Hufvudstadsbladet har publicerat FNB:s notis med rubriken "Kiviniemi vill slå ihop huvudstadsregionen". Det är knappast någon tillfällighet att Mari Kiviniemi kommer med sitt ställningstagande först efter HFD:s Sibbobeslut. Inkorporeringen av sydvästra Sibbo har betraktats som ett alternativ till en sammanslagning av kommunerna i huvudstadsregionen. Därigenom har Helsingfors även lyckats få grannstädernas tysta medgivande till en annektering. Nu visar det sig uppenbart att Östersundom inte var Helsingfors sista krav och att freden i huvudstadsregionen inte alls är räddad i vår tid. Förlåt parallellerna, men Helsingfors dominans bekymrar mig.
I blogginlägget "Vems motiveringar? Den 27 januari 2008" noterade jag att motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i hög grad bygger på Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Detta finner jag anmärkningsvärt, emedan domstolen inte alls kommenterat påståenden om brister i utredningen. HFD kunde ju inte i sitt domslut referera till inrikesministeriets promemoria, eftersom de var just dessa motiveringar som ifrågasattes i besvären. Domstolen har funnit "den utredning som framlagts i ärendet" som tillräcklig grund för motiveringarna, oberoende av utredningens trovärdighet. En del av motiveringarna kan betraktas som subjektiva och ogrundade omdömen, men utredningens lagliga status tycks vara nog. Man kan fråga sig hur HFD skulle förhålla sig till direkta sakfel. Kunde utredningsmannen ha hävdat vad som helst, t.ex. att 1 + 1 = 3?
En central fråga i motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut är hur beslutet beaktar proportionalitetsprincipen och bedömningen av annekteringens följder för Sibbo. HFD hävdar i sitt beslut att det "i detta skede" inte är möjligt att "exakt bedöma hur ändringen i kommunindelningen kommer att påverka Sibbo kommuns ekonomi", eftersom Myllyniemi i sin rapport hävdar att det "i detta skede" inte är möjligt att "göra någon exakt uppskattning av den totala inkomst- och utgiftsförändringen, inklusive inverkningarna på investeringsutgifterna." När det gäller bedömningen om Sibbo kommun efter en ändring i kommunindelningen uppfyller ramlagens krav på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" anser HFD i enlighet med Myllyniemis utredningen att kravet inte utgör en "grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt". HFD:s motivering motsvarar dock snarare inrikesministeriets motiveringar än Myllynimis motivering. Myllyniemis bedömning och motivering bygger nämligen på ett räknefel, vilket jag noterat i blogginlägget "Räknefel. Den 24 november 2007".
Nu gäller det att se om finansministeriet i sitt hörande av Sibbo delar Myllyniemis uppfattning att Sibbo på egen hand uppnår ett befolkningsunderlag på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" före år 2012, fastän Myllyniemi räknat fel. Är ministeriet av annan åsikt, medger man att Myllyniemi bedömt de juridiska förutsättningarna för sitt förslag fel och att statsrådet har tagit Sibbobelsutet utgående från en otillräcklig och bristfällig utredning.
Att HFD haft kompetens att bedöma betydelsen av lagen för kommun- och servicestrukturreformen för statsrådets Sibbobeslut är i sig inte att betvivla. Den 21 september 2007 utnämndes Heikki Harjula, som är ledande jurist vid Kommunförbundet, till tillfällig domare vid högsta förvaltningsdomstolen fram till slutet av år 2007. Hans tjänsteförhållande har senare förlägts med några månader. Harjula var tillsammans med Arto Sulonen, som ansvarade för inrikesministeriets beredning av statrådets gränsbeslut, medlem i lagarbetsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen. Till lagarbetsgruppens uppdrag hörde att ge förslag till ramlag och bereda statsrådets förslag till de lagändringar som KSSR föranleder. Harjula är en av domarna som avgjorde Sibboärendet.
Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Helsingin demarit: Kirkkonummi ja Sipoo osaksi metropolia". Den första satsen i notisen lyder "Helsingin Sdp pelkää, että Helsinki jää pussinperään, koska se ei pääse leviämään itään ja länteen."
I blogginlägget "Vems motiveringar? Den 27 januari 2008" noterade jag att motiveringarna i högsta förvaltningsdomstolens Sibbobeslut i hög grad bygger på Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Detta finner jag anmärkningsvärt, emedan domstolen inte alls kommenterat påståenden om brister i utredningen. HFD kunde ju inte i sitt domslut referera till inrikesministeriets promemoria, eftersom de var just dessa motiveringar som ifrågasattes i besvären. Domstolen har funnit "den utredning som framlagts i ärendet" som tillräcklig grund för motiveringarna, oberoende av utredningens trovärdighet. En del av motiveringarna kan betraktas som subjektiva och ogrundade omdömen, men utredningens lagliga status tycks vara nog. Man kan fråga sig hur HFD skulle förhålla sig till direkta sakfel. Kunde utredningsmannen ha hävdat vad som helst, t.ex. att 1 + 1 = 3?
En central fråga i motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut är hur beslutet beaktar proportionalitetsprincipen och bedömningen av annekteringens följder för Sibbo. HFD hävdar i sitt beslut att det "i detta skede" inte är möjligt att "exakt bedöma hur ändringen i kommunindelningen kommer att påverka Sibbo kommuns ekonomi", eftersom Myllyniemi i sin rapport hävdar att det "i detta skede" inte är möjligt att "göra någon exakt uppskattning av den totala inkomst- och utgiftsförändringen, inklusive inverkningarna på investeringsutgifterna." När det gäller bedömningen om Sibbo kommun efter en ändring i kommunindelningen uppfyller ramlagens krav på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" anser HFD i enlighet med Myllyniemis utredningen att kravet inte utgör en "grund att betrakta statsrådets beslut som lagstridigt". HFD:s motivering motsvarar dock snarare inrikesministeriets motiveringar än Myllynimis motivering. Myllyniemis bedömning och motivering bygger nämligen på ett räknefel, vilket jag noterat i blogginlägget "Räknefel. Den 24 november 2007".
Nu gäller det att se om finansministeriet i sitt hörande av Sibbo delar Myllyniemis uppfattning att Sibbo på egen hand uppnår ett befolkningsunderlag på "åtminstone ungefär 20 000 invånare" före år 2012, fastän Myllyniemi räknat fel. Är ministeriet av annan åsikt, medger man att Myllyniemi bedömt de juridiska förutsättningarna för sitt förslag fel och att statsrådet har tagit Sibbobelsutet utgående från en otillräcklig och bristfällig utredning.
Att HFD haft kompetens att bedöma betydelsen av lagen för kommun- och servicestrukturreformen för statsrådets Sibbobeslut är i sig inte att betvivla. Den 21 september 2007 utnämndes Heikki Harjula, som är ledande jurist vid Kommunförbundet, till tillfällig domare vid högsta förvaltningsdomstolen fram till slutet av år 2007. Hans tjänsteförhållande har senare förlägts med några månader. Harjula var tillsammans med Arto Sulonen, som ansvarade för inrikesministeriets beredning av statrådets gränsbeslut, medlem i lagarbetsgruppen för kommun- och servicestrukturreformen. Till lagarbetsgruppens uppdrag hörde att ge förslag till ramlag och bereda statsrådets förslag till de lagändringar som KSSR föranleder. Harjula är en av domarna som avgjorde Sibboärendet.
Helsingin Sanomat har på kvällen publicerat en notis med rubriken "Helsingin demarit: Kirkkonummi ja Sipoo osaksi metropolia". Den första satsen i notisen lyder "Helsingin Sdp pelkää, että Helsinki jää pussinperään, koska se ei pääse leviämään itään ja länteen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar