Bristfällig beredning. Den 23 februari 2008

I årets första nummer av Medborgarbladet ingår en text med rubriken "Tvångsannektering kränker rättsuppfattningen". I texten utrycker riksdagledamot Milaela Nylander sin syn på fallet Sibbo och högsta förvaltningsdomstolens beslut:

– I och med beslutet från högsta förvaltningsdomstolen har landets högsta juridiska expertis klartgjort var de juridiska gränserna för markannektering går. Det finns inget skäl att ifrågasätta denna juridiska statskunskap, konstaterade riksdagsledamot Mikaela Nylander då beslutet tillkännagavs.

– Problemet är människornas tilltro till demokratiska processer och till hela demokratin. Beslutet omprövar doktrinen om kommunernas självbestämmanderätt och fullmäktiges suveränitet i frågor som berör den egna kommunens angelägenheter. En majoritet av den sittande regeringen var beredd att ifrågasätta kommunens ställning i det nuvarande systemet, vilket är oroväckande, framhåller Nylander.

– Personligen upplever jag processen och Helsingfors stads agerande som direkt kränkande och oerhört föraktfullt mot demokratins grundläggande spelregler. Man kan med fog fråga sig vad som kan anses vara omöjligt att kräva av sina grannkommuner i framtiden undrar en oerhört besviken Nylander.

Det finns kanske inte skäl att ifrågasätta den juridiska statskunskapen hos "landets högsta juridiska expertis", men det finns alla skäl att ifrågasätta domarnas opartiskhet. Att man i HFD:s beslut beskyddar inblandade förefaller mig helt uppenbart. Varför skulle man annars sopa oklarheter undermattan? Jag skall ännu en gång citera ur justitiekansler Jaakko Jonkas svar på ett klagomål angående Pekka Myllyniemis Sibboutredning:

Yleisesti voidaan todeta, että selvityksiä laadittaessa on tavallista ja hyväksyttävää viitata jo olemassa oleviin yleisesityksiin tai muihin selvityksiin kerättyihin tosiasiatietoihin. Suoria lainauksia muista lähteistä esitettäessä tulisi kuitenkin lähde mainita. Ei ole poissuljettua, että eri selvityksissä päädytään samanlaisiin kannanottoihin (johtopäätöksiin). Jos eri selvityksissä esitetään samansisältöisiä tai lähes samansisältöisiä kannanottoja, olisi epäilysten välttämiseksi paikallaan mainita, että samanlainen kannanotto on esitetty muussa yhteydessä. Tässä tapauksessa keskeisiä muussa yhteydessä esitettyjä kannanottoja sisältyi samaan päämäärään tähtäävään, samanaikaisesti vireillä olleeseen Helsingin kaupungin esitykseen kuntajaon muuttamisesta. Riippumatta edellä selostettujen lainausten ja kannanottojen oikeudellisesta merkityksestä niillä saattaa olla tosiasiallista vaikutusta arvioitaessa selvityksen ja siihen perustuvan ehdotuksen asianmukaisuutta ja luotettavuutta.

Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi edetä.

JK ville inte se det som sitt ansvar att undersöka de påstådda osakligheterna i påståendet, utan gav ansvaret åt ministeriet, i praktiken regeringsråd Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen. Vad säger då HFD i sitt beslut? Jo följande: "Kommunindelningsutredaren utför sitt arbete självständigt och ministeriet ingriper inte i utredningsmannens arbete, övervakar till exempel inte användningen av källor."

HFD har rätt i att kommunindelningsutredarens arbete borde vara självständigt. Det torde även stämma att inrikesministeriet inte ingrep i Myllyniemis arbete eller granskade hans användning av källor. Om man på inrikeministeriet i tid hade granskat utredningen, hade man nog inofficiellt ingripit. Eftersom Myllyniemi använde sig av samma text som Helsingfors i sitt utlåtande till länsstyrelsen, såg sig Hannes Manninen tvungen att deklarera att Helsingfors utlåtande och därmed även Helsingfors förnyade framställnimng saknade betydelse. Plagieringen avslöjades lika väl och därmed var förtroendet för utredningsmannens opartiskhet hotad.

På inrikesministeriet var man lika väl medveten om vilka källor som utredningsmannen använde sig av. Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken" fanns t.e.x. i överinspektör Suvi Savolainens mapp på inrikesministeriet. I förordet till sin rapport skriver Myllyniemi att han fått "gediget stöd" av bl.a. Savolainen. Vad man inte visste var att Myllyniemi direkt kopierade texten eller lät bli att uppge källa även för text som publicerats i andra sammanhang. Det var dock inte inrikesministeriets uppgift att övervaka utredningsmannens jobb. Däremot var det inrikesministeriets skyldighet att kontrollera de brister och osakligheter som påtalades i anmärkningarna mot Myllyniemis framställning. Lika väl lät Sulonen i inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut bli att redogöra för bristerna i utredningen och dra slutsatser av bristerna. Genom att kritiken mot utredningen förtigs är beredningen inte bara bristfällig, utan även partisk. I sitt beslut hävdar HFD dock att "beredningen av statsrådets beslut har inte varit bristfällig på de i besvären anförda grunder som har berört detaljerna i kommunindelningsutredarens framställning och slutsatserna i framställningen".