De riksomfattande målen för områdesanvändningen. Den 14 juni 2008


Jag har de senaste månaderna i flera blogginlägg uppmärksammat Kommunförbundets roll i fallet Sibbo. Tre representanter för Finlands kommunförbund har haft centrala roller i så väl fallet Sibbo som i kommunreformen: direktören för juridiska ärenden Kari Prättälä, ledande jurist Heikki Harjula och viceordörande Rakel Hiltunen. I inlägget "Äras den som äras bör. Den 3 maj 2008" nämnde jag även styrelseordförande Pekka Nousiainen (c), som efterträdde Hannes Manninen som styrelseordförande på Kommunförbundet. Någon personlig koppling till fallet Sibbo har jag dock inte kunnat påvisa för Nousiainens del. Kommunförbundets verkställande direktör Risto Parjanne har jag överhuvudtaget inte tidigare omnämnt på denna blogg. Inte heller för Parjannes del kan jag påvisa några direkta personliga kopplingar till fallet Sibbo. Liksom Nousiainen har Parjanne däremot en viktig roll i kommunreformen. Dessutom är Prättälä och Harjula Parjannes underordnade.

I FNB:s notis sade Prättälä den 15 januari, samma dag som HFD tog sitt beslut i fallet Sibbo, att "Sibbofrågan är inte prejudikat för andra städer som vill utvidga sig". (Se "Snäva kretsar. Den 10 februari 2008".) I en notis med rubriken "Sipoo-käytäntö ei leviä muihin kuntiin" på Aamulehtis webbplats gav Parjanne även en motivering till påståendet om att Sibbo inte blir ett prejudikat. Jag citerar:

Korkeimman hallinto-oikeuden Sipoo-päätöksen ei uskota lisäävän kuntien pakkoliitoksia. Kuntaliiton toimitusjohtaja Risto Parjanne sanoo päätöksen liittyvän selkeästi pääkaupunkiseudun kasvuun.

Parjannes uttalande visar att han samma dag som HFD:tog beslutet var mycket väl insatt i motiveringarna. I statsrådets och utredningsman Pekka Myllyniemis motiveringar till ändringen av kommunindelningen framhölls Helsingforsregionens betydelse som Finlands enda "metropolområde". Aulis Pöyhönen, som är f.d. konsulterande tjänstemannen vid inrikesministeriet, skriver i sin artikel "Helsingin seudulla ei ole erityisasemaa kuntajaossa" följande:

Niin hallitus kuin KHO perustelevat päätöksiään paljolti sillä, että Helsingin seutu on erityisasemassa maamme kuntajaosta päätettäessä. Näin ei tietenkään ole, vaan kaikki kunnat ovat kuntajakolain mukaan samassa asemassa.

Det är lika väl först i HFD:s beslut som Helsingforsregionen ges en juridisk specialstatus. Jag citerar ur den svenska översättningen av HFD:s Sibbobeslut:

När lagenligheten av statsrådets beslut avgörs, måste man beakta att det är fråga om ett särskilt område, som hör till den ovan i stycket 4.3.2.2.2. definierade Helsingforsregionen och som skiljer sig från övriga kommunala indelningar. Detta framgår bland annat av att statsrådet i de riksomfattande mål som statsrådet 2000 med stöd av markanvändnings- och bygglagen fastställde för områdesanvändningen gav Helsingforsregionen en särställning jämfört med de övriga områdena i landet. Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.

Jag har svårt att ur texten ovan se att Helsingforsregionens "särställning" skulle göra de allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen särskilt vägande i fallet Sibbo. Det verkar som om man med de riksomfattande målen för områdesanvändningen istället vill binda beslutet till Helsingforsregionens "särställning" för att förhindra att fallet Sibbo skall bli ett prejudikat för hela landet. Även här har HFD tagit ministeriets och Kommunförbundets önskemål i beaktande i enlighet med vad man kommit överns om i Paras-förhandlingarna.

I inrikesministeriets motiveringar till statsrådets beslut refereras det inte till de riksomfattande målen för områdesanvändningen, utan det är fört Högsta förvaltningsdomstolen som kommit på detta argument för Helsingforsregionens "särställning". I HFD:s beslut heter det att "Enligt det system för planeringen som har omfattats i markanvändnings- och bygglagen omsätts de riksomfattande målen för områdesanvändningen i konkreta lösningar främst genom landskapsplaner." De riksomfattande målen för områdesanvändningen förpliktar alltå snarare landskapsförbunden än kommunerna. Om någon part retroaktivt borde ha bestraffats för att inte ha följt de riksomfattande målen för områdesanvändningen är det snarare Östra Nylands förbund än Sibbo kommun. Det är å andra sidan miljöministeriets uppgift att övervaka att en landskapsplan stämmer överens med de riksomfattande målen.

I "Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista" från 2000 finns ett knappt en sida långt avsnitt med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". Det är detta stycke som enligt HFD ger Helsingforsregionen, som här inte ens definieras, dess "särställning". I detta avsnitt heter det bl.a. att "alueidenkäytön suunnittelussa tulee varautua Helsinki-Vantaan lentoaseman kytkemiseen osaksi raideliikenneverkostoa, metron laajentamiseen ja Vuosaaren satamaan", vilket HFD även påpekar i sitt beslut. Här kan det noteras att det år 2000 var aktuellt med en förlängning av metron i flera olika riktningar och att Vanda vägrat rita ut en reservering för "östmetron" ännu i sin generalplan från ifjol, fastän reserveringen finns i landskapsplanen för Nyland. Dessutom heter det i samma stycke att "Varautumisessa on otettava huomioon ympäröivä maankäyttö ja lähiympäristö, erityisesti asutus, arvokkaat luonto- ja kulttuurikohteet ja -alueet sekä maiseman erityispiirteet." Dessutom står det i avsnittet "Helsingin seudun erityiskysymykset" även följande:

Alueidenkäytön suunnittelussa on turvattava väestön tarpeiden edellyttämät ylikunnalliseen virkistyskäyttöön soveltuvat riittävän laajat ja vetovoimaiset vapaa-ajan alueet. Vapaa- ajan alueista on muodostettava yhtenäinen kokonaisuus turvaamalla niitä yhdistävän viheralueverkoston jatkuvuus.

Man kan fråga sig i vilken mån Helsingfors metroplaner stämmer överens med de ovanciterade målen, då Sibbometron skulle skära av grönförbindelserna mellan bl.a. Svartabacken och Sibbo storskog. Som en ironiskt prick på i:et heter det ytterligare att "Malmin lentokentälle sekä Laajasalon öljysatamalle ja -varastolle on selvitettävä vaihtoehtoiset sijaintipaikat." Oljehamnen har flyttats till Östra Nyland, men statsminister Matti Vanhanen har motarbetat en förflyttning av flygfältet i Malm. I själva verket har bevarandet av flygplatsen i Malm varit ett av hans huvudargument för en annektering av sydvästra Sibbo.

För tillfället bereds nya riksomfattande mål för områdesanvändningen. Förslaget till nya mål diskuterades i riksdagen den 14 maj. (Se diskussionsprotokoll.) I det inledande anförandet sade Rakel Hiltunen följande:

Haluan vielä korostaa sitä, että näillä valtakunnallisilla alueidenkäyttötavoitteilla on konkreettista merkitystä. Sen osoitti valtioneuvoston Sipoo-päätös, jossa valtioneuvosto tukeutui valtakunnallisiin alueidenkäyttötavoitteisiin.

Visst fick målen en högst konkret betydelse i HFD:s beslut, men denna betydelse hör nog inte till syftena med de riksomfattande målen för områdesanvändningen. Hiltunen har även missat att statsrådet i sitt Sibbobeslut inte alls refererar till målen för områdesanvändningenl. Att motivera Helsingforsregionens särställning med de riksomfattande målen för områdesanvändningen är istället någonting som t.f. förvaltningsråd Heikki Harjula eller någon annan domare vid HFD har hittat på.

Google+ Followers