Helsingin Sanomat. Den 16 juli 2010

I sin bok "Kulosaaren ilta" skriver Erkki Mennola att "Helsingin Sanomat jyräsi liitosta eteenpäin koko vaikutusvallallaan". Mennola har rätt då han säger att tidningen var "masinoitu mukaan hankkeeseen" (se "Ilmiselvästi masinoitu mukaan. Den 4 juli 2010"), men tidningens stöd gällde i första hand ledare och kolumner. Därtill kommer journalisten Kimmo Oksanens blogg "Suurkaupungin hai", där Oksanen blandade undermålig journalistik med ett otroligt fjäskande för Jussi Pajunen & co. Ur ett journalistiskt perspektiv är det försvarsligt att tidningen på ledarsidan var partisk. Värre var det med gratistidningen Helsingin uutiset, som blandade ihop opinionsbildande artiklar med vinklade nyheter. Helsingin Sanomats betydelse i fallet Sibbo är dock stort med tanke på tidningens anseende och inflytande på ett riksomfattande plan. Liksom Helsingin uutiset förefaller Helsingin Sanomat här medvetet ha samarbetat med politiker och tjänstemän.


När det gäller den tandlösa och ytliga nyhetsbevakningen av fallet Sibbo så undrar jag om det inte snarare handlar om journalisternas (och nyhetschefernas) inkompetens och lättja än om att de skulle ha kontrollerats uppifrån. Det var inte bara Helsingin Sanomat som misslyckades med att reda ut sammanhangen. Till saken hör att fallet sibbo på många sätt är unikt. Sällan har företrädare för olika partier tillsammans på ett liknande sätt medvetet vilselett medierna.

Fallet Sibbo börjar vara historia. Det är inte längre journalisternas, utan historikernas uppgift att reda ut sammanhangen. Men Helsingin Sanomat kunde och borde resensera böcker där fallet Sibbo studeras från ett historiskt perspektiv. Var dröjer recensionen av "Kulosaaren ilta"?


Google+ Followers