De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008

Jag har de senaste månaderna i flera blogginlägg uppmärksammat Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Tre representanter för Finlands kommunförbund har haft centrala roller i så väl fallet Sibbo som i kommunreformen: direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä, ledande jurist Heikki Harjula och viceordörande Rakel Hiltunen. I inlägget "Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008" nämnde jag även styrelseordförande Pekka Nousiainen (c), som efterträdde Hannes Manninen som styrelseordförande på Kommunförbundet. Någon personlig koppling till fallet Sibbo har jag dock inte kunnat påvisa för Nousiainens del. Kommunförbundets verkställande direktör Risto Parjanne har jag överhuvudtaget inte tidigare omnämnt på denna blogg. Inte heller för Parjannes del kan jag påvisa några direkta personliga kopplingar till fallet Sibbo. Liksom Nousiainen har Parjanne däremot en viktig roll i kommunreformen. Dessutom är Prättälä och Harjula Parjannes underordnade.

I FNB:s notis sade Prättälä den 15 januari, samma dag som HFD tog sitt beslut i fallet Sibbo, att "Sibbofrågan är inte prejudikat för andra städer som vill utvidga sig". (Se "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008".) I en notis med rubriken "Sipoo-käytäntö ei leviä muihin kuntiin" på Aamulehtis webbplats gav Parjanne även en motivering till påståendet om att Sibbo inte blir ett prejudikat. Jag citerar:

Korkeimman hallinto-oikeuden Sipoo-päätöksen ei uskota lisäävän kuntien pakkoliitoksia. Kuntaliiton toimitusjohtaja Risto Parjanne sanoo päätöksen liittyvän selkeästi pääkaupunkiseudun kasvuun.

Parjannes uttalande visar att han samma dag som HFD:tog beslutet var mycket väl insatt i motiveringarna. I statsrådets och utredningsman Pekka Myllyniemis motiveringar till ändringen av kommunindelningen framhölls Helsingforsregionens betydelse som Finlands enda "metropolområde". Aulis Pöyhönen, som är f.d. konsulterande tjänstemannen vid inrikesministeriet, skriver i sin artikel "Helsingin seudulla ei ole erityisasemaa kuntajaossa" följande:

Niin hallitus kuin KHO perustelevat päätöksiään paljolti sillä, että Helsingin seutu on erityisasemassa maamme kuntajaosta päätettäessä. Näin ei tietenkään ole, vaan kaikki kunnat ovat kuntajakolain mukaan samassa asemassa.

Det är lika väl först i HFD:s beslut som Helsingforsregionen ges en juridisk specialstatus. Jag citerar ur den svenska översättningen av HFD:s Sibbobeslut:

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

Jag har svårt att ur texten ovan se att Helsingforsregionens "särställning" skulle göra de allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen särskilt vägande i fallet Sibbo. Det verkar som om man med de riksomfattande målen för områdesanvändningen istället vill binda beslutet till Helsingforsregionens "särställning" för att förhindra att fallet Sibbo skall bli ett prejudikat för hela landet. Även här har HFD tagit ministeriets och Kommunförbundets önskemål i beaktande i enlighet med vad man kommit överns om i Paras-förhandlingarna.

I inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut refereras det inte till de riksomfattande målen för områdesanvändningen, utan det är fört Högsta förvaltningsdomstolen som kommit på detta argument för Helsingforsregionens "särställning". I HFD:s beslut heter det att "Enligt det system för planeringen som har omfattats i markanvändnings- och bygglagen omsätts de riksomfattande målen för områdesanvändningen i konkreta lösningar främst genom landskapsplaner." De riksomfattande målen för områdesanvändningen förpliktar alltå snarare landskapsförbunden än kommunerna. Om någon part retroaktivt borde ha bestraffats för att inte ha följt de riksomfattande målen för områdesanvändningen är det snarare Östra Nylands förbund än Sibbo kommun. Det är å andra sidan miljöministeriets uppgift att övervaka att en landskapsplan stämmer överens med de riksomfattande målen.

I "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000 finns ett knappt en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". Det är detta stycke som enligt HFD ger Helsingforsregionen, som här inte ens definieras, dess "särställning". I detta avsnitt heter det bl.a. att "alueidenkäytön suunnittelussa tulee varautua Helsinki-Vantaan lentoaseman kytkemiseen osaksi raideliikenneverkostoa, metron laajentamiseen ja Vuosaaren satamaan", vilket HFD även påpekar i sitt beslut. Här kan det noteras att det år 2000 var aktuellt med en förlängning av metron i flera olika riktningar och att Vanda vägrat rita ut en reservering för "östmetron" ännu i sin generalplan från ifjol, fastän reserveringen finns i landskapsplanen för Nyland. Dessutom heter det i samma stycke att "Varautumisessa on otettava huomioon ympäröivä maankäyttö ja lähiympäristö, erityisesti asutus, arvokkaat luonto- ja kulttuurikohteet ja -alueet sekä maiseman erityispiirteet." Dessutom står det i avsnittet "Helsingin seudun erityiskysymykset" även följande:

Alueidenkäytön suunnittelussa on turvattava väestön tarpeiden edellyttämät ylikunnalliseen virkistyskäyttöön soveltuvat riittävän laajat ja vetovoimaiset vapaa-ajan alueet. Vapaa- ajan alueista on muodostettava yhtenäinen kokonaisuus turvaamalla niitä yhdistävän viheralueverkoston jatkuvuus.

Man kan fråga sig i vilken mån Helsingfors metroplaner stämmer överens med de ovanciterade målen, då Sibbometron skulle skära av grönförbindelserna mellan bl.a. Svartabacken och Sibbo storskog. Som en ironiskt prick på i:et heter det ytterligare att "Malmin lentokentälle sekä Laajasalon öljysatamalle ja -varastolle on selvitettävä vaihtoehtoiset sijaintipaikat." Oljehamnen har flyttats till Östra Nyland, men statsminister Matti Vanhanen har motarbetat en förflyttning av flygfältet i Malm. I själva verket har bevarandet av flygplatsen i Malm varit ett av hans huvudargument för en annektering av sydvästra Sibbo.

För tillfället bereds nya riksomfattande mål för områdesanvändningen. Förslaget till nya mål diskuterades i riksdagen den 14 maj. (Se diskussionsprotokoll.) I det inledande anförandet sade Rakel Hiltunen följande:

Haluan vielä korostaa sitä, että näillä valtakunnallisilla alueidenkäyttötavoitteilla on konkreettista merkitystä. Sen osoitti valtioneuvoston Sipoo-päätös, jossa valtioneuvosto tukeutui valtakunnallisiin alueidenkäyttötavoitteisiin.

Visst fick målen en högst konkret betydelse i HFD:s beslut, men denna betydelse hör nog inte till syftena med de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Hiltunen har även missat att statsrådet i sitt Sibbobeslut inte alls refererar till målen för områdesanvändningenl. Att motivera Helsingforsregionens särställning med de riksomfattande målen för områdesanvändningen är istället någonting som t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula eller någon annan domare vid HFD har hittat på.

Vanhanen och byggnadsbranschen. Den 13 juni 2008

Helsingin Sannomat har idag publicerat en artikel med rubriken "Helsinki ja Sipoo pohtivat alueliitoksen korvauksia". I artikeln heter det att "Sipoon menetykset arvioitu sadoiksi miljooniksi euroiksi". I dagens Helsingin Sanomat ingår även en intervju med Ilkka Kuusisto, som igår utnämndes till "stadin Kundi". Jag citerar ur texten, som har rubriken "Stadin Kundi Ilkka Kuusisto tykkää myös maalaisista".

Mikä on Helsingissä hienointa ja huonointa? "Tähän pitänee vastata, että Suomen Kansallisooppera. Huonointa on se, että Helsinki vei rikkaimman palan Sipoosta".

Redan i tisdags publicerade Helsingin Sanomat en notis med rubriken "Lounais-Sipoon rakennuskieltoon", fastän beslutet om byggnadsförbud officiellt togs först igår kväll. Byggnadsförbudet skall gälla i fem år, vilket visar att Matti Vanhanens tomtkrig kommit trögt igång. Å andra sidan lär det inte vara brottom att öka tillgången på tomtmark i Helsingforsregionen. Helsingin Sanomat har just idag publicerat en artikel med rubriken "Rakennusliikkeet: Asuntojen kysyntä heikkenee edelleen", där det berättas att "Kysynnän heikkeneminen on pakottanut rakennusliikkeet vähentämään omistusasuntojen rakentamista" och att Rakennusliikkeillä oli vuoden 2008 alussa käsissään ennätysmäärä valmiita myymättömiä asuntoja."
Tomter för egnahemshus finns det visserligen inte i överflöd i Helsingfors, men inte heller här ser annekteringen ut att lösa några problem. Borgåbladet har talat med projektchef Matti Visanti på stadsplaneringsverket i Helsingfors. Jag citerar ur artikeln "Helsingfors ute efter byggförbud i Sibbohörn" i onsdagens Borgåblad:

- Vi har inte några planer på stora egnahemstomter på området.
Det är spårdragningen som spökar och därmed även invånarmängden. Helsingfors har redan kunnat konstatera att området är splittrat och svårbyggt. Ska det bli metro så måste det bli höghus.

Jag har tidigare påpekat att Vanhanens "tomtkrig" närmst är en skenmanöver med vilken statsministern försökt dölja sina verkliga motiv i fallet Sibbo. Å andra sidan finns det även andra motiv till tomtkriget. Jag skall här undantagsvis citera mig själv i några blogginlägg. Jag börjar med inlägget "Politiska domare. Den 27 januari 2007":

Eftersom statsministern liksom kommunministern i Sibbofrågan gjort utalande i uppenbar konflikt med det egna partiets linje och den traditionella Centerväljarnas intressen, har hans uttalanden väckt misstankar. Misstankar väcker det även då han tar sig tid att ge en intervju om bostadspolitik mitt under Finlands EU-ordförandeskap. Vanhanens budskap att man lättare bör bevilja byggnadslov och att man bör låta bygga egnahemshus för att det är vad folk vill ha förefaller populistiskt, liksom Centerns valslogan "Vähän kuin itseäsi äänestäisit". Man bedriver dock knappast valkampanj i en branschtidning så som Rakennuslehti, åtminstone inte flera månader före valet. Då Centern nu går till val med en rekordstor valbudjet kan det inte förhindras att man misstänker att Vanhanen i själva verket har varit ute och friat till valfinansiärer.

Vanhanens argument för en annektering av sydvästra Sibbo utgör inga juridiska grunder för en gränsjustering. Motivet är istället att öka utbudet och sänka priset på tomtmark. Rubriken på intervjun i Rakennuslehti, "Sipoo on pääministerin tonttisodan ensiaskel" är betecknande för Vanhanens projekt. Lyckas "tomtkriget", är byggnadsbranschen den stora vinnaren. Det finns ingen garanti för att även bostadsprinserna skulle sjunka. Jag kan inte bevisa att byggbolagen är en huvudsaklig eller ens betydande finansiär av Vanhanens och Centerns rekordstora valbudjet. Partierna behöver inte redovisa för sina finansiärer. I de två senaste valen har Vanhanen själv uppgett stödföreningarna Kansainvälinen Suomi ry respektive Uudenmaan Suunta ry som de huvudsakliga valfinansiärerna. Varifrån Vanhanens stödföreningar har fått sina medel är det svårt att få reda på. Det kan ändå vara skäl för Vanhanen att begrundsa att vi är många som är intresserade av vem som finansierat hans och Centerns kampanj, ifall regeringen finner "särskilt vägande skäl" för en annektering.

I blogginlägget "Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007" citerade jag ur Jaakko Laaksos artikel "Sipoo-kaappauksen taustalla rakennusfirmojen edut", där riksdagsledamot Laakso förklarar kapningen av sydvästra Sibbo med de stora partiernas behov av byggnadsbolagens valbidrag. Jag uppmärksammade här även Vanhanens förbindelser till byggnadsbolaget Alfred A. Palmberg:

Det är inget brott att ta emot stöd, så länge det inte direkt påverkar politiska beslut och ställningstaganden. Det är troligt och kanske till och med önskvärt att även riksdagskandidater från Sibbo fått stöd av byggnadsbolag. Tids nog kan det bli aktuellt att gräva även i deras valbudget. För tillfället är jag dock mest intresserad av vissa centerministrars valfinansiärer. (Se Politiska domare. Den 27 januari 2007.)

På tal om byggnadsbolag vill jag upplysa om att Matti Vanhanen höll ett tal vid Byggnadsbolaget Oy Alfred A. Palmberg Ab:s 100-årsfest den 27 februari. Hundraåringens verställande direktör Risto Bono var för övrigt byggnadsindustrins representant i arbetsgruppen som gjorde förslaget till regeringen Vanhanens program för främjande av träbyggande.

I inlägget "Valbidrag. Den 21 maj 2007" uppmärksammade jag speciellt Vanhanens valbidrag:

Det stora diskussionsämnet igår och idag har varit redovisningen för valbidrag. Jag har en viss förståelse för möjligheten för bidragsgivare att få förbli anonyma, men samtidigt ger den bristande genomskinligheten skäl att misstro politikernas oberoende. Jag har på denna blogg berört ämnet i några inlägg. Speciellt har jag framfört misstankar om att en viss ministers "tomtkrig" i första hand handlat om finansiering av valkampanjen. Se "Politiska domare. Den 27 januari 2007", "Det genomskinliga samhället. Den 28 januari 2007" och "Riksdagskandidater. Den 5 mars 2007". Inför riksdagsvalet år 2003 tvättades bidragen till Matti Vanhanens kampanj av föreningarna Uudenmaan Suunta ry och ES-Innovaatio ry. I det senaste valet var bidragsgivarna flera. Riksdagsmännen och supleanterna måste redogöra för donatorer som understött dem med mera än 1700 €, men dumt är det att begära om understöd som överskrider den gränsen. Matti Taneli Vanhanen har idag deklalerat bl.a. att fjorton bolag donerat 800 € var. Intressantare än att veta vilka dessa bolag är vore det att veta vilka branscher de representerar.

Yle har just idag publicerat en notis med rubriken "Asuntojen kalleus johtuu rakennusalan kilpailun puutteesta". Antalet självständiga bolag i byggnadsbranschen är inte så stort som man kanske skulle tro, vilket delvis kan förklara de höga bostadspriserna och uppkomsten av karteller. T.ex. är Palmberg-Rakennus Oy ett dotterbolag till Oy Alfred A. Palmberg Ab, vilket är lätt att föreställa sig. Färre är det som vet att Oy Alfred A. Palmberg Ab liksom Oka Oy i sin tur hör till Lemminkäinen-koncernen, som ifjol för övrigt dömdes till böter för att ha varit huvudskyldig i en asfaltskartell. Risken för att olika givare av valbidrag i verkligheten hör till samma koncern är även uppenbar. Det är Oka Oy som bygger Tokmannis logistikcentrum i Mäntsälä, vars grundsten murades av Matti Vanhanen i maj ifjol. (Se artikeln "Lehti: Kontiola siirsi Tokmanni-rahaa Vanhaselle".) Som en kuriositet kan nämnas att en arbetssammanslutning mellan Oka Oy och Palmberg-Rakennus Oy är entreprenör med helhetsansvar för Nova Groups omtvistade snöskoterfabrik i Rovaniemi. (Se ledaren "Jääviydet 'unohtuivat'" i onsdagens Kaleva.)

Guldmedaljer. Den 12 juni 2008

I gårdagens blogginlägg "Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008" förundrar jag mig över att Helsingin Sanomats ledarskribent Esko Nurmi så okritiskt ställer sig bakom Helsingfors stadskontors (och Nylandsd förbunds) åsikter. Man kan faktiskt fråga sig hur Nurmi hittat de citerade raderna ur HFD:s hundra sidor långa Sibbobeslut. Det ser nog ut som om någon breefat ledarskribenten innan han skrivit sin kolumn. Esko Nurmi har inte under eget namn tidigare just skrivit någonting om fallet Sibbo. - Fast man vet ju inte hur många anonyma ledare han skrivit om "Sibbofrågan". Undantaget är kolumnen "Sipoo, Stalin ja siirtoväki", som Helsingin Sanomat publicerade den 24 september 2006. (Se "Behövs det en språkstrid? Den 27 september 2006".) Här härleder Nurmi konflikten mellan Helsingfors och Sibbo till 1945. Jag citerar:

Sodan päätyttyä 1945 eduskunta sääti maanhankintalain luovutettujen alueiden evakkojen asuttamiseksi. 400000 karjalaista tarvitsi kodin.

Laissa määrättiin, että siirtoväki oli sijoitettava siten, että yksikielinen kunta ei muutu kaksikieliseksi eikä kaksikielisen kunnan enemmistö vaihdu. Rannikon ruotsinkieliset pitäjät - muun muassa Sipoo - varjeltiin siis tehokkaasti uudisasukkailta.

Lakia säädettäessä ja toteutettaessa kielikysymys nousi kokoaan suuremmaksi kiistelyn aiheeksi. Asutuskeskustelua on seikkaperäisesti kuvannut Keijo K. Kulha tutkimuksessaan Karjalaiset Kanta-Suomeen.

Siirtoväen välttäminen oli yksi edellytys sille, että Sipoo pystyi seuraavat vuosikymmenet paineenkestävästi elelemään omissa oloissaan.

Nurmis syn på Sibbo och Östra Nyland tycks präglas av en avoghet mot Svenskfinland eller svenskspråkiga i allmänhet. Det var ju inte Sibbo som stiftade lagarna om hur karelarna skulle placeras. För övrigt tog naturligtvis även Sibbo emot Karelare efter kriget. I gårdagens kolumn "Junalla Uuttamaata ristiin rastiin" ser Nurmi indirekt HELI-banan genom södra Sibbo som en faktor som försvårar markanvändningen i sydvästra Sibbo. Kanske för att östbanan här kolliderar med östmetron? Inte heller har Nurmi förståelse för Sibbos planer på att satsa på axeln Talmo-Nickby, utan framhåller att "Uudenmaan liitto - ja Helsinki - katsovat, että Sipoo painottaa asutuksessa liikaa pohjoista Nikkilä-Talma-suuntaa eteläisen akselin kustannuksella." (Tänk vad Nurmi är väl breefad!) Lika väl skriver Nurmi om det nya förslaget, enligt vilken järnvägen österut skulle gå via Kervo, Nickby och Kullo, att "Uusi HELI:n reittivaihtoehto ... sopisi entistä huonommin Porvoon suunnan paikallisliikenteelle."

Nurmi har insett betydelsen av järnvägar. I sin artikel "Sipoo, Stalin ja siirtoväki" förklarar Nurmi skillnaden mellan Sibbo och Kyrslätt just med järnvägen som går genom Kyrslätt. Jag citerar:

Esimerkiksi Kirkkonummelle kävi toisin, vaikka sekin oli alun perin ruotsinkielinen. Martti Favorinin tutkimus Kirkkonummi - kasvun ja muutoksen vuodet ilmestyy myöhemmin tänä syksynä. Siinä tekijä kirjoittaa: "Mikä olisi tänä päivänä Kirkkonummen tilanne ilman vuonna 1903 avattua rantarataa ja Porkkalan vuokra-aluetta 1944-56? Todennäköisesti se kuuluisi pääkaupunkiseutuun, mutta lähes yhtä löyhästi kuin Sipoo 2000-luvun alussa."

Rantarata lisäsi yhteyksiä ulkomaailmaan. Porkkalan palautus puolestaan avasi tien suurille, pääosin suomenkielisille työpaikoille. Entiselle vuokra-alueelle sijoitettiin Upinniemen varuskunta. Sinne rakennettiin Suomen Sokerin ja Suomen Kaapelitehtaan tuotantolaitokset. Jo vuoden 1970 väestönlaskennassa Kirkkonummella oli selvä suomenkielinen enemmistö.

Den 23 januari publicerade Helsingin Sanomat en annan artikel där Sibbo jämfördes med Kyrkslätt. Artikeln, vars författare heter Riitta Astikainen, har rubriken "Kirkkonummi kehittyi toisin kuin Sipoo". Även här noteras betydelsen av kustbanan. Att byggnadsbolag ägde mark i östra Kyrkslätt noteras däremot endast i förbifarten. Jag citerar:

Kirkkonummi ja Sipoo olivat alun perin molemmat maalaiskuntia, joissa valtaa pitivät ruotsia puhuvat tilalliset. Sen jälkeen tiet ovat eriytyneet.

Kirkkonummesta on tullut voimakkaasti kasvava pääkaupunkiseudun osa, kun taas Sipoo on halunnut eristäytyä ja pysyä maaseutumaisena. Miksi näin on käynyt?

"Ihan ratkaiseva oli Porkkalan vuokrakausi. Kaksi kolmasosaa Kirkkonummesta oli Neuvostoliiton hallinnassa. Kun alue saatiin takaisin 1956, kaikki ruotsinkieliset suurtilalliset eivät enää halunneet lunastaa tilojaan takaisin", kuvaa Kirkkonummen kaavoitusarkkitehtina 1990-luvun alusta vuoteen 2005 toiminut Leena Tuokko.

Tarjolla oli isoja maa-alueita, joita helsinkiläiset teollisuusyritykset himoitsivat. Kunta otti tehtaat vastaan hyvin tietäen, että se kääntäisi kielisuhteet.

Suomen Kaapelitehdas ja Töölön Sokeritehdas perustivat tuotantolaitoksensa kuntaan. Upinniemen varuskuntakin tuli yksityisen maanomistajan entisille maille. "Iso osa tehtaiden työntekijöistä oli ruotsinkielisiä, mutta hirveästi heitä muutti myös Itä-Suomesta", Tuokko kertoo.
...

Ratkaisu tapahtui 1990-luvun alussa. Silloin Kirkkonummi erosi pääasiassa ruotsinkielisestä Läntisen Uudenmaan seutukaavaliitosta ja liittyi Helsingin seutukaavaliittoon.

Kielipolitiikkaakin ratkaisuun Tuokon mukaan liittyi, mutta eniten vaikutti se, että ihmiset kävivät töissä Helsingissä ja Espoossa.

"Ei haluttu isoa erämaata Espoon reunalle. Oli hirveän tärkeää saada se suunta toimimaan. Tajuttiin, että ollaan osa isompaa kokonaisuutta."

Kunta oli pitkään jarrutellut asuntorakentamista Espoon rajan pinnassa Sundsbergissa ja Sarvvikissa, missä rakennusliikkeet omistivat maata.

Dagens stora nyhet är att Helsingfors stad idag på Helsingforsdagen har tilldelat Matti Vanhanen guldmedalj för hans verksamhet till fromma för Helsingfors. (Se Helsingin Sanomats notis "Matti Vanhanen palkittiin Helsinki-mitalilla" med diskussion.) Även Helsingin Sanomats ledarskribent Kimmo Himanen tilldelades Helsingfors guldmedalj. I fjol fick Hannes Manninen Helsingforsmedaljen.

Spårvagnslinje till Borgå. Den 11 juni 2008

På ledarsidan i dagens Helsingin Sanomat ingår en kolumn med rubriken "Junalla Uuttamaata ristiin rastiin". Artikeln är skriven av ledarskribenten Esko Nurmi, men den kunde nästan lika bra vara skriven på Helsingfors stadskontor - för ett par år sedan. Artikeln börjar visserligen med en jämförelse mellan Ideaparkprojektet i Nummela och de nedlagda planerna på ett köpcentrum i Östersundom. En stor del av artikeln handlar om östmetron och andra (alternativa) planer på spårvägsbörbindelser i östlig riktning. Till sist drar Nurmi slutsatsen att Östra Nylands förbund bör sammanslås med nylands förbund.

Kolumnen torde vara skriven med anledning av projektet METKA, som presenterades igår. METKA omnämns dock inte i kolumnen, men istället har tidningen publicerat en skild artikel med rubriken "Selvitys: Metropolin asukkaat keskitettävä raiteiden varrelle". Även Esko Nurmis kolumn handlar i hög grad om kollektivtrafik på räls. Jag citerar:

Uudenmaan liitto - ja Helsinki - katsovat, että Sipoo painottaa asutuksessa liikaa pohjoista Nikkilä-Talma-suuntaa eteläisen akselin kustannuksella.

Maakunta- ja yleiskaavahankkeiden ristiriitaisuudet ovat kouriintuntuvimmat raideliikenneyhteyksissä.

Sipoo siis suosittaa Nikkilän kautta kulkevan vanhan Kerava-Porvoo-radan paikallisliikenteen käynnistämistä. Itä-Uudenmaan maakuntakaavassa keskeinen joukkoliikennevaraus on Helsingistä Itä-Suomeen madollisesti rakennettava rantarata, HELI. Sen voimassa oleva varaus kulkee Porvoon moottoritien viertä.

HELI:n toteutuminen on hyvin kaukana verrattuna Helsingin metron jatkumiseen idän liitosalueelle.

Itä-Uudenmaan maakuntakaavan raideliikennepulma on se, että lähivuosina rakennettavalle metro-osuudelle ei ole osoitettu jatkomahdollisuutta Porvoota kohti. Ei ole yksin Helsingin kanta, että seudun ja Uudenmaan yhdyskuntarakenteessa pitäisi rannikkoa myötäilevän akselin vahvistua. Helsingin uutta liitosaluetta suunniteltaessa pitäisi olla käsitys myös nauhan jatkumisesta.

Suunnitelmien yhteensovittamisen vaikeutta lisäsi vielä keväällä ehdotettu uusi linjaus HELI-radalle. Lausuntokierroksella olevassa Ratahallintokeskuksen esisuunnitelmassa on vaihtoehtona Kerava-Kulloo-linja, kun vanha vaihtoehto on radan erkaantuminen pääradasta Tapanilassa. Suunnitelmaan kuuluu myös kaukojunien koukkaus Helsinki-Vantaan lentoaseman kautta.

Uusi HELI:n reittivaihtoehto helpottaisi Helsingin ja sen uuden liitosalueen maankäyttöä mutta sopisi entistä huonommin Porvoon suunnan paikallisliikenteelle. Metro tai sen jatkeeksi tuleva kevyempi raideliikenne yhdistäisi Helsingin ja Porvoon paljon paremmin.

Det är lustigt att man på Helsingin Sanomat föreställer sig att metron kunde förbinda Borgå med Helsingfors och därtill bättre än en snabb järnvägsförbindelse. Överborgmästare Jussi Pajunen föreslog visserligen i februari att metron skall sträcka sig ända till Borgå (se "'Metro' till Borgå. Den 29 februari 2008"), men det finns knappast någon sakkunnig som tagit Pajunens förslag på allvar. Förslaget på en "lättare" fortsättning på metron är direkt komisk. Här torda man syfta på snabbspårvagn. Stationer för snabbspårvagnar är billigare att bygga än metrostationer och stationerna eller hållplatserna kan dämed placeras tätare, men det betyder att snabbspårvagnar normalt är långsammare än metrotåg. Redan en vanlig metroförbindelse skulle vara alldeles för långsam för att här vara ett konkurrenskraftigt alternativ.

I generalplanen för Vanda har man faktiskt reserverat en förlängning av metron i form av snabbspårvagnslinje från Mellungsbacka till Håkansböle. Orsaken till att man här gått in för "lättare rälstrafik" istället för den metrolinje till Håkansböle som finns inritad i landskapsplanen är att östmetron inte flera gånger kan förgrenas. Sibbometron är alltså ett hinder för metrolinjen till Håkansböle, men kanske kunde man istället dra spårvagnslinjen över Westerkulla gård och åkrarna i Västersundom och vidare några mil till Borgå.
Nurmis kolumn innehåller även intressanta synpunkter när det gäller planläggningen i allmänhet. Jag citerar:

Kun Helsingin kaupunki tekee liitosalueelle yleiskaavan, se pääsee ohittamaan suunnittelussa maakuntakaavavaiheen. Prosessi nopeutuu. Virkamiestasolla on viritelty yhteistyötä Vantaan ja Sipoonkin kanssa. Näin saataisiin suunnitelmiin jatkuvuutta yli kuntarajojen. Vantaa on valmis lisäämään asutusta itäisiin osiinsa, joten yhteinen yleiskaavatyö sopii sille. Sipoon poliitikot empivät kaavakompusta valloittaja-Helsingin kanssa, vaikka kyse olisi lähinnä virkistysalueiden kehittämisestä, tarkemmin sanottuna Granön saaresta.

Att Helsingfors i sin generaplan för sydvästra Sibbo inte skulle behöva ta hänsyn till någon landskapsplan är ett intressant påstående. Påståendet är även ironiskt med tanke på att Nurmi inleder sin artikel med att notera betydelsen av landskapsplaner. Påståendet om Vandas vilja att bygga bostäder i stadens "östra delar" står i total konflikt med den generalplan för Vanda som godkändes för ett halvt år sedan. Att Nurmi lyfter fram Granö är intressant med tanke på det omåttliga intresse som Helsingfors och speciellt Kai Kalima har visat för Granö, som utredningsman Pekka Myllyniemi på grund av missförstånd lämnade utanför sitt förslag. (Se t.ex. "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007" och "Proportionalitetsprincipen. Den 10 november 2007".) I Helsingfors stadsstyrelses utlåtande (från 2007) över utkastet till generalplan för Sibbo heter det att "Granön alue, joka nyt ei sisälly kunnan yleiskaavaluonnoksen aluerajaukseen olisi voitu merkitä taajamatoimintojen käyttöön." Om Helsingfors bara ville utveckla sina 130 hektar på Granö som rekreationsområde hade det knappast varit så viktigt att området inkorporerats med Helsingfors. Vad jag vet brukar rekreationsområden inte markeras som "områden för tätortsfunktioner".

Som stöd för åsikten att Östra Nylands förbund bör gå samman med Nylands förbund citerar Nurmi ur HFD:s Sibbobeslut. Jag citerar vidare:

Hylätessään alueliitoksesta tehdyt valitukset viime tammikuussa korkein hallinto-oikeus totesi, että "Helsingin seudun asuntorakentamisen, liikenneyhteyksien ja elinkeinoelämän kehittämistä maakuntakaavoituksen avulla heikentää se, että Sipoon kunta kuuluu eri maakuntaliitoon kuin muut Helsingin seudun kunnat".

Här upprepar HFD nästan ordagrant texten ur Myllyniemis "utredning", som i sin tur härstammar från Helsingfors stadskontor. När Nurmi ser det som en fördel att Helsingfors "pääsee ohittamaan suunnittelussa maakuntakaavavaiheen" avslöjar han att landskapsplanen endast är viktig för områden där Helsingfors inte har planeringsmonopol. Problemet är inte att Sibbo hör till en annat landskapsförbund än "övriga kommuner i Helsingforsregionen". Problemet är att Sibbo hör till ett landskapsförbund där Helsingfors inte kan diktera hur landskapsplanen skall se ut.

METKA. Den 10 juni 2008

Miljöministeriet och Nylands förbund har idag publicerat eller snarare presenterat METKA-rapporten "Hållbar struktur inom metropolområdet". METKA torde stå för "metropolialueella kestävä aluerakenne", men lite misstänksam blir man då projektet presenteras av Tapani Mäkinen och Jan Vapaavuori. METKA-modellen motiveras nu speciellt med klimathotet, men förslaget till en "hållbar regionstruktur" hade sett likadan ut utan klimathotet. Visst är METKA-modellen miljövänligare än vissa andra modeller, men Helsingfors har även andra än ekologiska motiv bakom modellen.

METKA-projektets definition av Helsingfors metropolområde skiljer sig från OECD:s definition så till vida att även Kymmenedalen här inkluderas i "metropolområdet". METKA-modellen innebär en "centraliserad struktur", men samtidigt som man utvecklar bestående centralorter står METKA-modellen för "nätverk både mellan de största stadscentra och hierarkiskt mot lokala centra". Enligt vad jag läser ut ur kartan ovan tar man här inte hänsyn till behovet av ekologiska korridorer. I pressmeddelandet "Radanvarren virheistä opittava Helsingin itäkasvussa" från den 29 april 2004 är Naturskyddsförbundet på en helt annan linje när det gäller "korridorerna" längs spårvägar och motorvägar. (Se "Östbanan kolliderar med östmetron. Den 18 maj 2008".) För övrigt tycks man på kartan över METKA-modellan i Östersundom ha lyckats tränga in så väl en metrolinje som en ordinär järnväg, fastän Östersundom i detta sammanhang är ett högst obetydligt område. Även i övrigt har naturskyddsförbundet en helt annan uppfattning om en hållbar utveckling i "metropolområdet" än vad arbetsgruppen bakom METKA har kommit fram till. Jag citerar ur naturskyddsförbundets utlåtandet "Sisäasianministeriölle Helsingin seudun kehittämisestä" från den 31 mars 2005:

keskittämispolitiikka oli tyypillistä "modernin" teollisuusyhteiskunnan vaiheelle.

Jo nyt Suomessa tosiasiallisesti vallitseva "postmoderni" jälkiteollinen tieto- ja palveluyhteiskunta voi kuitenkin toimia aikaisempaa hajautetummin entistä tasapainoisempien aluekeskusten verkostojen kautta.

Yhteiskunnan perusrakenteen muutos antaa uusia mahdollisuuksia valtakunnallisesti tasapainoisen aluepolitiikan paluulle ja alueellistamiselle.

Tämä on erityisen tärkeää, koska kaiken keskittyminen pääkaupunkiseudulle aiheuttaa sosiaalisia ja taloudellisia ongelmia ruuhkautuvan pääkaupunkiseudun lisäksi ympäryskunnissa ja tyhjenevässä muussa Suomessa.
...

- Sipoolla ja Itä-Uudellamaalla on omat pääkaupunkiseudusta poikkeavat erityispiirteensä. Niistä ei saa tehdä Helsingin kolonioita. Niiden on sallittava kehittyä omaan suuntaansa, esimerkiksi Porvoon ja Kuuma-kuntien suuntaan.
- Etelä-Suomessa Helsingin dominoiman "metropolin" sijasta on kehitettävä laaja vahva talousalue aluekeskusten verkostona Porista Lappeenrantaan. Tässä suhteessa Etelä-Suomen liittoumasta voidaan oppia paljon.
- Valtakunnallisen aluekeskusverkoston kehittymistä on vauhditettava alueellistamalla valtion toimintoja Helsingin ulkopuolelle. Tässä suhteessa lakiesityksen vanha pääkaupunkikeskeinen henki on voimakkaassa ristiriidassa hallituksen yleisen aluepolitiikan kanssa.
...

- Sipoon ja muun Itä-Uudenmaan itsenäisyys ja omaehtoinen kehitys on turvattava.
- Sisäasianministeriön on suunnattava aluepolitiikka "metropolista" tasapainoisempien aluekeskusten verkostoon Uudellamaalla, Etelä-Suomessa ja koko maassa.

Politisk kultur. Den 9 juni 2008

senaste nummer av Medborgarbladet inår en text med rubriken "Rättvist i kommunalvalet". Artikeln innehåller ingenting nytt, men jag citerar ändå:

Kommunalvalet kommer för sfp:s del att präglas av det rättvisemärke sfp nu tagit i bruk.
– För att ta ett typiskt exempel som vi alla kommer ihåg: tvångsannekteringen av Sibbo kan aldrig få sfp:s rättvisemärke. Den strider mot sfp:s och många människors rättviseuppfattning.

Det hör till det demokratiska systemet att partier som står bakom orättvisa beslut eller beslut som bara annars ogillas av väljarna kan bestraffas i kommande val. Fallet Sibbo torde lika väl inte medföra att övriga partier i kommunalvalet förlorar massivt med röster till Sfp. Dylika effekter av fallet Sibbo kan på sin höjd iaktas i Sibbo, där Samlingspartiet just nu är ett föga populärt parti.

Själv är jag inte så upprörd över statsrådets "orättvisa" Sibbobeslut i sig. Det som främst upprör mig och som ger mig motivation att fortsätta skriva denna blogg är sättet på vilket beslutet bereddes och sedan godkändes av högsta förvaltningsdomstolen.

Fallet Sibbo visar att den politiska kulturen från Kekkoneneran lever kvar. Jag tror inte att Sfp har makten att ändra på denna konsensuskultur, där nyckelpersoner i det fördolda kommer överens om viktiga beslut innan besluten officielt börjar beredas. Däremot skulle medierna ha makt att förnya den politiska kulturen, vilket härvan kring valfinansieringen visar.

Regeringsparti. Den 8 juni 2008

Stefan Wallin lyfte i sitt tal vid Sfp:s partidag i Åbo igår än en gång fram fallet Sibbo. Jag citerar ur talet:

Under den pågående valperioden har grundläggande värderingar ställts på prov – också sådana vi trodde att saknade politisk prislapp. För ett knappt år sedan mättes värdet på den kommunala självbestämmanderätten när Helsingfors stads annektering av Sibbo fick sin politiska välsignelse.

Här är repetition på sin plats – eftersom det också handlar om viktig politisk konsumentupplysning: Svenska folkpartiet, rättspartiet, var det enda parti som på alla nivåer hade samma åsikt: i Sibbo, i Helsingfors, på landskapsnivå och i regeringen. Vi sade nej till tvångsannekteringen. Och det är vi stolta över.

Ett regeringsparti bär i princip det politiska ansvaret för regeringens beslut. På sätt och vis agerar Sfp nu som ett oppositionsparti när det gäller Sibbobeslutet. Eftersom Sibbobeslutet var ett administrativt beslut, bär regeringen dock inte kollektivt ansvaret för detta beslut. De ministrar som meddelade avvikande åsikt bär inte heller juridiskt ansvar för beslutet. Själv skulle jag gärna se att Sfp inte bara tog åt sig äran över att ha försvarat den kommunala självbestämmanderätten i Sibbofrågan. Sfp kunde gärna även hjälpa till att uppmärksamma myglet som resulterade i att så väl statrådet som HFD goodkände annekteringen. Men det är kanske för mycket begärt av ett regeringsparti.