Nyt tehdään. Den 17 juli 2010

I dagens nummer av Helsingin Sanomat ingår en artikel med rubriken "Virkistysmetsän huoltotiestä riidellään Talosaaressa". Underrubriken eller ingressen lyder "Helsinki jyrää käyntiin jo kerran torpatun tietyön, ja luonnonsuojelijoita hirvittää.".


Jag citerar ur artikeln:

Virastosta vastataan, että nyt alkavat työt ovat tien "pienparannusta". Ojia siistitään ja tierumpuja uusitaan – ei sen kummempaa, sanoo rakennusmestari Tapio Lappalainen.
Kun asiasta riideltiin toukokuussa, paikalle kutsuttiin virkamiesten katselmusmiehistö. Se katsasti tien ja salli töiden jatkamisen, Lappalainen kertoo.
Rannan ruoppaamiseen virasto odottaa saavansa luvan ely-keskukselta syksyllä.
Talosaari liippaa läheltä Natura-alueita.
Mikko Niskasaaren mukaan tällaisiin paikkoihin rakennusluvan saaminen on hidasta. Hän kuvaileekin viraston nopeita toimia "melkoiseksi improvisoinniksi".
Lappalainen lataa takaisin.
"Sipoolaiset valittavat, että heiltä otettiin maata, muttei tehty sille mitään."
Nyt tehdään, hän jatkaa.

Helsingin Sanomat publicerade den 29 maj en artikel med rubriken "Pekka Sauri pysäytti luvattomat Talosaaren hakkuut alkuunsa" och underrubriken "Helsingin liikuntavirasto aloitti omin päin tien raivaamisen Natura-alueen vieressä."

Helsingin Sanomat. Den 16 juli 2010

I sin bok "Kulosaaren ilta" skriver Erkki Mennola att "Helsingin Sanomat jyräsi liitosta eteenpäin koko vaikutusvallallaan". Mennola har rätt då han säger att tidningen var "masinoitu mukaan hankkeeseen" (se "Ilmiselvästi masinoitu mukaan. Den 4 juli 2010"), men tidningens stöd gällde i första hand ledare och kolumner. Därtill kommer journalisten Kimmo Oksanens blogg "Suurkaupungin hai", där Oksanen blandade undermålig journalistik med ett otroligt fjäskande för Jussi Pajunen & co. Ur ett journalistiskt perspektiv är det försvarsligt att tidningen på ledarsidan var partisk. Värre var det med gratistidningen Helsingin uutiset, som blandade ihop opinionsbildande artiklar med vinklade nyheter. Helsingin Sanomats betydelse i fallet Sibbo är dock stort med tanke på tidningens anseende och inflytande på ett riksomfattande plan. Liksom Helsingin uutiset förefaller Helsingin Sanomat här medvetet ha samarbetat med politiker och tjänstemän.


När det gäller den tandlösa och ytliga nyhetsbevakningen av fallet Sibbo så undrar jag om det inte snarare handlar om journalisternas (och nyhetschefernas) inkompetens och lättja än om att de skulle ha kontrollerats uppifrån. Det var inte bara Helsingin Sanomat som misslyckades med att reda ut sammanhangen. Till saken hör att fallet sibbo på många sätt är unikt. Sällan har företrädare för olika partier tillsammans på ett liknande sätt medvetet vilselett medierna.

Fallet Sibbo börjar vara historia. Det är inte längre journalisternas, utan historikernas uppgift att reda ut sammanhangen. Men Helsingin Sanomat kunde och borde resensera böcker där fallet Sibbo studeras från ett historiskt perspektiv. Var dröjer recensionen av "Kulosaaren ilta"?

Billigt. Den 15 juli 2010

Det lär inte inte vara många som i sommarhettan läser min blogg. Här i alla fall ett citat ur en artikel med rubriken "Varför har vi arenor för billigt, politiskt poängplockande?", som Vasabladet publicerade ifjol:

Men vad göra? Så länge vi inte fick regionernas Europa utan nationernas Europa och minoritetsaspekterna åsidosätts i nationella beslut är goda råd dyra. Krisen förstärks av att de nationella juridiska instanserna i Finland heller inte verkar ha någon hjälp att erbjuda språkminoriteten i Finland.

HFD beslöt stick i stäv med landets juridiska expertis (Kaarlo Tuori, Erkki Mennola, Toivo Pihlajaniemi) att spjälkningen av Sibbo var lagenlig medan både JO och JK redan har hunnit konstatera att de österbottniska kommunernas klagan över den nya regionförvaltningen var obefogad.

Svenskbygden slås sönder och samman mitt framför våra ögon utan att vi kan förhindra det.

Todellinen ongelma. Den 14 juli 2010

Senast i inlägget "Avainasemassa. Den 29 april 2010" har jag framhållit sambandet mellan regeringen Vanhanen I:s program för främjande av träbyggande och fallet Sibbo. Bostadsminister Jan Vapavuori höll så sent som i april ett tal där han lyfte fram betydelsen av Östersundom för möjligheterna till småhusbebyggelse i trä. Maaseudun Tulevaisuus har idag publicerat en intervju med bostadsministern under rubriken "Ministeri Vapaavuori velvoittaisi valtion rakentamaan puusta". Intervjun handlar inte bara om byggande i trä. I intervjun säger Vapaavuori bl.a. följande:

Vapaavuori pääsee lempiaiheeseensa: "Uskon, että pääkaupunkiseudun kuntarajat
johtavat epäterveelliseen kilpailuun asukkaista, mikä osaltaan johtaa
puutteelliseen kaavoitukseen."

Rubriken på paradsidan lyder "Vapaavuori tiivistäisi suurten kaupunkien lähialueita". Under rubriken på förstra sidan kan man bl.a. läsa följande:

Todellinen ongelma ovat suurten kaupunkien rehottavat lähialueet.
”Näiltä alueilta tehdään pisimmät työmatkat. Pitäisi ymmärtää, että kaupungit ovat
kaupunkeja ja maaseutu maaseutua ja välttää sellaista, mikä ei ole kumpaakaan.”
Vapaavuori iloitsee, että suurissa kaupungeissa aletaan ymmärtää eheyttämisen merkitys. Kuntien hajanaiset käytännöt kuitenkin jarruttavat kehitystä.
”Ongelma on, että meillä on seudulliset asunto- ja työssäkäyntimarkkinat, mutta kunnallinen verotusoikeus ja kaavoitusmonopoli. Nämä eivät kohtaa toisiaan.”
Vapaavuori toivoo lisää kuntaliitoksia, sillä ne helpottavat kokonaisuuksien suunnittelua.

Texten på tidningens paradsida kan även läsas på webben. På tidningens webbplats hittar man dessutom en bild från Nickby. Sibbo får här - föga berättigat - representera en oönskad utbredning av bebyggelse till storstadens närområde.

Ur Vapaavuoris och Helsingfors synvinkel är det minsann inte ett problem att Sibbo inte följt Nurmihärvis och Tussbys exempel, utan varit försiktig då det gäller att bevilja undantagslov. Tvärtom är spridningen av bebyggelse ett stort problem för huvudstraden. Vapaavuori önskar att grannkommunerna och speciellt Esbo byggs tätare för att ta ett större (ekonomiskt) ansvar för socialt boende i huvudstadsregionen. Däremot ogillar han småhusbebyggelse utanför staden Helsingfors gränser. Kanske är det därför han i intervjun även förespråkar höghusbebyggelse i trä.

Bussjoker till Östersundom? Den 13 juli 2010

Gratistidningen Vartti publicerade igår en artikel med rubriken "Kallis Raide-Jokeri saattaa silti kannattaa". Jag återger här inledningen på artikeln:

Bussi-Jokerin korvaajaksi suunniteltu pikaraitiolinja Itäkeskuksesta Tapiolaan on heräämässä henkiin.
Mittava hanke oli joutua hyllylle, kun kustannusselvitys vuosi sitten kertoi, ettei 330 miljoonan euron Raide-Jokeri ikinä maksaisi itseään takaisin.
Vasta valmistunut Kaupunkitutkimus TA:n selvitys näyttää, ettei koko totuutta vielä kerrottu.

Att man i den nya utredningen kommer till nya resultat är inte så förvåanande, då utredningen, som beställts av Kaupunkitutkimus TA Oy, har rubrtiken "Selvitys raideliikenteen hyödyistä". Det finns alla skäl att väcka spårjokern till liv, då beslutsfattarna i Helsingfors sent om sider skall välja mellan metro och snabbspårvägsförbindelse till östersundom. Snabbspårvägsförbindelsen är uttryckligen tänkt som en förlängning av Raide-Jokeri från Östra centrum. För att snabbspårvägsalternativet skall förefalla realistiskt kan ju inte spårjokern definitivt vara avfärdad. Att "snabbspårvägsförbindelsen" till Östersundom i verkligheten kommer att bestå av en busslinje är sedan en annan sak.

Mika Rossi. Den 12 juli 2010

I mina blogginlägg "Medborgarinflytande och kommunal demokrati. Den 23 oktober 2008" och "Sudetområde. Den 6 januari 2010" har jag skrivit om Mika Rossi, som i egenskap av tjänsteman på inrikesministeriet hjälpte Pekka Myllyniemi med ministeriets Sibboutredning. I mitt inlägg "Opportunism. Den 13 junin 2010" nämner jag, som exempel på hur mygel, fusk, lögn, förtal och opportunism i samband med fallet Sibbo lönat sig och belönats, att Rossi blev statsministerns [Matti Vanhanens] rådgivare och senare kommunministerns [Mari Kiviniemis] politiska statssekreterare. När Kiviniemi av riksdagen den 22 juli valdes till statsminister utnämnde hon samma dag Mika Rossi till till statssekreterare i statsrådets kansli.

Den kommunala självstyrelsen. Den 11 juli 2010

Erkki Mennolas bok "Kulosaaren ilta" handlar kanske framför allt om den kommunala självstyrelsen - eller hoten mot och motgångarna för den kommunala självstyrelsen. Sibbofrågans roll i boken är att stå för en kulminering av av en utveckling, som Mennola finner beklaglig. Åtminstone mellan raderna handlar Mennolas bok även om rättsstaten och rättssamhället. Själv finner jag det betydligt allvarligare att se hur rättssamhällets principer kränktes i fallet Sibbo, men Mennola värnar alldeles speciellt om den kommunala självstyrelsen i sig. Då jag googlade Mennola hittade jag boken "Kunta – Kunnallisen itsehallinnon perusteet" från 2008, som Mennola skrivit tillsammans med Kauko Heuru och Aimo Ryynänen. De som har tillgång till Edilex kan läsa boken även som pdf-dokument på nätet. Fallet Sibbo omnämns här i följande stycke:

Suunnitteluvalta tarkoittaa kuntien oikeutta kehittää kaikenlaisia kunnanaluetta koskevia tulevaisuudensuunnitelmia. Niin ikään siihen kuuluu oikeusomavastuisesti järjestää kaupunkikehitystä maankäytön suunnitelmien janiihin liittyvien talouspoliittisten päätösten muodossa. Asukkaiden hyvääpalvelevien julkisten tai muiden laitosten suunnittelu ja toteuttaminen ovat osasuunnitteluvaltaa. Myös valta jättää kunnan alueita tietoisesti suunnittelematta(itsemuotoiluoikeus tai negatiivinen suunnitteluoikeus) on yksi ilmenemätästä. Suomessa tämän oikeuden rajoja testataan esimerkiksi Sipoon kunnanja Helsingin kaupungin välisessä aluerajakiistassa.

Här antyds det att Sibbo lät bli att planera delar av kommunen, vilket jag har svårt att helt hålla med om. Med tanke på den kommunala självstyrelsensen borde Sibbo kommun ha haft rätten att inte planera massiv bebyggelse i Östersundom. Egentligen är frågan om ändringen av kommunindelningen och kommunens planeringsmonopol två skilda saker som inte borde kopplas samman. I sitt avgörande i fallet Sibbo hävdar HFD att (enligt riksdagens grundlagsutskott) en ändring av kommunindelningen mot en kommuns vilja inte strider mot den kommunala självstyrelsen. Genom att motivera ändringen av kommunindelningen med Sibbos (tidigare) försiktiga planeringspolitik gör HFD ändringen i kommunindelningen till en vädergällning för kommunens planeringspolitik, trots att denna ingalunda varit lagstridig. Speciellt därför kränker stastrådets och HFD:s beslut i fallet Sibbo den kommunala självstyrelsen.


Fallet Sibbo var en stor motgång för den kommunala självstyrelsen och indirekt därmed även för Centern, trots att man på alla sätt försökte göra Sibbo till ett specialfall. Det borde därför vara uppenbarrt att kommunminister Hannes Manninen hade en alldeles speciell orsak att betala det höga priset.