Rättskipning. Den 28 augusti 2009

I över tre år har jag avreagerat mig genom att skriva blogg om fallet Sibbo. Jag är fortfarande upprörd, men inte över exakt samma saker som då jag inledde mitt bloggande. Först var jag upprörd över Helsingfors otroligt fräcka förslag, men förslaget vidsade sig senare vara en bluff. Idag är jag mera upprörd över att man bluffade än över förslaget i sig. Jag är upprörd över helsingforspolitikernas agerande och över att regeringen inte stoppat översitteriet Jag är även upprörd över att politiker i Sibbo utnyttjat lögner och förtal för egna politiska syften. Fult och falskt spel hör dock till politiken. I grunden är det väl inte så stor skillnad mellan politiken i dagens Helsingfors och politiken i Florens under Machiavellis tid. Politiker förväntas syssla med maktpolitik, medan rättsskipningen är en uppgift för domare.

I själva verket är jag alldeles speciellt upprörd över hur högsta förvaltningsdomstolen behandlade fallet Sibbo. Inte för att jag tidigare haft några illusioner om en politiskt oberoende (högsta) förvaltningsdomstol. Formellt har medborgare dock rätt att överklaga statsrådets beslut. Detta är även ett krav från europeiskt håll. När Helsingfors förvaltningsdomstol inte gav enskilda Sibbobor rätt att besvära sig över Helsingfors stads initiativ hävdades det att medborgarnas rättskydd är tryggat emedan det går att besvära sig över statsrådets beslut till HFD. I verkligheten behandlade HFD dock inte de besvär som enskilda medborgare gjorde mot statsrådets beslut i Sibbofrågan. Domtolen lyfte bara fram de svagaste argumeneten i några enstaka besvär. De som besvärade sig blev bedragna och borde åtminstone få rättskostnaderna ersatta.