Utgångspunkt. Den 1 mars 2009

I gårdagens inlägg "Rapport om huvudstadsregionen. Den 28 februari 2009" skrev jag om rapporten "Helsingforsregionen: Vad är problemet? Vad bör göras?", som professor emeritus Henry Bäck skrivit för tankesmedjan Magma. Hufvudstadsbladet har idag i ett ledarstick med rubriken "Nätverk ersätter inte demokrati" uppmärksammat Bäcks "sammanställning av 2000-talets olika initiativ kring huvudstads- och Helsingforsregionens förvaltning". Becks presentation av sina slutsatser kan även ses som video från ett "lunchseminarium", som Magma ordnade tidigare i veckan.

I sin rapport säger Bäck att urban sprawl vanligen innebär att den funktionella regionen växer över de administrativa gränserna, vilket medför svårigheter att planera och reglera verksamheter, och att detta problem har varit utgångspunkten för kraven att inkorporera delar av Sibbo i Helsingfors stad. Bäck har rätt så till vida att möjligheterna att motverka urban sprawl eller det så kallade Nurmijärvifenomenet var en officiell motivering till inkorporeringen. I ett plagierat stycke i Pekka Mylyniemis rapport hävdas det även att de administrativa gränserna förhindrat utvecklingen vid "gränsen mellan Sibbo och Helsingfors". Enligt Myllyniemis rapport - eller den utredning som utredningsmannen plagierat - har denna gräns inte i sig föranlett en oönskad spridning av samhällstrukturen. Tvärtom har kommungränserna här delvis förhindrat den funktionella regionen från att växa över de administrativa gränserna. Problemet med urban sprawl förekommer, enligt utredningarna, istället norr och väster om Helsingfors.

Hufvudstadsbladet har på kvällen publicerat en artikel med rubriken "Jätteköer till hälsovården".

Fallet Sibbo