The good guy and the bad guy. Den 12 oktober 2007

Christel Liljestrom har på morgonen publicerat ett blogginlägg, där hon beklagar sig över att hennes insändare inte blir publicerade. Jag citerar ur inlägget:

Helsingin Sanomat tar inte överhuvudtaget in mina insändare mera. Riktigt sur blev jag den gången förra våren då Hfors fullmäktige Kolbe skrev en nerrivande insändare som jag inte tilläts besvara.

Det aktuella svaret på Laura Kolbes insändare finns på Liljeströms webbplats. Liljeström har på morgonen även. med anledning av mott blogginlägg från igår, hunnit upplysa mig i min gästbok om att hon redan förra vårvintern lät Sibbo kommun utreda om Sibbo och Helsingfors har en gemensam markgräns vid Kantarnäs udde. En sådan landsgräns finns inte enligt markregistrets uppgifter. Gränsen vid Kantarnäs är en vattengräns, vilket den även förefaller vara enligt den karta som inrikesministeriet sände Sibbo kommun i början av juli. (Se ovan.)
Jag tror inte att det har någon större juridisk betydelse om Helsingfors och Sibbo har en gemensam landgräns vid Kopparnäs eller inte. Anslutningen av av Västerkullakilen (som hör till "stadsdelen" Västersundom) till Helsingfors är i ingen händelse motiverad och har lika lite som en hypotetisk landgräns på Kantarnäs udde någon betydelse för sammanhållningen av samhällstrukturen. Jag vill passa på att ännu en gång påpeka att man inte heller på inrikesministeriets nya karta har tagit hänsyn till att Österleden (Nya Borgåvägen) flyttats norrut vid anslutningen till Ring III. Detta torde betyda att den nya sträckningen av Österleden skulle förbli kvar i Vanda, ifall statsrådets gränsbeslut träder i kraft. Eftersom gränsen är ritad i samma färg som riksvägen och jag inte har inrikesministeriets kartra i digital form, kan jag inte avgöra om gränsen längs Österleden här alls har ritats ut.

Igår arrangerade Helsingin sanomat i Sanomahuset en debatt mellan det två återstående kandidaterna för posten som Pekka Korpinens efterträdare, Hannu Penttilä (sdp) och Osmo Soininvaara (grön). På plats var även Hufvudstadsbladet, som har publicerat en artikel med rubriken "Nya Korpinen väljs om två veckor". Jag citerar ur artikeln:

Båda skulle också associera till olika företeelser. Deras åsikter skilde sig inte nämnvärt och båda ansåg att annekteringen av Sibbo är rätt, fast Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit. Båda tyckte att man ska bygga metro till Sibbo snarast möjligt, bostäder på Malms flygplats, riktiga skyskrapor och att försvaret borde avstå från Sandhamn i något skede.

Annekteringen av sydvästra Sibbo har för Centern presenterats som ett alternativ till bostäder på Malms flygplats, medan det för Samlingspartiet har varit ett alternativ till Sandhamn. Nu förefaller det som om Penntilä och Soininvaara båda vill befria så väl Sandhamn som Malms flygfält för bostadsbebyggelse. Intressant är det även att notera att Soininvaara tyckte att man borde införliva en ännu större bit av Sibbo. Jag har flera gånger på denna blogg noterat att det speciellt var Soininvaara (och de gröna i Vanda) som förutsatte att Helsingfors föreslog ett större område än ett område på 3000 hektar, som motsvarar Pekka Myllyniemis förslag. Det är märkligt att Soininvaara fortfarande anser att ett större område av Sibbo bör anslutas till Helsingfors. Även om det vora ett allmännt intressa att Sibbo storskog, i enlighet med Soininvaaras märkliga resonemang, skulle bevaras genom att ett område på 5000 hektar eller mera skulle anslutas till Helsingfors, så saknar Soininvaaras argument juridisk relevans. Det torde åtminstone delvis vara Soininvaaras förtjänst att Helsingfors i juni ifjol lade fram ett förslag på 5000 hektar, som helt uppenbart saknade juridiska förutsättningar.

Frågan är varför juristen Jan Vapaavuori inte upplyst Soininvaara om att förslaget på 5000 hektar helt saknade juridiska förutsättningar. Till denna fråga finner jag två möjliga svar, som kompletterar varandra: För det första hade Soininvaara knappast ställt sig bakom initiativet till en inkorporering, om inte alternativet på 5000 hektar hade varit aktuellt. Min bedömning är att Soininvaara avsiktligt lurades. Denna tolkning har även stöd i Ratasvuoris utredning. (Se "Soininvaaras metroillusioner. Den 22 augusti 2007".) För det andra behövdes en bad guy och hotet på 5000 hektar för att tvinga Sibbo att frivilligt gå med på att avstå ett mindre område på 3000 hektar. Genom att Soininvaara och de gröna krävde 5000 hektar, skulle Vapaavuori själv kunna spela rollen som the good guy som nöjde sig med ett mindre område. Allt gick dock inte riktigt enligt noterna när det begavs sig i juni ifjol.

Ojämlikt förhållningssätt. Den 11 oktober 2007

Så väl som Svenska folkpartiets fullmäktigegrupp i Vanda som Svenska Folkpartiet i Östra Vanda r.f. har lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut. Samtliga besvär som lämnats in av invånare i Vanda finns på Internet publicerade i form av ett pdf-dokument. I fullmäktigegruppens besvär, som är undertecknad av Astrid Nurmivaara och Göran Härmälä hävdas det bl.a. att en gemensam gräns mellan Helsingfors och Sibbo inte behövs för en annektering och att en gemensam gräns å andra sidan redan finns på Kantarnäs udde. Vidare påpekas det att förhållningssättet till Sibbo kommun och Vanda stad är ojämlikt: Närmast österut från Helsingfors ligger Vanda stads marker, som i förslaget till ny generalplan för Vanda anvisats för jord- och skogsbruk.

Om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi hade varit det minsta lilla koncekvent, så hade han föreslagit att hela Västersundom söder om Borgå motorväg ansluts till Helsingfors. I det aktuella förslaget saknar argumenten som handlar om "yhteiskuntarakenteen eheyttäminen" all trovärdighet. Myllyniemi har för Vandas del helt följt Helsingfors förslag, som bygger på en politisk överenskommelse. Om Myllyniemi hade dragit gränsen vid Borgåleden (motorvägen) istället för vid Österleden (Nya Borgåvägen), så hade det varit lättare att argumentera för en utvidgning av samhällsstrukturen till sydvästra Sibbo.

Jag har tidigare noterat att Jan-Erik Enestam enligt egen utsaga informerades av Hannes Manninen om kommunministerns stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst, som var den 23 maj 2006. Manninen informerade således om sitt beslut att stöda en inkorporering dagen efter att huvudstadsregionens stadsfullmäktigen hade sammaträtt i Finlandiahuset och godkänt samarbetsavtalet mellan städerna. Innehållet i samarbetsavtalet var det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. Enligt avtalet skulle "Sibbos västliga områden" anslutas till huvudstadregionen, medan Vanda skulle avstå Västerkullakilen (Västersundom och Västerkulla) och i utbyte mot Nedre Dickursby. Det avgörande i samarbetsavtalet torde i själva verket inte ha varit planerna för "Sibbos västliga områden", utan planerna för Västerkullakilen.

Det är frågan värt om Manninen hade lovat stöda en inkorporering, i fall Vanda och Helsingfors inte hade ingått ett avtal om Västerkullakilen och Nedre Dickursby. Det förefaller märkligt att man från städernas sida ännu den 22 maj inte hade utrett förutsättningarna för en byteshadel, som man redan kommit överens om i samband med huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR i februari. En månad senare stod det klart att dylika förutsättningar inte fanns. Då hade Manninen redan hunnit informera Stefan Wallin om att han stöder en inkorporering av ett 5000 hektar stort område. Det huvudsakliga syftet med avtalet om en byteshandel hade således uppfyllts innan Helsingfors den 21 juni 2006 framlade sitt förslag till en ändring av kommunindelningen.

Idag har de privatpersoner som lämnat in besvär till Högsta förvaltningsdomstolen angående statsrådets gränsbeslut fått ett brev där de erbjuds möjlighet att ge en motförklaring till inrikesministeriets och Helsingfors stads förklaringar. Motförklaringarna bör ges inom två veckor.

Prejudicerande rättsfall. Den 10 oktober 2007

Christel Liljeström har på morgonen publicerat ett blogginlägg med rubriken "HFD spekulation". Rättsprocessen kring statsrådets gränsbeslut förbryllar. Liljeström skrver att "Alla de övriga besvärsställarna ges inte i detta skede möjlighet att kommentera statsrådets förklaring." Men det kan väl ändå inte vara så att privatpersoner som lämnat in besvär inte får ge en motförklaring? Visst har både Helsingfors stad och inrikesministeriet i fallet Sibbo gjort flera formella fel och brutit mot god förvaltningssed, men det finns väl ändå inga skäl för HFD att fortsätta på samma linje. Liljeström förundrar sig även över att Helsingfors och Vanda får avge förklaringar över besvären. Jag citerar de två sista styckena i blogginlägget:

Men varför får Helsingfors och Vanda alls avge förklaring till besvär? De är inte parter i målet. Sibbo har inlämnat besvär mot statsrådets beslut så det är statsrådet och Sibbo som är i rätten. Inte kan man ju se Vanda och Helsingfors som ”sakkunniga” som skall höras för att ge HFD information och mervärde för beslutsfattande.

”Man talar i byn” att Pekka Hallberg/HFD verkligen är inne på linjen att det beslut som kommer ut drar upp riktlinjerna för kommande situationer. Att annekteringstvisten Sibbo-Helsingfors de facto är prejudicerande. Någonting som ministrar Vanhanen, Vapaavuori och Kiviniemi hela tiden förnekat. Någonting som Sibbo hela tiden framfört att är fallet. Ett lagstridigt beslut kan inte argumenteras med ”metropolens behov”

Om HFD mot förmodan godkänner statsrådets gränsbeslut, blir domslutet ett prejudikat. Då kommer det i själva veret inte längre att finnas några riktlinjer för ändringar i kommunindelningen. Då spelar det inte längre någon roll om besluten grundas på "lotsasutredningar" eller om utredningarna är plagierade. Då har det ingen betydelse om tilltron till utredarens eller den beredande tjänstemannens opartiskhet hotas. Då duger ogrundade påståenden och upprepanden av vanföreställningar som motiveringar till statsrådets beslut. Då är det ministrarnas godtycke som avgör när en ändring av kommunindelningen är möjlig.

Som jag ser det kan HFD dock på flera grunder ogiltligförklara gränsbeslutet utan att principiellt ta ställning till annekteringar av den aktuella typen. Om inte annat så kan HFD konstatera att utredningen som gränsbeslutet grundar sig på är bristfällig. HFD bör betrakta Pekka Myllyniemis "utredning" som värdelös, om man inte vill riskera tilltron till domstolens opartiskhet. I sin förklaring kommer inrikesministeriet inte heller med något försvar mot påståendena om brister i utredningen.

Avvikande åsikt. Den 9 oktober 2007

För en vecka sedan antog stadsstyrelsen i Vanda en förklaring över besvären som lämnats in till Högsta förvaltningsdomstolen med anledning av statsrådets gränsbeslut. Förklaringen, som är mycket kort, torde vara skriven av stadens jurist Kai Ketelimäki. I förklaringen konstateras det följande:

Vantaan kaupunki on edelleen todennut lausunnossaan, että tehdyn kuntajakoesityksen toteutumisen edellytysten arviointi kuuluu valtioneuvoston päätöksen valmistelusta vastanneelle sisäasiainministeriölle. Tästä syystä kaupunki ei katso tarpeelliseksi ottaa yksityis-kohtaisesti kantaa kuntajakolain 2 luvun tarkoittamien edellytysten täyttymiseen eikä valtioneuvoston päätöksestä tehdyissä valituksissa esitettyihin väitteisiin.

I Vandas utlåtande till länsstyrelsen från den 26 februari noteras i själva verket hela tre gånger att "tehdyn kuntajakoesityksen toteutumisen edellytysten arviointi kuuluu sisäasiainministeriölle". Visst är det inrikesministeriets uppgift att bedöma de lagliga förutsättningarna, men den beredande tjänstemannens bedömning var bara ett förslag, i själva verket ett motförslag till den beredande ministerns bedömning. Att statsrådet röstade mellan förslagen visar att det formellt och i sista hand var statsrådet som bedömde de juridiska förutsättningarna för en ändring av kommunindelningen. Så hade det även varit fastän statsrådet enhelligt antagit den beredande tjänstemannens förslag. Om Vanda stads förklaring alls har någon betydelse vet jag inte, men det är skäl att notera att Helsingfors har köpt Vandas stöd genom att i utbyte stöda Marja-banan.

Två medlemmar i stadsstyrelsen, Paula Lehmuskallio (saml) och Maj-Britt Vääriskoski (sfp) lämnade in avvikande åsikt. I den avvikande åsikten noteras bl.a. att den rådenade hemkommunen är en del av individens identitet och att riksdagen 1991 raticifierade den Europeiska stadgan om lokalt självstyrelse. Vidare hävdas här att "Kunnan elimissä tehdyt päätökset eivät ole milloinkaan syntyneet yksimielisinä, vaan monenlaisen panostuksen ja annettujen väärien mielikuvien tuloksena."

Christel Liljeström har ikväll publicerat ett blogginlägg med rubriken "Landskapsplan".

Teater. Den 8 oktober 2007

I går råkade jag läsa artikeln "Kuntajakoselvittäjä esittää rajansiirtoa Lounais-Sipoossa", som publicerades på Helsingin sanomats webbplats den 30 november ifjol. Jag återger här en sats ur artikeln:

”Myönteistä on, että selvityshenkilö on ymmärtänyt meidän näkemyksiämme”, Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen (kok) sanoi Helsingin Sanomille kuultuaan Myllyniemen esityksestä.

Vilken teater! Utredningsmannen hade ju kopierat Helsingfors egen utredning, som till stor del var författad av Pajunen själv. Pajunen torde ha varit mycket medveten om att Pekka Myllyniemi hade använt sig av samma dokument som Pajunen hade utgått ifrån i sitt förslag till utlåtande till länsstyrelsen, som stadsfullmäktige godkände dagen före Myllyniemis rapport offentliggjordes. Det verkligt ironiska är att Myllyniemi i själva verket inte riktigt förstått de synpunkter som han kopierat ur Ratasvuoris utredning.

En intressant teoretisk fråga är vilken betydelse utlåtandet till länsstyrelsen och Helsingfors förnyade inkorporeringsbeslut hade fått ifall inte både Pajunen och Myllyniemi hade återanvänt Eila Ratasvuoris "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".

Orsaken till gränstvisten. Den 7 oktober 2007

I torsdagens nummer av Sipoon sanomat ingick en artikel med rubriken "'Sipoonkorven kansallispuisto saatava, kuntarajoista viis". Rubriken uttrycker riksdagsman Pertti Salolainens (saml) i frågan. I artikeln säger Salolainen vidare att "Kansallispuisto ei saa olla riipuvainen kuntarajoista" och att "minun [on] voitava luottaa kaupunginjohtaja Jussi Pajusen sanoihin, että hän kannattaa kansallispuistoa." Savolainen säger även att de ("me") som driver på nataionalparken inte får blanda sig i konflikten mellan kommunerna. Dess värre har man de facto från Helsingfors sida kopplat samman förslaget om en nationalpark med inkorporeringsprojektet. Helsingfors har inofficiellt krävt att få inkorporera sydvästra Sibbo i ersättning mot att en del, men endast en del, av den mark som staden äger i Storskogen blir nationalpark.

Frågan var gränsen för Storskogen skall gå är, så som jag tidigare konstaterat, även av juridisk betydelse. Det kan knappast finnas några juridiska förutsättningar för en annektering av ett område som skall förbli obebyggt. Den framtida gränsen mellan skogen och bebyggelsen är en av de många frågor som utredningsman Pekka Myllyniemi borde ha utrett, men istället har Myllyniemi i sin rapport på sidorna 49 - 55 hela tre gånger ur Ratasvuoris utredning kopierat satsen "Sipoonkorven alueellinen rajaus voidaan tehdä vain alueen tulevan maankäytön suunnittelun yhteydessä." Detta är även inrikesministeriets motivering till att delar av Storskogen tagits med i det område som utredningsmannen föreslogs att ansluts till Helsingfors. I verkligheten motiverar Myllyniemi sitt gränsförslag med Helsingfors markegendom, som huvudsakligen finns norr om Borgå motorväg. (Se "Markegendom som motivering. Den 29 september 2007".) I Sibbo kommuns sammanfattning över utredningar om Sibbo storskog noteras det att "Rättsverkande gränser kan grunda sig endast i
en landskaps- eller generalplan."

I det senaste numret av Sipoon sanomat finns även en artikel med rubriken "'Helsingin maanomistus syynä koko rajakiistaan'". Artikeln handlar om Sibbo kommuns motförklaring till Högsta förvaltningsdomstolen angående inrikesministeriets förklaring "Sisäministeriön lausunto valituksiin, joita on tehty Valtioneuvoston päätöksestä kuntajaon muuttamisesta Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä". I inrikesministeriets förklaring heter det att "Valtioneuvoston päätöstä ei vastoin valituskirjelmässä esitettyä ole miltään osin perusteltu Helsingin maanomistuksilla siirretyillä alueilla." I Sipoon sanomat noteras följande:

- Helsingin maanomistus Sipoossa on ilmeisesti vaikkuttanut keskeisesti koko prosessin aloittamiseen. Kaavoittamalla omistuksessaan olevaa maata, Helsinki voi saada itselleen merkittäviä taloudellisia etuja, Sipoo epäilee lausunnossaan.

Själv noterar jag ytterligare att kommunen i sin motförklaring påpekar att inrikesministeriet på sida 14 i sin förklaring hävdar att "Kuntajakoselvittäjän esitykseen sisältyy paljon valtioneuvoston päätöksen perusteluiksi otettuja perusteluita yksityiskohtaisempia maankäyttöön, asumiseen, liikenteeseen ja palveluihin liittyviä näkökohtia." I sin förklaring drar kommunen här av slutsatsen att det i statsrådets beslut har getts betydelse åt Helsingfors markegendom, fastän det formellt inte uttryckligen nämns.

I sin rapport skriver Myllyniemi om alternativet VE 1 följande:

Vaihtoehto 1 ottaa vain hyvin rajoitetusti huomioon Helsingin maanomistuksia. Niitä kuuluu alueeseen lähinnä vain vaihtoehdon läntisissä osissa E18-tien kahta puolta. Landbon itäpuolella olevat laajat omistukset jäävät kokonaan ulkopuolelle.

Det västra området på den södra sidan av motorvägen (E18) är obetydligt. Fastän Myllyniemis gränsförslag VE 2 helt utgår från Helsingfors markområden (se "Markegendom som motivering. Den 29 september 2007") har han helt negligerat Helsingfors markegendom i Husö by. Detta kan vara ett misstag, men området lämpar sig inte heller för en utvidgning av samhällsstrukturen. I Sibbo kommuns sammandrag över planläggningen heter det om Husöområdet följande:

Husöområdet kan inte direkt anslutas till de planerade spårtrafiklösningarna och området innehåller och gränsar till flera naturskyddsområden. Området lämpar sig inte i första skedet som utvidgningsområde för samhällsbyggande.

För övrigr skrev Helsingin Sanomat på tidningens webbplats den 30 oktober efter att Myllyniemis rapport med förslag hade offentliggjorts att "Pajunen on erityisen tyytyväinen siihen, että Myllyniemen esittämällä alueella on Helsingin kaupungin omistamaa maata."

Om man så som Arto Sulonen i inrikesministeriets förklaring hävdar att Helsingfors markegendom inte de jure är en motivering, fastän markegendomen de facto är en motivering för Myllyniemis gränsförlag, så hävdar man samtidigt att utredningsmannens förslag bygger på Helsingfors ösnskemål snarare än på kommunindelningslagen. Så är naturligtvis fallet, men detta är ingenting som man från inrikesministeriets sida hittills varit beredd att medge.

Förtalskampanj. Den 6 oktober 2007

I Journalisti 16/2007, som utkom senaste vecka, ingick en artikel med rubriken "10 myyttiä loistavista jutuista". Med anledning av artikeln publicerade Yle igår en text med rubriken "Journalister kritiserar journalister". Jag skall här återge några "myter" om journalistik:

Media on rohkea. Ei sinne päinkään. Media elää tiedotteiden varassa. Tutkivaa journalismia ei juuri ilmene.

Media on nopeaa ja luotettavaa. Ei pidä paikkaansa. Journalismi vilisee virheitä ja väärinymmärryksiä.

Media vahtii vallanpitäjiä. Päinvastoin. Poliitikot käyttävät estoitta hyväkseen median laiskuutta

Denna analys stämmer väl överens med finskspråkiga mediers bevakning av fallet Sibbo. Ifjol pågick i pressen i Helsingforsregionen en sällan skådad förtalskampanj av Sibbo. Kampanjen hade ett klart syfte, som ännu på våren inte var helt uppenbart. Det verkliga beställningsarbetet var Olli Pohjanpalos artikel "Yhteistyö Sipoon kanssa ollut vaikeata", som i Helsingin Sanomat den 4 februari 2006 publicerades tillsammans med artikeln "Sipoon oppositio tarjoaa Helsingin seudulle yhteistyötä". Vid denna tidpunkt kunde "oppositionen" i Sibbo ännu tro att påtryckningarna från Helsingfors berodde på samarbetsovilja från Sibbos och Sfp:s sida. Samlingspartiet i Sibbo föreslog att Sibbo tillsammans med Helsingfors skulle ordna bostadsmässa i Husö by, men i Helsingfors var man ointresserad av ett dylikt samarbete med Sibbo. I artikeln "Yhteistyö Sipoon kanssa ollut vaikeata" utnyttjades "oppositionens" kritik av den Sfp-dominerade politiken. Artikelns beskrivning av Sibbos samarbetsovilja motsvarade exakt den bild av Sibbo som man från Helsingfors sida ville skapa. Jag citerar ur artikeln:

Sipoota on vuosien varrella ärsytetty rakentamissuunnitelmilla. Ylipormestari Raimo Ilaskivi ehdotti selvitysmiehenä 1989 kokonaista kaupunkia Itäsalmeen. Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajalle ehdotetussa kaupungissa pelkästään Sipoon puolelle olisi tullut 1,5 miljoonaa neliömetriä asuntoalaa, eli varovaisestikin arvioiden 30000 asukasta.

Vuonna 2000 yritettiin maltillisemmin. Pääkaupunkiseudun kaupungit tekivät Sipoon kanssa vapaaehtoisesti yhteisen maankäytön kehityskuvan. Sen piti olla merkittävä päänavaus, mutta siitä tuli ympäripyöreä retoriikan mestariteos, jolla ei ole ollut mitään käytännön virkaa.

Vuonna 2003 sisäministeriö asetti maaneuvos Jussi-Pekka Alasen selvittämään Helsingin seudun yhteistyökuvioita. Hän ehdotti 14 kunnan yhteistä seutupäätöksentekoa, YTV:n laajentamista Sipooseen ja Kirkkonummelle sekä Uudenmaan kahden maakuntaliiton yhdistämistä.

Sipoo torjui kaikki ehdotukset. Kuntaministeri Hannes Manninen käynnisti Helsingin seudun yhteistyölain valmistelun, mutta rajasi Sipoon sen ulkopuolelle.

Den ovanciterade texten är som tagen ur Pekka Myllyniemis rapport. Jag skall inte desto mera kommentera den starkt vinklade beskrivningen, utan nöjer mig med att konstatera att "Ilaskivis förslag" inte resulterade i något konkret initiativ och att konsulternas förslag på en "ny stad" i Östersundom (inklusive delar av Nordsjö och Sottungsby) stod i konflikt med Helsingfors hemliga planer på en hamn i Nordsjö. (Se "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007".)

Den verkliga förtalskampanjen mot Sibbo bedrevs i Helsingin uutiset/Vantaan sanomat på ledraplats och i kolumner. En i sammanhanget typisk kolumn är Jan Vapaavuoris "Sipoo" som publicerades den 8 mars 2006. Jag citerar valda bitar:

Sipoo on maa-alaltaan aika lailla tarkkaan kaksi kertaa Helsinkiä isompi. Silti Sipoossa asuu vähemmän väkeä kuin Lauttasaaressa. Jos Sipoo olisi yhtä tiiviisti rakennettu kuin Helsinki, sinne mahtuisi pitkälti yli miljoona asukasta. Jos taas Helsinki olisi yhtä väljästi rakennettu kuin Sipoo, pääkaupungissa asuisi alle 10 000 ihmistä. ...

Pääkaupunkiseutu rakentaa siis yhden sipoollisen joka vuosi. Sipoolla menisi kovallakin kasvuvauhdilla Helsingin rakentamiseen noin tuhat vuotta. Sipoolla ei taida olla sen paremmin intressiä kuin resurssejakaan rakentaa oikeasti merkittäviä määriä. Helsingillä on sekä intressiä että resursseja. ...

Sipoo on ihan Helsingin vieressä. Se ei ole kaukana maakunnassa, vaan aivan maan ainoan metropolin kupeessa. Porvoonväylä ja Itäväylä vievät suoraan Sipooseen. Metro on jo melkein rajalla. Samoin on tuleva Vuosaaren suursatama. Normaalilogiikan mukaan Sipoon - ainakaan sen läntisten osien - ei pitäisi olla haja-asutusaluetta. Sipoon pitäisi olla osa pääkaupunkiseutua. Niin se onkin, kaikkien muiden paitsi RKP:n mielestä. ...

Helsinki omistaa Sipoossa noin 1700 hehtaaria maata. Sipoo on kaavoittanut sen siten, ettei sinne juuri rakentaa saa. ... Sipoon koko on niin suuri, ettei sitä tarvitsisi edes rakentaa kovin tiiviisti. Kyse olisi lähinnä pientalotuotannosta. Sitäkään varten ei tarvittaisi kuin murto-osa koko Sipoon pinta-alasta. Suuria alueita voitaisiin edelleen jättää rakentamatta. Sipoonkorpeen ei olisi mitään tarvetta eikä halua kenenkään koskea. ...

Syftet med Vapaavuoris kolumn är uppenbart. I verkligheten är Helsingfors föga intresserad av småhusbebyggelse i Sibbo. Den utspridda småhusbebyggelsen har Vapavuori senast i ett tal denna vecka beskrivit som ett problem. (Se "Motsägelser och missförstånd. Den 4 oktober 2007".) Våren 2006 gällde det dock att göra gemensam sak med kommun- och bostadsminister Hannes Manninen och statsminister Matti Vanhanen, vilkas syn på stadsplanering är den raka motsatta till den nuvarande bostadsministerns.