Hur ritades gränsen ut? Den 26 februari 2008

I tidningen fjolårets första nummer av tidningen Tieto maasta, som utges av Lantmäteriverket, ingår en artikel med rubriken "Sipoo-Helsinki-Vantaa Kuinka kuntarajojen muutosehdotus kartalle tehtiin?". (Se bilden ovan ovan, där Mauri Asmundela pekar på en grundkarta.) Artikeln ingår även i en förkortad svensk version under rubriken "Sibbo - Helsingfors - Vanda Hur fick man förslaget till kommungränsändring på kartan?". Artikeln, som berör så väl Herlsingfor som Myllyniemis förslag, kritiserar främst det första förslaget. Jag cirerar:

Kuva kertoo enemmän kuin tuhat sanaa, sanoo vanha viisaus ja näin on myös kartan kanssa. Kun viivoittimella pienimittakaavaiselle kartalle tehty kuntarajaehdotus oli siirretty kiinteistörekisterikartalle, nähtiin, että se kulki useiden kymmenien kiinteistöjen halki ja halkaisi Immersbyn kylän ja yhden rakennuksenkin.

Myllyniemis förslag får här inte lika hård kritik:

- Myllyniemen kartan rajalinjat oli vedetty pienimittakaavaiselle kartalle. Ehdotettujen uusien kunnanrajojen suunnittelussa oli käytetty meidän aineistoja; Maastotietokantaa ja kiinteistörajakarttaa. Rajalinjaa ei enää oltu vedetty viivoittimella, vaan rajaehdotus noudatti kiinteistörajoja, joten rajan siirtäminen kiinteistörekisterikartalle sujui nopeasti, eikä raja enää halkonut kiinteistöjä, Mauri Asmundela kertoo.

Med "vårt material" torde här syftas på en vanlig grundkarta där by- och fastighetsgränserna finns utritade, även på vattenområden. Inrikesministeriet bifogade en dylik karta till sin förklaring i höstas. Det stämmer att linjalen inte använts då man ritat ut Myllyniemis förslag, men gränserna för Myllyniemis förslag följer fastighetsgränserna endast ungefärligt och endast till lands. Havsgränsen följer inte alls by- eller fastighetsgränser. Det var först i Lantmäteriverkets tolkning som även havsgränsen anpassades till fastighetsgränserna. HFD utrycker detta överslätande i sitt beslut på följande sätt:

På Finska vikens havsområden har platsen för gränsen tolkats så, att den föreslagna kommungränsen i högre grad än på kartan över landområdena anpassats till gällande bygränser eller fastighetsgränser.

Vad man egentligen torde mena är att Lantmäteriverket inte behövde korrigera gränsen lika drastiskt på landområdena som på havet. Om man använt Lantmäteriverkets material för att planera Myllyniemis förslag, så som det föreslås i artikeln i Tieto maasta, så är det högst anmärkningsvärt att gränsförslaget inte alls följer fastighetsgränserna i Finska viken. Jag har i flera blogginlägg hävdat att Myllyniemi själv torde ha ritat havsgränsen, medan någon annan ritat landgränsen. Hur förslaget till ny kommungräns tillkommit återstår fortfarande att utreda.

Ironi? Den 25 februari 2008

I Iltasanomat ingick den 16 januari förutom en ledare som handlade om sydvästra Sibbo ett helt uppslag om annekteringen. Huvudartikeln har rubriken "Tässä on uusi Itä-Helsinki". Därtill finns det på uppslaget bl.a. en kritisk kommenterande artikel med rubriken "Oikeutettu naapurinryöstö". I samband med huvudartikeln finns en bild av det framtida "östra Helsingfors". Visionen som bilden illustrerar är idyllisk men fullständigt verklighetsfrämmande, liksom de visioner som Helsingfors har presenterat. Jag undrar om konstnären är ironisk.

Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008

I mitt studium av kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" ("Kunnan osaliitos Sipoon kunnan, Vantaan kaupungin ja Helsingin kaupungin välillä") har jag noterat att Myllyniemi satt ihop sin utredning av texter, som skrivits av andra än han själv. Myllyniemi har bl.a. direkt kopierat Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", Wikipedia och dokument som författats på Nylands förbund. Rapportens andra kapitel, "Aluekuvaus ja alueen yhdyskuntarakenne" (ss 9 - 21) är huvudsakligen (i strid mot GNU) kopierat från Wikipedia, men kapitlet innehåller även textavsnitt som återfinns i dokument som publicerats av Nylands förbund. Kapitel 3, "Pääkaupunkiseudun yhdyskuntarakenteen ongelmat ja tehdyt ehdotukset rakenteen kehittämiseksi" (ss 22 - 35) med bildmaterial är så gott som helt kopierat från Ratasvuoris utredning, men Myllyniemi har ändrat på ordningsföljden. Av mitt studium framgår det att Myllyniemi missförstått en del av texten som han infogat i kapitel 3. Myllyniemi har enligt egen utsaga bett om denna text, men det är uppenbart att man på Helsingfors förvaltningscentral inte tänkt sig att Myllyniemi direkt skulle kopiera Ratasvuoris utredning, eftersom Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen överstadens eget förslag baserar sig på samma text.

Kapitel 3, som Myllyniemi kopierat från Ratasvuoris utredning, är så till vida viktigt att det innehåller de specifika motiveringarna till utredningsmannens framställning. Det viktigaste kapitlet i rapporten är dock utan tvekan det sista kapitlet, kapitel 5, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus perusteluineen" (ss 42 - 60). Kapitlet är indelat i fem avsnitt: 5.1 Kuntajaon muutosten oikeudellisista edellytyksistä (ss 42 - 44), 5.2 Kuntajaon muutoksen tarve (ss 44 - 45), 5.3 Kunnanosaliitoksen vaihtoehdot (ss 46 - 47), 5.4 Kuntajakoselvittäjän ehdotus (ss 48 - 53) och 5.5 Ehdotuksen oikeudellinen perustelu (ss 53 - 55). Bakom denna disposition av kapitlet döljer sig dock en annan struktur: Kapitlet består av fyra olika texter, som utredningsmannen kopierat och infogat.

Kapitel 5 innehåller för det första text som Myllyniemi själv torde ha skrivit. Hit hör korta tillägg och ändringar, genom vilka utredningsmannen försökt få texten att hänga ihop. Hit hör även största delen av det en sida långa avsnittet "Kuntajaon muutoksen vaikutus Sipoon kehittymisedellytyksiin ja talouteen" (ss 51 - 52), som ingår i avsnitt 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus". I detta kota avsnitt gör sig författaren skyldig till ett fatalt räknefel och gör den på helt felaktifga premisser grundade slutsatsen att "jos arvioidaan, että siirtyvien asukkaiden vaikutus Sipoon verotuloihin on sama kuin asukasluvun osuus, 10,5 %, menettäisi Sipoo siirtymätilanteessa verotuloja vuoden 2005 tilinpäätöstilanteen perusteella arvioituna noin 5,9 miljoonaa euroa."

För det andra innehåller kapitel 5 text med beskrivningar av de olika alternativen VE 1, VE 2, VE 3, VE 4a och VE 4b. Enligt ett expertutlåtande som Sibbo kommun bifogade till sitt besvär till HFD kan Myllyniemi inte själv ha författat denna text. Min egen uppfattning är att denna text levererats utredningsmannen tillsammans med kartorna med de olika alternativen, inklusive kommunindelningsutredarens officiella förslag VE 2.

För det tredje innehåller även kapitel 5 text som kopierats ur Ratasvuoris utredning. Det korta avsnittet 5.2, "Kuntajaon muutoksen tarve" är i sin helhet kopierat från förvaltningsdirektörens utredning. Även en stor del av avsnitt 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" är kopierat från denna utredning. Myllyniemi ljög alltså bevisligen när han till Helsingin Sanomat i december 2006 hävdade att han själv skrivit "förslagsdelen" till rapporten. En pikant detalj i sammanhanget är att Ratasvuori som satt sitt namn under utredningen är före detta föredragande vid högsta förvaltningsdomstolen.

Största delen av kapitel 5 i Myllyniemis rapport består emellertid av textavsnitt som författats av en fjärde person. Av texten framgår att denna författare liksom Ratasvuori är jurist, men där till expert på kommunallagen, kommunindelningslagen och speciellt på ramlagen. Avsnittet 5.1, "Kuntajaon muutosten oikeudellisista edellytyksistä" är i sin helhet skrivet av denna toppjurist. Även i avsnittet 5.4, "Kuntajakoselvittäjän ehdotus" ingår avsnitt från toppjuristens text. Där till är nästan hela avsnittet 5.5, "Ehdotuksen oikeudellinen perustelu" kopierat från denna text.

Myllyniemi har inte infogat toppjuristens text som sådan i sin rapport, utan han har klippt och ändrat på ordningsföljden. Jag har själv försökt rekonstruera den ursprungliga texten genom att klippa och pånytt ändra på ordningsföljden. Min version av toppjuristens text är knappast identisk med den ursprungliga texten, men min version utgör i varje fall en sammanhängande helhet. Av texten framgår att toppjuristen inte tänkt sig att utredningsmannen skulle kopiera texten som sådan. Texten ger inte bara juridiska motiveringar till en inkorporering, utan ger speciellt råd till kommunindelningsutredaren hur han bör gå till väga för att motivera en ändring i kommunindelningen. En del av dessa råd har Myllyniemi dock inte följt. Detta gäller speciellt rådet "Vid en ändring i kommunindelningen måste man också beakta kommunindelningen som regional grund för invånarnas självstyrelse."

Av vad jag den senaste tiden redogjort för på min blogg, är det inte svårt att dra slutsatsen att toppjuristen som skrivit största delen av "förslagsdelen" i Myllynienis rapport är t.f. förvaltningsråd Heikki Harjulas förman vid Kommunförbundet.

Bristfällig beredning. Den 23 februari 2008

I årets första nummer av Medborgarbladet ingår en text med rubriken "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen". I texten utrycker riksdagledamot Milaela Nylander sin syn på fallet Sibbo och högsta förvaltningsdomstolens beslut:

– I och med beslutet från högsta förvaltningsdomstolen har landets högsta juridiska expertis klartgjort var de juridiska gränserna för markannektering går. Det finns inget skäl att ifrågasätta denna juridiska statskunskap, konstaterade riksdagsledamot Mikaela Nylander då beslutet tillkännagavs.

– Problemet är människornas tilltro till demokratiska processer och till hela demokratin. Beslutet omprövar doktrinen om kommunernas självbestämmanderätt och fullmäktiges suveränitet i frågor som berör den egna kommunens angelägenheter. En majoritet av den sittande regeringen var beredd att ifrågasätta kommunens ställning i det nuvarande systemet, vilket är oroväckande, framhåller Nylander.

– Personligen upplever jag processen och Helsingfors stads agerande som direkt kränkande och oerhört föraktfullt mot demokratins grundläggande spelregler. Man kan med fog fråga sig vad som kan anses vara omöjligt att kräva av sina grannkommuner i framtiden undrar en oerhört besviken Nylander.

Det finns kanske inte skäl att ifrågasätta den juridiska statskunskapen hos "landets högsta juridiska expertis", men det finns alla skäl att ifrågasätta domarnas opartiskhet. Att man i HFD:s beslut beskyddar inblandade förefaller mig helt uppenbart. Varför skulle man annars sopa oklarheter undermattan? Jag skall ännu en gång citera ur justitiekansler Jaakko Jonkas svar på ett klagomål angående Pekka Myllyniemis Sibboutredning:

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

JK ville inte se det som sitt ansvar att undersöka de påstådda osakligheterna i påståendet, utan gav ansvaret åt ministeriet, i praktiken regeringsråd Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen. Vad säger då HFD i sitt beslut? Jo följande: "Kommunindelningsutredaren utför sitt arbete självständigt och ministeriet ingriper inte i utredningsmannens arbete, övervakar till exempel inte användningen av källor."

HFD har rätt i att kommunindelningsutredarens arbete borde vara självständigt. Det torde även stämma att inrikesministeriet inte ingrep i Myllyniemis arbete eller granskade hans användning av källor. Om man på inrikeministeriet i tid hade granskat utredningen, hade man nog inofficiellt ingripit. Eftersom Myllyniemi använde sig av samma text som Helsingfors i sitt utlåtande till länsstyrelsen, såg sig Hannes Manninen tvungen att deklarera att Helsingfors utlåtande och därmed även Helsingfors förnyade framställnimng saknade betydelse. Plagieringen avslöjades lika väl och därmed var förtroendet för utredningsmannens opartiskhet hotad.

På inrikesministeriet var man lika väl medveten om vilka källor som utredningsmannen använde sig av. Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" fanns t.e.x. i överinspektör Suvi Savolainens mapp på inrikesministeriet. I förordet till sin rapport skriver Myllyniemi att han fått "gediget stöd" av bl.a. Savolainen. Vad man inte visste var att Myllyniemi direkt kopierade texten eller lät bli att uppge källa även för text som publicerats i andra sammanhang. Det var dock inte inrikesministeriets uppgift att övervaka utredningsmannens jobb. Däremot var det inrikesministeriets skyldighet att kontrollera de brister och osakligheter som påtalades i anmärkningarna mot Myllyniemis framställning. Lika väl lät Sulonen i inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut bli att redogöra för bristerna i utredningen och dra slutsatser av bristerna. Genom att kritiken mot utredningen förtigs är beredningen inte bara bristfällig, utan även partisk. I sitt beslut hävdar HFD dock att "beredningen av statsrådets beslut har inte varit bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen".

Framställning. Den 22 februari 2008

I onsdags berättade Helsingin Sanomat att förläggaren Averssi drar tillbaka de tre sista böckerna som Maija Porman författat, eftersom Helsingin Sanomat i hennes senaste bok hittat textavsnitt som kopierats från en bok av en annan författare. Idag berättar Helsingin Sanomat att författarna Ritva Sarkola ja Tuula Sariola åtalas för grovt bedrägeri, för att Sariola tagit emot stipendier för texter som i verkligheten skrivits av Sarkola. Stipendierna har Sarkola redan tidigare fått betala tillbaka. När utredningsman Pekka Myllyniemi i eget namn publicerar en utredning, som i verkligheten huvudsakligen författats av Helsingfors förvaltningsdirektör Eila Ratasvuori och andra skribenter, vägrar så väl justitieombudsmannen som högsta förvaltningsdomstolen befatta sig med påståendena om plagiat. Istället får Myllyniemi av kommunminister Mari Kiviniemi förtroende att göra nya utredningar.

I flera besvär till högsta förvaltningsdomstolen påtalades bristerna och oklarheterna i Pekka Myllyniemis utredning och rapport. Att frågan är känslig framgår av att regeringsråd Arto Sulonen förtiger påståendena om plagiat och andra brister i så väl promemorian till statsrådets beslut som i förklaringen till HFD. Även HFD kringgår påståendena om brister i utredningen i sitt beslut. Jag citerar ur beslutet:

Enligt 8 § 3 mom. och 6 § 3 mom. i kommunindelningslagen skall kommunindelningsutredaren i sin framställning motivera behovet av ändring i kommunindelningen och en utredning som behövs för ärendets bedömning skall om möjligt bifogas. Avser framställningen överföring av ett eller flera områden från en kommun till en annan kommun eller till andra kommuner, skall områdena anges med behövlig noggrannhet.

Beredningen av statsrådets beslut har inte varit bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen. När det gäller noggrannheten av kommunindelningsutredarens framställning i allmänhet, måste i ärendet tas hänsyn till de krav som kommunindelningslagen på ovan nämnt sätt ställer på den utredning som i mån av möjlighet skall fogas till kommunindelningsutredarens framställning samt den exakthet med vilken de områden skall individualiseras som föreslås bli överförda till en annan kommun. Framställningen är inte bristfällig på ett sådant sätt att statsrådets beslut om kommunindelningen borde upphävas till följd av fel i förfarandet. I detta sammanhang gäller det också att observera att beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning.

HFD negligerar bristerna i utredningen och tar istället fasta på utredningsmannens framställning. Enligt § 6 i kommunindelningslagen skall alltså i framställningen "behovet av ändring i kommunindelningen motiveras, och en utredning som behövs för ärendets bedömning skall om möjligt bifogas". En utredningen (eller rapport från en utredning) skall alltså om möjligt bifogas till framställningen, men Myllyniemis framställning är i själva verket en del av utredningen eller rapporten. Å andra sidan gäller § 6 även initiativ som tas av ett fullmäktige eller en enskild invånare i en kommun. I § 8 specificeras villkoren då ministeriet bestämt att "det skall verkställas en särskild utredning, för vilken ministeriet efter att ha hört respektive kommuner tillsätter en eller flera kommunindelningsutredare":

Om utredningen visar att kommunindelningen bör ändras, skall utredaren uppgöra ett förslag till ändring i kommunindelningen och till de bestämmelser och beslut som behövs med anledning därav. Angående utredarens förslag gäller vad som bestäms om framställning till ändring i kommunindelningen.

Kommunindelningsutredare Myllyniemi har alltså formellt gjort både en utredning och ett förslag. Benämningen utredning kan dock betyda så väl själva utredningsarbetet som rapporten över utredningsarbetet. Utredningsmannens uppgift är i första hand att göra ett utredningsarbete och först i andra hand en framställan med ett förslag. Utredningsarbetet är naturligtvis inte bara någonting som "i mån av möjlighet skall fogas till kommunindelningsutredarens framställning". Om det finns brister i rapporten, så har även utredningen brister. HFD har i sitt beslut helt förbigått påståenden om oklarheter i utredningen, som i själva verket inneburit att utredningsmannen utan att uppge källa klippt och infogat texter som andra författat. Här har utredningsmannen och ministeriet rent av brutit mot lagen om upphovsrätt och det bör vara uppenbart att Myllyniemis låtsasutredning inte uppfyller kraven på en utredning som avses i § 8. Här hjälper det föga att "beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning". Men även om man som HFD negligerar utredningen och endast bedömer framställningen finns det uppenbara brister. Enligt § 6 skall alltså behovet av en ändring i kommunindelningslagen motiveras i framställningen.

Liksom jag ovan påpekade ingår Myllyniemis framställan i utredningen eller rapporten "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad". Det är dock inte alls klart vilka delar av Myllyniemis rapport som ingår kommunindelningsutredarens framställning. Att omfattningen av framställningen kan tolkas olika framgår även ur de anmärkningar som för ett år sedan lämnades in mot Myllyniemis framställning. Det minsta tänkbara alternativet är texten under rubriken "Förslag" på bilden ovan. Under denna rubrik ingår även följande motiveringar:

Varför behöver Helsingfors mera mark? Det är i första hand inte fråga om Helsingfors behov av mera mark utan om ett nödvändigt förenhetligande av samhällsstrukturen i huvudstadsregionen österut. För att förverkliga detta behövs en kommundelssammanslagning, vars omfattning motiveras ovan.

Det har gått 40 år sedan föregående expandering österut. Under denna tidsperiod har huvudstaden kunnat växa i endast två riktningar, varför samhällsstrukturen har splittrats, arbetsresetrafiken blivit allt livligare så att det förekommer stockningar och boendekostnaderna stigit okontrollerat. Kommungränserna är i princip avsedda att vara permanenta. De bör emellertid kunna ändras ibland, för att en faktisk förändring i samhällsstrukturen skall kunna beaktas även i kommungränserna. I detta syfte utgår kommunindelningslagen från behovet att utveckla kommunstrukturen. En ändring av kommungränserna försvagar på intet sätt karaktären och uppbyggnaden av den beslutmekanism som den lokala självstyrelsen grundar sig på och regleras i kommunallagen.

Det är klart att dessa besynnerliga motiveringar inte räcker för en framställning. Utredningsmannen hänvisar här själv till motiveringar "ovan". Vad som inkluderas i ovan är dock oklart. I praktiken syftas det här på hela rapporten, som där med i sin helhet borde betraktas som en framställning. Texten under rubriken "Förslag" ingår i avsnitt 5.4, "Kommunindelningsutredarens förslag", men motiveringarna till förslaget finns endast till en obetydlig del i detta avsnitt. Avsnitt 5.4 är en del av kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering". Det vore naturligt att betrakta detta kapitel i sin helhet som kommunindelningsutredarens framställning, men de speciella motiveringarna för den aktuella ändringen i kommunindelningen finns främst i kapitel 3, "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen". Enligt § 8 i kommunindelningslagen skall kommunindelningsutredarens förslag inkludera ett förslag "till de bestämmelser och beslut som behövs med anledning därav". När ändringen i kommunindelningen skall träda i kraft ingår alltså i förslaget, men Myllyniemi nämnder tidpunkten "början av 2009" endast i förordet "Till inrikesministeriet" i rapporten.

När Myllyniemi i december 2006 i Helsingin Sanomat kommenterade påståendena om plagiat i utredningen sade han att "Tärkeintä on kuitenkin se, että ehdotusosassa teksti on omaa ja se myös poikkeaa oleellisesti Helsingin esityksestä". Vad Myllyniemi syftar på med "förslagsdelen" är oklart. Kapitel 3 i rapporten är till största delen identisk med text i Helsingfors utlåtande till länsstyrelsen, men liksom jag påvisat på denna blogg är texten direkt kopierad ur Helsingfors förvaltningscentrals eller Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Textavsnitt ur förvaltnincentralen utredning ingår även på många ställen i kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering". Avsnittet 5.4, "Kommunindelningsutredarens förslag" börjar med några rader som kopierats ur förvaltningscentralens utredning, men som även ingår i Jussi Pajunens anförande vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 21 juni 2006! Till och med i den korta texten under rubriken "Förslag" finns det element från förvaltningscentralens utredning och Pajunens tal. Det är dock endast en liten del av kapitel 5 som kopierats från förvaltningscentralens "utredning". Detta betyder inte att Myllyniemi själv skulle ha författat kapitlet. Till vem som egentligen skrivit huvuddelen av kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering" skall jag återkomma i ett senare inlägg.

Rättvisa. Den 21 februari 2008

Helsingin Sanomat har idag publicerat en relativt lång insändare av historieprofessor Laura Kollbe (c), som är medlem i stadsplaneringsnämnden i helsingfors. I insändarartikeln, som har rubriken är "Sipoossa toteutettava uutta kaupunkisuunnittelua", kritiserar Kolbe samlingspartiet, SDP och de gröna för hur de skött annekteringen genom att säga att "Helsingin valtapuolueet hoitivat Sipoo-liitoksen kömpelösti. " I ett blogginlägg skrev Kolbe den 11 februari att "liitoksen valmistelu ... ei antanut suurille puolueille tähtipisteitä". Man kan fråga sig hur många stjärnpoäng Centern i Helsingfors förtjänar när det gäller inkorporeringen, men Centern torde inte ha haft mycket at säga till om efteratt man sommaren 2006 försökte ta åt sig så mycket ära av inkorporeringen som möjligt. De krav på planeringen av området som ställts av Hannes Manninen och Matti Vanhanen och som Pekka Myllyniemi återger i ett plagierat avsnitt i sin rapport är inte juridiskt bindande. Nu vill Kolbe i alla fall betona behovet av "eftervård" och ett nytt tänkesätt:

On näytettävä, että alue haluttiin uuden aikakauden kaavoituksen ja hyvän kaupunkiympäristön rakentamiseksi, ei vain ahneiden määrällisten tavoitteiden täyttämiseksi.

Sipoon kulttuurimaiseman ominaispiirteitä tulee vaalia ja kunnioittaa. Lounais-Sipoossa voidaan näyttää, että Helsingissä pystytään siihen, mitä muualla on tehty kestävän kehityksen hengessä.

On aika monipuolistaa Lounais-Sipoon suunnittelujärjestelmiä ja maankäytön ratkaisuja. On löydettävä aikaan sopivaa yksityistä ja julkista kumppanuutta suunnitteluun ja rakentamiseen.

Hufvudstadsbladet har idag publicerat ett ledarstick med rubriken "Det måste finnas någon rättvisa". I artikeln kritiserar Johanna Westman Centerns inkonsekvens när det gäller kommunsammanslagningar. Den välbärgade kommunen Muurame med under 9 000 invånare får förbli en självständig kommun när Jyväskylä landskommun och Korpilahti sammanslås med Jyväskylä stad:

Parallellerna till Grankulla och Sibbo är uppenbara. Också Muurame föredrar fortsatt självständighet, utan ekonomiskt ansvar för stadsregio­nens centrum.
Kommunminister Mari Kiviniemi (c) har en del att förklara. Varför skulle självständighetsviljan väga mera i Muurame än i Sibbo som stympas eller Grankulla, som hotas av ministerplaner på stor­fusion i huvudstadsregionen? Om det finns någon rättvisa måste centern göra mot sina egna som partiet gör mot andra.

Ledarskribenten Westman brukarar se det som ett problem att kranskommuner "själviskt" lockar till sig goda skattebetalare utan att bära ansvar för utvecklingen av regionen eller " stadsregio­nens centrum". I verkligheten är detta ett litet problem i Finland, då städernas centrum inte alls förslummats och då lansortkommunerna i regel har högre skatteöre än centralorterna. Invånarna i sydvästra Sibbo kan ju t.ex. inte betecknas som skattesmitare, då kommunalskatten är högre i Sibbo än i Helsingfors. Ändå upplevs det på många håll som osolidariskt när pendlande arbetskraft förvärvsarbetar i en kommun och betalar kommunalskatt i en annan. För minister Kiviniemi tycksdettadock inte vara ett problem. I blogginlägget "Demokratiska spelregler. Den 2 februari 2008" har jag noterat FNB:s notis "Kuntaministeri Kiviniemi: Sipoo oli poikkeus" från den 15 januari. Jag citerar här på nytt ur notisen:

Erikoistapauksena sitä myös perusteltiin valtioneuvoston päätöksenä. Kysymys oli metropolialueesta, jonka yhdessä osassa kasvu oli pysähtynyt. Se oli poikkeuksellista eikä samanlaisia esimerkkejä löydy maaseutujen keskuskaupungeista. Pikemminkin päinvastoin siellä on kilvan kaavoitettu keskuskaupunkien rajoille.

Ur Kiviniemis synvinkel motiveras annekteringen med att sydvästra Sibbo utvecklats för långsamt. Detta är även motiveringana till statsrådets Sibbobeslut och därmed är det även dessa motiveringar som högsta förvaltningsdomstolen godkänt. Enligt obekräftade uppgifter fann dock en del av domarna beslutet rättvist just med tanke på att en stor del av befolkningen i sydvästra Sibbo förvärvsarbetar i Helsingfors men betalar kommunalskatt i Sibbo.

Högsta förvaltningsdomstolens president Pekka Hallberg har i flera sammanhang framhållit Olavi Petri princip att rättvisan eller rätten går före lagen eller att "laki on väline ja oikeus päämäärä". Eventuellt kan denna filosofi ha kommit till hjälp då HFD tänjde på lagen i Sibboärendet. Det är dock synnerligen problematiskt att avvika från lagen i ett domslut där olika uppfatningar om rättvisa står mot varandra. Domarna som själva är bosatta i Helsingfors torde här ha en helt annan uppfattning om rättvisa än Sibboborna. När det gäller beskattning står även olika politiska partier för helt olika uppfatningar om vad som är rättvist.

Det är möjligt att även förtalet av Sibbo påverkat domarnas uppfattning om rättvisa i Sibbofrågan. I verkligheten har Sibbo haft en hög tillväxt de senaste åren. För att ha råd att finansiera ny service och infrastruktur behövs det goda skattebetalare. Därför har jag svårt att uppfatta det som speciellt osolidariskt att Sibbo planerat ett bostadsområde för förmögna invånare på Björnsö. Motsvarande bostadsområden finns det även i Helsingfors. Speciellt svårt har jag att se någon rättvisa i att statsrådet tar ett beslut som innebär att skatteöret i Sibbo ytterligare måste höjas. Världen är orättvis, men man behöver inte ta beslut som öka ojämlikheten.

Lapin kansa berättar idag i en notis med rubriken "Pelkosenniemellä ei luoteta Kemijärven isännyyteen" att "kuntaselvittäjä, reservin tykistöupseeri Pekka Myllyniemi" igår besökte Pelkosenniemi. Se bilden ovan. I notisen noteras det visare att "Kuntaselvittäjä Pekka Myllyniemi korosti, ettei ole vielä tehnyt päätöstään esityksestä kuntaliitoksesta tai kunnan itsenäisyydestä."

HFD förvränger påståenden. Den 20 februari 2008

Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Rkp:n Achrén torjuu pääkaupunkiseudun kansanäänestyksen". Tidningen skriver att Ulla Achrén frågar sig "mistä Braxilla on herännyt innostus kansanäänestyksiin, kun vihreät torjuivat kansanäänestyksen Inkoossa eivätkä kunnioittaneet Sipoossa pidetyn kansanäänestyksen tulosta." Helsingin Sanomat har idag även publicerat en artikel med rubriken "Keskusta vaatii uutta päätöstä Malmin lentokentän kaavasta". I artikeln noteras det att "Sipoon alueliitoksen on arveltu vaikuttavan siihen, miten kiire Helsingillä on rakentaa kiistanalaisia alueita." Påståendet är i och för sig självklart, men är ändå av betydelse.

I sitt besvär över statsrådets Sibbobeslut tog Leena Liipola upp Centerns och speciellt statsminister Matti Vanhanens agerande för ett bevarande av flygfältet Malm. Jag citerar ur besväret:

Pääministeri Vanhanen on ilmaisut Helsingin Sanomien haastattelussa (liite 52) "erittäin voimakkaan" tukensa Helsingin tekemälle kuntajaon muutosesitykselle, ja kertonut samalla, että Helsinkiä rohkaistiin (ilmeisesti ministeritasolta) esityksen tekemiseen. Myös Jan Vapaavuoren puhe Helsingin kaupunginvaltuustossa 21.6.2007 (liite 50) viittaa samaan. Käsitys vahvistui edelleen, kun Vanhanen alkukesällä 2007 hetkeksi jääväsi itsensä asian käsittelystä, vedoten siihen, ettei halunnut vaarantaa päätöksen pitävyyttä mahdollisen esteellisyytensä vuoksi. Esteellisyytensä syyksi Matti Vanhanen ilmoitti sen, että katsoo olleensa yksi koko esityksen alkuunpanijoista, ja siksi olevansa jäävi osallistumaan päätöksentekoon esityksen kohtalosta päätettäessä, koska valtioneuvosto joutuu tekemään asiasta päättäessään sen luonteen mukaisesti myös juridista, ei ainoastaan poliittista harkintaa. Myöhemmin Vanhanen pyörsi jääviytensä, ja osallistui valtioneuvoston yleisistuntoon, jossa päätös tehtiin, äänestäen kuntajaon muuttamisen puolesta..

Pitäessään puheen asuntomessujen avajaisissa Espoossa 14.7.2006 (liite 49) Vanhanen meni kuitenkin vielä pidemmälle. Hän lausui seuraavaa: "myös vanhaa on vaalittava. Toivon siksi vakavasti, että Helsinki harkitsisi uudestaan Malmin kentän kohtaloa ja keskittäisi voimansa huomattavasti edullisempaa asuntokantaa tuottavaan Lounais-Sipooseen". Käytännössä tämä oli suora lupaus Helsingille siirtää pala itsenäistä kuntaa Helsingin haltuun ja lisäksi Vanhanen oli puolustanut Malmin kenttää jo aiemmissa puheissaan (liite 49). Jos kuntajaon muutoksessa olisi kyse pelkästä poliittisesta päätöksestä, tällainen lupaus ei tuottaisi juridista ongelmaa, mutta päättäessään kuntajaon muuttamisesta valtioneuvosto tekee lain mukaan toimiessaan ensisijaisesti juridisen päätöksen. Valtioneuvosto ottaa päätöksessään ensisijaisesti kantaa siihen, täyttyvätkö esityksen osalta kuntajaon muutokselle kuntajakolaissa asetetut reunaehdot. Vasta sen jälkeen jos se toteaa laillisuuden vaatimusten täyttyvän, se voi käyttää poliittista harkintavaltaa lain sallimissa rajoissa.

Den ovanciterade texten är bara en del av Liipolas motiveringar till att Vanhanen var jävig, men i sitt beslut sammanfattar högsta förvaltningsdomstolen Liipolas påstående om Vanhanens jäv på några rader enligt följande:

Statsminister Vanhanen har flera gånger offentligt kommenterat den partiella sammanslagningen. Redan innan beslutet fattades förespråkade han tydligt en flyttning av gränsen. Han har därför varit jävig att delta i ärendets behandling.

Det är sannolikt att ovanciterade text är den enda information om Liipolas påstående som föredragande förmedlat till HFD:s domare. HFD avfärdar i sitt beslut påståendena om Vanhanens jäv på följande sätt:

Statsminister Matti Vanhanen har inte blivit jävig att delta i beslutsfattandet i statsrådet på den i besvären anförda grunden att han i förväg i offentligheten har deltagit i debatten om saken och i egenskap av partiordförande vid överläggningar med andra partiordförande har diskuterat hur områdesindelningen i Helsingforsregionen skall utvecklas. Den omständigheten huruvida statsrådets arbete kan påverkas av att statsministern före beslutet i ett kommunindelningsärende deltar i den offentliga debatten saknar juridisk betydelse i ärendet. Statsrådets ledamöter skall i varje enskilt fall avgöra frågorna i den ordning som ifrågavarande bestämmelser föreskriver och under tjänsteansvar.

I besvären har inte heller framlagts några andra sådana grunder som avses i 28 § 1 mom. 7 punkten i förvaltningslagen och som skulle ha medfört att statsminister Matti Vanhanen med stöd av dem hade varit jävig att behandla kommunindelningsärendet i statsrådet.

Flygfältet i Malm omnämns överhuvudtaget inte HFD:s över hundra sidor långa beslut. Förutom Liipola hävdade bl.a. även Sibbo kommun i sitt besvär att Vanhanen var jävig. Att HFD förvränger påståendena om jäv framgår dock speciellt tydligt i Liipolas fall. I beslutet säges det att Liipola anser Vanhanen jävig därför att han i offentligt kommenterat den partiella sammanslagningen och innan beslutet fattades förespråkat en flyttning av gränsen. I verkligheten hävdar Liipola framför allt att Vanhanen enligt egen utsaga är en av initiativtagarna till inkorporeringen och att han redan sommaren 2006 gav löften om en inkorporering.

Även om bevarandet av flygfältet i Malm har varit viktigt för Centern i Helsingfors har flygfältet inte varit ett tillräkligt motiv för Vanhanens stöd av en inkorporering. Vanhanen har naturligtvis inte heller personlig fördel av ett bevarande av flygfältet på ett sätt som skulle göra honom jävig att ta del av beslut som berör flygfältets framtid. Malm kan liksom statsministerns "tomtkriget" i själva verket betraktas som rökridåer för Vanhanens verkliga motiv. På denna blogg har jag i flera inlägg redogjort för hur vissa centerministrar försommaren 2006 lovade stöda en inkorporering för att rädda kommunreformen. Att Vanhanen på detta vis förhandlat om sydvästra Sibbo gör honom klart jävig, men bevisen för att Vanhanen i samband med PARAS-förhandlingarna lovade stöda en inkorporering finns inte svart på vitt. Därför har det betydelse att Vanhanen även i offentligheten på förhand lovade stöda en inkorporering, fastän han gjorde det med hänvisningar till Malm och markpolitik och inte till KSSR.