Misslyckad utredning. Den 16 april 2008

Kommunindelningsutredningar av olika slag är högaktuella. I dagens Hufvudstadsblad ingår insändarartikel med rubriken "Varning för utredningar". I artikeln skriver Silvio Hjelt om utredningar i allmänhet, men även Sibboutredningen omnämns. jag citerar ur artikeln:

En utredning i politisk mening har inte alltid någonting med den fullständiga sanningen att göra, men med den politiska verkligheten desto mera. Vill man göra det snyggt tillsätter man en obunden utredningsman som gör grovjobbet. Skam den utredningsman som då inte kan bevisa att uppdragsgivarens åsikt är den enda riktiga. Om det inte låter sig göras utan att trovärdigheten helt går förlorad har utredningsmannen misslyckats. Det behöver förstås inte ändra på slutresultatet, men det ser lite fulare ut (jämför till exempel inkorporeringen av en del av Sibbos skattebetalare). En utredning är alltså ofta detsamma som att motivera ett aningen illa grundat beslut som man någonstans redan anser vara fattat.

Kvaliteten på Pekka Myllyniemis Sibboutredning var så låg att den borde ha underkänts. Det är pinsamt att utredningen överhuvudtaget publicerades. Det speciella med Sibboutredningen är dock att den inte bara var ämnad att politiskt motivera och legitimera ett beslut som inoficiellt redan var fattat. Sibboutredningen fungerade även som juridiskt bevis på att de i kommunindelningslagen definierade villkoren för en ändring i kommunindelningen uppfylldes med särskild vikt. I sitt beslut i fallet Sibbo var även högsta förvaltningsdomstolen tvungen att hänvisa till Myllyniemis skandalösa utredning, men domstolen undvek i sitt beslut att alls kommentera påståendena om brister och oegentligheter i utredningen. Före fallet kom till HFD hade justitiekanslern vägrade att undersöka oegentligheterna eller ta ställning till påståendena om brister i utredningen. I ministeriets motförklaring till besvären mot statsrådets besklut förbegick även föredragande tjänsteman påståendena om oegentligheter. Han borde redan i sin beredning kommit fram till att Myllyniemis utredning var värdelös. Personligen anser jag att så väl lagliga som mänskliga rättigheter kränkts då ingen statlig myndighet befattat sig med påståendena om oegentligheterna, trots anmärkningar, klagomål och besvär.

KSSR-kraven. Den 15 april 2008

Senaste vecka ingick i Sipoon Sanomat en artikel med rubriken "Paras-kelpoisuus riippuu yleiskaavasta". Enligt artikeln beror det på den kommande generalplanen om finansministeriet anser att Sibbo uppfyller ramlagens krav på ett befolkningsunderlag på "ungefär minst 20 000" invånare. Som en följd av annekteringen kommer Sibbo att ha en för liten befolkning för att fortsätta som självständig kommun. Finansministeriet kan nu ställa krav, som stämmer dåligt överens med den kommunala självstyrelsen. Överhuvudtaget är väl hela KSSR och ramlagen problematisk med tanke på den kommunala självstyrelsen. I sitt tal "Puitelain soveltaminen ja kuntien toimeenpanosuunnitelmat" sade Hannes Manninen den 2 februari 2007 att "Verkställandet av ramlagen är inte så mycket juridik utan mera politik" och vidare "Att syssla med hårklyverier om vad som uppfyller detaljerna i lagen, som t.ex. en gräns på 20 000 invånare, bidrar inte till genomförandet av det fundamentala målet i reformen." Jag undrar vilket "det fundamentala målet" är. På grund av oklarheter i hur ramlagen skall tolkas kunde inte heller HFD ta ställning till i vilken mån annekteringen försvårar Sibbos förutsättningar att förbli en självständig kommun.

Efter annekteringsbeslutet är det för Sibbo viktigt att kommunen har en klar plan för hur kommunen snabbt skall komma upp till 20 000 invånare. Sibbo behöver inte växa bara för att undvika nya inkorporeringar, utan även för att uppfylla ramlagens krav. KSSR-kraven kan emellertid lätt bli ett kort med vilket man kör över kommuninvånarnas vilja. För att komma upp till invånartalet 20 000 behövs det inte några nya bostadsområden. Snabbast växer kommunen om man satsar resurserna på utveckling av befintliga centra. Visst är det absurt att Helsingfors och huvudstadregionen i samband med KSSR-hörandet och förhandlingarna kring ramlagen krävde en gränsändring som medför att Sibbo inte uppfyller KSSR-lagens krav. Än mera absurt är det att Manninen av allt att döma gick med på kraven för att lagförslaget skulle accepteras av Helsingfors.

Fördes Hiltunen bakom ljuset? Den 14 april 2008

Att Helsingfors statsstyrelses ordförande Rakel Hiltunen (sdp) undertecknat ett lagförslag enligt vilket en större del av den mark som Helsingfors äger i sydvästra Sibbo skall anslutas till en nationalpark finner jag anmärkningsvärt. (Se "Nationalpark. Den 5 april 2008".) Man kan fråga sig om Hiltunen var medveten om att all mark som staden äger norr om Borgå motorväg ingår i lagförslaget. Behovet av tomtmark och Helsingfors markegendom var ju ett centralt argument för inkorporeringen. Om Helsingfors inte bygger norr om motorvägen, så blir det inte mycket mark över att bygga på.

Det är möjligt att Hiltunen trots allt anser att Helsingfors kan eller bör bygga norr om motorvägen, men jag finner det även möjligt att hon hela tiden ansett att gränsen för Sibbo storskog bör gå vid motorvägen. Av denna åsikt har även Hiltunens gröna kollega i strukturgruppen, Osmo Soininvaara varit. Det var framför allt Hiltunen som fick dåvarande kommunminister Hannes Manninen att stöda en annektering. Det är möjligt att Hiltunen inte var informerad om att Helsingfors egentligen fått grönt ljus endast för ett område som motsvarar det förslag som utredningsman Pekka Myllyniemi senare lade fram. Det var detta område som Pajunen och Vapaavuori i hemliga förhandlingar försökte få Sibbo att frivilligt acceptera. Hiltunens stöd av lagförslaget till nationalpark aktualiserar på nytt bakgrunden till Helsingfors katastrofalt bristfälliga förslag i juni 2006. Hiltunen torde liksom Osmo Soininvaara ha krävt det större området, medan Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori hade nöjt sig med ett mera realistiskt förslag, som baserade sig på Helsingfors markegendomar.

Inga juridiska hinder för en låtsasutredning. Den 13 april 2008

Hufvudstadsbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "Experter vill ha utredning – och det snabbt". "Experterna" som kräver utredning om en fusion i huvudstadsregionen är Laura Kolbe, Eeva Luhtakallio och Pia Bäcklund. Experterna har dock inte tagit ett gemensamt initiativ, utan det torde vara Hbl som valt intervjuoffer. Hufvudstadbladet noterar även att "de är av olika åsikt om Helsingfors, Esbo, Grankulla och Vanda måste gå samman." Däremot lär de vara eniga om att en utredning omedelbart bör göras. Enligt artikeln förstår experterna inte varför en fusionsutredning är så svår att få till stånd.

Hufvudstadsbladet noterar själv att historikern Kolbe inte är en ren expert, utan har en dubbelroll då hon är fullmäktigemedlem i Helsingfors. Kanppast har experterna i verkligheten så svårt att förstå motståndet mot en utredning. Om utredningen inta var så kontroversiell, kunde Kolbes partikamrat, kommunminister Mari Kiviniemi när som helst utnämna en eller flera kommunindelningsutredare. De berörda kommunerna måste visserligen höras, men om samma lag gäller som fallet Sibbo, behöver ministeriet inte notera kommunernas eventuella invändningar. En utredning som görs på ministeriets initiativ kunde väl bifogas till ett initiativ till en ändring i kommunindelningen, det vill säga en sammanslagning. Så länge en utredning inte har gjorts är det däremot svårt att göra en framställning om en fusion. Utan hela regionens eller invånarnas mandat vågar knappast Kiviniemi eller finansministeriet ta initiativ till en utredning, fastän flera ledande Helsingforspolitiker säger att det inte behövs en folkomröstning om en utredning.

Efters Pekka Myllyniemis skandalösa Sibboutredning, där centrala delar författades på Helsingfors stadskontor, är det inte konstigt om beslutsfattarna i Esbo, Vanda och Grankulla motsätter sig en utredning. En låtsasutredning modell Myllyniemi vore visserligen politiskt otänkbar, men efters HFD:s beslut i fallet Sibbo finns det prejudikat på att man juridiskt sett inte behöver ställa några som helst krav på en kommunindelningsutredning. Å andra sidan skulle en utredning om en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen inte ha samma centrala juridiska betydelse som den hade eller borde ha haft i Sibbofrågan. En sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen torde kräva en speciallag, då knappast en majoritet av invånarna i Grankulla eller Esbo skulle rösta för en sammanslagning.

Problem i samhällsstrukturen. Den 12 april 2008

Obalansen och problemen med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen var den väsentliga motiveringen till inkorporeringen av sydvästra Sibbo. Det tredje kapitlet i Pekka Myllyniemis Sibboutredning har rubriken "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen ". Liksom jag har noterat i blogginlägget "Videoklipp. Den 9 februari 2007" torde det ursprungligen ha varit meningen att det fjärde kapitlet "Generalplan för Sibbo 2025", som innehåller bl.a. avsnittet 4.2.4, "Harkimos – Ekströms genomförandemodell", skulle ha ingått i kapitel 3. 3.2.7. Det sista avsnittet i kapitel tre blev dock avsnitt 3.2.7, " Sibbo kommuns besvär över Helsingfors framställning och strukturmodellerna i generalplanen för Sibbo kommun 2025". Kapitel 4, "Generalplan för Sibbo 2025" är egentligen en fortsättning på detta avsnitt.

Kapitel 3 "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen" är indelat i två delar: 3.1, "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen" och 3.2, "Förslag till lösningar på problemen med samhällsstrukturen". Del 1 har Myllyniemi i sin helhet plagierat från Helsingfors förvaltningscentrals opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", medan del 2 till största delen bygger på de bilagor med följebrev med vilka Jussi Pajunen den 30 juni 2006 kompleterade Helsingfors framställning. (Se "Bevis på reservation. Den 23 juli 2007".) Analysen att det överhuvudtaget finns ett problem med strukturen i huvudstadsregionen och att Sibbo och Östra Nylands förbund förorsakat problemet är inte författat av utredningsmannen själv. Istället torde det vara Jussi Pajunen eller Eila Ratasvuori som skrivit den analysen. När Heikki Harjula betraktar denna analys som en "beskrivande del" av utredningen torde han medvetet ha spritt dimridåer. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Här handlar det minsann inte om en objektiv "beskrivning" av faktiska förhållande, utan om en högst vinklad tolkning.


Avsnitt 3.2, "Förslag till lösningar på problemen med samhällsstrukturen" handlar om olika initiativ som tagits från Helsingfosr stads och Nylands förbunds sida. I sig visar dessa initiativ inte på några "problem i samhällstrukturen", men i Myllyniemis rapport presenteras initiativen uttryckligen med syfte att styrka påståendena om problem i samhällsstrukturen. I rapporten tolkas även utkastet till generalplan för Sibbo som ett bevis på att det finns ett problem, som måste åtgärdas genom en snabb och massiv utveckling av sydvästra Sibbo.

Sibbos egna planer borde ha varit ett tillräckligt argument mot en annektering, men de verkliga motiven till en ändring i kommunindelningen var naturligtvis helt andra än några "problem i samhällsstrukturen". Naturligtvis finns det problem i samhällsstrukuren av olika slag, men dessa problem löses minsann inte med den aktuella inkorporeringen. Genom att Sibbo ensidigt betonade kommunens egen vilja att utveckla området, medgav man i praktiken att en inkorporering skulle vara en lösning på ett påstått problem. Enligt min bedömning borde man från Sibbos sida främst ha satsat på att argumentera för att de påstådda problemen inte är verkliga och att påvisa att det aktuella området inte lämpar sig för massiv bebyggelse. Kanske berodde den ensidiga satsningen på Sibbos egna tillväxtplaner på att det fanns krafter i Sibbo som önskade att kommunen själv skulle exploatera området?

Hyckleri. Den 11 april 2008

Matti Vanhanens och Centerns förhoppningar om att en annektering av sydvästra Sibbo skulle rädda flygfältet i Malm ser inte ut att uppfyllas. Det hjälpte inte att Vanhanen på bostadsmässan i Esbo sommaren 2006 uppmanade Helsingfors att koncentrera krafterna på sydvästra Sibbo istället för att bygga i Malm. (Se "HFD förvränger påståenden. Den 20 februari 2008".) Helsingin Sanomat har idag publicerat en notis med rubriken "Vihti etsii korvaavaa kenttää Malmin lentokentälle". Enligt notisen skall Vichtis utreda möjligheterna att flytta flygverksamheten från Malm till Vichtis. Helsingin Sanomat skriver att man kommit överens om saken med Helsingfors.

Det är med blandade känslor som jag noterar att projektet att grunda en nationalpark i Sibbo storskog är i medvind. (Se Yles notis "Tiilikainen pitää Sipoonkorven suojelualuetta tärkeänä" från igår.) En utredning av möjligheterna att grunda en nationalpark ingår i regeringsprogrammet. Tarja Cronbergs uttalande om att "liitos tekee mahdolliseksi Sipoonkorven kansallispuiston perustamisen" tyder på att nationalparksprojektet inofficiellt kopplats samman med Sibbofrågan. (Se "Kopplingar. Den 21 januari 2008".)

Det första initiativet till det nu aktuella lagförslaget togs emellertid av Suomen luonnonsuojeluliitto och Natur och Miljö i mars 2006. Naturskyddsförbundet har hela tiden kritiserat och tagit avstånd från Helsingfors annekteringsplaner, men lika väl ställde de gröna Helsingforspolitikerna Anni Sinnemäki, Tuija Brax och Osmo Soininvaara den 11 juli 2006 ett skriftligt spörsmål där man hävdade följande:

Suomen luonnonsuojeluliitto ja Natur och Miljö ovat tehneet esityksen kansallispuiston perustamisesta Sipoonkorpeen. Kokonaisuudessaan Sipoonkorpi on lähes 5 000 hehtaarin laajuinen metsämanner, josta järjestöjen ehdotuksessa on mukana 2 700 hehtaaria valtion ja kuntien omistamaa maata. Suurin osa tästä alueesta on suojelun piirissä nytkin. Keväällä Sipoonkorven valtionmaille päätettiin perustaa 1 440 hehtaarin luonnonsuojelualue, jota ministeri Enestam luonnehti ensiaskeleeksi alueen luonnonsuojeluratkaisun löytämisessä.

Sipoonkorven eteläinen reuna on siinä osassa Sipoota, jota Helsinki on ehdottanut liitettäväksi osaksi pääkaupunkia. Helsingin hakemuksen käsittelyn on arvioitu kestävän lausuntokierroksineen puoli vuotta. Käsittelyn yhteydessä on odotettavissa keskustelua Sipoonkorven suojelusta ja Helsingin kaavoitussuunnitelmista. Helsinki on tunnustanut Sipoonkorven merkityksen seudullisena viheralueena ja sitoutunut suuntaamaan metron linjausta ja alueen kaavoitusta niin, etteivät Sipoonkorven suojelu tai viheryhteydet vaarannu.

Paras ratkaisu olisikin, että Sipoonkorven kansallispuiston perustamisesta päätetään samanaikaisesti alueliitoksen kanssa. Kansallispuiston perustaminen edellyttää neuvotteluita kansallispuistoon liitettävistä maista. Keskeisimmät kansallispuistohankkeen neuvottelukumppanit ovat samat kuin alueliitoshankkeen osapuolet: valtio sekä maanomistajana että päätöksen tekijänä, Helsingin ja Vantaan kaupungit sekä maanomistajina että kansallispuiston sijaintikuntina ja Sipoon kunta kansallispuiston suurimman osan sijaintikuntana. Sopiva aika näiden neuvotteluiden käymiselle on alueliitosneuvotteluiden yhteydessä.

Kansallispuiston perustaminen alueliitoksesta päättämisen yhteydessä olisi mielekästä myös siksi, että silloin ratkaisut sekä alueen luonnonsuojelusta että maankäytön suurista linjoista tehtäisiin yhtäaikaisesti. Kokonaisuus olisi tasapainoinen sosiaalisesta, taloudellisesta ja ympäristönäkökulmasta. Kansallispuistopäätös myös todennäköisesti lisäisi alueen nykyisten asukkaiden myötämielisyyttä alueliitosta kohtaan, koska he voisivat olla varmoja, että heidän lähivirkistysalueensa ja tärkeät metsänsä säilyvät jatkossa koskemattomina.

Ovannämnda text är bara ett av många tecken som tyder på en koppling. De gröna Helsingforspolitikernas spörsmål är i mina ögen höjden av hyckleri. I sitt pressmeddelande "Nationalpark av Sibbo storskog" från den 23 mars 2006 hade naturskyddsförbunden noterat att "Mest brådskande är att säkerställa att byggande inte klipper av förbindelserna mellan Sibbo storskog och Naturaområdet Svarta backen-Östersundom" och i sitt pressmeddelande "Radanvarren virheistä opittava Helsingin itäkasvussa" från den 29 april 2004 hade naturskyddsförbundet starkt understrukit att metron inte bör dras till Östersundom. I pressmeddelandet "Sipoonkorpi ei saa joutua Helsingin siirtomaaksi" från den 11 februari 2006 hade naturskyddsförbundet dessutom starkt fördömt Helsingfors planer. Jag återger här det sistnämnda pressmeddelandet i sin helhet. Bilden ovan ingår i pressmeddelandet.

Sipoonkorpi ei saa joutua Helsingin siirtomaaksi

(11.2.2006) Luonnonsuojeluliiton Uudenmaan piiri tuomitsee Pääkaupunkiseutusopimuksen Sipoonkorpea uhkaavat suunnitelmat. Asiaan on otettava aikalisä.
Sipoonkorpi ei saa joutua Helsingin siirtomaaksi

Kuva: UYSP/Jussi Pesola

"Sipoonkorpi, pääkaupunkiseudun itäinen Nuuksio, on vaarassa", sanoo luonnonsuojelusihteeri Tapani Veistola Uudenmaan ympäristönsuojelupiiristä.

Pääkaupunkiseutusopimuksen luonnoksesta saatujen tietojen mukaan Helsinki vaihtaisi Vesterkullan kiilan Vantaan kanssa ja kaappaisi Länsi-Sipoon. Lisäksi Itä-Uudenmaan liitto alistettaisiin Uudenmaan liiton osaksi.

"Sipoonkorven rakentaminen pirstoisi yhden Uudenmaan viimeisistä metsämantereista", Veistola sanoo. "Alue on tärkeä sekä luonnolle että virkistyskäytölle. Etelä-Sipoonkorvenkin rakentaminen katkaisi Sipoonkorven ja Mustavuori-Östersundomin Natura-alueiden väliset tärkeät ekologiset yhteydet."

"Pääkaupunkiseutusopimusta on ajettu kiireellä ja salailulla", Veistola arvostelee. "Ratkaisujen tulee syntyä yhteistyössä ja asukkaiden mielipiteitä kuunnellen. Nyt on aika pistää Pääkaupunkisopimuksen luonnos pöydälle ja arvioida esityksen ympäristövaikutuksiakin rauhassa."

I bildtexten till bilden ovan citerar naturskyddsförbundet ur Helsingin sanomats artikel "Pääkaupunkiseudun kunnat sopineet laajasta yhteistyöstä" från den 9 februari 2006. Artikeln inleds med konstaterandet "Tänään julkistettava pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan vastaus sisäministeriölle kunta- ja palvelurakenneuudistuksesta esittää, että seudun kaupunkien ja valtion kesken solmitaan pääkaupunkiseutusopimus." Staten torde aldrig formellt ha undertecknat avtalet, men det var omedelbart efter att Huvudstadsregionens stadsfullmäktigen den 22 maj 2006 hade godkände samarbetsavtalet mellan städerna som dåvarande kommunminister Hannes Manninen meddelade Jan-Erik Enestam att han stöder en inkorporering av sydvästra Sibbo. (Se "Avtal. Den 8 augusti 2007".) Samarbetsavtalet var till innehållet det samma som huvudstadsregionens svar till inrikesministeriet angående KSSR. Artikeln i Helsingin Sanomat berättar mera om innehållet i (det kommande) avtalet:

Helsingin seutua kehitettäisiin yhdistämällä Uudenmaan ja Itä-Uudenmaan liitot.

Neuvottelukunta edellyttää valtiolta tukea yhdyskuntarakenteen kehittämiseen ja tarpeellisiin kunta- ja aluejakojen toteuttamiseen.

Asutuksen laajentamiseksi Helsinki ja Vantaa ryhtyvät aluevaihdoksiin Ala-Tikkurilan ja ns. Vesterkullan kiilan kohdalla. Sipoon läntiset alueet tulee liittää osaksi pääkaupunkiseutua eli käytännössä osaksi Helsinkiä, lausunto sanoo.

Det är rena hyckleriet då HFD i sitt Sibbobeslut säger att Matti Vanhanen genom att "deltaga i debatten" inte gjort sig jävig i Sibbofrågan. Det är uppenbart att staten hade ingått avtal med Helsingfors och att Vanhanen minsann inte bara "diskuterat" och "deltagit i debatten".

Följder för kommunalvalet. Den 10 april 2008

Höstens kommunalval fyller redan nu nyhetssändningarna och dagstidningarna. I Helsingin Sanomat ingår idag en notis med rubriken "Lounais-Sipoosta tehtiin oma äänestysalue". Igår ingick det i Helsingin Sanomat en notis med rubriken "Helsinki valitsee ensimmäiset sipoolaiset luottamustoimiin". Nyheterna är egentligen självklarheter: Sydvästra Sibbo blit ett nytt röstningsområde (se "55A. Den 26 mars 2008") och centralvalnämnden i Helsingfors får nya medlemmar från sydvästra Sibbo. Från Helsingfors sida har man betonat att inkorporeringen får följder "redan" för kommunalvalet i höst. I övrigt förefaller man i Helsingfors sakna visioner om hur det nya området skall integreras med nuvarande Helsingfors.

Inkorporeringen får följder för kommunalvalet även i Sibbo. Samlingspartiet i Sibbo förlorar inte bara sitt starkaste område och sin riksdagsledamot. Samlingspartiet förlorar även Eero Seppänen, som skall ställa upp för en ny grupp. Borgåbladet har idag publicerat en artikel med rubriken "'Vårt enade Sibbo' vill in i fullmäktige". Bbl skriver: "Fullmäktigemedlem Eero Seppänen (saml) säger att han blev så totalt besviken på nationella samlingspartiets agerande i Sibbofrågan att han bara inte längre kan arbeta i partiet." Seppänen ämnar nu ställa upp för den nya gruppen.

Om Sibbopolitikerna sommaren 2006 hade visat en enig front utåt, hade man haft bättre förutsättningar att värja attacken från Helsingfors. Genom att skylla krisen på varandra och speciellt på kommunledningen gav man vatten på kvarn för den kritik som i syfte att legitimera en inkorporering riktades mot Sibbo. Det var inte minst Seppänens fel att Sibbo i kommunens ödesstund stod splittrad. Kommunledningen fick sitta kvar efter att man anammat den tillväxtlinje som Seppänen et co förespråkade, men man lyckades inte avvärja attacken med den nya linjen. På senare tid förefaller det som om Sibbos sköna nya linje och tillväxtpolitik inte får ifrågasättas ens internt. Jag hoppas att det inte är denna "enighet" som den nya gruppen vill bevara.