Erkki Mennolas bok "Kulosaaren ilta" handlar kanske framför allt om den kommunala självstyrelsen - eller hoten mot och motgångarna för den kommunala självstyrelsen. Sibbofrågans roll i boken är att stå för en kulminering av av en utveckling, som Mennola finner beklaglig. Åtminstone mellan raderna handlar Mennolas bok även om rättsstaten och rättssamhället. Själv finner jag det betydligt allvarligare att se hur rättssamhällets principer kränktes i fallet Sibbo, men Mennola värnar alldeles speciellt om den kommunala självstyrelsen i sig. Då jag googlade Mennola hittade jag boken "Kunta – Kunnallisen itsehallinnon perusteet" från 2008, som Mennola skrivit tillsammans med Kauko Heuru och Aimo Ryynänen. De som har tillgång till Edilex kan läsa boken även som pdf-dokument på nätet. Fallet Sibbo omnämns här i följande stycke:
Här antyds det att Sibbo lät bli att planera delar av kommunen, vilket jag har svårt att helt hålla med om. Med tanke på den kommunala självstyrelsensen borde Sibbo kommun ha haft rätten att inte planera massiv bebyggelse i Östersundom. Egentligen är frågan om ändringen av kommunindelningen och kommunens planeringsmonopol två skilda saker som inte borde kopplas samman. I sitt avgörande i fallet Sibbo hävdar HFD att (enligt riksdagens grundlagsutskott) en ändring av kommunindelningen mot en kommuns vilja inte strider mot den kommunala självstyrelsen. Genom att motivera ändringen av kommunindelningen med Sibbos (tidigare) försiktiga planeringspolitik gör HFD ändringen i kommunindelningen till en vädergällning för kommunens planeringspolitik, trots att denna ingalunda varit lagstridig. Speciellt därför kränker stastrådets och HFD:s beslut i fallet Sibbo den kommunala självstyrelsen.
Fallet Sibbo var en stor motgång för den kommunala självstyrelsen och indirekt därmed även för Centern, trots att man på alla sätt försökte göra Sibbo till ett specialfall. Det borde därför vara uppenbarrt att kommunminister Hannes Manninen hade en alldeles speciell orsak att betala det höga priset.
Suunnitteluvalta tarkoittaa kuntien oikeutta kehittää kaikenlaisia kunnanaluetta koskevia tulevaisuudensuunnitelmia. Niin ikään siihen kuuluu oikeusomavastuisesti järjestää kaupunkikehitystä maankäytön suunnitelmien janiihin liittyvien talouspoliittisten päätösten muodossa. Asukkaiden hyvääpalvelevien julkisten tai muiden laitosten suunnittelu ja toteuttaminen ovat osasuunnitteluvaltaa. Myös valta jättää kunnan alueita tietoisesti suunnittelematta(itsemuotoiluoikeus tai negatiivinen suunnitteluoikeus) on yksi ilmenemätästä. Suomessa tämän oikeuden rajoja testataan esimerkiksi Sipoon kunnanja Helsingin kaupungin välisessä aluerajakiistassa.
Här antyds det att Sibbo lät bli att planera delar av kommunen, vilket jag har svårt att helt hålla med om. Med tanke på den kommunala självstyrelsensen borde Sibbo kommun ha haft rätten att inte planera massiv bebyggelse i Östersundom. Egentligen är frågan om ändringen av kommunindelningen och kommunens planeringsmonopol två skilda saker som inte borde kopplas samman. I sitt avgörande i fallet Sibbo hävdar HFD att (enligt riksdagens grundlagsutskott) en ändring av kommunindelningen mot en kommuns vilja inte strider mot den kommunala självstyrelsen. Genom att motivera ändringen av kommunindelningen med Sibbos (tidigare) försiktiga planeringspolitik gör HFD ändringen i kommunindelningen till en vädergällning för kommunens planeringspolitik, trots att denna ingalunda varit lagstridig. Speciellt därför kränker stastrådets och HFD:s beslut i fallet Sibbo den kommunala självstyrelsen.
Fallet Sibbo var en stor motgång för den kommunala självstyrelsen och indirekt därmed även för Centern, trots att man på alla sätt försökte göra Sibbo till ett specialfall. Det borde därför vara uppenbarrt att kommunminister Hannes Manninen hade en alldeles speciell orsak att betala det höga priset.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar