Demokratiska spelregler. Den 2 februari 2008

Hufvudstadsbladet har publicerat en artikel med rubriken "Sibbo kan tvingas till vårdsamarbete". Början på artikeln lyder enligt följande:

Om ett knappt år blir Sibbo av med den sydvästra delen av kommunen. Befolkningen minskar då till ungefär 17 500.
Det är klart under de 20 000 som kommun- och servicestrukturreformen kräver för att kommunen ensam ska få ansvara för sin social- och hälsovård.
I går var representanter för Sibbo kallade till finansministeriets kommunavdelning för en första förhandling om vad kommunen förväntas göra.
Beskedet till Sibbo är entydigt: Kommunen uppfyller inte kravet.
Lagen är hård. Vi fungerar på regeringens mandat och ger ingen flexibilitet, säger statssekreterare Velipekka Nummikoski.
Han säger att det inte handlar om en Sibbofråga utan betonar att liknande diskussioner förs med flera andra kommuner.
Orsaken till varför Sibbo faller ned under den kritiska gränsen spelar enligt honom ingen roll.
Inställningen gör Christel Liljeström, ordförande för kommunstyrelsen i Sibbo, upprörd.
Ministeriet bryr sig inte om bakgrunden till varför vi blir färre än 20 000.
Dessutom:
Det tar inte många år innan vi är uppe i 20 000 invånare igen.

På eftermiddagen den 15 januari publicerade bl.a. Helsingin Sanomat en notis från FNB med rubriken "Kuntaministeri Kiviniemi: Sipoo oli poikkeus". Minister Mari Kiviniemi upprepar alltså här påståendet att Sibbo är eller var ett undantag. I notisen ger hon följande motivering:

Erikoistapauksena sitä myös perusteltiin valtioneuvoston päätöksenä. Kysymys oli metropolialueesta, jonka yhdessä osassa kasvu oli pysähtynyt. Se oli poikkeuksellista eikä samanlaisia esimerkkejä löydy maaseutujen keskuskaupungeista. Pikemminkin päinvastoin siellä on kilvan kaavoitettu keskuskaupunkien rajoille.

Kiviniemi verkar här även känna till motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens beslut, men ett dygn senare uttrycker hon dessa motiveringar exaktare i Helsingin Sanomats egen nyhetsartikel "Kiviniemi: Sipoo ei ollut ennakkotapaus":

Sipoon osien liittäminen Helsinkiin oli Kiviniemen mukaan poikkeustapaus, koska perusteet täyttivät valtioneuvoston asettamat, Helsingin erityisasemaan liittyvät vaatimukset esimerkiksi yhdyskuntarakenteen kehittämiselle.

HFD hänvisar inte alls till staden Helsingfors "specialstatus", utan till det faktum att Helsingforsregionen i de av statsrådet år 2000 definierade nationella målsättningar för områdesanvändning ("Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista") på 56 sidor finns ett en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". Helsingforsregionens påstådda specialstatus kan lika väl tillämpas på t.ex. Tusby och Vanda som på Sibbo.

I den tidigare notisen hävdar Kiviniemi att fallet Sibbo handlar om att tillväxten hade slutat i en del av metropolområdet. Kiviniemis påstående är så inexakt att det är svårt att kommentera det, men påståendet att det kring "landsbygdens centralstäder" har planerats vid gränserna är intressant. Just detta fennomen är socialdemokraternas och De grönas viktigaste argument för kommunsammanslagningar. I själva verket är det inte minst för att Sibbo började planera vid gränsen till huvudstadregionen som SDP och De gröna har gett annekteringen av sydvästra Sibbo sitt stöd. Det är även skäl att notera att stadsbebyggelsen i öst slutar vid gränsen till Vanda och inte vid Sibbogränsen.

I notisen kommer Kivviniemi med ytterligare ett hårresande påstående:

Oikeuden päätökseen pettynyt Rkp:n kansanedustaja Mikaela Nylander leimasi koko prosessin demokratian loukkaukseksi. Kiviniemi vastasi, että korkeimman hallinto-oikeuden mukaan asiassa on noudatettu lakia ja "silloin on toimittu demokratian pelisääntöjen mukaan".

Det är beklämmande att HFD: avgörande utnyttjas som ett argument för annekteringens politiska och moraliska berättigande. HFD har i princip bara tagit ställning till annekteringens laglighet. I verkligheten har man i fallet Sibbo inte alls följt lagen, utan prövat nya tolkningar av lagen, tänjt på lagen och direkt agerat i strid mot lagens föreskrifter när det gäller processuella fel. Att HFD förkastade alla besvär betyder inte automatiskt att Sibbo kommun skulle ha hörts på det sätt som lagen föreskriver då Pekka Myllyniemi utnämndes till kommunindelningsutredare. I sitt beslut säger HFD visserligen följande:

Av utredningen i ärendet har framgått att Sibbo kommun har hörts innan kommunindelningsutredaren tillsattes. Beredningen har inte varit felaktig på den grunden att Sibbo kommun inte skulle ha fått en tillräcklig tid på sig att ta ställning till den kommunindelningsutredare som skulle tillsättas. Beredningen har inte heller varit felaktig av den anledningen att invånarna i de berörda kommunerna inte hade beretts tillfälle att bli hörda om tillsättandet.

Jag är ingen expert på förvaltningsrätt, men det är uppenbart att Sibbo var ett undantag även då kommunen hördes angående av utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. Kommunen kontaktades endast per telefon och först efter att Sibbo ställde krav fick kommunstyrelsen ta ställning till utnämningen. Sibbo fick några dagar på sig där Kemijärvi och Pelkosenniemi fick en hel månad på sig vid den senaste utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. (Se "HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008".)

Även om Helsingfors, ministeriet och statsrådet skulle ha följt lagens bokstav betyder detta naturligtvis inte att "de demokratiska spelreglerna" har följts. Sibbo är även här ett undantag så till vida att man brutit mot skrivna och oskrivna regler. Rådgivande folkomröstningar är inte juridiskt bindande, men det brukar höra till de demokratiska spelreglerna att resultatet i folkomröstningar respekteras. Lagen kan inte tvinga myndigheter att lyssna fastän befolkningen har rätt att höras, men själva idén med rätten att höras är att medborgarna på ett demokratiskt sätt skall kunna påverka beslut. Rent juridiskt har HFD rätt i att invånarna i de berörda områdena hörts. Kommunindelningsutredaren föreslog inte att det skulle hållas en rådgivande folkomröstning, men kommunfullmäktige i Sibbo tog själv initiativ till en folkomröstning. Och se, folkomröstningen där 93,3 % röstade mot utredningsmannens förlag innebär i sig att Sibbo hörts och statrådets beslut därigenom varit lagligt. I sitt beslut sägger HFD att "Kommunen har också hörts genom att Sibbo kommun har ordnat en rådgivande kommunal folkomröstning." Se där minister Kiviniemis demokratiska spelregler!

Hemlig agenda. Den 1 februari 2008

Borgåbladet har publicerat en artikel med rubriken "Sibbo på allvarligt samtal". I artikeln berättas att en delegation från Sibbo kommun idag på förmiddagen träffar statssekreterare Veli-Pekka Nummikoski vid finansministeriet. Sibbo skall presentera sina planer på hur kommunen tänker uppfylla KSSR:s eller ramlagens krav på ett befolkningsunderlag på "åtminstone ungefär 20 000" invånare för social- och hälsovård. I artikeln säger kommunstyrelseordförande Christel Liljeström att delegationen räknar med ett löfte om att Sibbo kan fortsätta som nu, emedan HFD i sitt beslut säger att kommunen har förutsättningarna att fortsätta som självständig kommun. Det finns dock misstankar om att den samlingspartistiska statssekreteraren hoppas kunna tvinga Sibbo till "samarbete" med Helsingfors.

Egentligen är det statsrådet som genom sitt Sibbobeslut godkänt motiveringarna i inrikesministeriets promemoria där det står att "Sibbo kommun har emellertid även efter ändringen i kommunindelningen som en kommun med över 17 000 invånare i huvudstadsregionens närhet och såsom hörande till Helsingforsregionen goda förutsättningar att verka och utvecklas utifrån sina egna utgångspunkter." HFD är inte lika tydligt i sitt beslut, men genom sitt avgörande i Sibboärendet har domstolen även godkänt motiveringarna till statsrådets beslut. I Pekka Myllyniemis Sibboutredning, som statsrådets Sibbobeslut grundar sig på, har kommunindelningsutredaren räknat ut att Sibbo trots en annektering uppnår ett invånarantal på över 20 000 före år 2012, men utredningsmannen har räknat fel. (Se "Räknefel. Den 24 november 2007" och bilden ovan.) Om Sibbo växer snabbare än vad Myllyniemi har kalkylerat med, kan kommunen lika väl uppnå ett invånarantal på 20 000 före denna tidsgräns. I princip torde "ungefär 20 000" kunna betyda det samma som "över 15 000" eller åtminstone "över 18 000", så länge det inte finns något prejudikat på hur ramlagen skall tolkas. I sista hand är det väl HFD som avgör om ramlagens krav uppfylls, men domstolen tycks ju bara vara en gummistämpel när det gäller beslut som berör Sibbo.

Yle har klockan 13 publicerat en notis med rubriken "Självständigt Sibbo ingen självklarhet". I Vega Ösnylands lokala nyheter 15:30 ingick det en intervju med Christel Liljeström angående besöket på finansministeriet. Liljeström har själv publicerat ett blogginlägg med rubriken "Fullständigt oförstående". Jag citerar ur inlägget:

Totalt bakslag.

Oförståeligt! Det är nog det ord som bäst beskriver finansministeriets inställning till Sibbo kommun. Vi var ju kallade i dag till ministeriet för att svara på frågan hur vi fyller ramlagens krav på 20 000 invånare rörande social- och hälsovårdens service.

Statssekreterare Velipekka Nummikoski och jurist Auli Lintu-Valli var verkligen svåra. Totalt fixerade i att Sibbo kommun i dag inte har 20 000 invånare – alltså fyller vi inte lagens stipulationer.

Ministeriet, som själv upprepade gånger har brutit mot lagen i fallet Sibbo, tolkar ramlagen för Sibbos del strängare än kommunministern och självaste HFD. Månne lagen även här är en annan för Sibbo än för andra kommuner? Kanske borde delegationen från Sibbo istället för HFD:s beslut ha tagit med sig uträkningarna som (kommunavdelningen vid) ministeriet själv godkänt.

Liljeström har på kvällen publicerat ett blogginlägg på finska med rubriken "Pilkuntarkkoja ollaan…". Inlägget avslutar hon med frågan "Minkälainen salainen agenda on ministeriön edustajien asenteen taustalla?"

Borgåbladet har på tidningens webbplats publicerat en artikel med rubriken "Sibbo fick runt öronen". Jag citerar ur artikeln:

Det står ”ungefär 20 000” i ramlagen, säger Liljeström, men det kvitterades med att Sibbo inte når upp till kraven.
Men i HFD-beslutet som gav Helsingfors rätt att annektera mark sägs också att det inte gör att Sibbo riskerar att förlora sin status som självständig kommun. Det tolkar statssekreteraren och hans grupp på ett annat sätt, säger Liljeström.
Liljeström vill inte jämföra Sibbos situation med Lovisaregionen, men faktum är att Lovisaregionen har fått grönt ljus för en kommunsammanslagning som skulle ge knappt 17 000 invånare. Hur går det där, om ministeriet nu tar den här linjen?

Till det svarade statssekreteraren att av princip gäller lagens 20 000 invånare.
– Vi har ju redan social- och hälsovård dimensionerad efter 20 000 invånare, och vi ändrar inte den, trots att vi förlorar 2 000 invånare. Varför skall vi nu då tvingas dimensionera om och göra upp en värdkommunsmodell då vi ändå om några år igen är uppe på 20 000?

Borgåbladet har även publicerat en intervju med ordförande för Helsingfors stadsplaneringsnämnd Maija Anttila under rubriken "'Sibbo vinner på att bli del av metropolen'". Åtminstone Anttila ser ett påtvingat samarbete som meningsfullt. Hon säger att "Först ska kommunerna samarbeta med varandra så att folk småningom anpassar sig och märker nyttan av att fungera som en metropol." Med "en metropol" menar Anttila här en enda stad.

HFD läckte information till ministeriet. Den 31 januari 2008

Yle har publicerat en notis med rubriken "Politiker får kritisera rättsväsendet". Justitiekansler Jaakko Jonkka har i ett svar på ett klagomål beslutit att före detta justitieminister Juhannes Koskinen inte handlade olagligt då han i en intervju kritiserade rättsväsendet. Jag tror inte att JK:s ställningstagande kommar att leda till att politiker kritiserar HFD:s beslut i Sibboärendet. Åtminstone finns det föga risk för att nuvarande justitieministern Tuija Brax, som jävade sig i Sibbofrågan, skall kritisera det sätt på vilket HFD skötte Sibboärendet. Att det är lagligt att en minister kritiserar rättsväsendet betyder inte nödvändigtvis att det är acceptabelt. Själv finner jag det dock mycket mera problematiskt om högsta förvaltningsdomstolen i det fördolda kommuniserar med ett ministerium, fast det är svårt att bevisa att så är fallet.

Fastän jag inte trott på högsta förvaltningsdomstolens oberoende, ansåg jag det länge högst osannolikt att domstolen skulle godkänna statsrådets Sibbobeslut. Även om HFD skulle ha en oskriven agenda som går ut på att så långt som möjligt ge statsrådet rätt, ansåg jag att det inte fanns förutsättningar att avvisa alla besvär. Specillt tydligt fann jag det efter att ha läst inrikesministeriets förklaring med anledning av besvären. Inrikesministeriets förklaring var allt annat än övertygande och påståendet om brister i Pakka Myllyniemis rapport förbegicks på ett i ögonfallande sätt, vilket kunde tolkas som ett tyst medgivande. Att beredande tjänsteman Arto Sulonen i inrikesministeriets prememoria inte redogjorde för kritiken mot utredningen och inte tog notis av expertutlåtanden som bifogats till Sibbo kommuns utlåtande visade enligt min uppfattning tydligt att varken utredningen eller beredningen tålde dagsljus. Om HFD ville beskydda någon fanns dessutom gudinog med andra formella fel att ta fasta på.

I ledarartikeln i Helsingin uutiset den 25 januari kan man läsa följande:

Sipoo-päätös on nopeasti käynnistänyt pohdinnan sen vaikutuksista Itä-Helsinkiin, niin hallinnon, toiminnan kuin nimistönkin osalta. Kaikkiratkaisut ovat vielä lähtökuopissaan, koska kukaan ei uskaltanut pohtia niitä ääneen ennen lopullista ratkaisua.

Tystnaden inför HFD:s beslut var länge påtaglig. Detta såg jag som ett tecken på att man även från Helsingfors sida tvivlade på att domstolen skulle godkänna statsrådets gränsbeslut. Därför blev jag lite skrämd när Helsingin uutiset den 9 januari publicerade en artikel med rubriken "Kaikki valmiina Sipoon nurkan nielaisuun". I artikeln kunde man bl.a. läsa följande:

– Valmistelut on jo aloitettu, niin että sitten päästään lupaustemme mukaisesti täysillä liikkeelle, kun päätös tulee, sanoo Helsingin ylipormestari Jussi Pajunen (kok).

Vidare hävdas det i artikeln att Helsingfors "näillä näkymin" inte behöver ta till en speciallag för att kunna inkorporera sydvästra Sibbo. Helsingin uutiset har hela tiden varit mycket välinformerat om fallet Sibbo. Bl.a. kunde tidningen den 18 april upplysa om att "Sipoon nurkan liittäminen Helsinkiin etenee sovitusti." Tidningen har även läckt information om vem som deltog i de hemliga förhandlingarna om en annektering i juni 2006.

Att HFD:s beslut skulle läcka ut till medierna innan det offentliggjordes fann jag helt möjligt. HFD:s beslut har tidigare läckt ut. Denna gång kunde dock inte Helsingin Sanomat på förhand upplysa om hur domarna avgjort ärendet. I notisen "Pajunen uskoi Sipoo-päätökseen 90-prosenttisesti" berättar överborgmästare Jussi Pajunen för helsingin Sanomat att han fick veta om HFD:s beslut då Radio Mellannyland ringde upp honom den den 15 januari innan beslutet fanns på HFD:s webbplats. I samma notis säger Pajunen att "Minulla oli 90 prosentin aavistus, että Helsingin esitys menee läpi." En 90-procentig sannolikhet skulle ha varit nog för Helsingfors stad att ha en specialsida för inkorporeringen färdig att publiceras på Internet samtidigt som HFD:s beslut publicerades. Man kan dock fråga sig på vad Pajunen grundade sin optimism, då den juridiska expertisen bedömt statsrådets beslut som olagligt. Pajunen kände dessutom bättre än de flesta till de förtigna oegentligheterna i Myllyniemis utredning. Mycket tyder på att Helsingfors och Samlingspartiet i Helsingforsregionen inte räknade med att statsrådets inkorporeringsbeslut skulle få HFD:s godkännande. Ändå undrar jag om inte Pajunen i själva verket hade en nära på 100-procentig visshet om att HFD skulle förkasta besluten då Radio Mellannyland ringde upp honom den 15.

Redan innan utedningsman Pekka Myllyniemis Sibboutredning publicerades förutspådde jag - felaktigt - att utredningen skulle bli utredningsmannens sista. Det sätt på vilket oegentligheterna i Myllyniemis utredning förtigits tyder på att Myllyniemis låtsasutredning betraktats som besvärande även på kommunavdelningen vid inrikes/finansministeriet. Det borde enligt min bedömning ha funnits alla förutsättningar att HFD i sitt beslut skulle ha lyft fram bristerna i Myllyniemis utredningen. Detta hade varit speciellt pinsamt för Arto Sulonen, eftersom han i inrikesministeriets beredning inte informerat statsrådet om bristerna, som påtalas speciellt i docent Erkki Mennola expertutlåtande. Efter att HFD underkänt Myllyniemis utredning hade det varit politiskt omöjligt för ministeriet att utnämna Myllyniemi för nya utredningsutdrag.

Det krävs inte mycket intelligens för att inse att det inte var en tillfällighet att kommunminister Mari Kiviniemi utnämnde Pekka Myllynimi till utredningsman för att utreda om en kommunsammanslagning mellan Kemijärvi stad Pelkosenniemi kommun den 17 januari, två dagar efter att HFD avgjorde Sibboärendet. Finansministeriet tog beslutet den 16 januari, men hörandet angående kommunindelningsutredaren (Kuntajakolain 8 §:n mukainen kuuleminen kuntajakoselvittäjästä) är daterat den 18 december. Den 18 december torde HFD:s Sibbobelsut i praktiken redan ha varit klart. I inrikesministeriet brev 18.12.2007 SM072:02/2006 till berörda kommuner står det enligt ett protokullutdrag följande:

Sisäasiainministeriö on osana kunta- ja palvelurakenneuudistuksesta annetun lain 9 §:n mukaista arviointimenettelyä toimittanut Pelkosenniemen kunnalle arviointiryhmän ehdotuksen kunnan asukkaiden palveluiden turvaamiseksi. Arviointiryhmä on ehdottanut Pelkosenniemen kunnalle liittymistä Kemijärven kaupunkiin. Kunta on käsitellyt ehdotusta.

Sisäasiainministeriö aikoo kuntajakolain 8 §:n 1 momentin mukaisesti määrätä toimitettavaksi erityisen selvityksen kuntajaon muuttamisesta Pelkosenniemen ja Kemijärven kaupungin välillä. Tässä kirjeessä on kyse 8 §:n mukaisesta kuntien kuulemisesta.

Ministeriö esittää kuntajakoselvittäjäksi Pekka Myllyniemeä. Kuuleminen koskee kuntajakolain 8 §:n 1 momentin mukaisesti kuntajakoselvittäjäksi esitettyä henkilöä.

Kuntia pyydetään esittämään lausuntonsa asiassa 15.1.2008 mennessä.

Kommunstyrelsen i Pelkosenniemi beslöt på sitt möte den 11 januari svara att "Pelkosenniemen kunta ei hyväksy Pekka Myllyniemeä kuntajakoselvittäjäksi, koska hän ei ole riippumaton henkilö selvittämään asiaa." Kemijärvi stadsstyrelse beslöt på sitt möte den 14 januari däremot "ettei sillä ole kuntajakoselvittäjän nimeämistä koskevan suunnitelman suhteen huomautettavaa."

HFD meddelade först efter klockan 16 den 14 januari att domstolen offentliggör sitt Sibbobeslut följande dag. På kommunavdelningen vid inrikes/finansministeriet bör man dock ha känt till domstolens tidtabell långt tidigare. Av allt att döma har man känt till mycket mera än bara tidtabellen.

1 + 1 = 3. Den 30 januari 2008

Hufvudstadsbladet har publicerat FNB:s notis med rubriken "Kiviniemi vill slå ihop huvudstadsregionen". Det är knappast någon tillfällighet att Mari Kiviniemi kommer med sitt ställningstagande först efter HFD:s Sibbobeslut. Inkorporeringen av sydvästra Sibbo har betraktats som ett alternativ till en sammanslagning av kommunerna i huvudstadsregionen. Därigenom har Helsingfors även lyckats få grannstädernas tysta medgivande till en annektering. Nu visar det sig uppenbart att Östersundom inte var Helsingfors sista krav och att freden i huvudstadsregionen inte alls är räddad i vår tid. Förlåt parallellerna, men Helsingfors dominans bekymrar mig.

I blogginlägget "Vems motiveringar? Den 27 januari 2008" noterade jag att motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i hög grad bygger på Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Detta finner jag anmärkningsvärt, emedan domstolen inte alls kommenterat påståenden om brister i utredningen. HFD kunde ju inte i sitt domslut referera till inrikesministeriets promemoria, eftersom de var just dessa motiveringar som ifrågasattes i besvären. Domstolen har funnit "den utredning som framlagts i ärendet" som tillräcklig grund för motiveringarna, oberoende av utredningens trovärdighet. En del av motiveringarna kan betraktas som subjektiva och ogrundade omdömen, men utredningens lagliga status tycks vara nog. Man kan fråga sig hur HFD skulle förhålla sig till direkta sakfel. Kunde utredningsmannen ha hävdat vad som helst, t.ex. att 1 + 1 = 3?

En central fråga i motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut är hur beslutet beaktar proportionalitetsprincipen och bedömningen av annekteringens följder för Sibbo. HFD hävdar i sitt beslut att det "i detta skede" inte är möjligt att "exakt bedöma hur ändringen i kommunindelningen kommer att påverka Sibbo kommuns ekonomi", eftersom Myllyniemi i sin rapport hävdar att det "i detta skede" inte är möjligt att "göra någon exakt uppskattning av den totala inkomst- och utgiftsförändringen, inklusive inverkningarna på investeringsutgifterna." När det gäller bedömningen om Sibbo kommun efter en ändring i kommunindelningen uppfyller ramlagens krav på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" anser HFD i enlighet med Myllyniemis utredningen att kravet inte utgör en "grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt". HFD:s motivering motsvarar dock snarare inrikesministeriets motiveringar än Myllynimis motivering. Myllyniemis bedömning och motivering bygger nämligen på ett räknefel, vilket jag noterat i blogginlägget "Räknefel. Den 24 november 2007".

Nu gäller det att se om finansministeriet i sitt hörande av Sibbo delar Myllyniemis uppfattning att Sibbo på egen hand uppnår ett befolkningsunderlag på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" före år 2012, fastän Myllyniemi räknat fel. Är ministeriet av annan åsikt, medger man att Myllyniemi bedömt de juridiska förutsättningarna för sitt förslag fel och att statsrådet har tagit Sibbobelsutet utgående från en otillräcklig och bristfällig utredning.

Att HFD haft kompetens att bedöma betydelsen av lagen för kommun- och servicestrukturreformen för statsrådets Sibbobeslut är i sig inte att betvivla. Den 21 september 2007 utnämndes Heikki Harjula, som är ledande jurist vid Kommunförbundet, till tillfällig domare vid högsta förvaltningsdomstolen fram till slutet av år 2007. Hans tjänsteförhållande har senare förlägts med några månader. Harjula var tillsammans med Arto Sulonen, som ansvarade för inrikesministeriets beredning av statrådets gränsbeslut, medlem i lagarbetsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen. Till lagarbetsgruppens uppdrag hörde att ge förslag till ramlag och bereda statsrådets förslag till de lagändringar som KSSR föranleder. Harjula är en av domarna som avgjorde Sibboärendet.

Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Helsingin demarit: Kirkkonummi ja Sipoo osaksi metropolia". Den första satsen i notisen lyder "Helsingin Sdp pelkää, että Helsinki jää pussinperään, koska se ei pääse leviämään itään ja länteen."

Klimatgärningar. Den 29 januari 2008

Efter HFD:s överraskande Sibbobeslut finns det mycket att förhandla om. Vare sig det gäller kommunerna eller de kyrkliga samfälligheter kommer jag endast undantagsvis på denna blogg att följa upp förhandlingarna mellan Sibbo och Helsingfors. Jag vill ändå tipsa om notisen "Östersundom kyrka glömmer ej Sibboborna", som Yle publicerat på morgonen. Igår publicerade Yle en notis med rubriken "Sibbo i samtal med Helsingfors". Jag skall inte desto mera kommentera dessa "konstruktiva" samtal mellan Markku Luoma och Jussi Pajunen. Däremot följer jag med största intresse med förhandlingarna mellan finansministeriet och jumbolistade Sibbo kommun. (Se "Ramlagens krav. Den 22 januari 2008 ".)

Jag hade tänkt skriva om villkoren inför fredagens träff mellan representaneter för finansministeriet respektive Sibbo kommun, men ett tal som Jan Vapaavuori hållit idag ändrar på mina planer. Talet som bostadsministern höll på ett seminarium i Helsingfors har fått rubriken "Asuntopolitiikan suunta ja keinot". Pajunens tal handlar i hög grad om kollektivtrafik. Han säger bl.a. att "Järkeviä kasvualueita Helsingin seudulla ovat Lohjan ja Porvoon suunnat, varsinkin jos niille saataisiin raideliikenne etupainotteisesti." Indirekt talar han alltså fför (nya) Elsa och Heli, vilket är intressant med tanke på fallet Sibbo. (Se bl.a. "Järnväg till Lojo. Den 21 november 2007" och "Helsingfors räknar med Heli-banan. Den 27 november 2007".) I sitt tal kommenterar Vapaavuorio Sibbofrågan även mera direkt. Jag citerar:

Paras-hanke edistää oikeansuuntaisesti kuntarakenteen kehitystä, mutta se ei etene riittävällä nopeudella. Vauhtia on saatava varsinkin kasvavilla kaupunkiseuduilla seudullisesti strategisiin kuntaliitoksiin, koskivatpa ne koko kuntaa tai määrättyä kunnan osa-aluetta. Sipoon länsiosan liittäminen Helsinkiin oli tärkeä askel, mutta Helsingin seudulla riittää muutakin korjattavaa (esim. Ristikytö).

Hallinnollisten rajojen pitäisi olla järkevän toiminnan apuvälineitä, ei niiden este. Kuntarajoilla pitäisi olla välinearvo, ei itseisarvoa. Ilmastonmuutoksen hillinnällä ja yhdyskuntarakenteen eheyttämisellä, kuntien välisen epätarkoituksenmukaisen verokilpailun vähentämisellä sekä riittävällä vuokra-asuntotuotannolla sen sijaan on itseisarvoa.

Suuremmat kuntakokonaisuudet myös Helsingin seudulla tukisivat kaikkia näitä tavoitteita. Kuuma-kuntien yhdistäminen olisikin pienimuotoinen ympäristöteko. Pääkaupunkiseudun kaupunkien yhdistäminen puolestaan olisi jo suuri ympäristöteko. Seudun kaupungit ja kunnat ovat kuitenkin itsepintaisesti halunneet pitää rajapyykkinsä kuopissaan ja vakuuttaneet, että hyvällä yhteistyöllä päästään samaan lopputulokseen. Saapi nähdä miten käy!

Rehellisyyden nimissä on toki todettava että toissaviikkoinen valtion ja Helsingin seudun kuntien välinen asunto- ja tonttitarjontaa koskeva aiesopimus sekä pääkaupunkiseudun kuntien samalle päivälle ajoittunut yhteisymmärrys yhteisen joukkoliikennejärjestelmän luomisesta antavat aihetta tiettyyn optimismiin. Selvää kuitenkin on, että jatkossakin ilmastonmuutokseen vaikuttamisella saavutetaan enemmän Nobelin palkintoja kuin kuntarajoja puolustamalla.

Det var ju modigt av Vapaavuori att våga sig på ett så filosofiskt ämne som egenvärden och instrumentella värden. Jag kan intyga att han inte skulle ha fått många poäng för sina exempel, om det hade gällt ett gymnasieprov i filosofi. Vapaavuori har visserligen rätt i att administrativa gränser inte är att betraktas som egenvärden, men det finns mycket som förtjänar vår respekt och vördnad, även om dess ursprungliga syfte varit funktionellt. Till skillnad från länsgränser är kommungränser dessutom inte längre redskap bara för statlig administration. Kommunerna och kommungränserna är framför allt redskap för lokalt självstyre. Knappast är Vapaavuori själv aktuell för Nobels fredspris med anledning av annekteringen av Sydvsätra sibbo, som av Finlands naturskyddsförbund inofficiellt utnämnts till årets mest deprimerande "miljögärning". (Se pressmeddelandet "Lounais-Sipoon vyörytys vuoden masentavin ympäristöteko".) Däremot torde Vapaavuoris tal applåderas av Osmo Soininvaara. (Se bl.a. Soininvaaras blogginlägg "Kuntarajojen pyhyys ja itsehallinnon rajat" och mitt blogginlägg "Konspiration. Den 28 april 2007".) Lite komiskt är det att Vapaavuori säger att Helsingforsregionens städer och kommuner egensinnigt velat bevara sina gränser och satsat på samarbete, när det framför allt är Vapaavuori själv som tidigare förespråkat ett frivilligt samarbete fram om statlig inblandning i Helsingforsregionen.

Någon juridisk betydelse har de klimatpolitiska synpunkterna inte för Sibbobeslutet. Klimatpolitiken var inte aktuell då statsrådet tog sitt beslut om "nationella målsättningar för områdesanvändning" ("Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista"), som HFD använder som grund för sitt och statsrådets beslut. År 2000 var argumenten helt andra. Det är intressant att notera att Vapaavuori nu efter HFD:s beslut öppet talar för komundelssammanslagningar. Få se hur länge förvaltnings- och kommunminister Mari Kiviniemi kommer att hålla fast vid att Sibbo var ett specialfall och inte ett prejudikat. (Se FNB:s notis "Kuntaministeri Kiviniemi: Sipoo oli poikkeus".) Ministeriet har redan korrigerat sina uttalanden om att inga kommundelssammanslagningar sker under PARAS-processen och på många håll i landet är kommundelssammanslagningar med och mot berörda kommuners vilja aktuella. I artikeln "Kiviniemi: Sipoo ei ollut ennakkotapaus", som Helsingin Sanomat publicerade den 17 januari heter det att "Sipoon osien liittäminen Helsinkiin oli Kiviniemen mukaan poikkeustapaus, koska perusteet täyttivät valtioneuvoston asettamat, Helsingin erityisasemaan liittyvät vaatimukset esimerkiksi yhdyskuntarakenteen kehittämiselle." Uttalandet visar att Kiviniemi bekantat sig med HFD:s motiveringar.

Själv har jag svårt att hitta någon juridiskt relevant specialstatus för "Helsingfors" eller Helsingforsregionen i statsrådets målsättningar för områdesanvändning. Jag antar att HFD även här har gått den verkställande makten till mötes och försökt göra sitt bästa för att unvika att Sibbo kan tolkas som ett prejudikat. Att Kiviniemis föregångare som kommunminister Hannes Manninen gick med på att stöda en annektering av sydvästra Sibbo beror enligt min bedömning i första hand på det ledande oppositionspartiets gruppordförande Jan Vapaavuori liksom SDP:s och De grönas huvudförhandlare angående kommun- och servicestrukturreformen Rakel Hiltunen respektive Osmo Soininvaara krävda tvångssammanslagningar. För att få igenom sitt lagförslag, som innbar att tvångssammanslagningar kunde undvikas, gick Manninen med på att stöda en inkorporering av sydvästra Sibbo. Om Sibbo blir ett allmänt prejudikat, som kan tillämpas även utanför Helsingforsregionen, har avtalet i praktiken brutits. Pacta sunt servanda.

Två beslut. Den 28 januari 2008

I dagens nummer av Hufvudstadsbladet ingår en kolumn med rubriken "Splittrade vi falla" av Thomas Rosenberg. Rosenberg har naturligtvis tagit ställning för Sibbo i tvisten med Helsingfors, men endast av principskäl. Rosenberg, som själv är hemma från Helsinge, har även talat för att Sibbo borde avstå från den sydvästra delen av kommunen och gå samman med Borgå. Det skulle stärka de svenska strukturerna. Ramlagen och den pågående reformen av förvaltningen motiverar en sammanslagningar av tvåspråkiga kommuner för att trygga service på svenska. Samtidigt handlar det naturligtvis om att trygga Sfp:s inflytande på det lokala planet. Med en förvaltnings- och kommunminister som gång på gång "glömmer" de svenska behoven finns det, liksom Rosenberg understryker i den ovannämnda kolumnen, alla skäl att stärka de svenska strukturerna, men priset är högt. Kommunsammanslagningar innebär ett brott med historien och traditionen, som i grunden ger oss finlandsvenskar vår hemortsrätt.

Om fallet Sibbo skriver Rosenberg att "slaget är ohjälpligen förlorat och det skulle gälla att se vidare och om möjligt vinna kriget, eller åtminstone minimera förlusterna." Vidare skriver han att "man inbillar sig väl knappast att en självständighet i det strippade formatet ännu skall vara en option att räkna med?" I stället för "självständighet i det strippade formatet" föreslår Rosenberg att Sibbo går samman med Borgå. Själv ser jag inte en sammangång med Borgå som ett önskvärt eller ens realistiskt alternativ, men HFD:s beslut skapar kanske vissa förutsättningar för detta alternativet. Ändå har Rosenberg en klar åsikt om domslutet: "Att HFD:s beslut i Sibbofrågan var smutsig politik och inte juridik är de flesta överens om."

Hur smutsigt HFD:s Sibbobeslut var kan man ha olika åsikter om. Klart är att beslutet var politiskt. Det framgår redan ur högsta förvaltningsdomstolens meddelande "HFD förkastade besvären över ändringen i kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda". I meddelandet informeras det inte bara om domslutet i Sibboärendet, utan även om domstolens beslut att förkasta Helsingfors stads besvär över miljöministeriets beslut att ge Sibbo kommun lov att lösa in som Helsingfors äger i Nickby. Vad har besluten att göra med varandra? Juridiskt sett ingenting. Att HFD informerar om båda besluten i samma meddelande kan kanske motiveras med att fallen avgjordes samma dag, men då återstår frågan varför de avgjordes samma dag. I verkligheten har HFD inte skipat rättvisa i juridisk mening. Istället har man strävat efter att av två olika ärenden ta ett beslut som kan uppfattas som rättvist i en politisk eller moralisk bemärkelse. Även beslutet att förkasta Helsingfors stads besvär var rent juridiskt sett tvivelaktigt, trots att det är uppnebart att staden pantade på marken i Nickby i utpressningssyfte. Att Helsingfors skulle avstå från den mark som staden äger och pantat på i Nickby ingick i den överenskommelse som Hannes Manninen slöt med Helsingfors stads representanter våren 2006. Genom sina beslut bekräftar HFD en koppling och ett politisk överenskommelse, som hotar förtroendet för så väl ministrars som tjänstemäns opartiskhet i beredningen av statsrådets Sibbobeslut.

Omedelbart efter att HFD hade publicerat sitt Sibbobeslut öppnade Helsingfors stad på webben "specialsidor om inkorporeringen". Under rubriken "Liitos alkoi Helsingin esityksestä" har man även satt ut en länk till HFD:s beslut om inlösningen av marken i Nickby. Hoppsan. Vad har inlösningen med inkorporeringen att göra?

Vems motiveringar? Den 27 januari 2008

Många har reagerat på att högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut i fallet Sibbo kommer med subjektiva politiska motiveringar. Ledarskribenten i Helsingin uutiset/ Vantaan Sanomat/ Länsiväylä drog ur domslutet slutsatsen att Sfp-arnas kritik mot annekteringsprojektet bara handlat om att bevara partiets "nakna partimakt", varigenom "RKP:läiset" riskerat förutsättningarna till utveckling för hela Finlands nationalekonomi! (Se "Justitiemord. Den 18 januari 2008".) Ledarskribenten Risto Hietanens slutsatser är inte helt logiska, men han gör anspråk på att dra dem från HFD:s beslut. Själv skrev jag i blogginlägget "Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008" att HFD utan referenser upprepar "subjektiva politiska omdömen från Helsingfors utlåtanden och Myllyniemis rapport". Efter att ha tittat lite närmare måste jag ta tillbaka mitt påstående. Visst uppger HFD referens, fastän det inte är helt uppenbart vad man stöder sina motiveringar på.

För en lekman kan det förefalla som om HFD är av samma åsikt som Helsingfors stad, men så enkelt är det inte. HFD har tagit ett politiskt beslut så till vida att man valt att negligera formella fel och funnit Helsingfors, utrednbingsmannens och statsrådets tolking av kommunindelningslaglen som korrekt, trots att den strider mot den juridiska expertisens tolkning av lagen. Däremot är HFD:s motiveringar till lagligheten i statrådets beslut inte nödvändigtvis ett uttryck för domarnas egen uppfattning. Utgångspunkten har varit att finna motiveringar för statsrådets beslut och för dessa motiveringar har man behöft dokument med en viss juridisk status.

I Helsingfors motiveringar för en annektering har man gjort anspråk på att förslaget uppfyller alla fyra allmänna villkor som definieras i § 3 i kommunindelningslagen, fastän det i princip hade räckt med att ett enda villkor uppfylldes. I sin rapport hävdar även kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi, som kopierat Helsingfors nya motiveringar, att samtliga fyra villkor uppfylls. I inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut grundar sig föredragande tjänsteman Arto Sulonen helt på Myllyniemis rapport. Då det gäller villkoren i § 3 finner han sig lika väl tvungen attavvika från Myllyniemis tolkning, eftersom han inte finner det rimligt att hävda att alla fyra villkor uppfylls. HFD hävdar däremot i sitt beslut att alla fyra villkor mera eller mindre uppfylls och att en annektering och hävdar att annekteringen indirekt "gör det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området"!

Även på flera andra punkter förefaller HFD ha kommit till samma slutsats som Helsingfors stad i sitt utlåtande från november 2006. HFD säger att markpolitiken som bedrivits av Sibbo kommun inte har möjliggjort en "naturlig utveckling av Helsingforsregionen österut". Möjligheterna att utveckla bostadsbyggandet, trafikförbindelserna och näringslivet i Helsingforsregionen försvagas av att "Sibbo hör till ett annat förbund på landskapsnivå än de övriga kommunerna i Helsingforsregionen". Vidare noteras det i motiveringarna till beslutet att "samhällsstrukturen i Sibbo splittrad" och så upprepas det i sammanhanget föga relevanta faktapåståendet att befolkningstätheten i Sibbo är 50 invånare per kvadratkilometer medan den i Helsingfors är 3 000 invånare per kvadratkilometer.

I min första snabba genomläsning av HFD:s beslut noterade jag inte att HFD grundar sina ovannämnda motiveringar på "den utredning som framlagts i ärendet". HFD säger i sitt beslut vidare att statsrådet med sitt beslut skall "anses ha godkänt även de motiveringar till beslutet som framgår av föredragandens promemoria". Inrikesministeriets promemoria anses alltså vara statrådets motivering. Någon motivering till att statrådet valde att tro på föredragande tjänsteman Arto Sulonen istället för på föredragande minister Mauri Pekkarinen torde inte behövas. HFD har granskat promemorian och kommit fram till att motiveringarna till statrådets beslut stämmer överens med "den utredning som framlagts i ärendet". Därför stöder sig domstolen i sin motivering till domslutet direkt på ovannämnda utredning, det vill säga Myllyniemis rapport. Några andra juridiskt giltiga grunder för inrikesministeriets subjektiva motiveringar finns inte. Att motiveringarna i HFD:s domslut stämmer överens med Helsingfors motiveringar beror på att så väl Myllyniemis utredning som Helsingfors utlåtande till centrala delar har kopierats från den av Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori författade opublicerade utredningen "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".

I HFD:s beslut noteras det att Leena Liipola i sitt besvär hävdar att "en del av texten är kopierad direkt ur en 18.10.2006 daterad promemoria av Helsingfors stads förvaltningscentrals direktör Eila Ratasvuori." Någon notis om detta påstående tar domstolen dock inte i sitt beslut. Det nämns inte i beslutet att Ratasvuoris opublicerade utredning bifogats till besväret. Att i sammanhanget tala om "en del av texten" är även där till direkt missvisande. Myllyniemi har även kopierat andra dokument och i strid mot villkoren i GNU kopierat ett halft dussin sidor ur Wikipedia, vilket HFD tiger om. Det är inte bara en "del av texten" som Myllyniemi kopierat ur Ratasvuoris promemoria, utan uttryckligen de juridiska motiveringarna. Därför är de just de delar ur Myllyniemis rapport som utredningsmannen tagit ur Ratasvuoris utredning som återges i inrikesministeriets promemoria.

Det bör vara uppenbart att "den utredning som framlagts i ärendet" inte uppfyller de krav som bör ställas på en utredning. Detta har även justitiekanslern indirekt medgett. Man kan fråga sig vilket förtroendet för statliga utredningar är efter Myllyniemis låtsasutredning. Att kommunminister Mari Kiviniemi två dagar efter offentliggörandet av HFD:s domslut utnämnde Myllyniemi till utredningsman för tvångsutredningen gällande en sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi visar att någonting är fatalt på tok vid kommunavdelningen vid finansministeriet. Utnämningen tyder även på att substansen i HFD:s Sibbobeslut på förhand hade läckt ut till ministeriet. Till detta skall jag återkomma i ett senare inlägg.