Svenskfästet Sibbo. Den 25 november 2008

Yle Mellannyland har publicerat en notis med rubriken "Hfors vill hyra Östis", medan Yle Östnyland har publicerat en notis med rubriken "Helsingfors vill köpa Östis i Sibbo". I gårdagens Helsingin Sanomat ingick en artikel med rubriken "Nuorisotila Östiksestä tuli pelinappula Helsingin ja Sipoon kiistaan". Rubriken är både vinklad och vilseledande. Både politiker och medier i Helsingfors har försökt hävda att Sibbo - och naturligtvis Sfp - försöker hämnas och göra eleverna i Östersundom till spelbrickor i konflikten om ersättning mellan Helsingfors och Sibbo. När det nu visar sig att man fått till stånd ett hyreskontrakt om skolor och daghem försöker man överföra föreställningen om spelknappar på Sibbo kommuns ovilja att hyra ut den gamla skolbyggnaden, som några år fungerat som ungdomsgård.

Ledaren i dagens nummer av Vasabladet handlar om den politiska kuppen i Sibbo, men artikeln tangerar även inkorporeringen och KSSR. Jag citerar valda bitar ur ledarartikeln, som har rubriken "Och så föll svenskfästet Sibbo":

>>Vid sidan av den svenska nedmontering som nu sker i Österbotten då det gäller den statliga regionförvaltningen är det värt att kasta en blick söderut, mot skeendet i Sibbo.
Det var ju här sfp kraftigt kämpade mot den tvångsannektering som Helsingfors hade tagit initiativ till, en kamp som ytterst handlade om principen om kommunal självstyrelse och därför i förlängningen också om de svenskspråkigas möjligheter att rå om sig själva.
Sfp:s kamp kom att bli ett kortståg mot väderkvarnar. Sfp förlorade både i regeringen och i högsta förvaltningsdomstolen.
Och inte bara det. Både annekteringen och sfp:s språkliga orientering i KSSR-frågan gav dessutom i höstens kommunalval upphov till en politisk utbrytning och ett röstspill till valmansföreningen vårt Sibbo.
Nu har till denna svenska domänförlust lagts till ytterligare en förlust: Genom ett hänsynslöst politiskt kulisspel har sfp:s mångåriga maktposition i Sibbo brutits. ...

Samarbetet mellan samlingspartiet, vårt gemensamma Sibbo, centern, sdp och sannfinländarna lär ha planerats i all hemlighet redan under flera veckor och med ett för det svenska i Finland förödande resultat. Alliansen kommer att lägga beslag på de flesta tunga poster, bland annat i de tre viktiga utskotten, utan att sfp kan lyfta ett finger för att förhindra det.
Vårt gemensamma Sibbo och samlingspartiet tar hand om ordförandeklubban i stadsstyrelsen för två år i stöten. Samlingspartiet tar hand om utbildningsutskottet, vårt Sibbo tar utskottet för teknik och miljö medan centern får social- och hälsovårdsutskottet.
Fullmäktige har den nybildade majoritetskoalitionen inga anspråk på, för dem kan sfp gott och väl fortfarande fortsätta som fullmäktigebas.
Den här eftergiften gör partierna naturligtvis väl medvetna om att det är kommunstyrelsen som sköter en operativa politiken i en kommun och att kommunfullmäktigebasen i en sådan konstellation är mer eller mindre en maktlös marionettfigur.
Den politiska situation som tonar fram i Sibbo har med andra ord vissa paralleller med den som har gällt i Vasa under de senaste åren.
De grönas ordförande Henrik Möller har säkert rätt då han i en kommentar i radion i går lät förstå att den oheliga alliansen i Sibbo har sin grund i ett gemensamt syfte att ge sfp på käften.
Uppenbarligen kan man till och med gå ett steg längre och se anti-sfp-alliansen som en strävan att ta död på ytterligare en svensk struktur i vårt land.
Detta är anmärkningsvärt, speciellt med tanke på det stora inslaget av finlandssvenskar i valmansföreningen vårt Sibbo.<<

I sin Sibboutredning beskriver kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi Raimo Ilaskivis förslag från 1989 på följande sätt:

>>Genom detta arrangemang tryggas Helsingfors stads bostadsproduktion och undviks kanske ett kraftigt tryck på utflyttning till Sibbo för de finskspråkigas del. Omvänt torde lösningen kunna trygga att Sibbo förblir svenskspråkigt.<<

Hade Sfp i Sibbo frivilligt avstått från den sydvästra delen av kommunen, hade partiet kunnat räkna med att helt förlora fötroendet i Sibbo. På Ilaskivis och Pekka Korpinens initiativ torde förre kommundirektören i Sibbo Viking Sundström inofficiellt ha diskuterat en ändring i kommunindelningen, men ingenting tyder på att man inom Sfp i Sibbo våren 2006 var villig att avstå från Östersundom. Kanske tolkar en del, med facit i hand, Sfp:s traditionella politik som ett uttryck för att man inte brydde sig om hotet mot Östersundom? Nu visar det sig att Sfp, som på nationell nivå var det enda partiet som koncekvent motsatte sig annekteringen, är den stora förloraren i Sibbo. Lite förenklat kunde man säga att Sfp:s nederlag i Sibbo är en följd av att ett par röstmagneter som ställde upp för valmanföreninge Vårt gemensamma Sibbo har trott på de officiella motiveringarna till inkorporeringen och därmed inte litar på Sfp.

Christel Liljeström har på kvällen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Neuvottelu farssi". Inlägget har ingenting direkt med annekteringen att göra, men handlar desto mera om den politiska kuppen i Sibbo. Det kunde kanske tilläggas att något av en politisk kupp ägde rum redan sommaren 2006 som en följd av Helsingfors initiativ till en ändring i kommunindelningen. Sfp fick behålla styrelseordförandeposten, men det var långt Samlingspartiet, SDP och Centern som dikterade linjen. Det var denna nyvunna "enighet" som Vårt gemensanna Sibbo för några månader sedan sade sig vilja slå vakt om, fastän den nya tillväxtpolitiken inte räddade Sibbo från förlusten av Östersundom. Nu uppger emellertid Caspar Berntzen, tidigare galonsfigur för föreningen För Sibbo, att Vårt gemensamma Sibbo gick med i koallisationen mot Sfp för att garanatera en förändring. Liljeström hade på förhand meddelat att hon inte ställer upp som kandidat för styrelseordförandeposten, kanske för att inte vara Sfp till belastning vid förhandlingarna, kanske för att rädda sitt ansikte. Man nöjde sig dock inte med att bli av med Liljeström, utan gick in för att miniemera Sfp:s möjligheter till inflytande.

Fallet Sibbo

Politisk kupp. Den 24 november 2008

Helsingin Sanomat publicerade igår kväll en artikel med rubriken "Nuorisotila Östiksestä tuli pelinappula Helsingin ja Sipoon kiistaan". Jag har behandla Sibbo kommuns ovilja att hyra ut den gamla skolbyggnaden i Östersundom i mitt inlägg "Kapitulation. Den 19 november 2008". Artikeln ingår i dagens tidning. Helsingin sanomat har i natt publicerat en artikel med rubriken "Rkp:n satavuotinen valta Sipoossa on ohi". Jag har behandla Sibbo kommuns ovilja att hyra ut den gamla skolbyggnaden i Östersundom i mitt inlägg "Kapitulation. Den 19 november 2008". Även ledarartikeln "Yhdyskuntarakenteen eheys sai koko hallituksen tuen" i dagens Helsingin Sanomat tangerar fallet Sibbo. Ledarskribenten noterar angående HFD och de riksomfattande målen för områdesanvändningen att "Se käytti valtakunnallisia alueidenkäyttötavoitteita yhtenä perusteena myös hylätessään valitukset Sipoon osien liittämisestä Helsinkiin."

Av de tre ovannämnda artiklarna är artikeln om slutet på Sfp:s hundraåriga makt den som har minst direkt att göra med fallet Sibbo. Det är dock denna artikel som idag har satt blodet i omlopp. Den revolution som nu fullbordas i lokalpolitiken i Sibbo hade inte varit möjlig utan den aktuella inkorporeringen. Visserligen motsvarar den tänkta fördelningen av centrala poster inte alls resultatet i kommunalvalet, men Sfp:s nederlag är åtminstone delvis en följd av att man gett partiet och dess traditionella linje skulden för inkorporeringen. Själv undrar jag om Sfp i Sibbo inte borde ha lyft fram de verkliga orsakerna till regeringens stöd av en ändring i kommunindelningen. Kanske har Sfp gett Helsingfors ett lillfinger, men den konkreta orsaken till förre kommunministern Hannes Manninens och statsminister Matti Vanhanens avgörande stöd för inkorporeringen var ingalunda Sfp:s politik i Sibbo.

Fallet Sibbo

Regeringen är medveten. Den 23 november 2008

I oktober undertecknade Jacob Söderman (sdp) och tolv andra riksdagsmän ett skriftligt spörsmål (se "Sämre service. Den 20 oktober 2008" och "Grynders hotar Sibbo storskog. Den 21 oktober 2008"), där man ställde följande fråga:

>>Är regeringen medveten om att det massiva byggandet hotar att förstöra det nationellt värdefulla natur- och rekreationsområdet Sibbo storskog och
Ämnar regeringen i enlighet med regeringsprogrammet utreda möjligheterna att inrätta en nationalpark i området och vidta de åtgärder som behövs på grundval av detta?<<

Nu har miljöminister Paula Lehtomäki, som i oktober enligt Sipoon Sanomat meddelade att det inte blir någon nationalpark (se "Ingen nationalpark, ingen metro. Den 11 oktober 2008"), gett ett svar på frågan. Svaret inleds med följande sats:

>>Regeringen är medveten om att de sydvästra delarna av Sibbo kommun kommer att anslutas till Helsingfors stads administrativa område 2009.<<

Det var inte ett speciellt överraskande besked. Miljöministern bor numera själv i Östersundom, som enligt regeringens beslut kommer att anslutas till Helsingfors stads administrativa område 2009. I det skriftliga spörsmålet frågades dock inte om regeringen var medveten om själva inkorporeringen, utan om regeringen var medveten om att Helsingfors planer på ett massivt byggande hotar att förstöra det nationellt värdefulla natur- och rekreationsområdet Sibbo storskog. Lehtomäki drar dock den riktiga slutsatsen att inkorporeringen innebär ett hot mot Sibbo storskog. Sedan kommer ett lite mera kontroversiellt påstående:

>>Under Vanhanens andra regering har det bedrivits och bedrivs fortfarande målmedvetet arbete för att bevara naturvärdena i Sibbo storskog.<<

Nu var det ju, åtminstone enligt miljöministerns tolkning, regeringens målmedvetna beslut om en ändring i kommunindelningen som hotar naturvärdena i Sibbo stoskog. Men visst har regeringens Sibbobeslut även skapat vissa förutsättningar att skydda delar av storskogen. Jag citerar vidare ur miljöministerns svar:

>>Ministeriet fortsätter med hjälp av de omsättningstillgångar som reserverats för dess bruk att göra markbyten i Sibbo storskog i synnerhet med Helsingfors stad. Största delen av de områden i Vanda stad som kan införlivas med naturskyddsområdet i Sibbo storskog övergick i december 2007 i statens ägo. I och med detta utvidgades Sibbo storskogs naturskyddsområde med drygt 200 hektar och utgör för närvarande ca 1 700 hektar. <<

Efter statrådets beslut och HFD:s agörande i fallet Sibbo har även Helsingfors gått med på markbyten med staten. I själva verket har Helsingfors hela tiden velat byta bort sin mark i Sibbo storskog, men man pantade på marken tills Sibbofrågan var avgjord. På grund av denna Helsingfors politik har de Gröna i Helsingfors med Otto Lehtipuu i spätsen kunnat hävda att inkorporeringen skapar förutsättningar för en nationalpark. För de gröna i Helsingfors verkar en nationalpark vara viktigare än ett skyddande av skogens naturvärden. Miljöministern säger inte ett definitivt nej till en nationalpark i Sibbo storskog, fastän en nationalpark kunde hota skogens naturvärden. Ett problem är att storskogen redan nu är allt för liten. Bättre blir det ju inte av Helsingfors planer på kraftig bebyggelse i de södra delarna av storskogen. Jag återger här slutet på miljöministerns svar:

>>Nationalparksalternativet har inte heller i något skede uteslutits för Sibbo storskogs del. Fördelarna och nackdelarna med det kommer att granskas på samma sätt som andra skyddsalternativ.

Miljöministeriet är oroat över de uppgifter som förekommit om att besökarna i Noux under de livligaste dagarna är fler än vad naturens bärkraft eller tjänsterna hållbart kan klara av. En nationalpark är ett bra "bränd" och lockar förutom dem som normalt kopplar av i naturen även turister ända från utlandet till naturskyddsområdet. Arealen i Noux nationalpark, Natura-områdena och friluftsområdena är minst tredubbel jämfört med vad man i bästa fall kan uppnå i Sibbo storskog. Vi måste grundligt avväga om naturvärdena i Sibbo storskog klarar av mängden användare och turister som kommer i och med en eventuell nationalparksstatus utöver det ofrånkomligt ökande antalet rekreationsanvändare. <<

Fallet Sibbo

Harjulas roll. Den 22 november 2008

I gårdagens inlägg "Bajonett! Den 21 november 2008" uppmärksammade jag åter Hufvudstadsbladets artikel "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport" från den 8 december 2006. I artikeln skriver Ralf Sundberg felaktigt att "de kopierade formuleringarna finns inte med i utredningsmannens förslag" och tillägger att "De finns upptagna i den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position." Det är visserligen sant att avsnitt 3, "Problem med samhällsstrukturen i huvudstadsregionen och framlagda förslag till utvecklande av strukturen" till största delen är ett plagiat av Jussi Pajunens och Eila Ratasvuoris 19 sidor långa utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken", men "kopierade formuleringar" finns minsann även i kapitel 5, "Kommunindelningsutredarens förslag jämte motivering". Varifrån hade Hbl fått informationen eller synpunkten att kapitel 3 i rapporten är "den del av utredningen där Pekka Myllyniemi beskriver helheten och Helsingfors stads position". Varifrån hade Hbl fått den felaktiga informationen att "de kopierade formuleringarna" inte finns med i utredningsmannens förslag"? Det är väl inte så sökt att anta att det är Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula som delgett informationen, eftersom Hbl talat med Harjula, som citeras i Hbl:s artikel. (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Harjula torde ha varit väl insatt i Myllyniemis utredning, eftersom hans förman och parhäst Kari Prättälä hade bistått och kompletterat Myllyniemi i Sibboutredningen med sina (nya) juridiska insikter.

I Hufvudstadsbladet den 8 december 2006 ingick även ett ledarstick av Johanna Westman med rubriken "Ministern inte bara politiker". Artikeln handlar huvudsakligen om justitiekansler Paavo Nikulas syn på ministrarnas domarroll i fallet Sibbo, men plagiatet i Myllyniemis rapport tas även upp:

Formellt finns det inget att säga om att utredningsmannen har klippt in Helsingfors stads formuleringar i sin rapport. Han föreslår, statsrådet beslutar. HFD avgör.
Men bra för Myllyniemis trovärdighet som opartisk utredare är det inte.

Varifrån hade Hbl fått den juridiska insikten att "det formellt sett inte är något problem att utredningsmannen har klippt in Helsingfors stads formuleringar i sin rapport"? I sitt svar på ett klagomål antydde biträdande och vikarierande justitiekanslern Jaakko Jonkka den 28 juni 2007 att det minsann vore ett problem om påståendena om plagiat stämmer, men tillade att JK inte haft möjlighet att mera noggrant jämföra Myllyniemis rapport med Helsingfors framställning, medan han noterade att "Sisäasiainministeriön, jolla on ollut käytettävissään asiassa tehdyt lukuisat huomautukset ja lausunnot, on ollut hyvät mahdollisuudet tutkia, sisältyykö selvitykseen kirjoituksissa mainittuja tai muita puutteita ja virheellisyyksiä, sekä tarvittaessa arvioida, mikä merkitys niillä on harkittaessa sitä, miten kuntajaon muutosasiassa ministeriössä tulisi detä." Inrikesministeriet gjorde dock sitt bästa för att dölja bristerna i Myllyniemis utredning.

Jag har själv frågat mig om det har någon betydelse om kommunindelningsutredaren är partisk. Ett förslag eller en framställan om en till ändring av kommunindelningen kan ju även göras av en berörd kommun. Nu baserade sig emellertid statsrådets beslut, åtminstone enligt statsminister Matti Vanhanen, direkt på inrikesministeriets beredning, som i sin tur baserade sig direkt på Myllyniemis utredning och motiveringar för en ändring i kommunindelningen. Att så är fallet visar bl.a. det faktum att det även i motiveringarna eller PM till statsrådets beslut fanns formuleringar som är identiska med formuleringar i Helsingfors utlåtande och Helsingfors egen utredning, som Myllyniemi plagierat utan att ange källa. (Se "Inrikesministeriet förtiger bristerna i Myllyniemis rapport. Den 8 juli 2007".) Statsrådet tog beslutet och HFD avgjorde fallet, men HFD borde ha tagit ställning till utredningsmannens och utredningens trovärdighet. Det gjorde man inte alls, HFD hävdar inte heller att plagiatet och partiskheten saknar formell betydelse. Istället kommer HFD endast med undanflykten att "beredningsmaterialet till statsrådets beslut har kompletterats med anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning." Vad har det för betydelse att beredningsmaterialet kompletterats med "anmärkningar och utlåtanden om kommunindelningsutredarens framställning", då den föredragande (?) tjänstemannen regeringsrådet Arto Sulonen, som ansvarade för beredningen, inte förmedlade kritiken och synpunkterna till statsrådet?

I sitt beslut i fallet Sibbo hävdar HFD vidare att "Det utredningsmaterial som har legat till grund för den juridiska bedömningen av statsrådets beslut har i enlighet med bestämmelserna om rättegångsförfarandet således under handläggningen kompletterats med besvär, utlåtanden och genmälen." I praktiken lär det dock huvudsaken vara föredragarna som läser igenom bilagorna till besvären, där de sakkunniga juristernas (och mitt eget) utlåtande till besvären ingick. Hur många av förvaltningsråden som deltog i juryn som avgjorde fallet Sibbo har i verkligheten under handläggningen tagit del av hela "utredningsmaterialet" samt hela kompletteringen i form av besvär, utlåtanden och genmälen? Till sitt förfogande hade man denna gång undantagsvis två föredraganden.

Själv är jag mycket intresserad av tillfälliga förvaltningsrådets Heikki Harjulas roll i handläggningen. Hur och på vilka grunder valdes Harjula till tillfällig domare vid HFD just för den period då domstolen skulle ta ställning till fallet Sibbo? Var det slupen lotten som avgjorde att Harjula valdes med i den jury som skulle avgöra fallet Sibbo, eller valdes Harjula på andra grunder? Vilken roll hade Harjula i praktiken under handläggningen?

Fallet Sibbo

Bajonett! Den 21 november 2008

Helsingin Sanomat har idag även i den tryckta tidningen publicerat en notis med rubiken "Sipoolaiset eivät valittaneet alueliitoksesta EU-tuomioistuimeen". Notisen är nästan identisk med notisen med samma rubrik som tidningen redan i onsdags publicerade på webben. En liten skillnad mellan de två notiserna är att det i den nya notisen heter att "Asiasta kertoi ensimmäisenä Yle Uudenmaan uutiset", medan det i den tidigare notisen hette att "Asiasta kertoi Yle Uudenmaan uutiset." Det är ju god journalistik att uppge källa eller ge äran åt rätt medium. I det aktuella fallet kom dock Svenska Yle ut med nyheten ett dygn före Yle Uudenmaan uutiset. I själva verket har vi här ett belysande exempel på hur nyheter blir till.

Vem som helst kunde för länge sedan ha kollat upp hur det går med föreningen För Sibbos besvär till EG-domstolen. I mitt blogginlägg "Bloggskrivare. Den 30 september 2008" försökte jag antyda för läsarna att det inte nödvändigvis är någon som för striden vidare, fastän jag fortsatt att skriva blogg om fallet Sibbo. Det intressanta med den aktuella nuheten är att den blev en nyhet efter att Vega Östnyland hade ett inslag där man intervjuade ordföranden för För Sibbo. Jag har noterat att finskspråkiga lokala nyheterna ofta förmedlar samma nyheter som de svenska lokala nyheterna. Helsingin Sanomat noterar i regel dock endast nyheter som förmedlas av Pääkaupunkiseudun uutiset och Uudenmaan uutiset/ Ylen aikainen. Borgåbladet tycks man inte notera på Helsingin Sanomat, men däremot läser man Hufvudstadsbladet. I samband med fallet Sibbo hände det flera gånger att Vegas nyheter via Yles finska lokala nyheter blev riksnyheter. Det var även på detta sätt som avslöjanden på min blogg nådde Helsingin Sanomats läsare. Tyvärr förmedlades inte alltid hela nyheten.

I Helsingin Sanomat ingick den 8 december en artikel med rubriken "Kopioiko Myllyniemi Helsingin Sipoo-esitystä". Matti Huhta, som skrev artikeln, ringde upp mig samma dag som som Radio Vega förmedlade nyheten om plagiat i utredningsman Pekka Myllyniemis rapport. Helsingin Sanomat ringde även upp Myllyniemi, som enligt Huhtalas artikel sade att "Tärkeintä on kuitenkin se, että ehdotusosassa teksti on omaa ja se myös poikkeaa oleellisesti Helsingin esityksestä". Samma dag skrev Hufvudstadsbladet i en artikel med rubriken "Utredningsman plagierar Pajunens tal i sin rapport" att "de kopierade formuleringarna finns inte med i utredningsmannens förslag". I artikeln överslätar dessutrom Kommunförbundets ledande jurist Heikki Harjula, som senare fungerade som domare när HFD avgjorde fakllet Sibbo, påståendet om plagiat genom att säga att "I beskrivande delar av utredningar är det inte ovanligt med lånade formuleringar". (Se "Heikki Harjula överslätade plagiatet. Den 23 mars 2008".) Jag motsade Hbl:s (och Harjulas) påstående redan i inlägget "Svenska Yle släppte nyheten. Den 7 december 2006" och Myllyniemis eget påstående i inlägget "Även förslagsdelen innehåller plagiat. Den 8 december 2006". Att förslagsdelen är Myllyniemis egen och att Myllyniemis förslag avviker väsentligt från Helsingfors ursprungliga förslag förblev dock en officiell sanning, som statsminister Matti Vanhanen upprepade ännu den 28 juni 2007 vid presskonferensen efter statrådets Sibbobeslut.

Om Helsingin Sanomat och Hufvudstatdbladet hade förmedlat hela Radio Vegas nyhet, skulle Vanhanen vid presskonferansen knappast lika lätt ha kunnat svara på frågan om betydelsen av plagiatet i Myllyniemis rapport. I Yles nyhets text "Sibborapport = Helsingforsutlåtande?", som publicerades den 7 december 2006, kunde man faktiskt läsa följande:

Myllyniemi påpekar också att han har gjort sitt förslag om gränsjusteringen självständigt. Men också i rapportens avsnitt om förslaget återkommer text som först skrevs av Helsingfors ledning.

I blogginlägget "Text av en toppjurist. Den 24 februari 2008" har jag redogjort för vilka delar av "förslagsdelen" i Myllyniemis rapport som bevisligen är plagierat ur Jussi Pajunens och Eila Ratasvuoris opublicerade utredning "Selvitys kuntajakolain edellytysten täyttämisestä kuntajaotuksen muuttamisessa Helsingin kaupungin, Sipoon kunnan ja Vantaan kaupungin kesken". Här har jag där till argumenterat för att största delen av förslagsdelen är skriven av någon annan än Myllyniemi själv. Jag lägger rent av fram misstankar om att väsentliga delar skrivits av Harjulas förman på Kommunförbundet Kari Prättälä. Misstankarna bör vara värda att undersöka. Om texten mot all förmodan skrivits av Myllyniemi själv, så har den åtminstone skrivits under Prättäläs vägledning. Hur som helst har tillfälliga förvaltningsrådet Heikki Harjula i HFD:s avgörande i fallet Sibbo tagit ställning till och för sin egen förmans (nya) tolkning av kommunindelningslagens tillämpningsmöjligheter på Sibbofrågan.

I notisen i dagens Helsingin Sanomat säges det att "lakimiesten mukaan yhdistyksen olisi pitänyt lisäksi löytää valitukseen jokin uusi näkökulma". Om man inom föreningen För Sibbo brytt sig om att läsa min blogg torde man ha kunnat hitt nya infallsvinklar i överflöd. Enligt min uppfattning hade man inte ens behöft samla in pengar för att föra fallet vidare till EG-domstolen. Man kunde ha gått direkt till HFD och JK med krav på återbrytning av beslutet med anledning av Heikki Harjulas deltagande i avgörandet. Kanske det ännu inte är för sent att fälla bajonett istället för att ta till reträtt.

Fallet Sibbo

Grundlagen. Den 20 januari 2008

Lex Nokia aktualiserar problemet med att det är riksdagens grundlagsutskott som bedömer om en lag eller ett lagförslag stämmer överens med grundlagen. I sin artikel "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" i Helsingin Sanomat den 17 februari tog professor Kaarlo Tuori upp problemet. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".) Jag återger här slutet på artikeln:

>>Korkein hallinto-oikeus viittaa päätöksessään kunnalliseen itsehallintoon, mutta ei pysähdy erittelemään sen merkitystä. Päätöksen perusteluissa vain mainitaan eduskunnan perustuslakivaliokunnan kymmenen vuoden takainen lyhyt ja niin ikään erittelemätön kanta, jonka mukaan kunnallinen itsehallinto ei suojaa kuntajaon muutoksilta.
Mutta ei tätä kantaa tietenkään tulisi tulkita niin, että perustuslaillisella oikeudella itsehallintoon ei olisi mitään merkitystä kuntajaosta päätettäessä. Kyllä sillä on: se on lain soveltamista ohjaava tulkintaperiaate, jonka painoarvon tulisi olla sitä suurempi, mitä yksimielisempi kunnan ja alueliitoksen tarkoittaman alueen asukkaiden vastustava kanta on. Voidaan kysyä, ovatko Sipoon kunta ja sen nykyiset asukkaat päässeet osallisiksi suojasta, jota perustuslain takaaman kunnallisen itsehallinnon ja perustuslain niin ikään edellyttämän suhteellisuusperiaatteen on määrä antaa. Voidaan myös kysyä, toteuttaako nykyinen tuomioistuinlaitoksemme sitä tehtävää perustuslaillisten oikeuksien valvonnassa, jota sille perusoikeusjärjestelmää uudistettaessa ja uutta perustuslakia säädettäessä hahmoteltiin.

Eduskunnan perustuslakivaliokunnankaan asema ei ole ongelmaton. Kuten kriisinhallintalain taannoinen käsittely osoitti, poliittisia intohimoja herättävissä asioissa on suuri houkutus ohjailla kansanedustaja-jäseniä ryhmäpäätöksin tai ministeritason ohjein. Tämä sopii huonosti sen kaltaiseen perustuslain valvontatehtävään, joka valiokunnalle on nykyisessä järjestelmässämme osoitettu. Olisiko perustuslakivalvonta syytä ottaa kokonaisuudessaan kriittiseen tarkasteluun?
Korkeimman hallinto-oikeuden Sipoo-päätökseen liittyy isoja kysymyksiä. Nakkikioskia paljon isompia.<<

122 §, moment 1 i Finlands grundlag lyder enligt följande:

>>Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare.<<

I grundlagens 122 § står det följande:

>>När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.
Bestämmelser om grunderna för kommunindelning utfärdas genom lag.<<

I språklagens 5 §, moment 5 står det följande:

>>Om kommunindelningen ändras, skall det samtidigt bestämmas vilken inverkan ändringen har på kommunernas språkliga status.<<

I statrådets Sibbobeslut heter det att statsrådet har tagit beslutet "med stöd av 11 § 1 mom. i kommunindelningslagen av den 19 december 1997 (1196/1997) och 5 § i språklagen av den 6 juni 2003 (423/2003)", vilket visar språklagens betydelse. I § 3 i kommunindelningslagen, som definierar de allmänna förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen, refereras det dock inte till språklagen, utan endast till grundlagen:

>>Bestämmelser om beaktande av befolkningens språkförhållanden finns i grundlagen.<<

I sin utredning förbigår utedningsman Pekka Myllyniemi helt befolkningens språkförhållanden. Det ovanciterade 2 momentet i kommunindelningslagen omnämns överhuvudtaget inte i raporten. Däremot skriver regeringsrådet Arto Sulonen i motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut följande:

>>I 3 § 2 mom. i kommunindelningslagen hänvisas till vad som föreskrivs om beaktande av befolkningens språkförhållanden i 17 och 122 § i Finlands grundlag. I 5 § 3 mom. i språklagen (423/2003) föreskrivs att om kommunindelningen ändras, skall det samtidigt bestämmas vilken inverkan ändringen har på kommunernas språkliga status. Eftersom Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad enligt 5 § i språklagen alla är tvåspråkiga kommuner, där majoritetens språk är finska, medför förslaget inga ändringar i kommunernas språkliga indelning eller rätten att få service på sitt eget språk för dem som bor på det område som föreslås bli överfört till Helsingfors.<<

I själva verket förbigås även här grundlagens bestämmelser om att en indelning i sinsemellan förenliga områden bör eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. I sitt avgörande i fallet Sibbo tar HFD inte alls ställning till huruvida statrådets beslut stämmer överens med grundlagens 122 §. Kanske hade ingen besvärat sig över att beslutet bryter mot denna paragraf.

Huruvida man i förslaget och i beslutet om den den nya kommunindelningen eftersträvat en indelning som möjliggör att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder har inte alls utretts. Det torde dock vara uppenbart att man här inte alls tagit kraven i grundlagens 122 § i beaktande. Däremot har Helsingfors förutsättningar att betjäna sina nya invånare från Östersundom på svenska kraftigt ifrågasatts. Läkaren Lena Sjöberg-Tuominen, som i kommunalvalet ställde upp för De gröna i Helsingfors, har i sitt blogginlägg "Östra Helsingfors, före detta sydvästra Sibbo" från den 19n oktober noterat problemet. Jag citerar:

>>Är litet bekymrad över hur det ska bli med servicen i stadens nya hörn efter årsskiftet. Sibboborna är vana vid rätt snabb service (snabb hälsoservice åtminstone) jämlikt på båda språken. ...
Helsingforsare är vana vid att inte få service på svenska. Ska de nya invånarna finna sig i samma? Visserligen har många i sydvästra Sibbo använt sig av privatläkartjänster i Östra Centrum redan nu och gått till finskatalande läkare, men de som besökt hälsostationen i Söderkulla har alltid fått service på sitt eget modersmål.<<

Sjöberg-Tuominen har även uppmärksammat denna språkfråga i sin text "Sibbo-Sipoo" på De grönas webbplats :

Då diskussionen om att en del av Sibbo skulle införlivas med Helsingfors började, kunde jag inte tro att det var sant. Nu är det ett faktum att cirka 2000 sibbobor kommer att vara helsingforsare från och med årsskiftet. Själv känner jag ganska väl till hurudan hälsoservice Sibbo har kunnat erbjuda dessa personer och hoppas kunna inverka på att de framdeles får god service i Helsingfors. I Sibbo är de två inhemska språken helt jämställda, vilket inte kan sägas om Helsingfors. Här har vi verkligen en utmaning.

Fallet Sibbo

Kapitulation. Den 19 november 2008

Yle Uudenmaan uutiset har idag pubicerat en notis med rubriken "Sipoolaisaktiivit eivät valittaneet alueliitoksesta EU-tuomioistuimeen". Yle säger i notisen att "Sipoon puolesta -yhdistyksen taistelu Helsingin alueliitosta vastaan on nyt lopullisesti ohi." Helsingin Sanomat har på morgnen publicerat en notis med rubriken "Sipoolaiset eivät valittaneet alueliitoksesta EU-tuomioistuimeen", där man refererar till Uudenmaan uutiset. Verserna nedan är ur Fänrik Ståls sägner.

Då flög en viskning oss förbi,
Ett rykte söderfrån;
Det talte om förräderi,
Om våra vapens hån;
Från man till man, från trakt till trakt
Det möttes blott av stolt förrakt.

Ej glöms i tiders tid den dag,
Då denna sägn blev sann,
Då likt ett dystert tordönsslag
Det säkra bud oss hann,
Att landets sista hopp gått ner,
Att Sveaborg var svenskt ej mer.

Har havets bottenlösa svall
Det i sin avgrund sänkt,
Har himlens blixt, har åskans knall
Dess fasta murar sprängt?
Fanns ingen man på vallen kvar?
Det frågtes blott, det gavs ej svar.

Mut etelästä kuiskaillen
nyt huhu luikertaa,
se aseitamme häväisten
maanpetost' ilmoittaa;
se kaikkialla herättää
vain ylenkatsett' ylpeää.

Iäti päivä muistetaan,
milloinka varmuuden
tuo huhu sai ja kertomaan
käv' äänell' ukkosen:
maan viime pylväs kukistui,
jo Viapori antautui.

Sen kuiluunsako nielaissut
on syvyys pohjaton?
Ukonko nuoli murskannut
sen vahvat muurit on?
Ken valleilta sen miehet vei?
Kysyttiin, vastausta ei.

Yle har på eftermiddagen publicerat en notis med rubriken "Sibbo och H:fors en bit på väg", som handlar om förhandlingar om hyresavtal mellan Sibbo och Helsingfors. Christel Liljeström har på eftermiddagen kommenterat avtalet i ett blogginlägg med rubriken "Kommunstyrelsen". I blogginlägget ger Liljeström ett intressant skäl till varför Sibbo kommun inte bör hyra ut Östersindom gamla skolbyggnad: Marken som byggnaden står på är "så mycket värd att Sibbo inte kan ta risk att den vid ett domslut eventuellt skulle överföras till Helsingfors". Liljeström har idag även skrivit ett blogginlägg med rubriken "Sipoonkorpi". I inlägget berättar Liljeström om miljöminister Paula Lehtomäkis besök besök hos Sibbo kommun idag på förmiddagen. Jag citerar:

>>Ministeri Lehtomäki lähtee siitä, että ensimmäinen prioriteetti on vahvistaa tarvittavat alueet suojelun piiriin. Kartalla oli osoitettavissa valtion maanomistus, kuntien/kaupunkien maanomistus, Natura alueet sekä yksityisten maanomistajien kiinteistöt. Periaatteessa suurin osa tärkeimmät alueet ovat jo suojelun piirissä, mutta yksityistä maanomistusta on myös niiden keskuudessa. Ajatuksena siis ministeriön puolelta että nämä tulisi ensisijaisesti saada suojelun piiriin jotta suojeltu alue olisi yhtenäinen.

Kansallispuistoa ministeri ei vastustanut mutta ei myöskään kannattanut. Suojelun jälkeen kansallispuistoajatus voisi hänen mielestään nousta esiin. Argumentointi oli silti mielestäni nurinkurinen: ministeri totesi että kansallispuiston reitistön sekä muun tarvittavan infran rakentaminen tulee liian kalliiksi.<<

I inlägget uttrycker Liljeström även sin egen åsikt:

>>Itse en poissulje kansallispuisto ajatusta. Mielestäni tulevaisuuden tarpeet osoittavat että olisi parempi ohjata virkistyspaineita kun että niitä ei huomioitaisi. Jos ja kun Helsinki rakentaa Sipoon-korven laitaan 40 000 asukasta, niin ei kukaan voi uskoa että metsät säilyisivät. Jo nyt huhutaan suurista metsähakkuista Helsingin omistamilla kiinteistöillä aivan Sipoon-korven ja Natura alueiden tuntumaan.<<

Fallet Sibbo