Ilaskivis förslag som rättesnöre. Den 29 december 2006

I Helsinginsanomat den 10 augusti ingick en artikel med rubriken "Kuka piirsi Helsingin uudet rajat?" Här säger Pekka Korpinen att "Rajat on huolella ja asiantuntemuksella katsottu" och tillägger att "Täytyyhän Helsingin naapurikuntiensa alueet tuntea." Korpinen säger även att "samansuuntaisena alue esiintyi jo ylipormestari Raimo Ilaskiven raportin salaisessa liitteessä vuodelta 1989." I samma artikel säger Jussi Pajunen att gränserna ritats i stadsplaneringskontoret under Tuomas Rajajärvis ledning. Rajajärvi säger själv att man skall fråga Pajunen om vem som ritat gränserna, för "så har man kommit överns". Helsingin Sanomat drar sina egna slutsatser:

Tiettävästi virasto laati useampia vaihtoehtoisia karttapohjia Sipoolta anottavaksi alueeksi. Näistä Helsingin keskusjohto valitsi suurimman.

Ilaskivis förslag till område var dock något större än det som Helsingfors föreslog den 21 juni. En störredel av Sibbo storskog ingår, men istället är gränsen i öster inte dragen ända fram till Sibboviken och Sibbo å. I sin rapport säger utredningsman Pekka Myllyniemi om Ilsakivis förslag:

Liitosalueen raja olisi piirretty siten, että Söderkulla, Sipoonlahti ja Sibbesborgin mäki olisivat pysyneet osana Sipoota. Esityksen mukaan myös Sipoon suurin yksittäinen teollisuuslaitos Sipoonjokilaaksossa olisi pysynyt Sipoon kunnan osana. Esitys oli tehty siten, että Sipoo olisi säilynyt merenrantakaupunkina perinteittensä mukaisesti.

Myllyniemi säger att gränsjusteringen skulle bygga på frivillighet: Helingfors skulle byta Nedre Dickursby norr om Ring III mot Västersundom, liksom det även hette i våras. Även för Sibbos del var det tydligen frivillighet som gällde: "Tällä järjestelyllä ... ehkä vältetään suomenkielisten voimakas muuttopaine Sipooseen." Med andra ord skulle man med gränsjusteringen "voitaneen turvata myös Sipoon säilyminen ruotsinkielisenä." Ilakivi hade nog missberäknat sibbobornas inställning till finskspråkig inflyttning. För övrigt uppger Myllyniemi att man hade beräknat att av de 1500 invånare som bodde på det föreslagna området kanske 1000 var svenskspråkiga.

Det är möjligt att någon Sfp-politiker någon gång inte entydigt tagit avstånd från en gränsförskjutning som skulle trygga Sfp:s ställning i kommunen ett tag framåt. Idag har Sibbo dock finskspråkig majoritet och lokalpolitiker från andra partier än Sfp skulle på inga villkor gå med på att frivilligt offra Sibbos bästa skattebetalare och kanske sin egen politiska plattform för att garantera att Sfp är det största partiet i Sibbo även om tio år. Månne inte klappjakten i somras på Sibbo kommunstyrelseordförande Christel Liljeström åtminstone delvis byggde på att en del Sibbopolitiker misstänkte att Liljeström i hemlighet gett lillfingret åt Helsingfors. Månne inte stadsdirektör Jussi Pajunen och stadsstyrelseorfdörande Jan Vapaavuori i våras på sina hemliga träffar med Liljeström och kommundirektör Markku Luoma åtminstone till en början förseslog liknande argument som Ilaskivi gjorde 1989. Därför är det synnerligen osakligt, fräckt och inkonsekvent att beskylla Svenska folkpartiet för att bedriva språkpolitik i fallet Sibbo samtidigt som man kritiserar Sibbos ledning för förhandlingsovilja. (Se Framprovocerad "förhandlingsovilja". Den 20 september 2006.)

Naturligtvis tar Svenska folkpartiet de språkliga faktorerna i beaktande även i Sibbofrågan. Många finlandssvenska hjärtan klappar varmt för Sibbo, som trots närheten till Helsingfors med dess "kultursvenskhet" traditionellt har representerat en rural sida av finlandssvenskheten. För Sfp, som representerar en utsatt minoritet, är dock inte bara språket, utan även lagligheten och den kommunala självstyrelsen viktiga principer. Därför borde ingen ha förväntat sig att Sfp:s lokalpolitiker i Helsingfors, för stadens tvivelaktiga ekonomiska intressens skull, skulle ha gått emot partiets linje i Sibbofrågan. I medierna har man, ofta medvetet, blandat ihop Sibbos traditionella politik, som åtmninstone delvis varit språkpolitiskt betingad, med Sibbos och Sfp:s linje i fallet Sibbo.

Överbormästare Jussi Pajunen har i sin attack mot Sibbo i hög grad tagit inspiration från Ilsakivis tidigare inte offentliggjorda förslag. Helsingfors dåligt förberedda förslag visar dock att Pajunen hade tänkt nöja sig med ett mindre område, där Helsingfors markegendomar finns. När det blev bråttom att rita ut ett förslag till gränser kom Ilaskivis gränsförslag lika väl till användning. (Se Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006.) Kanske var det tänkt att Ilskivis förslag bara skulle precenteras i stora drag i Myllniemis rapport. Myllyniemi skriver nämligen att "Kartta on tässä raportissa esitetty vain pääpiirteisenä piirroksena kartassa 7, koska selvitys ei johtanut käytännön toimiin." I verkligheten är gränsen på "karta 7" mycket detaljerad. Detta gäller så väl havsgränsen, som sammanfaller med Helsingfors förslag från den 21 juni, som landsgränsen, som avviker från Helsingfors förslag och förefaller följa fastighetsgränserna. Om den detaljerade gränsen inte härstammar från Ilaskivis förslag, utgör den istället ett alternativt gränsförslag från i år. Då kan man fråga sig varför den nuvarande Helsingforsledningen, till skillnad från Ilaskivi, när det gällde beslöt att föreslå att även Sibboviken, Sibbesborg, ådalen med Ingmans mejeri skulle tillfalla Helsingfors.

I Myllyniemis rapport finns nog flera alternativa gränsförslag. De flesta av dem representerar förslag på hur Helsingfors skulle kunna annektera ett så stort område som möjligt utan att överskrida gränsen på 5 % av Sibbos invånare. Månne inte Helsingfors stadsplaneringskontor snarare själv skisserat dessa än gränserna som "i stora drag" skall representera Ilaskivis förslag? Ett av dessa förslag finns i Myllyniemis rapport med på båda kartorna med Myllyniemis slutliga förslag. Är syftet med jämförelsen att bevisa att det finns "särskilt vägande skäl" att överstiga gränsen på 5 %, eftersom det mindre området är för litet för att trygga "sammanhållningen av samhällstrukturen"?

I Helsinginsanomat ingick den 20 juni, dagen före Helsingfors stadsfullmäktiges annekteringsbeslut, en artikel med rubriken "Helsinki suunnitteli Itäsalmen kaupunginosan jo 17 vuotta sitten". Här talas det istället för om ett område på 5122 hektar om ett område på endast 1500 hektar:

Helsingillä oli pitkälle menevät luonnokset Länsi-Sipoon rakentamiseksi jo 1989. Tuolloin valmistui ylipormestari Raimo Ilaskiven (kok) johdolla tehty suunnitelma pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuuksista.
Keskeinen osa Ilaskiven esitystä oli Helsingin, Vantaan ja Sipoon rajamaille perustettava uusi Itäsalmen kaupunginosa. Sen pinta-alaksi kaavailtiin 1500 hehtaaria. Asukkaita olisi ollut laskutavasta riippuen noin 50000.

Hade Helsingfors inte varit så lyhörd mot invånarna i Nedre Dickursby och bytt ut området norr om Ring III mot hela Westerkullakilen, så som man kommit överens om, så hade Helsingfors delvis kunnat förverkliga Ilaskivis vision utan att överstiga gränsen på 5 % i Sibbo. Det hade dock förutsatt att man svikit centerministrarna och istället för egnahemshus byggt höghus.