Grundlagen. Den 20 januari 2008

Lex Nokia aktualiserar problemet med att det är riksdagens grundlagsutskott som bedömer om en lag eller ett lagförslag stämmer överens med grundlagen. I sin artikel "'Sipoo-päätös rikkoi itsehallintoa vastaan'" i Helsingin Sanomat den 17 februari tog professor Kaarlo Tuori upp problemet. (Se "Frågor större än en korvkiosk. Den 17 februari 2008".) Jag återger här slutet på artikeln:

>>Korkein hallinto-oikeus viittaa päätöksessään kunnalliseen itsehallintoon, mutta ei pysähdy erittelemään sen merkitystä. Päätöksen perusteluissa vain mainitaan eduskunnan perustuslakivaliokunnan kymmenen vuoden takainen lyhyt ja niin ikään erittelemätön kanta, jonka mukaan kunnallinen itsehallinto ei suojaa kuntajaon muutoksilta.
Mutta ei tätä kantaa tietenkään tulisi tulkita niin, että perustuslaillisella oikeudella itsehallintoon ei olisi mitään merkitystä kuntajaosta päätettäessä. Kyllä sillä on: se on lain soveltamista ohjaava tulkintaperiaate, jonka painoarvon tulisi olla sitä suurempi, mitä yksimielisempi kunnan ja alueliitoksen tarkoittaman alueen asukkaiden vastustava kanta on. Voidaan kysyä, ovatko Sipoon kunta ja sen nykyiset asukkaat päässeet osallisiksi suojasta, jota perustuslain takaaman kunnallisen itsehallinnon ja perustuslain niin ikään edellyttämän suhteellisuusperiaatteen on määrä antaa. Voidaan myös kysyä, toteuttaako nykyinen tuomioistuinlaitoksemme sitä tehtävää perustuslaillisten oikeuksien valvonnassa, jota sille perusoikeusjärjestelmää uudistettaessa ja uutta perustuslakia säädettäessä hahmoteltiin.

Eduskunnan perustuslakivaliokunnankaan asema ei ole ongelmaton. Kuten kriisinhallintalain taannoinen käsittely osoitti, poliittisia intohimoja herättävissä asioissa on suuri houkutus ohjailla kansanedustaja-jäseniä ryhmäpäätöksin tai ministeritason ohjein. Tämä sopii huonosti sen kaltaiseen perustuslain valvontatehtävään, joka valiokunnalle on nykyisessä järjestelmässämme osoitettu. Olisiko perustuslakivalvonta syytä ottaa kokonaisuudessaan kriittiseen tarkasteluun?
Korkeimman hallinto-oikeuden Sipoo-päätökseen liittyy isoja kysymyksiä. Nakkikioskia paljon isompia.<<

122 §, moment 1 i Finlands grundlag lyder enligt följande:

>>Finland är indelat i kommuner, vilkas förvaltning skall grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare.<<

I grundlagens 122 § står det följande:

>>När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.
Bestämmelser om grunderna för kommunindelning utfärdas genom lag.<<

I språklagens 5 §, moment 5 står det följande:

>>Om kommunindelningen ändras, skall det samtidigt bestämmas vilken inverkan ändringen har på kommunernas språkliga status.<<

I statrådets Sibbobeslut heter det att statsrådet har tagit beslutet "med stöd av 11 § 1 mom. i kommunindelningslagen av den 19 december 1997 (1196/1997) och 5 § i språklagen av den 6 juni 2003 (423/2003)", vilket visar språklagens betydelse. I § 3 i kommunindelningslagen, som definierar de allmänna förutsättningarna för en ändring i kommunindelningen, refereras det dock inte till språklagen, utan endast till grundlagen:

>>Bestämmelser om beaktande av befolkningens språkförhållanden finns i grundlagen.<<

I sin utredning förbigår utedningsman Pekka Myllyniemi helt befolkningens språkförhållanden. Det ovanciterade 2 momentet i kommunindelningslagen omnämns överhuvudtaget inte i raporten. Däremot skriver regeringsrådet Arto Sulonen i motiveringarna till statsrådets Sibbobeslut följande:

>>I 3 § 2 mom. i kommunindelningslagen hänvisas till vad som föreskrivs om beaktande av befolkningens språkförhållanden i 17 och 122 § i Finlands grundlag. I 5 § 3 mom. i språklagen (423/2003) föreskrivs att om kommunindelningen ändras, skall det samtidigt bestämmas vilken inverkan ändringen har på kommunernas språkliga status. Eftersom Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad enligt 5 § i språklagen alla är tvåspråkiga kommuner, där majoritetens språk är finska, medför förslaget inga ändringar i kommunernas språkliga indelning eller rätten att få service på sitt eget språk för dem som bor på det område som föreslås bli överfört till Helsingfors.<<

I själva verket förbigås även här grundlagens bestämmelser om att en indelning i sinsemellan förenliga områden bör eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. I sitt avgörande i fallet Sibbo tar HFD inte alls ställning till huruvida statrådets beslut stämmer överens med grundlagens 122 §. Kanske hade ingen besvärat sig över att beslutet bryter mot denna paragraf.

Huruvida man i förslaget och i beslutet om den den nya kommunindelningen eftersträvat en indelning som möjliggör att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder har inte alls utretts. Det torde dock vara uppenbart att man här inte alls tagit kraven i grundlagens 122 § i beaktande. Däremot har Helsingfors förutsättningar att betjäna sina nya invånare från Östersundom på svenska kraftigt ifrågasatts. Läkaren Lena Sjöberg-Tuominen, som i kommunalvalet ställde upp för De gröna i Helsingfors, har i sitt blogginlägg "Östra Helsingfors, före detta sydvästra Sibbo" från den 19n oktober noterat problemet. Jag citerar:

>>Är litet bekymrad över hur det ska bli med servicen i stadens nya hörn efter årsskiftet. Sibboborna är vana vid rätt snabb service (snabb hälsoservice åtminstone) jämlikt på båda språken. ...
Helsingforsare är vana vid att inte få service på svenska. Ska de nya invånarna finna sig i samma? Visserligen har många i sydvästra Sibbo använt sig av privatläkartjänster i Östra Centrum redan nu och gått till finskatalande läkare, men de som besökt hälsostationen i Söderkulla har alltid fått service på sitt eget modersmål.<<

Sjöberg-Tuominen har även uppmärksammat denna språkfråga i sin text "Sibbo-Sipoo" på De grönas webbplats :

Då diskussionen om att en del av Sibbo skulle införlivas med Helsingfors började, kunde jag inte tro att det var sant. Nu är det ett faktum att cirka 2000 sibbobor kommer att vara helsingforsare från och med årsskiftet. Själv känner jag ganska väl till hurudan hälsoservice Sibbo har kunnat erbjuda dessa personer och hoppas kunna inverka på att de framdeles får god service i Helsingfors. I Sibbo är de två inhemska språken helt jämställda, vilket inte kan sägas om Helsingfors. Här har vi verkligen en utmaning.


Fallet Sibbo

Google+ Followers