Förklaringar och motförklaringar. Den 5 april 2007

I skolan var historia mitt favoritämne. Fastän jag efter gymnasiet valde att studera fysik och matematik och senare filosofi har jag haft svårt att lösgöra mig från ämnet historia. Jag har sporadiskt undervisat i historia på högstadienivå, jag har undervisat flera kurser i filosofihistoria och historiefilosofi på universitetsnivå. Jag har undervisat metodologi för historiestuderanden och doktorerat med en historiefilosofisk och idéhistorisk avhandling om samtiden. Min opponent var faktiskt idéhistoriker, inte filosof. Egentligen existerar inte det ämne som jag själv upplever som mitt specialområde: samtidsidéhistoria. Fastän de flesta som läser denna blogg knappast bryr sig om mina akademiska intressen, skall jag återkomma till ämnet samtidshistoria.

Mitt bloggskrivande har den senaste tiden till en hel del handlat om samtidshistoria. Jag skall fortsätta att utforska händelserna kring midsommaren senaste år. Det finns flera som vet mycket mera än jag, men de vill eller kan inte berätta om hur det hela gick till. En historiker använder sig huvudsakligen av skriftliga dokument som källor. De källor som jag använder mig av finns huvudsakligen tillgängliga på internet. En intressant källa är de dokument som besvärsprocessen kring Helsingfors inkorporeringsbeslut erbjuder.

Kommunstyrelsen i Sibbo sände den 14 juli en besvärsskrift över Helsingfors stads inkorporeringsförslag till Helsingfors förvaltningsdomstol. I skriften konstateras bl.a. följande:

Helsingin kaupungin valtuusto on käsitellyt asian kiireellisenä. Asia ei ollut kiirreellinen kuntalain 55 §:n tarkoitamalla tavalla. ... Kaupunginvaltuuston käsittelytapa on sellainen, että se pikemmin ositaa, että käsittely on pyritty salaamaan. Käsittelyssä eivät ole toteutuneet kuntalain eikä viranomaistoiminnan julkisuudesta annetun lain mukaiset tiedottamisvelvoitteet.

Den 28 juli gav jurisdoktor, professor Kaarlo Tuori på begäran av advokat Roger Wickholm gav ett expertutlåtande, där det bl.a säges följande:

Kuntajaon muuttamista koskevan esityksen tekemistä ei ollut mainittu Helsingin kaupunginvaltuuston 21.6.2006 pidetyn kokouksen kokouskutsussa. Valtuusto päätti kuitenkin kokouksessaan puheenjohtajan ehdotuksesta ottaa asian kiireellisesti käsiteltäväksi (ptk 182 §). Asia oli käsitelty valmistavasti kaupunginhallituksen kokouksessa siten kuin kuntalain 53 §:ssä edellytetään. Asian kiireellistä käsittelyä koskeva valtuuston päätös ei siten vaatinut yksimielisyyttä.

Kokouksen pöytäkirjassa ei ole perusteluja sille, miksi kuntajaon muuttamista koskeva esitys on otettu kiireellisenä käsiteltäväksi, vaikka asiaa ei ollut mainittu kokouskutsussa. Pääsääntönä oleva vaatimus, että vain kutsussa mainitut asiat voidaan käsitellä valtuuston kokouksessa, perustuu kunnallisen demokratian toimivuutta koskeviin näkökohtiin. Vaatimuksella on pyritty varmistamaan, että valtuutetut voivat etukäteen huolellisesti perehtyä käsiteltäviin asioihin ja muodostaa niistä perustellun kantansa. Sen tarkoituksena on niin ikään mahdollistaa, että valtuutetut voivat käydä tarvittavia keskusteluja poliittisten taustaryhmiensä ja laajemminkin kuntalaisten kanssa. Säännös on tärkeä päätöksenteon avoimuuden kannalta: se antaa tilaisuuden myös päätöksentekoa edeltävään julkiseen keskusteluun, mikä on kunnallisenkin demokratian olennainen piirre. Nyt tarkasteltavassa asiassa päätöksenteon avoimuuden merkitystä korostaa vielä se, että asia koskee olennaisella tavalla, paitsi Helsingin kaupunkia, myös Sipoon kuntaa ja sen asukkaita. Kun asiaa ei ollut mainittu kokouskutsussa, kaupunginvaltuutetuilla ei ollut tilaisuutta saada tietoonsa myöskään Sipoon kunnan ja sen asukkaiden käsityksiä.

Helsingfors stadsstyrelse försöker i sin förklaring från den 27 september argumentera mot påståendena om bristande möjligheter för stadsfullmäktigemedlemmarna att diskutera och sätta sig in i annekteringsfrågan. Helsingfors hänvisar här bl.a. till diskussioner som fördes på 1980-talet. (Se Yrjö Harvias förslag från 1936. Den 3 april 2007.) I förklaringen säges vidare att "Sipoon kunnan ja Helsingin kaupungin edustajien aiempien keskustelujen lisäksi kaupunginjohtaja Jussi Pajunen ja kaupunginhallituksen puheenjohtaja Jan Vapaavuori ovat neuvotelleet Sipoon kunnan johtajan Markku Luoman ja kunnanhallituksen puheenjohtajan Christel Liljeströmin kanssa kuntajaon muutokseen liittyvistä kysymyksistä mm. 21.2. ja 11.4.2006." Mötena den 2 februari och den 11 april torde dock ha varit så väl hemliga som inofficiella. Om inte protokollet från förhöret av kommundirektören och styrelseordföranden i Sibbo hade läckt till medierna, torde mötena ha förblivit hemliga. Därtill påstås i Helsingfors svar att "Valtuusto on päättänyt asian valmistelun käynnistämisestä jo 22.5.2006 hyväksyessään pääkaupunkiseudun kaupunkien yhteistyösopimuksen." Inte speciellt övertygande.

Helsingfors stadsstyrelse gav följande motivering till att inkorporeringsbeslutet gjordes i brådskande ording:

Om stadsfullmäktige först 30.8.2006 hade beslutat göra framställningen, skulle fördröjningen på dryga två månader ha betytt att man inte hade hunnit bereda en ändring i kommunindelningen under den nuvarande regeringens verksamhetsperiod. Beslutsfattandet skulle ha överförts till den nya regeringen som utses efter valet. Detta skulle naturligtvis redan av praktiska orsaker ytterligare ha uppskjutit beslutet om kommunindelningen. En sådan fördröjning i förläggningen av beredningen skulle således ha varit alldeles avgörande med tanke på ovannämnda tidtabell för statsrådets och riksdagens verksamhetsperiod.
... Således om statsrådet hinner fatta beslut i ärendet i början av år 2007 är det möjligt att också besvären hinner bli behandlade så att ett beslut som vunnit laga kraft kan presenteras i början av år 2008. Såsom ovan konstaterats är detta alltså en förutsättning för att de praktiska arrangemangen för ändringen i kommunindelningen både allmänt och inför kommunalvalet år 2008 kan vidtas i rätt tid så att ändringen träder i kraft senast 1.1.2009.
...
Utgående från vad som ovan sagts anser staden att stadsfullmäktige haft grundad orsak att behandla ärendet som brådskande vid vårens sista fullmäktigemöte 21.6.2006. Om beslutsfattandet hade uppskjutits till höstens första fullmäktigemöte 30.8.2006 anser staden att de statliga myndigheterna under rådande omständigheter inte hade hunnit bereda ändringen i kommunindelningen och fatta beslut i början av år 2007, då också besvären som beslutet högst sannolikt ger upphov till fortfarande hinner behandlas så att beslutet om kommunindelningen vinner laga kraft i början av år 2008.
I annat fall senareläggs ikraftträdandet av ändringen i kommunindelningen med ett år. Detta skulle medföra betydande olägenheter för utvecklingen i huvudstadsregionen och den allmänna nyttan samt realiseringen av kommunal demokrati till fullo i kommunalvalet 2008. Av dessa orsaker anser staden att grunder för behandling av ärendet som brådskande enligt kommunallagens 55.2 § fanns. Ändringssökandens uppfattning om ärendet är således felaktig och besvären obefogade.

Det torde inte vara någon annan än domarna i Helsingfors förvaltningsdomstol som tror på Helsingfors motiveringar till att göra inkorporeringsbeslutet i brådskande ordning. (Se Helsingfors förvaltningsdomstols beslut.) Det är uppenbart att Helsingfors högsta ledning försökte hemlighålla Helsingfors planer så länge som möjligt. I själva verket ger Helsingfors stadsstyrelse i sin förklaring oavsiktligen en förklaring till att man ville hemlighålla planerna. I förklaringen säger stadsstyrelsen följande om generalplanen för Sibbo:

Generalplanarbetet omfattade sex olika strukturmodeller (A-F) av vilka det s.k. maximialternativet skulle öka invånarantalet i Sibbo med ca 20 000 invånare före år 2020. Det uppskattade antalet invånare varierar i modellerna mellan 28 700 och 38 200 invånare före år 2025 och i planeringsarbetet har man räknat med en årlig ökning av invånarantalet på 2 %. Helsingfors understryker att inget sådant har framgått vid de offentliga diskussionerna att beslutsfattarna i Sibbo allvarligt skulle ha diskuterat valet av modell D, "Med metro till Östersundom" och således ens detta ursprungliga maximialternativ som grund för sin generalplan.

I strukturmodellerna ingick ursprungligen inte ett sådant alternativ i vilken den uppskattade ökningen av invånarantalet var ca 40 000 nya invånare under planeringsperioden, men av Statens tekniska forskningscentral beställdes likväl också några beräkningar om effekten av de extra modellerna C1 och D1. I modell D1 uppskattas invånarantalet öka med ca 39 000 invånare före år 2025. Det är skäl att uppmärksamma att enligt utvärderingen av effekten skulle områdesexploateringen för byggandet t.o.m. i modell D1 i medeltal bli mindre än på traditionella egnahemstomter i Helsingfors.

Efter Helsingfors stadsfullmäktiges framställning om ändring i kommunindelningen har Sibbo kommunfullmäktige på föredragningslistorna av 4.7.2006 och 28.8.2006 presenterat ett alternativ som betyder en avsevärd ökning av invånarantalet i kommunen.

Varför Helsingfors överhuvudtaget omnämner generalplanen i sin förklaring har jag svårt att förstå. Man kunde nästan misstänka att det finns en konspiration mellan Helingfors och utvecklingsvänliga Sibbopolitiker. I Sibbo har man haft skäl att tolka Helsingfors hemlighetsmakeri så att Helsingfors försökte förhindra Sibbo att dokumentera sin förhandlings-, samarbets- och utvecklingsvilja. Det är troligt att man har dragit rätt slutsats, men jag är inte entusiastisk över Sibbos nya sköna utvecklingsvilja. Jag hoppas att den delvis är en bluff, men det ser inte riktigt så ut. Jag har tidigare i blogginlägget "En kamp mot tiden. Den 14 februari 2007 " konstaterat att om Helsingfors planer på ett annekteringsförslag hade offentliggjorts i normal laglig och demokratisk ordning, så hade Sibbo kunnat offentliggöra ett metro- och utvecklingsvänligt utkast till generalplan innan Helsingfors stadsfullmäktige behandlat förslaget.

Liksom jag har noterat i inlägget "Ärade fru fullmäktigeordförande. Den 27 mars 2007" gav kommunstyrelsen i Sibbo i sin motförklaring från den 31 oktober följande förklaring till Helsingfors agerande:

Todellinen syy Helsingin toiminnalle oli se, että salaa julkisuudelta valmistellusta esityksistä tuli julkinen Helsingin Sanomissa 20.6.2006 etusivulla julkaistun artikkelin seurauksena. Tämän takia ja välittömästi tämän jälkeen asia vietiin ylimääräisenä asiana ensiksi kaupunginhallituksen kokoukseen aamulla 21.6.2006 ja muutaman tunnin sisällä samana päivänä yimääräisenä asiana kaupunginvaltuuston kokoukseen.

Samma förklaring ges i Sibbos besvär till Högsta förvaltnimngsdomstolen den från den 14 december. Det är klart att Helsingfors styrelses i sin förklaring till Helsingfors agerande inte redogör för de verkliga motiven till Helsingfors agerande, men liksom jag i det ovannämnda blogginlägget påpekat håller inte heller förklaringen i Sibbos motförklaring. Enligt Hbl den 13 december sade Vanda dåvarande stadsstyrelseordförande Tapani Mäkinen (saml) vid stadsfullmäktigemötet i Vanda den 11 december följande:

Dessutom är det så att de ledande ministrarna med statsministern och finansministern i spetsen uppmanade politikerna i Helsingfors att agera snabbt. De ville ha ett beslut före midsommaren så att statsrådet skulle kunna behandla inkorporeringsansökan före riksdagsvalet.

Orsaken till att beslutet måste fattas före midsommaren har jag redogjort för i det ovannämnda blogginlägget. Allt tyder på att man på måndagen redan planerade att göra beslutet på onsdagen. Ärandet behandlades utanför protokollet på styrelsemötet på måndagen, var efter planerna läckte till Helsingin Sanomat, men det är troligt att Sfp-ledningen i Sibbo och Helsingfors hade informerats om ledande ministrars stöd redan tidigare. Åtminstone hade man från Helsingfors sida skäl att misstänka att överenskommelsen med ministrarna skulle läcka ut via Jan-Erik Enestam eller Stefan Wallin. Vad man i Sibbo kanske inte visste var att Helsingfors planerade ta beslutet redan före midsommaren. Kanske hade man information som man inte visste vad man skulle göra med, eftersom man fått informationen i förtroende.

Det är inte bara Helsingfors stadsfullmäktige som agerat i strid mot lagen. I fallet Sibbo ställs rättssamhället och maktfördelningen på prov. Till "ledande ministrars" försvar kan sägas att de inte kände lagen, eller åtminstone inte justitiekanslerns tolkning av lagen. Det uttalade stödet till en annektering är meningslöst, då det samtidigt gjorde ministrarna jäviga. Eero Heinäluomas och Matti Vanhanens uttalade stöd är pinsamt, men knappst brottsligt. För kommunministerns del ser det värre ut.