Sydvästra Sibbo och huvudstadsregionen. Den 8 april 2007

I en intervju i gårdagens Presso säger före detta överdirektören vid Statens bostadsfond ARA Teuvo Ijäs (c) att det med tanke på planeringen av markanvändningen skulle vara bra om städerna i huvudstadsregionen och sydvästra Sibbo bildade en storkommun med namnet Helsingfors. Varför just sydvästra Sibbo skulle höra till storkommunen Helsingfors ger Ijäs ingen motivering till. Ijäs uttalande visar närmast att Helsingfors varit framgångsrik i sin lobbning. En storkommun bestående av Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla skulle i själva verket göra en annektering av sydvästra Sibbo överflödig. Visserligen finns det politiker som ser en annektering av sydvästra Sibbo som ett steg mot en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen, men andra politiker ser annekteringen som ett sätt att undvika en fusion.

I sitt anförande "Pääkaupunkiseutu ja historiallinen kuntauudistus" vid Helsingfors stadsfullmäktigemöte den 11 januari ifjol sade Jan Vapaavuori som förutom stadsstyrelseordförande är ordförande för så väl delegationen för Huvudstadsregionen som Helsingforsregionens samarbetsmöte att "Olen itse vakuuttunut siitä, että järkevintä olisi yhdistää Helsinki, Espoo, Vantaa, Kauniainen ja läntiset osat Sipoosta uudeksi suurkaupungiksi." Det är möjligt att Vapaavuoris kovändning beror på att han i egenskap av styrelseorförande måste representerar stadens linje och inte bara sin egen. Å andra sidan så representerar hans uttryckta åsikt varken huvudstadsregionens eller (den större) Helsingforsregionens gemensamma linje. Jag har tidigare föreslagit att Vapaavuoris stöd av en fusion av städerna i huvudstadsregionen i själva verket handlar om en skrämseltaktik, genom vilken Helsingfors försökt få de övriga städerna att i det frivilliga i samarbetets namn ge sitt formella stöd för en annektering av sydvästra Sibbo. I det ovannämnda anförande sade Vapaavuori även att "Läntinen Sipoo tuleekin liittää Helsinkiin, jos laajemmasta yhdistämisestä ei jostakin syystä tulisi mitään."

Redan i sitt anförande "Kunta- ja palvelurakennehanke ja pääkaupunkiseutu" vid Huvudstadsregionens inledande regionseminarium om kommun- och servicestrukturreformen i Finlandiahuset den 1 november 2005 sade Vpaavuori följande:

Kysymys ainakin Sipoon läntisten osien kytkemisestä osaksi urbaania kaupunkirakennetta on kuitenkin erilliskysymys, joka täytyy tässä yhteydessä ratkaista. Sipoon ja Vantaan välinen raja onkin koko maassa ilmeisesti se, joka turmiollisimmin on estänyt tarkoituksenmukaista kaupunkirakenteen leviämistä sinne, minne se kaikilla järkisyillä muutoin olisi ulottunut.

I övrigt förespråkar Vapaavuori frivilligt samarbete, fast under hotet om kommunsammanslagning. Enligt Vapaavuori finns det bara två alternativ. Jag citerar:

Vapaaehtoisen yhteistyön vaihtoehtona on pääkaupunkiseudun kaupunkien yhdistäminen. Muita malleja ei juuri ole, vaan ne olisivat kaikki väistämättä keinotekoisia. Sen paremmin aluekuntamalli kuin piirimallikaan ei yksinkertaisesti sovellu pääkaupunkiseudulle. Jos jossakin, niin täällä, paikallishallinnon perusyksikkönä on oltava vahva peruskunta. Näitä peruskuntia voi pääkaupunkiseudulla siis olla joko neljä, kuten tänään, tai sitten vain yksi.

Samlingspartiet, eller åtminstone Samlingspartiet i Helsingfors, har av någon anledning starkt tagit avstånd från en regionsförvaltning. Klart är att modellen med "frivilligt" samarbete ger Helsingfors större makt än en modell med förvaltning i två steg. Samlingspartiet vill inte heller ha statlig inblandning i regionalpolitiken iHelsingfors, men lika väl vill Helsingfors ha ett "partnerskap" med staten, vilket i praktiken främst torde betyda regeringens stöd för Helsingfors anspråk. Jag citerar från referatet av Vapaavuoris anförande "Paras-hankeen onnistuminen tärkeää myös pääkaupunkiseudulle" vid den utvidgade samarnbetsdelegationens möte i Grankulla den 25 oktober 2005:

Vapaavuori uskoo vapaaehtoisiin yhteistyöjärjestelyihin ja vaatiikin, että pääkaupunkiseudun neuvottelukunnan työ on otettava tosissaan. Hän peräänkuuluttaa myös YTV-aluetta laajemman yhteistyön tarvetta. Vapaavuoren mielestä Helsingin metropolialueen tulisi laajeta luontevasti myös Helsingin niemeltä itään päin. “On täysin mahdotonta ajatella, että Sipoo ja varsinkaan sen läntiset osat eivät tulisi jatkossa elimellisesti olemaan osa alueen urbaania yhdyskuntarakennetta. Pahoin pelkään, ettei esillä ollut Uudenmaan liiton ja Itä-Uudenmaan liiton yhdistäminen, ole tältä osin riittävä toimenpide.”

Vapaavuoren mielestä kuntien keskinäisen yhteistyön ohella pääkaupunkiseudun kehittäminen maan ainoana todellisena metropolialueena vaatii myös valtion aitoa kumppanuutta. “Alueen kukoistus on ollut, on ja tulee aina olemaan kansallinen kysymys.”

Inkonsekvensen i Vapaavuoris argumentering för frivilligt samarbete framgår ur Vapaavuoris debattartikel "Kuntaliitoksia, alueliitoksia, seutuhallintoa vai yhteistyötä?", som publicerades i Helsingin Uutiset den 11 maj 2005. Jag citerar:

Aikakautemme haasteet pääkaupunkiseudulla on ratkaistavissa yhteistyön kautta, mikä erilaisista ratkaisumalleista on vähiten dramaattisin ja vähiten ristiriitoja herättävä. Linjan hyvänä puolena on myös se, ettei se vaadi valtiovallan väliintuloa, vaan perustuu kuntien omiin päätöksiin. Kuntarajoja ei tarvitse muuttaa eikä uusia hallinnontasoja pystyttää, jos alueen kaupungit pystyvät tiivistämään yhteistoimintaansa tavalla, joka luo ratkaisuja yhteisiin murheisiin.

Att en sammanslagning av städerna i huvudstadsregionen skulle skulle göra en annektering av huvudstadsregionen överflödig framgår ur Vapaavuoris debattartikel "Malmin kenttäasiaa harkittava kiihkottomasti", som publicerades i Helsingin uutiset den 23 januari 2005. Ur artikeln framgår även indirekt att Helsingfors "behöver" sydvästra Sibbo som en ersättning av Malm. Jag citerar:

Lukemattomien tutkimusten mukaan veronmaksukykyiset ihmiset haluavat asua pientaloissa. Vaikka Vuosaaren sataman valmistumisen myötä kaupungille vapautuu runsaasti asuntorakentamispotentiaalia, laajempia pientalotuotantoon soveltuvia alueita ei näiden joukossa juuri ole. Tähän perustuu Malmin lentokenttäalueen suuri merkitys kaupungille. Helsingin, Espoon ja Vantaan yhdistäminen poistaisi tarpeen tällaiseen asuntopoliittiseen verokilpailuun. Se ei kuitenkaan liene realismia.

Vem utpressade vem? Den 7 april 2007

Missarna i Helsingfors inkorporeringsförslag från den 21 juni fortsätter att fascinera mig. Några definitiva svar på varför Helsingfors inte lyckades åstadkomma ett bättre förslag har jag inte, men allt tyder på tidsbrist. Att Helsingfors ritade in den föreslagna gränsen längs den gamla vägsträckningen av Österleden i nuvarande Vanda kan förklaras med att Helsingfors ännu samma vecka som annekteringsbeslutet gjordes förhandlade med Vanda. (Se flygfotot och kartan ovan.) Inte heller utredningsman Pekka Myllyniemi har i sitt förslag noterat att riksväg 170 vid avtaget till Ring III har flyttat ett par hundra meter norrut. Var den föreslagna nya gränsen i Västersundom eller Västerkulla skulle gå var kanske oklart in i det sista. Däremot borde Helsingfors ha haft tid på sig att med omsorg rita ut sitt gränsförslag i öster.

Av kartorna nedan är den vänstra från Helsingfors förslag (bilaga till föredragningslistan för stadsfullmäktugemötet den 21 juni), medan den högra är från Myllyniemis rapport. I Myllyniemis rapport följer gränserna i presentationen av Helsingfors förslag lantmäteriverkets tolkning av gränserna. I sitt utlåtande från den 24 juli skriver Nylands lantmäteribyrå att "I skärgården följer gränsen, som börjar i Sibboviken och slutar vid södra sidan av Simsalö för det mesta befintliga bygränser, eftersom indelningen på Helsingfors stads karta tydligt strävar till att följa dessa." I verkligheten har Helsingfors inte alls medvetet strävat efter att följa befintliga bygränser i Sibboviken. Bygränserna följs endast i den egentliga skärgården från Rågholmen söderut, där Helsingfors gräns sammanfaller med Ilaskivis gräns från det inofficiella och tidigare hemliga förslaget från 1989. Istället har Helsingfors använt sig av linjalen även då man dragit gränsen genom Sibboviken.

Annekteringsbeslutet borde inte ha tagit Helsingfors på säng. I en debattartikel med rubriken "Sibbo Sfp sidsteppades inte" i Hufvudstadsbladet den 17 augusti skriver dåvarande miljöminister Jan-Erik Enestam (Sfp) följande:

Oberoende av de inofficiella kontakterna har stadens planer varit kända länge. Det har också varit känt att både centern och socialdemokraterna känner för saken. Jag har därför varit i regelbunden kontakt med sfp:s ledande förtroendevalda i Sibbo. Jag har också hållits informerad om de diskussioner som Sibbo och Helsingfors fört.

Sfp i Sibbo kände till både Helsingfors allmänna planer och Centerns och SDP:s stöd för planerna i god tid. Att inkorporeringsbeslutet skulle tas i brådskande ordning torde man dock inte ha räknat med vare sig i Sibbo eller Helsingfors. Enestam lär ha informerats av Hannes Manninen om Manninens stöd av inkorporeringsplanerna i kön till riksdagens jubileumsgudstjänst. Jubileumsgudstjänseten var den 23 maj, det vill säga dagen efter Huvudstadsregionens stadsfullmäktigen sammaträdde i Finlandiahuset och godkände samarbetsavtalet mellan städerna.

I mina blogginlägg "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" och "Rakel Hiltunen. Den 2 aprikl 2007" har jag föreslagit att Helsingfors eller Sdp:s huvudförhandlare i strukturgruppen, som råkar vara stadsfullmäktigeordförande i Helsingfors, hade pressat Manninen att lova stöda en inkorporering före midsommaren. En alternativ förklaring är att det tvärtom var Manninen som pressade Sdp:s huvudförhandlare att godkänna Manninens kompromissförslag gällande kommun- och servicestrukturreformen. Helsingfors torde redan i maj ha känt till att Manninen kunde tänka sig att stöda en annektering. Kanske hotade Manninen att ta tillbaka sitt stöd för en annektering? Troligtvis lovade Manninen en snabb behandling av annekteringsfrågan, ifall Sdp godkände Manninens förslag gällande kommun- och servicestrukturreformen. Att det i själva verket var Manninen som idkade utpressning kunde förklara varför Helsingfors trots allt togs på säng.

Regeringen väntar på besked från HFD. Den 6 april 2007

"Metropolstrategi utan Sibbo" är rubriken på en artikel i dagens Hufvudstadsblad. Jag citerar:

Sfp:s väg in i regeringen går som på räls. Inte ens Sibbofrågan vållar problem eftersom det är tänkt att den hålls utanför regeringsprogrammet. Sfp ska visserligen med de gröna, samlingspartiet och centern skriva ihop sig om hur huvudstadsregionens problem bäst kunde lösas men Helsingfors annekteringsplaner tar regeringen ställning till först när högsta förvaltningsdomstolen sagt sitt.

Beslutet väntas senast i höst. Om det innebär att det inte finns juridiska hinder för Helsingfors tvångsannektering av sydvästra Sibbo har sfp en besvärlig sits. De andra regeringspartierna har stor förståelse för Helsingfors behov att växa på Sibbos bekostnad. Sfp å sin sida berättade i valkampanjen att man till hundra procent stöder Sibbobornas rungande nej till en tvångsannektering. Det är ett politiskt beslut som regeringen ska fatta och möjligheter att kompromissa finns. Den minister som har hand om metropolfrågorna är i nyckelställning.

Vad Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i detta skede skall ta ställning till är inte huruvida det finns juridiska hinder för Helsingfors tvångsannektering av sydvästra Sibbo. Sibbo har besvärat sig över Helsingfors beslut från den 21 juni och den 29 november. Besvären lämnades ursprungligen in till Helsingfors förvaltningsdomstol, men då Helsingfors förvaltningsdomstol beslutit att inte behandla Sibbos besvär har Sibbo fört vidare ärendet till HFD. Helsingfors förvaltningsdomstol har uttryckligen betonat att det går att besvära sig över statsrådets beslut till HFD. Det är är först efter statsrådets beslut som HFD avgör huruvida en annektering är laglig. Det är dock möjligt att det i HFD:s behandling av Sibbos besvär framkommer hur domstolen förhåller sig till lagligheten i föreslagna tvångsannekteringar. Det är väl därför regeringen vill vänta med beslutet. Sibbo har inte besvärat sig över utredningsman Pekka Myllyniemis förslag. Däremot lämnade Sibbo in ett besvär över utnämnandet av kommunindelningsutredare redan före kommunindelningsutredarens rapport och förslag hade offentliggjorts. HFD beslöt den 12 mars att inte undersöka detta besvär. Ärendet får därför vänta tills Sibbo eventuellt överklagar statsrådets beslut. (Se Domstolsbehandlingen får vänta. Den 13 december 2006.) Enligt justitieombudsmannen är det egentligen statsrådets uppgift att ta ställning till förslagens laglighet. Formellt är statsrådets beslut inte politiskt, men det är klart att det i praktiken inte är opolitiskt.

Jag kan tänka mig att statsrådet kunde gå in för ett mindre område, t.ex. ALT1, som i Myllyniemis rapport är utritat på samma karta som det officiella förslaget ALT2. Det här förslaget skull ha större möjligheter att gtodkännas av HFD, men det skulle inte handla om en kompromiss. Myllynimi argumenterar starkt mot detta förslag i sin rapport.

22:00
Helsingin Sanomat har ikväll på tidningens webbplats publicerat en artikel med rubriken "Helsinki suunnittelee valitusta maidensa lunastamisesta Sipoossa". Jarmo Huhtanen skriver att "Helsinki on valittamassa ympäristöministeriön päätöksestä, joka antaa Sipoon kunnalle luvan lunastaa Helsingin maita Sipoossa." Enligt artikeln anser sig Helsingfors ha behandlats annorlunda än andra markägare, men detta är naturligtvis inte orsaken till att Helsingfors besvärar sig över miljöministeriets beslut. Helsingfors har pantat på marken i Nickby för att kunna pressa Sibbo i gränskonflikten i sydvästra Sibbo. Om Helsingfors verkligen besvärar sig över Sibbos beslut, så visar det att Helsingfors, trots alla altruistiska argument, inte bryr sig om vare sig bostadsutbudet, sammanhållandet av samhällstrukturen eller utvecklandet av miljövänlig spårtrafik i Helsingforsregionen.

Förklaringar och motförklaringar. Den 5 april 2007

I skolan var historia mitt favoritämne. Fastän jag efter gymnasiet valde att studera fysik och matematik och senare filosofi har jag haft svårt att lösgöra mig från ämnet historia. Jag har sporadiskt undervisat i historia på högstadienivå, jag har undervisat flera kurser i filosofihistoria och historiefilosofi på universitetsnivå. Jag har undervisat metodologi för historiestuderanden och doktorerat med en historiefilosofisk och idéhistorisk avhandling om samtiden. Min opponent var faktiskt idéhistoriker, inte filosof. Egentligen existerar inte det ämne som jag själv upplever som mitt specialområde: samtidsidéhistoria. Fastän de flesta som läser denna blogg knappast bryr sig om mina akademiska intressen, skall jag återkomma till ämnet samtidshistoria.

Mitt bloggskrivande har den senaste tiden till en hel del handlat om samtidshistoria. Jag skall fortsätta att utforska händelserna kring midsommaren senaste år. Det finns flera som vet mycket mera än jag, men de vill eller kan inte berätta om hur det hela gick till. En historiker använder sig huvudsakligen av skriftliga dokument som källor. De källor som jag använder mig av finns huvudsakligen tillgängliga på internet. En intressant källa är de dokument som besvärsprocessen kring Helsingfors inkorporeringsbeslut erbjuder.

Kommunstyrelsen i Sibbo sände den 14 juli en besvärsskrift över Helsingfors stads inkorporeringsförslag till Helsingfors förvaltningsdomstol. I skriften konstateras bl.a. följande:

Helsingin kaupungin valtuusto on käsitellyt asian kiireellisenä. Asia ei ollut kiirreellinen kuntalain 55 §:n tarkoitamalla tavalla. ... Kaupunginvaltuuston käsittelytapa on sellainen, että se pikemmin ositaa, että käsittely on pyritty salaamaan. Käsittelyssä eivät ole toteutuneet kuntalain eikä viranomaistoiminnan julkisuudesta annetun lain mukaiset tiedottamisvelvoitteet.

Den 28 juli gav jurisdoktor, professor Kaarlo Tuori på begäran av advokat Roger Wickholm gav ett expertutlåtande, där det bl.a säges följande:

Kuntajaon muuttamista koskevan esityksen tekemistä ei ollut mainittu Helsingin kaupunginvaltuuston 21.6.2006 pidetyn kokouksen kokouskutsussa. Valtuusto päätti kuitenkin kokouksessaan puheenjohtajan ehdotuksesta ottaa asian kiireellisesti käsiteltäväksi (ptk 182 §). Asia oli käsitelty valmistavasti kaupunginhallituksen kokouksessa siten kuin kuntalain 53 §:ssä edellytetään. Asian kiireellistä käsittelyä koskeva valtuuston päätös ei siten vaatinut yksimielisyyttä.

Kokouksen pöytäkirjassa ei ole perusteluja sille, miksi kuntajaon muuttamista koskeva esitys on otettu kiireellisenä käsiteltäväksi, vaikka asiaa ei ollut mainittu kokouskutsussa. Pääsääntönä oleva vaatimus, että vain kutsussa mainitut asiat voidaan käsitellä valtuuston kokouksessa, perustuu kunnallisen demokratian toimivuutta koskeviin näkökohtiin. Vaatimuksella on pyritty varmistamaan, että valtuutetut voivat etukäteen huolellisesti perehtyä käsiteltäviin asioihin ja muodostaa niistä perustellun kantansa. Sen tarkoituksena on niin ikään mahdollistaa, että valtuutetut voivat käydä tarvittavia keskusteluja poliittisten taustaryhmiensä ja laajemminkin kuntalaisten kanssa. Säännös on tärkeä päätöksenteon avoimuuden kannalta: se antaa tilaisuuden myös päätöksentekoa edeltävään julkiseen keskusteluun, mikä on kunnallisenkin demokratian olennainen piirre. Nyt tarkasteltavassa asiassa päätöksenteon avoimuuden merkitystä korostaa vielä se, että asia koskee olennaisella tavalla, paitsi Helsingin kaupunkia, myös Sipoon kuntaa ja sen asukkaita. Kun asiaa ei ollut mainittu kokouskutsussa, kaupunginvaltuutetuilla ei ollut tilaisuutta saada tietoonsa myöskään Sipoon kunnan ja sen asukkaiden käsityksiä.

Helsingfors stadsstyrelse försöker i sin förklaring från den 27 september argumentera mot påståendena om bristande möjligheter för stadsfullmäktigemedlemmarna att diskutera och sätta sig in i annekteringsfrågan. Helsingfors hänvisar här bl.a. till diskussioner som fördes på 1980-talet. (Se Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007.) I förklaringen säges vidare att "Sipoon kunnan ja Helsingin kaupungin edustajien aiempien keskustelujen lisäksi kaupunginjohtaja Jussi Pajunen ja kaupunginhallituksen puheenjohtaja Jan Vapaavuori ovat neuvotelleet Sipoon kunnan johtajan Markku Luoman ja kunnanhallituksen puheenjohtajan Christel Liljeströmin kanssa kuntajaon muutokseen liittyvistä kysymyksistä mm. 21.2. ja 11.4.2006." Mötena den 2 februari och den 11 april torde dock ha varit så väl hemliga som inofficiella. Om inte protokollet från förhöret av kommundirektören och styrelseordföranden i Sibbo hade läckt till medierna, torde mötena ha förblivit hemliga. Därtill påstås i Helsingfors svar att "Valtuusto on päättänyt asian valmistelun käynnistämisestä jo 22.5.2006 hyväksyessään pääkaupunkiseudun kaupunkien yhteistyösopimuksen." Inte speciellt övertygande.

Helsingfors stadsstyrelse gav följande motivering till att inkorporeringsbeslutet gjordes i brådskande ording:

Om stadsfullmäktige först 30.8.2006 hade beslutat göra framställningen, skulle fördröjningen på dryga två månader ha betytt att man inte hade hunnit bereda en ändring i kommunindelningen under den nuvarande regeringens verksamhetsperiod. Beslutsfattandet skulle ha överförts till den nya regeringen som utses efter valet. Detta skulle naturligtvis redan av praktiska orsaker ytterligare ha uppskjutit beslutet om kommunindelningen. En sådan fördröjning i förläggningen av beredningen skulle således ha varit alldeles avgörande med tanke på ovannämnda tidtabell för statsrådets och riksdagens verksamhetsperiod.
... Således om statsrådet hinner fatta beslut i ärendet i början av år 2007 är det möjligt att också besvären hinner bli behandlade så att ett beslut som vunnit laga kraft kan presenteras i början av år 2008. Såsom ovan konstaterats är detta alltså en förutsättning för att de praktiska arrangemangen för ändringen i kommunindelningen både allmänt och inför kommunalvalet år 2008 kan vidtas i rätt tid så att ändringen träder i kraft senast 1.1.2009.
...
Utgående från vad som ovan sagts anser staden att stadsfullmäktige haft grundad orsak att behandla ärendet som brådskande vid vårens sista fullmäktigemöte 21.6.2006. Om beslutsfattandet hade uppskjutits till höstens första fullmäktigemöte 30.8.2006 anser staden att de statliga myndigheterna under rådande omständigheter inte hade hunnit bereda ändringen i kommunindelningen och fatta beslut i början av år 2007, då också besvären som beslutet högst sannolikt ger upphov till fortfarande hinner behandlas så att beslutet om kommunindelningen vinner laga kraft i början av år 2008.
I annat fall senareläggs ikraftträdandet av ändringen i kommunindelningen med ett år. Detta skulle medföra betydande olägenheter för utvecklingen i huvudstadsregionen och den allmänna nyttan samt realiseringen av kommunal demokrati till fullo i kommunalvalet 2008. Av dessa orsaker anser staden att grunder för behandling av ärendet som brådskande enligt kommunallagens 55.2 § fanns. Ändringssökandens uppfattning om ärendet är således felaktig och besvären obefogade.

Det torde inte vara någon annan än domarna i Helsingfors förvaltningsdomstol som tror på Helsingfors motiveringar till att göra inkorporeringsbeslutet i brådskande ordning. (Se Helsingfors förvaltningsdomstols beslut.) Det är uppenbart att Helsingfors högsta ledning försökte hemlighålla Helsingfors planer så länge som möjligt. I själva verket ger Helsingfors stadsstyrelse i sin förklaring oavsiktligen en förklaring till att man ville hemlighålla planerna. I förklaringen säger stadsstyrelsen följande om generalplanen för Sibbo:

Generalplanarbetet omfattade sex olika strukturmodeller (A-F) av vilka det s.k. maximialternativet skulle öka invånarantalet i Sibbo med ca 20 000 invånare före år 2020. Det uppskattade antalet invånare varierar i modellerna mellan 28 700 och 38 200 invånare före år 2025 och i planeringsarbetet har man räknat med en årlig ökning av invånarantalet på 2 %. Helsingfors understryker att inget sådant har framgått vid de offentliga diskussionerna att beslutsfattarna i Sibbo allvarligt skulle ha diskuterat valet av modell D, "Med metro till Östersundom" och således ens detta ursprungliga maximialternativ som grund för sin generalplan.

I strukturmodellerna ingick ursprungligen inte ett sådant alternativ i vilken den uppskattade ökningen av invånarantalet var ca 40 000 nya invånare under planeringsperioden, men av Statens tekniska forskningscentral beställdes likväl också några beräkningar om effekten av de extra modellerna C1 och D1. I modell D1 uppskattas invånarantalet öka med ca 39 000 invånare före år 2025. Det är skäl att uppmärksamma att enligt utvärderingen av effekten skulle områdesexploateringen för byggandet t.o.m. i modell D1 i medeltal bli mindre än på traditionella egnahemstomter i Helsingfors.

Efter Helsingfors stadsfullmäktiges framställning om ändring i kommunindelningen har Sibbo kommunfullmäktige på föredragningslistorna av 4.7.2006 och 28.8.2006 presenterat ett alternativ som betyder en avsevärd ökning av invånarantalet i kommunen.

Varför Helsingfors överhuvudtaget omnämner generalplanen i sin förklaring har jag svårt att förstå. Man kunde nästan misstänka att det finns en konspiration mellan Helingfors och utvecklingsvänliga Sibbopolitiker. I Sibbo har man haft skäl att tolka Helsingfors hemlighetsmakeri så att Helsingfors försökte förhindra Sibbo att dokumentera sin förhandlings-, samarbets- och utvecklingsvilja. Det är troligt att man har dragit rätt slutsats, men jag är inte entusiastisk över Sibbos nya sköna utvecklingsvilja. Jag hoppas att den delvis är en bluff, men det ser inte riktigt så ut. Jag har tidigare i blogginlägget "En kamp mot tiden. Den 14 februari 2007 " konstaterat att om Helsingfors planer på ett annekteringsförslag hade offentliggjorts i normal laglig och demokratisk ordning, så hade Sibbo kunnat offentliggöra ett metro- och utvecklingsvänligt utkast till generalplan innan Helsingfors stadsfullmäktige behandlat förslaget.

Liksom jag har noterat i inlägget "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" gav kommunstyrelsen i Sibbo i sin motförklaring från den 31 oktober följande förklaring till Helsingfors agerande:

Todellinen syy Helsingin toiminnalle oli se, että salaa julkisuudelta valmistellusta esityksistä tuli julkinen Helsingin Sanomissa 20.6.2006 etusivulla julkaistun artikkelin seurauksena. Tämän takia ja välittömästi tämän jälkeen asia vietiin ylimääräisenä asiana ensiksi kaupunginhallituksen kokoukseen aamulla 21.6.2006 ja muutaman tunnin sisällä samana päivänä yimääräisenä asiana kaupunginvaltuuston kokoukseen.

Samma förklaring ges i Sibbos besvär till Högsta förvaltnimngsdomstolen den från den 14 december. Det är klart att Helsingfors styrelses i sin förklaring till Helsingfors agerande inte redogör för de verkliga motiven till Helsingfors agerande, men liksom jag i det ovannämnda blogginlägget påpekat håller inte heller förklaringen i Sibbos motförklaring. Enligt Hbl den 13 december sade Vanda dåvarande stadsstyrelseordförande Tapani Mäkinen (saml) vid stadsfullmäktigemötet i Vanda den 11 december följande:

Dessutom är det så att de ledande ministrarna med statsministern och finansministern i spetsen uppmanade politikerna i Helsingfors att agera snabbt. De ville ha ett beslut före midsommaren så att statsrådet skulle kunna behandla inkorporeringsansökan före riksdagsvalet.

Orsaken till att beslutet måste fattas före midsommaren har jag redogjort för i det ovannämnda blogginlägget. Allt tyder på att man på måndagen redan planerade att göra beslutet på onsdagen. Ärandet behandlades utanför protokollet på styrelsemötet på måndagen, var efter planerna läckte till Helsingin Sanomat, men det är troligt att Sfp-ledningen i Sibbo och Helsingfors hade informerats om ledande ministrars stöd redan tidigare. Åtminstone hade man från Helsingfors sida skäl att misstänka att överenskommelsen med ministrarna skulle läcka ut via Jan-Erik Enestam eller Stefan Wallin. Vad man i Sibbo kanske inte visste var att Helsingfors planerade ta beslutet redan före midsommaren. Kanske hade man information som man inte visste vad man skulle göra med, eftersom man fått informationen i förtroende.

Det är inte bara Helsingfors stadsfullmäktige som agerat i strid mot lagen. I fallet Sibbo ställs rättssamhället och maktfördelningen på prov. Till "ledande ministrars" försvar kan sägas att de inte kände lagen, eller åtminstone inte justitiekanslerns tolkning av lagen. Det uttalade stödet till en annektering är meningslöst, då det samtidigt gjorde ministrarna jäviga. Eero Heinäluomas och Matti Vanhanens uttalade stöd är pinsamt, men knappst brottsligt. För kommunministerns del ser det värre ut.

Frivilligt samarbete under hot. Den 4 april 2007

Yle Internytt/ Östnyland har på morgonen publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Östra Nylands förbund igen upp till kamp". I notisen berättas att inrikesministeriet redan har begärt utlåtande av Östra Nylands förbund om Nylands förbunds förslag att de två landskapsförbunden slås ihop. Borgåbladet har förmedlat samma nyhet i en artikel med rubriken "Nu börjar kampen om Östnyland".

Förslaget på en sammanslagning av de nyländska landskapsförbunden hänger på många sätt samman med förslaget på en inkorporering av sydvästra Sibbo. I sin rapport föreslår utredningsman Pekka Myllyniemi en sammanslagning av förbunden. Nylands förbund riktade sitt förslag om en sammanslagning på ett anmärkningsvärt sett till minister Hannes Manninen, som tidigare uttalat sitt stöd på en annektering. (Se "Initiativ till ändring av landskapsindelning. Den 21 januari 2007".) Initiativet till en sammanslagnin av förbunden kommer från samma håll som initiativet till en annektering av sydvästra Sibbo. I själva verket förefaller man från Helsingfors och därmed Nylands förbunds sida närmast vara intresserad av att kontrollera sydvästra Sibbo.

I Helsingfors är man naturligtvis medveten om att frågan om Östra Nylands landskapsförbunds framtid är speciellt känslig så länge statsrådet inte har gjort sitt beslut i Sibbofrågan. Det är ingen hemlighet att politikerna i Sibbo inte är eniga i frågan om vilket landskapsförbund Sibbo bör tillhöra. Sfp har inte en absolut majoritet i kommunfullmäktige i Sibbo, vilket betyder att Sfp måste söka stöd hos andra partier för kommunens linje. Jussi Pajunen och Jan Vapaavuori torde i våras ha föreslagit för Christel Liljeström och Sfp att Sibbo "frivilligt" avstår ett område som motsvarar Myllyniemis förslag. (Se "Skenbar utpressning. Den 15 september 2006".) Sibbo skulle som kommun vinna på det "frivilliga" alternativet, eftersom Helsingfors då skulle avstå från marken som Helsingfors pantar på i Nickby. (Se HS 15.9.2006.) Genom en "frivillig" inkorporering skulle Sfp stärka sin ställning i det återstående av kommunen. Samtidigt skulle Helsingfors eventuellt kunna låta Sibbo stanna kvar i Östra Nylands förbund, eftersom Helsingfors intresse av Östnyland huvudsakligen gäller sydvästra Sibbo. Eftersom Sfp inte egenmäktigt kan styra i Sibbo, fanns det dock inga förutsättningar för att tacka ja till Pajunens och Vapaavuoris erbjudanden, åtminstone inte frivilligt.

I sitt blogginlägg "Kohti uutta seutuvuotta" skrev Pajunen den 27 december följande:

Vuonna 2007 ratkeaa, onko valitsemamme vapaaehtoisen seutuyhteistyön tie toimiva. Jos onnistumme, olemme luomassa maailmanluokan seutuinnovaation.

Pajunens innovation, som går ut på att tvinga grankommunerna till "frivilligt" samarbete, är kanske världsunik, men den samlingspartistiska stadsdirektörens syn på frivillighet har långa traditioner. Jag citerar ur "Valtioneuvoston kanslian 13.3.1989 kutsuman selvitysmiehen Ylipormestari Raimo Ilaskiven ehdotus Pääkaupunkiseudun rakentamisedellytysten ja erityisesti asuntotuotannon turvaamiseksi", sida 31:

Lisäksi selvitysmies esittää, että

seudulla tulee osittain varautua nykyisten hallinnollisten rajojen ulkopuoliseen rakentamiseen.

Toteutustapa:

Helsingin kaupunginhallituksen aloite

Helsinki ryhtyy alueliitosneuvotteluihin Sipoon läntisten alueiden vapaaehtoiseksi liittämiseksi Helsinkiin kaupunkirakntamisen turvaamiseksi ja toisaalta kanta-Sipoon säilyttämiseksi ruotsinkiellisena kuntana.

Samalla selvitysmies toteaa, että

mikäli vapaaehtoiset neuvottelut eivät johda tuloksiin, tulisi valtioneuvoston valmistella tarvittavat ratkaisut 'New-Town' -tyyppisesti erillislain pohjalta.

Jag har tidigare påpekat att Raimo Ilaskivis uppgift inte gick ut på att utreda några ändringar i kommunindelningen och att det ovanciterade förslaget endast är ett av många förslag i Ilaskivis rapport. (Se "Ilaskivis förslag. Den 29 mars 2007".) Christel Liljeström omnämner i en artikel i Vasabladet i september Ilaskivis förslag till en "New Town" pch säger att "Redan på 1980-talet framförde dåvarande Helsingfors överborgmästare Raimo Ilaskivi (saml) en 'new town'-tanke vilket skulle ha betytt 30 000 invånare i Östersundom i sydvästra Sibbo." Jag förmodar att det är ett förslag till denna "new town" som i "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989" precenteras under rubriken "Itäsalmen uusi kaupunki".

Jag har tidigare i blogginlägget "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007" behandlat häftet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som utarbetats av Pentti Murole och Simo Järvinen. I detta häfte presenteras "Itäsalmen uusi kaupunki" som en "stad" som sträcker sig från Nordsjö i Helsingfors till Sottungsby i Vanda. Av "staden" skulle 450 ha ligga i Helsingfors, 450 ha i Vanda och 600 ha i Sibbo. Det är klart att visionen inte togs emot med entusiasm i Sibbo, men även Vanda tog avstånd från planerna. Helsingfors stad saboterade själv planerna på en new town genom att bygga Nordsjö hamn vid Bastö.

Till planerna på "Östersundom nya stad" hörde även en metrolinje från Nordsjö via Östersundom och Sottungsby till Håkansböle. (Se kartan ovan.) En metrolinje från Mellungsbacka via Västerkulla (Länsimäki) direkt till Håkansböle (Hakunila) finns faktiskt inritad i landskapsplanen för Nyland. (Se "Alternativa planer för Västersundom. Den 30 december 2006".) Mellungsbackametron kan dock inte fortsätta både till Östersundom och Håkansböle. Vanda har hela tiden som en förutsättning för att stöda Helsingfors inkorporeringsplaner omnämnt en förlängning av Mellungsbackametron. I Helsingin Sanomat föreslog Vandas dåvarande stadsfullmäktigeordförande Kimmo Kiljunen (sdp) den 21 juni mycket anmärkningsvärt att "Vantaa voisi luopua pienestä merenrantaosasta, jos Helsinki osallistuu metrolinjan jatkamiseen Mellunmäestä Länsimäen kautta Hakunilaan".

Kimmo Oksanen har på eftermiddagen publicerat ett blogginlägg med rubriken "Neljännes eduskunnasta metropolin asialla?" på Helsingin Sanomats webbplats. Oksanen länkar igen till föreningen För Sibbos enkät. Texten är ironiskt eller snarare spydisk och osaklig. Samtidigt är den informativ. Oksanen kan berätta att riksdagsmän från Helsingfors och Nylands valdistrikt har samlats och valt Tapani Mäkinen, som är ordföranden för Nylands förbund slandskapsstyrelse, till ordförande för delegationen! Till viceordföranden valdes Merja Kuusisto (sdp), Sirpa Asko-Seljavaara (saml) och Jyrki Kasvi (grön). Jag citerar ur Oksanens blogg:

Katsotaanpas puheenjohtajiston kannat Lounais-Sipoon liittämisestä Helsinkiin. Otetaan alan johtavan auktoriteetin eli Sipoon puolesta -yhdistyksen sivut esiin tästä ja . . . No voi harmi: sen enempää Mäkinen, Kuusisto kuin Kasvikaan eivät ole vastanneet Sipoon puolesta yhdistyksen uusmaalaisille ehdokkaille vaalien alla järjestämään kyselyyn asiasta. Eivätpä he toisaalta ole myöskään tässä suhteessa harvinaisuuksia. Yhdistyksen kyselyyn vastasi Uudenmaan ehdokkaista vain 56,28 prosenttia eli hätäinen enemmistö.

Mutta mitähän tämä vastaamattomuus sitten tarkoittaa? Varmaankin sitä, että . . . Nytpä keksin: Haipa järjestää nopean puolueettoman mielipidekyselyn Mäkiselle, Kuusistolle ja Kasville asiasta. Kysymys esitetään heille heidän tietämättään, ja vastaus laaditaan täällä Hain toimistossa itse, niin saadaan aikaiseksi varmasti toivottu ja ainoa oikea lopputulos.

Eli kysymys kuuluu: Pitäisikö Teidän mielestänne Lounais-Sipoo liittää Helsinkiin? Mäkinen: Ehdottomasti kyllä ja mahdollisimman nopeasti. Kuusisto: Kyllä, ehdottoman nopeasti. Kasvi: Nopeasti ja ehdottomasti. No niin, näyttäisi siltä, että kyselyn mukaan 100-prosenttinen enemmistö neuvottelukunnan uusmaalaisesta puheenjohtajistosta liittäisi Sipoon lounaisosan Helsinkiin.

Jag finner inte Oksanens blogginlägg speciellt humoristiskt. Dessutom har riksdagsmännen på Yles valmaskin tagit ställning till påståendet "Helsingin laajeneminen Sipooseen on oikeutettua, sillä pääkaupunki tarvitsee lisää maata asuntorakentamiseen." Kasvi svarar att han är helt av annan åsikt och att frågan är viktig. Hans kommentar lyder enligt följande:

Koko pääkaupunkiseudun kokonaisvaltaista suunnittelua tulisi kehittää, mutta se vaatisi kaikkien kuntien mukaantuloa kokonaisuutena, ei Helsingin naapurikuntien nävertämistä pala palalta. Sitä paitsi Helsinki on maailman väljimmin rakennettuja pääkaupunkeja...

Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007

I sitt blogginlägg "Kohti uutta seutuvuotta" skrev överborgmästare Jussi Pajunen den 27 december om så väl det gångna som det kommande året. Jag citerar ur bloggen:

Yksittäisistä asioista julkisuutta sai eniten Helsingin kaupunginvaltuuston kesäkuussa tekemä esitys Sipoon läntisten ranta-alueiden liittämiseksi Helsinkiin. Kaupungin aloite, joka oli mukana jo pääkaupunkiseudun helmikuisessa PARAS-vastauksessa, tuli monille yllätyksenä, vaikka asiaa koskeva ensimmäinen esitys oli tehty jo 70 vuotta sitten. Laaja ja monipolvinen Sipoo-keskustelu on toiminut erinomaisena yleisen mielenkiinnon herättäjänä kaupunkirakenteemme pulmakysymyksiä kohtaan.

Jag kommenterade Pajunens blogginlägg redan i mitt inlägg "Ilaskivis gräns. Den 28 december 2006". Jag noterade här att det ser ut som om Helsingfors förslag kom som en överraskning även för överborgmästaren själv. Hur skulle man annars förklara att förslaget var så dåligt förberett? I det ovanciterade blogginlägget försöker Pajunen försvara sig mot anklagelserna om att Helsingfors förberedde sitt annekteringsbeslut i hemlighet och att förslaget inte bereddes i demokratisk ordning. Stadsfullmäktigemedlemmarna fick ju se stadsstyrelsens förslag först samma dag som fullmäktige gav sitt annekteringsförslag. I Helsingfors stadsstyrelses utlåtande från den 19 september om kommunindelningsbesvären som lämnats in mot inkorporeringsförslaget från den 21 juni säges det att "Julkisuudessa ja päätöksentekijöiden keskuudessa on jo 1980-luvulta asti käyty keskustelua Sipoon läntisten alueiden liittämisestä Helsinkiin." (Utlåtandet ingår som bilaga till Helsingfors förvaltningsdomstols begäran om motförklaring och som bilaga till protokollet från Helsingfors stadsstyrelsemöte den 18 september.) Jag finner det närmast komiskt att Helsingfors i sitt utlåtande ens refererar till den diskussion som Ilaskivis förslag från 1989 gav upphov till, men Pajunen låter rent av förstå att frågan diskuterats ända sedan 1930-talet. Här hugger överborgmästaren dock i sten.

Då jag fann att ett textstycke från Pajunens anförande vid stadsfullmäktigemötet den 21 juni ingick i Pekka Myllyniemis rapport var jag intresserad av att veta i vilken mån stadsdirektören själv skriver sina anföranden. (Se Spökskrivaren. Den 4 december 2006.) Om Pajunen inte anlitat någon spökskrivare för sitt anförande den 29 november, så har han åtminstone fått hjälp med att skriva sitt anförande. Det torde redan framgå av det faktum att några rader av anförandet - berömvärt i sig - är på felfri svenska. Det framgår ännu tydligare av vissa historiska fakta som Pajunen tycks ha missförstått. Även i anförandet hävdar Pajunen att gränsjusteringen inte är en ny sak. Jag citerar:

Sipoon ja Helsingin välinen rajan siirto ei ole uusi asia. Jo 70 vuotta sitten selvitysmies Yrjö Harvia esitti, että Helsinkiin liitettäisiin Länsisalmen alue. Teuvo Auran virkamieshallitus pohti 1970-luvun alussa Sipoon osittaista liittämistä Helsinkiin. Ylipormestari Raimo Ilaskivi selvitti asiaa vuonna 1989. Tulosta on osittain hyödynnetty tässä meidänkin esityksessä. Lisäksi lukuisat yhdessä laaditut selvitykset ovat aina päättyneet Sipoon vetäytymiseen. Tuoreina esimerkkeinä voin mainita pääkaupunkiseudun yhteisen maankäytön kehityskuvan vuodelta 2001 ja Helsingin seutu - Porvoo -aluerakenneselvityksen vuodelta 2003.

Det är sant att Yrjö Harvia i Helsingin esikaupunkiliitos från 1936 föreslår att Västersundom ansluts till Helsingfors, men Västersundom hörde ju till Helsinge landskommun och hör fortfarande till Vanda. I blogginlägget som Pajunen skrev en månad efter stadsfullmäktigemötet där Helsingfors förnyade sitt inkorporeringsförslag framgår att han missförstått sitt eget anförande. För övrigt lär överborgmästare Teuvo Aura ha föreslagit att ett helt dussin kranskommuner skulle ha sammanslagits med Helsingfors, men Aura ville speciellt inkorporera Alberga. Spiken i kistan för Helsingfors strävan att utvidga västerut kom då Esbo blev stad år 1972. För Sibbos del gick tåget med lagen från 1977 som inte gör skillnad på städers och (lands)kommuners juridiska ställning.


Harvia föreslog inte år 1936 att Östersundom i Sibbo skulle inkorporeras med Helsingfors, men han föreslog inte heller att Alberga skulle anslutas till huvudstaden. Enligt Harvias förslag, som fråmgår ur kartan ovan, skulle Alberga tillsammans med bl.a. Kånala bilda Stor Hoplax köping. Stor Hoplax köping skall inte förväxlas med Hoplax landskommun, som bestod av flera sinsemellan osammanhängande områden och som Harvia föreslog att i sin helhet skulle inkorporeras med Helsingfors. Däremot föreslog Harvia att Hagalund inklusive Westend skulle inkorporeras med Helsingfors. När den stora inkorporeringen förverkligades år 1946 följdes Harvias gränsförslag endast i norr. Hagalund förblev en del av Esbo landskommun och Västersundom och Nordsjöby förblev en del av Helsinge landskommun. Nordsjö anslöts år 1966 till Helsingfors, men huvudstadens gräns går i öster fortfarande längs gränsen mellan Mellungsby och Västersundom.

Jag hade själv inte räknat med att ett förslag till inkorporering av delar av Sibbo skulle bli aktuellt före Västersundom, eller "Västerkullakilen" anslutits till huvudstaden. Planerna på en inkorporeing av (hela) Västerkullakilen hade i juni stött på grund. I Vanda var man inte mogen att avstå från Västerkullakilen, fastän Harvia redan för 70 år sedan föreslog att området skulle inkorporeras. Hur skulle det vara om Helsingfors istället visade upp Harvias förslag för Esbo? I tiden lär Svenska folkpartiet ha motsatt sig att Hagalund ansluts till huvudstaden, men i väst har väl språkmuren vid det här laget redan fallit.

Rakel Hiltunen. Den 2 april 2007

Jag har idag igen besökt olika bibliotek. Jag lånade häftet "Pääkaupunkiseudun rakentamismahdollisuudet 1989", som skrevs i anslutning till Raimo Ilaskivis utredning (se "Flera förslag av Ilaskivi. Den 30 mars 2007"), samt Helsingin esikaupunkiliitos i två tjocka volymer av Yrjö Harvia från år 1936. Dessutom tittade jag på mikrofilmer av Helsingin Sanomat från i juni ifjol.
Artiklarna i Helsingin Sanomat finns tillgängliga (för en liten kostnad) i Helsingin Sanomats digitala arkiv, men för att använda sig av det digitala arkivet måste man veta vad man söker. Dessutom får man en bättre helhetsbild då man tittar på tidningarna. Denna gång fastanade jag först för en artikel med rubriken "Ministeri Manninen: Kuntauudistus vaakalaudalla" som publicerades söndagen den 18 juni. I artikeln säger minister Hannes Manninen att "Maanantaina meillä pitäisi olla kokous, jossa asia ratkaistaan, mutta sopua ei tällä hetkellä vielä ole." Jag citerar vidare ur artikeln:

Kuntauudistuksen päälinjojen on ollut määrä valmistua juhannukseksi, ja sitä valmistelevalta rakennetyöryhmältä odotetaan puitelakiehdotusta maanantaina.

Jos rakennetyöryhmä ei saa ratkaisua aikaan, asian on arveltu siirtyvän hallituksen avainministerien muodostaman niin sanotun kolmen koplan ratkottavaksi.

Manninen noterar ytterligare att "Jos ratkaisu ei synny maanantaina, niin ei se rakenneryhmässä ilman uusia eväitä enää synny." Ny vägkost var dock på kommande, vilket Manninen redan visste.
Tidsdagen den 20 juni ingick i Helsingin Sanomat - förutom en artikel där Helsingfors annekteringsplaner avslöjas - ett par artiklar om kommun- och servicestrukturreformen. Rubrikerna var "Kuntauudistukselle etsitään nyt uutta vauhtia kolmen koplasta" och "Oppositio: Kiville menee että kulisee". Artikeln med den senare rubriken har underrubriken "Hallitukselle tarjottiin jo eropyynnön jättämistä". Ur artiklarna framgår att oenigheten i strukturgruppen var besvärlig för regeringen, men alldeles speciellt för Manninen.

Onsdagen den 21 juni ingick i Helsingin Sanomat en artikel med rubriken "Hallitus otti jälleen aikalisän kuntauudistuksen valmistelussa" och underrubriken "Kolmen koplan palautti puitelain valmistelun kuntaministerin ryhmään". Helsingin Sanomat skriver att trojkan, dvs regeringspartiernas ordföranden, samlades på Manninens begäran. Trojkans svar till Manninen var dock enkel: "rakenneryhmä tehköön työnsä valmiiksi". Trojkan hade alltså redan den 21 juni bedömt att det fanns förutsättningar för beslut i Manninens strukturgrupp. En vecka senare antog arbetsgruppen en kompromiss, som motsvarade Manninens förslag.

Det var i september eller kanske först i oktober som jag insåg att det fanns ett starkt inofficielt samband mellan fallet Sibbo och kommun- och servicestrukturreformen. Det första blogginlägget där jag behandlade reformen var "Kommun- och servicestrukturreformen. Den 28 september 2006". Den 28 september fattade regeringen, enligt ett pressmeddelande, ett beslut om innehållet i en proposition med förslag till lagar om kommun- och servicestrukturreformen samt lagar om ändring av kommunindelningslagen. Följande gång jag tog upp kommun- och servicestrukturreformen var i inlägget "Allianser. Den 14 oktober 2006". Detta inlägg var inspirerat av ett blogginlägg av Stefan Wallin, där Wallin undrar om Samlingspartiet har fått "löfte om att få Sibboaptiten mättad bara man håller någotsånär god min om själva ramlagen - som alltså inte har med Sibbo att skaffa". Betydelsen av kommun- och servicestrukturreformen för fallet Sibbo undanskymdes för min dela av att statsminister Matti Vanhanen och Centern i Helsingfors hade egna motiv bakom en annektering. Dessutom har Manninen själv i egenskap av bostadsminister haft andra skäl än ett räddande av kommun- och servicestrukturreformen. (Se "Två taburetter. Den 10 februari 2007".)

Om jag underskattat Manninens betydelse i fallet Sibbo, så har jag även underskattat Helsingfors stadsfullmäktigeordförande Rakel Hiltunens (sdp) betydelse. I blogginlägget "Ändamålen helgar inte medlen. Den 20 november 2006" citerade jag en ledare i Helsingin Sanomat, där Hiltunens roll lyftes fram, men jag hade då inte noterat hennes koppling till kommun- och servicestrukturreformen. (HS skriver att "hankkeen valmistelussa oli mukana valtuuston puheenjohtaja Rakel Hiltunen".) I blogginlägget "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" lyfte jag för första gången fram Hiltunens centrala roll. Först idag när jag tittade på mikrofilmer noterade jag att Hiltunen inte bara var medlem i strukturgruppen, utan även var Sdp:s huvudförhandlare i gruppen.

Då det gäller kommunreformen delar jag långt Manninens linje. Jag är för små identitetskommuner och en ny mellanstegsförvaltning typ Kajana eller Åland. Socialdemokraterna och Samlingspartiet, som var representerade i Manninens strukturgrupp, har motsatt sig en mellanstegsförvaltning. Samlingspartiet har hävdat att en mellanstegsförvaltning skulle öka byrokratin. Socialdemokraterna har förespråkat stora primärkommuner i demokratins namn. Socialdemokraternas argument kommer dock på skam i socialdemokraternas eller åtminstone Hiltunens eget myglande i strukturgruppen och Sibbofrågan. Sällan har ord och handling stått så långt från varandra som då Hiltunen utnyttjat sin ställning i strukturgrupen för att driva Helsingfors intressen.

Jag är visserligen glad att socialdemokraterna inte drev igenom sina krav i kommun- och servicestrukturreformen, men man kan fråga sig om Hiltunen fötrtjänade Sdp:s förtoende. Hiltunen nöjde sig med en kompensering för Helsingfors del och lurade partiordföranden Eero Heinäluoma med i ett fult spel. I efterskott kan man å andra sidan fråga sig om Sdp och Samlingspartiet i verkligheten var så starkt emot minister Manninens kompromissförslag för PARAS. Åtminstone för Hiltunens del lönade det sig att pressa minister Manninen. Hiltunen lyckades pressa, för att inte säga utpressa, Manninen till ett stöd för Helsingfors planer att sluka sydvästra Sibbo.