Vems motiveringar? Den 27 januari 2008

Många har reagerat på att högsta förvaltningsdomstolen i sitt beslut i fallet Sibbo kommer med subjektiva politiska motiveringar. Ledarskribenten i Helsingin uutiset/ Vantaan Sanomat/ Länsiväylä drog ur domslutet slutsatsen att Sfp-arnas kritik mot annekteringsprojektet bara handlat om att bevara partiets "nakna partimakt", varigenom "RKP:läiset" riskerat förutsättningarna till utveckling för hela Finlands nationalekonomi! (Se "Justitiemord. Den 18 januari 2008".) Ledarskribenten Risto Hietanens slutsatser är inte helt logiska, men han gör anspråk på att dra dem från HFD:s beslut. Själv skrev jag i blogginlägget "Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008" att HFD utan referenser upprepar "subjektiva politiska omdömen från Helsingfors utlåtanden och Myllyniemis rapport". Efter att ha tittat lite närmare måste jag ta tillbaka mitt påstående. Visst uppger HFD referens, fastän det inte är helt uppenbart vad man stöder sina motiveringar på.

För en lekman kan det förefalla som om HFD är av samma åsikt som Helsingfors stad, men så enkelt är det inte. HFD har tagit ett politiskt beslut så till vida att man valt att negligera formella fel och funnit Helsingfors, utrednbingsmannens och statsrådets tolking av kommunindelningslaglen som korrekt, trots att den strider mot den juridiska expertisens tolkning av lagen. Däremot är HFD:s motiveringar till lagligheten i statrådets beslut inte nödvändigtvis ett uttryck för domarnas egen uppfattning. Utgångspunkten har varit att finna motiveringar för statsrådets beslut och för dessa motiveringar har man behöft dokument med en viss juridisk status.

I Helsingfors motiveringar för en annektering har man gjort anspråk på att förslaget uppfyller alla fyra allmänna villkor som definieras i § 3 i kommunindelningslagen, fastän det i princip hade räckt med att ett enda villkor uppfylldes. I sin rapport hävdar även kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi, som kopierat Helsingfors nya motiveringar, att samtliga fyra villkor uppfylls. I inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut grundar sig föredragande tjänsteman Arto Sulonen helt på Myllyniemis rapport. Då det gäller villkoren i § 3 finner han sig lika väl tvungen attavvika från Myllyniemis tolkning, eftersom han inte finner det rimligt att hävda att alla fyra villkor uppfylls. HFD hävdar däremot i sitt beslut att alla fyra villkor mera eller mindre uppfylls och att en annektering och hävdar att annekteringen indirekt "gör det möjligt att förbättra levnadsförhållandena för invånarna i området"!

Även på flera andra punkter förefaller HFD ha kommit till samma slutsats som Helsingfors stad i sitt utlåtande från november 2006. HFD säger att markpolitiken som bedrivits av Sibbo kommun inte har möjliggjort en "naturlig utveckling av Helsingforsregionen österut". Möjligheterna att utveckla bostadsbyggandet, trafikförbindelserna och näringslivet i Helsingforsregionen försvagas av att "Sibbo hör till ett annat förbund på landskapsnivå än de övriga kommunerna i Helsingforsregionen". Vidare noteras det i motiveringarna till beslutet att "samhällsstrukturen i Sibbo splittrad" och så upprepas det i sammanhanget föga relevanta faktapåståendet att befolkningstätheten i Sibbo är 50 invånare per kvadratkilometer medan den i Helsingfors är 3 000 invånare per kvadratkilometer.

I min första snabba genomläsning av HFD:s beslut noterade jag inte att HFD grundar sina ovannämnda motiveringar på "den utredning som framlagts i ärendet". HFD säger i sitt beslut vidare att statsrådet med sitt beslut skall "anses ha godkänt även de motiveringar till beslutet som framgår av föredragandens promemoria". Inrikesministeriets promemoria anses alltså vara statrådets motivering. Någon motivering till att statrådet valde att tro på föredragande tjänsteman Arto Sulonen istället för på föredragande minister Mauri Pekkarinen torde inte behövas. HFD har granskat promemorian och kommit fram till att motiveringarna till statrådets beslut stämmer överens med "den utredning som framlagts i ärendet". Därför stöder sig domstolen i sin motivering till domslutet direkt på ovannämnda utredning, det vill säga Myllyniemis rapport. Några andra juridiskt giltiga grunder för inrikesministeriets subjektiva motiveringar finns inte. Att motiveringarna i HFD:s domslut stämmer överens med Helsingfors motiveringar beror på att så väl Myllyniemis utredning som Helsingfors utlåtande till centrala delar har kopierats från den av Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori författade opublicerade utredningen "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken".

I HFD:s beslut noteras det att Leena Liipola i sitt besvär hävdar att "en del av texten är kopierad direkt ur en 18.10.2006 daterad promemoria av Helsingfors stads förvaltningscentrals direktör Eila Ratasvuori." Någon notis om detta påstående tar domstolen dock inte i sitt beslut. Det nämns inte i beslutet att Ratasvuoris opublicerade utredning bifogats till besväret. Att i sammanhanget tala om "en del av texten" är även där till direkt missvisande. Myllyniemi har även kopierat andra dokument och i strid mot villkoren i GNU kopierat ett halft dussin sidor ur Wikipedia, vilket HFD tiger om. Det är inte bara en "del av texten" som Myllyniemi kopierat ur Ratasvuoris promemoria, utan uttryckligen de juridiska motiveringarna. Därför är de just de delar ur Myllyniemis rapport som utredningsmannen tagit ur Ratasvuoris utredning som återges i inrikesministeriets promemoria.

Det bör vara uppenbart att "den utredning som framlagts i ärendet" inte uppfyller de krav som bör ställas på en utredning. Detta har även justitiekanslern indirekt medgett. Man kan fråga sig vilket förtroendet för statliga utredningar är efter Myllyniemis låtsasutredning. Att kommunminister Mari Kiviniemi två dagar efter offentliggörandet av HFD:s domslut utnämnde Myllyniemi till utredningsman för tvångsutredningen gällande en sammanslagning av Kemijärvi och Pelkosenniemi visar att någonting är fatalt på tok vid kommunavdelningen vid finansministeriet. Utnämningen tyder även på att substansen i HFD:s Sibbobeslut på förhand hade läckt ut till ministeriet. Till detta skall jag återkomma i ett senare inlägg.