Valdag. Den 18 mars 2007

Sibbofrågan blev en valfråga, men endast lokalt. I Sibbo, i Östnyland och i hela den nyländska valkretsen har Sibbofrågan varit framme under hela valrörelsen. Valet har gett Sibbo vind i seglen, men Sibbofrågan kunde ha blivit mycket större än vad den blev.

I gårdagens Borgåblad ingick på debattsidan en artikel med rubriken "Också socialdemokrater arbetar för Sibbo" av riksdagskandidat Kjell Grönqvist (sdp). Grönqvist nämner att bl.a. Thomas Wallgren, Jacob Söderman och Ulf Sundqvist uttalat sitt stöd för Sibbo. Vackert så. Dess värre är det dock endast de finlandssvenska socialdemokraterna som i valrörelsen har lyft fram Helsingfors och centerministrarnas mygel i Sibbofrågan. Dessutom har målgruppen för de kritiska uttalandena huvudsakligen varit svenskspråkiga.

Den gångna valrörelsen har varit bloggarnas valrörelse. Jag har på min egen blogg aktivt bevakat politiska bloggar. Jag hoppas att även de kandidater som inte invals till riksdagen kommer att fortsätta skriva blogg.

23:00
Under kvällens valvaka omnämndes "Sibboeffekten", men det är svårt att bedöma vilken betydelse fallet Sibbo fick för valresultatet. Effekten räkte inte riktigt till för att ge Christel Liljeström en plats i riksdagen, men å andra sidan återvaldes Mikaela Nylander. Helt klart är att fallet Sibbo för Centerns del blev ett totalt fiasko. Kanske gav centerministrarnas stöd av en annektering klirr i valkassan, men det hjälpte inte Centern att slå igenom i huvudstaden. Tvärtom förlorade Centern den ena av sina två platser i Helsingfors. Å andra sidan är det anmärkningsvärt att Hannes Manninen blev återvald i Lapplands valkrets, trots sina bisarra uttalanden i Sibbofrågan och sitt fjäskande för "metropolen". Fallet Sibbo har inte på riksnivå fått den uppmärksamhet som det hade förtjänat. För Sibbos del var det en framgång att Antti Kaikkonen blev invald.

Pihlajaniemi. Den 17 mars 2007

I dagens Hufvudstadsblad ingår in mycket viktig intervju med docent Toivo Pihlajaniemi. Rubriken är "Inkorporeringsprojektet lagstridigt - 'Brådska är fel skäl'". I sin rapport "Kommundelssammanslagning mellan Sibbo kommun, Vanda stad och Helsingfors stad" refererar kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemi tre gånger till Toivo Pihlajaniemis bok Kuntajakolaki selityksin från 1998. Rapportens två enda egentliga fotnoter refererar just till detta verk. På sida 47 i rapportens femte och sista kapitel Kommunindelningsutredarens förslagjämte motivering, avsnitt 5.1. De juridiska förutsättningarna för ändringar i kommunindelningen/ Särskilda förutsättningar för en kommundelssammanslagning skriver Myllyniemi följande:

Toivo Pihlajaniemi har i sin bok ”Kuntajakolaki selityksin” behandlat tre olika exempelsituationer där särskilt vägande förutsättningar kunde föreligga (en bebodd enklav sammanslås med den omgivande kommunen, ett område som är avskilt från kommunens huvudområde av vatten överförs till den kommun som naturligt ansluter sig till området i fråga och ett område där minoritetsspråket talas sammanslås med en grannkommun som använder det språket). I lagens förarbeten och i nämnda bok har man däremot inte granskat situationer där ett vägande allmänt intresse i anslutning till samhällsstrukturens utveckling förutsätter att områden överförs från en kommun till en annan.

På sida 52 i avsnitt 5.4 Kommunindelningsutredarens förslag/ Områdenas enhetlighet citerar Myllyniemi Pihlajaniemis bok:

Enligt 1 § i kommunindelningslagen (1196/1997) utvecklas kommunindelningen så att kommunområdenas enhetlighet och samhällsstrukturens funktionsduglighet främjas.
Toivo Pihlajaniemi skriver i sin bok Kuntajakolaki selityksin1 som följer:
”Med områdenas enhetlighet förstås att varje kommun bör bestå av ”ett enda område som är så enhetligt som möjligt” (RP 1997, 12). Av motiveringstextens ordalydelse kan man dra den slutsatsen att en kommuns område inte nödvändigtvis kan betraktas som enhetligt fast det är sammanhängande. Med samhällsstrukturens funktionsduglighet avses att ”pendlingsregionerna, trafikförbindelserna och den övriga infrastrukturen passar samman med kommunindelningen så väl som möjligt” (RP 1997,12). Kommunindelningen kan inte betraktas som den bästa möjliga i samhällsstrukturellt hänseende om det i området förekommer omfattande pendling över kommungränserna som inte är i balans mellan kommunerna, om den försvårar utbyggnaden av smidiga trafikförbindelser eller står i konflikt med de faktiska regionstrukturerna för samhällsfunktionerna.”

På sida 57 i avsnitt 5.5. Juridisk motivering till förslaget/ Främjande av samhällsstrukturens funktionsduglighet upprepar Myllyniemi det sista citatet, varefter han argumenterar för en annektering av sydvästra Sibbo utgående från en "ny bestämmelse" som ännu inte hade trätt i kraft och fortfarande inte har gjort det:

Med samhällsstrukturens funktionsduglighet avses enligt motiveringen till lagen att pendlingsregionerna, trafikförbindelserna och den övriga infrastrukturen passar samman med kommunindelningen så väl som möjligt (RP 135/1997 rd, detaljmotiveringen till 1 §). Toivo Pihlajaniemi skiver i sin bok Kuntajakolaki selityksin2 som följer: Kommunindelningen kan inte betraktas som den bästa möjliga i samhällsstrukturellt hänseende om det i området förekommer omfattande pendling över kommungränserna som inte är i balans mellan kommunerna, om den försvårar utbyggnaden av smidiga trafikförbindelser eller står i konflikt med de faktiska regionstrukturerna för samhällsfunktionerna.

Vid ingången av nästa år fogas till lagen en ny bestämmelse enligt vilken ett mål är att en kommun skall bestå av ett pendlingsområde eller någon annan sådan funktionell helhet som har ekonomiska och på personalresurserna grundade förutsättningar att ansvarar för ordnandet och finansieringen av servicen.

Anslutningen av en del av Sibbo till Helsingfors kan framför allt motiveras med att samhällsstrukturens funktionsduglighet främjas. Samhällsstrukturens funktionsduglighet granskas så i ett bredare perspektiv än på det område som ansluts. Granskningen gäller samhällsstrukturens funktionsduglighet i hela huvudstadsregionen och Helsingforsregionen.

Myllyniemi juridiska argumentering bygger i hög grad på Pihlajaniemis bok. I sitt expertutlåtande från den 10 januari säger docent Erkki Mennola emellertid följande om Myllyniemis rapport:

Oikeudellisten kannanottojensa tueksi Myllyniemi viittaa useammassakin kohden sisäasianministeriön entisen virkamiehen, tohtori Toivo Pihlajaniemen kirjoittamaan kuntajakolain kommentaariin. Raportissa pyrytään antamaan kuva, että Pihlajaniemen kirjassaan esittämät tulkinnat asianomaista pykälistä tukisivat Myllyniemen esityksiä. Annettu kuva on kuitenkin virheellinen. Pihlajaniemen teoksesta ei todellisuudessa löydy tukea Myllyniemen raportissa esitetyille kannanotoille. Lisäksi Pihhlajaniemi itse on julkisuudessa nimenomaisesti todennut henkilökohtaisena kantanaan, ettei Helsingin liitoshanke täytä kuntajakolain vaatimuksia.

Två veckor senare, den 25 januari gav Toivo Pihlajaniemi ett eget expertutlåtande. I utlåtandet skriver Pihlajaniemi bl.a. följande:

Kuntajakolaki uudistettiin vuonna 1997 kokonaisuudessaan. Lakiin tuli uudet kuntajaon tarkoitusta ja kehittämistä koskevat tavoitesäännökset. Kuntajaotuksen muuttamisen yleisiä ja erityisiä edellityksiä koskevat tavoitesäännökset. Kuntajaotuksen muuttamisen yleisiä ja erityisiä edellytyksiä määrittävät säännökset uusiutuivat sekä rakenteellisesti että sisällöllisesti. Muutosprosessissa noudatettava toimivalta jaettiin muutoksen kohteena olevan alueen asukkaiden ja kuntien sekä sisäasiainministeriön ja valtioneuvoston kesken uudella tavalla. Laki tuli aiempaa ohjaavammaksi ja teki yksittäisiä ja valtioneuvoston kesken muutoksia koskevan päätöksenteon entistä lakisidonnaisemmaksi.

Vidare skriver Pihlajaniemi följande:

Lakiin vuonna 1973 tehdyllä muutoksella poistetiin mahdollisuus kuntien tahdon vastaisiin kuntioen yhdistämisiin ja kavennettiin em. säännöksen soveltamisala koskemaan vain kuntien osa-alueiden siirtoja. Vuonna 1997 tapahtuneessa kuntajakolain uudistuksessa luovuttiin koko säännöksestä. Tärkeä yleinen etu tai yleinen etu ylipäänsäkään ei kuulu enää kuntajaotuksen muutoksilta vaadittavien erityisten edellytysten täyttymiskriteereihin. Sillä voidaan perustella kuntajaotuksen muutoksia, mutta se ei käy enää kuntien tahdon vastaisiin muutoksiin oikeuttavaksi perusteeksi.

I den mycket klargörande artikeln i dagens Hufvudstadsblad undrar Pihlajaniemi om man alls noterat förändringen i lagen som trädde i kraft 1998. Jag citerar:

- Är de tjänstemän i Helsingfors som gav det ursprungliga förslaget insatta i den nya lagen om kommunindelning som trädde i kraft 1998. Spökar den gamla lagen då de hänvisar till det allmänna bästa som motiv för den tilltänkta inkorporeringen?
Pihlajaniemi som är expert på kommunindelningslagen har varit konsultativ tjänsteman vid inrikesministeriet.
- Den nya lagen reglerar den gränsändringar striktare än föregångaren. Det gäller särskilt ändringar genom tvång. Den gamla lagen godkände det allmänna bästa som grund för ändring. Den nya gör inte det. Lagen listar klara villkor som bör fyllas vid inkorporeringar.

I dagens Hufvudstadsblad ingår även en kortare text med rubriken "Kandidater eniga i Sibbofrågan". Texten handlar om föreningen För Sibbos För Sibbos enkät till de nyländska riksdagskandidater om Sibbofrågan.

Kimmo Oksanen har på sin blogg "Surkaupungin hai" publicerat ett blogginlägg med den ironiska rubriken "Ei äänestäjä, en ole samaa mieltä kuin sinä", som liksom föregående bloginlägg handlar om föreningen För Sibbos enkät. I blogginlägget kommenterar Oksanen även att föreningen Malmin lentoaseman ystävät beklagar att diskussionen om Malms flygfält hamnat i skuggan av Sibbofrågan. I gårdagens Helsinginuutiset ingick en artikel med rubriken "Kiistely Sipoosta varasti vaalihuomion Malmin kentältä".

Finlands naturskydsförbund har i den 15 mars publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Luonnonsuojelijat tuomitsevat Helsingin viivyttelyn Sipoonkorven suojelussa". Jag återger meddelandet i sin helhet:

Uudenmaan ympäristönsuojelupiiri tuomitsee Helsingin viivyttelyn Sipoonkorven suojelussa. Piiri näkee Helsingin aikeiden Lounais-Sipoon kaappamiseksi uhkaavan Sipoonkorpea.

Luonnonsuojeluliitto ja Natur och Miljö esittivät Sipoonkorpeen kansallispuistoa viime vuoden maaliskuussa. Asian edistämiseksi Vantaa on jo päättänyt neuvotella Sipoonkorvessa sijaitsevien maidensa suojelusta valtion kanssa. Sitä vastoin Helsingin kaupunki päätti keskiviikkona, että neuvotteluja Metsähallituksen kanssa jatketaan vain 115 hehtaarin alueesta. Suurimmasta osasta Helsingin Sipoonkorvessa sijaitsevista maista päätettäisiin vasta myöhemmin.

"Helsingin esittämät 115 hehtaaria olisivat luonnonsuojellisesti laadukas lisä nykyiseen Sipoonkorven luonnonsuojelualueeseen", metsätalousinsinööri Jyri Mikkola Uudenmaan ympäristönsuojelupiiristä sanoo. "Helsinki kuitenkin omistaa Sipoonkorvessa noin 900 hehtaaria. Siitä noin 400 hehtaaria sijaitsee alueella, jota Helsinki havittelee kuntarajojensa sisälle. Kansallispuistoesitykseemme sisältyy noin 800 hehtaaria Helsingin Sipoonkorven maita, joten Helsingin päätös ei juurikaan edistä kansallispuiston toteutumista."

"Helsinki on Vantaata jäljessä Sipoonkorven suojelussa", luonnosuojelusihteeri Tapani Veistola toteaa. "Tässä tilanteessa Helsingin aikeet kaapata Lounais-Sipoo merkitsevät vaaraa Sipoonkorven luonnolle sekä helsinkiläisten, vantaalaisten ja sipoolaisten virkistysalueille."

I söndagens Helsinginuutiset ingår en notis som bygger på meddelandet. Rubriken är "Sipoonkorven suojeluun halutaan vauhtia".

Valreklam. Den 16 mars 2007

Kimmo Oksanen har i ett inlägg med rubriken "Uusmaa Suomen kruunussa on helmi kirkkahin" på sin blogg "Suurkaupungin hai" på Helsingin Sanomats webbplats kommenterat föreningen För Sibbos enkät till de nyländska riksdagskandidaterna.

Riksdagskandidat Sirpa Kauppinen, som är stadsfullmäktigeledamot i Vanda, har idag på De grönas lokala webplats publicerat en text med rubriken "Sipoon ja Helsingin jupakka". Texten inleds med satsen "Ainoana vihreänä äänestin Vantaalla maanvaihtoa vastaan." Det är bra reklam för Kauppinen, men dålig reklam för de gröna i Nylands valkrets, som i sista stund inför valet försökt profilera sig som motsåndare till Helsingfors annekteringsplaner. Den 8 mars publicerade Heidi Hautala, Eeva Honkanummi, Timo Juurikkala och Stina Nybäck ett pressmeddelande med rubriken "Aikalisä Sipoo-keskusteluun – uusimaalaiset vihreät ehdokkaat peräävät Helsingiltä tekoja Sipoonkorven arvokkaan metsäalueen suojelemiseksi". I pressmeddelandet heter der bl.a. att "Ehdokkaiden mielestä yhteisen seudun rakentaminen on tehtävä yhdessä ja yhteistä näkökantaa etsien, ei sanelupolitiikalla, kuten Helsinki on Sipoon kohdalla edennyt." I "valhörnan" i onsdagens Hufvudstadsblad ingick en insändare med samma budskap av de fyra gröna kandidaterna. Rubriken var här "Ta paus med Sibbo" och texten inleddes med satsen "Vi är starkt kritiska till Helsingfors ambition att tvångsannektera sydvästra Sibbo." I gårdagens Sipoon Sanomat ingår en finskspråkig variant av texten. Rubriken är här "Aikalisä Sipoo-keskusteluun" och den inledande satsen lyder "Me vihreät ehdokkaat Uudenmaalta kritisoimme Helsingin toimintatapoja Sipoon kunnan nurkanvaltausoperaatiossa."

De gröna kandidaterna må vara uppriktigt kritiskt inställda till Helsingfors ambition att tvångsannektera sydvästra Sibbo, men det är uppenbart att syftet med ställningstagandet är röstfiske. Knappast fiskar man dock endast efter Sibbobornas röster. Det poistiva med ställningstagandet är att det visar att det finns en stark opinion mot Helsingfors ambitioner.

I en insändare i dagens Hufvudstadsblad betecknar Astrid Nurmivaara (Sfp) de grönas senkomna kritiska uttalande indirekt som valfläsk. Jag citerar:

I Hbl (14.3) skriver de gröna att man bör ta paus med Sibbo. Det är förstås glädjande om de gröna nu vaknat och blivit kritiska i frågan. Inte i Vanda och knappast heller i Helsingfors stadsfullmäktige har man kunnat skönja denna kritiska inställning hos de gröna. Myllyniemi-rapporten och Vanda stads positiva utlåtande till annekteringarna den 5 mars motsattes av sfp, vf, c och kd, två samlingspartister, men endast av en grön, Sirpa Kauppinen. Åsikterna måste nog också kunna ses i rösningsförfarandet. Annars kan det bara uppfattas som valfläsk.

Även Sfp:s partisekreterare Ulla Achrén kommenterar de grönas ställningstagande i en insändare i dagens Hbl:

Det är utmärkt att Heidi Hautala och vissa andra gröna riksdagskandidater nu när valet står för dörren går synligt ut till försvar för Sibbo (Hbl 14.3). Men vilken effekt har detta på den gröna partiledningen och fullmäktigegruppen i Helsingfors? Därifrån har inte hörts ett pip till förmån för en förhandlingslösning. Det är ju ändå där de verkliga besluten fattas. Vågar vi verkligen hoppas att inflytelserika Hautala med flera nu kan påverka den gröna fullmäktigegruppen i Helsingfors så att den avstår från kravet på tvångsåtgärder.

I gårdagens Sipoonsanomat ingår igen en valannons där Antti Kaikkonen Säger att "Olen valmis jatkamaan vaikutamista eduskunnassa sen puolesta että rajoja ei siiretä." Kaikkonen har gjort mera för Sibbo än de flästa riksdagsledamöter, men hans kapanj saboteras av en annan annons i samma tidning. På annonsen som fyller en halv broadsheet-sida finns bilder av och numror på Centerns alla riksdagskandidater i Nylands valkrets. Dessutom finns här en större bild av Matti Vanhanen och en pratbubbla med texten "Äänestä hyvää Keskustan ehdokasta, saat KAUPAN PÄÄLLE hyvän pääministerin." Sällan har en annons så starkt motverkat sitt syfte. Många Sibbobor torde väl kunna tänka sig att rösta på t.ex. Kaikkonen, men risken för att man samtidigt ger sin röst åt Matti Vanhanen gör nog att tröskeln för att rösta på en centerkandidat är hög. Att rösta på Centern är lite som att göra självmål.

Sfp har idag publicerat ett uttalande med rubriken "Wallin: Sfp är det sista kommunpartiet!" Jag återger det här i sin helhet:

Sfp stöder även i framtiden den kommunala självbestämmanderätten och respekten för det kommunala demokratin. Det sade Svenska folkpartiets ordförande, miljöminister Stefan Wallin idag i Vanda.

- Sfp har under alla sina 100 verksamhetsår varit ett laglighetsparti som värnar om den kommunala självbestämmanderätten och den lokala demokratin. Detta är heliga principer som inte får omkullkastas på lösa grunder, sade Wallin.

- Detta är också principer som måste respekteras när huvudstadsregionens framtid dras upp. Ett intensifierat samarbete som alla vinner på är alltid bättre än tvångsmetoder där stora automatiskt är starkare. Därför måste bl.a. folkomröstningsresultatet i Sibbo ha en betydelse, sade Wallin.

- Sibbo är inte ett isolerat fall. Sibbofrågan är också av stor principiell betydelse med tanke på situationen i andra delar av landet, sade Wallin.

Relationerna till Helsingfors. Den 15 mars 2007

I beslutsmeddelandet (Päätestiedote nro 5) från Helsingfors stadsfullmäktigemöte igår kan man läsa följande:

Aloitetta 11 käsiteltäessä esitti valtuutettu Lehtipuu valtuutettu Kaliman kannattamana seuraavan toivomusponnen:

Kaupunginvaltuusto edellyttää, että kaupunki kiirehtii aloitteessa esitettyjä neuvotteluja valtion kanssa, kun valtioneuvosto on käsitellyt esitykset alueliitokseksi.
Ponsi hyväksyttiin äänin 76-0.

Fullmäktigemotion 11 är Olli Lehtipuus (grön) motion från den 30 augusti om skyddande av Sibbo storskog (Sipoonkorpi). I motionen förbinds skyddandet av storskogen och grundandet av en nationalpark med annekteringen av sydvästra Sibbo. Lehtipuu har i flerera texter indirekt angett annekteringen som ett argument för grundandet av en nationalpark och och möjligheten att grundanda en nationalpark som ett argument för en annektering. (Se Soininvaaras arvtagare. Den 2 mars 2007.) Till och med i sin valreklam har Lehtipuu på ett märkligt sätt bundit samman ett ökat utbud på förmånliga bostäder med ett skyddande av Sibbo storskog. ("Lisää kohtuuhintaisia asuntoja, suojellaan Sipoonkorpi.") Temat för Lehtipuus valmöte i kväll är för övrigt vaktbyte (vahdinvaihto). Otto tar över efter Ode (Soininvaara).

Uutislehti 100 har idag i en egen notis noterat stadsfullmäktiges beslut. I notisen som har rubriken "Sipoonkorven kansallispuisto saa vauhtia" står det att "Sipoonkorven pohjoiosiin suunniteltuun kansallispuistoon voidaan liittää Helsingin maita, kun varsinainen pakkoliitoshanke on ratkaistu, linjasi Helsingin kaupunginvaltuusto eilen." Jag frågar mig vad Helsingfors kommer att göra om och när den aktuella gränstvisten avgörs till Sibbos fördel. Helsingfors har utnyttjat förslaget på att grunda en nationalpark för att köpa Vandas och speciellt de gröna Vandapolitikerrnas stöd för annekteringen. Vandas utlåtanden till länsstyrelsen om Helsingfors och Myllyniemis förslag är köpta med lösa löften om en nationalpark och motsvarar inte Vandafullmäktiges verkliga åsikt.

Riksdagsledamot Kimmo Kiljunen (Sdp), som fram till årsskiftet var ordförande för stadsfullmäktige i Vanda, är en av de få som svarat på föreningen För Sibbos enkät men inte svarat nej på frågan om han stöder Helsingfors strävan att tvångsannektera sydvästra Sibbo. (Se Kluvna tungor. Den 14 mars 2007.) Kiljunen svarar att han inte tar ställning, men i verkligheten är han mycket kritisk till Helsingfors framfart. Enligt en artikel med rubriken "Ehdokkaita tentattiin Sipoosta ja sen rajoista" i dagens Sipoon Sanomat beskyllde visserligen Kiljunen, som själv bor i Västerkulla (Länsimäki), på en valdebatt i Sibbo förra veckan Sibbo för att Vanda inte utvecklat Västerkulla. Kiljunen är mån om att inte hela Westerkullaområdet ansluts till Helsingfors, vilket kanske kan förklara hans märkliga yttrande. I själva verket medgav Kiljunen på valdebatten, där även den gröna Vandakandidaten Timo Juurikkala satt i panelen, att han inte stöder Helsingfors avsikter. Jag citerar ur artikeln:

Illan päätteeksi kysyttiin, kuka paneelliin osallistuneista ehdokkaista tukee Lounais-Sipoon liittämistä Helsinkiin. "Ei" vastasivat epäröimättä kaikki muut paitsi Kiljunen, joka hänkin lopulta totesi, ettei tue hanketta sittenkään.
Kiljuselta kysyttiin, miksi Vantaa tukee Helsingin aikeita.
-Täytyy Vantaakin hoitaa suhteitaan Helsinkiin, oli rehellinen vastaus.

På sin webbplats skriver han den 27 november under rubriken "Helsinki saapastelee" bl.a. följande:

Kaikki alkoi siitä, kun Helsingin kaupunginjohtaja Jussi Pajunen meni saapastelemaan Sipoon korpiin ja vaatimaan Sipoon alueita liitettäväksi Helsinkiin. Lebensraum, uutta elintilaa tarvittiin. Jotta liitos onnistuisi, täytyy Helsingin saada yhteinen maaraja Sipoon kanssa. Vantaa on kuitenkin välissä. Niinpä Vantaan on toivottu luovuttavan merenrantakaistaleensa Helsingille. Valmiutta on ollut pääkaupunkiseudun yhteistyön nimissä.
...
Matkan varrella Helsingin saapastelua seuratessa olen kumma kyllä joutunut uudelleen arvioimaan pääkaupunkiseudun yhteistyön tilaa. Tavoitteena on kuntien välisten rajojen madaltaminen. Nyt kuitenkin alueliitosvaatimusten kautta kuntarajojen merkitys on vain entisestään kasvanut. Ollaan jopa hyvin kärjistyneessä asetelmassa, jossa pienemmät kunnat kokevat isomman sanelevan.

S
tadsfullmäktigeordförande Kiljunens text torde vara ganska representativ för vad man i Vanda tänker om Helsingfors framfart i Sibbofrågan, liksom i andra regionala frågor. För övrigt kunde även Pekka Myllyniemis rapport betraktas som ett köpt ställningstagande. Även Myllyniemi har varit pressad att sköta relationerna till Helsingfors. På grund av avsaknaden av en politisk representation för hela Huvudstadsregionen och Helsingforsregionen har Helsingfors intagit en helt dominerande ställning i regionen. För att främja sina mål inom Nylands förbund har representanter för andra kommuner varit tvungna att "samarbeta" med Helsingfors. Detta gäller naturligtvis även Lojos representant i landskapsstyrelsen Pekka Myllyniemi (sdp), som bevisligen upprepade gånger gått huvudstadens intressen. (Se Springpojken. Den 16 december 2006, Sipoo sulle, rautatie mulle. Den 22 januari 2007.) Just därför att han måste sköt sina relationer till Helsingfors var han jävig som utredningsman i Sibbofrågan.

I dagens Hufvudstadsblad ingår en artikel med rubriken "Sibbo kan lyckas om man är enig". Det är Anja Mäkeläinen på Asuntosäätiö som säger att Sibbo kan bygga ut för 40 000 nya invånare. Jag citerar ur artikeln:

Det är svårt att förstå varför Helsingfors inte gör markanvändningsavtal för de områden som huvudstaden äger, säger Anja Mäkeläinen.
Då skulle den gordiska knuten vara löst. Byggandet kunde starta men kommungränsen förblev intakt.
Mäkeläinen är vd för Asuntosäätio. Hon var en av de experter som Sibbo kommun bjudit in till ett försök att än en gång informera, nu i centralaste Helsingfors.
Misstron mot samarbete med tredje eller privata sektorn är ännu stor. Utredningsman Pekka Myllyniemi har sagt att systemet är för okänt i Finland
Vi började ju i Hagalund på 1950-talet med det som i dag kallas Public Private Partnership, konstaterar Mäkeläinen.
I Sverige talar man om offentlig och privat samverkan.

Dagens Borgåblad behandlar samma "Sibbo tror starkt på storutbyggnaden". I princip tror jag själv på Sibbos möjligheter, men jag tvivlar på att någon kommer att kräva en snabb utbyggnad av Sibbo när bostadsministern och kommunministern bytts ut och Sibbofrågan avgjorts i regeringen.

Kluvna tungor. Den 14 mars 2007

Dagens Hufvudstadsblad noterar att Sibbo anför besvär till HFD över Helsingfors förvaltningsdomstols beslut att inte ta Sibbos besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 29 november till prövning. Kommunstyrelsen i Sibbo beslöt alltså på sitt möte igår att hos högsta förvaltningsdomstolen anföra besvär över Helsingfors förvaltningsdomstols beslut från den 15 februari att inte ta Sibbo kommuns besvär över Helsingfors stadsfullmäktiges förnyade annekteringsbeslut till prövning. Kommunstyrelsen i Sibbo lämnade in besväret till Helsingfors förvaltningsdomstol den 8 januari. (Se Ett nytt expertutlåtande av docent Erkki Mennola. Den 9 januari 2007.)

I besväret krävde Sibbo att Helsingfors stadsfullmäktiges beslut bör förbjudas tills ärendet är rättsligt avgjord. I sitt beslut skriver Helsingfors förvaltningsdomstol att "Valtuuston päätöksen täytäntöönpano käsittää varsinaisesti vain lausunnon lähettämisen läänihallitukselle" och noterar att utlåtandet redan har sändts till länsstyrelsen. Att Sibbo kommun besvärade sig över beslutet beror dock på att Helsingfors enligt stadens egen tolkning i sitt utlåtande förnyade sitt beslut från den 21 juni, samtidigt som beslutet gavs nya motiveringar. Detta förfarande är mycket märkligt och tvivelaktigt.

Helsingfors förvaltningsdomstols beslut, som inte fått någon större publicitet, var väntat. Förvaltningsdomstolen beslöt den 14 december att inte behandla Sibbo kommuns och enskilda Sibbobors besvär om Helsingfors stadsfullmäktiges beslut från den 21 juni med motiveringen att Sibbo och Sibboborna inte har besvärsrätt i frågan. Besvär som gjorts av enskilda Helsingforsbor behandlades men avslogs. (Se Det går att besvära sig över statsrådets beslut. Den 14 december 2006.) Kommunstyrelsen i Sibbo har lämnade den 15 januari in ett besvär till Högsta förvaltningsdomstolen där man dels kräver att Helsingfors förvaltningsdomstols beslut om avslaget eller besvärsrätten hävs, dels kräver att Helsingfors fullmäktiges beslut hävs. (Se Besvär till Högsta förvaltningsdomstolen. Den 15 januari 2007.) Stadsfullmäktigebeslutet från den 21 juni var kontroversiellt speciellt med tanke på att det gjordes i brådskande ordning, men även beslutet från den 29 november är kontroversiellt och juridiskt komplicerat.

Föreningen för Sibbo har idag publicerat ett pressmedelande med rubriken "De nyländska riksdagskandidaterna fördömer starkt Helsingfors planer att kapa av Sibbo" ("Uudenmaan kansanedustajaehdokkaat tyrmäävät Helsingin Lounais-Sipoon pakkoliitosaikeet"). Föreningen har även publicerat en skild webbsida med rubriken "Enkäten till de nyländska riksdagskandidaterna". (Texten är på finska trots den svenska rubriken.) Därtill har man publicerat kandidaternas svar på enkäten (pdf) och ett skilt dokument med kandidaternas kommentarer.

Av svaren kan man notera att alla gröna kandidater är emot en annektering. Hela 65 procent av de gröna kandidaterna svarade på enkäten. Endast en av de sex kandidaterna från Vanda har lämnat enkäten obesvarad, medan de fem övriga kandidaterna alltså är emot en annektering. Timo Juurikkala säger visserligen "en myöskään voimakkaasti vastusta", medan de övriga gröna från Vanda är starkare emot en annektering. De gröna i Vanda och övriga Nyland förefaller rätt uppriktigt att vara emot en annektering. Lika väl var det endast Sirpa "Siru" Kauppunen som i Vanda stadsfulmäktige röstade emot stadens ulåtanden om Helsingfors och Myllyniemis förslag. Helsingfors har genom Samarbetsdelegationen för huvudstadsregionen och Vandas utlåtanden skaffat sig regionens dokumenterade stöd för en annektering, men inget av utlåtandena motsvarar de folkvaldas egentliga åsikter.

På "valhörnan" i dagens Hufvudstadsblad har Juurikkala tillsammans med tre andra gröna riksdagskandidater från Nylands valdistrikt publicerat ett ställningstagande med rubriken "Ta paus med Sibbo". Ställningstagandet inleds med satsen "Vi är starkt kritiska till Helsingfors ambition att tvångsannektera sydvästra Sibbo." Ställningstagandet finns i sin helhet på finska under rubriken "Aikalisä Sipoo-keskusteluun" på De Grönas lokala hemsida.

Politikerna talar med kluvna tungor. Detta är skäl att notera innan man går till valurnorna. Att en riksdagsledamot är emot en annektering betyder inte nödvändigtvis att han eller hon kommer att verka för Sibbos sak. Värdet i föreningen För Sibbos enkät ligger främst i att lokalpolitikers och kommande riksdagsmäns kritiska hållning till Helsingfors annekteringsplaner nu har dokumenterats. Även detta dokument borde man ta i beaktande då statsrådet tar ställning till huruvida Helsingfors och Myllyniemis förslag motsvarar regionens intresse.

Väderstreck. Den 13 mars 2007

Helsingfors stad har som en bilaga till mötesprotokollet publicerat den svenska översättningen av det av stadsfullmäktige den 28 februari givna utlåtandet (MS Word) om kommunindelningsutredarens framställning om anslutning av delar av Vanda och Sibbo till Helsingfors. Besvären har åtminstone inte ännu publicerats.

Jag har länge försökt hitta texter från Sverige som behandlar fallet Sibbo. Fallet har inte nått över nyhetströskeln i vårt västra grannland, åtminstone inte på webben. Undantaget är enstaka specialtidningar. I årets första nummer av finlandssvensken ingår en "Intervju med Svenska folkpartiets Stefan Wallin", där det angående kommun- och servicestrukturreformen noteras att "Wallin tycker det är ytterst tråkigt att Helsingfors krav på att få inkorporera en stor del av grannkommunen Sibbo kastat en dyster skugga på processen." I höstas publicerade tidskriften Gränsbrytning, som bevakar den regionala utvecklingen i de nordiska länderna, en intervju med överborgmästare Jussi Pajunen. Intervjun, som har rubriken "Huvudstadsregionen måste tillåtas växa i alla riktningar", handlar till stor del om konflikten mellan Helsingfors och Sibbo. Jag citerar slutet på artikeln:

Nu är knappast regeringen den största huvudvärken för delegationen eller Helsingfors stads. Konflikten mellan Helsingfors och den i öster angränsande kommunen Sibbo har under hösten skapa större rubriker.
– Enligt min uppfattning måste Sibbofrågan ses som ett led i att säkra en hållbar och balanserad stadsstruktur i Helsingforsregionen. I grund och botten gäller frågan vår och hela Finlands konkurrenskraft, säger Jussi Pajunen.
Han menar att stadsstrukturen har utvecklats från Helsingfors i västlig och nordlig riktning. Det är bara i söder och öster som utvecklingen stampat på stället. I söder utgör Finska viken ett naturligt hinder, i öster Sibbo kommuns markplanering.
– Vi anser att Sibbo har avvisat våra initiativ till närmare samarbete och vi har därför kommit med förslaget att ansluta delar av Sibbo till Helsingfors. Vi anser att huvudstadsregionens konkurrenskraft förutsätter en utveckling i alla väderstreck. Detta har inte varit fallet, och nu vill vi få fram en lösning, säger överborgmästaren.

Det skulle vara intressant att veta vilka "initiativ till närmare samarbete" som Pajunen här menar att Sibbo har avvisat. Närmast komist är det att Pajunens bevingade ord om väderstreck eller riktningar har kommit med i rubriken. Jag har kommenterat påståendena om att huvudstadsregionen kunnat utvecklas i bara två riktningar förut, senast i inlägget "Huvudstadsregionen kan inte utvidgas söderut" den 18 februari, men det finns mera att säga.

Argumumentet om utveckling i endast två väderstreck är egentligen ett retoriskt trick. Folk som inte kan läsa kartan är lättmanipulerade. Då jag har följt med fallet Sibbo har jag insett att många politiker inte behärskar kartläsning. Havet ligger söder om Helsingfors och Sibbo ligger öster om Helsingfors. Detta är sant. Jämförelsen mellan Sibbo och havet är dock absurd. Havet ligger omedelbart söder om Helsingfors och huvudstadsregionens centrum. Gränsen till Sibbo ligger på en och en halv mils avstånd. Ritar man en cirkel med Helsingfors centrum som mittpunkt och radien så stor som avståndet från Helsingfors centrum till Sibbo å, utgör havet ungefär hälften av cirkelarean, men det (land)område som Helsingfors vill annektera inte mycket mera än en hundrade del. Liksom jag påpekat i blogginläggen "Balans. Den 27 november 2006" och "Perspektiv. Den 2 december 2006" går kustlinjen inte från väst till öst, utan snarare från västsydväst till ostnordost. Även i öst kommer havet således emot. Från Helsingfors centrum sett ligger Sibbo i nordost (koillinen). Delar man in den ovannämnda cirkeln kring huvudstadsregionen i en västra och en östra halva så att gränsen mellan halvorna går igenom Helsingfors centrum, så är landområdet av den östra halvan omkring 40 procent mindre än landområdet av den västra halvan. Ändå ligger stadsstrukturens tyngdpunkt i den östra halvan.

Ledaren i dagens Hufvudstadsblad, som är skriven av Johanna Westman, har rubriken "Efter valet metropolpolitiken". Ledarartikel handlar till en stor del direkt om Sibofrågan. Jag citerar:

Tvångsannekteringen av sydvästra Sibbo framhålls av Osmo Soininvaara (grön) som en av Helsingfors stads framgångar i förhållande till staten (Hbl 12.3). Det var då en underlig tolkning. Saken är inte ens avgjord. Först kommer faktiskt ett val.
Snarare kan annekteringsprojektet ses som ett misslyckande för sam­arbetet i huvudstadsregionen.
Kommunerna konkurrerar sins­emellan om skattebetalare. Det är en osund konkurrens som avspeglar sig i dagens osunda läge på bostadsmarknaden. Om förvaltningen läggs om så att hela regionen utgör en enda beskattningsenhet ja, då spelar det ingen roll om de rikaste bor i Grankulla eller Esbo. De är ändå med och betalar för metropolens hjärta, Helsingfors. Och då behöver Helsingfors ingen tvångsannektering.

Städernas särsprägel och närdemokrati stimulerar huvudstadsregionens utveckling, står det i sfp:s program för huvudstadsregionen. Slå inte ihop, lös Sibbofrågan i demokratisk anda.
Trots sitt rykte vill socialdemokraterna inte heller slå ihop. I stället måste samarbetet fördjupas tills man har uppnått en samverkan som täcker samtliga stadscentra i hela metropolregio­nen . Det är kryptiskt så det förslår.
Samlingspartiet håller hårt på frivilligt samarbete. De gröna efterlyser modeller för regionförvaltning, men Minerva Krohn (grön) i Helsingfors har varit lika ivrig som Jan Vapaavuori (saml) att kapa en bit av Sibbo.

Det är tråkigt att Osmo Soininvaara skulle avsluta sin karriär som rikspolitiker med ytterligare en felbedömning i Sibbofrågan. Jag tänkte att han kanske var ödmjuk nog att erkänna att han låtit sig luras. Istället har han fortsatt att förespråka en annektering. Eftersom beslutet i Sibbofrågan är en förvaltningsfråga kan den inte göras till en regeringsfråga. Det konstaterade för övrigt även Sfp genom Jan D. Oker-Blom i ett ställningstagande med rubriken "Sfp inte villigt att 'offra' Sibbo!" den 8 mars.

Den stora inkorporeringen 1946. Den 12 mars 2007

Samarbetsdelegationen för huvudstadsregionen har idag föreslagit ett "parnerskap" mellan huvudstadsregionen och nästa regering om utvecklande av "landets enda metropolområde". I ställningstagandet med rubriken "Pääkaupunkiseudun kehittämisestä sopimus hallitusohjelmaan" nämns inte Sibbo, men Helsingin Sanomat har på ett anmärkningsvärt sett i samband med en artikel med rubriken "Helsinki, Espoo, Vantaa ja Kauniainen: Valtion satsattava pääkaupunkiseutuun" ritat in västra Sibbo på huvudstadsregionens karta.


Sibbo kommun har på sin webbplats publicerat det av kommunfullmäktige den 3 mars antagna utlåtandet om kommunindelningsutredare Pekka Myllyniemis framställan om gränsändring. Samtidigt har man publicerat ett protokolluttag från fullmäktigemötet där utlåtandet gavs, samt övriga bilagor. Utlåtandet torde vara identiskt med styrelsens förslag till utlåtande, men jag har hittills endast hittat den finska versionen av utlåtandet som en bilaga till föredragningslistan. Av bilagorna är Erkki Mennolas senaste expertutlåtande från den 10 januari och Toivo Pihlajaniemis expertutlåtande från den 25 januari speciellt intressanta. Bland bilagorna nämns även "Ralf Wadenströms blogg 20.10.2006". I princip är blogginlägget en bilaga till bilagan "Sibbo kommunsbesvär till HFD 23.11.2006". Rubriken på blogginlägget är "Utredningsmannens tidigare ställningstaganden".

16:30
Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Vapaavuori: Liittyminen Helsinkiin ei uhkaa sipoolaisten identiteettiä". Jag citerar ur notisen:

Kokoomuksen kansanedustajan Jan Vapaavuoren mukaan sipoolaiset pystyisivät säilyttämään identiteettinsä, vaikka heidän asuinalueensa liitettäisiin osaksi Helsinkiä.
...
Vapaavuori perusteli mielipidettään sillä, että vuosien saatossa Helsinkiin on liitetty monia muitakin alueita, joiden asukkaiden identiteetti on säilynyt.

Vapaavuoris påstående är ologiskt och bygger delvis på en vilseledande retorik. Det är väl självklart att öar som Drumsö och Brändö fortfarande har kvar sin identitet som distinkta öar. Jag ifrågasätter inte Vapaavuoris egen identitet som Drumsöbo. Invånare i stadsdelen Munknäs torde likaledes fortfarande lite snobbigt ofta räkna sig som Munknäsbor, men hur många Hertonäsbor har idag en Helsinge- eller Vandaidentitet? Det är inte många av oss som bor i Nordsjö som räknar sig som Helsingebor, fastän Nordsjö inkorporerades med huvudstaden först år 1966. Att jag själv, mycket orginellt, gärna räknar mig som Helsingebo beror främst på att jag sedan den 21 juni ifjol inte vill vara Helsingforsbo.

Vapaavuori förefaller att ha fått sin idé om Sibboidentitetens bevarande från historieprofessor Laura Kolbe (c). Jag citerar valda bitar ur Kolbes anförande vid det "historiska" stadsfullmäktigemötet den 21 juni:

Sipoosta tulee Helsingin uusi - kuten täällä on jo ennustettu - puutarhakaupunkimainen ja väljä alue. ... On siis helppo vedota, hyvät valtuutetut, nyt vuoden 1946 tilanteeseen, jolloin valtioneuvosto päätti edellisestä suuresta alueliitoksesta. Jäikö siitä pysyvää vammaa meidän suomalaisiin sieluihimme? Vastaan, ei jäänyt.

Helsinki sai vuoden 1946 alusta aloittaa kasvunsa kohti skandinaavistyyppistä suurkaupunkia, johon kuului toimiva urbaani rakenne. Pesuveden mukana meni tuolloin muutama unelias kauppala ja maalaiskunta, joista hyvin toimeentulevat Munkkiniemi ja Kulosaari vastustivat liitosta viimeiseen asti. Tänään näemme, että molemmat alueet ovat elinvoimaisina voineet vaalia omaa henkeään ja jatkaneet kehitystään ns. porvarillisina puutarhakaupunginosina pääkaupunkiseudun kultahammasrannikon mallikelpoisina torahampaina. Separatistiset liikkeet ovat kanavoineet energiansa kaupunginosayhdistykseen ja niistä kuuluu joskus vaimeita soraääniä tuolla saariston suunnalla.

Nyt siis kapinaan ovat nousseet Sipoon pääasiassa ruotsinkieliset kunta- ja kanta-asukkaat. Nyt halutaan puolustaa idylliä, maaseutuparatiisia, onnelaa, ruraliaa, arkadiaa, jonne kehityksen ei haluta saapuvan.

I
sin kolumn med rubriken "Iso paha susi ja Punahilkka" i Helsingin Uustiset den 2 augusti skrev Kolbe följande:

Vasta vuoden 1946 suuri alueliitos, josta valtioneuvosto päätti, mahdollisti suurkaupungistumisen. Tuolloiset kauppalat ja maalaiskunnat (Kulosaari, Oulunkylä, Haaga ja Huopalahti) menettivät suuren porun jälkeen maansa Helsingille ja joutuivat luopumaan kunnallisesta itsehallinnosta.

Nyt 60 vuotta myöhemmin sopii kysyä ovatko ne menettäneet Helsingin kaupunginosina jotain. Murskasiko liitos paikallisen identiteetin? Vastaan: eivät menettäneet, ei murskannut. Vuoden 1946 liitosalueet kuuluvat tänään Helsingin arvostetuimpiin kaupunginosiin. Vaikka kaupunkimainen rakentaminen muutti alueet tiiviimmiksi, ovat ne yhä omaleimaisia. Alueliitos toi mukanaan urbaanin infrastruktuurin, suurkaupungin palvelut ja metropolin muut edut.

Sipoolla lienee samanlainen tulevaisuus edessään. Siitä tulee pääkaupunkiseudun agraarein uloke, jonka kehittämispaineita tulee säätelemän ankara julkisuus. Vaikka alue tulee urbanisoitumaan, säilynevät keskeiset ominaispiirteet ja ”paikan henki”. Liitos Helsinkiin ei ole uhka vaan mahdollistaa koko seudun kehittymisen tasapainoiseksi eurooppalaiseksi aluekokonaisuudeksi.

Det skulle finnas en viss logik i Kolbes argumentering om Helsingfors hade ansökt om att få annektera hela Sibbo. Kolbe inser naturligtvis att jämförelsen haltar. Därför väljer hom att tala om "keskeiset ominaispiirteet" och "paikan henki" istället för om Sibboidentitet. Jämförelsen mellan inkorporeringen 1946 och den nu föreslagna inkorporeringen saknar juridisk relevans. De skäl som motiverade inkorporeringen år 1946 existerar inte i dagens Finland. Ändå är syftet med jämförelsen huvudsakligen om att legitimera inkorporeringen av sydvästra Sibbo.
I Kuntalehti 12/2006 (sida 22) säger Kolbe följande:

– Helsinki on suurkaupunki, ja sellaiseen ei ole Suomessa totuttu, Kolbe kuvaa Helsingin perusongelmaa. Eurooppalaiset suurkaupungit kytkevät itseensä jatkuvasti uusia kyläyhteisöjä. Esim. Lontoo on kylistä muodostuva metropoli.
– Helsinki koetaan uhkana. Sipoo käyttäytyy kuin Goljatin hyökkäykseltä puolustautuva Daavid, Kolbe sanoo. Sipoo-osaliitos toisi hänen mielestään historiaan jatkuvuutta, sillä Helsingin raja on siirtynyt jatkuvasti idemmäksi.

Kolbe torde veta att metropolen London inte är identisk med City of London. Kolbes uttalande i Sibbofrågan har föga med det akademiska ämnet historia att skaffa. Istället handlar det om metahistoria eller legitimeringsberättelser. För att legitimera det politiska beslutet som Kolbe själv var med att fatta talar hon om kontinuitet, fastän hon måste vara medveten om att den påstådda kontinuiteten är ren fiktion. För övrigt inledde Kolbe sin kolumn "Helsinki ja kivulias alueyhteistyö" i Helsingin Uutiset den 25 februari 2006 med satsen "Tänä vuonna on kulunut 60 vuotta Helsingin suuresta alueliitoksesta." Kanske inspirerade jubileumsåret Helsingforspolitikerna till sitt "historiska" annekteringsbeslut, men beslutet blev historiskt i dubbel bemärkelse. Lagen hade hunnit förändras på 60 år.