Som barn fick jag lära mig att inte utan orsak ropa "hjälp" på badstranden eller på sjön. Inte heller skulle man blåsa i visselpipan som sitter fäst i flytvästen. Tanken var kanske i första hand att inte i onödan oroa och besvära folk i, men det finns ett viktigare skäl att inte utan orsak signalera nöd: Om man kallar på hjälp då hjälp inte behövs tas tas verkliga nödrop inte på allvar. Resonemanget kan utvidgas. Missbruk av starka ord gör att superlativen inte räcker till då de verkligen finns skäl för orden.
Det är inte alls ovanligt att en förlorad part efter en rättsprocess talar om justitiemord. Kanske förekommer det verkligen domar som är berättigade att betraktas som justitiemord. Oftast torde det dock handla om att en part är låst i sitt eget perspektiv och har bristande kunskaper i juridik. Ibland använder även försvarsadvokater benämningen "justitiemord" som ett kraftord, då de är besvikna över en dom och kanske uppriktigt anser att bevismaterialet var bristfälligt.
Efter HFD:s dom i fallet Sibbo var det många som talade om justitiemord. Jag skrev själv ett blogginlägg med rubriken "Justitiemord. Den 18 januari 2008". Före HFD:s avgörande otaliga spaltmetrar skrivits om fallet Sibbo. HFD:s avgörande fick däremot inte mycket publicitet. Istället uppfattades det allmänt som en avslutning på ett utdraget tvistemål. Tidigare hade Jussi Pajunen jämförts med Hitler och inkorporeringen av sydvästra Sibbo med annekteringen av Karelen. Det är kanske inte så konstigt att medierna inte reagerade på anklagelserna om justitiemord. Ett justitiemord i egentlig bemärkelse kunde det ju inte heller handla om, då ingen av HFD formellt dömdes skyldig. Där till ställde Kommunförbunds direktör för juridiska ärenden Kari Prättälä upp som en skenbart oberoende expert och försvarade HFD:s avgörandet i medierna. Jag hävdar dock att HFDs handläggning av fallet Sibbo utgör det värsta myglet i hela härvan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar