Min hembygds heliga namn. Den 27 oktober 2006

Forskningscentralen för de inhemska språken säger att sammansatta kommunnamn absolut bör undvikas då kommuner slås ihop till följd av kommunreformen. (Se Vasabladet.) Motiveringen är den samma som till varför ett barn inte kan få till efternamn ett dubbelnamn bestående av båda föräldrarnas efternamn. Enligt forskningscentralens utlåtande över kommunnamnen bör vid en kommunsammanslagnimng det namn som har djupare historiska rötter bli gällande, men inkörda stadsnamn skall gå före gamla sockennamn. Forskningscentralen för de inhemska språken tar alltså, så som jag tolkar det, ställning för staden och den urbana identiteten framom landsorten.

Kommunens namn är inte en obetydlig fråga vid en sammanslagning. Stadsdelar, kyrkobyar och öar kan bevara sin identitet även efter en kommunsammanslagning eller ändring i kommunindelningen, men invånarna i landsortskommunens periferi förlora lätt sin lokala identitet och därmed även sin hembygd. Samtidigt faller lokalhistorien lätt i glömska. Ibland förefaller namnreformer rentav vara ämnade att förtränga ortens svenskspråkiga historia, som då Helsinge omdöptes till Vanda och Helsinge kyrka till Sankt Lars, på finska Pyhä Laurin kirkko. Namnet utgör en förmedlare av minnen, gemenskap och hembygdskänsla. När namnet utplånas förlorar orten även sin historia och kommuninvånarna sina rötter.

Namnet förenar, men ett kommunnamn kan lika väl betyda olika saker för olika människor. För min son, som nyss fyllt fem, betyder Sibbo framför allt farfars och farmors hem. Som lite yngre trodde han att Sibbo uttryckligen betydde huset där hans farföräldrar bor, men numera associerar han Sibbo även med landsbygd och svenskspråkiga människor. Att åka till Sibbo betyder lika väl fortfarande att åka till farmor. Tyvärr fick vi denna vecka besked om att farmors dagar är räknade. Farfars och farmors hus kommer ändå alltid att besjälad av farmor. Hela Sibbo är besjälat av henne. Namn bär liksom platser på minnen av tider som gått och människor som lämnat oss.

För några år sedan kunde jag inte föreställa mig att även Sibbos existens är hotad. Jag var tacksam för att vara hemma från en kommun vars framtid föreföll tryggad. Ändå engagerade jag mig redan före sekelskiftet mot fusioner och gränsjusteringar, om än med glimten i ögat. Jag var medveten om att mina värderingar var otidsenliga, åtminstone i huvudstaden. I min doktorsavhandling, som publicerades 1998, använder jag mig medvetet av en arkaisk stil. Jag försöker efterlikna Runeberg och Topelius i dera patriotiska stil, men orden är uppriktiga och känslorna bakom mina ord är självupplevda:

Sibbo mihi patria est! Här har jag mitt heimat; här har jag min klippa, till vilken jag tager min tillflykt. Gud vare lovad att inga länsslakter eller tvångssammanslagningar, inga flyttanden av fädernas råmärken kan utplåna min hembygds heliga namn!

Folkomröstning. Den 26 oktober 2006

Enligt Yle Internytt torde Sibbo vänta med den planerade enkäten om en eventuell ändring av kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda tills kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi är klar med sin utredning i slutet av november. Det anses nämligen möjligt att Myllyniemi föreslår en folkomröstning. Utgången av så väl en enkät som en folkomröstning är klar. I själva verket gjorde tidningen Presso redan i somras en undersökning enligt vilken nästan alla Sibbobor var emot Helsingfors planer på att annektera sydvästra Sibbo. En fokomröstning skulle vara till stor fördel för Sibbos sak och en enket nu skulle åtminstone inte öka chanserna för att det blir en folkomröstning. Folkomröstningar brukar på det nationella planet ordnas då politikerna vill två sina händer och inte ta politiskt ansvar. Förhoppningsvis vill inte den sittande regeringen ta på sig skulden för att ha plundrat en kommun på dess bästa bitar.

Man kan fråga sig vilka alternativen skulle vara om en enkät skulle ordnas idag. Myllyniemi, som enligt minister Hannes Manninen började sin utredning från rent bor, kunde i princip t.ex. föreslå att hela huvudstaden eller hela Helsingfors förutom stamstaden inkorporeras med Vanda. Dessa alternativ skulle skapa balans och symetri i huvudstadsregionen. En annan hypotetisk möjlighet är att Myllyniemi föreslår att sydvästra Sibbo eller hela kommunen inkorporeras med Vanda. Mera sannolikt och politiskt realistiskt är det att utredaren Myllyniemi föreslår att hela Västerkullakilen eller en ännu större del av sydöstra Vanda införlivas med Helsingfors. Det skulle förändra en hel del. Dessutom kan Myllyniemi, speciellt ifall Vandas föreslagna förlust av område blir större, föreslå att även Vandaborna eller direkt berörda Vandabor får rösta.

Egentligen skulle det vara ojust av utredningsmannen att inte föreslå en folkomröstning. Det skulle även vara oljust av regeringen att inte respektera resultatet av en folkomröstning. Nonchalering av gallupundersökningar kan ses som ett uttryck för god karaktär, nonchalering av folkomröstningar tyder på bristande respekt för demokratin.

Det är många aspekter som utredningsmannen bör ta i beaktande i sin utredning. En intressant omständighet är att utredningen då den är färdig eventuellt redan är föråldrad. Hinner Myllyniemi ta i beaktande Sibbos egen utredning av en alternativ privat finansiering av generalplan 2025, som liksom Myllyniemis utredning skall vara klar i slutet av november?

Utredningsmannen Hjallis. Den 25 oktober 2006

"Utredningsmannen" Hjallis Harkimo intervjuvades i dagens Huomenta Suomi i MTV3. Liksom i dagens Borgåblad sade Harkimo i TV-intervjun att han tagit sig an uppdraget för att han tycker att det är intressant. Någon lön får han alltså inte, men Harkimo är faktiskt en person som kan ta utmaningar av andra än direkta ekonomiska motiv. Harkimo seglade inte ensam jorden runt för att bli rik, men han skaffade sig ett rykte genom sin bragd. Lika väl så har Hjallis nog denna gång även direkta materiella intressen att bevaka, eftersom han bor på det område som Helsingfors gjort anspråk på. Att man överhuvudtaget benämner Bo-Erik Ekström och Harri Harkimo utrednigsmän och inte bara betraktar dem som medlemmar i en kommitté skall väl närmast ses som en möjlighet för Sibbos egen utredning att få publicitet.

I intervjun i Huomenta Suomi frågades det hur Harkimo skall hinna få sin utredning klar till slutet av november. Ekström och Harkimo lär visserligen redan ha påbörjat sitt uppdrag, som offentliggjordes på måndag, men det väsentliga är nog att den av minister Hannes Manninen utnämnda officiella utredaren Pekka Myllyniemi, som skall göra en mycket mera omfattande utredning, likaså skall ha sin utredning klar före slutet av november. Harkimo kan även betraktas som jävig, fastän det knappast har någon betydelse var han bor då hans uppdrag närmast är att utreda finansieringsmodeller. Ivriga debattörer har de facto redan hunnit beskylla Harkimo för att vara jävig, men det är ur Sibbos synvinkel bara bra att jävighetsproblemet lyfts fram, då inrikesministeriet till officiell utredare utsett en person som är medlem i styrelsen för metropolens eget landskapsförbund.

Skuggutredningsmän. Den 24 oktober 2006

Sibbo har tillsatt hela två "skuggutredningsmän" (HS). Den ena är Bo-Erik Ekström, som är sakkunnig i kommunekonomi. Den andra utredaren är ingen mindre än Harri Harkimo. Nu är inte Hjallis ett dugg mindre opartisk än den officiella kommunindelningsutredaren Pekka Myllyniemi. Harkimo bor själv i Gumbostrand, som hör till det område som Helsingfors gör anspråk på. Om Harkimo inte är så trovärdig i egenskap av jävig utredningsman, så garanterar han åtminstone att Sibbos egen utredningar får publicitet. Och det kan vara nog så viktigt.

Jag har själv på denna blogg förslagit eller förutspått att Sibbo eller föreningen För Sibbo gör egna utredningar. (Se För tydliga direktiv. Den 12 oktober 2006.) Månne inte även minister Hannes Manninen kunde räkna ut att Myllyniemis utredning inte blir den enda utredningen. I själva verket har statens tekniska forskningscentral VTT redan gjort en utredning eller konsekvensbedömning, som stöder Sibbos egna planer, som centerministrarna Vanhanen och Manninen dock stämplat som orealistiska. Ändå misstänker jag att Sibbos senaste drag kan ta minister Manninen på sängen. Initiativet kan inte avfärdas som en provokation, men kan nog verka provocerande.

Ekström och Harkimo skall, trots att Helsingin Sanomat kallar dem skuggutredningsmän, inte utreda om "om det finns behov för en utvidgning av Helsingfors stads område österut för att trygga utvecklingen av huvudstadsregionens samhällsstruktur." Istället skall de mera specifikt utreda alternativ finansiering, vilket i praktiken betyder att privata finansiärer skulle betalar en del av kostnaderna när nya bostäder, skolor och infrastruktur byggs i Sibbo. (Se Yle Internytt.) I själva verket byggdes Nordsjö, där jag själv numera bor, på 1960-talet på ett liknande sätt med privat finansiering av service och infrastruktur, fastän en del försvarare av Helsingfors annekteringsplaner felaktigt hävdat att Helsingfors ansvarade för byggandet av stadsdelen, som 1966 införlivades med huvudstaden.

Harri "Hjallis" Harkimo är inte minst känd för sin förmåga att hitta sponsorer och samarbetspartner. Månne inte Harkimos "utredning" kommer att resultera i en lista med villiga finansierer och en finansieringsplan som centerministrarna omöjligen kan beteckna som orealistisk. Helsingfors stadsdirektör och stadsstyrelseordförande borde i egenskap av samlingspartister inte heller kunna ha några invändningar mot privata finansierer. Dess värre torde Helsingfors hellre se att Sibbo förblir glesbebyggt än att Sibbo själv bygger, men Helsingfors stads ekonomi duger inte som ett officiellt argument för en annektering.

Om reformen av kommun- och servicestrukturen och fallet Sibbo. Den 23 oktober 2006

Den aktuella reformen av kommun- och servicestrukturen har som mål att radikalt minska antalet kommuner i Finland. Den centerpartistiske kommun- och regionminister Hannes Manninen, som ansvarar för reformen, har intygat om att den nya ramlagen tjänar detta syfte. Ändå är Center eller åtmintone dess medlemmar starkt emot kommunsammanslagningar. Kommunsammanslagningar betyder att speciellt centerpartistiska politiker och kommundirektörer mister jobbet, att gamla kommuncentrum på landsbyggden tvinar bort och att landsorter förlorar sin identitet. Minister Manninens otacksamma uppgift har varit att driva igenom en reform som är föga populär bland hans potentiella väljare. Centern har haft skäl att frukta att om partiet inte själv ansvarat för en kommunreform, så hade nästa regering gått in för en betydligt radikalare reform, som skulle ha betytt tvångssammanslagningar och storkommuner.

Det har länge varit känt att socialdemokraterna allmänt förespråkar kommunsammanslagningar och stora kommunder. Förra hösten skrev jag ett blogginlägg Om kommunsammanslagningar. Den 10 september 2005, där jag kritiserade socialdemokraterna för att förespråka sammanslagningar och påtvinga sammanslagningar genom att driva igenom lagar som ruinerar kommunerna. Vad jag inte då hade klart för mig var att även Samlingspartiet anser att det i Finland finns "för många" kommuner.

Den främsta orsaken till kommunsammanslagningar är kommuners dåliga ekonomi. Den dåliga ekonomin kan bero på avfolkning och ofördelaktig åldersstruktur. Men kommunernas allmänna dåliga ekonomi beror nog i första hand på att riksdagen stiftat lagar som ökat kommunernas utgifter. Samlingspartisten Jan Vapaavuori påpstod för ett år sedan att "valtio on siirtänyt osan omista budjettiongelmistaan kuntien budjetteihin vähentämällä osuuttaan kunnille määräämiensä tehtävien kustannuksista." (Se Vapaavuoris webbplats.) En logisk lösningen på kommunernas dåliga ekonomi vore att staten bar ett större ansvar för tjänsterna. Kommunsammanslagningar löser inte nödvändigtvis de ekonomiska problemen. Det visar åtminstone en undersökning som den kommunala utvecklingsstiftelsen KAKS har låtit göra, som publicerades förra veckan.

Själv tycker jag att en av Ålands stora charm är det stora antalet kommuner och kommuncentra. På Åland fungerar landskapet som en demokratisk mellannivå mellan kommunerna och staten, men Samlingspartiet har motsatte sig Centerns förlag på motsvarande mellannivåer i Riket. Överhuvudtaget har oppositionspartiet Samlingspartiet kunnat pressa Centern i kommun- och servicestrukturformen, för att Samlingspartiet i denna centrala fråga står närmare socialdemokraterna än vad Centern gör. (Se Allianser. Den 14 oktober 2006.) Detta kan eventuellt förklara centerministrarnas märkliga ställningstagande i fallet Sibbo.

Formell har fallet Sibbo ingenting med kommun- och servicestrukturreformen att skaffa, men de facto torde det finnas ett starkt samband. Magnus Torsell skrev i Vasabladet den 29.6.2006:

Det har i politiska kretsar väckt uppmärksamhet att statsminister Vanhanen snabbt verkat acceptera Helsingfors inkorporering av Sibbomark. Det är möjligt att centern är trängd i kommunstrukturreformen. Blir det ingen lösning före riksdagsvalet är kanske nästa regering blåröd, alltså med samlingspartiet och socialdemokrater som bestämmande partier. I så fall betyder kommunstrukturreformen storkommuner eller storstäder, vilket avgående sfp-ordförande Jan-Erik Enestam noterat vid partidagen i Vasa tidigare i somras.

På sin spekulerade Sfp:s nya orförande Stefan Wallin nyligen om att Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Det finns andra beröringspunker mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. I remissdebatten om propositionen om kommun- och servicestrukturreformen framhöll Nils-Anders Granvik i Sfp:s gruppanförande följande:

Jag kan inte undvika att ta upp risken med att regeringen urvattnar detta lagförslag om man som i Helsingfors-Sibbo fallet stöder den starkares krav på att annektera sina svagare grannar. Om detta sker enligt Helsingfors framställning kan hela kommun- och servicestrukturreformen falla platt till marken. Vad är det för idé att förhandla grannare emellan om den starke med hjälp av statsrådsbeslut får sin vilja igenom. Vi har ett flertal större städer som med stort intresse följer med Helsingfors-Sibbo fallet och som sannolikt kommer att åberopa en eventuell annektering som ett prejudikat som bör vara gällande även för andra svårtlösta fall.

Metropolens eget landskapsförbund. Den 22 oktober 2006

I gårdagens blogginlägg noterade jag att ett metropolområde inte är en administrativ enhet, utan närmast ett ekonomiskt och funktionellt begrepp. Helsingfors och huvudstadsregionens ekonomiska inflytande sträcker sig naturligtvis långt över Helsingfors och huvudstadsregionens gränser. Därmed begränsas politikernas möjligheter att styra utvecklingen. Å andra sidan hänger begreppet metropolområde ihop med ett paradigm enligt vilket ekonomin är global och politiska gränser har förlorat i betydelse. De ekonomiska teorierna säger att den politiska makten inte skall och inte heller kan styra ekonomin, men nog stöda befintliga utvecklingsprocesser.

Begreppet metropolområde kan förefalla att representera en nyliberal idé. Det är därför anmärkningsvärt att socialdemokraterna i Finland tagit ställninmg för att Finland behöver "tiiviissä yhteistyössä toimivan metropolialueen, joka pystyy kilpailemaan muiden vastaavien kaupunkikeskittymien kanssa Itämeren alueella ja maailmanlaajuisesti", samtidigt som man framhåller att "metropoli on ennen kaikkea toiminnallinen käsite ". (Se Utredningsmannens tidigare ställningstaganden. Den 20 oktober 2006.) Den aktuella kommun- och servicereformen kan å andra sidan sägas ha som mål att anpassa kommunindelningen till ekonomiska och funktionella områden.

Enligt den föreslagna kommunindelningslagen skall en kommun bestå av "ett pendlingsområde eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska eller på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvara för tillhandahållandet och finansieringen av servicen". Helsingfors metropolområde är dock alldeles för stort för att utgöra en enda kommun eller annan administrativ enhet. Kommunsammanslagningar och ändringar i kommunindelningen borde därför inte vara relevanta med tanke på metropolområdet som helhet. Det samma gäller förändringar i landskapsindelningen. Styrelser och fullmäktigen för enskilda administrativa enheter kan inte göra anspråk på den politiska makten över hela metropolområdet.
Utöver Huvudstadsregionens samarbetsdelegation SAD är det främst Nylands förbund som ansvarat för utvecklingen av Helsingfors metropolområde. Nylands förbund betonar att hela landskapet Nyland hör till metropolområdet. Däremot ligger inte hela metropolområdet innanför landskapet Nylands gränser, fastän förbundet ibland använder benämningen Helsingfors metropolområde som en synonym till Nylands område. Även Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland hör enligt OECD:s definition till Helsingfors metropolområde. (Se Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006 .) Nylands förbund förefaller lika väl ha starka politiska ambitioner när det gäller metropolen.

Det är knappast en tillfällighet att just ordförandena i Nylands landskapsstyrelse och landskapsfullmäktige speciellt starkt kritiserat Sibbobornas "knutpatriotism" och jämfört Sibbogränsen med Berlinmuren. Med facit i hand är det lätt att konstatera att Sibbos medlemskap i Östra Nyland var ett misstag. Hade Sibbo och övriga östnylänska kommuner varit med i Nylands förbund, hade inställningen till Sibbo varit en annan. Nu kan det vara för sent att byta förbund. Officiellt torde Nylands förbund inte ha tagit ställning för Helsingfors planer på att expandera österut eller ens för Sibbos medlemskap i Nylands förbund, men jag kan inte låta bli att än en gång notera det rättsvidriga i att minister Hannes Manninen till kommunindelningsutredare i fallet Sibbo utnämnt en medlem i landskapsstyrelsen för Nylands förbund. Vad har det för betydelse om förbundet officiellt gjort några ställningstaganden eller inte, då dess ledning i eget namn starkt och klart, ja rentav på ett odiplomatiskt markerande och t.o.m. osakligt sätt tagit ställning?

Det känns olustigt att Sibbo torde gå med i ett landskapsförbund som starkt, om än inofficellt, signalerar fiendskap gentemot kommunen. Jag tröstar mig dock med att Helsingfors planer på att expandera österut inte torde ingå i Nylands förbunds visioner och strategier. Tvärtom skall enligt Landskapsöversikt för Nyland 2030 (publicerad 2006) bebyggelsen i Sibbo koncentreras till området innanför triangeln Nickby-Korso-Kervo. Hela sydvästra Sibbo skall däremot ingå i en grönsfär. Även HELI-banan finns med. (Se kartan ovan.)

Metropolen och metropolområdet. Den 21 oktober 2006

Metropolområde är i högsta grad ett finländskt begrepp. Visserligen används motsvarande begrepp även i Tyskland, vilket framgår ur senaste nummer av Kuntalehti. Google ger 708 sidor med (det svenska) ordet metropolområde från Finland mot endast tre sidor från Sverige. På sidorna från Sverige nämner en sida "Helsingfors metropolområde"; ingen sida nämner något svenskt metropolområde. Idén Helsingfors metropolområde har på några år etablerats och fått officiell status, fastän begreppet inte är entydigt definierat.

I Förbundsrepubliken Tyskland har den tyska (förbunds)staten av förekommen anledning valt att hålla låg profil, vilket lett till att delstater, regioner och storstäder istället intagit rollen av internationella aktörer. Inflytandet från tyska "metropolområden" och nätverk av "Hansastäder" är lättare att acceptera än ett Berlincentrerat tyskt inflytande. Helsingfors och Finland har inte någon motsvarande historisk belastning, som skulle förklara varför idén om Helsingfors metropolområde blivit så populär. En förklaring är den svaga nationella självkänslan och mindervärdeskomplexen gentemot grannländer med verkliga storstäder och traditionell stadskultur. En annan förklaring till att man lanserat begreppet metropolområdet är att det hjälper invånarna i den omgivande regionen att identifiera sig med "metropolen" istället för att avundsjukt förakta Helsingfors.

Det är anmärkningsvärt att man med metropolområdet vanligen förstår ett område som inkluderar städer på över 100 kilometers avstånd från själva metropolen. I vissa fall används benämningen Helsingfors metropolområde lika väl som synonym till huvudstadsregionen, dvs Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Just begreppets inexakthet och töjbarhet kan vara en viktig orsak till att det används så frekvent.

En idé med metropolområden är att ge områdets centrum större tyngd. Helsingfors metropolområde kan ha närmare två miljoner invånare, medan huvudstadsregionen bara har en dryg miljon invånare och Helsingfors invånarantal endast är drygt en halv miljon. Storleken kan ha betydelse då Helsingfors skall konkurrera med andra städer och områden i den globala ekonomin, där nationalstaternas gränser har förlorat i betydelse. Överhuvudtaget är metropolområdet primärt ett ekonomiskt område eller centrum och inte ett administrativt område. Storstädernas och regionernas betydelse som självständiga aktörer har ökat i EU och i den globala ekonomin, men framför allt handlar betonandet av metropolområdets betydelse om ett nytt paradigm eller en ny modell.

Begreppet metropolområde användes redan i OECD:s metropolöversikt över Helsingfors, som blev färdig för fyra år sedan. I OECD:s översikt innefattar Helsingfors metropolområde Nyland, Östra Nyland, Tavastland och Päijänne-Tavastland. (Se kartan ovan.) Begreppet metropolområde har sedermera används speciellt av Nylands förbund. Landskapsförbundet domineras ju av Helsingforsregionens städer, i vars intresse det naturligtvis ligger att lyfta fram Helsingfors och huvudstadsregionens betydelse för ekonomin i hela landet. Men även Östra Nyland har betonat att Borgå och t.o.m. Lovisa hör till Helsingfors metropolområde.

Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunen har som argument för att sydvästra Sibbo bör anslutas till Helsingfors angett att Helsingfors nu har en äkta chans att bli Östersjöns ledande metropol. (Se "Megalomani? Den 30 augusti 2006".) Överborgmästaren kan förefalla ha storhetsvansinne, men hans påstående har faktiskt stöd i Landskapsöversikt för Nyland 2030, där det heter att

Helsingforsregionens metropolställning som det starkaste centret för affärsverksamhet och logistik inom Östersjöområdet främjas. Ställningen baserar sig på att regionen är ett attraktivt investeringsobjekt för företag, kompetent personal och kapital samt på att området har kompetens inom affärsverksamhet, nätverksbildning och logistik.

När det gäller logistik torde Helsingforsregionen och speciellt Helsingfors och Vanda faktiskt ha goda chanser att bli en betydelsefull knutpunkt. (Se "Gateway-staden. Den 12 september 2006".) Metropolområdets ekonomiska betydelse och framtidsutsikter betyder dock inte att Helsingfors bör expandera österut. Tvärtom framgår det ur kartan ovan att Helsingfors metropolområde utvecklats starkt i öster. Borgå ligger närmare metropolens centrum än något annat lokalt centrum. Dessutom sträcker sig tätortsbebyggelsen i huvudstadsregionen praktiskt taget lika långt österut som västerut. Enligt OECD:s rapport lönar det sig med tanke på en hållbar miljö och de offentliga infrastrukturinvesteringarna samt metropolområdets beboelighet att i framtiden koncentrera tillväxten till tillväxtcentra som ligger på längre avstånd från Helsingfors, till exempel Lahtis och Tavastehus. Metropolområdets utveckling bör inte förväxlas med utvecklingen av "metropolen" Helsingfors.