Ny ändring i kommunindelningen? Den 9 december 2008

Helsingfors stadsstyrelse har på sitt möte igår godkänt så väl förslaget till ramavtal med Sibbo kommun som förslaget till indelning av inkorporeringsområdet. Sibbos avgående kommunstyrelseordförande har i natt i ett blogginlägg kort kommenterat ramavtalet.

Helsingfors har idag publicerat en digital servicekarta. På kartan tillhör Östersundom stordistrikt Helsingfors, vilket inte är så anmärkningsvärt. Att man inte uppdaterat vägnamnen som ändras vid årskiftet är kanske inte heller så anmärkningsvärt. Högst anmärkningsvärt är det däremot att Österleden, enligt kartan, i sin helhet tillhör Helsingfors. (Se ovan.) Gränsen har på servicekarta alltså dragits exakt på samma sätt som på HST:s linjekarta. (Se "Ny gräns. Den 8 december 2008".) Enligt statsrådets beslut skall den nya gränsen dock gå upp till 200 meter söder om Österleden vid avtaget till Ring III.

Enligt 12 § i gällande kommunindelningslag skall en ändring i kommunindelningen bestämmas att träda i kraft vid ingången av ett kalenderår. Dessutom heter det att "beslut om ändring i kommunindelningen skall fattas före juni månads utgång under det föregående året." Gränserna som ritats ut på HFT:s linjekarta och Helsingfors servicekarta kan således bli aktuella först om ett drygt år. Finansministeriet kan ta beslutet om stadsfullmäktige i Vanda och Helsingfors godkänner en framställning om en ändring i kommunindelningen. I annat fall kan statsrådet ta ett beslut om en ändring i kommunindelningen, men det förutsätter lika väl att de berörda kommunernas invånare och andra som anser att ärendet berör dem har erbjudits tillfälle att framställa anmärkningar.

Den aktuella korrigeringen av gränsen vid Österleden är motiverad, även om en ändring inte helt entydigt uppfyller de allmänna villkor som definieras i 3 § i kommunindelningslagen. Ändringen är ändå problematisk med tanke på att Österleden förenar Westerkulla gård med det övriga Vanda.

Fallet Sibbo

Ny gräns. Den 8 december 2008

Yle Mellannyland har på morgonen publiceraten notis med rubriken "Helsingfors och Sibbo undertecknar avtal". I notisen heter det att "Helsingfors och Sibbo ska i dag underteckna ett avtal om annekteringen av sydvästra Sibbo."

Ledaren i senaste nummer av Sipoon Sanomat har rubriken "Maanviljelys on ollut Sipoon pelastus". Artikeln, som är skriven av llmo Pasanen, handlar om bakgrunden till annekteringstvisten. Jag citerar ur ledaren:

>>Viimeisen kahden vuoden aikana ovat sipoolaiset saaneet kuulla moneltakin. suunnalta, että olemme yhteistyöhaluttomia. Kunta ei ole kehittynyt ja ruotsinkielinen väestö hallitsee kaikkea, ja siksi kehitystä ei tapahdu.
Nämä yleistykset övat olleet niitä aseita, jolla valtiovalta ja Helsingin päättäjät saivat rajansiirrossa tahtonsa läpi. Näiden kahden vuoden aikana, kun rajakiistaa on käyty olemme saaneet Sipoossa huomata, että kielellä ja kehityksellä ei lopulta ollutkaan suurta merkitystä. Sipoo on ollut aina kaksikielinen ja varmasti tulee olemaan ikuisesti. Kehityksen hidas eteneminen ei ole ollut kielen syy, vaan historiallinen. ...

Tästä rajakiistasta tehtiin kieliriita, koska vanhat maita omistaneet suvut sattuvat olemaan äidinkieleltään ruotsinkielisiä. Kateus siitä, että toinen omistaa parempaa maata on ennenkin ajanut ihmisiä sotaan.
Kukaan ei ole nostanut esille sitä seikkaa, että Helsingillä on Mellunmäen kupeessa suuri asumaton maa-alue. Västerkullan kartanon alueella Helsingissä saa kyllä viljellä maata ja olla rauhassa suuren alueen kanssa. Helsinki ei ole halunnut lähteä lunastamaan näitä maita, alue piti saada Sipoolta ja Vantaalta. Se ei näköjään häiritse ketään, että Västerkulla saa olla asumattomana suurena linnakkeena. <<

Sipoon Sanomat missatar sig här på en punkt. Westerkulla gård, som ligger invid Mellungsbacka metrostation, hör till Vanda, inte till Helsingfors. Å andra sidan idkar Helsingfors stad jordbruk på på stadens åkrar i Mellungsbacka eller Mellungsby invid gränsen till Westersundom. (Se "'Sibbo' börjar i Helsingfors. Den 24 augusti 2006".) I Helsingfors torde många tro att Westerkullas marker hör till Sibbo. Det är ju här som den omtalade skarpa gränsen mellan stad och landsbygd går.

I samma tidning ingår en insändarartikel av Christer Silén (sfp), som är suppleant i kommunfullmäktige. Silén skriver bl.a. följande:

>>voi vain miettiä mikä tämän "epäpyhän" koalition taustalla on. Vastaus on tietenkin itsestäänselvä eli RKP:n vaikutusmahdollisuuden minimointi suoranaisella kostomentaliteetilla ja alle sen mihin sillä olisi oikeus äänestystuloksen perusteella. Se, joka kirkkain silmin yrittää muuta i väittää, loukkaa mielestäni kansalaisten ajatuskykyä. ...

Joku on halunnut nostaa esille kieliriidan ainekset.<<

På samma sida i tidningen har koalitionspartierna fått en insändare publicerad under rubriken "Muutoksen ja kehityksen puolesta, kielipolitiikkaa tästä ei saan hakemallakaan". På sidan finns ytterligare en insändarartikel av Vesa Lepistö, som representerar Ysi (Vårt gemensamma Sibbo). Ur denna artikel framgår det lite tydligare att man välat tränga ut Sfp (och de gröna), dels på grnd av att man vill garantera en förändring, dels på grund av att man ser Sfp eller åtminstone Christel Liljeström som en syndabock i förlusten av Östersundom. Jag citerar ur artikeln:

>>RKP:n ja vihreiden koalition - uskottavuus muutoksen toteutitajina on heikko, kun arvioidaan viimeisten valtuustokausien aikaista Sipoon kehitystä. Ja kun arvioidaan Christel Liljeströmin johdolla käytyjä "salaisia" neuvotteluja Helsingin kanssa alkuvuodesta 2006 ja niiden lopputulosta ei jälki vakuuta. Ei tässä sen kummempaa hiekkalaatikkologiikkaa tarvittu.<<

Helsingfors har idag på de finska specialsidorna om inkorporeringen publicerat ett meddelande med rubriken "8.12.08 Liitosalueen postinumeroksi 00890 HELSINKI" där man felaktigt hävdar att "Sipoosta ja Vantaasta liitettävien alueiden vanha postinumero 01100 SÖDERKULLA lakkautetaan." Bättre blir det inte av att man tillägger att "Sipooseen jäävät alueet siirtyvät postinumerolle 01120 VÄSTERSKOG ja Vantaalle jäävät alueet siirtyvät postinumerolle 01200 VANTAA." Postnumret o1150 Söderkulla lär dock förbli i kraft. På specialsidorna har man tidigare publicerat ett meddelande med rubriken "30.10.08 Liitosalueen postinumeroksi 00890 HELSINKI", där det hette att "Sipoosta ja Vantaasta liitettävien alueiden vanha postinumero 01100 ITÄSALMI lakkautetaan." Av någon anledning har man från specialsidorna tagit bort detta meddelande, med den korrekta informationen. I övrigt har man till det nya meddelandet bara lagt till en liten, men ganska väsentlig, sats: "Postinumeromuutosten voimaantuloaika on 1.1.2009." Min gissning är att man först nu fått det bekräftat att postnumert förändras samtidigt med att ett fletal vägar i stordistriktet Östersundom byter namn.

I dagens nummer av gratistidningen Metro ingår HST:s annons med rubriken "Bussilinjat 91 ja 93 liikennöimään liitosalueella". En underrubrik lyder "HKL lahjoittaa matkakortit", men jag är främst intresserad av linjekartan, som ingår i annonsen. (Se ovan.) Kartan finns även på HST:s webbplats. (Pdf filen med kartan är skapad den 28 november.) Ur kartan framgår det att minibusslinjen 92 skall gå över gränsen till Västerkulla bycentrum, som även efter årsskiftet skall höratil Vanda. Det märkliga är emellertid att kommungränsen, i konflikt med statrådets beslut, ritats ut så att den nya gränsen sin helhet skall gå norr om Österleden. Att det här inte är fråga om ett misstag visar två små hack i gränsen på de ställen där cykelvägen byter sida om Österleden. Gränsen har alltså dragits så att även cykelvägen i sin helhet hamnar innanför Helsingfors gränser. Samtidigt följer gränsen delvis registerenhetens gränser. Varifrån kommer denna nya gräns? Har Helsingfors, Vanda och finansministeriet redan kommit överens om en ny ändring i kommunindelningen?

På bilden nedan till vänster syns den okända gränsen på HST:s linjekarta. Kartan till höger (eller eventuelt nadanför) visar Helsingfors ursprungliga förslag till område som skall överföras från Vanda till Helsingfors. Kartan är mycket exaktare än Helsingfors ursprungliga framställning från den 21 juni 2006, men man har inte tagit hänsyn till läteriverkets förslag att dra gränsen norr om Österleden istället för längs vägens mittlinje. Enligt statsrådets beslut (eller inrikesministeriets utlåtande till HFD) går gränsen längs den gamla vägens norra sida, men fortfarande upp till tvåhundra meter söder om den nuvarande vägen vid avtaget till Ring III. Gränsen på HST:s karta visar att utredningsman Pekka Myllyniemis förslag inte var funktionellt. Myllyniemi bör ha haft tillgång till kartan till höger, ur vilken det framgår att Österleden flyttats, men han kopierade lika väl gränsen direkt från Helsingfors ursprungliga förslag. Jag har tidigare behandlat den aktuella gränsmissen bl.a. i inläggen "Vem utpressade vem? Den 7 april 2007", "Var skall gränsen gå? Den 3 juli 2007", "Ingen landförbindelse. Den 16 oktober 2007", "Registerenheten 92-895-2-8. Den 28 juli 2008" och "Huvudgata. Den 4 december 2008".

Fallet Sibbo

Genmäle. Den 7 december 2008

I gårdagens blogginlägg noterade jag att HFD i sitt avgörande i fallet Sibbo inte alls tar ställning till påståenden om Sibbo storskogs lagliga status och regionala betydelse i Sibbo Naturskyddares besvär. Lika väl hävdar HFD i sitt sitt beslut följande:

>>Med hänsyn till det anslutna områdets läge och betydelse för en behärskad och harmonisk utveckling av samhällsstrukturen i Helsingforsregionen, samt de möjligheter till bättre bostadsbyggande och trafikförbindelser i Helsingforsregionen som anslutningen medför i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen, finns det i 3 § i kommunindelningslagen nämnda allmänna förutsättningar för ändringen i kommunindelningen, vilka även är vägande så som avses i 5 § 2 mom. i kommunindelningslagen.<<

I sitt avgörande lyfter HFD fram nya motiveringar till att ändringen i kommunindelningen uppfyller de krav som kommunindelningslagen ställer, men domstolen bemöter överhuvudtaget inte påståenden om det motsatta.

Genom att inrikesministeriet i sitt utlåtande (liksom Helsingfors stad och Vanda stad i sina förklaringar) angående besvären mot statsrådets beslut negligerar påståenden om brister i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut gavs det egentligen inte möjlighet att i motförklaringar eller genmälen komplettera påståenden om brister i beredningen. Eftersom inrikesministeriet i sitt utlåtande däremot angående Sibbo Naturskyddares besvär bl. a hävdar att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades gav man Sibbo Naturskyddare möjlighet att motsäga inrikesministeriet i ett genmäle. I HFD:s beslut refereras Sibbo Naturskyddares gemäle mycket kort i följande ordalag:

>>Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat rf har i sitt genmäle anfört bland annat att det inte finns grunder att utvidga det område som anslutningen avser norrom motorvägen, eftersom området är en del av Sibbo storskog, som inte kan bebyggas.<<

I sitt avgörande tar HFD dock ingen notis av de förtydligade påståendena i motförklaring. Jag återger nedan Sibbo Naturskyddares gemäle i sin helhet. Avslutningen har kanske ingen större juridisk relevans, men uttrycker väl vad fallet Sibbo handlar om. Ur föreningens genmäle framgår för övrigt att HFD glömt att begära genmäle till Vanda stadsstyrelses förklaring. Troligtvis har domstolen inte ens informerat om att även Vanda gett en förklaring.

Ärende:
Genmäle med anledning av inrikesministeriets utlåtande av 7.9.2007 samt Helsingfors stadsstyrelses förklaring av 2.10.2007 och Sibbo kommunstyrelses förklaring av 5.10.2007.

Hänvisning:
Begäran om genmäle daterat 10.10.2007, diarienummer 2466/1/07

Sibbo Naturskyddare- Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. vill framföra följande synpunkter med anledningav ovan nämnda utlåtanden och förklaringar, förutom det föreningen redan tagit upp i sitt besvär daterat den 2.8.2007:

Föreningen konstaterar allmänt att det inte framkommer något som helst nytt i varken inrikesministeriets utlåtande eller Helsingfors stadsstyrelses förklaring som skulle ge anledning för föreningen att ändra på sitt besvär. Således vidhåller Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. fortsättningsvis att Statsrådets beslut bör förkastas som lagstridigt (kommunindelningslagen 1196/1997, förvaltningslagen 434/2003).

Vidare anser föreningen att det är skrämmande på vilket sätt man i inrikesministeriets utlåtande konsekvent försöker förklara och förvränga kommunindelningslagens paragrafer till förmån för annekteringen av Sibbo kommuns sydvästra område, trots att lagens 3 och 5 § inte uppfylls i det beslut statsrådet tagit. De förutsättningar som krävs enligt 3 § och de vägande förutsättningarna som krävs enligt 5 § fattas fortsättningsvis. Statsrådets beslut är och förblir ett politiskt grundat beslut trots att man i inrikesministeriets utlåtande gjort en del ansträngningar att försöka motivera det inom juridiska ramar.

I inrikesministeriets bedömning av motiveringarna till statsrådets beslut (kapitel 4) kommer man med den intressanta slutsatsen att de ”motiveringar som i statsrådets beslut anförts för att särskilt vägande förutsättningar föreligger väger betydligt tyngre än de i första hand tekniska förutsättningar som använts som exempel i Pihlajaniemis bok och som eventuellt kommer ifråga. I statsrådets beslut har särkilt vägande förutsättningar ansetts föreligga, eftersom ett allmänt intresse i anslutning till förutsättningarna enligt 3§ kräver att en partiell kommunsammanslagning verkställs mellan Sibbo, Helsingfors och Vanda. Bedömningen i statsrådet har varit en helhetsbedömning av olika förutsättningar och konsekvenser.” Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser fortsättningsvis att de motiveringar som statsrådet fört fram som grund för sitt beslut inte är tillräckliga och därtill saknar juridisk förankring. I utlåtandet framkommer inte heller några som helst nya motiveringar eller utredningar som skulle ge mera kött på benen till statsrådets beslut. Således baserar sig statsrådets beslut fortsättningsvis på mycket översiktliga motiveringar och uppfyller inte heller förvaltningslagens 45 § gällande motivering av beslut.

Beträffande Sibbo storskog och dess avgränsning hänvisar Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. till Sibbo storskogs arbetsgrupper I och II ( 1993 och 2004). I dessa arbetsgrupper har man tagit ställning till och klart avgränsat Sibbo storskog till motorväg E 18 i söder. Det i besväret nämnda nationalparksinitiativet sträcker sig också till områden strax norr om motorvägen. Inrikesministeriet förklarar i kapitel 4.3. i samband med förklaringen av proportonialitetsprincipen att orsaken till att områden i Sibbo storskog ingår i det föreslagna annekteringsområdet baserar sig på att den”geografiska avgränsningen av Sibbo storskog kan med beaktande av områdets betydande naturvärden göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.” Ändå bygger statsrådets beslut på kommunutredare Pekka Myllyniemis förslag, där man uttryckligen motiverar annekteringsområdets avgränsning med att det bör vara tillräckligt stort för det i Helsingfors stads förslag planerade befolkningstalet för området (sid. 50-54 i Myllyniemis utredning), dvs. annekteringsområdet skall bebyggas. Myllyniemi konstaterar att ”Alternativ 1” är för litet för det planerade befolkningstalet och metrostationerna, och därför bör annekteringsområdet utvidgas österut enligt ”Alternativ 2”. Jämfört med ”Alternativ 1” består tilläggsområdet i ”Alternativ 2” i huvudsak av områden i Sibbo storskog, och dessutom beaktar alternativet enligt Myllyniemi Helsingfors markinnehav. I Myllyniemis utredning som ligger som grund för statsrådets beslut har man alltså redan direkt tagit ställning till att annekteringsområdet som är en del av Sibbo storskog skall bebyggas. Sibbo Naturskyddare-Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. anser, uttryckligen utgående från proportionalitetsprincipen i 6§ förvaltningslagen att det inte finns några som helst grunder att utsträcka annekteringsområdet norr om motorvägen eftersom de områdena är en del av Sibbo storskog och som därmed inte kan bebyggas.

Helsingfors stadsstyrelses förklaring bygger helt på upprepningar och hänvisningar till inrikesministeriets utlåtande varför föreningen här inte skilt går igenom denna förklaring utan hänvisar till de synpunkter vi nämnt här ovan.

Gällande Sibbo kommuns utlåtande har vi inget att tillägga till denna. Sibbo Naturskyddare - Sipoon Luonnonsuojelijat r.f. är uppriktigt bekymrade över den samhälleliga utveckling som styrt detta beslut. Karrikerat kan man konstatera att ifall statsrådets beslut hålls i kraft ger det signaler till samhället att man med den starkares rätt kan trampa över den svagare och ta vad man vill ha, utan att beakta lagstiftningen. Detta är en utveckling föreningen inte vill och inte kan vara med och stöda.

Fallet Sibbo

Handläggning. Den 6 december 2008

Borgåbladet har publicerat en artikel med rubriken "Nu är politiska teckningar kultur".

Efter statsrådets beslut i Sibbofrågan hoppades jag på flera besvär till högsta förvaltningsdomstolen. Jag fann det viktigt att även privatpersoner besvärade sig, eftersom Sibbo kommun inte kunde ta med alla möjliga besvärsgrunder i sitt besvär. Beredningen av statsrådets beslut bygger på mygel som det kanske inte hade varit lämpligt att Sibbo kommun påtalade. Kommunen måste även tänka på sina relationer till staten och huvudstaden. Till HFD lämnades sammanlagt in över tjugo anmärkningar, men just delvis tack vare mångfalden av besvär lyckades HFD kringå påståendena i besvären. I sitt beslut i fallet Sibbo bemöter domstolen endast undantagsvis påståenden i enskilda besvär. Istället behandlar HFD besvären tillsammans. I de många besvären har HFD hittat påståenden som är relativt enkla att bestrida. Dessa lyfter man tydligt fram, medan man valt att mycket indirekt eller inte alls ta ställning till påståenden som är svårare att bemöta. Själv räknade jag med att HFD skulle ändra statsrådets beslut, för att jag trodde att HFD måste bemöta alla relevanta påståenden i besvären. Det har HFD dock inte alls gjort.

Kapitel 3 i HFD:s 106 sidor långa beslut har rubriken "Handläggning i högsta förvaltningsdomstolen" och är 60 sidor långt. I avsnitt 3.1, "Besvär" presenteras här på 17 sidor innehållet i över tjugo besvär. På 5 sidor presenteras motförklaringar eller genmälen av dem som besvärat sig. Helsingfors stads och Vanda stads förklaringar upptar 4 sidor av kapitlet, medan inrikesministeriets förklaring eller utlåtande upptar hela 29 sidor av kapitlet om handläggningen. (Se bilden ovan.) Avsnittet 3.2, "Inrikesministeriets utlåtande" (3.2.1 - 3.2.9) är således väg antalet sidor beträffar exakt lika långt som inrikeministeriets förklaring från den 7 september 2007 och nästan dubbelt så långt som avsnittet där besvären sammanfattas! Jag har behandlat utrikesministeriets utlåtande eller förklaring bl.a. i inlägget "'Tillräcklig och pålitlig grund'. Den 27 september 2007". I detta inlägg noterar jag att förvaltningsrådet Arto Sulonen i inrikesministeriets utlåtande på ett mycket anmärkningsvärt sätt i refereringen av Sibbo kommuns besvär hoppar över påståendena om bristerna i beredningen som ligger till grund för statsrådets beslut. I Inrikesministeriets utlåtande negligeras även ett flertal besvär, bland dem Leena Liipolas mycket omfattande besvär, samtidigt som Sulonen felaktigt hävdar att det i dessa besvär inte åberopas några andra besvärsgrunder än de som behandlas i utlåtandet. Genom refereringen av inrikesministeriets utlåtande, där Sulonen undanhåller väsentlig information, ger HFD i sitt beslut en skev bild av besvären mot statsrådets Sibbobeslut.

Ett besvär som Sulonen faktiskt omnämner i inrikesministeriets utlåtande är Sibbo naturskyddsförenings besvär. Därför har Sibbo naturskyddares besvär fått ett eget kort avsnitt i HFD:s beslut, 3.2.7, "Sibbo Naturskyddare - Sipoon luonnonsuojelijat r.f:s besvär". Jag citerar ur avsnittet i HFD:s besvär:

>>Ändringssökanden åberopar dock på det sätt som närmare framgår av besvärsskriften särskilt den omständigheten, att en balanserad utveckling i Helsingforsregionen och huvudstadsregionen inte är möjlig att genomföra på de områden som överförs till Helsingfors på det sätt som motiverats i statsrådets beslut, särskilt i Sibbo storskog och de områden som gränsar till den, eftersom områdena inte lämpar sig för byggande och de till stor del är rekreations- och naturskyddsområden. På dessa områden är det omöjligt att förena en tätt bebyggd stadsstruktur och naturvärden.

Inrikesministeriet konstaterar till denna del att statsrådet inte tog ställning till naturskyddsområdenas användning när beslutet om ändring i kommunindelningen fattades. Beslut om naturskyddsområdena har fattats och fattas separat oberoende av statsrådets beslut. Såsom konstaterats ovan, har utsträckningen i norr av det överförda området till Sibbo storskog grundat sig på den slutsatsen i kommunindelningsutredarens utredning att den geografiska avgränsningen av Sibbo storskog med beaktande av områdets betydande naturvärden kan göras först i samband med planeringen av den framtida markanvändningen i området.<<

I citatet ovan redogörs alltså för inrikesministeriets eller Arto Sulonens bedömning av påståenden i Sibbo Naturskyddares besvär, som HFD inte alls tar ställning till. Enligt min bedömning strider inrikesministeriets förklaring här mot motiveringarna till statsrådets beslut. Jag undrar om besväret, som är skrivet på svenska, ens har lästs av de förvaltningsråd som deltog i HFD:s beslut. Speciellt anmärkningsvärt finner jag det dock att HFD i sitt avgörande helt förbigår Sibbo storskog, fastän Storskogens status, betydelse och (o)lämplighet för bebyggelse åberopas i flera besvär. Det enda som HFD säger om Sibbo storskog är följande:

>>I norra delen av sydvästra Sibbo finns områden av Sibbo storskog, som har betydelse som rekreationsområde för hela huvudstadsregionen.<<

Jag skall passa på att här återge en del av Sibbo Naturskyddares besvär, som helt förbigås i HFD:s avgörande:

I beredningen, dvs. både i kommunindelningsutredare Myllyniemis utredning samt inrikesministeriets promemoria, har man totalt negligerat annekteringsområdets begränsningar som långt styrt utvecklingen hittills. Dels finns det fysiska hinder som gör att området (både i Vanda och Sibbo) inte består av tät stadsbebyggelse, dvs. hinder som utgörs av jordmånen och topografin samt av de naturvärden som området hyser. I den del av sydvästra Sibbo som enligt statsrådets beslut skulle införlivas med Helsingfors finns å ena sidan rikligt med låglänta och, redan idag, översvämningskänsliga lermarker och å andra sidan mycket bergig terräng, vilket är en av orsakerna till att området inte lämpar sig för byggnation av bostäder för de 20 000 invånare som nämns i Myllyniemis utredning och inrikesministeriets promemoria.

Den tyngst vägande orsaken till att området inte har kunnat eller kan användas för byggande av tät stadsstruktur är områdets naturvärden, dvs. de skyddade fågelvikarna vid kusten samt den nationellt värdefulla skogskontinenten Sibbo storskog norr om motorvägen. Dessa områden har i gällande landskapsplan till största delen reserverats som frilufts- och naturskyddsområden, och bör även i fortsättningen sparas som rekreationsområden för hela huvudstadsregionens behov. Riksorganisationerna Natur och Miljö och Finlands Naturskyddsförbund har i mars 2006 föreslagit att stora delar av Sibbo storskog skulle anvisas till nationalpark. Till detta område hör också områden som enligt statsrådets beslut skulle anslutas till Helsingfors, och som bl.a. Myllyniemi och Helsingfors stad anser att kunde byggas ut som bostadsområden ( bl.a. områden som Helsingfors stad äger).

Sibbo storskogs värde som en nationellt viktig helhet har senast erkänts från statligt håll i det svar som miljöministeriet 3.8.2006 gav med anledning av spörsmål SS 592/2006 rd (Hur kommer regeringen att gå till väga när det gäller att grunda en nationalpark i Sibbo storskog?). Miljöministeriet säger bland annat att Sibbo storskog vid sidan av Noux och Meiko är "ett av de viktigaste intakta skogsområdena, de s.k. skogskontinenterna, i huvudstadsregionen". Miljöministeriet konstaterar vidare, att "över hälften av det ca 5 000 hektar stora området med skog, berg, små kärr och bäckar ägs av staten samt Helsingfors stad och Vanda stad. Detta kombinerat med Sibbo kommuns markanvändningspolitik har hittills garanterat att skogskontinenten förblivit obebyggd”.

De områden av Sibbo storskog som staten äger (innersta delarna av storskogen) har tagits med i Natura 2000 och en förordning om att ett statsägt, 1440 ha stort område skall bli naturskyddsområde har givits. Dessa områden omfattar ändå enbart själva kärnan och en del av skogskontintenten, bland annat ingår inte de delar av Sibbo storskog enligt statsrådets beslut skulle sammanslås med Helsingfors i det ovan nämnda Natura- eller naturskyddsområdet. Miljöministeriet säger vidare i sitt svar på spörsmålet också att "Eftersom skogskontinenten Sibbo storskog är strategiskt belägen och rekreationsinriktad, bör den i första hand bevaras genom planering av markanvändningen på olika nivåer så att bostäder, trafik och annan effektiv markanvändning styrs bort från området. Med hjälp av planbestämmelser på olika nivåer kan tillräckliga skydds- och rekreationsområden reserveras där. Ministeriet ser det som viktigt att eventuellt bostadsbyggande och annan utveckling styrs på ett sådant sätt att skogskontinenten inte mister sin ekologiskt viktigaförbindelse med andra grönområden i närheten. Det är ytterst viktigt att bevara ekologiska korridorer som den s.k. östra Centralparken för att naturområdena i Sibbo storskog och i närheten av Helsingfors centrum skall förbli livskraftiga och artutbytet tryggat." I Sibbo kommun (och Östra Nylands förbund) har det hittills funnits en politisk vilja att bevara storskogen som en helhet genom planläggning, vilket också miljöministeriet ovan konstaterat. Helsingfors stad har däremot i många olika sammanhang, t.ex. i arbetsgruppen för Sibbo storskog starkt motsatt sig att de södra delarna av storskogen också i fortsättningen skulle bevaras som skydds- och rekreationsområden.

I beredningen av ärendet har varken kommunutredare Pekka Myllyniemi eller föredragande Arto Sulonen vid inrikesministeriet uppenbarligen inte förstått Sibbo storskogs nationella värde som skogskontinent och inte heller bekantat sig t.ex. med planereserveringarna i gällande landskapsplan eller miljöministeriets ställning i frågan. Området norr om motorvägen som skulle sammanslås med Helsingfors stad består till största delen av friluftsområden (VR) samt jord- och skogsbruksområden med behov att styra friluftslivet eller miljövärden (MU). Myllyniemi har i sin utredning kvitterat problematiken kring Sibbo storskog med att konstatera att "i Helsingfors har man en lång tradition av att anpassa naturvärden som en del av en tät stadsstruktur". Detta konstaterande upprepar Myllyniemi ordagrant fyra gånger i sitt förslag, någon annan analys av problematiken kring att bygga i de södra delarna av storskogen gör han inte. Eftersom Sibbo storskogs värde uttryckligen utgörs av helheten, dvs. ett vidsträckt, obebyggt skogsområde, är det omöjligt att förena tät stadsstruktur och miljövärden på området. Att sammanslå det föreslagna området med Helsingfors löser därmed inte "metropolens" brist på mark för bostadsbyggande.

Fallet Sibbo

Sibbofiering. Den 5 december 2008

I dagens Borgåblad ingår en artikel med rubriken "Vattenförsörjningen inget för Helsingfors". Helsingfors vill att Sibbo tar ansvaret för vattenförsörjningen, vilket leder till problem. Även när det gäller infrastrukturen kommer Östersundom en tid framåt att vara integrerat med Sibbo. På insändarsidan i tidningen försvarar sig representanter för Vårt gemensamma Sibbo under eget namn och under koalitionspartiernas namn mot anklagelserna om att hämnas mot Sfp och motarbeta svenskan.

Beskyllningarna om en hämndaktion fortsätter dock. I dagens Hufvudstadsblad ingår en kolumn av Thomas Rosenberg under rubriken "Sibbofiering av Svenskfinland". Jag återger här början på kolumnen:

>>"Ich bin ein Berliner." Bevingade ord av John F. Kennedy, i Västberlin i juni 1963, i en gest av sympati för det delade Tyskland. En gest många européer turnerade fyra decennier senare, den 11 september 2001, då många, åtminstone för en stund, kände sig som New York-bor och amerikaner.
Det är många som de senaste åren varit Sibbobor, i sympati för den hårt trängda kommunen. Nu har bilden grumlats, i takt med att bitterheten över den förlorade kampen övergått i öppen konflikt om makten i den stympade kommunen. I en ren hämndaktion har den samlade oppositionen efter valet gjort gemensam sak och resolut satt sfp på pottan. Ja, inte riktigt hela oppositionen eftersom de gröna vägrat delta i vendettan, vilket länder dem till heder.<<

Rosenbergs kolumn handlar om egentligen inte om Sibbo, utan om Svenskfinland, men kolumnens avslutande rader och Rosenbergs bittra slutsats passar väl in på Sibbo efter förlusten av Östersundom:

>>Det regerande majoritetspartiet har alltid fel. Och mera så ju längre tid det suttit vid makten. Och mest så om makten talat svenska.<<

Rosenbergs kolumn torde i hög grad vara inspirerad av diskussionen i Slaget efter tolv i Radio Vega senaste tisdag. I diskussionen deltog representanter från fyra olika politiska grupper i Sibbo: Christel Liljeström (sfp), Clara Lindqvist (ysi), Henrik Möller (grön) och Linda Karhinen (saml). Den häftiga diskussionen handlade i första hand om fördelningen av förtroendeposter i Sibbo, men indirekt även om den aktuella inkorporeringen. Ur diskussionen framgick det att Vårt gemensamma Sibbos ordförande missfösrtått Sfp:s erbjudande till Vårt gemensamma Sibbo vid förhandlingarna om fördelningarna av förtroendemannaposterna. Lindqvist, som inte själv torde ha deltagit i förhandlingarna, trodde att hennes grupp valt det tekniska sammarbete som gav den bästa utdelningen för gruppen, medan gruppens förhandlare i själva verket valde utgående från målsättningen att minimera Sfp:s inflytande. Motiveringarna som i diskussionen i Slaget efter tolv gavs till en koalition mot Sfp var att Sibbo behöver en förändring och att väljarna röstat för en förändring. På frågan vad hon menar med förändring hänvisade Lindqvist till att det finns ett beslut av statsrådet enligt vilket Sibbo inte har en trovärdig politik.

Statsrådets beslut baserar sig dock på synnerligen tvivelaktiga grunder. Det borde vara uppenbart för alla Sibbopolitiker att motivet till beslutet inte är Sibbos politik, utan att den bristande trovärdigheten är ett svepskäl till att man gav efter för Helsingfors stads krav. Även om det funnits brister i planeringen, så som HFD påpekar i sitt beslut, motiveras statsrådets beslut inte med bristande trovärdighet i Sibbos traditionella politik, utan med bristande trovärdighet i Sibbos nya tillväxtpolitik och speciellt Harry Harkimo och Bo-Erik Ekström modell för en kraftig tillväxt. Lindqvist medger att hon själv ännu för fyra år sedan ansåg att kommunen borde utvecklas som en landsortskommun, men nu ändrat åsikt. Redan sommaren 2006 röstade Lindqvist emellertid tillsammans med samlingspartiet, mot Sfp-gruppen, för en modell enligt vilken Sibbo skulle planera för 40 000 invånare i Östersundom. Det är alltså Helsingfors krav som plötsligt fick henne att ändra inställning. Lindqvist torde alltså se en snabb tillväxt närmast som någonting nödvändigt ont. Övriga representanter för koalitionen har däremot länge sett en snabb tillväxt som önskvärd i sig, bl.a. för att den skulle stärka koalitionspartiernas och de finskspråkigas ställning i kommunen.

Lindqvist har helt rätt när hon i Slaget efter tolv lät förstå att Sibbo ligger för nära Helsingfors för att planeras som en landsbygdskommu. Sibbo måste ta i beaktande kommunen regionala betydelse. Kommunens regionala betydelse ligger inte minst i den gröna zon som även enligt landskapsplanen för Nylands förbund går genom Västersundom och Östersundom. (Se kartan ovan.) Så sent som i föredragslistan för Helsingfors stadsplaneringsnämnds möte i går heter det att "Sipoonkorpea suunnitellaan alueen keskeisenä Nuuksion kaltaisena seudullisena retkeilykohteena." (Planerna för sydvästra Sibbo bordlades för övrigt tills nästa vecka.) Problemet är att Sibbo storskog redan nu är betydligt mindre än friluftsområdet i Noux och absolut behöver ekologiska korridorer till Svartabacken och Östersundom fågelvatten.

Jag anser själv att Sibbo relativt snabbt borde växa med ett par tusen invånare för att uppnå ramlagens krav på 20 000 invånare och kompensera bortfallet av skattebetalare. Å andra sidan ser jag att det största hotet mot Sibbo ligger i en politik där Sibbo i likhet med Esbo, Kyrkslätt och Nurmijärvi blir en reell konkurrent till Helsingfors om goda skattebetalare. Sibbos egna planer på en massiv tillväxt i Östersundom gjorde det ännu svårare för Helsingfors att avstå från sitt krav på en ändring i kommunindelningen. Även inom naturvårdsorganisatinerna har man förhållit sig kritiskt till Liljeström och kommundirektör Markku Luoma, men främst på grund av att Sibbo under deras ledarskap planerat bebyggelse som hotat naturvärdena vid Östersundom fågelvatten och Sibbo storskog. Hade Sibbo år 2006 gjort gemensam sak med naturskyddsorganisationerna och påtalat Östersundoms olämplighet för massiv bebyggelse, hade man enligt min bedömning haft betydligt större förutsättningar att förhindra inkorporeringen. Lindqvists desperata försök att förhindra förlusten av sin hemby Östersundom är både gripande och tragisk. Tyvärr är hon inte den enda som låtit sig luras av Helsingfors och statsrådets motiveringar.

Fallet Sibbo

Huvudgata. Den 4 december 2008

I dagens Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Sipoo ei lähde mukaan liitosalueen yhteiseen suunnitteluun". Tidningen skriver att "Sipoo suhtautuu toistaiseksi nihkeästi Helsingin toiveeseen, että Helsinki, Vantaa ja Sipoo laatisivat Helsinkiin liitettävälle Lounais-Sipoon alueelle yhteisen yleiskaavan." Vidare skriver tidningen bl.a. följande:

>>Alueen hyvien joukkoliikenneyhteyksien rungoksi tulee joko pikaraitiotie tai itämetron jatke. Lisäksi Uudesta Porvoontiestä halutaan katu, joka jatkuu saumattomasti Itäväylänä Helsingin keskustaan.<<

Vad Helsingin Sanomat inte skriver är att Helsingfors ingalunda vill ha Sibbo med bara i planeringen av inkorporeringsområde. Helsingfors vill tillsammans med Vanda och Helsingfors göra en generalplan som omfattar delar av Vanda och Sibbo som även efter årsskiftet kommer att höra till Vanda respektive Sibbo. Jag citerar ur föredragningslistan för Helsingfors stadsplaneringsnämnds möte ikväll:

>>Molemmilla maakuntaliitoilla on ohjelmassa maakuntakaavojen uusiminen joko osittain tai kokonaan. Kuitenkin kaavaprosessin nopeuttamiseksi ja tarkoituksenmukaisen suunnittelukokonaisuuden muodostamiseksi on todettu kuntien yhteinen yleiskaava parhaaksi välineeksi. Se sisältäisi liitosalueen lisäksi osia Vantaasta. Helsingin kannalta olisi toivottavaa, että yleiskaavassa olisi mukana myös osia Sipoosta. Molemmin puolin rajaa on olemassa yhteisen suunnittelun tarvetta useassa kohdassa.

Maankäyttö- ja rakennuslain mukaan kunnat voivat antaa yhteisen yleiskaavan laatimisen ja hyväksymisen maakunnan liiton, tehtävään soveltuvan muun kuntayhtymän tai kuntien muun yhteisen toimielimen tehtäväksi. Yhteisen osayleiskaavatyön pikainen käynnistäminen edellyttää pian vuodenvaihteen jälkeen siihen osallistuvilta kunnilta valtuustotason päätöstä, jossa päätetään myös kyseinen toimielin. Poikkeuksena kuntien omista yleiskaavoista kuntien yhteisen yleiskaavan vahvistaa ympäristöministeriö.

Liitosalue on osa metropolialueeseen kuuluvaa Helsingin–Porvoon kehittämisvyöhykettä. Tämän takia kaupunkisuunnitteluvirasto on laatimassa ns. kehyssuunnitelmaa. Se laaditaan yhteistyössä Helsingin, Vantaan, Sipoon, Porvoon ja maakuntaliittojen kanssa. Kehyssuunnitelman suunnittelulinjauksia on tarkoitus tarkastella kaupunkisuunnittelulautakunnassa vuoden 2009 alkupuolella.<<

Den gemensamma generalplanen, som alltså skulle fastställas av miljöministeriet med Jan Vapaavuori som bostadsminister, skulle för Sibbos del innefatta åtminstone Granö by (se "Bro till Granö. Den 3 december 2008") och kanske södra Sibbo ända fram till Söderkulla. I föredragningslistan ingår följande korta stycke med rubrik:

>>Raideliikenteessä varaudutaan sen ulottamiseen Sipoon Söderkullaan.

Liitosalueella varataan tila metrolle tai pikaraitiotielle tai molemmille Sipoon länsirajalle asti.<<

Valet mellan metro och snabbspårväg är av avgörande betydelse för planeringen. Jag citerar vidare ur föredragningslistan:

>>Joukkoliikenteen perusratkaisuna on metro tai pikaraitiotie tai molemmat. Metrokaupunki poikkeaa jonkin verran pikaraitiotiehen perustuvasta kaupungista. Metrokaupunki tuottaa raskaammin rakennetut asemanseudut, pikaraitiotie taas jakaa rakentamista tasaisemmin.<<

Jag undrar om inte planerna för Österleden/ Nya Borgåvägen hänger samman med planerna på en snabbspårvägsförbindelse längs riksväg 170. (Se "Metrolinje längs väg 170. Den 13 september 2008".) I föredragningslistan kan man läsa följande:

>>Liitosalue liitetään muuhun Helsinkiin pääkadulla.

Luontevin ratkaisu on käyttää hyväksi Itäväylän jatketta ja siihen liittyvää Uutta Porvoontietä. Nämä tulee muuttaa valtion ylläpitämistä teistä kaduiksi ja suunnitella kaupungin kadun standardeilla. <<

Dess värre går den tänkta huvudgatan som skall förbinda inkorporeringsområdet med det övriga Helsingfors flera hundra meter genom Vanda vid avtaget till Ring III. (Se kartan ovan.) Skall Helsingfors sköta underhållet av en gata som ligger i Vand? Frågan torde vara lite känslig, eftersom gränsmissen längs Österleden avslöjar de fatala bristerna i utredningen och förslaget som stod till grund för statsrådets Sibbobeslut. Helt enkelt torde det inte bli att göra Nya Borgåvägen till en gata som fortsätter "utan sömmar" till Helsingfors centrum.

Bostadsminister Jan Vapaavuoris omnämnde i sitt tal "Metropolialueen merkitys maan menestykselle" vid Nylands landskapsparlament igår förslaget till en ändring i markanvändnings- och bygglagen, enligt vilken en gemensam generalplan skulle bli obligatorsik för huvudstadsregionen. Vapaavuori skriver att "Se on selkeä viesti hallitukselta seudullisen maankäyttöpolitiikan puolesta." Gemensamma generalplaner torde alltså vara på kommande.

Helsingfors har idag på de finska specialsidorna om inkorporeringen publicerat ny information under rubriken "Helsingin terveyskeskuksen palvelut liitosalueen asukkaille 1.1.2009 alkaen". De svenskspråkiga sidorna har inte uppdaterats på länge. Här gör man fortfarande reklam för överborgmästarens invånarafton den 4 november.

Fallet Sibbo

Bro till Granö. Den 3 december 2008

Christel Liljeström har idag publicerat ett blogginlägg där hon redogör för förhandlingarna mellan Helsingfors och Sibbo speciellt när det gäller vattenförsörjningen i sydvästra Sibbo. Helsingfors vill att Sibbo tar ansvaret för vattenförsörjningen.

I gårdagens inlägg "Förhandsmeddelande. Den 2 december 2008" berättade jag om Helsingfors planer för sydvsästra Sibbo enligt föredragningslistan för Helsingfors stadsplaneringsnämnds möte i morgon. I föredragslistan heter det enligt följande:

>>Liitosalueen luonnon kannalta merkittävät Sipoonkorpi ja rannikon Natura2000-alueet ovat oleellinen osa uutta kaupunginosaa. Merellistä luontoa edustaa myös Granö, joka on suunniteltava Helsingin ja Sipoon kesken yhteistyössä monipuolisten virkistysmahdollisuuksien turvaamiseksi.<<

Sibbo storskog och de skyddade fågelvattnen är alltså en väsentlig del av den nya stadsdelen. Det låter inte speciellt urbant. Ändå kan man längre fram i föredragningslistan läsa följande:

>>Julkisilta ulkotiloiltaan alueen tulee tuntua kaupungilta. Tämä on vaativa tavoite, koska useimmat suomalaiset tiivis-matala-alueet tuntuvat vain tiiviiltä omakotialueilta ilman kaupungin tunnelmaa. <<

Intresset för Granö är iögonstickande. Helsingfors äger visserligen nästan halva Granö, men ön, som även efter årsskiftet hör till Sibbo, ligger 700 meter från närmaste fastland. Jag citerar:

>>Granö suunnitellaan uudenaikaiseksi toiminnallisesti monipuoliseksi kansanpuistoksi.

Välittömästi liitosalueen ulkopuolella sijaitseva Granön saari on suurelta osin Helsingin omistuksessa. Granön merkitys koko liitosalueelle on sen tarjoamat suuret mahdollisuudet merelliseen virkistykseen. Saaren suuri koko tarjoaa tähän hyvät lähtökohdat. Ei ole poissuljettua suunnitella saarelle kohtuullisessa määrin myös asumista.

Seurasaari ja Mustikkamaa ovat perinteisiä kansanpuistoja. Nykyaikainen versio tästä käsitteestä voisi olla niitäkin monipuolisempi. Joka tapauksessa saarelle on oltava sujuva yhteys, mikä tarkoittaa fyysisen yhteysrakenteen lisäksi julkista liikennettä. Silta saareen on virkistysarvon sekä monipuolisten toimintojen kannalta paras ratkaisu. Sillan taloudellinen konkreettisuus paranisi, mikäli saarella olisi myös asumista.

Hyvä yhteistyö Sipoon kunnan kanssa on edellytys saaren täysimääräiseen hyödyntämiseen.<<

Helsingfors har i tidigare talat om Granös betydelse som rekreationsområde, men Helsingfors eller åtminstone Jan Vapaavuori har även talat om Tobbens möjligheter som rekreationsområde, trots att de verkliga planerna för ön har varit helt andra. (Se "Tabben och Tobben. Den 24 juni 2008".) I Helsingfors stadsstyrelses utlåtande över utkastet till generalplan för Sibbo, som inte inkluderar skärgården, liksom i stadsplaneringskontorets utlåtande från den 27 mars heter det att "Granön alue, joka nyt ei sisälly kunnan yleiskaavaluonnoksen aluerajaukseen olisi voitu merkitä taajamatoimintojen käyttöön." I fastighetskontorets utlåtande från den 22 mars heter det igen om Granö att "Saaren kehittämisessä on monia muitakin mahdollisuuksia kuin maakuntakaavassa määritelty pelkkä virkistyskäyttö." (Se "Kalima fortsätter hota. Den 10 juli 2007".)

Granö torde ha ingått i det område som Hannes Manninen hade lovat åt Helsingfors. På bilden ovan den karta som Huvudstadsbladet i misstag publicerade den 21 juni 2006. (Se "Alternativ på 8 procent. Den 15 september 2007".) Här är Granö en del av området som föreslås överföras till Helsingfors. Om det byggs en bro till Gramö, är det sannolikt att Helsingfors kommer att göra anspråk på att området, som skulle sakna fast förbindelse direkt till Sibbo, inkorporeras med Helsingfors.

Fallet Sibbo