur" hade sett likadan ut utan klimathotet. Visst är METKA-modellen miljövänligare än vissa andra modeller, men Helsingfors har även andra än ekologiska motiv bakom modellen.

METKA-projektets definition av Helsingfors metropolområde skiljer sig från OECD:s definition så till vida att även Kymmenedalen här inkluderas i "metropolområdet". METKA-modellen innebär en "centraliserad struktur", men samtidigt som man utvecklar bestående centralorter står METKA-modellen för "nätverk både mellan de största stadscentra och hierarkiskt mot lokala centra". Enligt vad jag läser ut ur kartan ovan tar man här inte hänsyn till behovet av ekologiska korridorer. I pressmeddelandet "Radanvarren virheistä opittava Helsingin itäkasvussa" från den 29 april 2004 är Naturskyddsförbundet på en helt annan linje när det gäller "korridorerna" längs spårvägar och motorvägar. (Se "Östbanan kolliderar med östmetron. Den 18 maj 2008".) För övrigt tycks man på kartan över METKA-modellan i Östersundom ha lyckats tränga in så väl en metrolinje som en ordinär järnväg, fastän Östersundom i detta sammanhang är ett högst obetydligt område. Även i övrigt har naturskyddsförbundet en helt annan uppfattning om en hållbar utveckling i "metropolområdet" än vad arbetsgruppen bakom METKA har kommit fram till. Jag citerar ur naturskyddsförbundets utlåtandet "Sisäasianministeriölle Helsingin seudun kehittämisestä" från den 31 mars 2005:

keskittämispolitiikka oli tyypillistä "modernin" teollisuusyhteiskunnan vaiheelle.

Jo nyt Suomessa tosiasiallisesti vallitseva "postmoderni" jälkiteollinen tieto- ja palveluyhteiskunta voi kuitenkin toimia aikaisempaa hajautetummin entistä tasapainoisempien aluekeskusten verkostojen kautta.

Yhteiskunnan perusrakenteen muutos antaa uusia mahdollisuuksia valtakunnallisesti tasapainoisen aluepolitiikan paluulle ja alueellistamiselle.

Tämä on erityisen tärkeää, koska kaiken keskittyminen pääkaupunkiseudulle aiheuttaa sosiaalisia ja taloudellisia ongelmia ruuhkautuvan pääkaupunkiseudun lisäksi ympäryskunnissa ja tyhjenevässä muussa Suomessa.
...

- Sipoolla ja Itä-Uudellamaalla on omat pääkaupunkiseudusta poikkeavat erityispiirteensä. Niistä ei saa tehdä Helsingin kolonioita. Niiden on sallittava kehittyä omaan suuntaansa, esimerkiksi Porvoon ja Kuuma-kuntien suuntaan.
- Etelä-Suomessa Helsingin dominoiman "metropolin" sijasta on kehitettävä laaja vahva talousalue aluekeskusten verkostona Porista Lappeenrantaan. Tässä suhteessa Etelä-Suomen liittoumasta voidaan oppia paljon.
- Valtakunnallisen aluekeskusverkoston kehittymistä on vauhditettava alueellistamalla valtion toimintoja Helsingin ulkopuolelle. Tässä suhteessa lakiesityksen vanha pääkaupunkikeskeinen henki on voimakkaassa ristiriidassa hallituksen yleisen aluepolitiikan kanssa.
...

- Sipoon ja muun Itä-Uudenmaan itsenäisyys ja omaehtoinen kehitys on turvattava.
- Sisäasianministeriön on suunnattava aluepolitiikka "metropolista" tasapainoisempien aluekeskusten verkostoon Uudellamaalla, Etelä-Suomessa ja koko maassa.

Politisk kultur. Den 9 juni 2008

senaste nummer av Medborgarbladet inår en text med rubriken "Rättvist i kommunalvalet". Artikeln innehåller ingenting nytt, men jag citerar ändå:

Kommunalvalet kommer för sfp:s del att präglas av det rättvisemärke sfp nu tagit i bruk.
– För att ta ett typiskt exempel som vi alla kommer ihåg: tvångsannekteringen av Sibbo kan aldrig få sfp:s rättvisemärke. Den strider mot sfp:s och många människors rättviseuppfattning.

Det hör till det demokratiska systemet att partier som står bakom orättvisa beslut eller beslut som bara annars ogillas av väljarna kan bestraffas i kommande val. Fallet Sibbo torde lika väl inte medföra att övriga partier i kommunalvalet förlorar massivt med röster till Sfp. Dylika effekter av fallet Sibbo kan på sin höjd iaktas i Sibbo, där Samlingspartiet just nu är ett föga populärt parti.

Själv är jag inte så upprörd över statsrådets "orättvisa" Sibbobeslut i sig. Det som främst upprör mig och som ger mig motivation att fortsätta skriva denna blogg är sättet på vilket beslutet bereddes och sedan godkändes av högsta förvaltningsdomstolen.

Fallet Sibbo visar att den politiska kulturen från Kekkoneneran lever kvar. Jag tror inte att Sfp har makten att ändra på denna konsensuskultur, där nyckelpersoner i det fördolda kommer överens om viktiga beslut innan besluten officielt börjar beredas. Däremot skulle medierna ha makt att förnya den politiska kulturen, vilket härvan kring valfinansieringen visar.

Regeringsparti. Den 8 juni 2008

Stefan Wallin lyfte i sitt tal vid Sfp:s partidag i Åbo igår än en gång fram fallet Sibbo. Jag citerar ur talet:

Under den pågående valperioden har grundläggande värderingar ställts på prov – också sådana vi trodde att saknade politisk prislapp. För ett knappt år sedan mättes värdet på den kommunala självbestämmanderätten när Helsingfors stads annektering av Sibbo fick sin politiska välsignelse.

Här är repetition på sin plats – eftersom det också handlar om viktig politisk konsumentupplysning: Svenska folkpartiet, rättspartiet, var det enda parti som på alla nivåer hade samma åsikt: i Sibbo, i Helsingfors, på landskapsnivå och i regeringen. Vi sade nej till tvångsannekteringen. Och det är vi stolta över.

Ett regeringsparti bär i princip det politiska ansvaret för regeringens beslut. På sätt och vis agerar Sfp nu som ett oppositionsparti när det gäller Sibbobeslutet. Eftersom Sibbobeslutet var ett administrativt beslut, bär regeringen dock inte kollektivt ansvaret för detta beslut. De ministrar som meddelade avvikande åsikt bär inte heller juridiskt ansvar för beslutet. Själv skulle jag gärna se att Sfp inte bara tog åt sig äran över att ha försvarat den kommunala självbestämmanderätten i Sibbofrågan. Sfp kunde gärna även hjälpa till att uppmärksamma myglet som resulterade i att så väl statrådet som HFD goodkände annekteringen. Men det är kanske för mycket begärt av ett regeringsparti.

Boxningspartner. Den 7 juni 2008

I fallet Sibbo finns det många bakkgrundskrafter, men det är främst två personer som lånat sitt ansikte åt konflikten mellan Helsingfors och Sibbo: Jan Vapaavuori och Christel Liljeström. I en pro gradu avhandling som nyligen lämnats in för granskning vid Joensuun yliopisto är det även just Vapaavuori och Liljeström som lyfts fram som representanter för respektive part i konflikten. När det begav sig var båda styrelseordförande i respektive kommun eller stad. Senare har Vapaavuori befodrats till inofficiell metropolminister och en garant för att regeringen Vanhanen II inte försummar "metropolpolitiken". Frågan är om Vapaavuori med sitt brottsregister hade kommit så här långt utan konflikten med Sibbo. Även Liljeström har sedan Helsingfors lade fram sitt förslag till ändring i kommunindelningen fått nya fötroendeuppdrag. För ett år sedan valdes hon till Svenska folkpartiets viceorförande och före det hade hon fått överta Eva Biaudets post som styrelsemedlem i Finlands kommunförbund. Båda uppdragen har Liljeström för övrigt innahaft förut, 1995-1997 respektive 2000-2004.

Själv är jag mera intresserad av Liljeströms uppdrag som Sfp:s representant i Kommunförbundets styrelse. Jag vet inte hur det gått till då Liljeström tog över Biaudets plats i styrelsen. Bakgrunden är att Biaudet flyttade til Wien, men det var kanske inte på förhand givet att just Liljeström skulle ta över hannes plats? Det intressanta i sammanhanget är Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Var man från Sfp:s sida medveten om denna roll då Liljeström tog över efter Biaudet? Min gissning är att man inte helt hade sett sambanden, men att Liljeströms styrelseuppdrag lika väl kan ses som en markering.

Finlands kommunförbund representerar landets kommuner och städer och bevakar således kommunernas intressen. I fallet Sibbo kunde Sibbo lika väl inte räkna med stöd från kommunförbundet. Tvärtom ställde Kommunförbundets jurister upp med nya tolkningar av kommunindelningslagen, som skulle möjliggöra en inkorporering av sydvästra Sibbo. Att Hannes Manninen hoppades på att en toppjurist från Kommunförbundet skulle ställa upp som kommunindelningsutredare i Sibbofrågan visar att Kommunförbundets ledande jurister redan sommaren 2006 hade lovat stöda en inkorporering. Att inrikesministeriet vidtalade Finlands Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden, Kari Prättälä att stöda Pekka Myllyniemi i hans utredning visar tydligt på vilken sida Kommunförbundet stod i konflikten. (I inlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" har jag föreslagit att Prätälä rent av skrev den viktigaste delen av Myllyniemis rapport.) Att sedan Prättäläs underställda, ledande jurist Heikki Harjula i egenskap av tillfälligt förvaltningsråd deltog i HFD:s avgörande i fallet Sibbo är pricket på i:et, som borde kunna leda till att HFD måste återbryta sitt beslut.

I ett flertal blogginlägg har jag förklarat Kommunförbundets roll i fallet Sibbo med att Kommunförbundet offrade Sibbo för att Helsingforspolitikerna och socialdemokraterna skulle stöda Manninens och Kommunförbundets förslag till kommunreform och ramlag. Helsingfors intressen var huvudsakligen ekonomiska. Man torde ha avstått från kravet på sydvästra Sibbo, om man i kommunreformen hade tagit med en ändring av statsandelarna i beskattningen eller tvångssammanslagningar av små och svaga kommuner. Därför handlar fallet Sibbo i grunden inte om en konflikt mellan Helsingfors och Sibbo, persioniferad av Vapaavuori och Liljeström. Denna konflikt är bara skuggboxning jämfört med den egentliga boxningsmatchen. I verkligheten handlar fallet Sibbo om en konflikt mellan staten (eller regeringen) och Sibbo kommun, vilket fallet Sibbo rent juridiskt även är. Här representeras regeringen inte i första hand av metropolministern, som inte satt med i Vanhanens första regering. Istället är det Matti Vanhanen själv som innehar huvudrollen. Han skydde inga medel att rädda sin regering och sin egen roll som "Europas president" under den andra halvan av år 2006. Vanhanens roll illustrerades väl av bilden ovan, som publicerades i nättideningen Nettisanomat den 28 juni 2007.

Berlusconi. Den 6 juni 2008

Senaste vecka publicerade Sipoon Sanomat en intervju med Kervos egen Berlusconi, Eero Lehti. Eero Lehti är riksdagsledamot för Samlingspartiet, stadsfullmäktigeordförande i Kervo och ägare av Taloustutkimus Oy och mediekoncernen Suomen Lehtiyhtymä, som bl.a. äger Sipoon Sanomat, Keski-Uusimaa, Uusimaa, Länsi-Uusimaa, Nurmijärven Uutiset och Helsingin Uutiset. (Se "Sipoon Sanomat och Suomen Lehtiyhtymä. Den 10 augusti 2007".) Rubriken på intervjun med Lehti är "Sipoo ja Kerava voisivat Eero Lehden mukaan yhdistyä".

Dagstidningar måste få ha uttalade politiska linjer, men det sätt på vilket Lehtis tidning Helsingin Uutiset/ Vantaan Sanomat åren 2006 och 2007 propagerade för en annekteringa av sydvästra Sibbo har föga med politisk linje att skaffa. Det hela är högst problematiskt med tanke på att Lehti själv är en rikspolitiker, som deltar då Samlingspartiet drar upp sina strategiska riktlinjer. Lehtis eget intresse i fallet Sibbo torde främst ha gällt att i Sibbofallets kölvatten dra igenom en ändring av kommunindelningen mellan Kervo, Träskända och Tusby. Trots att Sibbo blev ett prejudikat speciellt för Helsingforsregionen, ser den senare föreslagna ändringen i kommunindelningen just nu högst osannolik ut. Kervo hade även varit intresserat av delar av Sibbo, men dylika anspråk kunde ha försvårat inkorporeringen av sydvästra Sibbo med Helsingfors.

I intervjun i Sipoon Sanomat föreslår Lehti alltså Sibbo sammanslås med Kervo. Speciellt realistiskt är detta förslag inte, då även Helsingfors har ett dylikt intresse. Då det gäller bakgrunden till den aktuella inkorporeringen kommer Lehti med ett vilseledande påstående:

- Kasvulle pitää antaa tilaa, muuten käy kuten Sipoolle on käynyt. Kuntarajojen siirtoon ei tarvita sotia, vaan ne ovat hallinnollisia päätöksiä.

I verkligheten var statsrådets beslut i Sibbofrågan högst extraordinärt. Det torde även Lehti numera förstå.

I blogginlägget "'En oerhörd utvecklingspotential'. Den 30 september 2007" föreslog jag att Samlingspartiet i Helsingforsregionen hade ingått en "Molotov-Ribbentroppakt", enligt vilken Kervo och Träskända skulle få Tusby eller delar av Tusby medan Helsingfors (och Vanda) skulle få Sibbo eller delar av Sibbo. Jag noterade även att samarbetet inom Samnlingspartiet i Helsingforsregionen inte längre verkade fungera, eftersom man från Helsingfors sida inte längre stödde Kervos och Träskändas planer på att inkorporera delar av Tusby. I gengäld tog Erro Lehti bort sitt stöd för Helsingfors krav på sydvästra Sibbo. (Å andra sidan svarade Lehti, liksom nästan alla nyländska riksdagskandidater, redan i mars 2007 i föreningen För Sibbos enkät att han inte stöder Helsingfors strävan att tvångsannektera sydvästra Sibbo, medan han var "delvis av annan åsikt" gällande påståendet "Helsingfors bör utvidgas österut till Sibbo" i Yles valmaskin.) En annan förlaring till Lehtis inställning i Sibbofrågan är att han - trots att han misstänkts för miljöbrott på Hitis - är en vän av Sibbo Storskog. Oberoende av vad som ligger bakom de försämrade relationerna tycks Lehti fortfarande ha svårt att komma överens med Jan Vapaavuori. När Helsingfors i enlighet med bostadsministerns riktlinjer skulle grunda stödbostäder vid Backasgatan 56, köpte Lehtis bolag Taloustutkimus Oy upp fastigheten. (Se Helsingin Sanomats artikelar "Taloustutkimuksen talokauppa vesitti asuntolahankkeen" från den 28 maj och "Asunnottomien taloissa on naapurit otettava huomioon" från den 1 juni.) Eller vad sägs om Lehtis blogginlägg "Ideapark, Sukari ja Vapaavuori" från den 28 maj? Jag citerar:

Suomessa vallitsee edelleenkin 60-lukulainen, DDR:läinen normisto yhteiskuntasuunnittelussa. Sen mukaan suurissa kauppakeskuksissa pitäisi käydä junalla ja sieltä ostettavat tuotteet kuljettaa myös linja-autolla tai muulla julkisella kulkuneuvolla kotiin.
...

Se, joka luulee, että Suomessa on järkevää toimia pelkkien julkisten liikenneratkaisujen varassa, ei elä tätä päivää. ... Suunnitteluparametrit ympäristöministeriössä ovat mielestäni 30 vuoden takaa, jolloin kodeissa ei ollut kunnon kylmätiloja ja ihmiset tekivät 3-5 kertaa viikossa päivittäiset ruokatavarahankinnat. Ne ajat ovat takanapäin ja toivottavasti eivät myöskään koskaan enää palaa.

Lehti stöder alltså på sin blogg i likhet med Matti Vanhanen Sukaris Ideapark-planer, men till skillnad från Vanhanen lär Lehti inte ha fått några pengar från Kehittyvien maakuntien Suomi. Det behövdes inte heller. Av Lehtis valbudget i senaste riksdagsval kom hela 110 000 € via Lehtis egen stödförening Hyvinvoiva yhteiskunta ry.